BIZ&ART nr 11 by Stewen Quigley

BIZ&ART

BIZ&ART 11

Ett magasin om kultur och affärsliv i Uppsala. Nr 11

KNUT KNUTSON SHANGHAI CAJSA PRECIOUS I BOTAN CHAMPAGNE 9

BIZ&ART juni 2010 75 SEK ISSN 1654-5370

771654 537006

Varsågod!

100 sidor affärsliv & kultur i Uppsala

V a k s a l a g a t a n 2 8, Uppsala tel 018 - 65 03 70 mĂĽndag-fredag 10 -18 lĂśrdag 10-15 email info@valamagasinet.se www.valamagasinet.se 3

www.metodarkitekter.se

Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion: Johanna Uddén, Lillemor Berg, Stewen Quigley. Skribenter: Claes Brodda, Johanna Uddén, Maria Dahlström, Gunilla Sthyr, Lillemor Berg, Liselotte Forslin, Simone Scalenghe, Christer Svensson, Stewen Quigley. Fotografer: Fotografer i redaktionell text på sidangivelser: Stewen Quigley omslagsfoto, 6-16, 19, 22-27, 40-46, 48-51, 56, 59, 66 -72, 74, 86 -87, 90-94. Phosworks 18. Andrew Zuckerman 28. Gunnar Stening 29, 31, 33, 34. Ivaalngrra Paranduaru 31 (fruktbilden). Laura Arlotti 32 (Cosmesi). Annika Larsson 32 (Sara Lunden). Anna Jansson-Gran 42 (3 st). Ulrika Ekbom 79, 81, 82. Clas Brodda 87. Illustrationer: White arkitekter 18, 21. Bo Rosander 89. Le parfait-sidorna (78-83) formgivna av Jonas Larsson. Formgivare: Bo Rosander Textredigering: Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Annonsörer & Partners: Saluhallen, Exceed, Friskis & Svettis, Uppsala Stadsteater, Uppsala Konsert & Kongress, Videogud, Cajsas Kök, Sony Center Uppsala, Trydells, Villa Anna, Metod Arkitekter, Uppsala Convention Bureau, Skandia, SJ, Bergmans, Rolls Gallery, Kulturernas Karneval, Uppsala Konstmuseum, Upsala Kommun. Annonsering: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 018-26 26 00, Fax 018-26 26 06 annons@bizart.se, kontakt@bizart.se, www.bizart.se Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN-nr: 1654-5370 Miljömärkning: Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Hela produktionen inklusive distribution i miljövänlig plast är miljömärkt med Lic nr 341091. För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras. Citera gärna men ange källan.

Rättelser & ursäkter. I bland blir det fel. I förra numret av BIZ&ART så använde vi några bilder av SU-EN som inte riktigt stämde överens med innehållet i Johanna Uddéns artikel om Friktioner. Vi beklagar det. Ett viktigt fotografnamn föll bort i sista korrekturet, DANISH SAROEE, han hade lånat oss de fina bilderna från kulturernas karneval. Ber åter om ursäkt. Stewen Quigley

Biz&Art varumärkesregistrerat.

Att hitta hem/komma hem

Bo Rosander

Jag levde länge i villfarelsen att jag var en sådan person, en av dom, som inte förmådde hysa starka känslor för något så, eh banalt och ’’statiskt’’ som ett ställe, en ort. Jag gick aldrig in i några större filosofiska kullerbyttor kring arenor och platser utan konstaterade mest att det är som det är och alltid har varit. Jag får till och med medge att jag, min pragmatiska läggning till trots, romantiserade över denna sida hos mig själv och kunde i samspråk med andra häva ur mig meningslösheter av typen ’ett stabilt inre är den enda fasta punkt jag aktar; Ja, ni hör ju. Men, så blev även jag äldre. Och det kom över mig på samma smygande men ändå tydliga sätt som erfarenheter läggs på hög och blir till något annat än de delar det var. Och! Jag blev varse att jag berördes av att sätta mig på trappan till huset hemma i byn där jag kommer ifrån och där mina föräldrar fortfarande bor. Där, i värmen, lyssnandes till sommarens alla kvällsljud drog jag ner den syrenkryddade svala luften långt in i kroppen och kände något bultande, något starkt! Gentemot trappan, som jag suttit på under hela mitt liv, till huset, som överallt i stort och smått är märkt av mina syskon och mig. Till den grusade gården, träden, buskarna, ja hela härligheten runt omkring mig väckte en blandning av sprudlande ömhet, vemod, respekt och kärlek. Denna påtagliga insikt var början, men långt från slutet. Och sedan dess har det gått snabbt. En galopperande känsla för rum har drabbat mig! När X2000 rullar ut över västgötaslätten fyller allt det sköna mina ögon av tårar. När solen går ner över Järla sjö iiiiiilar det i magen och när de tunga molnen ger upp halvvägs över de blå Oviksfjällen brister mitt hjärta av gudomlighet. Det handlar med andra ord inte enbart om ställen jag har en relation till, som kan ha varit en del av en betydelsefull period av mitt liv, utan om något annat. Jag blir, hur simpelt det än må uppfattas, (och vad fasen botten i mig ska vara botten i andra), berörd av att allt, människans eller inlandsisens verk, kan förändras och försvinna. I förrgår åkte jag, för första gången på länge, tåg till Uppsala och klev av på en plats jag besökt många gånger tidigare men kände inte igen mig alls. Jag förstod inte vart jag var, hur allt låg till. Det var ett helt nytt rum på samma ställe. Och jag skakades om. Blev full av skratt och förvirring. Vissa saker är något mer beständiga än annat. Som vart som är söderut och vart vi menar är norr över. Men allt är möjligt. m

(in)ledare

Uppsala

ALICE BAH KUHNKE

Alice Bah Kuhnke Hållbarhetschef, ÅF

En man med många utropstecken

Första – andra – tredje – en Aaltostol för 36 000 kronor! Det var första gången en designauktion hölls i Sverige. Året var 1983. Knut Knutson var mannen bakom idén. – Jag var anställd på Bukowskis Oscarianska avdelning och hade hittat en Alvar Aalto-stol hos en gammal dam på Gärdet. Hennes man hade fått den av Gunnar Asplund när han var assistent åt honom under Stockholmsutställningen 1930. Stolen var en prototyp och den var såååå vacker!!! Knut Knutson som idag är ägare till framgångsrika Uppsala Auktionskammare, insåg tidigt värdet i skandinavisk 1900-talsdesign och arrangerade auktionen under temat Funktionalism. Förutom Alvar Aalto såldes bland annat en hel del Uppsala Ekeby, Carl Malmsten och stolen – Vilosov – från NK. Efter auktionen bildades Bukowskis Moderna där Knut Knutson jobbade med att lyfta fram design och samtid under tio år. – Det blev mycket uppmärksamhet i press och TV

och jag fick därmed fler roliga uppdrag. Ibland var det lite galet. Jag körde bil med en jättesamling värdefulla glas som skulle auktioneras ut i Genève vid ett försök att konkurrera med Christie’s. Vi fastnade i tullen. Lådorna försvann men kom tillbaka. Ja, usch! Det var verkligen helgalet, men resultatet blev lysande! Knut Knutson fick tack vare sina kunskaper och sitt engagemang ett gott internationellt rykte och sökte jobb hos Christie’s där man ville att han skulle ta över deras avdelning 20:th Century Design. Men kärleken till hans blivande fru stoppade honom. Annars verkar inte Knut Knutson ha hindrats av något. Han var målmedveten och envis från första början. Föräldrarna hade en ICA-lanthandel i den lilla byn Sandsbro utanför Växjö. Alla kände alla i byn och det fanns många vuxna omkring honom. Han minns det som en mycket lycklig och ljus barndom. Knut Knutson var det första barnet i släkten och blev därmed omhuldad och bortskämd under sina första år.

– En moster sa till mig att om man lägger sockerbitar i fönstret så kan man få ett syskon. Och på min sexårsdag kom mor hem med Stefan. Jag trodde förstås att jag fått honom så ingen fick komma i närheten av honom. Samlandet, intresset för detaljer och för föremålens ursprung, eller proveniens – ett ord som vi lärt oss av Knut Knutson under Antikrundan – grundlades hemma i Småland. Som grabb satt han på en mur intill vägen och skrev upp och samlade registreringsnummer på förbipasserande bilar. – Tänk om någon inte hade G. Och tänk om de kom från Stockholm! Det var stort. Nummerplåtarna var mitt första samlande. Min far var intresserad av småländsk kultur och det smittade väl av sig. Han hade en fin silversamling som jag gillade och i gymnasiet skrev jag en slutuppsats om silversmide från 1500-talet och framåt. Pappan ansåg att lanthandlarsonen skulle bli något. Knut Knutson hade inte så bra betyg, så juridik var

lämpligt. På den tiden kunde man komma in bara man var behörig. Han flyttade till Lund och livet som student var knapert. Alla sökte extrajobb. – Min väg från Juridicum och hem gick förbi Kulturen. Jag gick ofta dit. En dag satt ett anslag om att de skulle ordna en kurs för museilärare, jag sökte och jag kom med. Det här var på 70-talet och tiderna var inte lätta för museiutbildade. Facket klagade således på att Knut Knutson jobbade utan att ha rätt kompetens. Då gick han raka spåret till etnologiska institutionen och skulle skriva in sig, men mötte motstånd. – Studierektorn tyckte att det var dumt att slänga bort en nästan färdig jur. kand. mot en osäker framtid som museiman. Men jag är envis. Studierektorn fick ge sig och jag hoppade av juridiken och började läsa etnologi. Hemma i Småland klagade hans pappa över det nya yrkesvalet: Sådant gör man på fritiden, det är inget yrke! menade han. För Knut Knutson blev det inte bara

och vi skålade i champagne för kronprinsen – i Reijmyreglas med Karl XIII:s monogram! Här skrattar Knut Knutson. Kanske tyckte han att tilltaget var överdrivet eller kanske blir han nervös över tanken på användningen av glasen från 1700-talet? Knut Knutson är numera en antik-kändis. Hur hett är det? Ja, i alla fall är det hetare nu än det var 1988 då kollegan Bo Knutsson föreslog för SVT att man skulle göra en svensk version av det engelska Antiques Roadshow. Alla inblandade möttes av stor misstänksamhet. Ingen kunde väl vara intresserad av antikviteter? Det första programmet sändes 1989 och efter 21 år är Antikrundan närmast en institution som många inte kan vara utan. Man kan stoltsera med över två miljoner tittare och utnämningen Årets livsstilsprogram 2009. Och ett stort antal antikexperter som varit med från början tyder på ett lyckat projekt. Knut Knutsons väg till Uppsala började med den ekonomiska krisen i början av nittiotalet. Han själv och hans kollega Anders Bengtsson hade slutat på Bukowskis. Ingen investerade längre i antikviteter och konst.

ett yrke – det blev en fritidssyssla, en passion och ett stort företag. Man kan ana en viss hyperaktivitet hos Knut Knutson. Han berättar om vägen fram till Uppsala Auktionskammare. Från Kulturen, över Gripsholm och till Bukowskis. Och en massa extrajobb därtill. Som mest hade han elva, tolv arbetsgivare samtidigt. Som om han var rädd att missa något intressant föremål om han inte tog varje jobb. – Förstår du vilken tur jag har haft? Jag fick jobba på de finaste ställena. Kulturen, Gripsholm och Bukowskis. Vilka förebilder och mentorer jag hade där. Jag var ju som en torr tvättsvamp och sög i mig ALLT! Det var stort för honom att komma som museilärare till Gripsholm. – Tänk att arbeta med den kunnige konstkritikern Åke Livstedt. Jag lärde mig så ofantligt mycket! Och fick vara med om otroliga saker. När Carl Philip föddes samma sommar hade vi fortfarande manlig tronföljd

