3 minute read
Ann Christine Magnusson
Foto © Privat
Susanne Sandström
Advertisement
Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt. Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn? Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/ tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/ utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?
Jag heter Ann-Christine Magnusson och skriver för barn och unga. Så här tänker jag kring dessa frågor. Eftersom barn precis som vi vuxna är individer så är det omöjligt att svara entydigt på vad barn behöver skyddas ifrån och inte. Barn behöver olika. Men generellt vill jag som författare aldrig lämna barnet i sticket. Någon liten strimma av förtröstan och hopp försöker jag alltid att ge. Men att skydda barn från allt farligt och obehagligt i litteraturen låter som en ganska dum idé. Världen ser ju inte alls ut så. Och det vet barn. Om man påstår det så ljuger man och det är att överge dem.
Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen? Om de behövs, varför behövs de?
Jag ser det som en självklarhet att det behöves böcker med svåra ämnen. Bara tanken på att alla skulle vara lyckliga i alla böcker, vackra och kloka i en värld där alla är ständigt förstående och goda. Där man aldrig är rädd eller ensam. Det vore en lögn. Och åter igen, det vet barn. Att få läsa om svåra saker kan fungera både som fönster och som spegel. Det finns självklart inget som säger att barn som är tyngda av något vill läsa om just det som tynger dem. För en del kan det kännas mindre ensamt men för andra kan det lika gärna vara det dem minst av allt vill och behöver just då.
På frågan om åldersindelning så tycker jag att det kan vara ganska så begränsande ibland. Det kan vara en kompass men min erfarenhet är att även där är barn väldigt olika. Jag kan uppleva att det är lite väl stelbent med denna åldersindelning. Tror många kan missa bra böcker som skulle ha passat dem bara för att det angivits ”fel” ålder.
Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?
Man behöver inte beskriva alltför detaljerat alla gånger. De som har erfarenheter av väldigt jobbiga upplevelser känner redan till detaljerna allt för väl och de som inte har dessa erfarenheter kan få slippa detaljerna. Frågan är varför man beskriver? Om det är för dramats skull så behövs det sällan. Vad är det man vill förmedla. Litteraturen får aldrig bli ett pedagogiskt material i första hand, däremot kan ju en berättelse om svåra upplevelser vidga ens egna universum. Jag brukar alltid ha testläsare innan mina böcker är helt klara. Det ger väldigt mycket tycker jag. Då får man också svar på det här med nivån på det hemska.
Du frågar också om mina egna böcker kopplade till temat. Vad gäller mina senaste böcker om Trustville, (skrivna tillsammans med Anna Knutsson) så handlar det om en liten håla i norra USA, där huvudpersonen Jill bor. Det är en ganska ruskig historia om utanförskap. Hur hårt det kan kännas att vara den som blir utsatt för andras trakasserier. Den handlar också om känslan att vilja hämnas. Förutom att vi försökt skriva något väldigt spännande, så kan det kanske fungera som en ögonöppnare för någon.
Man behöver inte beskriva alltför detaljerat alla gånger. De som har erfarenheter av väldigt jobbiga upplevelser känner redan till detaljerna allt för väl och de som inte har dessa erfarenheter kan få slippa detaljerna. Frågan är varför man beskriver? Om det är för dramats skull så behövs det sällan.
Kanske få någon att förstå. I del 3 som vi skriver på nu tar vi upp våld inom familjen. Det är föstås inget ljust ämne men det handlar också om mod. Att vara modig när man är rädd. Det är en mörkt historia men med en strimma ljus och en del humor så hoppas jag att den ändå är både spännande och hoppfullt.
