en tidning från din församling Nummer 3/2024 tema
n sid 6
Porträttet: Målillasonen och diakonen Mikael Halldin
n sid 14
Sommarens konserter, lovaktiviteter och konfirmationsläger
n sid 16
ossMejlagärna!
liv.aspeland@ svenskakyrkan.se
Iblandkan man läsa i tidningen om vilka yrken som just nu ses som framtidsyrken. Yrken som det framöver kommer att finnas gott om arbete inom. Sist jag kollade var det yrken som data-analytiker, IT-tekniker och sådant som har med datorer att göra. Men faktiskt är det så att herdeyrket också är på väg att få ett uppsving. Ganska otippat, för det känns som ett yrke man hade förr i tiden, i en annan tid.
I Schweiz har man startat en utbildning för herdar. Det är en utbildning på ett eller två år och i utbildningen ingår att lära sig om får och fårskötsel men också få kunskap om landskapen, växter och rovdjur i området. Behovet av herdar har uppstått för att ha ett sätt att skydda fåren från rovdjur. En vanlig metod för det är annars att skjuta rovdjuren, men att använda herdar har visat sig vara mycket mer effektivt. Mindre får dör och det föds fler lamm. Liknande försök har gjorts i Sydafrika, där det ju finns väldigt mycket rovdjur – och även där med stor framgång.
tecknar Jesus flock är att de känner honom och att han känner dem.
Psaltarpsalmen 23 inleds med orden ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig”. Bilden av Gud som herde är en bild som många av oss tycker om. Gud som herde är en Gud som leder, som ser efter oss och som följer oss genom livets toppar och dalar. Det är en omsorgsfull Gud som går med oss, som inte styr med makt uppifrån utan leder genom närhet och omsorg.
”Att använda herdar har visat sig vara mycket mer effektivt.”
Herden lär känna sina får, fåren lär känna sin herde och litar på att de ska bli ledda åt rätt håll. Herden känner också området, markerna, växterna och rovdjuren. Det blir ett samspel.
När Jesus pratar om sina får handlar det just om relation, om att känna och känna igen varandra. Det som känne-
Men herdemetaforen säger inte bara något om Gud eller Jesus, den säger också något om oss. För om Jesus är herden som samlar oss i sin flock, då betyder det att vi är får. Det kanske är en mer svårsmält liknelse?
Fårskalle säger vi om någon som är lite korkad och ordspråket ”dum som ett får” ger inte heller någon positiv bild av fåren. Vi ser fåren som korkade, värnlösa och lite mesiga som blint följer efter i flocken utan att tänka själva. Att Jesus är vår herde kan vi alltså stämma in i, men går vi med på att vara fåren?
Faktum är att får är smartare än vi tror. I en studie för några år sedan visade det sig att får har ett exceptionellt bra minne. Särskilt bra är de på att minnas ansikten. Forskarna kunde se att fåren mindes upp till 50 olika ansikten, och att de också kunde skilja mellan dessa ansikten hela två år senare. De är inte heller så lättledda som vi tror – även får
har personligheter och beter sig på olika sätt, precis som vi människor.
Vi kan konstatera att, för att en herde ska kunna vara en god sådan behöver hon eller han känna sina får och förstå dem. Fåren i sin tur behöver också lära sig känna igen och följa sin herde. Och det gör de inte för att de är dumma, utan för att de litar på att herden ska leda dem rätt.
Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig”. Att förstå och tro på att Jesus är Messias handlar om att lära känna Jesus. Att våga följa honom och lära sig känna igen hans röst. Det är inte att följa blint men att noga lyssna efter så att man följer rätt röst, den man litar på. Det handlar om att följa sin tro, att lita på den man tror på.
Jag tänker att bilden av Jesus som den gode Herden manar oss till ödmjukhet och överlåtelse. Ödmjukhet inför livets utsatthet och hur beroende vi är av andra för att klara oss. Överlåtelse till den som vill finnas med oss i vår utsatthet, till den som känner oss och som vill gå vid vår sida som en trygghet och klippa mitt i stormen. Som vi läser i psaltartexten: ”inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg”.
Arja Bergström
KYRKOHERDE I ASPELANDS PASTORAT
INNEHÅLL
EKUMENIK – KYRKORNA TILLSAMMANS
I TRO OCH HANDLING 4–5
UNGDOMSGÅRDEN
Rättelse
I förra numret av LIV, #2 2024, råkade Gunnar bli Göran i samtalet med Mörlunda kyrkokör. Rätt namn ska alltså vara Gunnar och inget annat.
Följ oss på sociala medier!
@svenskakyrkan.aspeland
Omslaget
Tema: Ekumenisk gemenskap Equmeniakyrkan i Järnforsen.
FOTO: MADELENE K. ASKEVIK
Utgivare
Svenska kyrkan, Aspelands pastorat
Pastorsexpedition
Hantverkargatan 11, 577 34 Hultsfred
Telefon: 0495-24 95 80
E-post: aspelands.pastorat@svenskakyrkan.se
Hemsida svenskakyrkan.se/aspeland
Öppettider Måndag–torsdag 10–12 och 13–15. Fredag 10–12.
Ansvarig utgivare Arja Bergström
Redaktör Madelene K. Askevik
Grafisk form Pernilla Stridh/Fras och Form AB
E-post redaktionen liv.aspeland@svenskakyrkan.se
ges ut fyra gånger per år.
delas ut som samhällsinformation och innehåller information från församlingarna, Hultsfred kommun och begravningsverksamheten.
För de allra första kristna, som levde på Nya testamentets tid, fanns det bara en kyrka, och den bestod av alla de människor som samlades i Jesu efterföljd.
Under historiens gång har kyrkan delats i olika grenar och samfund, men i början av 1900talet tog en ekumenisk rörelse fart. Den ville dra samman de olika delarna av kyrkan.
Svenska kyrkan vill vara med i ekumeniska sammanhang, för att samverka och samtala med många, också med dem som tänker olika.
I en kyrkogemenskap är samarbetet tätt
När kristna i olika kyrkor och samfund träffas och kanske har gemensamma aktiviteter, då kallas det ekumenik. Ibland är kyrkor överens om att de är tillräckligt lika för att dela ännu mer. De kan fira nattvard tillsammans och har samma syn på dopet. En del kan även anställa varandras präster. Då heter det att de har ”kyrkogemenskap”.
