Gotlandsmysterierna/J. Claesson

Omslag: Gotlandsmysterierna, A. Jansson & M. Tollerup. Rabén & Sjögren 2022

Emil Wern och Gotlandsmysterierna Samlingsvolym Anna Jansson & Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2022

Gotlandsmysterierna

Jennie Claesson

Idet här flexbandet ingår tre böcker ur serien Emil Wern - detektiv. Emil bor i Visby, där författaren Anna Jansson växte upp. Boken passar särskilt dem som ska till Gotland på semester, kanske som högläsning på vägen dit. Utmärkt även för tips på utflyktsmål!

Emil är elva år och driver sin detektivbyrå i en nedlagd kiosk på tomten. Han rör sig obehindrat i och omkring Visby på egen hand, ibland i sällskap av sin lillasyster Linda, när de inte är osams, hans vänner Sokrates, en tänkare av mått med stödkrage runt halsen som förklaras på olika sätt, och Ubbe, vars familj har det knapert och som ibland inte kan följa med av ekonomiska skäl, samt hunden Molly. Berättelserna är sedvanligt utformade för läsare i lågstadieåldern, med karaktärer som inte åldras och samma upplägg i bok för bok. Någonting händer lokalt och blir ett fall för Emils detektivbyrå. Barnen smyger och spionerar, pratar med misstänkta och letar bevis för att slutligen lösa mysteriet. Den första berättelsen i samlingen är Riddarnas kamp som utspelar sig under Medeltidsveckan i Visby, då invånare och besökare klär ut sig till munkar, riddare och vackra jungfrur. Emil, Linda, hunden Molly och kompisen Ubbe är och utforskar marknaden. Ubbe samlar pantflaskor för att få pengar att handla för. Alla människor som beskrivs går upp i sina medeltida karaktärer, och drar sig inte för att handla därefter. En tiggare i kåpa med ett knyte intill ryter att ingen ska närma sig, tänk om de smittar med pesten eller spetälska! Emil och Ubbe blir uppfiskade av en baderska som ger dem en rejäl skrubbning, och Molly hoppar också i. Sedan går de dyblöta för att utforska vidare. Det drar ihop sig till riddarspel och Emil berättar ingående för Ubbe om reglerna. Nytt för i år är att landsbygdens två riddare ska mötas första dagen, och stadens två riddare den andra. På den tredje dagen möts vinnarna, och den dam som vinnaren har pekat ut med sin lans får ta emot en fin blomsterkrans ur furstens hand. Riddarnas fyra damer sitter på hedersplats bredvid fursten och bevittnar spelen.

Tittar gör också Emil och hans följe, även Ubbe som jobbat hårt för att få ihop pengar till biljetten. De ser snart att det är något konstigt med en av riddarna. Han sitter ihopsjunken på sin häst och snarkar, omöjlig att väcka. Kampen skjuts upp, men Emil har redan en idé om vad som kan ha hänt och de går för att följa upp hans misstankar. Senare söker han på sin dator i kiosken för att komma vidare i utredningen, när kompisen Sokrates dyker upp och gör att Emil får sina teorier bekräftade snabbare än väntat. Riddarspelen fortsätter med både avsågade lansar och en stulen medalj, allt medan Emil & Co pratar med fler figurer i miljön, bland annat försäljaren av knäckäpplen som skulle sälja mer ju längre spelen drar ut på tiden, en clown som inte vill behöva klä ut sig till medeltida narr för att få vara med och en spådam som hatar turister. Det är flera personer som verkar ha motiv, och när Emil avslöjar den skyldige är det oväntat och motivet välment. Sabotören offentliggörs inte utan får chans att ställa allt tillrätta, och får till och med sitt mål uppfyllt. Barnen tilldelas en användbar belöning och så är ordningen återställd på Medeltidsveckan i Visby.

