BiblioteXnytt 3:2010

BiblioteXnytt Länsmeddelande från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala

3:2010

Årets bibliotek 2010!

Ur innehållet: Årets bibliotek Personalnytt HelGedagen 30 september Internet Librarian International LIBRIS inspirationsdagar Vintermys med lästips

sid 2 5 8 12 & 25 18 20

”Om man tänker som en vinnare, blir man också en vinnare till slut”

Vi behöver skapa utrymme i vardagen för att utforska, tolka och analysera hur omvärlden förändrar spelreglerna för vårt arbete. Men man får inte använda det som ursäkt för att bli stillastående. Då är man bara feg, passiv – och snart passé.

I slutet av september utsågs Sandvikens folkbibliotek av fackförbundet DIK till Årets Bibliotek på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Juryn lyfte i motiveringen fram oss som ett öppet och nyfiket bibliotek, som vågar prova sig fram inom olika områden, med en stark förankring i samhället och det lokala kulturlivet utifrån ett synsätt ”som präglas av att endast det bästa är gott nog åt Sandvikens innevånare”.

I dagens medie- och samhällskultur blir det lätt att man fegar ur, står kvar på perrongen när man inte vet vilka tåg man ska hoppa på.

Men för att utvecklas måste man också riskera något. Och acceptera att det inte blir så lyckat alla gånger.

Man kan inte fastna i att invänta rätt tidpunkt för att jobba aktivt med aktuella frågor och fenomen. Som sociala medier, mångfaldsproblematik, e-böcker, läsplattor eller ingå i samverkansprojekt som Helgesamarbetet.

Fantastiskt roligt och hedrande, förstås. Vi tar det som ett kvitto på att vi förmått utvecklas i takt med hur samhället förändras och de nya behov som uppstår. Utmärkelsen gav en massa uppmärksamhet i tv, tidningar och radio, som hjälper oss att stärka vårt varumärke och skapa positiva bilder av våra bibliotek – huvudbibliotek som filialer.

Det roligaste av allt har förstås varit alla grattishälsningar och lovord vi fått från besökare, samarbetspartners och förtroendevalda politiker – också det en bekräftelse på att vi arbetar rätt och välbehövlig uppskattning från dem vi är till att tjäna. På vår hastigt planerade mingelfest kom nära 500 personer till huvudbiblioteket för att fira att vi – alla Sandvikare tillsammans – blivit Årets Bibliotek!

Ibland får man helt sonika ta rygg på NIKE och just do it. Pröva och utveckla, pröva och utveckla – det är vad det handlar om.

Framtiden väntar inte runt hörnet, vi är med och skapar den varje dag. Om man tänker som en vinnare, blir man också en vinnare till slut.

Strategier och långsiktigt arbete – jippi!

I Sandviken har vi under 2000-talet jobbat mycket med projekt och försökt samarbeta med förskolor, skolor, studieförbund och andra lokala aktörer. Att jobba strategiskt och långsiktigt med olika projekt lade grunden för hur vi arbetar i biblioteket i dag. Genom att ligga steget före, ansöka om medel för projekt och fortbildningar har vi kunnat planera för hur vi ska kunna möta kommande behov hos våra olika målgrupper.

Våga pröva och utveckla

Att i vardagen ägna sig åt att tolka samtiden, det är så man skapar framtid för ett folkbibliotek.

Jag är den förste att slå ett slag för att vi som jobbar på bibliotek ska ägna mer tid att reflektera kring både arbetsmetoder och förhållningssätt. Det vill säga göra något mer än att fånga upp något spännande på internet och sedan twittra vidare upptäckten till andra.

Det har inte varit lätt alla gånger. En del av de där projekten har av många setts som ganska misslyckade. Men det finns mycket att lära av misslyckanden, minst lika mycket som av det man lyckas med.

Vi har till exempel antagligen gjort den mest radikala och lyckade övergången man kan hitta på ett svenskt folkbibliotek, från klassisk låne- och informationsdisk till att möjliggöra ett arbetssätt mer anpassat till hur man söker 2

Och vad händer nu?

och hanterar informationsmängder i dagens medieklimat.

Just nu pågår vad vi kallar för en omgestaltning på huvudbiblioteket.

Förändringsarbetet fokuserar på medieplanering samt kommunikation och interaktion med våra olika målgrupper. Vi försöker helt enkelt skapa positiva bilder av vad ett modernt folkbibliotek är och kan vara – samtidigt som vi gör allt för att leva upp till de där bilderna.

Det nya arbetssättet har gjort det möjligt för oss att bli både mer personliga och mer pedagogiska när vi möter våra besökare, och anpassar vår sökvägledning utifrån deras individuella förutsättningar och behov. Är ens högskolebiblioteken framme där? Det är inte känslan man får och ser inte ut så när man besöker ett.

Vi utvecklas tillsammans med andra. Därför är det viktigt att hela organisationen hänger ihop, inte minst mellan HB och filialbibliotek.

Helgesamarbetet är oerhört värdefullt för oss.

Nästa steg är att interfoliera oss med andra kommunala aktörer i ett gemensamt kulturhus. Vi är även på gång att skapa ett litteraturhus för barn och unga. Att bolla idéer och skapa något nytt tillsammans med andra har gjort och gör oss oändligt mycket mer öppna och nyfikna för omvärlden.

Det har skapat ett trevligare klimat och fördjupat relationerna med våra besökare. Vi hade inte kommit dit om vi inte gått så till grunden med begrepp som informationskompetens, problembaserat lärande och källkritik som vi gjorde under några år. Men resan är kantad av otaliga försök att föra in nya arbetssätt i biblioteket.

Trivsel och utmaningar

Sedan får man se till att trivas med varandra.

Men våga utmana varandra också. Det måste finnas dynamik, och då är det extra bra att några som vurmar för skönlitteraturens roll och andra vurmar för nya medier och webbutveckling. Har man tur möts man i gränslandet mellan folkbildning och serviceanda.

Marcus Strand, Sandvikens Folkbibliotek

För några år sedan hade vi kompetensutveckling i bemötande och förhållningssätt. Vi lärde oss att acceptera våra olika drivkrafter, inte bara ta hänsyn till de som tycker det är jobbigt med förändringar utan också till de som vill att mycket ska hända.

Stig Sjödin-priset 2010 Mottagare av årets Stig Sjödin-pris blev Jenny Wrangborg, född 1984. En poet och kallskänka som har ordets begåvning vilket hon väl använder till att beskriva arbetet i köket. Hennes diktsamling Kallskänken berättar om kamp mot orättvisor och kamp men också om kompiskap och drömmar om framtiden. http://kulturbloggen.com/?p=23733

Vi fikar alltid ihop, sitter inte vid olika bord utan alla är med när samtalet växlar spår, från vad det var på tv i går kväll till att handla om läsplattor. En bra grund för att ställa upp för varandra, så vi både kan prioritera öppethållandet och passtjänstgöringen samtidigt som vi skapar utrymme för fortbildningar och projektsamverkan, som kräver mycket arbete utanför biblioteket.

3

Bok & Bibliotek 2010 – från ett författarperspektiv

För övrigt hade jag missuppfattat hela grejen med förlagsmiddagar och minglet innan. Det är inte de okända författarna som står ensamma i ett hörn och tummar på sina glas.

Det är de kända som gör det. Jag såg både Anna Jansson och Helena von Zweigbergk stå ensamma med ett glas i handen. Ingen vågade gå fram – inte jag heller.

Så har jag avverkat min andra bokmässa - den med stort B. Det var roligt, nervöst, spännande och väldigt, väldigt trångt.

Jag hade tänkt åka förra året också, men då hade jag precis fått en liten bäbis.

Nyfödd bäbis, trängsel och dessutom svininfluensan som härjade. Det var ingen bra kombination.

Dessutom fick jag höra att någon sett en gammal man i orange kostym irra omkring vid borden. Det visade sig vara Lennart Hellsing. Han fyllde 90 år förra året så han om någon har väl rätt att irra.

Middagen gick bra och jag hade supertrevliga bordsgrannar. Vad hade jag egentligen oroat mig för?

Men i år bar det alltså iväg, med familjen i släptåg.

