INTERVJU R AGNAR BOHLIN
För sex år sedan sammanfördes en av USA:s ledande körer med en av Sveriges främsta kördirigenter. Resultatet är en framgångssaga av stora mått. Med Ragnar Bohlin vid rodret har San Francisco Symphony Chorus både kammat hem en Grammy och sett en stadigt ökande publiktillströmning. OPUS besökte den nyfikne visionären i sitt nya hemmakvarter Hayes Valley.
KALIFORNIERAD av ERIK AUGUSTIN PALM
Foto Eye Gotcha Photogr aphy
– vänner till mig brukar skämta om att resten av usa inte ser San Francisco som en del av det här landet. Ragnar Bohlin sitter med en café au lait på sitt stammisfik Arlequin i det centralt belägna San Francisco-kvarteret Hayes Valley och spekulerar om varför det är så lätt att tycka om den stad som vi båda lever i sedan några år tillbaka. En snabb blick på Hayes Street utanför styrker utan tvekan det Ragnar säger: grönskande träd står på rad framför vinbutiker, caféer, restauranger, konstgallerier och designbutiker. Det är pittoreskt, ganska »europeiskt«, och därför långt från den typiska bilden av amerikanskt stadsliv. Sedan ett tag tillbaka är det här Ragnars hemmakvarter. Ett stenkast bort ligger hans huvudsakliga arbetsplats, Davies Symphony Hall, där han sedan 2007 har dirigerat San Francisco Symphony Chorus. På nära gångavstånd ligger också den aikido-dojo där han dagen innan intervjun har graderat till »2:a dan« – nivå två av svart bälte. Ragnar har utövat den japanska kampsporten sedan 20-årsåldern och ser flera likheter mellan den och dirigerandet. – Till skillnad från karate, där det handlar om kraft mot kraft och att blocka och bryta ifrån, handlar aikido om att harmoniera energier. Om det kommer en attack går man in i den och känner tajmingen och fångar upp energin. Det påminner om när man spelar och sjunger med andra, eller när man dirigerar, då man liksom rör sig tillsammans med varandra. Inom aikido handlar det även mycket om att låta energi strömma ut ur händerna, vilket ju även dirigerandet bygger på i stor utsträckning. Men ofta är aikidon skön bara som en paus. Att ta på sig en dräkt, gå upp på en matta, buga och träda in i det där traditionellt japanska. Det är väldigt befriande. Ragnar Bohlin ger ett intryck av att vara lugn och harmonisk. Han är kvick med orden, men bär på en känsla av behaglig eftertanke. Trots detta lugn kan han onekligen behöva ett andrum som aikido, eftersom att hans tillvaro tycks vara så planerad in i minsta detalj. Utöver sin tjänst som chefsdirigent för San Francisco Symphony Chorus undervisar han regelbundet vid San Francisco Conservatory of Music, är gästlärare på andra skolor (tidigare bland andra Indiana University, Miami University och University of Michigan), och blir titt som tätt inbjuden att vara gästdirigent vid andra institutioner – nu senast São Paulos symfoniorkester och kör, som har bjudit tillbaka honom nästa år. Hektiskt – men Ragnar tycker om intensiteten och variationen. – Jag har alltid varit intresserad av att testa nya saker och nyfiken på att ta mig an nya projekt och samarbeten. Jag går ständigt med känslan av att den bästa körmusiken väntar runt hörnet. Även det tidskrävande, aningen ovanliga pendlandet mellan San Francisco och Stockholm – en flygresa på 14 timmar – verkar Ragnar ha ett okomplicerat förhållningssätt till. Han besöker Sverige så ofta som var tredje vecka. Men det har han inte alltid behövt. Ett år efter att han tagit över dirigenttjänsten för San Francisco Symphony Chorus flyttade Ragnars fru, cellisten Tamara Bohlin, och parets två söner över till USA. Familjen hittade ett fint hus i Berkeley Hills utanför San Francisco, och delade tre år tillsammans i den nordkaliforniska oasen innan Tamara flyttade tillbaka Stockholm igen med sönerna. Under sin tid i Kalifornien hade Tamara tagit tjänstledigt från sin cellistposition vid Kungliga Operan i Stockholm. Till slut var hon tvungen att ta OPUS 39
res med sveriges största musiKresearrangör till
pärlOrna i musiKens värld
Opera i OslO
Opera i Köpenhamn