Vi samtalar med människor från andra religioner
När människor med olika religion möts och för samtal kallas det för religionsdialog, eller
Det finns katoliker, ortodoxa, pingstvänner, lutheraner och många fler. Även om kristenheten är uppdelad i olika kyrkor och samfund, så är de egentligen bara olika delar av den enda världsvida kyrkan. När delarna samtalar och samverkar kallas det för ekumenik. religionsmöte, eller att vi samtalar om interreligiösa frågor. Religionen – oavsett vilken – är en viktig kraft i många människors liv. När människor med olika religion väljer att göra saker tillsammans, kan vi gemensamt påverka situationer i Sverige och i världen. Vi kan till exempel gemensamt kämpa mot krig och orättvisor, eller förklara varför vi ska ta ansvar för naturen och skapelsen.
När Svenska kyrkan samarbetar med människor av annan tro, innebär det inte att vi förminskar det som är unikt med vår egen kristna tro.
Svenska kyrkan samtalar och samarbetar med andra kyrkor och med företrädare för andra religioner både i Sverige och utomlands.
Kyrkorna tillsammans i tro och handling
Alla kyrkor har sin egen identitet och egna prioriteringar. Men tron kan också förena och utmana. Därför finns Sveriges kristna råd. Sveriges kristna råd är en ekumenisk mötesplats och samlande kraft för kyrkorna i Sverige. Allt Sveriges kristna råd är och gör bygger på den kristna enhetstanken. Syftet är att främja ett gemensamt vittnesbörd i ord och handling; att vara mötesplats för kristna kyrkor och samfund för gudstjänst, bön, dialog, samråd och samverkan; att vara samlande och samordnande ekumeniskt organ på det nationella planet.
Källa: svenskakyrkan.se/ekumenik
Mer än sex miljoner svenskar …
… är medlemmar i någon kyrka, motsvarande siffra för idrottsrörelsen är drygt tre miljoner. Omkring en halv miljon barn och vuxna i Sverige deltar vanligtvis varje vecka regelbundet i exempelvis gudstjänster eller barnaktiviteter i kyrkan.
Källa: skr.org
Läs mer om ekumenik på Ekumenikbloggen blogg.svenskakyrkan.se/ ekumenik/
”Våra ekumeniska råd är viktiga mötesplatser för samverkan”
Om man söker på ordet ”ekumenik” får man förklarat att ordet kommer från grekiskans ”oikoumene” som betyder ”Den bebodda världen”. Ordet kan härledas ur ”oikos” som betyder hus. Ekumenik skulle alltså kunna liknas vid att bo i samma hus.
Kyrkornas världsråd (KV), World Council of Churches, är en organisation av 352 kyrkor från över 120 länder. Organisationen representerar över 580 miljoner kristna. Den världsvida organisationen beskriver sin självförståelse och vision som trohet mot det gemensamma vittnesbördet om Jesus Kristus. Tillsammans ska medlemskyrkornas verka för den enhet som är Jesu egen vilja och samverka kring frågor som kräver samarbete.
”Genom åren har samförstånd och gemenskap kring gudstjänster fördjupats.”
Det som Kyrkornas Världsråd strävar efter globalt försöker kristna samfund och kyrkor även åstadkomma lokalt. I Virserum och Järeda/Järnforsen, samverkar vi regelbundet genom våra ekumeniska råd. Vi möts lokalt för att planera gemensamma gudstjänster. Präst, pastor och två lekmän i församlingarna utses för att vara representanter i våra ekumeniska råd. Diakon och musiker deltar eller rådfrågas.
Förutom gemensamma gudstjänster finns för närvarande olika slags samarbete kring diakoni för olika grupper och behov.
I Järnforsen till exempel samarbetar Aspelands pastorat med Missionskyrkan kring ungdomsverksamhet. Ungdomsgården i Missionskyrkan är en mötesplats på fredagskvällar under terminerna som är mycket uppskattad av barnen i Järnforsen.
Våra ekumeniska råd är viktiga mötesplatser där vi söker samverkan kring gudstjänstliv och lokala frågor som rör våra församlingar och den verksamhet vi vill bedriva för att verka för enhet. Genom åren har samförstånd och gemenskap kring gudstjänster fördjupats. Även om förutsättningarna hela tiden förändras är vi angelägna om att verka för synlig enhet och att så långt det är möjligt samverka och stödja varandra.
Ola Sandberg församlingsherde i virserum och järeda
En kväll på ungdomsgården i Järnforsen
Skenet bedrar i Järnforsen. Det kan till synes uppfattas som något av ett övergivet samhälle, där minnen från fornstora dar står och förfaller på gatorna och skolan läggs ner. Men om man en fredagskväll svänger in på Equmeniakyrkans parkering måste man akta alla cyklar som ligger i högar. Från källarfönstren strömmar ljuset ut i kvällsmörkret och närmar man sig källaringången kommer man att höra leken och skratten. Det är Ungdomsgården som håller öppet. Vem är det som kommer dit och vad gör de där? Låt oss ta reda på det.
Barnen uppskattar väldigt mycket att ledarna är med och leker med dem, spelar pingis eller biljard till exempel. Marie-Louise Mobelius tror att det är så enkelt att de känner sig sedda.
I”För mycket i samhället grundar sig på prestation där man mäts och jämförs.”