Jag hade sett fram emot det länge eftersom jag dessutom hade saker som jag skulle göra på mässan.

Torsdagen var den stora galakvällen. Då hade jag både barn- och ungdomsboksmingel och förlagsmiddag.

Jag var nervös för båda.

Om oron släppte där på restaurang så var den tillbaka med råge på lördagen. Det var då jag skulle hålla föredrag i Gävleborgsmontern.

Prata tydligt, titta på folk och inte ner på skorna, upprepade jag som ett mantra för mig själv.

Mingel är inte direkt min starka sida. Att gå fram till okända människor med ett glas i handen och verka avspänd gör mig minst sagt nervös. Vad ska man inleda samtalet med?

Det är ju inte så att man går fram och säger: Här är jag!

Fast jag oroade mig i onödan.

Författarförbundets mingel visade sig vara en väldigt lättsam tillställning.

Dessutom såg jag två bekanta ansikten direkt.

Den ena bekantingen, en jättecharmig äldre dam, pekade dessutom ut några författare som är på samma förlag som jag.

Det betydde att jag kunde ta sällskap med dem till förlagsmiddagen.

Det som hade varit min nästa orospunkt.

Jag hade sett framför mig hur jag stod ensam i dörren till restaurangen där middagen skulle vara, eller ännu värre, inte ens hittade dit.

Till min glädje var dessutom en av författarna från förlaget ganska känd, en sådan lyckoost som kan försörja sig på sina böcker. Han bjöd på taxiresan till restaurangen. Bara det!

Det var på lördagen som trängseln slog till på allvar. Att ta sig från förlagets monter till Gävleborgsmontern tog närmare en kvart.

Och det var en sträcka på cirka 200 meter.

Jag var ganska svettig när jag kom fram, men på något konstigt sätt släppte nervositeten när jag ställde mig på scenen och tittade ut över den blygsamma skara som samlats för att lyssna på mig.

4

Hon ser arg och besviken ut.

Vem är den här ljugande zombien som tagit över hennes mammas kropp?

Och lättnaden var desto större när jag var färdig. Men om jag hade trott att mitt stålbad var över så hade jag fel. Det kom lite senare vid förlagets monter.

Strax därefter lämnar vi trängseln på bokmässan.

Jag, skamsen över min kändisfrossa, men ändå ganska nöjd och glad över bokmässan i sin helhet.

Nästa år ska jag åka tillbaka igen. Då ska inga kändisar få mig att tappa fattningen.

Tror jag …

Jag gick dit för att titta om min nyutkomna bok sålt något.

När jag kommer dit ser jag min bordgranne från förlagsmiddagen. Den trevliga tjejen som är ansvarig för försäljningen i Göteborg. Hon står och pratar med någon som har köpt min bok!

Hon får syn på mig och vänder sig om för att presentera kvinnan som köpt min bok.

Plötsligt ser jag vem köparen är. Det är Kajsa Ingemarsson.

Camilla Lagerqvist http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/L/Ca milla-Lagerqvist/

Personalnytt

Då händer något. Jag som sällan blir imponerad av kändisar får plötsligt kändisfrossa. Jag känner hur jag blir varm och kall om vartannat.

Gävle Heidi Heimerlöv, bibliotekarie Företagsinfo, stadsbiblioteket.

Johanna Wahlund-Thorsell, bibliotekarie på Sätra bibliotek.

Maja Arnautovic, EU-informatör, stadsbiblioteket.

Linda Linnarsson, vikarierande bibliotekarie på Valbo bibliotek.

Helena Näslund, vikarierande bibliotekarie på Sätra bibliotek, vik för JohannaW-T. Bahar Hajo, vikarierande biblioteksassistent på stadsbiblioteket.

Min nioåriga dotter Hannah som är med mig, drar mig i armen. Hon vill visa en annan bok.

Men jag står kvar som en stenstod och glor fånigt.

Kajsa Ingemarsson tar ingen större notis om detta vrak till ungdomsboksförfattare utan vänder sig till Hannah och frågar: – Har du läst mammas bok.

Hannah nickar. Det gör jag också.

– Var den bra?

– Sorglig, säger Hannah.

– Sorglig, upprepar jag som en papegoja.

Kajsa Ingemarsson tittar undrade på mig, men fortsätter prata med Hannah.

– Var den inte läskig då?

– Nej, säger Hannah.

– Näe, upprepar jag.

Var det ett bra slut då? frågar så Kajsa Ingemarsson.

Länsbibliotek Gävleborg Uppsala Camilla Lagerqvist, vikarierande redaktör för Utkiken, t o m 23 december 2010.

Ulla Nyberg, förstudie för utveckling av Utkiken och kartläggning av kompetensplattformar i länet, t o m 31 december.

Jag är fullt medveten om att Hannah inte läst ut boken än, att hon har några kapitel kvar.

Men istället för att låta henne säga det forsar det plötsligt ord ur min mun. Ord som dessutom inte är sanna.

– Slutet var bra fast sorgligt, säger jag som i trans.

Jag ser Kajsa Ingemarsson undrande blick på mig och sedan ser jag Hannah.

5

Bok & Bibliotek 2010

Foto: Maggie Jonsson

Temat för Gävleborgsmontern Och temat för Bok & Bibliotek 2010…

Monterbygge

Maria Törnfeldt talade om samarbetet

Söderhamn & Gävle i montern

Länsbibliotekets Lisa Eriksson och Maria Törnfeldt var nöjda med mässan.

6

Vinnarintervjun i DIK:s monter, Åsa Wirén Jonsson och Maria Törnfeldt

Årets Bibliotek, Sandviken!

Irja Olsson har skrivit om krigsbarnen från Finland

Isblocket från Jukkasjärvi smälte långsamt ner…

Viveka Sjögren läste ur sin bok Joy till världen 7

Referat från HelGedagen 2010-09-30

I Kista där han numera har sin huvudsakliga arbetsplats på biblioteket/lärcentret, är läget sådant att det dels finns en teknikbubbla/ett teknikkluster med spetskompetens, dels en ”mångspråkig” bubbla, med nationaliteter från all världens länder.

Hur ska man få dessa två bubblor att mötas, frågar han sig. Kan man skapa möten med hjälp av ny teknik? Den mångspråkiga bubblan är också en viktig anledning till att mycket på webbplatsen kommuniceras på engelska = för att hitta ett gemensamt språk.

”Digital Library Walk” av Åke Nygren, Kista Idea Lab

Här kommer ett försök att sammanfatta viktiga punkter ur det Åke Nygren talade om på Helgedagen 30 september, och jag börjar helt sonika med en liten ”ordlista”.

Om allt går planenligt, kommer det att finnas ett nytt bibliotek i Kista om tre år.

Deltagarkultur är ett viktigt begrepp i det sammanhanget, i Kista vill vi bjuda in bibliotekets användare till en konversation om vad framtidens bibliotek ska handla om, säger Åke.

Inledningsvis talade Åke om begrepp som

”techno lust”, ”un-conference” och ”unlibrary” Ovana begrepp för oss, men utmanande och nog så relevanta att försöka sätta sig in i.

Vad är då grundidén med verksamheten,

resonerar han vidare. Måste vi ha en byggnad för att vara verksamma -behöver vi någon byggnad alls?

Techno lust – lust till teknik - uppfattar jag som en avgörande drivkraft bakom alla sk ”early adopters”, i detta sammanhang människor som snabbt vill ta till sig ny teknik.

Han har bra kontakt med Kista galleria, som också den vill verka för integration.

Biblioteket kan medverka där med att skapa mer aktivitet, och även bidra till att skapa ett mer hållbart lokalsamhälle. Det finns också många lokala talanger att ta vara på I Kista, där kan biblioteket spela en viktig roll i att fånga upp dessa.

Un-conference är en metod för att genomföra en brukardriven konferens, dvs deltagarna skapar innehållet - ett sätt att revoltera mot den gängse arrangörshierarkin. Man träffas, folk föreslår ämnen, ”röstar med fötterna”, dvs går till de personer man gärna vill lyssna på. Själv har jag deltagit i en variant på temat, och det kändes väldigt befriande.

