En hunddag /E. Spång

En hunddag

Ellinor Spång

Sedan debuten 1999 har Sara Gimbergsson illustrerat ett 60-tal böcker. Böckerna om Lycke och Lage, Magda och Loppsockan hör till hennes äldre titlar. Gusten gråter och Min blombukett hör till hennes senaste verk. Vissa av dessa har hon illustrerat, vissa har hon både skrivit och illustrerat själv. En hunddag hör till den senare kategorin. “Det är bilderna som är mitt språk” berättar Gimbergsson själv i en intervju på Barnens bibliotek.

Omslaget till En hunddag drar blickarna till sig. En lång hund går upprätt. Han håller i ett koppel. I kopplet: ett litet barn. Kopplet är snurrat runt barnets mage. Inte för hårt åtdraget. Inte heller för löst. På himlen ovanför dem flyger en svala. Den kopplade pojken heter Ebbe. Han vill gå ut, men hunden vill dricka sitt te och läsa sin bok först. Ebbe måste vänta lite. Kopplet ska knäppas runt hans mage. Sen kan hunden och Ebbe gå ut. De går ner mot stranden för att mata fåglarna. Ebbe jagar fåglarna, rullar runt i sanden och blir smutsig. Hunden uppmanar honom att sluta upp med det där. Alla hans uppmaningar inleds med ett hårt “Nej!”.

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

En hunddag Sara Gimbergsson Lilla Piratförlaget, 2022

De går vidare mot korvkiosken för att äta korv med bröd. I en minnesvärd scen sitter de två tysta mittemot varandra. Hunden äter. Han ser nöjd ut. En korv med bröd i varje tass. Ebbe tittar längtansfullt mot korvarna. Hunden förbarmar sig till slut över honom och ger honom lite bröd som blivit över. På promenaden hem genom parken ses katter och kaniner vandra runt med barn i koppel. Ebbe och hunden går hem. I en annan minnesvärd scen ser vi Ebbe vilandes på soffan. På en krok bredvid soffan hänger kopplet. På nästa och sista uppslaget drömmer Ebbe om imorgon, om att han leder hunden i koppel. Hunden går sist, pojken går först. I drömmen är det Ebbe som står för uppmaningen. Repliken i inledningen av boken: “Kom, Ebbe, så går vi!” blir i hans dröm: “Kom, hunden, så går vi”. Som läsare lämnas jag med ett öppet slut: Kommer Ebbes dröm slå in? Är det imorgon hundens tur att äta bröd och gå i koppel?

Texten är sparsmakad. Replikerna utgörs i huvudsak av hundens korthuggna kommandon till Ebbe, med undantag för Ebbes dröm i slutet där han för första gången får komma till tals.

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

De naiva bilderna är gjorda i en blandteknik i akvarell och gouache. Färgerna är bleka. Ansiktsuttrycken enkla, men lyckas förmedla känsloyttringar med en sällsynt elegans. Om bilderna är Gimbergssons språk, vad vill hon då säga oss med denna bilderbok? Kanhända vill hon väcka tankar om vår relation till djuren. Den ensidiga kommunikationen där enbart den ena parten har en röst och ett ordförråd. Det ojämna maktförhållandet som råder. Jag tänker på Pija Lindenbaums Vitvivor och Gullsippor. Även där finner vi en hund, Schäfen, som styr över barn och proklamerar att han gillar när det är orättvist. Orättvisan kittlar och oroar läsaren. Den lockar fram en känsla av obehag. En föraning om att man fått syn på något som tidigare varit osynligt.

Att vända på maktförhållanden är ett effektivt sätt att göra dem synliga. Att få syn på vem som har makt, och kanske än viktigare: få syn på vem som inte har makt. Gimbergsson målar fram orättvisan, snarare än att låta någon uttala den högt. Hon målar fram den i kopplet som hänger på sin krok. I barnet som sitter tomhänt framför en hund som har en korv med bröd i varje tass. Hon målar fram det genom att på varje sida låta de enda djur som är fria vara fåglarna i skyn. En hunddag bjuder in till en märklig tvärtomvärld som skaver. Den bjuder in till samtal, om makt och normer. Den väcker framförallt, kanske viktigast av allt, empati för den som inte får äta korv.

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022