Järnforsen finns en anda av att ska man få någonting gjort så måste man göra det själv. Det mesta som finns på orten är arrangerat av och förvaltas av föreningar, drivet av eldsjälar. Marie-Louise och Niclas Mobelius är några av eldsjälarna i missionsförsamlingen. Det är inte så de pratar om sig själva, men när man utifrån ser in är det uppenbart att de är det. – Man har ju ett kall att vilja ge, särskilt när man är verksam i kyrkan, berättar Marie-Louise Marie-Louise och Niclas är båda från Järnforsen. Som barn var Marie-Louise engagerad i scouterna, söndagsskola, unga röster och tonårsgrupper i missionskyrkan så hon känner sig hemma där. Så även Niclas. När de för tio–tolv år sedan funderade på att gå med i församlingen var Marie-Louise först tveksam. Hon tänkte att det skulle bli mycket ideellt arbete, vilket är svårt när man har fyra barn och heltidsjobb, men till slut blev det så ändå. De engagerade sig i ungdomsgården när deras yngsta dotter, som då var i yngre tonåren, gärna ville hänga där på fredagarna. – Då var det flera föräldrar som hjälptes åt med gruppen, men många försvann när deras egna barn blev stora och slutade gå i gruppen, vilket ju är helt naturligt. Det var inte heller helt smärtfritt med många olika föräldraledare. Det kan bli rörigt för barnen om man inte har samma regler, säger hon och fortsätter: – Vi tror att barnen som kommer hit behöver någonting annat utanför hemmet, med en annan vuxen än föräldrarna. Någon som ser dem och lyssnar. Jag tror inte att man har tid för det i skolan. Här blir samvaron utan prestation, man kan komma som man är. För mycket i dagens samhälle grundar sig på prestation där man mäts och jämförs med andra. Här får man ha roligt och leka och umgås kravfritt. Vi har vissa regler såklart, till exempel att man har börjat årskurs tre, men man kan alltid känna sig välkommen och trygg här. På ungdomsgården är det alltid full rulle och liv i luckan, men alltid en vänlig atmosfär. Barnen är måna om varandra och man accepterar inte att de nyttjar en hård ton eller fula ord mot varandra.
Leken hörs och märks, men det är med respekt utan att någon är rädd för någon annan. Det är tjejer och killar i blandade åldrar utan att man gör åtskillnad på varandra. Man möts i gemenskap.
– Ibland uppstår det naturligtvis något, men då försöker vi alltid lösa det på plats genom att prata om det. Och vi tar alltid upp sådant på samlingen. Vi pratar ju om kristen tro och Gud men framför allt om hur man ska behandla varandra, säger Marie-Louise.
Hon berättar att det genom åren stundtals varit hårt motstånd mot andakterna. Det löste de genom att göra samlingen valfri att vara med på, men väljer man att inte vara med på den så får man inte störa de andra som är med, utan då får man lämna. Och det där löser barnen själva numera. Samlingen med en kort andakt är bland det sista man gör på Ungdomsgården innan det är dags att gå hem. Hon känner att de hittat ett bra upplägg. Alla är välkomna, men eftersom verksamheten drivs av missionskyrkan så är det kyrkans värderingar som gäller. Oavsett så uppskattar barnen Ungdomsgården mycket. Och i samhället säger boende att det är lugnt, inga bråk eller skadegörelse eftersom det finns någonstans för ungdomarna att vara på fredagskvällen.
”Det var mycket vi behövde ventilera och prata om här då.”
Nu kommer det ibland även barn som inte bor i Järnforsen, eftersom barnen hittat nya kompisar sedan de började i skola på andra orter.
– Stängningen av Järnforsens skola var något vi upplevde att barnen verkligen behövde prata om, hur de kände och mådde. Jag tror inte de kände att de fick göra sina röster hörda, för det var väldigt mycket diskussioner om det här på fredagarna. Hur det skulle vara att åka buss varje dag, vad som händer på bussen, hur de blev behandlade av barnen i Målilla. Det var mycket vi behövde ventilera och prata om här då, minns Marie-Louise.
Och hon känner inte att barnen är fler än att man som ledare hinner att uppmärksamma dem allihop och kunna vara lyhörd.
– Man lär ju känna dem. Många av dem söker efter någonting och har säkert en nyfikenhet. Det pratas så lite om tro och Gud idag, det är nästan tabu! Pratar man om kristendom måste man prata om alla religioner som finns! säger Marie-Louise lite skämtsamt men samtidigt allvarligt.
När man gjorde i ordning två lokaler i källaren återbrukade man gamla kyrkbänkar till inredningen.
I det stora rummet, där biljard och pingisbord och kiosken finns, blir det väldigt högljutt och stimmigt. Nu ska ljudabsorbenter upp på väggarna.
Sedan ett år tillbaka samarbetar Missionsförsamlingen i Järnforsen och Aspelands pastorat med att driva Ungdomsgården i Equmeniakyrkan, genom att vara ledare varannan fredag. Det gör att verksamheten kan ha en kontinuitet på ett helt annat sätt och att den inte är beroende av bara några få personer.
– Det är så värdefullt att veta att man kan vara ledig också. För man är ju trött när man jobbat hela veckan. Vissa fredagar hinner man bara hem och slänga i sig något att äta, innan det är dags att åka till kyrkan för att fixa fram godis och dricka till kiosken. Många gånger har vi bara legat i soffan i ungdomslokalen när de gått hem och försökt varva ner när vi städat undan och klockan är 22, säger Marie-Louise och skrattar.
Det verkar finnas ett omättligt behov hos barnen i Järnforsen. Marie-Louise säger att de skulle kunna komma varje kväll om de fick. När ledarna för kvällen kliver ur bilen på parkeringen en timme innan öppning så börjar det plötsligt cirkulera cyklar och hoppa fram barn ur buskarna som är väldigt ivriga på att få komma in. Barnen uppskattar också väldigt mycket att ledarna är med och leker med dem, spelar pingis eller biljard till exempel. Marie-Louise tror att det är så enkelt att de känner sig sedda.
”Det verkar finnas ett omättligt behov hos barnen.”
– Det blir lek på ordnade former när en vuxen är med. Andra ledare på till exempel fotbollsträningen är ju inte med och spelar. Generellt tror jag att vuxna har mindre tid med barn idag och det känner ju barnen givetvis, säger hon och fortsätter: – Många av barnen har ett hårt skal som det är svårt att komma igenom. Då kan man bli uppgiven, för stundtals ger man så mycket av sig själv. Det kan kännas otacksamt. Ibland känner man att man inte orkar, eller om man blir sjuk och måste ställa in, då får man samtidigt dåligt samvete för att man vet hur mycket ungdomsgården betyder för dem.
Marie-Louise är osäker på om de boende i Järnforsen vet att Ungdomsgården finns eller förstår
vad den gör för barnen på orten. Verksamheten drivs ekonomiskt av församlingen och har inga kommunala bidrag. Marie-Louise menar att man får göra vad man kan. För några år sedan satsade församlingen på att göra i ordning och fräscha upp två rum i källarlokalen. De köpte soffor på blocket och någon skänkte material till golv.