En viktig fråga Åke lyfter är: Var bör vi vara för att bäst serva medborgarna? I eller utanför lokalerna? På en bar? I tunnelbanan? Hemma hos folk? Caféer? (Dessa är lärmiljöer idag.)

Kan vi finnas på bussen? Många arbetar även hemma idag, och kan då ha behov av support och hjälp. Hur kan vi använda sociala medier och virtuella världar i det här sammanhanget?

Un-library handlar i grund och botten också om att riva ner hierarkier och bygga om/bygga nytt, som jag uppfattar det.

Vad vi behöver idag, menar Åke, när han sedan kommer igång med själva föreläsningen, är en nystart.

Kan vi från bibliotekets håll också vara/bidra/ där historier skapas? Ett konkret exempel som lyftes fram var Kymlinge/urbana legender, läs om det på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kymlinge_(tunne lbanestation):” Skrönor om Kymlinge som "spökstation" har spritts, bland annat i samband med tunnelbanetåget Silverpilen.”

8

Ett intressant initiativ ” i tiden” är också Riksantikvarieämbetets community Platsr, berättar Åke vidare. Projektet beskrivs så här: ” Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag av regeringen att bygga en community, som vi gett namnet Platsr, där alla är välkomna att beskriva sina platser. En plats på Platsr är ett egendefinierat område som en person av ett eller annat skäl engagerat sig i. Antagligen är det någons "hemmavid"; byn, stadsdelen eller förorten där man bor eller har bott, trakten runt skolan eller sommarstugan. Vi tror att alla människor bär på berättelser och minnen som ofta är knutna till just en plats. Dessa berättelser hoppas vi att människor ska dela med sig av på communityn Platsr.”

Här kan du läsa vidare: http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/projekt/ platsr.html.

Här länken till den film som Åke visade, ”What is the Future of the Library?” http://www.youtube.com/bezakor#p/a/u/2/asY UI0l6EtE Den handlar bl a om just detta att ”nystarta” och överbrygga den digitala klyftan.

Den digitala klyftan

Så kom Åke in på detta med den digitala klyftan, som helt enkelt innebär att ca 1,5 miljoner svenskar inte använder Internet som vardagsredskap, vilket projektet IKT-lyftet syftar till att göra något åt: http://ikt-lyftet.se/om/ Här har biblioteken en viktig uppgift att fylla genom att sprida kunskap och utbilda i vilka möjligheter det finns idag att informera sig, kommunicera och använda nätburna tjänster över huvud taget.

Det är en medborgerlig rättighet att känna till detta [min anm]!

Avslutningsvis berättade Åke om sin egen arbetsplats på Kista Idea Lab, http://kistaidealab.se/ Projektet han driver där är finansierat med dels med egna pengar, dels med strukturfondspengar och man har även olika samarbetsaktörer. Den 13 november, t ex, äger Nordisk speldag rum, och för det ändamålet har man lyckats engagera Dreamhack http://www.dreamhack.se/splash/ arrangörer av världens största ”datorfestival” som samarbetspartner.

Något som också är aktuellt idag, är möjligheten att nå Internet via sin mobiltelefon, att ha ”biblioteket på fickan”.

Mobil teknologi kan vara en mer tillgänglig väg att nå ut/fram med sitt budskap och innehåll i ett socialt utsatt område, menar Åke. Alltså är även detta viktigt och relevant för biblioteken att reflektera över och skapa strategier för [min anm.]

I Sverige har t ex Tyresö och Kungsbacka bibliotek nappat på Axiells erbjudande om en mobil applikation, se http://www.tyreso.se/Se-och-gora/TyresoBibliotek/Nyhetslista_biblioteket/Biblioteketi-mobilen/- i alla fall en början till ett bredare sätt att kommunicera.

Det gäller naturligtvis att hela tiden fundera över mål och uppdrag – vilka är våra uppdragsgivare?

9

Konkreta exempel på aktiviteter:

Avslutningsvis vill jag göra reklam för att Svensk Biblioteksförening har ett digitalt nätverk, där min kollega i Östergötland, Birgitta Hellman, är sammankallande.

-Språkstudio i Rinkeby bibliotek Digital graffiti Digitala spår - hur kan användarna lämna spår efter sig? Att få lämna spår ger inspiration till att delta mera, är poängen!

Twitterträd finns också - man låter besökare twittra på papper - sedan gå vidare ut på Twitter http://sv.wikipedia.org/wiki/Twitter

Jag är nu med i planeringsgruppen för nästa träff i detta nätverk, som kommer att äga rum prel i vecka 6 2011på Digital Art Center http://www.digitalartcenter.se/ i Kista, ett pilotprojekt där Kista Idea Lab är en partner Jag rekommenderar varmt alla intresserade att gå med i det digitala nätverket och delta i kommande träff!

För att fånga upp det ”glokala”

(sammansättning av global och lokal) digitala samhället har man samlat en Kista feed (jfr när man samlar sk rss-flöden i en läsare, t ex intessanta bloggar man vill följa) , och Kista tracks som fungerar som en snitslad bana där man kan upptäcka Kista och berättelser från trakten, men som också pekar ut i världen.

Det finns också ett forskningscenter, kallat ”Mobile life”, där man testar att koppla ihop sk 2.0 - tjänster för att på så vis skapa nya funktioner.

Ett exempel handlar om att kombinera musiktjänsten Spotify http://www.spotify.com/se/new-user/ med positioneringstjänsten Foursquare http://foursquare.com/ (positioneringstjänst=du talar om var du befinner dig med hjälp av den ”smarta” telefonens - t ex iPhones - inbyggda gps, bl a) och voilà, skapa Spotisquare.

Avslutar med ännu en bild från Digital Art Center:

Vid tangentbordet: Ann Östman

Mycket kanske låter nytt och främmande i våra öron, men jag tänker hela tiden ”användare”. Som jag ser det finns ett dubbelt uppdrag här: dels överbrygga den sk digitala klyftan (både inom vår egen biblioteksvärldför en sådan klyfta finns - och utanför den), dels kommunicera mot våra användare att vi är relevanta och uppdaterade på dessa områden. För det krävs naturligtvis kontinuerlig möjlighet till fortbildning för personalen på våra bibliotek.

Utlåningsstation i Norrsundet Den 28 augusti öppnade Norrsundets utlåningsstation på Fyren i Norrsundet. Det tidigare Norrsundets bibliotek är nu ett samarbete mellan ABF Gästrikebygdens verksamhet på Fyren och Gävle bibliotek.

Självservice med hjälp av RFID är lösningen och två gånger per månad finns en bibliotekarie på plats. Öppettiderna är tisdagar 10-20 och torsdagar 10-16 samt all övrig tid när det är verksamhet i huset.

10

HelGemingel från HelGedagen 30 september

Annamaria Björklin & Åsa Wirén Jonsson

Conny Persson

Åke Nygren

Kerstin Olsson & Tinne Wennerholm

Meit Åhlén & Monica Ekqvist

11

Foto: Maggie Jonsson

Intryck från Internet Librarian International 2010

Konferensen Internet Librarian International ägde rum 14-15 oktober i London. Denna gång var vi tre som åkte från vår vrå av världen: Lousia Hatamian från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala, Niclas Forsgren från Sandvikens folkbibliotek och undertecknad.

Som alltid bjöd konferensen på ett välmatat program och där fanns deltagare från ett trettiotal länder, av vilka några fick tillfälle att presentera sina projekt och inspirerande sätt att använda nya verktyg för utveckling av bibliotekens tjänster.

Jag har valt att lyfta fram några av de föredrag jag blev särskilt inspirerad av .

Robert Rowland Smith, författare till boken ”Frukost med Sokrates” hade en intressant utläggning som landade i att vi som arbetar på bibliotek måste vara medvetna om vår egen agenda. Vår uppgift kan vara att visa våra besökare på det oväntade, inte ”bara” exakt det de frågar efter, utan t ex upplysa om att ”här finns ett annat område där folk tänker så här”.

Kanske inte så nytt för oss, men alltid värt att påminna om. Vi bör ta ansvar för vad vi tror på, och ta med andra in i det, ja, det köper jag!

