Vem har sagt något om kärlek? / C. Forslund

Vem har sagt något om kärlek?

Carola Forslund

När Elaf Ali är tio år får hon sin första mens. Då förändras hela hennes liv över en dag. Då kommer begränsningarna. När mensen kommit finns nämligen ingen återvändo för de som lever med hedersförtryck.

Nu får hon inte längre göra de saker hennes bröder får. Och hennes bröders killkompisar får inte längre komma över.

Att hon fått mens innebär att hon inte får göra något på fritiden eller ha en hobby utanför hemmet. Efter skolan måste hon gå direkt hem och göra läxorna. Men mensen påverkar inte bara hennes fritid. Nu när hon ”blivit kvinna” får hon inte längre visa sig i baddräkt för killarna i hennes klass eller de manliga lärarna. Ingen ur personalen på skolan frågar Elaf vad hon själv vill. Ingen reagerar. De accepterar bara Elafs pappas krav.

Vem har sagt något om kärlek? är en personlig, gripande och utelämnande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. Boken består av Elaf Alis egen berättelse från sitt liv och minnesbilder av det dagliga förtryck som utövades av de människor som stod författaren allra närmast. Det är en berättelse om att växa upp med förhållningsregler och förbud som många gånger känns orimliga och som inte ens hennes klasskompisar kände till eller fick veta något om. Begränsningar och förbud som bara rörde Elaf och inte hennes bröder:

Jag avskyr ordet heder. Sharaf, som det heter på arabiska. För den gäller bara mig, inte mina bröder. De får göra vad de vill. Hedersnormerna och förbuden som pappa pratar om handlar i stort sett bara om en sak: Att undvika killar. Som tjej får jag inte umgås med killar och helt inte vistas i närheten av dem. För mig, och tjejer i min situation, är killar tabu.

Berättelsen varvas med fakta, dagboksutdrag och intervjuer. I faktaavsnitten får vi bland annat veta vad hedersnormer är, det vill säga oskrivna men väletablerade regler som talar om hur man ska leva sitt liv. Till exempel att man som tjej inte får bete sig uppseendeväckande, inte bära smink eller utmanande kläder, inte prata med killar utanför familjen, inte bli kär i någon och absolut inte ha sex innan äktenskapet. Hedersnormer handlar om att familjen till varje pris försöker värna om sin heder, sitt anseende, genom att se till att dottern inte ingått sexuella relationer innan hon

Vem har sagt något om kärlek? Elaf Ali Rabén & Sjögren 2021

Elaf Ali.Rabén & Sjögren 2021 Vem har sagt något om kärlek?, Omslag:

överlämnas till sin make vid vigseln. Anledningen till att man börjar begränsa flickornas liv redan då de får sin första menstruation är att de då kan bli gravida. Vi får också läsa och lära oss om barnkonventionen, om skillnaden mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld, om skillnaden mellan individ- och kollektivsamhällen och om killars dubbla roller. Och hela tiden får vi följa berättelsen om Elafs liv.

Elaf får inte följa med klassen till lägerskola där de ska sova ute i naturen och lära sig saker som är bra att veta om man skulle gå vilse i skogen. Anledningen är att tjejer och killar sover ihop, klassvis.

”Där vi kommer ifrån sover inte killar och tjejer ihop”, fortsätter pappa. ”Tjejer ska inte sova utanför hemmet över huvud taget.” ”Men vi bor i Sverige och jag går i skola i Sverige. Varför ska jag följa de regler som gäller där du och mamma växte upp” får jag fram mellan tårarna. ”Vår heder kommer alltid att komma först”, säger pappa. ”Oavsett hur länge du bor i Sverige.”

Elaf Ali känner sig väldigt ensam under sin uppväxt i Skåne. Varken hemmet eller skolan är platser där hon kan vara sig själv. I skolan blir hon mobbad för sitt ursprung och som familjens äldsta dotter är det hon som tolkar åt sina föräldrar på alla möten, översätter alla brev familjen får, går på föräldramöten i skolan och sköter städningen och disken hemma. Hon ser sina klasskompisar bli kära, skaffa pojkvänner och flickvänner, hångla öppet i korridorerna, berätta om fester de varit på under helgerna och vem som strulat med dem under dessa fester. Hon känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Samtidigt som hon vill passa in i skolan och vara som de andra tonårstjejerna kan hon inte göra något som riskerar att bryta mot hedersnormerna. I skolan är hon araben och hemma tycker familjen att hon är för svensk. Hon känner sig delad, blandad, dubbel, i mitten, mellan arab och svensk.

Elaf försöker hålla isär de olika rollerna, men det lyckas inte alltid. Som när hon har chattat med en kille på internetforumet Lunarstorm. Han har tjatat till sig hennes hemtelefonnummer och hon ger motvilligt ut det, mot löftet att han inte ska ringa förrän hon sagt till honom att kusten är klar. En kväll ringer hemtelefonen och det som inte fick hända händer: Elafs pappa svarar. Hennes bror går emellan med en nödlögn, men händelsen etsar sig fast hos Elaf som blir rädd på riktigt:

När pappa lugnat ner sig och min bror gått in till sig igen tänker jag att jag aldrig kommer våga prata med en kille igen. Den här kvällen hade kunnat sluta hur som helst. Jag hade tur. Nästa gång kanske jag inte har det.