Missionsförsamlingen i Järnforsen driver en mycket lyckad barnverksamhet, men som församling kan det ibland vara utmanande.
”Många av barnen har ett hårt skal. Då kan man bli uppgiven.”
– Vi firar gudstjänst några gånger per månad men det kräver mycket engagemang och planering av de som är medlemmar i församlingen. Eftersom vi är så få aktiva är de flesta inblandade i det mesta som sker i församlingsarbetet, säger hon.
Marie-Louise tycker att det är mycket positivt med den ekumenik med Svenska kyrkan som finns kring ungdomsarbete. Det gör att man kan säkerställa verksamheten även i framtiden. Med mer pengar till verksamheten skulle man kunna erbjuda ungdomarna mer, till exempel åka till simhallen eller att bowla.
– Vi har gjort resor men då får vi köra med många bilar för att få med alla och det bygger även på att vi har föräldrar som ställer upp. Det hade ju varit härligt om vi hade haft möjlighet att ta alla barnen i en buss. När vi valt att göra någon utflykt så behöver barnen något att äta och vi vet inte om alla barnen har ekonomisk möjlighet till det. En del har med sig pengar till ungdomsgården och en del inte, alla handlar inte i kiosken och vi vet ju inte om det är för att de inte vill, inte får eller inte kan, säger Marie-Louise Mobelius avslutningsvis.
Hallå!
Är du företagare (eller privatperson!) i Järnforsen som tycker att kyrkorna gör ett viktigt arbete för ungdomarna på orten?
Tveka inte att engagera dig! Antingen som ledare eller med ett ekonomiskt bidrag. Eventuella gåvor går oavkortat till Ungdomsgårdens verksamhet för barnen och skulle bekosta utflykter med allt vad det innebär –inget går till församlingarna eller till personalkostnader!
Marie-Louise visar upp den gamla scoutdräkten som numera hänger i lokalen som ett museeföremål.
Tapeten på väggen är ny, den valde de med omsorg. Träden symboliserar den växande resan barnen gör mot att förhoppningsvis bli trygga, stabila vuxna.
Aspeland tipsar om ungdomsgården på sin instagramsida.
Missionskyrkan ligger mitt i samhället. Det är en bra lokal och det vore synd om den inte kom till användning, säger Marie-Louise.
Välbesökt ekumenisk friluftsgudstjänst i Hultsfreds hembygds
park i augusti i somras. Sång och musik med Johan och Gunilla Sigvardsson. Hultsfreds församling, Hultsfreds missionsförsamling och Pingstkyrkan i Hultsfred höll andakt tillsammans.
foto: erik lindgren
” Våra hjärtan slår för samma sak, vi delar samma längtan”
”Borde inte vi göra något för ensamma människor i Hultsfred?” uttryckte en kvinna i Pingstkyrkan till mig efter en gudstjänst i våras. Några veckor tidigare hade en man i Missionskyrkan uttryckt ungefär samma sak till mig. Några veckor senare pratar jag med kvinnan igen, som i sin tur varit i kontakt med flera olika människor, bland annat med Birgit, diakonen i Svenska kyrkan. Och nu står vi här i höstens start. Missionskyrkan och Pingstkyrkan drar tillsammans igång en mötesplats för ensamma människor på en tid då personalen i Svenska kyrkan behöver prioritera annat.
”I en familj har man ju lite koll på varandra.”
För det där med att krocka med att anordna saker samtidigt – det har ju hänt mer än en gång. För att vi inte har brytt oss om att ta reda på vad den andra gör. Vi i kyrkorna, vi som tror på Jesus som Guds son och längtar efter mer av Gud här ibland oss, vi är syskon. Och i en familj har man ju lite koll på varandra och prioriterar att vara med på det som är viktigt.
Jag tänker att ekumeniken måste börja med just det – att vi bryr oss om varandra. Det är inget vi kan planera in och sedan
checka av i kalendern, utan det måste gå djupare än så. Under de år jag bott i Hultsfred har vi haft många goda samtal om att stötta varandra, men ofta har vår tid slukats upp av vår egen planering för egna kyrkan. Men förra sommaren, under vår gemensamma friluftsgudstjänst i Hultsfreds hembygdspark som brukar vara i slutet av augusti, så började något att spira igen. Vi tog oss tid att prata med varandra, från alla tre kyrkorna, och kände alla att vi behöver varandra. Våra hjärtan slår för samma sak. Vår planering har samma mål. Vi delar samma längtan. Så i januari i år startade vi med en gemensam bönevecka. Samlingar i olika kyrkor, på olika tider, med olika upplägg. För vi är olika. Precis som det ska vara. Men med samma längtan, så kan vi komma långt när vi arbetar tillsammans.
Camilla Axelsson pastor i pingstkyrkan i hultsfred
I början av sommaren invigdes Hultsfreds nya askgravplats och Venas alldeles första! Askgravplats är ett populärt begravningsskick och i Vena har en askgravplatsen varit efterfrågad länge.
I Hultsfred är askgravplatsen anlagd på två olika sätt. Mitten består av den klassiska rondellen med naturstenar vid varje gravplats med plats för namnskylt. Rondellen är inramad av stenstolpar i runda rabatter. På stenstolparna finns plats för flera namnskyltar. Totalt finns plats att gravsätta 700 urnor i den nya askgravplatsen. Planteringen är inspirerad av ”woodland” – skogsträdgård med bland annat ormbunkar och olika slags ljung samt mindre träd.
planteringar med avenbok som avskärmande häck tillsammans med en karakteristisk blomsterrabatt.
”Planteringen är inspirerad av ’woodland’”
I Vena finns plats för 75 urnor längs en stenmur med plats för namnskyltar. Askgravplatsen är klassiskt utformad och man har tagit efter den övriga kyrkogårdens
Askgravplats är en så kallas begränsad gravrätt, vilket innebär att gravrättsinnehavaren har begränsade rättigheter och skyldigheter. Anhöriga har rätt att närvara vid gravsättning men kyrkogårdsförvaltningen bestämmer hur gravvården ska se ut och hur gravplatsen får smyckas. Kyrkogårdsförvaltningen ansvarar också för all skötsel och all plantering. Enskilda gravvårdar eller planteringar får inte anläggas. Askgravplatsen får smyckas med snittblommor, gravljus och en vinterdekoration, men all annan utsmyckning är dessvärre inte tillåten.
