Ebba Forslind

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Ebba Forslind

Intervju: Susanne SandströmVem är Ebba Forslind?

Jag är författare och illustratör som främst arbetar med bilderböcker. Jag är 34 år och född och bosatt i Stockholm. Jag är uppväxt i en stor familj med många syskon som alla har olika mammor och pappor och de flesta i min familj sysslar med något konstnärligt så det var massor av böcker och konst runtomkring mig. Som artonåring hoppade jag av gymnasiet och flyttade till Kokkola i Finland för att gå på konstskola och sedan har det bara fortsatt. Jag gick ut Konstfack 2013 och 2017 kom min debutbok Jättejättebråttom på Urax förlag.

Hur kom du in på illustration? Att göra bilderböcker?

När jag var ett barn var jag helt säker på att jag ville bli illustratör, precis som mina föräldrar var, och redan som ganska ung tonåring hade jag Konstfack som mål. När jag väl kom in på Konstfack fick jag prestationsångest av att hela tiden visa vad jag arbetar med och bedömas ungefär varje vecka.

117

Ur: Jättejättebråttom, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2017

17

© Ebba Forslind

Ur: Jättejättebråttom, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2017 © Ebba Forslind

3

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Jag fick svårare att rita och jag tyckte inte att det var speciellt roligt längre heller så jag började skriva istället. Egentligen hade jag skrivit länge, dikter mest, men inte haft några mål med det utan bara gjort det för min egen skull vilket var skönt och befriande. Mitt examensarbete, Allt blir bra, var en bok om självhjälp och jag försökte förhålla mig så fritt som möjligt till text och bild och tyckte att jag till slut hittat ett sätt som jag ville fortsätta att jobba på. Det blev min första bilderbok även fast den var för vuxna. Jag hade annars egentligen inte tänkt så mycket på att göra bilderböcker men något år efter examen fick jag tips om kursen Bilderböcker för barn på HDK i Göteborg och den var verkligen väldigt bra och utvecklande för mig. Där skrev jag bland annat texten till min debutbok som underbara Urax ville ge ut och sen har det fortsatt.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Texten kommer alltid först och jag är i princip helt klar med den innan jag börjar rita. Jag brukar utgå från anteckningar, minnen och iakttagelser som jag sparat på lappar och i anteckningar i mobilen. Jag har många korta noteringar från livet, flera hundra, och så händer det att någon går att skriva vidare på eller slås ihop med en annan till något som blir bra. Sedan gör jag ett storyboard och skissar ut boken men det är bara för att förlaget säger att jag måste, egentligen hatar jag att skissa och jag gör hellre om flera gånger ifall det inte blir bra. Sedan utgår jag från mina blyertsskisser och använder ljusbord för att lite snabbt färglägga och så fortsätter jag med färg i massor av lager tills jag blir nöjd.

120

© Ebba Forslind

Bazar Masarin: Barnkonventionen

121

122

Ur: Jättejättebråttom, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2017

Ur: Fastrarna, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2018

© Ebba Forslind

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Det har tagit lång tid för mig att hitta ett bra sätt att hantera färg för innan jag började med bilder för barn så tecknade jag mest i blyerts eller tusch och var inte så intresserad av färg. Jag har, efter många test och försök, kommit fram till att färgpennor och kritor passar mig bäst. Om man använder riktigt bra färgpennor med starkt pigment så är det bara att rita över om det blir fel färg, vilket det blir hela tiden. Sen arbetar jag mycket intensivt i några dagar och då blir jag helt utmattad och måste se på teve eller sova i några dagar och så håller det på. Jag skriver och skissar förresten bäst om jag samtidigt tittar på en dålig serie, men det måste vara något riktigt dåligt som jag inte kan välja själv, typ eftermiddagsteve på kanal 6. Jims värld eller liknande.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av?

Jag inspireras av tjuvlyssnande, människor jag sett, samtal med mina barn, drömmar och egna minnen. Att läsa också, jag läser allt möjligt - romaner, instruktionsböcker, fackböcker, poesi, kvällstidningar och så klart böcker för barn. Jag tycker om att titta på konst och har en förkärlek för italiensk renässans, olika typer av medeltidskonst, folkkonst och japanska träsnitt. Jag inspireras också av att testa nya tekniker och material, det behöver inte ha med tecknande att göra utan kan vara typ korgflätning. Jag tycker om att inte ha någon aning om var man till slut hamnar och hur det kommer att bli. Känslan av att inte behärska en teknik är inspirerande och det blir helt kravlöst.

124

Sen måste jag få vara ensam också och bara sitta och tänka jättejättelänge.

Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...)

Den största utmaningen är ju att kunna leva på mitt arbete och det går inte utan stipendier för tillfället. Min dotter föreslog att jag skulle skriva en bok om typ en trollkarl som går på en skola. Får väl testa det. På det personliga planet är det tvivlet på mitt tecknande. Jag vet aldrig om det är bra och jag har svårt för att helt uppskatta arbetet med bilderna. Det är en kamp för mig att rita och jag har höga krav på mig själv, det är inte alls samma när jag skriver. Sen undrar jag hela tiden om böckerna behövs också, det är ju svårt att svara på.

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar? På vilket sätt ”lever” de kvar hos dig?

