Josefin Jansson läser "Vad är en flod" av Monika Vaicenavičienė

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Vad är en flod?

Monika Vaicenavičienė

Ur: Vad är en flod?, Vaicenavičienė, M. Opal 2019

Josefin Jansson

Den här boken är inte en naturbok

om en flod. Vi är så vana vid sådana. Faktaböcker om olika delar av naturen, delar som vi sedan pusslar ihop till en helhet om den fysiska värld vi lever i. Men den här boken är annorlunda. Större än ett porträtt och mer än en biografi är den något så fantastiskt som en existentiell faktabilderbok om Floden. Det börjar vid flodkanten där berättelsens jag är tillsammans med sin mormor. Jaget plockar blommor och mormodern broderar. Barnet frågar vem floden är och vad en flod är. Så följer en upptäcktsresa som kan ge en förskola eller en klass teman att arbeta med i flera år. Redan rubrikerna sätter tonen för

161

ett utforskande förhållningssätt: En flod är en resa. En flod är en doft. En flod är ett hem, en mötesplats, en väg. Bilderna är detaljrika, men inte överlastade, och målade i bleka, murrigt grönbruna och blågrå nyanser. De två spåren – vem och vad floden är - löper genom hela boken. Relationen mellan flod och människa är lika viktig som konkreta beskrivningar. Vi får se pilliga teckningar av djur som bor i floden och vi får veta att de gamla grekerna trodde att världen var omsluten av en jättelik vattenström. Tilltalet är öppet och inbjudande. Hur luktar en flod? Vad finns gömt där nere på flodens botten? Blandningen av fakta och frågor gör ett starkt intryck och bilderna understryker

© Monika Vaicenavičienė

texten, visar exempel och fördjupar. Till vilka historier leder nycklarna där på botten? Det är också en bok som vill skapa samhörighet mellan människor. Ett uppslag knyter ihop vintergatans stjärnväg med tanken på gemenskap mellan dem som tittar på den. Likaså för den in respekten för floden och miljöhot som finns. För trots att floden i boken på ett självklart sätt existerar - genom att helt enkelt vara så mycket - så finns det faror. I en flod med olja och skräp går det inte att spegla sig. Det finns ett stänk av vemod i boken – kanske behövs berättelsen om floden för att vi ska kunna föra historierna vidare till eftervärlden, ifall något skulle hända med den? En kan tro att Vaicenavičienė försöker fånga in alltför mycket. Här finns så många lager

162

och perspektiv. Men med sin starka röst och konstnärlighet lyckas hon fint med att binda ihop både det konkreta och det filosofiska till en rik och genomtänkt helhet. Men svaret då, vad är en flod? Jo, alla ser den på sitt sätt, men jaget ser en flod som en berättelse utan slut. Hen släpper ner sin blomsterkrans med betydelsebärande blommor i floden, blommor som betyder hälsa, kärlek och motståndskraft. Kanske förenas en del av henne och hennes mormors berättelse med flodens. Kanske är det också en önskan och uppvaktning till floden - må du flod få hälsa, kärlek och motståndskraft!