Den andra berättelsen i samlingen är Silverskatten. Den börjar i kiosken med att Emil och Linda har tråkigt. Emil som läser tidningen föreslår att de ska gå på museum för att se världens största silverskatt från vikingatiden. Syskonen äskar pengar från mamma Maria, tar sig till Fornsalen och köper biljetter. Väl inne visas de runt av arkeologen Lucy T. Rex, namne med förmänniskan Lucy, vars skelett visade att hon levde och gick upprätt i Etiopien för tre miljoner år sedan. Kul detalj! Lucy berättar att det har hittats mängder av silverskatter på Gotland. Helst skulle Lucy själv gräva efter nya skatter, men när det inte finns pengar till det får hon jobba på museet som guide istället. Hon berättar om de historier som hör till skatterna, och som ibland är riktigt läskiga. Stavarskatten har sitt namn från hövdingen Stavar den Store som sägs ha blivit ihjälslagen av norska vikingar. Stavar spökade eftersom han inte fick ro förrän han berättat var hans skatt fanns gömd, men bonden som hemsöktes blev galen och tog livet av sig. Skatten hittades långt senare av tre pojkar på skolresa, berättar Lucy. En av dem, Jonas Ström, blev arkeolog och har hittat flera viktiga skatter, bland annat Spillingsskatten 25 år senare, världens största silverskatt från vikingatiden. Emil vill veta mer om det Lucy har berättat och följer efter henne när hon försvinner in genom en dörr och uppför en trappa. Där hör Emil ett samtal mellan Lucy och museichef Sten Grå, som säger att silver från skatten har försvunnit, den väger inte lika mycket som från början! Emil smyger tillbaka och berättar det han fått veta för Linda, ett solklart fall för Emil Werns detektivbyrå. Och för att komma lösningen på spåren måste de gömma sig på museet i natt. För att få tillåtelse inviger de Sokrates i planen och säger att de ska sova över hos honom. Men det passar inte, och till slut är det övernattning i kiosken som mamma beviljar. På kvällen går Emil och Linda till museet, men de har ju inte pengar till biljetten! Nu är det Linda som rådigt börjar gråta efter sin gosedjursgroda som hon säger sig ha glömt kvar, och så blir de insläppta. De läser om fler intressanta historiska händelser och hinner se både vaktmästaren, en städerska

och Lucy T. Rex innan de gömmer sig så väl att Lucy ger vaktmästaren klartecken att låsa för natten. Senare smyger barnen runt på egen hand och får se en förklädd person dammsuga upp silver ur den låsta montern. Alla fyra nycklar på den namnade nyckeltavlan är borta, och barnen har nu fyra misstänkta att följa upp för att se vilka som har alibi. I den här liksom övriga böcker i serien om Emil Wern resonerar barnen högt med sig själva och varandra, så att läsaren får veta hur deras tankar går. Ibland förstärks ledtrådarna med fraser som ”frågade Emil listigt”, och medan den vuxne läsaren förstår varför Emil frågar just den om just det kan det gå en mer oerfaren ung läsare förbi. Med flertalet excentriska karaktärer som alla verkar ha motiv är saken inte utredd förrän syskonen har tillbringat ännu en natt på museet. De låter dock den skyldiga ställa saker tillrätta utan att polisanmäla.