För att bli mer ”konkret” var Next Generation Information Discovery rubriken på ett annat föredrag, där vi bl a fick veta hur posterna i en bibliotekskatalog kan utvecklas med hjälp av Wordpress – man släpper helt enkelt in studenter att ge synpunkter och förslag till vidareutformning av katalogposterna.

Pode-projektet i Norge var också en spännande presentation, som handlar om nya sätt att presentera träfflistor med hjälp av den sk semantiska webben och länkade data (linked data).

Discovery, Dissemination and Outreach innebar helt enkelt att Esben Fjord från Gladsaxe bibliotek berättade om väldigt konkreta försök att integrera elektroniska/digitala/virtuella resurser i det fysiska biblioteket. Han gav fyra exempel: digitala skärmar, som man vill inte bara ska ge besökarna information utan även ge dem möjlighet att medverka, teckningsmaskinen, med figurer från Palles gavebod, Musikstolen med spellistor/rekommendationer från bibliotekspersonalen, och slutligen ett Interaktivt golv där du interagerar med fötterna vid t ex en textutställning!

Under rubriken Digital Services, Meet Customer Satisfaction rapporterade David Mcmenemy och Steven Buchanan från University of Strathclyde om utvecklingen av digitala tjänster på de skotska bibliotekens webbplatser.

12

Läsombudsträff i Söderhamn

Tjänsterna, visade det sig, kunde vara allt från väldigt enkla till mer sammansatta och interaktiva. De tjänster/möjligheter som biblioteken erbjöd varierade från 8 – 132! Då hör det till saken att mer än 10 kan förvirra oss, enligt forskarna…

Måndagen den 8 november hade vi en Läsombudsträff på Stadsbiblioteket i Söderhamn. Det var Vuxenskolan som i samarbete med Centrum för Lättläst anordnade denna träff.

Katharina Laurell, auktoriserad dramapedagog ledde det hela på ett mycket entusiasmerande sätt. Vi var 11 personer som deltog. Det var två aktivitetssamordnare från kommunen i Söderhamn och en ifrån Bollnäs. För övrigt var det damer från Väntjänsten. Dessa gör en viktig insats. I det här fallet gällde det äldreomsorgen.

Senare kommer en utbildning som vänder sig speciellt till dem som arbetar med dementa.

Katharina tog upp olika punkter som är bra att tänka på vid högläsning och då särskilt för äldre. Hon berättade om Centrum för lättläst och vilken hjälp man kan få därifrån.

Jag visade vårt fina bibliotek, gav deltagarna som saknade bibliotekskort ett sådant + pinkod. Vi tittade på Läsa-lätt-hörnan och Hälsingerummet och visade hur man söker i katalogen.

Jag hade även plockat ihop en vagn med lämpliga böcker med mycket bilder från förr, ordspråk, dikter etc. Det var en mycket trevlig dag och alla var nöjda. Nu hoppas vi bara att denna entusiasm håller i sig och att vi kan värva fler läsombud.

Något som vi var överens om var att personalen på servicehusen borde få någon sorts utbildning, så att de kan bli medvetna om hur viktigt för välbefinnandet hos de äldre (och för alla människor!) det är att få tillgång till skönlitteratur.

De konstaterade också att det fanns en signifikant inkonsekvens beträffande terminologi. Är då folkbiblioteken ”content or access provider”? ”Access” det vanligaste när det gäller referenstjänster.

Tillgång till digitala bibliotek är väldigt viktig för social och ekonomisk rörlighet, framhöll de, vilket väl också känns igen i svensk biblioteksdiskussion, i alla fall på folkbibliotekssidan.

Bland de sista föreläsare jag hade möjlighet att lyssna på var Hazel Hall från Edinburgh Napier University, som talade under rubriken ”Getting Real about Social Media”. Bland de många intressanta saker hon lyfte fram plockar jag ut: Sociala medier erbjuder ytterligare plattformar för traditionell informationsleverans.

Det finns potential för ”sophisticated media work”.

Hur vi föreställer oss våra relationer (mellan verktyg, informationsspecialister och användare) kommer att avgöra gränserna för våra tjänsteinnovationer – vilket väl känns uppfordrande om något!

Jag skickar med en länk som leder till alla presentationer från konferensen.

Du loggar in med uppgifterna ILI 2010. www.internetlibrarian.com/2010/presentations.php

Anna-Karin Natander Söderhamns stadsbibliotek

Username: ILI2010 Password: ILI2010 Ann Östman, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala

13

Utkiken under utveckling Landstinget Gävleborg ger sedan mer än 20 år ut taltidningen Utkiken med lättlästa nyheter, samhällsinformation och kultur. Grunden för tidningen är de lokala nyheterna som vi hämtar från länets samtliga lokala nyhetstidningar.

Sedan bearbetas de till lättläst innan vi läser in dem i studio. Utkiken innehåller också bokläsning, boktips och boklotteri, sport, nöjestips, lyssnarnas brevlåda och önskemusik.

Tidningen har under alla år varit mycket uppskattad av målgruppen, men vi som gör den har börjat fundera på om vi kanske skulle kunna göra en ännu bättre produkt.

Bosse i Hudiksvall

Tillsammans med brukare och elever har vi lyssnat på det senaste numret av Utkiken och sen har vi fikat och pratat om det vi hörde.

Senare i höst kommer vi att besöka biblioteket i Bollnäs där vi hoppas få en pratstund med de prenumeranter som får Utkiken direkt hem i brevlådan.

Teknikskifte

Utkiken har alltid skickats ut på kassett, men på senare år har prenumeranterna även kunnat välja att få den på CD. Vi är väl medvetna om att kassettens dagar är räknade, och började därför prata om hur vi ska kunna förmedla Utkiken i en inte alltför avlägsen framtid. I och med att Utkikens webbplats sjösattes – adressen är www.utkiken.info - blev det också aktuellt att fundera på hur innehållet på taltidningen ska förhålla sig till innehållet på webbplatsen.

Så för närvarande jobbar en vikarie, Camilla Lagerqvist, med att göra Utkiken, medan undertecknad (ordinarie redaktör för Utkiken) tillsammans med Maggie Jonsson, Jack Karlsson och Ulla Nyberg på länsbiblioteket tillsammans försöker ta reda på hur vi kan göra Utkiken så bra som möjligt i framtiden.

Tanken med dessa besök är att få en liten aning om hur nyheterna och det övriga materialet tas emot av vår målgrupp. Vi är också intresserade av hur det ser ut med informationsförsörjningen i övrigt, alltså i hur stor utsträckning prenumeranterna läser andra tidningar, lyssnar på radio eller ser på TV. Samt inte minst använder internet.

Besök hos prenumeranter

En viktig del i detta utvecklingsarbete är att fråga våra prenumeranter vad de tycker. I skrivande stund har vi besökt den dagliga verksamheten Skog och hantverk i Gävle, vuxenutbildningen Särvux i Gävle och Hudiksvalls dagcenter Bild och textil.

Fler Hudiksvallare

14

Bokcirklar. se

Mer tillgängligt på nätet

En annan del vi tittar på är hur vi ska göra Utkikens webbplats ännu mer tillgänglig för dem som har svårt att läsa. För varför måste vi till just dessa personer envisas med att informera med text? Med internet finns ju så många fler möjligheter, och det vi första hand är intresserade av är att lägga ljud till texterna så att de läses upp. Därför kommer vi att under en månads tid testa Talande Webb. Det är ett hjälpmedel som är gratis för användaren och kan laddas ner på http://www.funkaportalen.se/Tema/Ljud/Ladd a-ner/ Talande Webb finns redan på flera andra webbplatser, till exempel Landstinget Gävleborg www.lg.se

Vad kommer hända de följande åren? Nu är det inte längre ett fritidsprojekt utan bibliotekens bokcirklarsida, och vad vi ska göra med den måste ju biblioteken vara med och påverka! En bra början kan förstås vara att alla känner till sidan och förstår på vilket sätt den kan användas idag, hur den skulle kunna utvecklas, och hur vi kunde förena det lokala läsfrämjandearbetet med det nationella.