Anders Bengtsson arbetade på Skoklosters slott och Knut Knutson frilansade med utställningsproduktion och föredrag. – 1996 ryktades det om att det inte stod rätt till i Uppsala. Alla i branschen höll ögonen öppna. Så kom polisen och hämtade de gamla ägarna, företaget gick i konkurs och jag och Anders slog till. Inför den första auktionen hade de budgeterat försäljningen till 500 000 kr och de sålde för drygt två miljoner! De arrangerade veckoauktioner varannan vecka och det blev populärt. Första året sålde Uppsala Auktionskammare för sex miljoner. – Vi fick vårt stora genombrott 2001 när vi sålde en Pieter Bruegel för 15,7 miljoner. Det gav eko internationellt och vi fick många större uppdrag. Till exempel försäljningen av hela Frötuna slott med familjerna Bernadotte och de Geer som uppdragsgivare. Det här var när börsen föll på grund av it-kraschen. Dessutom kom attacken den 11 september och byggde på oron. – Vi var så nervösa. Men auktionen gick över förväntan. Börsraset märktes inte. Det blev all time high för oss! Och på den vägen är det. Uppsala Auktionskammare hade sitt toppår hittills 2006 då de sålde för 222 miljoner bara på kvalitetsauktionerna. Förklaringen är att de som första auktionsfirma i Sverige började satsa på ryska föremål. Sedan tre år tillbaka är Knut Knutson ensam ägare av Uppsala Auktionskammare. Hans fru Charlotte Widenfelt är VD över företaget med tretton anställda i Uppsala, fem i Lund och ett stort antal extraanställda. Knut Knutson är numera chefsintendent och tar hem de stora jobben. – Jag får syssla med det jag tycker bäst om. Nummer 1: att se på föremål. Nummer 2: att träffa människor. Och i den ordningen. Jag är mycket nöjd med det. Det Knut Knutson predikade för trettio år sedan har blivit verkligt och intresset för 1900-talets design har kommit för att stanna. Då var 1700-talet det största, där fanns de dyraste föremålen.

– I den skandinaviska 1900-talsdesignen finns inte så många moderna föremål jämfört med de ’’moderna’’ 1700-talsföremålen. Därför kommer 1900-talet att bli mer och mer exklusivt. Redan nu har flera 1900-talsobjekt passerat miljonstrecket. Men modet växlar inom antikbranschen. Stilmöbler från 1800-talets andra hälft är till exempel helt ute idag. Knut Knutson har ett råd till den som vill göra en investering. – Köp sådant som har en objektiv kvalitet, men som är helt out of fashion. Då har du på lite sikt oftast gjort ett bra köp! m

Oberoende rådgivning - på riktigt

Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet Revision Försäkringar - Skatteoptimering - Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar - Skatteoptimering Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar

www.exceed.se

Värdefulla gränsområden

av Power Ekroth

Uppsala linneanska trädgårdar har inför årets sommarutställning 2010 bjudit in tre unga konstnärer från Sverige och Norge. De deltagande konstnärerna, Johan Eldrot (1983), Halvor Rønning (1984) och Siri Leira (1985), känner varandra sedan tidigare och har själva valt att arbeta processuellt inför utställningen tillsammans under titeln Precious Periphery. Utställningstiteln refererar till konstnärernas gemensamma intresse för hur begrepp som centrum och periferi strukturellt påverkar hur vi uppfattar den fysiska och psykiska tillvaron. Hallvor Rønning. A Sudden Leap

Inför sin gemensamma utställning på Linneanum sommaren 2010 kontaktade de tre konstnärerna Johan Eldrot, Siri Leira och Halvor Rønning mig angående en text inför utställningen. Efter ett inledande möte beslöt vi oss för att det skulle bli en text utformad i intervjuform och att vi skulle utföra den i form av en blogg eftersom vi inte skulle befinna oss på samma plats under våren. Bloggen startades upp och jag ställde några snabba och kortfattade inledande frågor där jag bad dem förklara vad de arbetar med och varför de valt att arbeta med konst. Om frågorna var kortfattade så var svaren som konstnärerna gav i motsats extremt utförliga och berättar mycket om konstnärerna och deras sätt att arbeta på. Deras svar är exceptionella då de är både tydliga men samtidigt komplexa, detta handlar trots allt om konstnärer som fortfarande studerar på konsthögskola, men vars intellektuella kapacitet och spann, konstnärliga intresse och utveckling tycks ha haft raketfart. Deras precisa svar var såpass utförliga och slagkraftiga att mitt jobb inför katalogtexten i princip bara har handlat om att stryka stycken och meningar för att få ner mängden av ord till en mer lätthanterlig massa och för att försöka vaska

Johan Eldrot. Ganzfeld Experiment, Station II (receiver)

Johan Eldrot. Ganzfeld Experiment, Station I (sender)

Johan Eldrot. Ganzfeld Experiment, Station I

Johan Eldrot. Ganzfeld Experiment, Station II

Johan Eldrot. Obey Apophenia

Siri Leira. Cube Cluster

fram det väsentliga i konstnärernas idérikedom och det som är av specifikt intresse för Precious Periphery. Inför utställningen i Uppsala har de arbetat metodiskt och gemensamt utifrån platsens specificitet, dess historia, dess betydelse och dess arkitektur – men självfallet också utifrån deras egna intressen och konstnärskap. Resultaten är, för den som ser utställningen, lika anslående och tankeväckande som deras oerhört genomförda svar. Eldrot, Leira och Rønning möttes under ett år då de studerade tillsammans i Norge. En av de viktigaste anledningarna till att de ställer ut tillsammans handlar om att de gemensamt har funnit ett fruktbart sätt att kommunicera och att utveckla en dialog om frågeställ-

ningar de finner intressanta tillsammans. Inför utställningen har de arbetat mycket öppet men samtidigt drivet, processuellt och experimentellt, men med mycket medvetna mål där val av material, tematik och visuell utformning allesamman haft sin säregna del. Det är uppenbart att de har haft mycket roligt under denna process, att de haft öppna sinnen och också att de har utmanat varandra på ett grundläggande sätt. De arbetar med olika tekniker och teman sinsemellan, men har, på grund av sitt intresse att diskutera och att använda sig av ett kritiskt sinne i sin verksamhet gentemot sin egen och andras verksamhet, kunnat fixera en gemensam intressesfär. Att konstnärer väljer varandra inför en utställning kanske inte är så unikt,

Johan Eldrot. RSPK Series

men sättet de har arbetat på är mycket speciellt vilket också är en av anledningarna till att svaren får stå kvar på respektive ursprungsspråk, norska och svenska, för att varje nyans av vad de menar skall vara tydlig. Utställningstiteln, Precious Periphery refererar till konstnärernas gemensamma intresse för hur begrepp som centrum och periferi strukturellt påverkar hur vi uppfattar den fysiska och psykiska tillvaron. De tar sig an ett marginaliserat område vilket befinner sig utanför konsensus, där alternativa perspektiv om det objektivt sanna, goda eller verkliga kan skapa intressanta förskjutningar i verkligheten. Carl von Linnés gärning och person, liksom den fysiska platsen, Linneaneum med dess rumsligheter och sin omfångsrika trädgård, har i konstnärernas utställningsprocess fungerat som viktiga avstamp och inspirationskällor för utställningen på

olika vis. Associationerna går dock inte bara till Carl von Linné och hans banbrytande systematiska kategorisering, empiriska verksamhet utan även hans utsvävningar i sådant han inte kunde förklara på vetenskaplig väg, och dessutom till mycket äldre klassiska vetenskapliga och filosofiska problem. Hur vet man till exempel att man vet något? Är det inte så att man i själva verket tror att man vet något och har mycket goda skäl för att tro detta? Detta tvivel är grundläggande för all vetenskap och tänkande. Detta tvivel är också orsaken till allt konstnärligt tänkande – vilket ju är en filosofi som är förkroppsligad. För besökaren till utställningen Precious Periphery startar utställningen i den botaniska barockträdgården anlagd på 1700-talet där man finner Siri Leiras bidrag i form av en 2,5 meter hög roterande arkitektonisk

Hallvor RĂ¸nning. A Sudden Leap (fĂśrgrunden) och The Man and the Wood and the Paper and the Garden Outside and the Building and the Symmetry and the Other Side of Things (bakgrunden)

Hallvor Rønning. Everything now Depends on Whether the Man Faces the Question I, II, III

struktur, en cylinder, placerad på ett betongfundament, vilken även fungerar som en camera obscura. Den nyrenoverade byggnaden i nyklassicistisk arkitektur, inspirerad av antikens kultur och ideal, uppfördes mellan 1787 och 1807 som en hyllning till Carl von Linné. Behovet av en ny botanisk trädgård i stället för dåvarande Linnéträdgården var starkt och kung Gustav III donerade 1787 Uppsala slottsträdgård till Uppsala universitet. Idag är både byggnaden och barockträdgården nedanför Uppsala slott centrala klenoder i staden. Förra sommarens utställning Face II Face med konstnärerna Lars Holm och Lars Widenfalk lockade 12 000 besökare till Linneanum. m

Hallvor RĂ¸nning. Thinglike Copy

UPPSALA CONVENTION BUREAU Tillsammans skapar vi unika möten i Uppsala

Uppsala Convention Bureau är ett samarbete mellan Uppsala Tourism och företag inom mötesindustrin i Uppsala. Syftet är att öka antalet större möten till regionen, bidra till att öka antalet deltagare och medföljande personer, samt att vistelsen i regionen förlängs.

Besöksadress Fyristorg 8 753 10 Uppsala Tel 018-727 48 08 Fax 018-12 43 20 uppsalacvb@uppsalatourism.se www.uppsalaconventionbureau.se

I artikelserien om Uppsalas reklambyråer presenterar vi nu WJOS. Ju mer man lär känna en kund desto bättre kreativa lösningar kan man skapa, säger Helena Bajlo, copywriter och kreativt ansvarig på WJOS, en av landets mest framgångsrika reklambyråer och den byrå som tog hem storslam vid Uppsala egen the Prize-utdelning.

Framgångsrik reklam med humor

av Gunilla Sthyr

Felix Herngren har hjälpt WJOS att berätta för TV-tittarna vad som skiljer Länsförsäkringar från konkurrenterna.

Vita väggar stimulerar kreativiteten – och kanske också utsikten högst upp i Gamla Gillet med utblickar över Fyrisån och Gamla torget är en bidragande faktor till framgången för reklambyrån WJOS? Förmodligen är det inte riktigt så enkelt. För Benny Johnson, en av tre delägare, och hans medarbetare handlar det snarare om ett bra koncept och ett långsiktigt arbete för att skapa förtroende. Bygga varumärken måste få ta tid. – Bra reklam kan mycket väl vara snuskigt kommersiell men som lösnäsa fungerar den knappast, säger Benny Johnson kryptiskt och förklarar: – Vår ambition är att skapa långsiktiga kontakter med våra kunder. Vi försöker förstå hur människor tänker – både uppdragsgivare och kunder. Vi jobbar nära vår uppdragsgivare, annars kan vi inte skapa ett budskap som människor kan ta till sig. Vi kallar vårt arbetssätt för affärsmässsig kreativitet, säger Benny Johnson. Relevant, trovärdigt och överraskande. Så vill han se den reklam som formuleras av WJOS. Vid det stora bordet i mötesrummet sitter två av reklambyråns medarbetare och funderar över nya sätt att möta en konkurrerande marknad. Den ena, Helena Bajlo, är copywriter och kreativt ansvarig, vilket låter som en diger arbetsuppgift.