Regnet öste ner när askgravplatsen i Hultsfred invigdes av präst Anita Rudvall, kyrkogårdschef
Jörgen Petersson och representanter ur församlingsrådet. Efteråt kunde man gå en guidad kyrkogårdsvandring med Torbjörn
Svahn från Hultsfreds hembygdsförening och Hultsfreds församlingsråd bjöd på fika.
foto: anne-marie jensen
I den nya askgravplatsen
i Hultsfred finns plats för 700 urnor.
foto: madelene k askevik
Präst Anita Rudvall och kyrkogårdschef
Jörgen Petersson invigde askgravplatsen i Vena.
foto: erik lindgren
Askgravplatsen i
Vena är anlagd mellan
Sockenstugan och kyrkogårdskapellet.
foto: erik lindgren
Vidslutbesiktningen av fasadarbetena på Vena kyrka i oktober 2021 uppmärksammades gula fläckar nertill på kyrkans fasad.
På grund av årstiden beslutade man att fasaden skulle få chans att torka ut helt och en ny efterbesiktning gjordes våren 2022.
Man beslutade då att tester skulle göras på fasaden och utvärderas i maj 2023.
Det visade sig att tidigare putslagningar med cementhaltigt kalkbruk gett upphov till fuktfläckarna. Cementhaltigt bruk är för hårt som gör att fukten stannar kvar i väggen. De gula fläckarna visade sig också vid mätning ha en högre fukthalt.
Sommaren 2024 högg man bort det cementhaltiga bruket på kyrkofasadens nedre partier, sedan lades ett nytt kalkbruk för att slutligen putsas och målas med kalkfärg.
– Nu hoppas vi att problemet är åtgärdad och att fläckarna inte återkommer, säger kyrkogårdschef Jörgen Petersson.
”Mikael är som en ängel” säger Målilla församlingsråds ordförande Johnny Sigvardsson och hoppas att Mikael vill komma tillbaka fler gånger och hålla andakt i församlingen.
Målillasonen Mikael Halldin växte upp i kyrkan och blev diakon
”Jag
När LIV träffar honom i Målilla hembygdspark har han precis predikat om Förklaringsberget på
Kristi förklarings dag, men något eget förklaringsberg har han inte varit med om. Att han skulle bli diakon, eller präst, visste dock de vuxna omkring honom när han var liten. ”Det har kanske varit uppenbart för omgivningen mer än för mig själv.”
Mikael Halldin
Ålder: 44 år
Är du mer smålänning eller stockholmare?
– Jag uppfattas nog som stockholmare när jag är i Småland och som smålänning när jag är i Stockholm. I Stockholm tycker de inte att jag pratar som en smålänning, men de tycker att jag hushållar och sparar på saker och inte har så dyra vanor. Det är sådant som sitter i, så mer smålänning än stockholmare, absolut.
Vad har du gjort i sommar?
– Jag jobbar alltid på sommaren. Stockholm blir som en annan stad då, med mycket turister och då är det väldigt roligt att vara kyrka och få möta dem. Det är ju främst på loven som kyrkan måste finnas tillgänglig. Många blir isolerade och ensamma under semestertiden, då måste man finnas för dem. Jag tar semester i september. Då brukar jag åka hem till Målilla en sväng och sen en resa söderut med mina föräldrar och min bror med familj.
Hittade du Gud eller var det Gud som hittade dig?
– Det där måste vara en växelverkan, men jag har aldrig vetat om ett liv utan den dimensionen så jag var väl redan vunnen. Jag minns inget tillfälle där jag varit tvungen att ta ställning, utan det har varit en självklarhet.
Mikael beskriver sin tro som en trygghet han känt hela livet, att det alltid funnits något större att räkna med. Han har aldrig känt sig ensam eller övergiven som människa.
Hans familj tillhörde Svenska kyrkan, men Mikael var med i de andra kyrkornas barnverksamheter också. Han har många varma minnen från alla kyrkorna, men det är i Svenska kyrkan han har sitt hjärta.
Vad är skillnaden mellan kyrkorna?
– För mig handlar det framför allt om att Svenska kyrkan är lågmäld och luthersk. En kultur av att bli vid sin läst. Den
har en kyrkoordning, musiken, kyrkorummet, en kontinuitet. Det är en lång kedja av välbekanta moment.
Om kallet kommer från Gud, men via andra, hur plockade du upp det?
– Kallet är väl främst en längtan. Som barn var det inte en tydlig längtan att bli just diakon men när jag växte upp i Målilla såg jag prästen Carl-Eric Kennestedt och hans fru Mary och kantorn Ulla Alvarsson som blev mina förebilder och föredömen i sitt sätt att vara kyrka och församling. Jag kände tidigt att ville jag vara med där, där vill jag verka. Jag har inte fått något förklaringsberg eller något tilltal utan det har varit människor som öppnat dörrar och kanske stängt en annan, vad vet jag. Andra människor har trott på mig som ung, säger Mikael.
Han minns också sin lågstadiefröken Ulla-Britt Svensson
Många var församlade i Målilla hembygdspark 14 juli i somras när hemvändaren och diakonen Mikael Halldin var på besök. ”Såhär i efterhand förstår jag att jag skulle ha berättat mer om mig och mitt arbete, vilket jag missade. Nu har jag all anledning att komma tillbaka snart igen. Hoppas vi ses då!” hälsar Mikael.
med värme, hur hon såg och uppmuntrade hans intressen. – Man byggs upp av att någon tror på en. Jag har så mycket att tacka Målilla för. Jag fick en egen nyckel till kyrkan när jag gick i sjuan och jag fick spela orgel för Ulla och vara barnledare fast jag bara var ett barn själv, men de trodde på mig, säger han.