Till att börja med vet jag att det finns så mycket material där ute på bibliotekens webbplatser (och byrålådor), att bara samla allt och göra det tillgängligt för så många fler läsare är en väg, men också att genom biblioteken nå ut till läsare om att Bokcirklar.se finns och att det finns ett icke-kommersiellt forum för läsare att bokcirkla och samtala på - en förlängning av biblioteksrummet.

Min förhoppning är att ni kan: - Informera biblioteken i respektive län/region om Bokcirklar.se, alternativt bjuda in mig på chefsmöte/konferens eller liknande där jag kan introducera sidan.

- Att ni kan uppmana biblioteken i respektive län/region att skicka läsfrämjande material som de gärna delar med sig av (allt från boklistor till författarpresentationer, tematexter, videoinspelningar...) - naturligtvis kommer det att framgå vilket bibliotek som står bakom informationen (med länk för vidare läsning) - Uppmana bibliotek och bibliotekarier att bli medlemmar i Bokcirklar.se och delta i läsarsamtalen och sprida läsarentusiasmen!

Har ni frågor och funderingar, önskar beställa fler Du är bland läsvänner-böcker, eller har önskemål och förslag hur sidan kunde bli bättre - hör av er! vänliga hälsningar, Nina Frid

Framåt jul hoppas vi vara klara med detta arbete som ju innefattar så mycket mer än besök hos prenumeranterna och översyn av Utkikens webbplats. Men kanske kan Nya Utkiken se dagens ljus någon gång i början av 2011.

Text: Annika Wigö, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala Foto: Maggie Jonsson

Hans Koppel: Medicinen Det här är en liten och lättsmält pärla. Boken har inte fått så bra kritik, men jag gillar berättelsen om den ensamstående resejournalisten Johanna som kämpar på utan att få någon riktig lön för mödan.

Till den dag då hon ställer upp som försöksperson för en ny munsårsmedicin. Det visar sig nämligen att medicinen inte bara får hennes besvärande munsår att läka, den ger henne även helt nya egenskaper. Johanna blir kaxig, tar för sig och slutar känna ånger. Häpet konstaterar hon att hon helt enkelt blivit en man.

www.bokcirklar.se 070 2418375

Hans Koppel - som även skrivit böckerna Vi i villa och Kungens födelsedag - är pseudonym för Petter Lidbeck.

Annika Wigö

15

EU inspirationsdagen Torsdag den 21 oktober anordnade EU Upplysningen och Länsbibliotek Gävleborg en inspirationsdag om europeiskt och internationellt samarbete för bibliotek och kulturverksamheter i Gävleborgs och Uppsala län.

Uppslutningen var god, totalt hade ett 50-tal deltagare anmält sig för att låta sig inspireras av dagens program.

Medverkande gjorde Chris Torch, Intercult, Katrin Lilliehöök från Internationella Programkontoret och Ulrich Lundeberg från Internationella kontoret i Gävle kommun.

Konkreta exempel på lyckade projekt gavs av Christina Ehrenvidh från Järfälla gymnasieskolor.

Vi behöver lämna bagaget och byta centrum/perspektiv! Vi behöver träffa någon ”annan ”och vara villiga att förändras i mötet med den personen.

Den som fick många av oss att tänka till lite extra var Chris Torch. Det jag främst föll för i hans presentation, var att han definierade begreppet interkultur på ett sätt som övertygade även mig om möjligheterna med EU-projekt. Han baserade sitt resonemang på att människans förmåga till empati är hennes starkaste drivkraft. Att kultivera den är ett måste! Detta genom föräldraskap, utbildning och kultur.

Kultur har följt samma kurva som miljöengagemang, menade han också, från marginell fråga till grundläggande. Att arbeta och agera transnationellt är en fråga om vår överlevnad. FLEXIBILITET är ett nyckelord.

Vi kan inte lära ut gamla lösningar på gamla problem, utan behöver ge barnen förmåga till flexibilitet genom att träffa någon som är annorlunda än vi är.

Populismen utgår från rädsla. Vi måste

Det internationella behöver kopplas till den lokala interkulturella verkligheten.

Internationell utblick =Interkulturell insikt. Vi behöver koppla internationella projekt med lokal insikt! Mångkultur är ett läge, inte en strategi, menade han vidare. Chris förespråkar att vi ska tala om interkultur i stället. Vi måste komma fram till ett ömsesidigt utbyte.

"Jag vill inte bli som alla andra, men gärna möta andra"- frågan är: vågar vi låta oss förändras?

erbjuda "trygghet i sig själv"- den hittar man bara i det lokala samhället. Utifrån den tryggheten vågar vi möta de andra som påverkar ditt liv, menade han också.

Vi behöver "återskapa cirkeln"- i skola, familj, lokala kulturlivet. Den ger kraften vi behöver för att gå vidare. Hur gör vi?

Metoder som Chris föreslog var att bevaka politikerna genom kulturen. Kolla t ex via nätet vad de håller på med...MEN: först måste vi samla ihop oss själva och satsa på kontinuitet och långsiktighet hellre än evenemangskultur.

Hur ska vi ta tillbaka det offentliga rummet

var en fråga Chris ställde till oss. ? Jo, genom att verka internationellt= interdisciplinärt interaktivt intersektorellt

16

Vi är nu 9 miljoner svenskar, ca 20 % med annan bakgrund =vår rikedom Det finns 6 miljarder människor i världen, 99,83 % är inte svenskar.

Bloggtips BUSAbloggen Ett forum för Barn- Unga och SkolbiblioteksArbete: http://busabloggen.wordpress.com/

Avslutande korta nedslag som gjordes: Utmaningar i framtiden Arts & Urban Re-invention Arts & Foreign Policy Arts & Migration

Barnbloggen barnbibliotekX: http://barnbibliotekx.blogspot.com E-bläcket – ett läs och teknikprojekt för ungdomar: http://eblacket.wordpress.com/

Känner du till att EU Communication on Culture finns och eventuellt är på väg mot en europeisk kulturpolitik? Det gjorde i alla fall inte undertecknad… Se agendan här: http://www.cultureactioneurope.org/advocate/ eu-agenda-for-culture Tre nyckelpunkter i agendan: 1. Interkulturell dialog 2. Kreativ ekonomi(missförstå nu inte: -)!

3. Kultur och "externa relationer" Vi har behov av partnerskapande -man måste vara ute och röra på sig -ha en budget för detta!

-möta människor med samma yrkesroll

Att vara ständig Viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv http://akademiblogg.wordpress.com/ Lingvistbloggen http://ling-map.ling.su.se/blog/index.php

Lästips

Vi behöver odla våra nätverk: -hitta dina nätverk!

Intercult har internationellt uppdrag året ut, avrundar Chris, och tipsar om att alla ansökningar t ex de får in är offentliga handlingar – att läsa dem kan vara ett bra sätt att lära sig skriva egna. Intercult erbjuder även 2-dagarskurser i hur man skriver en ansökan.

Känns det långsökt, ta reda på vem din närmaste EU-samordnare är i kommunen och go for it! //

Britton, Claes: Min mamma är död Claes Brittons mamma Mona var läkare och när hon var 64 år diagnosticerades hon med lungcancer. Författaren skriver oerhört utlämnande om detta så privata, sin vandring bokstavligen jämsides sin mor mot hennes död och sin egen livslånga dödsångest, sina depressioner, barnlöshet och sin syn på dödshjälp. Boken får dig att tänka efter, om livet, relationer till föräldrar, sjukvård och just döden.

Maggie Jonsson

Ann Östman, LB Gävleborg Uppsala Användbara länkar: Intercult: www.intercult.se Internationella programkontoret: www.programkontoret.se, du kan prenumerera på nyhetsbrev.

Europa Direkt, Gävle: http://www.gavle.se/eu

17

Inspirerad av…LIBRIS inspirationsdagar!

Omvärlden erbjuder således både förändringar och mojligheter Boxen= vår respektive organisation där vi verkar, måste växa for att produkten/det vi levererar skall fortsatta vara relevant. Det vi levererar måste vara av värde idag, därför måste boxen ständigt växa.

En organisation som lyckats väl med detta är Apple, anser Farida. Kanske kan vi tom vänta oss en iCar i framtiden?