Hon berättar om ett ”event” man genomfört som en del av ett långsiktigt projekt, för att öka kännedomen om och samla in pengar till Akademiska sjukhusets Barnfond. Pengarna går till clowner, leksaker och spel till barn som vårdas på sjukhuset. Kampanjen bygger på tanken att leksaker hjälper barn som är sjuka att må bättre och i annonserna demonstrerar de med plakat och vepor för barns rätt till lek. Och i höstas gav sig leksakerna ut på stan. – Vi placerade ut 400 nallar med demonstrationsplakat på Stora torget. Folk fick ta med sig de lurviga demonstranterna hem och samtidigt skänka sitt bidrag till fonden. Det var kul och fick mycket uppmärksamhet. Nalledemonstrationen hade föreberetts noga, med stora annonser i de lokala tidningarna som gärna medverkade. I nästa steg kommer leksakerna kanske att starta en egen Facebooksida. – Man vet aldrig med leksaker, säger Helena Bajlo. Att använda sociala media för att sprida sitt budskap ser WJOS’ medarbetare som en viktig kanal. Robin Ramsell är digitalt ansvarig vid reklambyrån och arbetar mycket med kommunikation genom sociala media men också genom film. – Vi vill nå ut i många olika kanaler – och det förutsätter förstås kunskap om hur man kommunicerar med hjälp av olika kanaler. Vi letar smarta kombinationer och måste finnas där vår målgrupp finns, säger han. Idag har reklambranschen blivit alltmer accepterad

Del ur säsongsprogram för Uppsala Kammarorkester som ger 12 av Musik i Upplands 500 konserter varje år.

i samhället. Till viss del kan det förklaras av att skillnaden minskat mellan reklam, PR och information. ”Hälften kvar” var Länsförsäkringars stora kampanj för att föra fram budskapet att våra pensioner urholkats rejält under senare år. WJOS fick uppdraget och skapade bland annat flera reklamfilmer tillsammans med Felix Herngren, som med humorns hjälp fick oss svenskar att fatta hur dyster framtiden ser ut – om vi inte pensionssparar. Humorn är ett viktigt inslag i WJOS koncept, i det här fallet kombinerat med saklig information på webbsidan Pensionsskolan.nu. Genomslagskraften var stor och Länsförsäkringar ökade mycket mer än vad man satt som mål. Det är ett exempel på hur ett nära samarbete med uppdragsgivaren kan skapa ett budskap som både är sant och trovärdigt för en målgrupp som inte är några lyxkonsumenter. Att informera på det här sättet var ett trendbrott, säger Benny Johnson. När Musik i Uppland kontaktade WJOS var det för att få hjälp med att öka synligheten. Det är kanske inte så många som vet att Musik i Uppland ger mer än 500

konserter varje år, runtom i länet och det här ville man nu ändra på, berättar Benny Johnson. – Varumärke var otydligt och okänt. Vi ville förtydliga det och tog bland annat fram begreppet ”Live i länet”, som håller ihop hur de marknadsför sig. En annan framgångsrik reklamkampanj var ”Har du felbolag”, med Björklinge energi som ville ha fler abonnenter och som efter den kampanjen fick det med råge. Eller annonskampanjen inför Relationsdagen i höstas, där man förutom helsidesannonser med ståupp-komikern Janne Bylund, även bjöd in målgruppen att själv vara interaktiv och göra sin egen webbfilm med samme frontfigur. Hela 4 800 filmer skickades in. WJOS framgång kan också mätas i tidningen Resumés tävling ”Sveriges bästa byrå” där man förra året tog hem en tredjeplats och byrån var inte heller otippad inför utdelandet av the Prize nyligen, från Uppsalas lokala marknadsförening, då man fick ta emot en hel drös med utmärkelser. Idag har man också öppnat ett kontor i Stockholm.

Foto: Johan Carlson. Tapet från Neisha Crosland/Frank&Cordinata.

Museér

Utställningar

Kultur teaterannons:teaterannons

Musik

Gallerier

10-06-02

10.30

Sida 1

I teaterns garderober 5 juni–12 september

Tel 018-16 91 01 www.upplandsmuseet.se I samarbete med Uppsala stadsteater

Barn som får leka, busa och ha kul får en bättre läkningsprocess. Därför går pengarna vi samlar in till leksaker, barnteater, spel och målarfärger. Vill du också bidra till att låta det friska i det sjuka barnet växa? Välkommen med ditt bidrag.

Ny orkestersäsoNg 2010-2011

www.akademiskasbarnfond.se | info@akademiskasbarnfond.se | 018 - 611 00 00 | PG 90 00 67- 0

I kampanjen för Akademiska sjukhusets barnfond går leksakerna samman för att hjälpa sjuka barn.

UPPSALA KAMMARORKESTER Chefsdirigent: Paul Mägi

Varför WJOS? Så här skriver de själva om valet av namn: WJOS reklambyrå startades hösten 2001 av kvartetten Rickard Weidstam, Benny Johnson, Bo Jonson och Pierre Sporron, och fick då namnet Weidstam Johnsons & Sporron. Namnet blev med tiden rätt knöligt framför allt när vi svarade i telefon: – Välkommen till Weidstam Johnsons och Sporron. – Oj, ursäkta är du på språng. – Nej, jag sa Sporron. – Oj förlåt, då har jag ringt fel. Klick Vi började därför istället kalla oss för WJOS, vilket inte heller är ett helt optimalt namn. Det ska uttalas som V och jos, alltså sånt man dricker, och med det svenska uttalet – inte V-juice. V-jos alltså – stavas WJOS. Och det händer faktiskt att vi får i uppdrag att namnge företag och produkter. m

Program, abonnemang, biljetter, priser: Paul Mägi

www.miu.se

peter r ericson fr책n en i Mobben till symfoniker

Som många andra var jag en aning proggorienterad när det begav sig vid mitten av 70-talet. Så många plattor ägde jag inte men passade gärna på när det gavs tillfällen att avnjuta livespelningar bland annat på Uppsala Musikforum. Det var där jag mötte Mobben, grabbarna från Gävle. En av dessa killar blev sedermera min arbetskamrat under ett antal år. Han heter Sture Ekendahl. I gänget fanns också en sångare och gitarrist som stack ut lite extra, både i kraft av sin musikaliska begåvning som gitarrist och sångare och sitt attraktiva utseende, Peter R Ericson. Han ägde vad man kan kalla star quality. Peter R Ericson är sällan sedd i det omedelbara rampljuset utan har genom åren verkat i bakgrunden av många andra artister som kompositör, gitarrist och musikproducent. Låten Sommarkort, en klassiker som vi förknippar med Cornelis Vreeswijk är ett av hans alster. Det var Peter R Ericson som skrev Under vinrankan, en hit som kom att innebära en comeback för Monica Zetterlund. Han producerade även hennes två sista album Varsamt och Topaz.

Peter R Ericson är sedan många år gitarrist i Anders F Rönnbloms band och han har spelat med musiker som bland andra Lasse Tennander, Mikael Wiehe, Helen Sjöholm och Anders Widmark. Nu i juni 2010 träder Peter R Ericson ut i strålkastarljuset som huvudnummer med ett album om fyra CD-skivor kallad Three Colours. Tre av CD-skivorna, den blå, den röda och den vita innehåller material från de senaste åren. En CD är gul och innehåller bonusmaterial, äldre låtar som s.a.s. blivit kvarglömda i det egna arkivet. Den blå skivan spinner kring teman inspirerade av vissa förgrundsfigurer som Pasolini, Fassbinder och George Harrison. Den röda beskriver en slags ljudburen världsbild med titlar som vägleder till Afrika, Balkan och Burma. Den vita har en mer intim och introspektiv ton och bonusskivan innehåller en blandad kompott av, ja bra låtar helt enkelt. De förstnämnda skivorna i synnerhet, bjuder på en gränsöverskridande, symfonisk och i stora delar nyskapande musik med episka drag. Det är mycket

Museér

Utställningar

Kultur

Musik

Gallerier

precious periphery

Johan Eldrot Siri Leria Halvor Rønning 12juni – 12 september

linneanum, botaniska trädgården, uppsala

uppsala kommun • uppsala universitet • sh-bygg • villavägen sju

instrumentalmusik i långa sviter, där hans skicklighet som gitarrist kommer till sin fördel, men boxen innehåller även körverk och sånger. Det är varken visa, ballad, jazz, blues, rock eller klassisk musik, det är allting samtidigt. Musiken bildar en komplex väv av melodiska klanger med instickande stråk av vemodig dissonans och pulserande rytmer. Ofta förekommer skira och ibland uppfordrande skikt av stämningsskapande miljöljud. Det är vackert, njutbart och kreativt men det är en musik som kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet. Peter R Ericson har utvecklats till en symfoniker. Boxen Three Colours kommer att räcka länge och ge nya upplevelser varje gång man återkommer till ett spår. m

TONY CRAGG 12 juNi - 5 sepTembeR

Bror Hjorths Hus

www.brorhjorthshus.se

Heta passioner i akademiskt hj채rta. av Lillemor Berg

Sommaren 2008 bjöd Uppsala universitet på en av det årets pampigaste kulturhändelse, operan Tosca, spelad på tre scener förlagda i Uppsala domkyrka, universitetsaulan och i rikssalen på Uppsala slott. Initiativet blev en fullkomlig publiksuccé. Biljettplatserna räckte inte på långa vägar till för alla intresserade. I år var det dags igen med Giuseppe Verdis opera Otello, nu förlagd till enbart en scen i universitetsaulan. I opera får passionerna härja fritt. Otello är en turbulent och dramatisk föreställning om åtrå, svartsjuka, svek och död, allt framburet av mäktig musik. Orkestern är universitetets egen symfoniorkester, Kungliga Akademiska kapellet. Körer från Uppsala medverkar. Solisterna är de samma som i Tosca, Michael Weinius i titelrollen som Otello, Emma Vetter som Desdemona och Fredrik Zetterström som Jago. Övriga roller spelas av sångare från Operahögskolan. Inom ramen för projektet har dessutom en ny operakör bildats. Initiativ som de båda operaprojekten blåser sannerligen liv i kreativa processer. Att arrangera dessa operaföreställningar med allt vad det innebär av logistiska, finansiella och kreativa ansträngningar är en magnifik gest av Uppsala universitet och de sponsorer som stöttat projektet. En stor publik håller tummarna i förväntan på att operaupplevelser i hjärtat av det akademiska Uppsala kommer att

bli en fortsatt sommartradition vartannat år. Extra märkvärdigt känns det faktiskt att universitetet står värd för en exceptionell kulturhändelse som vänder sig till en bredare allmänhet. Det känns lite som om den akademiska världen öppnat famnen mot staden och för en anda av värdegemenskap till gagn för Uppsalas kulturliv. Eloge! m

“Jag sover hos Jossan ikväll”

KLIRR STOCKHOLM / FOTOGRAF EMILIA BERGMARK-JIMÉNEZ

Alla klär i rött. Att ﬁnnas till för barn och ungdomar är allas ansvar. Vi har en jacka till dig med. Använd den så ofta du vill, redan gärna till kommande storhelger. Vi är nämligen övertygade om att du klär i den. Kontakta en nattvandrare nära dig.