Efter gymnasiet läste Mikael Kyrkans grundkurs på Oskarshamns folkhögskola och sedan vikarierade han som församlingsassistent i Stockholm som 20-åring. Vid 25 år var han färdig diakon. Det var självklart att bli diakon och inte präst. Han menar att predikan inte är hans sätt att visa sin tro på. – För mig är det sociala arbetet viktigast. Att man gör med sina händer i olika former av verksamhet och möter folk där folk är. Predika ser jag inte som mitt uppdrag. Jag predikar säkert mer än vad jag tror med händer, ord och handlingar men att just gudstjänstpredika känns främmande, berättar Mikael.
Mikael har alltid jobbat i Stockholm och sedan tio år tillbaka i Stockholms domkyrkoförsamling och Hovförsamlingen, en icke territoriell församling för personer med tjänstgöring inom Kungl. Hovstaterna och deras familjer.. Han beskriver domkyrkoförsamlingen som en på samma gång liten och stor församling. Det traditionella församlingsarbetet med 3 000 tillhöriga liknar vilken landsortsförsamling som helst, samtidigt som Storkyrkan har Sveriges största genomströmning av turister varje dag.
Arbetet som diakon är viktigt. Det finns en stor utsatthet och kyrkan fyller en funktion på ett människonära sätt.
– När jag var ny diakon så handlade verksamheten mycket om att kunna bidra till äldres guldkant i tillvaron, men nu hjälper vi människor med blöjor och mat och elräkningar. Där har kyrkan fått en stor uppgift som offentlig sektor inte klarar att bära själv, som man inte pratar så mycket om, säger Mikael och fortsätter:
– Många yrkesgrupper i samhället larmar. All service är liksom borta. Kyrkan ska akta sig för att gå samma väg och hamna längre ifrån mötet med människorna. Man vill inte bli som självbetjäningskassan i mataffären. Att ringa till kyrkan kan kännas som att ringa till Försäkringskassan, du möter ingen som känner dig.
Mikael menar att han är väl medveten om den krympande kostymen och syftar på kyrkans ekonomi, men tycker inte att innehållsfrågorna, som är hjärtat i kyrkans verksamhet får ta tillräckligt stor plats.
– Det är väl som att svära i kyrkan numera, men jag tror inte på pastoratsregleringar. Det borde finnas andra vägar att gå. Dagens organisationsform i Svenska kyrkan har förmörkat mitt uppdrag, för jag ser hur det utarmas. Det blir hemläxan till oss som har till uppgift att föra kyrkan vidare in i framtiden, att vara brobyggare och gränsöverskridande.
Hur tar vi kyrkan in i framtiden?
– Genom att vi pratar gudstjänst och verksamhet och att man har nära till sin församling. Det bygger ju naturligtvis också på att människor måste hitta till församlingen, att vi når ut. Som barn hade jag bilden av att de flesta hade en relation till sin kyrka. Väldigt många av dem som går ur kyrkan vet nog inte vad kyrkan är eller gör. Om de visste i större utsträckning hur kyrkan hjälper människor varje dag på olika sätt praktiskt eller ekonomiskt eller socialt, som vi tänker oss att samhället hjälper utsatta med, tror jag att gemene man skulle ha större respekt för kyrkan.
text och foto: madelene k askevik
Är du född 2010?
Då är det dags att bli konfirmand! Konfirmandgrupperna har precis startat och det är inte försent att anmäla sig!
Läs mer!
svenskakyrkan.se /aspeland /konfirmation
Psst!
Är du inte döpt? Är du född 2009 eller 2011 men vill konfirmera dig i
år? Har du npf-diagnos?
Inga problem – allt löser sig? Börja med att anmäla dig!
vårlägret
Det kan vara lite klurigt att komma på vilken slags redovisning man vill göra på konfirmationen. I SÖDRA gruppen hittade vi på en slags Jeopardy med vikta loppor. Församlingen inbjöds att välja vilken fråga konfirmanden skulle
Det var frågan som präglade konfirmandläsningen 2023-2024.
Och det finns inte endast ett svar på den frågan. Det finns inte heller ett rätt svar på den frågan.
Att leda konfirmandgrupperna har varit stora skor att fylla efter förra församlingspedagogen Anne-Marie Jensen, som gick i pension sommaren 2023.
Läsåret 2023/24 hade Aspeland också det största antalet konfirmander på länge, med 45 ungdomar uppdelat på två grupper, NORR med utgångspunkt Hultsfred och SÖDER med utgångspunkt Virserum, eftersom det är på dessa orter som högstadieskolorna finns.
Det har varit ett fartfyllt år med mycket värme och skratt. Många funderingar kring livet, vad tro är och om Gud. Konfirmanderna har aktivt deltagit i gudstjänster över hela pastoratet. De har skrivit egna förböner som de läst, gått i procession och hållit frälsarkransgudstjänster.
Vi har kreativt följt kyrkoåret genom att till exempel göra egna påskljus, dekorera semlor, bygga pepparkakshus och gestalta passionsberättelsen med lego.
”Ett fartfyllt år med mycket värme och skratt.’”
Under höstterminen gjorde vi ett studiebesök i Linköpings domkyrka. På våren åkte vi på läger till Stockholm där vi besökte Etnografiska museet, Storkyrkan, Katarina kyrka och förstås Gröna Lund. Sedan var det äntligen dags för konfirmation under pingsthelgen i Virserums kyrka och Vena kyrka.
Många nya kompisar har vi fått i konfirmanderna som vi hoppas på att få hänga med igen i våra nya ungdomsgrupper! text och foto: madelene k askevik
Glimtar från konfaåret! ”Brainstorming” om Jesus på post it-lappar, inledning av fastan med semlor, andakt kring ljusbäraren, vi gjorde egna påskljus och firade ofta frälsarkransgudstjänst.
med gemensamma lovaktiviteter för alla barn i pastoratet!
Vi började med att dra till Boda Borg med förväntansfulla och spända ungar! Det blev en dag med äventyr, utmaningar, svett, skratt, tacos och nya vänner. En dag var på High Chaparall och slutligen gjorde vi utflykt till Virums älgpark. Det känns så fantastiskt att kunna ge barnen de här upplevelserna!
