Klara Bartilsson

Susanne Sandström

Vem är Klara Bartilsson?

Jag är en illustratör och bildkonstnär baserad i Göteborg. Nyligen blev jag mamma till lilla Harriet, så det känns som att jag är mer mamma än nåt annat just nu. Förhoppningsvis så blir det snart lite mer balans mellan föräldraskap och allt det andra! Jag har ganska nyligen påbörjat min bilderbokskarriär, som jag hoppas att jag får fortsätta med snart.

Hur kom du in på illustration? Att göra bilderböcker?

Vi hade en kort illustrationskurs på gymnasiet, där jag läste grafisk design. Det var nog första gången jag fattade att illustratör är ett yrke. Jag visste ju att folk jobbade med bild, men hade liksom inte reflekterat över det som en möjlig bana för mig. Men min bild vann en tävling på skolan och jag blev ”årets illustratör”. Jag är nog väldigt mottaglig för bekräftelse, så efter det ville jag fortsätta på samma spår. Senare när jag kom in på HDK började jag hålla på mer med mönsterdesign och hamnade således i modebranschen. Ett hett tips om man vill kväva allt vad kreativitet är… Så jag flydde illa kvickt och började istället frilansa med mönster och illustration. Sedan var jag tillbaks en sväng till HDK och kursen Att bilderboksberätta. Det är en fantastisk kurs. Linda Holmer och Gro Dahle som håller i den är fenomenala, man blir totalt späckad med inspiration och idéer. Jag har ett helt gäng uppslag till bilderböcker bara från den kursen. Kort därefter hörde Jenny Franke på Mirando bok av sig. Tuvalisa Rangström höll på med ett manus och dom undrade om jag ville illustrera. Det ville jag förstås!

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Det kan variera en hel del beroende på vad det är som ska processas fram. Men jag har svårt att fånga idéer och motiv från tomma intet. Och jag vill gärna göra något för mig helt nytt varje gång. Jag känner mig inte inspirerad av att skissa i det tidiga stadiet - ofta så startar allt i text. En lista är det enklaste sättet att ringa in ett tema eller smalna av en spretig idé. När idén väl klickar så infinner sig den härligaste stunden under processen. Då det känns nytt, självklart och jag kan fantisera om hur fantastiskt det kommer bli. Sen brukar det flyta på med skiss och bearbetning av idén. När arbetet med bilden väl är igång är det fullständig kris varvat med eufori. Det är fruktansvärt. I ena stunden ifrågasätter jag allt. Idén, tekniken, allt känns fult fult fult. För att en stund senare vara nöjd och maniskt taggad. Jag har därför väldigt svårt att se tillbaka på grejer som jag gjort, det är för mycket känslor inblandade. Varenda linje är liksom ett minne av ett mini-trauma.

Det låter hemskt, men sen är jag igång med nästa grej och då är allt glömt!

Var hämtar du inspiration till ditt arbete? Vad påverkas du av?

Jag kanske har hakat upp mig lite på det här med teman. Men när jag i ett projekt har formulerat ett tema så är det det som inspirerar mig i stunden. Då hämtar jag inspiration från kors och tvärs, bara det passar inom temats ramar. Jag blir självklart också väldigt påverkad av mitt egenkuraterade flöde, typ på Instagram. Flödet kan både hjälpa och stjälpa den egna kreativiteten. Nu när jag är föräldraledig och har minimalt med tid för egna projekt så får jag stresspåslag av att se allt det som andra kreatörer åstadkommer. Då vill jag göra exakt det som alla andra gör. När jag själv är uppe i en skapandeprocess så känner jag mig som en i gänget, då känns det bara peppigt att se att andra också håller på.

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar tror du?

De som jag först kommer att tänka på är Kattmössan (Eva Lindström), Kattens skräck (Fam Ekman) och Till vildingarnas land (Maurice Sendak). Det dom har gemensamt är att dom alla är typ mörka thrillers. Det är ju intressant. Dom håller ju också hög kvalitet som bilderböcker. Men det är nog min mammas förtjänst snarare än att jag hade nån särskild kvalitetskänsla. Det var nog inte alla böcker som kom över tröskeln hemma. Även böckerna om Pettson och Findus är djupt inpräntade. Jag har nog alltid föredragit detaljrikedom framför enkla penseldrag. I Sven Nordqvists bilder går det ju upptäcka något nytt vid varje läsning.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Jag skulle gärna göra en allåldersbok, med bilder och text som får växa fram sida vid sida. Att helt själv få sätta temat och utforska det på djupet. Jag fick just Jockum Nordströms Året runt i födelsedagspresent. Den är så fin och kul att läsa högt eller för sig själv. Så vill jag att det ska vara! Eftersom jag också arbetar med storskaligt måleri så hade det varit fantastiskt att få göra en permanent utsmyckning någonstans. Att få förhålla sig till en specifik plats och kanske bygga ett tema och en berättelse kring den. Men drömmen är nog faktiskt att jobba på så som jag har gjort på senaste, att fortsätta med stor variation på skala och längd på projekt. Fast med lite högre tempo än vad jag haft hittills.

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Jag är nyfiken på arbetet med Expeditionen som du gjort tillsammans med Tuvalisa Rangström – kan du berätta något om det?

När jag blev inbjuden till projektet så fanns där ett fantastiskt påbörjat manus. Jag blev så pirrig när jag först läste det, för Tuvalisa hade verkligen skrivit ett dröm-manus för en illustratör. Mirando är ju också ett riktigt drömförlag att jobba ihop med. Så det kändes helt enkelt väldigt drömlikt! Jag är väldigt glad och stolt för att dom trodde på mig. Jag som inte gett ut någon bok tidigare fick väldigt fria tyglar i projektet. Det hela framskred väldigt enkelt och naturligt, jag har tidigare jobbat mot så många olika uppdragsgivare men har aldrig förr känt mig så betrodd! Jag ville testa att rita boken digitalt vilket förenklade arbetet, men det blev också en ganska stor utmaning för mig.

Digitalt går det ju att joxa med bilderna i oändlighet och detaljnivån kan ju bli så mycket högre. Men jag lärde mig ganska snabbt att jag var tvungen att sätta begränsningar, jag har till exempel bara använt en sorts ”penna” i hela boken. Jag tror det är viktigt att inte bli för hänförd av allt en (jag) kan göra med tekniken när en jobbar digitalt. Iallafall om en vill behålla känslan av att en hand har ritat bilden.

Vad arbetar du på just nu? Finns det någon bilderbok i vardande?

Jag håller på med två bokprojekt men i ärlighetens namn står det ganska stilla just nu. Jag är van att kunna lägga timmar i sträck på mina projekt för att verkligen få flyt. Men med en bebis på armen är det omöjligt, och de stunder jag har till övers har jag valt att lägga på måleriet, som jag snabbare kan ryckas med i. Bilderboken kräver sitt fokus.