NATTVANDRARNA BJÖRKLINGE (B-SAFE) bjorklinge@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/bjorklinge NATTVANDRARNA BÅLSTA balsta@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/balsta

NATTVANDRARNA SKOKLOSTER Gruppen vilande NATTVANDRARNA STENHAGEN stenhagen@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/stenhagen

NATTVANDRARNA ERIKSBERG eriksberg@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA TIERP tierp@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/tierp

NATTVANDRARNA GOTTSUNDA gottsunda@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/gottsunda

NATTVANDRARNA UPPSALA - GOTTSUNDA (LA SOFTA) lasofta-gottsunda@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA LÖTEN loten-uppsala@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-STORVRETA uppsala-storvreta@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-ÅRSTA uppsala-arsta@nattvandring.nu www.nattvandring-uppsala.se NATTVANDRARNA VATTHOLMA vattholma@nattvandring.nu NATTVANDRARNA ÖRSUNDSBRO orsundsbro@nattvandring.nu

Nattvandrargrupper i Uppsala län är några av alla våra nattvandrargrupper runt om i landet som ingår i nätverket nattvandring.nu.

NATTVANDRING.NU I samarbete med

Vad har Uppsala att erbjuda? Det lutar 책t upplevelser enligt Brolin och Bohlin. av Lillemor Berg

Vad är Uppsalas identitet och hur ska man beteckna stadens särart? Det är naturligtvis en viktig fråga för alla som vill marknadsföra Uppsala utåt. Man föreställer sig att det krävs ett varumärke för att sätta staden på kartan. Det är sannerligen inte en lätt sak att koka ner allt som pågår i Uppsala till ett säljande koncentrat. I synnerhet inte som näringsliv, universitet, ärkesäte och kulturliv under lång tid har framlevt som fristående öar utan någon integrerande kommunikation. Men alltmedan staden växer börjar man ana en spirande förhoppning om att delarna ska kroka i varandra till en mer synkroniserad identitet, ett vi. Uppsalas största tillgång är måhända att mångfaldens kapacitet ryms i ett behändigt småstadsformat? Och man ska inte glömma att Uppsala faktiskt varit ett ekonomiskt, kulturellt och andligt centrum i mer än tusen år. Staden finns definitivt på kartan, inte minst som mötesplats. Det saknas inte engagerade och kompetenta entreprenörer som arbetar för att skapa upplevelserika och attraktiva miljöer för möten. Goda exempel som understryker detta är Pontus Brolin och Erik Bohlin. Båda skapar på sitt sätt sammanhang som imponerar, bjuder på upplevelser och skapar ett gott rykte åt Uppsala som mötesstad. – Det märks tydligt att det är en attitydförändring på gång, kollektivt såväl som hos enskilda människor. Uppsala har vaknat upp och bereder sig att satsa. Det verkar som om vi börjar se allt vi är: Kunskapsstad och kulturstad och en plats med näringsliv och biotechindustri. Det finns en optimism idag och en känsla av att allt är möjligt, menar Pontus Brolin. Bolaget Brolin Arrangemang, som i princip består av Pontus och en tre kvartsanställd, anordnar helhetskoncept för evenemang, ibland i mastordontformat med en touch av Las Vegas. Kunderna är allt från kommunen till mindre företag och internationella koncerner. Pontus tar hand om den övergripande planeringen såväl som hela projektet. Det inbegriper allt från att göra hemläxan, dvs. att lära känna kundens behov, till artistbokningar och att tänka ut estetiska och överraskande detaljer som ska samverka för att skapa en

upplevelserik miljö som passar ihop med kundens image. – Jag delar Pontus bild av den optimistiska stämningen i Uppsala, säger Erik Bohlin. Det händer väldigt mycket generellt just nu. Man bygger och projekterar och det känns som om det är lättare att få gensvar på kreativa och visionära idéer nu än tidigare. Erik Bohlins specialitet är att skräddarsy underhållning. Med en bakgrund i Uppsalas körliv och i sånggruppen Sångvätarna fortsätter han odla den studentikosa, intellektuellt lekfulla underhållningstraditionen. – Man har jobbat mycket med stadsmiljön också, fortsätter Pontus. Den har blivit alltmer välkomnande och inbjudande med till exempel nya resecentrum, utformningen av årummet och av vissa torg. Uppsala Konsert & Kongress har definitivt inneburit ett lyft. Och folklivet har blivit livligare med många uteserveringar och återkommande aktiviteter i och kring stadskärnan. Både Pontus Brolin och Erik Bohlin är ense om att Uppsala har en rik kvalitativ kapacitet för att utvecklas

som mötesstad. Allt finns här, kunniga och kompetenta människor inom alla områden och en intagande, traditionsrik miljö. Det finns fördelar med småstadskaraktären. Erik Bohlin har varit involverad i arbetet med den ambassadörsmiddag som årligen arrangeras av Uppsala Tourism och Uppsala Convention Bureau. Han berättar om resultatet av en enkät som besöksnäringen presenterat under detta evenemang. – Många väljer Uppsala för att där finns ett stort utbud på en liten yta. Ytterligare en positiv faktor är närheten till Arlanda. Pontus håller om att Uppsalas storlek har fördelar. Med mindre transporter finns mer tid för upplevelser. Men han har en invändning av praktisk art. – Det som saknas är en plats som kan rymma riktigt stora evenemang i internationell skala. Nu när det talas om ett stort arenabygge, är min vision att man bygger en upplevelsehall, det vill säga ett tomt skal som kan fyllas med vad som helst och inte enbart är till för idrottsarrangemang. Men vad som också saknas för de riktigt stora mötena är tillräckligt många hotell. Vi behöver bli bättre på samarbete med Stockholm och angränsande kommuner när det gäller hotellplatser och kommunikationer. Varken Pontus eller Erik kan svara entydigt på frågan om hur man med en enkel slogan ska kunna beskriva Uppsala för omvärlden. De menar båda att medborgare, kommun, näringsliv och universitet nog inte har gjort hemläxan ordentligt, att staden ännu inte till fullo identifierat sig själv. Uppsala är kunskapstaden, idrottsstaden, andligt centrum och näringsliv men vad är den samlande identiteten? – Världsklass Uppsala är ett fantastiskt nätverk som vill lyfta fram hela sammanhanget, tycker Pontus och fortsätter, men den enda samlande symbolen för Uppsala är förmodligen Linné. Internationellt vet alla vem Linné är. En bra devis vore kanske Uppsala Home of Linneus. Man kunde önska att ansträngningarna under Linnéåret inte vore en engångshändelse.

Erik Bohlin har en vision om att få till stånd evenemang som kan lyfta fram mer av vetenskapssamhället till allmänheten. – Vi har två universitet men hur får man ut innehållet i forskningsfronten till allmänheten? Vetenskapskommunikation är ett spännande område. Varför görs inte mer för att skapa arenor för detta? Jag tror det måste till en attitydförändring i forskarvärlden också, att se det som viktigt att på ett pedagogiskt och underhållande sätt förankra vad man håller på med hos allmänheten. Det finns ett sug efter den sortens förkovrande underhållning. Vad som behövs är hjälp och resurser till forskarna att arrangera sitt material på ett attraktivt och mer tillgängligt sätt. De båda arrangörerna Pontus Brolin och Erik Bohlin förefaller ganska skeptiska till att försöka sälja Uppsala med någon sorts sammanfattande slogan eller under ett varumärke. Men det står klart att de tror på engagerade medborgare som med stöd av större organisationer drar igång nationellt och internationellt intressanta evenemang. Vem skulle inte trivas inte i en tillgänglig och trevlig småstad som bjuder på stora händelser i världsklass?m

Det snurrar vid resecentrum av Johanna Uddén

Det kändes oändligt för fem år sedan när ombygganden av stationsområdet påbörjades och inte skulle vara klar förrän 2011. Men nu är vi snart i mål. I början av april öppnade stationsbyggnaden och centralpassagen. Vilket lyft för Uppsala! Det är en värdig miljö för en stad med så många invånare och så många avgångar. Annat än de tre tåg per dag som gick när det gamla stationshuset invigdes 1866. Att gå i det nya stationsområdet ger lätt en kontinental känsla. Stora, släta ytor av granit breder ut sig kring den låga stationsbyggnaden och ger platsen ett mäktigt intryck. Den breda centralpassagen som ritats av White arkitekter är inbjudande med ljus markbeläggning av granit och mörka betongväggar. Många trappor och infällda ekbänkar runt stationen gör det lätt att befinna sig i området – vänta, stämma träff eller bara hänga. Sympatiskt. Den stiliga stationsbyggnaden av Wåhlin arkitekter har en uppåtsträvande mörk fasad som kontrasterar fint mot den vidsträckta ljusa stenbeläggningen. Temas landskapsarkitekter har skapat en spegling av fasaden på marken. Här bildar ränder av granit, marmor och diabas ett torg med snurrstolar. Man kan vända sig mot solen, mot sina vänner eller mot de ankommande. Undrar om de visste hur rätt det blev med snurrstolar? Det snurrar nämligen på fler ställen framför resecentrum. I en spiralrörelse vrider sig Tony Craggs Chains of Events upp mot skyn vid centralpassagen. Om man sitter i trappan i andra änden av passagen snurrar pendangen Discussions fort, fort, fast horisontellt. Och paret svänger runt i sin häftiga Näckens polska överst på Bror Hjorths jättepenis framför den tidigare stationsbyggnaden. Hela området är en plats full av rörelse och puls. Det känns riktigt att det svischar runt skulpturerna.

Det är väl allmänt känt i Uppsala att det blev ett väldigt ståhej kring Bror Hjorths Näckens polska när den introducerades för beställaren. Det tog sexton år från kontrakt till uppförandet 1967! Bror Hjorth väckte känslor. Hur är det då med Tony Cragg? Kontaktnätet på Facebook fick utgöra en hastigt sammansatt tyckarpanel. Och se – de hade många olika tankar.

Åsikter från Facebook – Den stora ser ut som en rauk i stearin. Visst använder han sin profil här också? Tyckte mig skymta några utspillda Påskö-huvuden eller varför inte Division Bell-huvuden (Pink Floyd-omslaget). Jag tycker att dom är skitsnygga (även om det kanske inte är hans bästa). Dom gör sig utmärkt vid Resecentrum. Jag tycker att utomhusmiljön ger skulpturerna en extra dimension. Dom blanka ytorna blir lite solvarma och reflekterar ljuset. Det är svårt att låta bli att tafsa på dom, klättra i dom, interagera med dom. – Cragg är ett ganska fantasilöst och helt ofarligt val, även om skulpturerna gör sig ganska bra på stationen. De smälter in, som designobjekt snarare än konst. Lite som om någon på Bukowskis valt konstnär. Nästa gång blir det väl en fiol av Arman på Vaksala torg eller en Cæsartumme vid Akademiska. Cragg ger ingen stark profil åt stationsområdet, på samma sätt som Näcken gjort tidigare. Man kan fundera på om det inte speglar tiden och kulturpolitiken på något sätt? – De passar otroligt bra i den nya stationens omgivning, känns dock som om de var ett alltför säkert kort. I alla fall för mig som tycker om absurditeter som förvånar en när man går förbi. Detta är såklart förståeligt när de ska vara på en allmän plats, speciellt stationen som är entrén till staden. Fantasin får spela sin roll när man beskådar formerna som kan relateras till det mesta. Helt klart godkända skulpturer med andra ord. – Jag är ju ingen konstkritiker men min ärliga subjektiva upplevelse är att de är vare sig speciellt snygga eller intressanta. Jag ser kroppsformerna och anletena, men liksom ... jag blir inte speciellt upphetsad eller berörd visuellt/estetiskt eller idémässigt ... trots att jag egentligen gillar både sånt som är runt och sånt som är mångbottnat. – Gillar i och för sig skulpturerna. Man kan säga att var helst de placeras så återspeglar de stressade möten där alla är på väg någonstans. Däremot tycker jag att

de har placerats helt åt helvete tokigt, så klumpigt och 1800-tal att först skapa en byggnad utanför stadens identitet och sedan droppa lite skulpturer som kuttersmycke. Varför inte utgå från skulpturerna när man ritade byggnaden? Arbetet med stationen och attityden till skulpturerna återspeglar Uppsalas identitetskris. Ett paradigmskifte är i antågande vid 40-talisternas pensionering. Det är vad jag läser i skulpturerna, de symboliserar en förlegad syn på kultur. Personligen tycker jag att skulpturerna inte är så spännande eller utmanande som jag hade önskat. Men det lönar sig att sitta i trappan och låta skulpturernas snurrande runt sina egna axlar och människornas rörelser omkring dem på något vis smälta samman. Det händer saker! Skulpturernas organiska form och den mörka bronsen kontrasterar också bra mot den hårda och rätvinkliga stenbeläggningen.