Alldeles, alldeles nyss gick LIBRIS användarmöte, för 2010 omvandlat till två inspirationsdagar, av stapeln. Det var första gången jag bevistade dessa, och som vanligt var det det oväntade som för mig blev den största behållningen. Inledande keynote speaker var nämligen Farida Rasulzada, som talade under rubriken ”Den kreativa organisationen”.

En fråga vi bör ställa oss är hur har våra boxar vuxit?

Ständiga förändringar i form av stor innovation utanför boxen och en mer ”lågmäld” kontinuerlig förändring båda behövs!

Farida är knuten till institutionen för psykologi vid Lunds universitet, där hon också lade fram sin avhandling ”Organizational Creativity and Psychological

Kreativitet har en koppling till valbefinnande, fortsätter hon.

Ju mer hälsa desto högre grad av kreativitet och vice versa...

Kreativiteten skapar i sig bättre halsa och välmående, INTE tvärtom Hur vi arbetar idag med kreativitet påverkar framtiden. Strukturer som kan bära upp kreativiteten är ett villkor!

Wellbeing”.

Den springande punkten är vad tjänar de anställda på att befinna sig i en kreativ organisation?

Exempel på detta är idéstöd och frihet, att du får vara d in egen chef inom ramarna for din box, och att du har idétid. Här tar Farida Google som exempel, där de anställda har en idédag i veckan, ja - hur ser det ut hos oss i biblioteksvärlden på den fronten tänker jag för mig själv? Hur uppmuntrar vi varandras lekfullhet? Idédagar – kan det bli annat än en dröm? Visst måste det bli mer än en dröm?

Nog borde det gynna vår överlevnad?

Farida ställer frågan varför man ”bara” förlitar sig på kreativa talanger i en organisation. Hon menar att alla anställda har en kreativ potential, dvs alla de som brinner för det de arbetar med. Detta är så viktigt at ta tillvara, eftersom en organisation aldrig kan bli större än sina anställda.

Varför skall man då studera kreativitet idag? Svaret står att finna i ständigt pågående

omvärldsförändringar: konkurrens, lagförändringar/EU, miljö, internet etc, menar hon vidare. Idag finns nya omvärldsmöjligheter: E-böcker, iPad, sociala medier - för att ta några exempel.

Ofta är vi alldeles för fokuserade på att ”lyckas” när vi provar nya idéer.

Detta gynnar INTE kreativiteten, tvärtom. Du måste få misslyckas for att kunna nå framgång. Ingen skulle väl komma på tanken att kritisera det barn som just skall lära sig gå när det faller omkull? Nej, att misslyckas är en viktig källa till att lära sig, helt enkelt.

18

En kreativ organisation frigör energi, och den förutsätter ett kreativt ledarskap, en ledare som är förändringsbenägen.

viktiga för att vi ska skapa en rörelse mot framtiden.

Organisationen/miljön du verkar i kan alltså främja eller begränsa kreativiteten. Märk dock väl: kreativitet kräver förankring och acceptans i nuet.

Vi ska inte skapa luftballonger, utan stadiga flytetyg, tänker jag, som också tillåts närma sig främmande och spännande stränder!

Förebilder är mycket viktiga – om du vistas

i miljöer där cheferna ar kreativa, då vågar du själv vara kreativ. Här tänker jag: är det så enkelt? Det krävs väl också lyhördhet, så att den kreativa chefen kan stötta den som just lär sig gå? Just när jag tänker det, kommer Farida in på detta, och framhåller den närvarande chefen som en god inspiratör.

Dessa hittar man mycket oftare i kreativa företag. Det handlar om chefer som ställer frågor och provocerar fram nytänkande.

Ann Östman Länsbibliotek Gävleborg Uppsala Just det: vill du läsa mer om och av Farida Rasulzada, då går du till www.farida.se

En organisation behöver också ha en god omvärldsbevakning för att kunna se/hitta nya kopplingar. DET brukar vi väl inom vår sfär ändå traditionellt hävda att vi är bra på, reflekterar jag vidare. Sant eller falskt?

Nu finns presentationerna från LIBRIS inspriationsdagar upplagda på KB:s webbplats: http://www.kb.se/aktuellt/utbildningar/2010/LI BRIS-inspirationsdagar/ Bilder kan du se på: http://www.flickr.com/search/?q=librisinsp

Sammanfattningsvis: Kreativiteten skall

genomsyra hela organisationen.

Det gäller att skapa tillit för att kunna uppnå detta och skapa en dominoeffekt åt rätt håll.

Tillit frigör nämligen den energi som behövs för att vi skall vara kreativa.

Kreativitet handlar om energi och framåtrörelse. Den kreativa individen har höga toleranser för att misslyckas, är originell, fantasifull, lockas av att man tycker något är kul och är väldigt nyfiken. Den människan har också en tendens att ignorera normer – kanske därför den i vissa lägen kan verka så provocerande, funderar jag.

Näst bästa bokberättaren i Sverige finns i Gävle!

Den 12 november tävlade 15 bibliotekarier i den första officiella SM-tävlingen i bokberättande.

Det hela gick av stapeln i Strängnäs och Margareta Hagman, från Musikbiblioteket i Gävle blev tvåa. Margareta blev en av tre finalister och i finalen berättade hon om Per-Olof Sundmans Ingenjör Andrées luftfärd.

Mia Dimblad från Hässleholms stadsbibliotek berättade till sig titeln svensk mästare.

Alla har vi den kreativa potentialen, hur vi

utvecklar den beror på vilken miljö vi vistas i.

En strategiskt viktig utmaning för alla chefer, med andra ord!

Det finns givetvis en uppsättning roller att ”fylla” i en organisation: kreatören, traditionalisten, optimisten, pessimisten, den godtrogna, kritikern, politikern, kannibalen och diplomaten, för att nämna några. Det är blandningen som skapar dynamiken! Alla är

Foto: Andreas Lindmark

19

VINTERMYS: 5 ljudböcker och en 1 vanlig!

På med lurarna! Ladda ner på: http://www.helgebiblioteken.se/pls/bookit/pkg_www_misc.print_index?in_user_id=opac-helge Eller låna på biblioteket, naturligtvis!

Hoppfullt Rudberg, Denise: Ett litet snedsprång Ljudbok Hoppsan, ett hoppfullt litet snedsprång! En bok som slutar bra. Den ”nya” genren Elegant crime som egentligen inte är så ny, inleds för Rudberg med en Stockholmsdeckare i överklassmiljö. Hemmafruar i Saltsjöbaden och på Lidingö, innerstads hippa-folk utsätts för mord och förföljelse. Marianne Jidhoff, den skarpsinniga åklagarsekreteraren har emellertid huvudet på skaft. Kärlek och en aning erotik har också sin givna plats i denna feel-good-deckare. Jag läste med nöje!

Övergivna Nesser, Håkan: De ensamma Ljudbok Jo, nog är de ensamma eller kanske mer ”egna”, dessa två personer i en grupp av gamla vänner. Det började i Uppsala 1969 och slutar tragiskt i svampskogen utanför Kymlinge 35 år efter. Vänskapen slutade egentligen redan efter en Östeuroparesa där en händelse förändrade allt. En händelse som har varit död och begravd i 35 år men som nu måste grävas upp i ljuset.

Håkan Nesser skriver deckare utöver det vanliga!

Spänning Trenter, Stig: Sjöjungfrun Ljudbok Oj, vad de äter! Piggvar och andra av havets läckerheter står som spön i backen i denna klassiska Stig Trenter-deckare. Harry Friberg är som vanligt snygg, rik och framgångsrik. I denna deckare går färden till Köpenhamn och Göteborg. Han rör sig lika vant i de förmögna redarkretsarna som i socialtjänstens korridorer. Sjöjungfrun, månne det vara en baby eller en silverberlock som bevismaterial?

20

Tårdrypande Myron, Vicky: Bibliotekskatten Dewey.

Ljudbok Tänk att få vara katt, bo på ett bibliotek och bara bli gullad med. Om dessutom halva världen kommer till biblioteket bara för att umgås en stund med mig – ja, vad mer kan önskas? Om man dessutom kan bidra till Tillväxt och Regional utveckling

Mat Mannerström, Leif: Mannerströms skaldjur Pappersbok med många vackra bilder.

