Johanna Nilsson om sitt skrivande och boken "Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. De ska också stötta barnet i att få sina rättigheter uppfyllda.

5Även artiklar: 2, 3, 19, 34, 37

Omslag: Om vi bara kunde byta kroppar med varandra, Nilsson, J. Rabén & Sjögren 2018

Johanna Nilsson om sitt skrivande och boken Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Intervju: Jenny Edvardsson

Vad är det som gör att du skriver böcker för barn/unga?

– Det faller sig naturligt för mig, mitt språk passar de unga, och jag känner mig så nära dem på många vis, jag är väldigt barnslig/ ung i sinnet. Som barn däremot kände jag mig alltid gammal … Jag kan lätt gå in i olika åldrar, bli där och då igen. Sedan finns det förstås saker jag vill hjälpa barn och unga med, t.ex. den här boken, Om vi bara kunde byta kroppar med varandra. Den kändes viktig på många sätt, då jag vill ge stöd till dem som tror att de är helt ensamma i världen om ett visst problem.

41

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Hur fick du idén till boken Om vi bara kunde byta kroppar med varandra?

– Jag såg en ung man i Stockholms tunnelbana för många år sedan. Han gick mellan vagnarna och tiggde, förklarade att han blivit utsparkad från sitt hem då föräldrarna – som var Jehovas vittnen – inte accepterade hans ”läggning.” Han var väldigt trasig, verkade påtänd, framförallt oerhört ensam och utsatt. Jag kände att jag ville skriva om honom/någon som han. Lite av honom har jag lagt in i Kung B.

Vad vill du uppnå med denna bok?

– Nå ut till så många som möjligt. Rasera fördomar mot transpersoner, människor med drogproblem, tiggare, prostituerade … Få ungdomar att förstå saker lite djupare, börja prata om att alla inte har det så bra. Vi måste alla hjälpas åt att bygga ett bättre samhälle och att vara annorlunda, inte passa in i mallen, är en vacker sak.

Hur har boken tagits emot av unga och av vuxna?

– Mestadels väldigt positiva reaktioner. Framförallt betonas att den väcker enormt starka känslor och berör på djupet.

Boken lyfter både svåra och tunga ämnen. Finns det några svårigheter med att skriva om svåra och tunga ämnen?

– Ja, man får ju aldrig glömma bort allt det fantastiska som livet erbjuder och alla de människor som är godhjärtade. Därtill kan en text vara så brutal att reaktionen hos läsaren blir att bara lägga den ifrån sig. Men jag försöker alltid krydda med ljus och humor, egentligen inte medvetet, det bara blir så för mig.

Hur ser du på litteraturens roll? Vad kan den betyda för barn och unga?

– Litteraturen kan vara helt avgörande för en ung människa. Somliga böcker, kan jag säga, var heliga för mig, när jag växte upp. De höll mig i handen i mitt snubblande. Jag kände

mig mindre ensam och utsatt och udda. Litteratur kan få en ung människa att inse att hen inte alls är ensam på planeten om att tänka och känna som hen känner. Litteratur kan ge hjälp att säga ifrån, markera gränser, skydda sig, hitta mod att förverkliga drömmar eller att bara säga Sådan Här Är Jag Och Det Står Jag För. Viktigt är förstås också det skönlitterära språket, som kan fascinera en ung person i den grad att hen börjar skriva själv eller läsa mer och mer och mer och tillägna sig kunskap hen annars aldrig tagit del av. Ja, förälskar man sig i språk så är man alltid rik, hur fattig man än är materiellt.

Boken Om vi bara kunde byta kroppar med varandra går på många sätt att koppla till Barnkonventionen. Var har du för tankar kring detta? Var det något som fanns med dig under skrivandet?

– Det är naturligt då jag skriver om väldigt utsatta ungdomar som vuxenvärlden på många sätt har vänt ryggen. Dessa ungdomar kämpar för sin frihet och sina rättigheter på otaliga sätt. Rätten till grundläggande behov. Rätten att slippa utsättas för våld. Rätten att få vara den man är. Rätten att få plats i världen. Men, nej, jag tänkte inte på Barnkonventionen när jag skrev. Jag skriver om den människa som tar sig in i min själ, som jag bara måste skriva om, jag följer med på hens resa – senare kan jag inse själv att jag har skrivit om saker som berör Barnkonventionen.

Är det kanske så att det som Barnkonventionen står för ofta finns med mer eller mindre medvetet i barn- och ungdomslitteraturen?

– Vet inte om den alltid finns med, men ja kanske i det jag skriver… På något sätt. För jag känner mig lite som någon som tar strid för de barn och unga som är väldigt utsatta. Mitt språk blir en slags sköld för dem. Jag vill bara skydda dem från allt ont samtidigt som jag aldrig väjer för att skriva om allt det onda som de trots allt utsätts för.Jag tror att jag vill ge barn och unga budskapet att de aldrig är ensamma, att de aldrig ska känna skuld eller skämmas (inte lätt, jag vet) och att det alltid finns hopp, hur svårt livet än är.

42