Och vad händer med Näckens polska? Jo, den har fått en stiligare inramning i och med ombyggnaden. Nu finns inga bilar som cirkulerar och parkerar omkring den. För närvarande är visserligen omgivningen ganska ödslig, men snart kommer det att uppföras en stor uteservering framför den gamla stationen. Här kommer många människor att röra sig och sorl och musik kommer att ackompanjera Näckens fiolspel. Skulpturen fungerar också bra i förhållande till den nya 6,5 meter höga Chains of Events. Båda snurrar och strävar uppåt, men har helt olika uttryck. Dessutom ges nu en fin möjlighet att studera två stora konstnärer från olika epoker på samma plats. Under sommaren kan man dessutom fördjupa sig i mötet mellan de båda konstnärerna då Bror Hjorths Hus så lämpligt visar en utställning med Tony Cragg.m

Tony Cragg är 61 år och en ofta anlitad konstnär i offentliga miljöer. Han är engelsman, men har varit bosatt i Tyskland sedan 70-talet. Tony Cragg har också en sommarateljé på Tjörn – kanske en förklaring till varför han nyligen ställt ut på Akvarellmuseet på Tjörn. Listan över utställningar och uppdrag är mycket lång och där finns bland annat flera professurer liksom många biennaler och uppdrag över hela världen. Han vann också Turnerpriset 1988. Som internationellt verksam skulptör har alltså Tony Cragg spelat en stor roll. I sin tidiga karriär på 80-talet arbetade han med utforskning av olika material. Skulpturer och reliefer byggdes av skräp, som till exempel plast och metallskrot. De senare verken har mer kropp och utmärks av rörelse, hålrum och yta. Beställningen av Tony Craggs skulpturer är Uppsalas största konstsatsning i modern tid. De kostade tillsammans fem miljoner kronor som Banverket, Jernhusen och Uppsala kommun delat på.

Inte vilken hall som helst

Välkommen till Uppsalas egen Saluhall Nu även med Yukikos Sushi och Skebo Slakteri & Charkuteri. Här finns möjlighet att botanisera bland både delikatessbutiker och restauranger under ett och samma tak!

NYA MATSEDELN

Öppet Mån-Tors 10-18 Fredag 10-19 Lördag 10-16

www.saluhalleniuppsala.se 53

med magk채nslan som kompass

av Ania Obminska

Magkänslan har styrt kocken och egenföretagaren Cajsa Johansson mot framgång, men den har också lett henne in på några snåriga avkrokar längs vägen. De italienska stolarna vid matbordet i Cajsa´s köks personalrum är limegröna. Den stora sittsäcken i Cajsa Johanssons kontor, där hon gärna sjunker ner en stund mitt på dagen för en powernap, likaså. Inredningen i lokalerna på Fyrisborgsgatan i Uppsala domineras av limegrönt och citrongult. Det är somriga och glada färger som går igen i logotypen för Cajsa´s kök, men också på företagsbilarna som sticker ut bland de andra på Uppsalas vägar. Det är lätt att tro att inspirationen kommer från matens värld: fräscha lime- och citrusfrukter som ska locka till matinköp. Men färgerna som har blivit kocken och egenföretagaren Cajsa Johanssons signum är inte valda utifrån det, utan är hämtade från favoritfärgerna från barndomen. De limegröna tapeterna i barnrummet i Östervåla som stod för trygghet, glädje och nyfikenhet. Redan när hon bodde där som barn visste hon att det var mat hon ville jobba med när hon blev vuxen. – I grundskolan kände jag inte att jag kunde hitta min plats, men när jag gick i åttan praktiserade jag på ett värdshus och det var ett sådant tempo där. Den positiva stressen och att ha flera bollar i luften samtidigt var det som fångade mig mer än maten till en början, berättar Cajsa. Valet till gymnasiet blev lätt. Cajsa sökte till Livsmedelsteknisk linje och kom in. Där fördjupades hennes matintresse. I slutet av 1980-talet kom hon till Uppsala och började som elev vid en fiskspis i en restaurang i Saluhallen. Cajsa Johansson intresse för resor och matkultur förde henne sedan utanför Sveriges gränser. Hon arbetade som kock i amerikanska Colorado och på en segelbåt som färdades från Australien till Nya Zeeland. Hon knöt starka band med de andra på båten och håller kontakten med dem än i dag. Men Uppsala var hela tiden basen. Därför var det kanske inte så konstigt att det var här som hon bestämde sig för att starta eget. – Jag har alltid trivts bra här i Uppsala. Det är en

lagom stor stad med en bra blandning i näringslivet, där nätverken går in i varandra och känns personliga. Det var år 1995 som Cajsa fick möjligheten att öppna sitt första Cajsa´s kök i Kristallen i Uppsala. I samma veva dök hon upp i den lokala tv-soffan och hennes personliga varumärke började ta form. Hon tävlade i matlagning och kunde år 1997 lägga till en förstaplats i SM i kallskänk på sitt CV. Då fanns dock inte en tanke på att hennes nystartade cateringfirma skulle växa till ett företag med trettio heltidsanställda. De möjligheter som har dykt upp har hon visserligen tagit vara på, men det har inte varit en raksträcka. – Jag har jobbat jättemycket. Varit stressad och pressad, men aldrig rädd eller orolig. Hennes ständiga kompass har varit magkänslan. Ofta har den visat vägen, men ibland har den också pekat fel. Sushi var en personlig favorit på menyn, som Cajsa motvilligt fick ta bort. – Jag har gjort en del felsatsningar, men det har varit

nödvändigt för att jag ska lära mig. Man får lära sig att ’’kill your darlings’’. Sushin var en favoritprodukt, med det är svårt att bevara dem som kylda produkter. Sushin har försvunnit helt från menyn och i stället har det franska köket fått allt större plats, tillsammans med ett medvetet miljö- och hälsotänk. Särskilt närproducerade varor ligger Cajsa varmt om hjärtat. – Jag lagar mat som jag själv vill ha och jag vill känna mig bra efter att ha ätit en måltid. Jag jobbar miljövänligt så långt det går, men det måste vara seriöst och funktionellt också. Konceptet för Cajsa´s kök är take away. Det innebär att även den som äter på plats, får maten i en plastlåda. Matlådorna säljs på fyra försäljningsställen runt om i Uppsala och i ett femtontal butiker i Stockholm. Cajsa Johansson skulle gärna se att företaget fortsatte att växa, kanske med ett försäljningsställe vid Centralstationen, men det är inte bråttom. Att växa för fort är inget som lockar.

– Jag gör ingenting i företaget som jag inte vill göra. Det tar tid att mogna och ta affärsmässiga beslut. Sin entreprenörsanda beskriver Cajsa Johansson som nedärvd, liksom grundenergin som hon säger finns i generna. Skämtsamt säger hon att hon har försökt att bli av med entreprenörsandan utan att lyckas. Båda egenskaper behövs när man är verksam i hennes bransch. Arbetsdagarna kan vara långa och att ha fasta tider är svårt. Ett nio till fem-jobb är det inte och att försöka anpassa sig till den mallen har inte funkat för Cajsa. När hon har försökt har hon bara mått dåligt. – Människor är olika och vi borde ta vara på det. Vi måste ha respekt och förståelse för varandra. Men inställningen till entreprenörskap har blivit mer positiv med åren. Cajsa tycker sig också märka en växande positiv kraft i Uppsala, där matkulturen har blivit allt bättre och restaurangerna har tydligare koncept med mer professionella krögare än tidigare. Och det är inget som hon ser som ett hot mot sin egen verksamhet, utan tvärt om välkomnar. Femton år som egen företagare har hjälpt henne inte bara att lita på hennes magkänsla, men också att bygga upp en stark självkänsla. – Jag har förstått att det jag gör är något som jag är bra på eftersom det fungerar. m

ving책rden

Champagne! CLAES BRODDA

Champagnedistriktets huvudstad Reims har flera likheter med Uppsala; knappt 200 000 invånare samt en katedral som började byggas på 1200-talet. I katedralen har kungligheter krönts av ärkebiskopen. Genom staden flyter floden Vesle, nästan lika mäktig som Fyrisån. Men det finns fler förstås fler vinhus i Reims än i Uppsala, och drycken de producerar är champagne. Nå, vad är det för speciellt med champagne då? Duger inte ett annat mousserande vin, eller Slottskällans öl? Jodå, dessa andra drycker har sin plats i många sammanhang. Men champagne är alltid champagne. Torr, kyld och gratis. Det var Winston Churchills beskrivning av hur champagne skall vara. Nästan all champagne som säljs i Sverige är torr. Kyla den får man göra själv. Men gratis? Njae, det kan man väl inte säga. De billigaste kostar runt 200 kronor, de dyraste långt över tusenlappen. Champagne är dyrare än andra mousserande viner av flera skäl. Druvorna växer i ett svalt klimat, Champagne är Frankrikes nordligaste vindistrikt. Det gör att mängden druvor blir begränsad, dessutom beskärs vinstockarna hårt. Detta låga skördeuttag ger en hög, men väderkänslig kvalitet. När druvorna är skördade, påbörjas en process som tar flera år. Efter att jäsningen avslutats, tappas vinet på flaska tillsammans med en liten dos socker och ny jäst. I flaskan påbörjas då en andra jäsning – det är här bubblorna kommer till. Sedan lagras vinet med jästfällningen minst 15 månader vilket ger en ”brödig” karaktär och mognad åt vinet. Därefter avlägsnas kapsylen (ja, i det här stadiet används kapsyl), för att ersättas med kork och grimma. I samband med detta, tillsätts i regel en liten mängd socker för att mjuka upp det annars så strama vinet. Betänk allt detta pyssel, och lägg därtill att druvorna är dyra i inköp, är det egentligen konstigt att champagne inte kostar mer än det gör, även om vi nog betalar lite extra för att ordet ”Champagne” står på etiketten.

Hautvillers – champagnens vagga I klostret i utkanten av byn Hautvillers var munken Dom Pérignon verksam. Enligt legenden var det han som uppfann drycken champagne, och skall i glädje över sin skapelse ha utropat: ”Herre Gud, jag dricker stjärnor!”. Emellertid var metoden att få bubblor i vinet känt långt tidigare, men Dom Pérignon kom med flera andra betydelsefulla bidrag till att höja kvaliteten på dryckerna från Champagne. Bland annat utvecklade han principen att blanda olika druvsorter, samt att vara noggrann med från vilka vingårdar de olika druvorna kom. Ett annat viktigt bidrag var att Dom Pérignons viner fann sin uppskattning hos Ludvig XVI; det franska hovet blev en stor kund. Den kvalitetsmedvetne munken och hans viner nådde därigenom stor berömmelse långt utanför Champagne.