I höst får vi chansen att återse Figaro och de andra figurerna i Mozarts odödliga opera. Några av Norges bästa operasångare medverkar, bl a Silvia Moi, känd från Kenneth Branaghs filmatisering av Trollflöjten. På Nasjonalmuseet firas Munchs 150 års jubileum med en jubileumsutställning vilken vi får en visning av. Ciceron är RichaRd KlingspoR. 2 dagar • 21/9
I Köpenhamn får vi uppleva två föreställningar på Köpenhamns imponerande operahus; Giuseppe Verdis ”Otello” och ”Falstaff ”. Vi får en visning av Designmuseet, ett av Nordens viktigaste museer för dansk och internationell industridesign och industrihantverk. Vi bor centralt i Nyhavn. Vi får en guidad visning av Operan. Ciceron är niKlas lindblad. 3 dagar • 22/10
savOnlinna Operafestival
musiK Och myt på island
1912 arrangerades det första festspelet i Olofsborg – Nordens bäst bevarade medeltida fästning. Den unika stämningen på Savonlinna Operafestival är summan av många faktorer: de lysande artisterna, den historiska miljön i det fantastiska insjölandskapet och den trolska finska högsommarnatten. I sommar får vi uppleva La Traviata och Macbeth. Ciceron är niKlas lindblad. 5 dagar • 21/7
Island kan verkligen inte jämföras med något annat land i världen. Landets vulkaniska inre bubblar och lämnar fascinerande spår på ytan, luften är ren och klar. Allt på Island är nära naturen och i samklang med den. Harpa är ett fascinerande konsert-, och operakomplex som officiellt invigdes den 20 augusti 2011. Under resan bjuds vi på en opera och en konsert. I programmet ingår även en visning av operahuset, en tur i Reykjavik samt till den Gyllene cirkeln. Ciceron är FRidRiK asMundsson bReKKan. 5 dagar • 23/10
”Figaros bröllop”
”la TraviaTa” och ”MacbeTh”
”oTello” och ”FalsTaFF”
”carMen”och konserT Med syMFoniorkesTern
verdifestivalen
”aida akT ii”, ”siMon boccanegra” och ”FalsTaFF” Verdifestivalen firas varje år i oktober över Verdis födelsedag och under 200-årsjubiléet väntas ett riktigt stort intresse från hela världen att tillsammans hylla denne älskade kompositör. Under vår vistelse väntar två av hans operaverk samt en operakonsert med Aidas andra akt och vi lär känna kulturstäder som Parma, Cremona och Modena. Vi njuter av en kulturbygd med rustikt kök, historiska maktstäder och genuin musikhistoria. Ciceron är Ki Månsson. 5 dagar • 9/10
Tel 08-660 18 00
sommaren s musikresor
Jussi Björling
konsert och Hälsingegår dar • 8/7 Vattnäs Oper afestival • 11 /7 Opera på sk äret • 25/8
WWW.FAVORITRESOR.SE
»Tamara stöder helt mitt beslut att stanna kvar här, liksom jag stöder hennes att bevaka sin tjänst i Stockholm och inte riskera att bli en frustrerad hemmafru i USA.«
RAGNAR BOHLIN Född: 1965. Bor: San Francisco och Stockholm Familj: Gift med Tamara Bohlin, cellist vid Kungliga Operan. Paret har två söner, 13 och 15 år gamla. Pappa, musikvetenskapsprofessorn Folke Bohlin; mamma, kördirigenten Eva Svanholm Bohlin; syster, operasångerskan Ingela Bohlin, samt två bröder. Bakgrund i urval: Diplom i dirigering från Musikhögskolan i Stockholm, British Council-stipendiat i piano för Peter Feuchtwanger i London, tremånaders studieresa till körer i USA via Sverige-Amerika Stiftelsen. Körledare för bland andra Uppsala vokalensemble, Maria Magdalena Motettkör, Kungliga Filharmoniska kören, KFUM:s kammarkör och Radiokören. Har undervisat vid bland annat Musikhögskolan i Stockholm, San Francisco Conservatory of Music, Indiana University, University of Michigan och Miami University.
Foto roy manz anares
Priser och utmärkelser: Norrbymedaljen 2006, Grammy för bästa körframträdande 2010, SACC Cultural Award 2013. Diskografi i urval: San Francisco Symphony No. Mahler: Symphony No. 8 (2009), Mysterium – Music for Choir by Fredrik Sixten (2010), Sagvik: Missa Maria Magdalena (2010), Swedish Radio Choir: Visions and Non-Thoughts (2010), KFUM:s kammarkör: Höstlandskap (2010), Sixten/ Pohjanen: En svensk Markuspassion (2010). Aktuell: Med det kommande skivsläppet av Fredrik Sixtens requiem, ihop med Radiokören och Nordiska Kammarorkestern.
