UTDRAG UR HJÄRTAT
som man kan tro. På mina drygt nio år har jag haft kanske sju-åtta larm om förlossningar där de flesta kunnat köras in till BB för att förlösas där. Kanske två-tre stycken har varit fullbordade när vi kommit fram. Förlossningar går alltsomoftast av sig själv. Egentligen handlar det primärt om att säkra barnets andning, undvika att modern spricker eller drabbas av okontrollerad blödning efteråt. Men ju mer kunskap man har, desto mer vet man också vad som kan gå fel. En förlossning där man själv har vårdaransvaret får inte gå fel. Jag tror det var strax före din egen födsel för fyra år sedan som jag senast var inne på BB två nätter för att träna ”hands on” ihop med erfarna barnmorskor. Känns som länge sedan, så nu får jag faktiskt ett litet adrenalinpåslag medan vi kryssar fram i citytrafiken med Teresa bakom ratten och påslagna larmanordningar. Vi repeterar metodiskt de mest basala och förväntade scenarierna vi kommer att ställas inför. Det blir lite svårt att lokalisera adressen eftersom huset renoveras; det är täckt av byggnadsställningar, och portnumret döljs av presenningar. Vi blir sinkade flera minuter medan vi svärande snurrar runt i kvarteret. Hissen är antagligen liten, om det ens finns någon eftersom lägenheten ligger i gårdshuset. Vi får besked från SOS att vi får med oss en akutbil som nu lämnar från Sollentuna. Med en anestesisjuksköterska som kan ta bättre ansvar för barnets luftvägar, om något skulle gå fel. * Då jag jobbade på landsbygden i Sörmland och Gotland var man oftast själv med sin kollega. Det var ont om ambulanser och det hörde inte till att larma ut två bilar på förlossning trots den faktiska risken att få två patienter med helt olika vårdbehov. Man kunde till en början vara ensam också på större olyckor med flera patienter då
Storholmen den 1 april, 2021 Hej mitt hjärta! Jag kallar dig så eftersom jag ofta tänker att det är du som håller mig vid liv. Fast det säger jag så klart inte nu när du har mer än tillräckligt att bära på dina små axlar. Det här brevet kan du ju läsa efter min död om du vill, men kanske inte innan du fyllt arton? Din mamma får bestämma om det. Jag skriver eftersom jag på goda grunder är rädd att jag kommer missa en stor del av din uppväxt och att vi inte får följas åt längre när du blivit vuxen. Den tanken står jag inte ut med men den finns där obönhörligt, jag kommer fan inte undan den. Du kanske en vacker dag kommer att undra vad som egentligen ledde fram till det som hände mig − och dig. Å andra sidan har jag tummat och lovat att jag inte skall lämna dig på åtminstone tio år. Då har du hunnit bli tjugoett. ”Man ljuger inte på tumning” som du har påpekat. Men det finns tillfällen då man kanske ändå måste ljuga. Också för sitt barn, vi får återkomma till det.
2012: Inte som tänkt Dagens kollega Teresa och jag meddelar SOS en sen lunch, vi är jättehungriga. Alldeles yra av hunger. Vi värmer vår mat inne på Citystationen, lägger upp på tallriken och skall precis börja äta. Vi får förstås larm. ”Pågående förlossning - huvudet synligt.” Förlossningar i ambulanssjukvården är inte så vanliga
SENHÖST/VINTER
2021
6
POLARIS