Vi hade sommarläger i Lönneberga med barn från hela pastoratet. Då måste man inleda med lära känna-lek, men sen tog vi badkläderna och traskade ner till sjön Linden. Det blev bad och mellanmål i ett helt underbart väder. Snälla Hans kom och hämtade oss med traktorn, så vi slapp gå tillbaka. Innan maten hann vi med att göra egna tröjor. På kvällen kom Lönnebergas matverksta med hamburgare, pommes och läsk till oss. Alla fick packa upp och göra i ordning sin sovplats innan
vi lekte ”Fångarna på fortet”. Först vid två på natten la sig lugnet över Lönneberga …
”Det blev bad och mellanmål i ett helt underbart väder.”
Dagen efter åt vi frukost utomhus och fick en stund fri lek innan vi avslutade lägret med en andakt i kyrkan. Alla barn fick ett örngott i present med texten ”Du vet väl om att du är värdefull”. Med de lite yngre barnen och deras föräldrar for vi på ko-safari till Tigerstad och Brånstrands familjelantgård. Ett uppskattat besök där vi fick vara med om det mesta på gården. Vi hämtade kossorna i hagen, gav dem mat i ladugården och fick se hur det går till när kossorna mjölkas.
Dagen efter besökte vi Kalles lek och lattjo med ett stort gäng barn och deras föräldrar. En hel förmiddag med lek och bus!
Tack för allt sommarlovskul vi gjort tillsammans!
Många härliga lovaktiviteter blev det sommaren 2024 för alla barn i Aspelands pastorat, från de allra minsta till de äldsta. Det känns fantastiskt att kunna ge barnen de här upplevelserna!
Den 1 augusti drog
”Musik i sommarkväll” igång i Järeda kyrka och först ut för sommaren var skönsjungande Sonja Aldén med pianisten David Carbe. Tillsammans fyllde de kyrkan till bristningsgränsen. Duon bjöd på stämningsfulla sånger, kloka tankar om livet och allt vad det innebär att vara människa men framför allt humor. Eftersom så många kommit till Järeda fick några sitta i korets sidobänkar.
”Här får man tacka i cirkel” utbrast David Carbe när han vände sig om för att buga mot publiken bakom honom. ”Det är ju som att vara på Ullevi! Hade en person till kommit hade vi fått flytta spelningen dit” skojade han.
Ibörjan på maj gick en pilgrimsvandring från
Gårdveda kapell med avslutande pilgrimsgudstjänst vid målet för vandringen. Församlingsrådet bjöd på grillad korv och hamburgare.
Det som kanske inte fångas av bilderna är stämningen i denna fantastiska, örtrika naturbetesmark, som utgjorde minst 50 procent av vandringens andlig- och salighet.
Ibörjan på augusti spelade det italienska bluegrassbandet The Truffle Valley Boys i Vena kyrka. Konserten var ett lyckat samarbete mellan Vena församling och Smålands Country Club. I samband med konserten samlade man in pengar till Barncancerfonden. Förutom de 220 konsertbesökarnas gåvor på totalt 22 778 kronor. hade flera lokala företag sponsrat med 29 000 kronor. Det täckte med råge kostnaden för bandet och gåvan till Barncancerfonder landade på 29 556 kronor.
Stort tack till alla, företag och enskilda personer, som skänkte pengar!
Onsdagscaféets trogna besökare gjorde på försommaren en utflykt tillsammans till Skogens Honung i Flohult, Tuna. Ett uppskattat besöksmål, inte minst av diakon Bi-rgit som ställde upp sig bakom en fotoskärm och fick låtsas vara bi för en dag!
Är du nyfiken på att sjunga i kör? Längtar du efter sällskap och gemenskap? Är du dagledig med barn och vill träffa andra daglediga med barn?
Vi har något för alla och olika slags verksamheter i alla församlingar. Till exempel caféer, öppna förskolan liten&STOR, kyrkokörer, godpelkör, damkör och mycket mer!
Vill du veta mer?
Läs på vår hemsida för att se tider och platser.
svenskakyrkan.se /aspeland
Du kan också ringa oss 0495-24 95 80
Eller följ oss på sociala medier! @svenskakyrkan.aspeland
Vi söker dig som kan fortsätta att utveckla vårt pastorat tillsammans med oss – förtroendevalda, medarbetare och ideella. Vi vill att du har en hög personlig mognad med god självinsikt och att du är stabil och trygg i dig själv.
Vi söker dig som är prästvigd i Svenska kyrkan. Tjänsten är heltid, tillsvidareanställning.
Läs mer och ansök svenskakyrkan.se/aspeland /komminister
Pastorsexpeditionen 0495-24 95 80
Kyrkogårdsexpeditionen 0495-24 95 93 Måndag-torsdag 10-12, 13-15 samt fredag 10-12
ADMINISTRATION
Elenor Karlsson Pastorsexpeditionen, kanslist 0495-24 95 90 elenor.karlsson @svenskakyrkan.se
Eva-Lotte Skoog Kamrer 0495-230 21 eva-lotte.skoog @svenskakyrkan.se
Doris Danielsson Ekonomiassistent 0495-24 95 96 doris.danielsson @svenskakyrkan.se
Robert Peuravaara Personaladministratör 0495 – 500 44 robert.peuravaara @svenskakyrkan.se
Madelene K. Askevik Kommunikatör och församlingsassistent 0495-24 95 88 Sms 076-102 59 88 madelene.karlssonaskevik @svenskakyrkan.se
Caroline Tapper Kyrkogårdsförvaltningen, kanslist 0495-24 95 93 caroline.tapper @svenskakyrkan.se
