Intervju
Miss Lisbeth Salanders svårmodiga gestalt har blivit ett fenomen inför premiären av The Girl with the Dragon Tattoo. För Rooney Mara har förvandlingen varit omtumlande. Plaza träffade henne för att prata svensk vargavinter och åttiotalsgoth. text Erik augustin palm foto Anders Lindén
T
rots att vi sitter på ett hotell i sydöstra Mexiko med palmer vajande i hettan utanför, är det som att en sval nordisk bris sveper genom rummet när Rooney Mara tyst träder in. Skiftet i stämningsläget kan visserligen bero på något så enkelt som en hastigt stegrad luftkonditionering – vilket inte är ovanligt i intervjusammanhang med stjärnor. Men det här är någonting annat. Maras svarta, strama outfit och dämpade uppsyn bär i högsta grad på Lisbeth Salanders avtryck. Plötsligt känns bilden av en frusen gothflicka i december-Stockholm inte särskilt långt borta. Hur hanterar omvärlden en sådan transformation? Efter att ha tillbringat flera månader i huvudstaden under inspelningen av The Girl with the Dragon Tattoo, tycker sig Mara ha fått en objektiv bild av hur svenskar förhåller sig till modemässiga gränsöverskridanden: – Jag ser inte överdrivet galen ut, som Lisbeth, men jag tror ändå att hennes utseende kan vara ganska chockerande för människor att möta på gatan i Stockholm. Det är en förhållandevis reserverad stad. Om man till exempel placerade min karaktär någonstans i East Village i New York så skulle man inte reagera det minsta. Men generellt sett bemöter människor mig absolut annorlunda när jag kommer klädd som Lisbeth. Maras syn på Stockholm som en modestad där man inte tar ut svängarna må vara förenklad (och var höll alla Stockholmsgother till när hon var där?), men sannolikheten att stöta på avantgardistiska klädesplagg en natt på Söder är onekligen liten. Att Mara själv har förts in i modevärldens toppskikt genom att spela en antisocial hacker utgör en viss paradox. Där Salander i Noomi Rapace skepnad tilläts vara en outsider fullt ut har regissören David Finchers omsorgsfullt utmejslade karaktär i större utsträckning piffats till enligt Hollywoodmallen. Framför allt har detta skett i modetidningar som W Magazine och Vogue, vars novembernummer pryds av Mara iförd en svart, drakbroderad klänning från Ralph Laurens höstkollektion. Mara deltog i finjusterandet av Salanders stil:
_81
PLAZAπMAGAZINE
– Vi pratade länge och ingående om Lisbeths sminkning, f risyr och olika tänkbara element av hennes kläder och det var väldigt många diskussioner om hennes tatueringar. Det tog oss flera veckor att komma fram till hur draken skulle se ut. Att klippa håret kort och bleka ögonbrynen var troligtvis det sista steget för att komma in i karaktären. Resultatet landade någonstans mellan sjuttiotalspunk och åttiotalsgoth i en minimalistisk hybrid. Ett annat viktigt steg var den kraftiga viktminskning som Mara fick genomgå för att få Salanders androgyna och närmast anorektiska kropp. Oroade röster har höjts kring hur hårt Fincher har styrt hennes kostvanor, men Mara vill avdramatisera ryktena: – Jag ville förlora ännu mer vikt än vad David tyckte var nödvändigt. Sen har jag fått så mycket muskler under träningen att jag faktiskt inte vet hur mycket jag har gått ner. Att försöka sätta sig in i den svenska melankolin var också en central komponent i pusslet som utgör Lisbeth Salander, där den monokromt nedtonade looken hjälpte till. Men framför allt var det den svenska vintern som gjorde att Mara hittade rätt deppighet: – Det är något väldigt speciellt med att ta sig igenom en vinter i Sverige och komma ut på andra sidan och se vad den upplevelsen gör med människorna som lever där. Mara ser försiktig ut där hon sitter och talar om sitt nya alias. Hon svarar varken entusiastiskt eller ointresserat på frågorna, utan mer konstaterande. Kanske är det svårt att närma sig Stieg Larssons trilogi och dess gruvliga tematik med glimten i ögat. Men Astrid Lindgren-referenserna i böckernas porträtt av Salander väcker ett svagt leende: – Jag älskade Pippi Långstrump när jag var barn och vi försökte faktiskt lägga in lite Pippi i Lisbeth. Till exempel hade jag ofta håret uppsatt i flätor, även om det så klart är en annan sorts flätor än vad Pippi har. Jag ser många likheter mellan de två figurerna. De personliga likheterna mellan Lisbeth Salander och Mara är lyckligtvis få, även om det som sagt finns vissa gemensamma drag i stämningsläge och image. Mara är 26 år i dag och det kommer att ta lång tid för henne att skaka av sig kopplingen till Larssons figur. Visar det sig att Finchers adaption blir så pass framgångsrik som böckerna utlovar, kommer hon att få ge sig in i rollen i ytterligare två filmer, vilket undertecknad hoppas starkt på. Stockholmsnatten behöver en svartklädd Rooney Mara. π
82_PLAZA MAGAZINE π
”jag älskade pippi långstrump som barn.”