Den sista berättelsen i samlingsvolymen är Lillebror försvunnen. Här får vi veta mer om Emils intresse för klasskamraten Alva, som nämns även i tidigare berättelser. Emil gillar egentligen alla tjejer i klassen, men han gillar Alva mest. Linda, som är en duktig detektiv på egen hand, ställer precis de rätta frågorna och får Emil att avslöja att han nog är lite kär i Alva, och ledsen eftersom han tror att hon är kär i Ubbe. Linda, företagsam som hon är, försvinner iväg och säger till Alva och Ubbe att de ska sluta vara ihop. När Emil får veta Lindas tilltag sitter han i kiosken och funderar på att rymma från Gotland. Han tänker igenom allt dumt som Linda har gjort, som när hon var trög i magen och mamma lovade henne en krona för varje gång hon bajsade. På det sättet fick Linda ihop högre veckopeng än Emil, trots att hon är yngre, så orättvist! Nästa dag går Emil till skolan själv. Sokrates är sjuk och Emil vill inte ha sällskap med Ubbe, som ändå kommer ikapp. Emil försöker släta över att han gillar Alva, just genom att på mammas inrådan säga att han gillar alla tjejer i klassen, det är svårt att säga vem som är sötast. Då berättar Ubbe vem han gillar mest, och den här veckan är det inte alls Alva! Hon kommer då emot dem med ilskna kliv, men Alva är inte arg på Emil som han blir orolig för, utan på sin lillebror Jonte. Småbrorsor borde inte få finnas, säger hon. Inte småsystrar heller, säger Emil, och det känns underbart att vara överens med Alva. Men Alvas utbrott på sin lillebror får oanade konsekvenser. Senare när Emil är i kiosken kommer Alva dit rödgråten och ber om hjälp med att hitta Jonte. Han är försvunnen och har inte varit i skolan eller på fritids på hela dagen. Alva har ringt alla Jontes kompisar utan några spår. Ett försvinnande är förstås ett fall för Emils detektivbyrå. Emil och Alva frågar Sokrates om han har sett Jonte, eftersom han har varit hemma från skolan. Sokrates har som vanligt mycket som han tänker på, men får till slut ur sig att han har sett Jonte smyga in i baksätet på en mörkblå bil. Tack vare att han samlar på bilnummer minns han en del av registreringsskylten, och så är utredningen igång. Efter lite research på datorn har Emil flera misstänkta att söka upp. Bilförsäljaren Lotus Putsing, Freja Fröberg på biblioteket med sina klasar av barn, fastighetsskötare Sverker Nytting som uppfostrar kvarterets gamlingar i sopsortering, och grottforskare Gimli Grottman.

Sverker erbjuder sig att anordna en skallgång tillsammans med gamlingarna, vilket kan anses vara hög tid efter att ett barn har varit försvunnet hela dagen, medan barnen tar sig till grottorna för att träffa Gimli. Liksom övriga namn är Gimli inte slumpmässigt valt, utan namnet på en dvärg i Sagan om ringen som efter kriget blev herre över de Glittriga Grottorna. Övriga namn talar för sig själva! Emil och Alva går hem till familjen Grottman. Sonen Greger Grottman går i deras klass och beter sig allt annat än civiliserat. Efter en hel del trubbel, Greger låser bland annat in vännerna, får de Greger, som inte är så tuff själv, att avslöja var hans pappa är. Gimli befinner sig i Lummelundagrottan, där det sägs finnas en oupptäckt grotta som Gimli vill upptäcka själv. Eftersom han inte kommer igenom den trånga ingången har han tagit med sig Jonte. Emil och Alva får skjuts dit av Sverker, och på vägen hämtar de Molly, en av Jontes tröjor som hon kan nosa på och Linda, som visst är med i detektivbyrån igen, utan att hon ens vetat att hon varit avstängd, tänker Emil. Efter att farorna med grottor har avhandlats följer nu en kamp mot klockan, grottan kan rasa in när som helst. Sidorna som beskriver räddningsaktionen är genuint spännande. För första gången i den här samlingsvolymen möter också mamma Maria Wern upp i polisuniform. Och brottslingen får den här gången sitt straff, för om man rövar bort ett barn hamnar man i fängelse. Och Emil och Alva, får de chans på varandra till sist? Ja, nej eller kanske!

En av denna samlingsvolyms främsta förtjänster är de historiska referenserna. Något som inte framgår är att mycket av den historia som återberättas är sann, vilket barn som läser boken eller för den delen högläsaren kanske inte vet! Många barn är intresserade av historia, även gamla tiders dödliga sjukdomar och annat läskigt lockar bokslukare, så att marknadsföra detta tror jag skulle göra extra mycket för läslusten. Att inte veta exakt vad som är sant och vad som är fiktion tillför bara spänning, och idag när många barn har tillgång till en mobiltelefon, surfplatta eller annan enhet som går att söka information på, finns mer fakta bara några knapptryckningar bort. Väl värt att uppmärksamma! Om inte på bokomslaget så varför inte i förlagstexter, annonsering och skyltning?

