Den historiska berättelsen/M. Ullström

Foto© Björn Qvarfordt

Foto© Magnus Liam Karlsson Foto© Stefan Tell

Den historiska berättelsen

i vår tid och om vår tid

Margaretha Ullström

Historiska berättelser bör inte underskattas. Med en vid definition kan man säga att en historisk berättelse är en fiktionstext som utspelar sig förr i tiden, i en dåtid som ligger före författarens egen födelse.

Den retrospektiva berättelsen handlar å sin sida om en tid när författaren blickar tillbaka på sin egen uppväxttid, en typ av berättelser som brukar föras till en egen genre med just denna beteckning.

Historiska fiktionsberättelser har alltid fascinerat, ibland rent av trollbundit mig, och de fortfar att göra det när de är som bäst.

Genren utmanar genom sin komplexitet när det gäller dubbelexponeringen av tid, ty den refererar nödvändigtvis både till den historiska tid där den utspelas och den tid då den skrevs. Att genren erbjuder läsaren något annorlunda, kanske främmande och gåtfullt, bidrar säkerligen till dess attraktionskraft. Dessutom vill den ofta bibringa läsaren en del historisk kunskap eller åtminstone ge ett intryck av att förmedla kunskap om den historiska tiden. En drivkraft för att använda den historiska berättelsen som form kan handla om författarens egen tid, den situation som är för handen där den aktuella tiden påverkar vilka erfarenheter det är meningsfullt att skriva fram. Detta blir tydligt vid min läsning av tre nya historiska berättelser för slukaråldern: Katarina Genars, Glasfågelns grav (utg. av Bonnier Carlsen), Eva Hildéns Rävpojken (utg. av B. Wahlström) och Katarina Kuick Veras krig (utg. av Alfabeta), samtliga 2022.

Katarina Genars, Glasfågelns grav utspelar sig under 1930-talet där magiska inslag med historisk anknytning blandas med upplevelser i vår egen tid. Den historiska tiden bidrar till att ge perspektiv på huvudpersonen Tyras egen tillvaro. Tyras familj har flyttat till ett nybyggt område utanför staden. Hon har tvingats lämna sina vänner och sin invanda miljö. Visserligen går hon kvar i samma klass i samma skola, men fritiden förändras. Hon kan inte längre spela fotboll i laget tillsammans med bästisen Nour och de två håller på att glida isär. Klassens nye pojke bor också i det nybyggda området och får en allt större betydelse för Tyra. Vardagsliv och vänskap är alltså två dominerande områden i den här berättelsen.

Den historiska dimensionen öppnas genom ett skolarbete. Klassen får i uppgift att intervjua en äldre person om dennes uppväxt och liv. Tyra besöker ett ålderdomshem och intervjuar Hulda som levt hela sitt liv i ett torp inte långt från det nybyggda området. Hon berättar om de hårda villkor som var för handen i 1930-talets Fattig-Sverige. Denna berättelse knyts ihop med den lilla röda glasfågeln från traktens nedlagda glasbruk som Tyra hittat. Den har tillhört Huldas lillebror Knut, Lill-Knut kallad. Glasfågeln ger Tyra en ingång Lill-Knuts historia, en brännande aktuell berättelse som minner om fattiga barns utsatthet, då men också nu.

Eva Hildén väver även hon in magiska inslag i sin historiska berättelse från andra världskrigets dagar i berättelsen Rävpojken. Berättelsen inleds med en uttrycksfull prolog om en pojkes avresa från hemmet och hemlandet 1944. Därefter förflyttas läsaren till 1989 där vi möter en av berättelsens huvudpersoner, Sanna. Även här gestaltas en berörande scen, när Sanna vaknar är den kära katten Majsan sjuk och familjen reser iväg till veterinären där det konstateras att det allra bästa för katten är att få somna in. När Sanna blir ledsen öppnas hennes sinnen på vid gavel och hon hör och ser saker som andra inte lägger märke till. Plötsligt hör hon ljud från lägenheten ovanför, hon ser en räv i parken, och tillsammans med bästa vännen Erik nystar hon upp surgubben Jarmo Kettus historia.

Det är en tragisk levnadshistoria om ett finskt krigsbarn som revs upp med rötterna och tvingades lämna sitt hemland. Han är en av de omkring sextusen finska krigsbarn som aldrig återvände till sitt hemland.

Även Katarina Kuicks Veras Krig utspelar sig under andra världskriget. Det är en gestaltning av livet i Leningrad under den tyska belägringen 1941, när den tyska armén omringat och belägrat staden.

Trots den fruktansvärda situationen i staden, är ämnet inte ett särskilt vanligt när andra världskriget behandlas i barn- och ungdomslitteratur. Jag kan dock minnas en berättelse med titeln Boris av den nederländske författaren Jaap ter Haar som berörde mig djupt. Idag är den svår att hitta på svenska bibliotek. Den kom på svenska i översättning av Sonja Pleijel, utgiven av Natur och Kultur 1968. Till sist byter man katt med grannen för att slippa äta den egna älskade katten. Kölden är outhärdlig så man eldar det som finns till hands för att få lite värme. Det kan ju till att börja med handla om att samla pinnar och ved för att så småningom handla om skåp, stolar och bord. När berättelsens slut nalkas är Vera och hennes mamma på väg bort från Leningrad till en plats där det finns mat och värme. Det är en resa som vare sig är enkel eller självklar.

Veras Krig är en brutalt realistisk gestaltning om hur vardagslivet för en ung flicka snabbt förändras under ett krig. Brutaliteten som träder fram handlar inte om blod, våld och död, utan om kampen för vardagens nödtorft. I början handlar det om att stå i kö för att få mat och att ha pengar för att kunna hamstra varor. Därefter handlar livet om att finna något att äta. Om att vara så hungrig att man knycker mat från bästa vännen. I en sådan tid kedjas hänglås för skafferiet. Dessa tre historiska berättelser äger alla en stark aktualitet i vår tid. De är inte minst därför värda att läsas. Vissa partier lämnar mig ingen ro, kanske för att de påminner så starkt om världen vi nu lever i. De har etsat sig fast i mitt minne och hjälper mig att inte glömma vad jag bör minnas och som min medmänsklighet uppfordrar till.

Glasfågelns grav Katarina Genar Bonnier Carlsén 2022

Rävpojken Eva Hildén B. Wahlström 2022

Veras krig Katarina Kuick Alfabeta 2022