En annan händelse som skakar om Elaf är mordet på Fadime, en 26-årig kurdisk tjej från Uppsala, som sköts ihjäl av sin pappa för att hon hade pojkvän. Hennes historia skrämmer Elaf. Hon undrar om det finns en risk att hon kan hamna i samma situation som Fadime. Kan det som hände Fadime också hända Elaf? Hon inser att hon inte kommer kunna släppa tankarna förrän hon får reda på vad hennes pappa tycker om saken, så en dag konfronterar hon pappan.

Jag sätter mig vid mitt skrivbord och stirrar rakt framför mig. Försöker ta in vad jag nyss har hört. Min pappa är redo att döda mig om jag skaffar pojkvän. Döda mig, sin egen dotter, sitt eget kött och blod. Han skulle döda mig om jag blev kär i en kille.

Men Vem har sagt något om kärlek? är inte bara en inifrånskildring av en uppväxt med begränsningar och förbud, det är också en berättelse om att bryta sig fri från hedersförtryck. Det är nämligen också en berättelse om frigörelse. Om att våga gå sin egen väg och om styrkan som krävs för att våga göra upp med sin och sina föräldrars världsbild. Elaf har en stark frihetslängtan och många drömmar. Hon drömmer om att resa och om att bli journalist. Så sakteliga börjar hon bryta sig loss, inte minst när hon flyttar iväg till Stockholm för att studera. Samtidigt tar hennes pappa sina egna små steg bort från hederskulturen. Det visar Elafs intervjuer med pappan som

är välkomna inslag för att se hur han har utvecklats under åren i Sverige. Hans minnesbilder skiljer sig dock ofta åt från Elafs egna minnen. Om han minns alls. Ofta är intervjuerna ganska vaga. Han har ”glömt” en del av de händelser Elaf berättar om. Det känns som att han inte riktigt vill kännas vid den person han en gång varit. Jag hade önskat att intervjuerna med honom kunde få ta mer plats och vara djupare. Mamman blir alltmer religiös och har svårare att släppa bilden av Elaf som gift. Trots att Elaf passerat 30 när boken lider mot sitt slut så vill mamman allra helst att Elaf ska gifta sig med en irakier. Och när Elafs lillasyster blir gravid är mammans första tanke vad släkten ska säga, hon och den blivande pappan är ju inte gifta ännu.

Skriva kan Elaf Ali, berättelsen flyter på med ett rättframt och frankt språk. Hon griper tag i mig som läsare med sin berättelse och det är svårt att lägga undan boken. Hennes livshistoria är fängslande och berörande. Men lika väl som jag hade önskat mer djup i intervjuerna med föräldrarna, lika väl hade jag önskat att faktasidorna gav lite mer djup. Nu känns det mest som att de ger en mycket kortfattad presentation till vad hedersförtryck och mänskliga rättigheter är. Det är förvisso lättläst, lättillgängligt och läsningen kräver inga förkunskaper, men jag känner inte heller att jag fick veta något jag inte redan visste. Kanske är det dock mitt vuxenperspektiv som lyser igenom lite för starkt här, boken riktar sig ju trots allt till ungdomar. Det är hur som helst en stark och modig bok som krävt mycket styrka för att skriva:

Det starkaste man kan trotsa är sitt eget blod, och genom att offentliggöra den här historien drar jag stor skam över min familj. Men det är hög tid att kapa banden med det uråldriga tankesätt som jag växt upp med. Hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en.

Boken är en viktig ögonöppnare och jag hoppas den kommer finnas tillgänglig på skolor, bibliotek och fritidsgårdar och att den kommer att läsas, inte bara av tonåringar och unga, utan också av pedagoger, personal inom socialtjänst, polis, elevhälsa och alla andra yrkesgrupper som kan komma i kontakt med hedersvåld och personer som lever under hedersförtryck.

Elaf nämner redan i förordet att hon skrivit den bok hon önskar hade funnits när hon själv växte upp och att hon hoppas att den kan hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer. Personligen tror jag dock att boken är minst lika viktig för alla oss andra. Vi som inte befunnit oss i liknande situationer, vi som inte haft en aning om hur det är att leva under hedersförtryck. Boken är en viktig ögonöppnare och jag hoppas den kommer finnas tillgänglig på skolor, bibliotek och fritidsgårdar och att den kommer att läsas, inte bara av tonåringar och unga, utan också av pedagoger, personal inom socialtjänst, polis, elevhälsa och alla andra yrkesgrupper som kan komma i kontakt med hedersvåld och personer som lever under hedersförtryck. Elaf har gjort en stark gärning som offentliggjort sin livsberättelse och nu är det allas vår plikt att ta del av den och sprida budskapet. För precis som Elaf skriver så är det lättare för oss tillsammans, oavsett bakgrund, att hjälpa dem som behöver hjälp, ifall problematiken synliggörs.