Provning Är det någon skillnad på olika champagner? Vad skall man välja? Som en hjälp till Biz & Arts läsare, bjöd vi in några personer med olika bakgrund för att testa fyra viner i olika stil. Medlemmarna i denna lilla vinpanel hade inga särskilda förkunskaper om vinprovning, men alla hade (förstås!) förväntningar på att det skulle bli gott. Fest! Lyx! Sommar! Ja, alla hade redan i förväg positiva associationer till champagne. Vinerna presenterades, men sedan fick inte panelen veta vilket vin som hamnade i vilket glas; ett förfaringssätt som i vinprovarkretsar brukar benämnas ”halvblint”. (En ”helblind” provning innebär att provningsledaren serverar några viner utan att i förväg avslöja något alls om vinerna.) Kvällens provning bjöd på en standardchampagne, en Grand Réserve framställd huvudsakligen av grand cru-druvor, en årgångsbetecknad samt ett vin enbart från Chardonnaydruvan, det vill säga en blanc de blancs. Med standardchampagne menas vinhusets volymmässigt största produkt, det vin vi konsumenter oftast

associerar med producenten. Ett typexempel är Veuve Clicquot Brut, i Sverige oftast kallad ”Gula Änkan”. Men det vinhuset har också flera andra viner, till exempel med olika söthetsgrader eller årgångsbetecknade. I Champagne är tre druvsorter tillåtna: de två blå sorterna Pinot Noir och Pinot Meunier, samt den gröna druvan Chardonnay. Först ut att provas blev standardchampagnen Pommery Brut Royal. Pommerys husstil är torra viner i klassisk stil, ett vin framställt av ungefär en tredjedel var av de tre druvsorterna. Vi kunde notera att doften behövde en stunds luftning för att komma fram. Någon tyckte först att den var lite stickig, en stickighet som emellertid försvann med luftningen. Milt parfymerad doft av smultron och viss brödighet. ”Insmickrande lättdrucken” var ett omdöme.

Det ryktades i förväg att Pommery från årgången 2000 serverades på ett visst bröllop dagarna innan detta nummer av Biz & Art kom ut, en uppgift som vid det här laget torde vara klarlagd… Nummer två var Raoul Collet Grand Réserve, det vin som fick flest röster av panelen. Ädel, fruktig doft med röda bär. Brödighet (som mycket kommer från den fem år långa lagringen på jästfällning) i smaken, samt en nästan sötaktig fruktighet av mogna, röda äpplen. En liten beska i avslutningen. Druvorna (50 % Pinot Noir, 40 % Chardonnay, 10 % Pinot Meunier) är till största delen av grand cru-kvalitet. Detta vin har också en supertorr tvilling, en Extra Brut framställd helt utan dosage, den lilla sockerskvätt som annars nästan alltid tillsätts i champagner. På Systemet finns även lillasystern Carte Noir; en fruktig lättdrucken champagne som passar utmärkt som välkomstdrink.

Raoul Collet Grand Réserve Brut, 305:(nr 83643 i best. sort)

Pommery Brut Royal, 349:- (nr 7590)

Som tredje vin fick panelen smaka den årgångsbetecknade 2003 Moët & Chandon Brut Vintage. Standardchampagnen från samma vinhus är en av Sveriges mest sålda champagner, och här fick vi chansen att prova en årgångsbetecknad. Doften var underbar, påminde lite om prestigechampagnen Dom Perignon från samma vinhus. Mogen doft, med toner av mocca, saltlakrits och möjligen ett stänk av fatkaraktär. Smaken var mjuk och medelfyllig, men den höll inte fullt ut vad doften lovade. Eftersmaken kändes lite vek på grund av den låga syran, ett fenomen som antagligen hänger ihop med den heta årgången. Visserligen provningens dyraste vin, men med ett internationellt sett lågt pris.

André Robert Grand Cru Blanc de Blancs, 319:- (nr 89426 i best. sort)

2003 Moët & Chandon Brut Vintage, 459:- (nr 7545)

Det fjärde och sista vinet delade panelen i två läger; de som tyckte att vinet inte alls var gott (”äckligt” var ett omdöme), och vi andra som tyckte att detta var den godaste av kvällens champagner. André Robert Grand Cru Cuvée de Réserve Blanc de Blancs hade tydliga mognadstoner i doft och smak. Doften hade inslag av pomerans, något som också återkom i smaken. Honung och viss beska i eftersmaken. En av de som inte gillade vinet, tyckte att alla dessa aromer gjorde intrycket spretigt. Själv uppskattade jag komplexiteten. Vi kunde konstatera att eftersom vinerna skiljer sig så mycket i stil, är det väl värt att prova några olika för att komma fram till vilken smak man själv föredrar. m

Möt oss i vår utställning i Uppsala

Gunnel Lohse & Maritha Edlund

TILLBAKA TILL NATUREN

“ Tillsammans har vi arbetat i 30 år med att hitta mötet mellan människa och kök. Vi tycker fortfarande att det är lika roligt, för vi bryr oss om hus och människor. ” Låt oss inspirera dig!

Här på Lidhults är vi kompromisslösa när det gäller val av material. Vi använder uteslutande massivt trä och fanér av ädlaste träslag. Varje enskild detalj ska vara perfekt utformad. Våra moderna och klassiska kök blir bara vackrare och vackrare för varje dag som går. Välkommen till oss!

Vi finns längs Vaksalagatan i det stora bruna huset 700 m efter Gränby centrum Öppettider: Måndag - Fredag 10 - 18 Lördag 10 - 15

Vaksala Fridhem 40, 755 94 Uppsala 018 - 495 04 50 www.lidhultsuppsala.se

Glöm inte att skicka vykort i sommar. I en tid av digtala kontakter så har vykortet fått stå tillbaka, kanske dags att sticka ut i mängden med ett postat vykort? Gunilla och Benny Kullinger har samlat vykort i 15 år. I samlingarna finns 35 000 registrerade vykort varav 14 500 med Uppsalamotiv. Mer om deras olika samlingar får du veta i nästa nummer av Biz&Art. m

Hamnen, Upsala. Upsala Kontorsboksfabrik 607 Ångfartyget Ekoln II i Uppsala hamn omkring år 1920. Innan järnvägen kom på 1860-talet var det ett äventyr att resa mellan Uppsala och Stockholm. Därför hälsades den första ångbåten på våren med salut och musik vid Flottsund. Nu blev det över sommaren mycket bekvämare och snabbare att ta sig till huvudstaden.

Järnvägsstationen, Uppsala. Carl Sparrström Uppsala järnvägsstation cirka 1905. Stationshuset invigdes 1866 och ersattes så sent som i år av ett nytt – en del av det nya Resecentrumet som växer fram. Starka krafter ville att järnvägen norrut från Stockholm i stället skulle dras via Örsundsbro direkt upp till malmen i Bergslagen. Dit hörde landshövdingen Robert von Kraemer som av en händelse ägde Taxnäs gård nära Örsundsbro.

Nybron, Uppsala. Carl Sparrström. Konstnären sitter vid Fyristorg och blickar ut över Nybron. I den ljusa byggnaden rakt fram höll Lundequistska bokhandeln till i många år. Den byggdes som hyreshus i mitten på 1860-talet. Fyristorg var också bebyggt före den stora stadsbranden 1702, men lämnades obebyggt för att minska risken vid framtida bränder.

Mälarbanken och Rådhuset. Uppsala. Granbergs Konstindustri 8. Stora torget cirka 1908 med Mälarbanken och Rådhuset. Den stora kandelabern som tidigare stod mitt på torget flyttades för att ge plats åt den nya spårvägen som invigdes 1906. Borta sedan länge är också den livaktiga torghandeln – men kandelabern är numera tillbaka efter sin landsförvisning på Vaksala torg och Sankt Eriks torg.

Think big. Uppsala Konsert & Kongress är ett stort hus med stora möjligheter. I en inspirerande miljö finns alla möjligheter att skapa ett lyckat möte. Den största lokalen, har plats för 1 140 personer. Läget är centralt – både i Sverige och Uppsala. 18 minuter till Arlanda och tåget stannar nästan utanför dörren. Köket, som både är stort och erkänt bra, serverar varm mat för upp till 960 sittande gäster. Tänker du stort så kommer du att tycka om Uppsala Konsert & Kongress. Läs mer på www.ukk.se 68

U P P S ALA>>>> S T A D STEATER WWW.UPPSAL A S T A D S T E A T E R.SE

Varje år sedan 1981 delar Anders Walls Stiftelser ut ett stort antal stipendier för att stödja unga människor som visat prov på entreprenörsanda och kreativitet. Det ovanliga med Anders Walls stiftelser är att man knyter till sig alla stipendiater i ett nätverk och ordnar träffar regelbundet varje år. En stipendiat tillhör för alltid den så kallade Wallumni-klubben. Medlemmarna i Wallumni har vuxit till en stor skara under de trettio år som stipendier delats ut. BIZ&ART följer i en serie upp ett antal stipendiater. Vad hände sedan och hur har stipendiet påverkat den fortsatta karriären?

Wallumni – Niklas Elofsson

av Lillemor Berg

Det är med blandade känslor som Wallumnin Niklas Elofsson lämnar studentlivet bakom sig. Totalt har det blivit fem års studier vid Uppsala universitet och en dubbelexamen i juridik och ekonomi. – Det har varit fem fantastiska år, men all sak har sin tid och det är dags för mig att gå vidare, säger Niklas Elofsson. De senaste åren vid universitetet har inte bara bestått av studier utan också av flera ämbeten i olika studentorganisationer. Som medlem i Stockholms nation har Niklas Elofsson bland annat varit sekreterare i nationens styrelse. Han har också varit Uppsalastudenternas övermarskalk, vilket innebär att han ansvarat för studenternas medverkan bland annat vid universitetets promotioner och har fått hälsa både FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan och Japans kejsare Akihito välkomna när de har varit i Uppsala på besök. Detta, i kombination med att han samtidigt har drivit sajten flyttaguiden.se, resulterade i att han blev Årets Uppsalastudent 2008 och fick ett stipendium från entreprenören Anders Walls stiftelse på 100 000 kronor. Något som har öppnat många dörrar. Inte minst i karriären. – Det var den enskilt största händelsen under min studietid. När någon utomstående erkänner vad man har gjort får man en sorts kvalitetsstämpel, säger Niklas Elofsson.

Som medlem i Wallumni-nätverket, där stipendiaterna av Anders Walls stiftelse ingår, tillhör han en brokig skara som verkar inom många olika fält. Här finns både operasångare och forskare. Trots olikheterna kan Niklas Elofsson ändå se många gemensamma drag medlemmarna emellan. – Majoriteten är väldigt utåtriktade personer som är duktiga på att förklara vad de har gjort. Alla syns på ett eller annat sätt och de flesta är modiga. Uppvisat entreprenörskap och kreativitet är de två förutsättningarna för att få ett Anders Wall-stipendium. När Niklas Elofsson valdes till Årets student betonades hans mångsidighet. Medan många har varit engagerade i nationer, har höga betyg eller har drivit företag är det få som, liksom han, har lyckats med alla tre. – Entreprenörskap handlar inte bara om att starta företag utan om att driva på extra, att göra mer än man behöver. För mig har det alltid lönat sig att göra lite mer. Det är ett tänk som följt med Niklas Elofsson sedan barndomen. Då fylldes dagarna av både studier och flera idrottsaktiviteter. Den något äldre Niklas Elofsson sökte sig till försvaret och underrättelseskolan och var

under en tid i Kosovo, vilket lärde honom hur det är att leda och vara chef över dem som är äldre. Det spelar ingen roll hur många stjärnor man har på axeln. Man måste få alla att känna att de får vara med om de ska vilja samarbeta, säger han. Studietiden i Kanada, där Niklas Elofsson läste juridik och ekonomi, fick honom att se på Sverige med nya ögon. I Kanada är man bättre på att synliggöra individers kompetens och uppmärksamma bra saker. Om man peppade varandra mer här tror jag att vi skulle få bättre resultat. De flesta behöver inte så mycket beröm för att det ska kännas motiverande. Niklas Elofsson själv verkar inte särskilt drabbad av någon Jantelag utan beskriver sig själv som en målmedveten person som får saker gjorda. Samtidigt betonar han att han trots sin målmedvetenhet aldrig har låtit valet stå mellan nytta och nöje. En osynlig prioriteringslista har hjälp honom att behålla fokus.