Det är så många böcker som stannat kvar och som jag fortfarande läser om. Jag har många favoriter av Thomas och Anna-Clara Tidholm och jag måste faktiskt nämna flera stycken: Vill ha syster, Resan till Ugri La brek, Jims vinter, Marjan och Rolf och Allihop. De betydde mycket för mig som barn och de lever alla i högsta grad kvar i mig. Jag tyckte mycket om klassiska sagor också, H C Andersen, Bröderna Grimm och andra folksagor. Ju hemskare och sorgligare desto bättre.

© Ebba Forslind

Ur: Fastrarna, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2018

125

126© Ebba Forslind Ur: Fastrarna, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2018

Ur: Fastrarna, Forslind, E. Bokslukaren Urax 2018

129

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Två pärlor som jag också minns starkt är Önskestolen av Vera B. Williams och Modiga Molly av William Steig. När jag nyligen läste om dem slog det mig att de båda handlar om en ensam mamma med ett barn (precis som i min debut Jättejättebråttom, och på sätt och vis även i Fastrarna) och överlag tror jag att mina favoritböcker som liten handlade om ensamhet och hur man antingen övervinner den åtminstone litegrann eller lär sig att hantera den som en del av livet.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

För tillfället så har jag mitt drömjobb, att få göra mina helt egna böcker. Så drömmen är väl att få fortsätta göra det för all framtid. Men en sak jag skulle vilja göra är att skriva (och rita) för äldre barn och unga. Och! Jag skulle hemskt gärna illustrera någon klassisk sagosamling eller någon sån där antologi med sånger som alla andra får göra.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/ bilderboksmakare?

© Ebba Forslind

Ja det finns så många bra... Eva Lindström och Anna-Clara och Tidholm. Beatrice Alemagna, Siri Ahmed Backström, Elisabet Ericson, Joanna Hellgren.. Sen har jag upptäckt Shinsuke Yoshitake, hans Att göra en kopia av Kenta och Kanske ett äpple?, de är väldigt roliga. Shiego Nishimura gör fina bilder, Spöktåget (Text av Rintaro Uchida) är en stor favorit. Sen är Ezra Jack Keats böcker fina, A snowy day och Hurra jag kan ! vissla till exempel.

130

Bazar Masarin: Barnkonventionen

© Ebba Forslind

131

Hur gick tankarna kring arbetet med Fastrarna?

Fastrarna betyder väldigt mycket för mig och jag är så glad att det blev en bok. Det började med ett minne från när jag var liten, själva kärnan i boken när låtsasfastrarna undrar om de får vara barnets riktiga fastrar. Det var en viktig händelse för mig. Min familj är stor och ganska så komplicerad i sin sammansättning och när jag fick frågan av min extrapappas systrar om de fick vara mina fastrar så blev jag så paff och tyckte först att det var jättekonstigt sedan började jag för första gången fundera på vad en familj är och kan vara. Det hade aldrig slagit mig att man kan få välja sin familj, den händer en ju bara. Att de gav mig möjligheten att själv få bestämma och den respekten och omtanken som de visade för mig... Att de såg mig! Det gjorde ett starkt intryck och jag ville ge vidare. Arbetet med boken var på sätt och vis roligare och inte lika ångestfyllt som med min första bok. Ellen, Ebba och Johanna på Urax var klippor, stöttade och kom med en massa bra idéer. Fastrarna var till exempel från början två men blev tre och så föll det sig fint med kopplingen till Elsa Beskows tanter. Men en stor del av arbetet är tyvärr ganska suddigt för mig eftersom min pappa gick bort det året.

Läser du recensioner/kritik av dina böcker? Hur förhåller du dig till recensenternas/kritikernas läsning?

O ja, jag läser allt och googlar och håller på. Det är ju en speciell känsla särskilt när boken

precis kommit ut och allt det jobb och all ångest som ligger bakom, då sitter jag bara och väntar på att någon ska reagera. Och jag är så glad över att jag har fått en del. Jag tycker att det är intressant att höra om hur andra uppfattar mina böcker men jag tror inte att jag påverkas så mycket i mitt arbete av det, inte hittills i alla fall. Det är förstås extra roligt och hedrande att läsa en recension eller analys där man känner att någon verkligen har tagit sig tid till att läsa och det tryggt att veta att det blir något slags avtryck av mina böcker, annars är det ju ingen idé att hålla på. Det behöver ju inte alltid vara ett positivt avtryck, en kvinna skrev som recension på en nätbokhandel om Jättejättebråttom, ”Jag kastar den!”. Hon trodde att den skulle hjälpa barn som inte ville gå till förskolan men det var tvärtom. Då blev jag glad! Jag tycker sällan om pedagogiska barnböcker, de brukar inte vara så intressanta.

Vad arbetar du på just nu?

Det är roligt och givande men också ovant att arbeta tillsammans på det sättet. Sedan har jag även ett pågående och ganska så långsamt arbete med en bok för lite äldre barn. Det är utmanande, jag får se vart det leder.

© Ebba Forslind

Just nu är jag i slutet av arbetet med min kommande bok, Jag vill ha en lyftkran som kommer ut i början av nästa år på Rabén & Sjögren. Jag och Elisabet Ericson jobbar också med en gemensam bok för mindre barn i vilken vi samarbetar i både text och bild.

132