Foto Paul Chinn
intervju R AGNAR BOHLIN
»Inom Aikido handlar det mycket om att låta energi strömma ut ur händerna, vilket ju även dirigerandet bygger på i stor utsträckning.«
beslutet att återuppta den eller fortsätta att söka en tjänst i Kalifornien. Någon sådan hittade hon inte, trots att hon var väldigt nära att få en fast tjänst vid Los Angelesoperan. Familjen Bohlin har dock klarat av de nuvarande omständigheterna bra. – Jag och Tamara har alltid stöttat och pushat varandra musikaliskt, så vi tänkte inte särskilt mycket på konsekvenserna när jag sökte den här tjänsten. Men hon stöder helt mitt beslut att stanna kvar här, liksom jag stöder hennes att bevaka sin tjänst i Stockholm och inte riskera att bli en frustrerad hemmafru i USA som inte får spela så mycket som hon vill. Och våra söner är nu 13 och 15 år gamla, så situationen är lättare än mitt första år här, som faktiskt var lite tufft. Skype har blivit en central del av familjelivet: – Tidsskillnaden fungerar ofta ganska bra för oss. När jag har vaknat på morgonen kommer killarna hem från skolan och äter middag. Jag brukar jobba hemifrån på förmiddagarna, så då står Skype bara på och strömmar, genom deras eftermiddag och kväll. Sen, efter att jag har haft repetition med kören, är klockan vanligtvis runt 10 på kvällen här. Då kör vi Skype igen, när de har vaknat för att äta frukost och åka till skolan, medan jag gör mig iordning för att lägga mig. Själv kommer Ragnar från en känd svensk musikfamilj, med musikvetenskapsprofessorn Folke Bohlin som far, kördirigenten Eva Svanholm Bohlin som mor (i sin tur är dotter till den kände svenske tenoren Set Svanholm), samt operasångerskan Ingela Bohlin som syster. Det var en uppväxt präglad av sång i kubik och inlärandet av en mängd instrument. När Ragnar började musikgymnasiet i Malmö simultanövade han så mycket som piano, orgel, cello, gitarr och sång. Men efter ett stipendium till London och pianolektioner för Peter Feuchtwanger, och sedermera kyrkomusikerlinjen vid Musikhögskolan i Stockholm, fann Ragnar sitt stora kall – dirigerandet. Därigenom lyckades han också på någon nivå sammanföra alla sina olika instrument, i ett enda. – Allt det jag hade spelat dessförinnan, hade jag en direkt nytta av i mitt dirigerande. Men som dirigent ser Ragnar känslan som viktigare än det teoretiska kunnandet. – Jag försöker alltid att, med intuitionens hjälp, komma innanför kompositörens process. Kompositörer har ju alltid försökt att fånga en särskild vision, ett uttryck. Det hade inte blivit ett mästerverk om det inte handlade om djupa, stora känslor, som kompositören har försökt OPUS 41
intervju R AGNAR BOHLIN
» Vi framför varje konsert tre till fyra gånger och Davies Symphony Hall har 2700 stolar, så runt 10.000 personer ser varje produktion.« San Francisco chorus and orchestra i Davies hall efter ett framträdande av Mahlers väldiga åttonde symfoni.
San Francisco - Ragnar Bohlins hem sedan 2007.
42 OPUS
klä i toner. Detta försöker jag komma i kontakt med på en psykologisk och känslomässig nivå, för att förstå vad stycket i fråga är ämnat att uttrycka. Man får liksom inte fastna i partituret och fixera sig vid varför Beethoven har skrivit staccato här och tenuto där, innan man förstår känslan. För en sådan finns alltid där bakom. Här ligger en suck gömd, och där en dos av exalterad glädje. Detsamma gäller utlärning till dirigentelever, menar Ragnar. – När man undervisar, så gäller det också att komma innanför skalet på processen. Eleverna har en lång väg att gå, med inlärning av slagteknik, vokalteknik, intonation, deklamation, uttal på olika språk och så mycket annat. Men trots detta måste man försöka få dem att hitta fram till den där enkelheten, och bidra med de redskap som behövs för att det inte ska bli så fasligt komplicerat för dem. Det är egentligen väldigt fundamentala, mänskliga saker vi jobbar med. Avtalet mellan San Francisco Symphony och Ragnar löper över tre år. Han har precis skrivit på ett nytt sådant när vi träffas och han medger att det ligger en osäkerhetsfaktor i den anställningsformen. Samtidigt känner han att det ger en viss frihet att blicka framåt mot andra möjligheter. Att lämna San Francisco Symphony Chorus har han dock inga planer på att göra. Han trivs oerhört väl i rollen och i ett ekonomiskt klimat som har blivit allt kärvare för klassiska institutioner i USA har San Francisco Symphony klarat sig förhållandevis bra. – Finanskrisen innebar att alla nya projekt inom symfonin fick avblåsas, bland annat den elit-kammarkör som jag och orkesterns dirigent Michael Tilson Thomas hade planerat. Men vi har återhämtat oss och prognosen ser väldigt ljus ut. Vi framför varje konsert tre till fyra gånger och Davies Symphony Hall har 2700 stolar, så runt 10.000 personer ser varje produktion. Till saken hör förstås att San Francisco Symphony är den enda heltidsanställda symfoniorkestern i hela Bay Area, så vi har ett upptagningsområde på över sju miljoner invånare. Jämför det med de runt tio heltidsanställda symfoniorkestrarna som finns i Sverige, med nio miljoner invånare.