Juridiken har fått gå före ekonomistudierna. Slötittande på tv har gått bort helt. Och ibland har han fått säga nej till erbjudanden. – Visst har det varit mycket många gånger, men på det stora hela har det varit roligt. Det är en myt att det inte går att prioritera både studier och engagemang. Engagemanget i det egna företaget håller Niklas Elofsson på att trappa ner till förmån för sitt nya jobb som affärsjurist på en advokatbyrå i Uppsala. Entreprenörskapet vill han dock inte släppa helt. – Jag är väldigt intresserad av företagsstyrningsfrågor och skulle vilja sitta med i styrelser för nystartade företag, säger Niklas Elofsson. Studierna lämnar han nu bakom sig, men inte kopplingarna till Wallumni-nätverket. I höst är en studieresa till Estland inplanerad tillsammans med de andra medlemmarna och Anders Walls födelsedag i mars är redan inbokad. Nytta och nöje är även Anders Walls ledord. m

Rumbiaden i engelska parken ... . . . .

Uppsala 27-28 aug.

OWE THÖRNQVIST ROBERT BROBERG

DANS PÅ DANSBANA, KRÄFTKALAS, HANTVERKSMARKNAD, MAT & DRYCK, PARKLEKAR DANS FREDAG. FRITT DAGSPROGRAM LÖRDAG! BILJETTER OCH INFO: starmarck.se 72

Le Parfait – fler recept på burk Fotografen Ulrika Ekblom och matstylisten Liselotte Forslin arbetar till vardags med matreportage i olika tidningar. Idén att förpacka jobben på ett eget sätt ledde till publikationen Le Parfait som är en mattidning på nätet Man bläddrar som i en tryckt tidning men på datorn, säger Jonas Larsson, AD och formgivare. Med i projektet finns också Johanna Beijer, stylist och assistent. I nättidningen som publiceras varannan månad finns även lite inredningstips.

jonas

ulrika

Recepten går att skriva ut i pdf-format och ett sökbart register är på gång. Projektet ska få ta form med tiden då det är ett sidoprojekt till våra vanliga uppdrag, säger Ulrika. Här i BIZ&ART bjuds på tre recept, mer hittar du på www.leparfait.se

liselotte

Jordgubbs- och rabarberkompott Ljuvliga jordgubbar och rabarber! Koka en söt kompott och bjud till len vaniljglass eller iskall gräddmjölk. 500 g jordgubbar 300 rabarber 1-2 dl råsocker 1 kanelstång Skölj och ansa jordgubbarna. Skär rabarbern i 2 centimeter långa bitar. Blanda det i en stor kastrull med sockret och kanelstången och låt det koka ihop på svag värme utan lock ca 20 minuter. Låt svalna då tjocknar kompotten. Servera till glass eller kall mjölk.

Vallmorostade primörer till rökt fisk med pepparrotsdressing

4 portioner Det här är en enkel lunchrätt med minimal tillredning. Köp färdigrökt fisk och bjud till och du har lunchen klar i ett nafs.

1 knippe grön sparris 3-4 späda morötter 1 gul squash 1 knippe rädisor 1 msk olivolja 1 msk vallmofrön flingsalt och nymald svartpeppar Pepparrotsdressing 1 msk riven pepparrot 1 dl crème fraiche 1 dl gräddfil 1 tsk flytande honung 1 nypa salt Till servering 700 g rökt fisk, t ex makrill, sik, lax Knäckebröd och lagrad ost Sätt ugnen på 225 grader. Börja med att röra ihop pepparrotsdressingen och ställ i rumspemperatur medan du gör resten. Skär av den nedersta torra delen av sparrisen. Dela morötterna på längden. Skär squashen i långa klyftor på längden. Halvera rädisorna. Lägg det i en stor ugnsform eller långpanna och blanda i olja och vallmofrön. Salta och peppra generöst. Rosta i ugnen tills det får lite färg, ca 15 minuter. Tag ut och lägg upp på ett serveringsfat. Droppa på lite dressing. Bjud resten av dressingen, den rökta fisken och knäckebröd och ost till.

Bondbönscrostini med pecorino

4 portioner Underbara mjälla bondbönor är en ren delikatess. Servera detta som förrätt. 500 g bondbönor 1 dl grovt riven eller flagad pecorino- eller parmesanost 2 msk olivolja flingsalt 8 små bitar baguette, rostade Till servering 8 skivor lomo (torkad fläskfilé) eller prosciutto Plocka ur bönorna ur ärtskidorna. Koka upp vatten i en kastrull och sjud bondbönorna i det i max 4-5 minuter. Häll av vattnet. Spola bönorna med kallt vatten. Skala bort höljet runt bönorna. Blanda bönorna i en skål med osten och oljan. Lägg upp i drivor på bröden och strö över flingsalt. Servera med lomo eller prosciutto.

Simma lugnt?

Roll Up Canvas Akvarell XL Posters Fotografiska kopior Digital bildbehandling

Ă&#x2013;vre Slottsgatan 6 753 10 Uppsala 018 26 26 00 www.bildformatet.se 81

Vi dansar rumba i Engelska Parken... En gång är ingen gång, två gånger är tradition. Owe Thörnqvist, singer & songwriter nu något år över åttio bjuder upp igen till rumba i engelska parken. Tanken är att Rumbiaden skall bli ett årligt återkommande evenemang. Första gången Owe Thörnqvist uppförde låten Rumba i engelska parken var 1953 i sin egen och Rune Eks revy Bada med oss. Owe har varit aktiv i den svenska musikbranschen i snart sextio år. På 50-talet var han en av de som introducerade rocken i Sverige. Låten Diverse julboogie anses vara en form av rocklåt som utkom 1955 och det var året innan artister som Elvis Presley och Bill Haley slog igenom i USA. Rotmosrock från 1956 var den första låten skriven av en svensk artist som använde sig av ordet ”rock” i en låttitel.

Publik under Rumbiaden 2009

ningar med prova- på-rumba, barnunderhållning och musikunderhållning på scen. På lördagskvällen öppnar insläppet kl 18.00 till betalområdet. På scen, naturligtvis Owe med sitt band, Jubileumsorkestern och årets stipendiepristagare Robert Broberg. Sedan avrundas kvällen med dansbana till kl 00.45. Det blir det rumba hela natta’ hopp-chipchi-bumba, hopp-chip-chi-bumba. Oj, vicken rumba! m

Robert B roberg

Owe Thörnqvists stil har av många jämförts med Povel Ramels, Owes ordlekar och hans breda musikaliska anslag samt långa revykarriär är den gemensamma nämnaren. Powel Ramel har själv hävdat att han och Thörnqvist var de första att introducera calypso i Sverige. För andra året i rad blir det nu Rumbiad i Engelska parken i Uppsala. I år är Rumbiaden i två dagar, fredagen den 27 och lördagen den 28 augusti. Förutom Owe himself på scenen, blir det dansbana à la 50-tal och kulörta lyktor, konsthantverkare och årets Owe Thörnqvist stipendiat, Robert Broberg, på scenen. Det bli även en speciell barnaktivitet i samarbete med Pelle Svanslös hus, regional mat och restaurangtält. Starmarck Evenemang driver evenemanget men Owe Töhrnqvist äger konceptet. Owe är dessutom mycket noga med att Rumbiaden skall var en familjefest, en folkfest för alla åldrar. Rumbiaden startar 18.00 på fredagen och på lördagen öppnar man upp 12.00. Det är fri entre fram till 18.00. Det blir gästkockar och grilltips, dansuppvis-

uppslag

Kubikuppsala.se Uppsala kommun har öppnat en ny webbsida för att samordna alla evenemang för barn och ungdomar. Här kan du som är arrangör lägga upp information om ditt evenemang. Du som ska göra något med barn eller ungdomar och inte riktigt vet vad, kan gå in och kolla på sidan vad som erbjuds. Det är enkelt att söka, du kan antingen söka på ålder, tidsperiod eller typ av evenemang. Föredömligt!

Mer konst till studenterna! Alla har väl sett de hängande killarna med utsträckta armar och stora blobbor till hjälmar? Men det finns annan konst på Blåsenhus också! Nyligen invigdes Kristina J. Eldons fotokollage Syntes och Doris Sapunar Bengtssons skulpturgrupp Dynamisk ro. Syntes består av tolv fotografier monterade i en ljuslåda. Bilderna skapar fina kontraster till varandra, till exempel en glittrande ljuskrona som sprider värme och ett avskalat svart grenverk mot en kall vit himmel. Dynamisk ro tar avstamp i en diabascirkel som är placerad i liv med plattläggningen. Den hårda, grova och mörka diabasen kompletteras med droppformade marmorskulpturer som i stället för tankarna till något organiskt, mjukt och erotiskt

JOhaNNA UDDÉN

Mer arkitektur I sommar kommer Uppsala konstmuseum endast att ha öppet på plan 1. I stället för tillfälliga utställningar har man utökade visningar av slottet och Universitetets konstsamling. Ett positivt tillskott är ett gäng stadsvandringar och temavisningar; Medeltida kluster och rationella rutnät den 7 juli och Arkitekturvandringar i Leches fotspår under hela augusti. Alla tider finns på konstmuseets hemsida.

Ur teaterns garderober Hela sommaren kan du studera vackra, galna och fantasifulla kläder som tillfälligt plockats fram ur Stadsteaterns kostymförråd. Kläderna kommer bland annat från Hamlet, Peter Pan och von Sydow-mordens gåta och kommer att visas på Upplandsmuseet fram till 12 september.

Blues i parken Parksnäckan har fått ett lyft och utbudet i sommar börjar likna ett smärre folkparksprogram. Bland de bokade artisterna finns såväl Rongedal som Lill-Babs. Och för barnfamiljer finns program varje onsdag från 23 juni. Sommarens höjdpunkt blir nog ändå Louise Hoffsten som kommer den 8 augusti.

Tony Cragg på djupet Fram till 5 september kan du gå till Bror Hjorths Hus och studera den internationellt uppmärksammade skulptören Tony Cragg. Han är högaktuell i Uppsala genom de två skulpturer han gjort till Uppsalas nya resecentrum och som nyligen installerats. Utställningen visar skulpturer, akvareller och skisser och ger en bra möjlighet till fördjupning.

Goatrans i fjärilsland I år fyller Konstsommar 50 år och man har kämpat med ekonomin för att få till en utställning med Katinkas Anderssons underfundiga och storslagna foton i Orangeriet och Fredrik Wretmans Goatrans i trädgården! Passa på att se en spännande utställning! Passa också på att lyssna på några välkända författare i sommar: Susanna Alakoski 21 juli, Mustafa Can 28 juli och Agneta Pleijel 4 augusti. Allt i Linnéträdgården.

Låna en utställning!

