Barnkonventionen blir svensk lag: Maria Grahn-Farley

Bazar Masarin: Barnkonventionen

1

Barnkonventionen blir svensk lag

Maria Grahn-Farley

Att FN:s konvention om barnets

rättigheter blir svensk lag den första januari 2020 är väl känt vid det här laget. Vad som fortfarande är okänt är vad det innebär och på vilka sätt barnkonventionen som text förändras när den blir svensk lag istället för att som tidigare enbart ha varit en konvention som inte går att åberopa i våra domstolar och myndigheter. Jag undervisar första termin på juristutbildningen i Uppsala. Det första jag frågar studenterna är; vad är det som gör att en lagtext skiljer sig från en roman? Båda texterna ser likadana ut, svarta bokstäver på vit bakgrund, samma alfabet, samma vokabulär mer eller mindre. Vad är det med en lagtext som skiljer den från Hemingways roman Och solen har sin gång? Man kan förklara att Hemingway ger uttryck för en personlig karaktär och unik stilkänsla, men det kan man nog också säga om en välskriven lagtext. En väl skriven lag ger också uttryck för något speciellt, en svensk rättstradition och ett kulturarv. Ett exempel på en sådan lagtext är första paragrafen i vår

2

främsta grundlag, regeringsformen som lyder: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Den stora skillnaden ligger i att en lagtext också har en föreskrivande sida, den är ett uttryck för makt. När Hemingway skriver: ”Och solen har sin gång” - är inte texten skriven utifrån att verkligheten ska anpassas till den skrivna texten. Eller att beskrivningen måste vara med verkligheten överensstämmande, alltså en korrekt iakttagelse. Solen kommer att förbli den samma oavsett vad Hemingway kallar sin bok, varken mer eller mindre. När det kommer till: ”All offentlig makt i Sverige utgår ifrån folket” – är det något helt annat. Här är texten både beskrivande av vår grundlag och statsskick som en demokrati. Att all makt utgår ifrån folket ska vara en korrekt beskrivning av hur makten utövas i Sverige, dessutom är det så att skulle inte all offentlig makt utgå från folket, ska verkligheten anpassas till texten, så att det blir en korrekt beskrivning av verkligheten. Lagtexten är med andra ord både beskrivande och föreskrivande. Den beskrivande delen av en lagtext begränsar vad man reglerar.

Bazar Masarin: Barnkonventionen

En lagtext skulle aldrig reglera solen eftersom att den kommer ha sin gång oavsett vad lagen säger. Samtidigt som en lagtext beskriver en social värdering så ska samhället även efterlikna den beskrivningen. Skulle skillnaderna mellan den beskrivande lagtexten och dess föreskrivande funktion blir för stora eller betydelsefulla finns det en rad sanktionsmekanismer som står till statsmaktens förfogande, så som, skadestånd, böter, och i allvarliga fall fängelse, allt för att tvinga verkligheten att bli med texten överensstämmande. Häri ligger skillnaden mellan en romantext och en lagtext – staten som maktutövare är vad som genomsyrar all lag.

föräldrarnas rättigheter. Så kan man inte läsa en lagtext som i det faktiska innehåller både barnet och föräldrarnas rättigheter, och här i ligger en utmaning. Om vi tänker efter så skulle det vara svårt att tänka sig att flera av de mer konservativa och auktoritärt styrda staterna, som inte ens erkänner demokratin som grundläggande för statsskicket – Kina, gamla Sovjet, och Nord-korea för att nämna några – skulle acceptera den tolkning vi har av ”barnets bästa” och ”rätten att komma till tals” när de anslöt sig till barnkonventionen. Barnkonventionen är den internationella mänskliga rättighetskonvention som har vidaste uppslutningen i världen, enbart USA

Det är en utmaning för alla som jobbar med barnfrågor att förstå och relatera till barnkonventionen som lagtext och inte enbart som barnrättsmanifest. För vi har fram till nu kunnat använda oss av de delar i konventionen som vi tycker gynnar barn utifrån vår svenska syn på barn

”

”

Nu när barnkonventionen blir svensk lag uppstår samma problematik som med Hemingway och regeringsformen. Så länge barnkonventionen enbart var en konvention och inte gick att åberopa i svenska domstolar kunde vi läsa konventionen som man läser Hemingway, varje person är fri att ha sin egna tolkning och konventionen kunde ha multipla betydelser för olika personer och grupper. Vi har fram till nu kunnat läsa konventionen i lätt tillgängliga manifestformat där man betonar ”barnets bästa” och ”rätten att komma till tals” på ett sätt som går betydligt längre än de flesta stater - utom de i Norden - skulle anse falla inom statssuveräniteten att reglera om det inte helt skulle anses stå familjer fritt att bestämma över. Barnkonventionen är som lagtext ett ständigt balanserande mellan barnets autonomi och rättigheter; och föräldrarnas rättigheter att både bestämma över och kontrollera barnuppfostran. Vi har fram till nu ganska lätt kunnat välja att lägga största vikten på barnet som rättighetsbärare och mindre vikt på

3

har valt att stå utanför. Allt det här är en styrka när man kan läsa konventionen som man vill men nu när man ska läsa konventionen som man läser lagtext blir det en annan sak. För det som gjorde att alla länder i världen kunde anta det här dokumentet är att det inte alls är ett så progressivt och barnvänligt dokument som lagtext som den är som ett barnrättsmanifest som är fritt att tolka som man vill. Konventionen både tillåter barnarbete och har ett möjligt abortförbud (beroende på vilken rättslig tolkningsmetod man använder när man läser den), framför allt fäder har en stark ställning när det kommer till religionsfriheten, som inte kan kallas ”frihet” eftersom det är föräldrarnas rätt som regleras och inte barnets. Som lagtext har konventionen nästan lika mycket skydd för föräldrarna som för barnen. Det är inte så förvånande när man tänker på att så pass konservativa stater som Saudi Arabien och Vatikanen – kunde stödja samma textlydelser som Sverige och Norge i frågor som religion.

Det är en utmaning för alla som jobbar med barnfrågor att förstå och relatera till barnkonventionen som lagtext och inte enbart som barnrättsmanifest. För vi har fram till nu kunnat använda oss av de delar i konventionen som vi tycker gynnar barn utifrån vår svenska syn på barn. Vi har inte behövt ta på allvar de delar som gynnar fäder och förbjuder aborter och erkänner barnarbete. Nu är ju barnkonventionen ett minimiskydd, en stat kan alltid gå längre i skyddet än konventionen gör, men när en mänsklig rättighet blir vanlig lag då betyder varje rättighet för en person också en inskränkning för en annan person, och den avvägningen måste alltid göras i det verkliga beslutet. Det är enbart så länge som en mänsklig rättighet är abstrakt som den inte kolliderar med andra personers rättigheter.

Om författaren: Maria Grahn-Farley är docent i offentlig rätt vid Uppsala Universitet, hon har en Jur. Kand från Göteborgs Universitet och en doktorsexamen (S.J.D) från Harvard Law School, USA. Hon har bland annat skrivit: Barnkonventionen – en kommentar (Studentlitteratur) som vann 2019-års kurslitteraturpris. Hon har även skrivit boken: Tillitsjuridik och den folkrättsliga paradoxen (Iustus).

1