Här kan vi drägla över havets guld. Små figurer som man aldrig sett på ett matbord och funderar över om de är ätbara. I alla fall blir man sugen på att testa knivmusslor och förälskade havskräftor. Kan man inte äta maten så kan man äta bilderna väl tillagade…

Ypperligt!

Indridason, Arnaldur Ljudbok Vad är det som gör att man fascineras av denne dystre, buttre, ensamme, envise islänning?

I love you, Erlendur! Du sitter där i din ungkarlslya, suktande efter kärlek och sörjer din lillebror som försvann på fjället när ni var små.

Denna gång sker brottet på ett hotell innan jul och nu envisas du med att stanna kvar där i ett utkylt rum för att lösa brottet eller helt enkelt för att du inte vill gå hem. Nä, du har fullt upp med att jaga en mördare, den som dödade mannen med änglarösten. Änglarösten som skickar dig tillbaka till din traumatiska barndom.

Sörj, men gör något av ditt liv, Erlendur!! Varför ringer du inte så jag får ta hand om dig?

21

Sensuellt Barbery, Muriel: Smaken Ljudbok Vilken annorlunda bok! Liksom i Mannerströms frestelse kan vi här inspireras av överdådig mat. Bretagnes musslor, grytor och viner…mmmmm Vi kan också irriteras av monsieur Pierre Arthens, världens främste matkritiker. Hans

obeveklighet, elakhet mot barn och andra nära.

En sensuell bok om smaker och framför allt den förlorade smaken. En smak som monsieur letar förtvivlat över när han ligger på sin dödsbädd.

Läs också Igelkottens elegans av samma författare.

Tipsare: Tinne Wennerholm

Kameran går!

På Stadsbiblioteket Gefle Vapen Jaha, då är man skådis då, snudd på i alla fall. Roger Thollin och jag ägnade några timmar i oktober åt en filminspelning i biblioteket.

Raed Khaled som studerar film vid högskolan i Falun, hade tidigare varit i kontakt med Conny Persson och Sara Hagström Andersson på biblioteket. Han ville göra en informationsfilm om biblioteket som en del i sin utbildning.

Det var sagt att det skulle vara en instruktionsfilm att användas av nya, ej svenskspråkiga låntagare och ”kunna informera, hjälpa och handleda dessa personer att utnyttja bibliotekets resurser”. Språket skulle vara engelska och helst med någon ur bibliotekspersonalen som kunde tänka sig att medverka. Roger och jag anmälde oss som frivilliga. Vi fick ett manus skickat till oss och ordentliga som vi är började vi genast att skriva ner utförliga instruktioner för de olika delarna det gällde. Vi försökte komma på vad alla bibliotekstermer vi tänkte använda oss av hette på engelska och hur vi i normala fall brukar säga och förklara.

Naturligtvis hade vi varit alltför ambitiösa och grundliga – Raed förklarade att det var mer en blandning av introduktion och reklam riktad till en utbytesstudent eller invandrare som vill börja låna böcker och att det var fråga om en mycket kort film. Den färdiga filmen skulle inte vara längre än ett par minuter. Det skulle vara lite mer introduktion modell light, inte så allvarligt och grundligt som vi först hade trott. Det blev snabbt en massa strykningar och ändringar.

Filmteamet bestod av fyra personer: filmare/regissör, ljudtekniker, assistent och en skådespelare, Paulina, och så Roger och jag.

22

Nu är det viktigt att ni kommer ihåg att säga exakt samma sak varje gång, vid varje tagning, sa Raed.

Det var lättare sagt än gjort, särskilt när vi frångick manuset och improviserade /jodå, vi improviserade och kände oss riktigt kreativa). Och precis som i en ”riktig” filminspelning fick vi först öva, sedan ta om och ta om… och… vänta. Men till slut var Raed nöjd med resultatet och våra insatser.

Vi hade roligt, det blev en hel del fniss när vi sa fel, gjorde fel och fick plötsliga blackouter.

Nu vänta vi bara på att personerna bakom ICA-reklamen skall höra av sig… vi har ju nu fått vana från reality-reklam, eller vad man kallar det. Vi skulle åtminstone kunna spela kunder (även om vi har högre ambitioner).

Filmstjärna och text: Susanne Harris, Stadsbiblioteket Foto: Janne Larsson

TRÄFFSÄKRA MÖTEN I KATALOGEN Nu har KB fått ett nytt uppdrag, och alla folkbibliotek får visa upp sina samlingar i Libris, den nationella katalogen. Det är en fantastisk möjlighet, men det kräver ett förändrat arbetssätt lokalt, regionalt och nationellt. Varför vill vi på folkbiblioteken så gärna ha en nationell katalog? Jo, främst för att användarna ska få träffsäkra möten med våra samlingar. Men också för bibliotekens effektivitet, funktionalitet och äganderätt till posterna.

Idag är katalogarbetet inte särskilt effektivt. Flera personer katalogiserar exakt samma bok i Burk, i Libris och på många enskilda bibliotek. Det skulle räcka att katalogisera i Libris. Med teknikens hjälp, och god vilja från medieleverantörerna, kan man ordna rationell överföring av poster.

Det är också funktionellt att varje medium har en och samma post. Katalogposten är den minsta byggstenen för samlingen, och den kan användas för att skapa mervärden för användarna.

Dubbelkatalogisering, kopiering och uppdateringar gör att posterna ser olika ut i olika databaser, vilket inte fungerar så bra, om man vill samverka och synas i olika sammanhang. Ett ställe där alla vill synas är Google. Användarna nyttjar Google för att söka, och stora kataloger klarar konkurrensen bättre. Katalogdata måste finnas på Internet, och integreras i tjänster där, om vi vill att bibliotekens data och samlingar ska vara relevanta. Hur posten ska se ut, för att på bästa sätt möta behoven, är viktigt att biblioteken enas kring. Äganderätten till posterna nödvändig. Utan äganderätt begränsas folkbibliotekens möjligheter att på ett kreativt och användarvänligt sätt tillgängliggöra resurserna. Öppen standard är ett viktigt krav.

Folkbibliotekens metadata kan då presenteras på nya sätt. Data som blivit insamlade och systematiserade för skattebetalarnas pengar, bör göras fritt tillgängliga i maskinläsbart format.

23

På det enskilda biblioteket måste förvärvsrutinerna förändras. Vi har många olika medieleverantörer, och de flesta är intresserade av att kunna leverera poster från Libris. Det vore bra, om några pilotbibliotek kunde skapa modeller för olika typer av system. Libris bygger också på att man bidrar med poster, och inom en region skulle kommunerna gemensamt kunna finna metoder att bidra till Libris. Den som inte har egen kompetens inom regionen bör kunna köpa den från andra bibliotek, eller från kommersiella aktörer. Huvudsaken är att posten hamnar i Libris, och därmed är fritt tillgänglig för alla. Här finns mycket att diskutera.

Libris är en gemensam angelägenhet för biblioteken. Genom Libris kan vi skapa bättre tillgänglighet för våra användare i framtiden, det är jag övertygad om.

Anna Christina Rutquist Länsbibliotekarie i Värmland

NAMNTÄVLING UTLYSES! I vår kommer BiblioteXnytt att gå samman med Upplysningen, som är Länsbibliotek Uppsalas motsvarande publikation. Så vad tycker du att BiblioteXnytt ska döpas om till? Det kommer att bli en tryckt utgåva med både gemensamt material för våra båda län och en del med länsspecifikt material. Omslaget kommer även det att vara olika för länen.

Det bästa förslaget vinner deltagaravgiften till Biblioteksdagarna i Visby, 11-13 maj nästa år! Vinsten är värd ca 3 500 kronor.

Så sätt igång idéerna och öppna kreativitetsfontänen! Sista datum för att skicka in tävlingsbidrag är måndag den 28 februari.

Förslagen skickas till: maggie.jonsson@lg.se

24

Fler intryck från Internet Librarian International!

På föredraget Searching for Search Solutions som handlade om olika

leverantörers plattformar bland annat Netvibes (som vi i Sandviken använder för Biblioteksstaden), insåg jag hur leverantörernas agenda ofta handlar om att tillhandahålla ett system som ofta är slutet.