Levande legend

Tänk att få ha en riktigt bra utställning i skolans egna lokaler! Nu finns vandringsutställningen Arv och identitet som är producerad av Kulturkontoret. Den kan lånas kostnadsfritt för att visas i högstadier och gymnasier. Utställningen innehåller sex verk varav ett är skapat speciellt för utställningen. I lärarhandledningen framgår hur man kan jobba med utställningen och dessutom går det att boka ett samtal om arv och identitet ur ett konstvetenskapligt perspektiv. Kontakta Kulturkontoret för mer information. Bild: Meta Isaeus-Berlin, Ursköljningen.

Uppsala är verkligen en festivalstad. Här finns filmfestival, performancefestival, scenkonstfestival, poesifestival, pridefestival och videokonstfestial, för att nämna några. Den största festivalen är Uppsala Reggae Festival som också är norra Europas största reggaefestival. Nästa år firar den tio år och det gör den med den äran. Den här sommaren gästas reggaefestivalen av den store legendaren Bunny Wailer från Jamaica, som tillsammans med Peter Tosh bildade bandet The Wailers på 60-talet. Grattis Uppsala! Uppsala Reggaefestival går av stapeln 5–7 augusti på området KAP. m

STOR STÖRRE STÖRST EXPO2010 SHANGHAI

av Stewen Quigley

En och en halv miljon besökare de första 10 dagarna! Det blir 150.000 människor om dagen. Jag är imponerad men kineserna är lite besvikna. Man hade hoppats på 400 000 personer varje dag! För mig känns det ok, kan inte riktigt säga att jag saknar de där 250 000 personerna vid mitt besök, men jag antar att dom skulle få plats, för det är en gigantisk utställning som slog upp portarna i maj och som pågår till den sista oktober. Expo 2010 i Shanghai är den absolut största världsutställningen genom tiderna. Det finns över 200 länder och internationella organisationer inom utställningsområdet och under de sex månaderna som Expo 2010 är öppen beräknas den ha besökts av 70 miljoner människor, varav 95% förväntas vara kineser. Det är svindlande siffror. Det är en världsutställning främst för kineser och i Kina finns en nationell stolthet över de senaste två decenniernas snabba ekonomiska utveckling. Världsutställningen i Shanghai bekräftar att en stor del av världsekonomi kommer att styras från Kina med sina 1,4 miljarder invånare. Mitt besök på Världsutställningen varade i tre dagar. Jag var på uppdrag för att dokumentera åt några svenska företag. Trots väl tilltagen tid fick jag ändå prioritera, och hann bara springa igenom vissa världsdelar. Allt är som sagt stort, enormt stort. Utställningsom-

rådet som ligger i centrala Shanghai var tidigare ett varvs- och lagerområde och är på nästan sex kvadratkilometer. Området delas av floden Huangpu, och till vissa delar av området får man ta båten över floden. Bara att promenera raskt utan stopp genom hela området tar cirka en timma. Temat för världsutställningen är ”Better City – Better Life” och det svenska temat ”Spirit of Innovation” har varit vägledande i arbetet med inriktning på att visa på bättre livsvillkor i städer. Utvecklingen kräver nya idéer och lösningar. Enligt FN:s beräkningar bodde 29% i städer 1950 och nu 2010 är siffran 55%. Arkitekterna har fått fritt spelrum. Det är design, form och funktionella lösningar vart än man ser. I centrum av området finns Kinas egna stora hall, som är absolut störst, den kommer att vara permanent efter oktober då utställningen stänger. Det som slår mig är att nästan alla byggnader bara

skall stå i sex månader. Tidsbegränsningen ger möjligheter att skapa utanför normala byggnormer, dessutom gäller det att sticka ut, att synas. Ingen annanstans i världen kan man se denna kombination av olika byggnadsverk, jag inbillar mig att det måste var ett drömuppdrag för arkitekter och projektledare, med en förenklad uppdragsbeskrivning som: – Gör vad du vill som förslag. – Det skall hålla i 6 månader, – Vi skall synas och vara störst. Området är indelat i världsdelarna. Det är ständigt något på gång på de olika scenerna, en grupp belgiska dragspelare blandas med aboriginer spelande på didgeridoon, det är verkligen en worldmix. Den svenska paviljongen står sig bra i konkurrensen, lagom stor, väl balanserad och med en mycket uppskattad lekpark för barnen. Apropå barn, det verkar som de flesta utställare tycks

ha glömt bort barnen. Endast utanför den svenska paviljongen finns en lekplats och två stora dalahästar, den ena säkert över två meter som kineserna får kämpa för att ta sig upp på, ta en bild, göra ett V- tecken, för att sedan låta nästa person klättra upp, mycket uppskattat av kinesiska besökarna, barn såväl som vuxna. Efter en kort stunds köande bär det upp för rulltrappan som leder rakt in i Sverige-utställningen på plan två. I innergårdarna, eller gångarna som bildats när man delat huskroppen i fyra delar sitter gigantiska skogs- och naturbilder av Mattias Klum. Konstnären Matti Kallionen har ett stort uppblåsbart trumpetliknande konstverk i innergården, både Mattias och Matti har vi skrivit om i BIZ&ART tidigare och det känns extra roligt att det är två personer, en fotograf och en konstnär från Uppsala som har en framträdande roll i den konstnärliga utsmyckningen. Vid rulltrappans slut möts man av pinglande klockor och kommer in i ett rum med stora snurrande cylindrar med bilder av svenska personligheter och miljöer, snyggt och en kul idé, där besökarna själva får sätta fart de fyra meter höga plåtcylindrarna. Glasbroar, eller glasade spänger, förbinder de olika huskropparna, och det härifrån som Mattias jättebilder från den svenska skogen kommer fram som bäst. Inne i rum två, på säkert 100 kvadratmeter, ligger Matti Kallioinen gigantiska ballong, han har konstruerat en organismens näringskedja och drömvärld, jätteballongen rör sig sakta som en stor amöba och växlar i ljus, min privata tolkning skulle kunna vara att det är själva mänskligheten som ligger som en stor geleklump som väser grymtar, växer och växer, fantastiskt effektfullt. På väggarna runt om sitter stora bilder där varje bild egentligen är två bilder monterade på stående trekantsstavar. Bilder på upp till 100 stavar bildar en bild i 45 graders betraktningsvinkel, så när man står till vänster om bilden kan den föreställa en soptipp och när man passerar bilden så bryts den upp och från höger sida i 45 graders vinkel föreställer den en yngling som tar ett hopp ut i ett blått hav.

Var det någon som hängde med? Imponerande enkelt, och sinnrik teknik, som slår många elektroniska jätteskärmar som finns i obegränsat antal inom hela Expo 2010, och det märks att besökarna gillar att själva upptäcka två bilder i en samtidigt som de rör sig runt Mattis mäktiga organism i mitten, den frustar och stånkar lågmält, som om den vill ta sig ut, färdig att spricka. Rum tre, som är den avslutande hallen i den svenska paviljongen, är en stor yta med ett slags mittdel utformad som ett kök, möbelinstallationer i taket och några montrar utmed väggarna. Det känns inte lika spännande som de övriga rummen. Att lämna den svenska paviljongen har blivit en succé, genom ett hål i golvet finns en rutschkana liknande en vattenrutschkana som man kan finna i flesta badanläggningar, denna dock utan vatten, man får en tygpåse att sätta sig och på fyra sekunder så är man ute. Det var kanske tänkt mer för barn men här köar alla kineser, hela familjen från barn till farmor, i ca 20 minuter för fyrasekundersåket, själv tar jag trappan. Ett våningsplan, i den del av huset som kan beskrivas som en VIP-avdelning i den svenska paviljongen finns även en takterass med bar, våningsplanet används flitigt av svenska företag och organisationer och under mina dagar hade Atlas Copco ca 5 000 inbjudna. Man höll seminarier, gjorde tusen handskakningar, skrev avtal och nya kontakter slöts på löpande band. Att vara stor, större eller störst på Expo 2010 är kanske inte viktigast. En stor fråga är hur vi i framtiden skall leva och bo, och kanske större fråga är hur vi skall klara av det men allra största frågan är nog att leva upp till ett helt nytt sätt att tänka när det gäller vår miljö, det är den absolut största utmaningen, som måste fungera i mer än sex månader. Åk till Shanghai nu, någon större världsutställning lär du nog aldrig uppleva.STOR STÖRRE

Välkommen till BIZ&ART:s första korsord Korsordsmakaren heter Hans Svensson. Han har gjort korsord i trettio år, alltsedan han 1980 antog ett vad på sin dåvarande arbetsplats. En förutsättning för att syssla med korsordsmakeri är att man tycker det är roligt att leka med ord. Frågorna ska vara lite kluriga. – Det är sättet att formulera frågorna som avgör svårighetsgraden, menar Hans. Förr om åren gjorde Hans Svensson upp till sex korsord i månaden till olika tidningar och tidskrifter men numera blir det cirka två. Han har också sysslat med att konstruera sudokun och att skriva frågor till TV, bland annat till programmet Jeopardy. Alla korsordsvänner önskas mycket nöje! E-posta lösenordet, som bildas av bokstäverna i de tio rutorna under krysset, till korsord@bizart.se De tre första som inkommer med rätt lösenord vinner CD-boxen Three Colours.

pengar SIMONE SCALENGHE

Jag drömde en natt Härom natten hade jag en märklig dröm. Jag drömde att jag plötsligt fick magsmärtor, smärtan blir bara värre och tillslut tvingas jag uppsöka sjukhus. Väl på plats hos läkaren går allt, till en början, smidigt. Läkaren inleder med att ställa en rad frågor om matvanor, arbetssituation, motion och det allmänna hälsoläget. Därefter genomför läkaren en grundlig hälsoundersökning som avslutas med en omfattande provtagning. Vid återbesöket, en vecka senare, låter läkaren meddela mig att jag lider av magsår som behövde medicineras. Läkaren ordinerar mig att, tre gånger per dag, äta medicinen, Treo. – Treo, svarade jag förvånat!? Är inte det en värktablett? – Jo, det är riktigt och självklart skulle det vara bättre med Losec eller liknande. Men tyvärr så arbetar vi bara med läkemedel från leverantören McNeil och då produktfloran hos dem tyvärr inte innehåller magsårsmedicin så anser jag att Treo är det bästa alternativet, den lindrar åtminstone värken för en stund. Jag vaknar kallsvettig och förvirrad. Vilken märklig och bisarr dröm. Och visst är drömmen både märklig och bisarr, för att inte säga upprörande. Men precis så ser verkligheten ut för de som söker privatekonomisk hjälp hos någon av våra storbanker, försäkringsbolag eller andra finansiella produktbolag. Hur skickliga de än är i sin förstudie så kommer de i slutändan ändå att vara begränsade i valet av medicin. De kommer nämligen oavsett symtom tvingas hänvisa dig till den medicin som finns tillgänglig i just deras utbud. Det gäller således att ha rätt sjukdomsbild när man kommer in, annars blir det inte bra. Låter man istället en oberoende rådgivningsaktör stå för arbetet med att, utifrån hela marknadsutbudet, finna den medicin som motsvarar just din sjukdomsbild, ja, då ökar chansen till ett lyckat slutresultat.m Simone Scalenghe Finansiell rådgivare.

www.woc.se

Arbetsro och Inspiration. Mitt i city. Vi erbjuder unika lokaler och bostäder mitt i city. En del i smått fantastiska hus i historiska miljöer, andra i nya moderna hus. Idag förvaltar vi 200 000 m2 i centrala Uppsala. Intresserad?

på www.uaf.se kan du läsa mer om oss, vår spännande historia och våra unika hus.