Kartan över Visby innerstad i början av boken är användbar. Jag har inte varit på Gotland sedan jag var i Emils ålder, och hade stort nöje av att orientera mig i stadens vindlingar, även av att kunna gå tillbaka under läsningen och se var olika scener utspelade sig. Det hade varit intressant med en bild av hela ön som pekar ut Lummelundagrottan också! Illustrationerna av Mimmi Tollerup ger liv åt sidorna genomgående i boken. Det är fartfyllda teckningar med mycket rörelse, humor och talande minspel även med några få pennstreck. Det finns en illustration på nästan varje uppslag, något som också lättar upp textmassan för den som läser själv. Möjligen att illustrationerna i denna samling gärna hade fått vara i färg, något som ofta efterfrågas specifikt av läsare på lågstadiet. Urvalet av berättelser är gjort med fokus på extra mycket Gotland. Dock gav det ett upplägg som blev något repetitivt. Händelsen där Linda har trög mage och får en krona för att bajsa nämns i både andra och tredje berättelsen.

Städerskan på museet har så många katter och kvinnan i Lillebror försvunnen har så många barn att ingen av dem är säkra på att alla av dem ens är deras egna. Sist i boken finns det en ordlista med förklaringar av begrepp som alibi, källa och signalement. Den är rolig för den deckarintresserade läsaren och hade gärna fått ligga i början istället, efter kartan. Vid denna utgivning hade det också varit passande att justera ordet gärningsman till gärningsperson som används idag.

Kapitelböcker är utmärkta i eget majestät, inte minst för den som läser allt mer själv, får avsluta bok för bok och påbörja en ny. Där slår de enskilda titlarna samlingarna. Ett problem är när delar i serier tar slut i tryck. Då kan en samling möjliggöra att alla delar ändå finns att köpa, och även kan ersätta och komplettera titlarna på bibliotek. Den här samlingen innehåller del 1, 3 och 11 i serien Emil Wern - detektiv, utan att det förmedlas på omslaget eller i förlagstext, något som gärna får lyftas fram där det är möjligt, till exempel hos näthandlare. Fler samlingar i serien är välkomna, då särskilt de delar som har sålt slut, och i uppmärkt ordning. Då kan ett provtryck vara på sin plats först, eftersom vissa ord i denna bok har oavsiktliga mellanrum efter särskilda bokstavskombinationer. Lätt att bortse från för oss vuxna, men klurigare för unga läsare. som karaktärerna annars inte hade känt till. Något som kanske inte det läsande barnet reflekterar över, men som jag som vuxen och förälder gör, är att Emil tänker en hel del på vad som är rätt och fel, lagligt och straffbart, och vad polismamma Maria skulle säga utifrån sin profession. Ändå är utgången i alla deckarfall inte särskilt allvarlig, utan brottslingarna ges chans att ställa saker tillrätta utan att lagföras. Att många av bokens skeenden knappast skulle hända på de sätt de gör är ju en del av den skönlitterära berättelsens natur. Emils vänners hemförhållanden avhandlas en del, däremot nämns ingen pappa i hans egen familj. Eftersom de vuxna, utom de som förekommer i utredningarna, har perifera roller var det först inte uppenbart, men till slut misstänkte jag att Emil inte har någon pappa, och i reklamtexterna till filmatiseringen av Anna Janssons deckarserie för vuxna läser jag att polisen Maria Wern är änka. Medan kompisarnas sociala tillvaro behandlas flera gånger är detta något Emil och Linda inte pratar om alls, men det kanske de gör i titlar jag inte har läst. Sedan 2010 har det givits ut 21 delar i serien, plus denna samlingsvolym. Det gör 22 böcker på 22 år!

Sammanfattningsvis kan sägas att böckerna i den här serien, och särskilt en sådan här tämligen tung samling, passar bäst för den mer vana läsaren, som har kommit förbi nybörjarstadiet. Utöver Emils inre dialog förekommer också en allvetande berättare som lägger till detaljer