Slutet i den bemärkelse att det handlar om lösenordskyddade databaser som man måste vara “medlem” (studerande eller låntagare på kommunbibliotek) för att komma åt. Men också att man bygger lösningar i form av paket som vi bibliotek skall köpa. Ofta för dyra pengar. Men vill vi ha dessa färdiga lösningar?

Borde vi inte eftersträva mer fria plattformar?

Som ger fler möjligheter att skapa de lösningar vi vill ha utifrån de behov som våra besökare och låntagare har? Idag borde de flesta bibliotek ha någon eller några anställda som inte bara grottar ner sig i befintliga system, utan istället får tid att nyfiket labba med gratis och betaltjänster som leder oss framåt.

I mitten av oktober månad fick jag möjligheten att åka på Internet Librarian International i London. Konferensen lockade deltagare från såväl Kanada som Saudiarabien Jag åkte som som representant för Sandvikens folkbibliotek. Stärkt av utmärkelsen årets bibliotek 2010, där vårt arbete med webb och sociala medier var en av anledningarna till utnämningen, var jag nyfiken på att se hur vi står oss i ett internationellt sammanhang. Min förhoppning var att, om inte få svar på denna fråga, så i alla fall känna lite på temperaturen kring webb, sociala medier och tekniska plattformar.

Jag väljer här ut några intressanta föredrag:

Det här med att våga prova nya grepp

Första konferensdagen inleddes med ett filosofiskt anslag. Författaren Robert Rowland Smith aktuell med boken Sokrates for Breakfast, menade att biblioteken och bibliotekarierna inte bara ska leverera det besökarna frågar efter, utan utnyttja de möjligheter och kompetenser vi har att visa på saker som också kan eller borde vara intressant. Kanske inget nytt under solen, men en uppmaning att eftersträva det goda referenssamtalet som kan skapa mervärde för biblioteksbesökaren. Rowland Smith menade också att biblioteken också måste inse att man som informationsförmedlare också medverkar och skapar kunskapsamhället. Det tycker jag är viktigt att ha med sig när vi pratar om demokratins vardagsrum och en neutral arena.

Hur neutrala är vi, eller kanske snarare hur neutrala/objektiva vill vi vara?

visade Nancy Moussa från Universitetsbiblioteket i Michigan. Där användar man verktyget Wordpress som komplement för att katalogisera arabiska handskrifter. Anledningen är att Wordpress på en smidigt sätt låter studenterna bidra med sin kompetens för att göra katalogposterna än bättre. Oerhört spännande och helt i linje med tanken om deltagarkultur.

Ytterligare ett framförande som satt igång min tankeverksamhet stod holländaren Arno Janssen för. Han arbetar som informationsspecialist/bibliotekarie på mejerikoncernen FrieslandCampina.

25

Där hade man gått från att vara, en mer eller mindre osynlig e-postadress på intranätet, till att bli intranätets startpunkt.

Där hämtar man (och ger) inspiration, man träffar människor som man utbyter tankar med och får också bekräftelse att man arbetar på ett bra sätt. Och jag tycker nog att vi hänger med i Sandviken.

Alla anställda fick ett personligt möte

med biblioteket. Allt för att se vilka informationsbehov som behövdes och dessa löste man med hjälp av bibliotekets kompetens. Man lyckades på kort tid synliggöra vad ett biblioteket kan (och vill?) göra.

I allra högsta grad skulle jag vilja påstå. Vi har inte utforskat alla marker, för det gör man nämligen aldrig. Horisonten skjuts alltid framför oss. Förhållningssättet måste alltid vara Konstant Beta. Detta förhållningssätt kan upplevas som jobbigt, kanske speciellt för en bransch som av tradition vill sortera, ordna och lägga fast. Men det är det enda förhållningssättet vi kan ha. Om vi vill fortsätta ha en betydelse.

Det fick mig att tänka kring frågan;

många bibliotek arbetar med olika former av företagarservice. men hur många svenska folkbibliotek arbetar med att fånga upp de olika behov som våra förvaltningar har? Idag har kommunerna säkert förträffliga informationskontor. Men min känsla är att de främst arbetar med hur kommunens information skall presenteras. Inte att samla in och sortera, det vill säga omvärldsbevaka, vilket är bibliotekens kompetens. Hur många (miljoner?) skulle inte en kommun kunna spara in på detta arbete om biblioteken användes för detta ändamål? Naturligtvis så skulle det komma att behöva skjutas till pengar till tjänster om man ska ta detta hela vägen. I Sandviken har vi i alla fall funderingar på att börja erbjuda våra tjänster i liten skala. Vår kompetens tillsammans med webbens verktyg kan åstadkomma en hel del, det är min fulla övertygelse.

Niclas Forsgren Ansvarig för webb och digitala medier Sandvikens folkbibliotek

ges ut av Länsbibliotek Gävleborg Uppsala och nästa nummer, med nytt namn efter sammanslagningen med Upplysningen, utkommer april 2011.

Så vad fick jag då för svar på den fråga jag ställde inledningsvis?

Redaktionen tar gärna emot material, inklusive bilder, från biblioteken.

Skicka material digitalt till: maggie.jonsson@lg.se

Jo, först att konferenser som Internet Librarian International har betydelse för mig i min profession.

26

Sista ordet… Ulla Nyberg Ge er hän! Visst händer det då och då att man behöver tänka på något som man blir glad av? Jag tycker i alla fall att det hjälper. Nu kan jag till exempel tänka på att Sandvikens folkbibliotek utsågs till Årets Bibliotek 2010. Visst blir man glad av att tänka på det?

För att länge, länge kunna bli glad av tanken, eller liknande tankar föreslår jag att vi gör upp en lista – en turordningslista – över kommande års vinnare av utmärkelsen Årets bibliotek. Kan Sandviken kan ta-mej-tusan vi andra också! Nog blir det tufft för det bibliotek som ska stå överst. Vem skriver i verksamhetsplanen för 2011 - Bli Årets Bibliotek? …och alla andra, hur ska vi lägga upp strategin för kommande år, innan det blir vår tur?

Lite vägledning för vårt arbete kan vi få från juryns beskrivning av sitt arbete. Viktigast av allt är väl att de skriver att bedömningen görs utifrån varje biblioteks förutsättningar, vi är alla anställda på ett bibliotek som kan bli Årets bibliotek! Så det är bara att jobba på med användarvänligheten, organisationen, stabiliteten, kreativiteten, utvecklingen, beståndet och förankringen i samhället - som vi ju ändå vill och ständigt försöker, eller hur?

Förmånen att i vår närhet ha ett föredöme är lysande tycker jag. Inte för att vi intill millimetern ska göra lika, utan för att stjäla och härma, för goda idéer blir bara bättre av att spridas och utvecklas.

Samarbetet i HelGe är väl ett snyggt exempel på just det. Eller som en av medarbetarna i Sandviken säger: ”Vi gör små förändringar hela tiden”. Det måste man väl kalla en strålande metod att använda sig av? En annan metod att ta efter kan vara tänk-och-gör-metoden. Har jag fattat rätt går det till så att man tänker på vad man vill förändra och förbättra – lagom länge. Efter det gör man, ja man provar lösningar som gör att biblioteket blir mer användarvänligt eller att verksamhetens kvalitet ökar eller vad det nu är man vill förbättra. Poängen med metoden är att inte bara tänka och inte heller att bara göra. Mer att knycka skriver Marcus Strand om på annan plats.

Att bli Årets Bibliotek är ett rimligt mål för verksamheten. Väl organiserade bibliotek där vi jobbar på olika kreativa sätt för bästa utveckling är ju kul att gå till varje morgon. Att min arbetsplats blir utvald, i konkurrens med andra, till årets bästa – vad finns som slår det i arbetsmotivation? Och framför allt, kommunernas invånare förtjänar ett prisvärt bibliotek.

Så låt oss ge oss hän, för inget slår en hängiven personal. Det säger i alla fall chefen på årets bibliotek 2010.

Ulla Nyberg Länsbibliotek Gävleborg Uppsala

27

28