Anna Eklund Begravningsassistent 0495-238 52 anna.eklund3@svenskakyrkan.se
Jörgen Petersson Kyrkogårdschef och fastighetsansvarig 0495-230 27 jorgen.petersson2 @svenskakyrkan.se
Arja Bergström Kyrkoherde Aspelands pastorat 0495-24 95 87 arja.bergstrom@svenskakyrkan.se
Anita Rudvall
Arbetsledande komminister och församlingsherde Lönneberga och Vena 0495-24 95 97 Sms 076-548 01 72 anita.rudvall@svenskakyrkan.se
Ola Sandberg Församlingsherde Virserum och Järeda 0495-301 82 Sms 070-574 90 19 ola.sandberg@svenskakyrkan.se
Susanne Elssjö Församlingsherde Mörlunda-Tveta och Målilla-Gårdveda 0495-24 95 94
Sms 070-650 03 45 susanne.elssjo@svenskakyrkan.se
DIAKONER
Birgit Johansson
Diakon
0495-24 95 83
Sms 070-237 18 34 birgit.johansson @svenskakyrkan.se
Emmie Davidsson Diakon
0495-238 54 Sms 076-147 91 78 emmie.davidsson @svenskakyrkan.se
KYRKVAKTMÄSTARE
Lena Möller Larsson Tf. lagbas Kyrkvaktmästare Hultsfred 076-149 73 31 lena.mollerlarsson @svenskakyrkan.se>
Fabian Gugelmann Kyrkogårdsvaktmästare, Hultsfred 0495-124 84
fabian.gugelmann @svenskakyrkan.se
Henrik Petersson
Lagbas, kyrkvaktmästare, Målilla-Gårdveda 0495-504 65 henrik.petersson @svenskakyrkan.se
Jonny Karlsson Kyrkvaktmästare 0495-232 08 jonny.karlsson2 @svenskakyrkan.se
Elin Dahlström Kyrkvaktmästare, Hultsfred 0495-24 95 95 elin.dahlstrom@svenskakyrkan.se
Jimmy Elfving Kyrkvaktmästare, Lönneberga 0495-24 95 89 jimmy.elfving@svenskakyrkan.se
Cecilia Danielsson Kyrkvaktmästare, Mörlunda-Tveta 073-820 18 68 cecilia.danielsson @svenskakyrkan.se
Anna Schörling Kyrkvaktmästare, Vena 0495-609 16 anna.schorling@svenskakyrkan.se
Torbjörn Creutz Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-209 60 torbjorn.creutz @svenskakyrkan.se
Torbjörn Ottosson Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-301 70 torbjorn.ottosson @svenskakyrkan.se
Tobias Fröjd Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-24 95 98 tobias.frojd@svenskakyrkan.se
Rasmus Johansson Kyrkvaktmästare, Målilla-Gårdveda 070-214 57 86 rasmus.johansson @svenskakyrkan.se
Milad Haidari Kyrkogårdsvaktmästare, Målilla och Mörlunda 0495-24 95 84 milad.haidari@svenskakyrkan.se
BARN OCH
Frida Rahmic Barn och ungdomsledare Vena, Lönneberga, Hultsfred 0495-24 95 99
Sms 070-351 68 81 frida.rahmic@svenskakyrkan.se
Cecilia Stenfeldt Johansson Barn och ungdomsledare Målilla, Mörlunda, Virserum 0495-230 26 cecilia.stenfeldt @svenskakyrkan.se
Weronica Swensson Barn och ungdomsledare Vena, Lönneberga, Hultsfred 0495-24 95 86 weronica.swensson @svenskakyrkan.se
Marijana Lipic Barn och ungdomsledare Målilla, Mörlunda, Virserum 0495-238 84 Sms 070-249 69 39 marijana.lipic@svenskakyrkan.se
MUSIKER
Ann-Marie Albrechtsson Kyrkomusiker, Hultsfred 0495-24 95 91 ann-marie.albrechtsson @svenskakyrkan.se
Jeanette Frode Kyrkomusiker, Vena och Lönneberga 0495-609 15 jeanette.frode@svenskakyrkan.se
Sofia Holmquist Kyrkomusiker, barn & familjeverksamhet, äldreboenden 0495-200 90 sofia.holmquist @svenskakyrkan.se
Lisa Sandstedt Kyrkomusiker, Virserum och Järeda 0495-301 89 Sms 0730-38 30 05 lisa.sandstedt @svenskakyrkan.se
Alexander Olsson Kyrkomusiker, organist Mörlunda-Tveta och Målilla-Gårdveda 0495-24 95 92 alexander.olsson @svenskakyrkan.se
SLUTPUNKT
SKRÄMMANDE
URSPRUNG
ANVÄNDA PENGAR ÄNDRA RIKTNING
BÖRJAR MED “I BEGYNNELSEN”
MÅRDDJUR KRYDDVÄXT
MELLANRUM
BEGRIPA
INGEN RIKTIG BJÖRN
LURIG MÅNAD
FÖRPACKNING BADDAREN
FÖRETAG
PÅ SVENSKA KYRKANS HEMSIDA KAN DU LÄSA DAGENS
INTE ALLS GOTT! TÄVLING
STRUNTA I RESULTATET
RENDERAR
SEMESTER-Ö
VIKTENHET
INGEN PÅ ISEN
BÄTTRE ÄN BRA KUBMATERIAL
GJORT RACKARTYG EN SORTS FORM
KLÄTTERHJÄLP
FÖLJA JOHN ERFOR
SAMKLANG
ETT ANNAT ORD FÖR KYRKLIG STRÄVAN EFTER ENHET
ROSA TIDNING HÖRS MED SE
SAKNAR SLUTKÖRD ELÄNDE
STOR KYRKA VÄCKELSEBYGD
UTAN UNDANTAG
NATRIUM EN GÖR INGET PLAN
VARA EFTERHÄNGSEN
STRUNTAR I TOMTGRÄNSER
BLIR INTE PROKASTINÖREN
RIK
MEDICINMÄNGD
DUMBOM FÖRST BÖN
HÅLLA ETT ÖGA PÅ
BLIR VERKLIGHET
Var med och tävla om Simon Ådahls bok ”Under vandringen”! För att vara med i utlottningen, ta en bild på rätt lösning av korsordet och maila till liv.aspeland@svenskakyrkan.se eller klipp ut det lösta korsordet och skicka till Aspelands pastorat, Hantverkargatan 11, 577 34 Hultsfred senast den 17 september Märk kuvertet med LIV KORSORD. Kom ihåg att lämna namn och adress! Den första dragna rätta lösningen vinner. Lycka till!
Stort grattis till dig som vann korsordet i förra numret! Tyvärr har vi tappat bort ditt namn. Hör gärna av dig så publicerar vi ditt namn i kommande nummer.
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Fjärde Moseboken 6:22–27
SES MED ALTER YTSKIKT
VARKEN BIFALL ELLER AVSLAG EN SORTS FÖRVÄNTAN
HISTORISKT BLOCK OMGÅENDE
MITT I HAGE
NEJ TILL VARDAGS
MATT 5:14 NI ÄR VÄRLDENS
vinn
”Under vandringen” av Simon Ådahl
