"VI HITTADE VARANDRA PÅ EN FÖRLAGSMIDDAG I GÖTEBORG"

Vilken tur att författaren Emma Karinsdotter och illustratören Marcus-Gunnar Pettersson hittade varandra på en förlagsmiddag! Det sprakar av fantasi och härlig galenskap då de tänjer på gränserna för vad en bok får innehålla och visar hur text och bild kan leka tillsammans. Ovetenskapliga studier – nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt tar med läsaren på en riktig berg- och dalbana.

Emma, hur har din skrivprocess sett ut egentligen?

Jag ville börja i vardagliga situationer där många barn känner igen sig. Men sen händer något skruvat i alla situationerna, något som förmodligen aldrig har hänt (fast man kan ju inte veta helt säkert).

Skrivprocessen har varit lång, den första novellen (Korvarna) skrev jag för över tio år sen och den senaste (Livets efterrätt) skrev jag i höstas. Som författare skriver vi ju ofta berättelser, men den största delen av arbetstiden, skriver vi om våra berättelser, igen och igen. För att göra det roliga roligare, det läskiga läskigare, och det sorgligare sorgligare.

Jag har filat länge på dom här berättelserna, från början var både Tusen stjärnors ö och Lisbet och Sambakungen egna noveller i den här samlingen, men dom novellerna blev bara längre och längre, tills dom blev helt egna böcker (Tusen stjärnors ö) eller en hel serie böcker (Lisbet och Sambakungen). Så det kanske också förklarar varför det tog så långt tid att skriva samlingen, att jag gång på gång upptäckte världar som behövde bli egna romaner först.

Jag skickade in samlingen till förlaget första gången 2014 men då blev den refuserad, helt enkelt för att den var lite för konstig, och kanske för att jag behövde utvecklas som författare mer. Men under åren som gått har förläggare och redaktörer som läste manuset då, 2014, kommit fram och sagt ”var det du som skrev den där berättelsen om den onda actiondockan?” Eller ”visst var det du som skrev om pappan som förvandlades till korvar?”, så berättelserna verkar liksom ha fastnat. Den långa skrivprocessen gör att det känns lite extra festligt och stort, att boken faktiskt äntligen är här nu!

Det är första gången du publicerar just noveller. Har du fått mersmak för formatet?

Ja! På sätt och vis så har jag ju hållit på med noveller i tio år, bara det att ingen läst dom förrän nu. Eller, jag har läst dom högt för barn jag träffar, som verkligen velat ha en bok! Men det är först nu alla som vill faktiskt kan läsa dom. Jag är väldigt förtjust i novellformatet och skriver vidare för fullt.

Marcus-Gunnar, hur har du jobbat? Har du läst och valt scener att illustrera?

Jag gjorde som jag brukar, att jag läser, får eventuellt några inre bilder och skissar ner vilka händelser som känns centrala. Karaktärerna är viktiga, och stämningen. Bollar idéer med författare, redaktör och senare formgivare. Sedan handlar det mest om att prova prova prova. Rita ut, se tillsammans med text och på uppslagen. Se vad som fungerar och inte … Ofta går jag tillbaka och ändrar lite detaljer när jag har en helhet. Några av novellerna har ju formbaserade idéer så det var viktigt att se om det funkade också.

Texterna är ju ganska skruvade och redan väldigt bildliga, så det svåraste känner jag var att inte göra tårta på tårta i grunden, att inte skriva på näsan utan istället att försöka stärka våra olika universum. Och då var jag bara tvungen att prova ut. Korvarna tex. När blir det för "verkligt" men på fel sätt. Hur gör man en tands perspektiv? Något jag försökt hålla helt igenom boken är nog att bilderna ska kännas som en slags blandning mellan dröm och verklighet. Lite diffust.

Har också försökt lite olika tekniker för att ge novellerna nån slags egen personlighet. Dels för att bryta av och skapa mer överraskningar men också för att jag kände att det var roligt att prova på något nytt! Jag tycker texterna Emma skrivit är fantastiska och har en ton jag fastnade för i första stund, en nerv. Som jag kanske kände igen mig själv och mina preferenser i.

Jag blev berörd många gånger om vad kärnan i dom handlade om. Att dom inte är skruvade utan väldigt … seriösa. Det som är väldigt intimt i oss. Att låta sig ätas upp av omgivningen, att göra saker mot sin vilja, att ha svårt att släppa taget, ensamhet, längtan, att dölja något, att känna ingenting. Alla dom här novellerna hade starka grunder som också är en stor anledning att jag ville rita dom! För känslor är något som är centralt i mitt arbete tror jag. Det var humor, allvar, djup och skruvat. Älskart!

Vad arbetar du med just nu? Och blir det fler barnböcker?

Jobbar just nu med en separatutställning i Trelleborg. Men det stora är att jag precis bockat av en sexårig lång lista med jobb och känner mig "fri"!! Det var extra roligt att den här boken var den sista på listan. Den inspirerade mig ännu mer att ta tag i alla egna idéer och projekt som legat på kö. Nu är det tid för dom! Äntligen! Så – SJÄLVKLART blir det fler barnböcker. Och även en ganska rolig utställning som jag ska få ihop. Från ett projekt då 219 svenska tecknare och illustratörer har gjort 55 vikgubbar tillsammans och skickat runt dom per post! Hoppas kunna visa upp allt snart för världen!