Suzanne Osten

Unga Klaras grundare och konstnärlig ledare där fram till 2014. Därefter har Osten bland annat verkat som barnfilmsambassadör på SFI, regisserat film och varit frilansregissör på Dramaten.

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt. Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Korta svar på komflexa frågor Jag har arbetat med teater och filmer för barn, mitt intryck i 50 år är att barn vill veta sanningar. Och är BRA på att skydda sig för det som vi vuxna kan tycka är för sorgligt. De kan stänga av och sätta på. Det behövs mera forskning för att bevisa för vuxenvärlden att fiction, saga, berättelse är uppfunnet för att människan ska träna sig för den mycket hemskare verkligheten…….

Böcker/media för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp? VAD tänker man på om man på något sätt närmar sig dylika teman i sina verk?

Själv har jag alltid litat på mina historiers angelägenhetsgrad – för mej själv – OCH testat mej fram. Jag läser berättar spelar upp – skaffar mej kunskap om mina publikgruppers egna associationer. Tror vi måste inse att varje skolklass innehåller stora skillnader i kognition, varje publik grupp så olika, ålder en slags fiktion!

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen? Om de behövs, varför behövs de?

De behövs om de är sanna, vackra, varierade, lika bra som den bästa litteratur för vuxna vi prisar….

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Allt handlar om kvalitet – förmåga –rytm–variation–nyanser – en vid människosyn. Rädsla styr kanske valet för den vuxna, för barnet är alltid ’Hur intressant, välspelat, rikt, engagerat?

/../ barn vill veta sanningar. Och är BRA på att skydda sig för det som vi vuxna kan tycka är för sorgligt. De kan stänga av, sätta på.