Foto courtesy of San Fr ancisco Symphony
»Det är mycket jag tycker om med att leva här. Det är så öppensinnat, progressivt och konstnärligt. I allmänhet kan man säga att människor här är oerhört intresserade av konst och kultur.«
»Att den klassiska musiken i USA är så beroende av privata donationer gör att man måste lära känna sin publik bättre.«
En oundviklig jämförelse för Ragnar Bohlin – som innan San Francisco- flytten hade lett Maria Magdalena Motettkör och Kungliga Filharmoniska Kören, samt flera gånger gästdirigerat Radiokören – är den mellan finansieringssystemen i Sverige och USA. – Det ena är egentligen inte bättre än det andra, båda har fördelar. Det svenska systemet, med en stor andel statliga bidrag, är bra för att man får en annan sorts konstnärlig frihet än här. Man kan testa saker och experimentera, utan att oroa sig över att påverka publiktillströmningen. Att den klassiska musiken i USA är så beroende av privata donationer, gör å andra sidan att man måste lära känna sin publik bättre. Vi är visserligen kända för att med amerikanska mått vara ovanligt bra på uruppföranden och att servera folk det som de inte visste att de ville ha. Liksom Michael Tilson Thomas, är Ragnar intresserad av klassisk musik, både inom den konventionella, men också den mer experimentella sfären. San Francisco Bay Area har gott om sistnämnda typ, inte minst för att området är hem åt Kronoskvartetten, liksom minimalistikoner som John Adams och Terry Riley och Kronoskvartetten. Även yngre kompositörförmågors verk lockar Ragnar, som den innovative Mason Bates. – Förra året uruppförde San Francisco Symphony ett Bates-stycke som heter Mass Transmission. Bates är verkligen oerhört intressant. Han är både DJ och klassisk kompositör och spelade synth under konserten, parallellt med Paul Jacobs på orgel och partierna från kören. Grundtanken med att man som svensk stöder kulturlivet via skatten tilltalar Ragnar, men han har lärt sig att även uppskatta hur amerikaner stöder precis de kulturföreteelser de tycker om. – Den andan har funnits här i över 200 år. Det är klart att det framförallt är välbeställda som donerar pengar till något som San Francisco Symphony Chorus. Men gemene man skänker i påtagligt stor utsträckning, till exempel till vår lokalradio. En av de som stöder den lokala public service-radiokanalen KQED, är Ragnar. De sex åren i San Francisco Bay Area har gjort att han – trots alla Sverigeresor – känner sig som en »local«. – Det är mycket jag tycker om med att leva här. Det är så öppensinnat, progressivt och konstnärligt. I allmänhet kan man säga att människor här är oerhört intresserade av konst och kultur. Förutom symfonin så har vi operan och baletten. Båda är institutioner i världsklass. Det finns fantastiska barockinstitutioner som American Bach Soloists och Cal Performances i Berkeley, en suverän pop-, rock- och jazzscen, en uppsjö av fina museer och så hela IT- och teknikscenen. Det är en stad som rymmer många spännande och kreativa människor. Sådana som Ragnar, med andra ord. Efter intervjun ser jag honom vandra iväg under träden längs Hayes Street, till sin dojo för åter gå in i aikidons värld en stund. Att han lever som han lär och har en nära kontakt med sin publik blir högst tydligt senare samma dag, då jag – efter att ha avnjutit San Francisco Symphony Chorus framförande av Beethovens Missa Solemnis och tre delar från Palestrinas Missa Papae Marcelli – tar mig backstage på Davies Symphony Hall för att tacka Ragnar för konserten. Omkring honom står en stor klunga trogna besökare som han lyssnar på en efter en. Ragnar Bohlin – en sann San Francisco-bo, och en idealisk kördirigent. OPUS 43