intro
Ett svettigt monster Den hägrar för mången musik nörd. Coachella Valley Music and Arts Festival, omgiven av sceniska bergslandskap och vajande palmer i den sydkaliforniska öknen, med sorglösa hippiehipsters springan des över gräset för att se musik bloggosfärens mest hajpade nya akter eller oväntade samarbeten mellan giganter – och sedan avsluta kvällen på någon av de många hotellfesterna inne i Palm Springs. Årets Coachella var spektaku lärt på sina håll, där det hysteriskt övertwittrade 2Pac-hologrammet på Dr. Dre/Snoop Dogg/50 Cent/ Eminem-megakonserten bara var en av höjdpunkterna. Till dessa hörde även John Fogertys gästspel hos The Black Keys för att hylla bortgångne The Band-trummisen Levon Helm, Master P:s gästrap hos ASAP Rocky, Lykke Lis inhopp hos Miike Snow, Refuseds stilfullt brutala Umeå-hardcore ekandes i SoCal-natten, rapparen Azealia Banks klockrent stenhårda USAlivedebut, postpunkikonerna Buzz cocks moshpitframkallande hit kavalkad, experimentdonnan
Merrill Garbus afropsykedelia med sitt Tune-Yards, Odd Future-croonern Frank Oceans tolkning av Lauryn Hill, avantgardehiphoplegenderna Company Flows fullkomligt majestä tiska sista konsert någonsin, alltid lika ljuva Mazzy Stars vemodiga vagg visor i ökenbrisen samt Bon Iver spelan des bitterljuva skägglåtar, utan skägg! Men att Coachella nu har tagit formen av två nästan identiska helger med samma line-up ingav en motbju dande känsla av monsterkapitalism. Tanken med en festival är väl ändå att skapa en unik upplevelse, som de besökande delar precis just där och då (även om mycket sevärt tas från sitt sammanhang och kablas ut via sociala medier)? Undertecknad råkade i år åka dit helg nummer två, som trots bra kon serter bar på just en fadd andrahands bismak. Och varför måste festival områdets utsida påminna om en aktiv krigszon, med polisbilar och bryska, beväpnade konstaplar i varje kors ning? Att Coachella därutöver präglas av ett idiotiskt parkeringssystem, horder av pretentiösa modellaspiranter (mer än bara VIP-området för tankarna till
en kändistät utomhusfest i Bel Air), en fascistoid säkerhetskontroll vid in gången och att det är för varmt i Coachella Valley för att det ska vara behagligt gör inte saken bättre.
Ni som tror att det är världens bästa musikfestival, tänk om och vänd blicken bort från öken dammet. erik augustin palm
sonic 17