Två små riddare/L. Nordlén

Två små riddare

Lisa Nordlén

Iett omklädningsrum på ett slott hör två små riddare, som medvetet missat dagens stora happening riddarturneringen, hur någon närmar sig. Det visar sig vara chefen, självaste kungen. – Alarm, alarm! ropar kungen. Riddare hitåt!

När Rosenbuske och Bang visar sig vara de enda riddarna på plats får de uppdraget att hämta hem prinsessan som är borta. Igen. Tydligen hör det till vanligheten. Kungen misstänker att hon blivit tagen av Draken. – Rädda prinsessan! Och ni ska vara hemma innan det blir mörkt! manar kungen.

Rosenbuske och Bang trasslar på sig rustningarna, de är inte helt hemma i dem, och ger sig iväg. I skogen bakom en sten hittar de prinsessans kläder i en påse. Det måste ha något med Draken att göra, tänker de och fortsätter mot Drakens grotta. Väl framme inser de att det är värsta sortens ställe. Utanför finns skräp och klotter och från grottöppningen strömmar hög musik. En stor snubbe vaktar. Rosenbuske och Bang får inte komma in men han kan hämta prinsessan. När prinsessan kommer ut är hon som förbytt.

Ur: Två små riddare, B. F. Rørvik & A. Bjerknes Lima de Faria. Lilla Piratförlaget 2022

Två små riddare Bjørn F. Rørvik & Alice Bjerknes Lima de Faria Översättning Pija Lindenbaum Lilla Piratförlaget 2022

Hon har grönt smink i hela ansiktet, svart kajal runt ögonen och bär en svartvitrandig klänning som helt säkert är ny, för riddarna känner inte igen den. Prinsessan vägrar följa med riddarna och hälsar dem att hälsa kungen att han är en tönt som inte bestämmer över henne. Hon försvinner in i Drakens grotta igen. Riddarna tänker strunta i allt och gå hem då ett sms från kungen blippar till i mobilen. Han hotar dem med emojis av fängelsehålor och döskallar om de inte räddar prinsessan och får hem henne innan mörkrets inbrott. Och i fängelsehålan vill de inte hamna, så de bestämmer sig för att stanna kvar och rädda prinsessan …

Två små riddare ställer riddarnormen på ända. Riddarna Rosenbuske och Bang är inte så “chevalereska” som de riddare är som du kanske läst om i andra berättelser. Bang gömmer sig i ett omklädningsskåp för att slippa delta i riddarturneringen. Kanske vill han komma undan turneringen för att slippa bli kallad för Krasch-Bang, då han är klumpig och kraschar in i saker och ting hela tiden.

Rosenbuske kunde inte bry sig mindre om riddarturneringar, han har fullt upp med att prova skor. Innan kungen kom inrusande hade han precis valt bort ett par sandaler för ett par leopardstövlar som han nu måste bära till rustningen när kungen stressar iväg dem. Utanför Drakens grotta, när riddarna väntar på prinsessan, upptäcker de att ingen av dem är intresserad av tjejer.

“– Ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av prinsessor, säjer riddare Bang. – Är du inte? – Näe, säger Bang. – Bara prinsessor eller tjejer i allmänhet, frågar Rosenbuske. – Tjejer i allmänhet, säger Bang. – Inte jag heller, säjer Rosenbuske. – Du, ska vi bara strunta i alltihop då? föreslår Bang. – Ja, varför inte. För mig får hon gärna hålla på! – För mig med!”

Så riddarna tänker precis ge sig av när kungens hotfulla sms dyker upp. Riddarna tar sig, på sätt som du får läsa om själv, in i Drakens grotta. Två små riddare är skriven av Bjørn F. Rørvik som författat de populära böckerna om Bockarna Bruse. Under högläsningen med min sjuåring blir det inte samma positiva gensvar som när vi läste böckerna om bockarna Bruse, där vi skrattade högt flera gånger och hittade massa roligheter i de detaljrika bilderna. I Två små riddare är det inte samma “barnsliga” humor för det här är en helt annan typ av historia. Vi kan se i illustrationerna hur prinsessan självmant lämnar hemmet för att ta sig till en plats där hon får möjligheten att vara sig själv. De två riddarna stannar hemma, från riddarturneringen, av precis samma anledning. Det är en viktig historia men just nu går den över huvudet på min sjuåring. Hon säger att hon tycker boken är spännande men visar den inte något större intresse. Vi får lägga den i “att-läsa”-högen för ett senare tillfälle. De fina illustrationerna är tecknade av Alice Lima de Faria. Pija Lindenbaum har översatt texten, precis som i böckerna om Bockarna Bruse, och det är lite talspråkligt och rappt och helt underbart, precis som vanligt.