Del 3. Klimat och miljö

Vilka bilder sveper förbi i huvudet när man tänker på Centralasien? En idyllisk stäpp med storartade bergstoppar i bakgrunden, en stor jayloo, det vill säga ett betesområde i höglandet under en blå himmel med tunga vita moln, boskap som blickar ut över skyarna eller vita prickar av jurtor (runda tält)? Allt detta är landskapsbilder som ofta förknippas med Centralasien. Men om du tittar närmre och blicken sträcker sig längre än den blommande vallmon, är flodens vatten inte så rent som det verkar, bergen visar sig vara soptippar skapade av mänsklig hand, och de virvlande molnen är rök från brinnande avfall.

De centralasiatiska länderna Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan blev självständiga under tidigt 1990-tal och har sedan dess genomgått flera växande ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. Medan diskussioner om regional säkerhet och ekonomisk tillväxt fått stort fokus, förbises och ignoreras de ökande hoten kopplade till klimatförändringar. Enligt German Agency for International Cooperation påverkas regionen mer än många andra av klimatförändringarnas konsekvenser. Det uppskattas att ökenutbredning – öknar står redan för ungefär 80 % av regionens landområde – och torka kommer att fortsätta. Regionen präglas av allt högre temperaturer och ökad vattenbrist. Enligt en studie från 2019, konstaterades att både högsta och lägsta uppmätta temperaturer i regionen ökade i en mycket högre takt än vad som uppmätts globalt eller på det norra halvklotet.

Denna utställning visar foton tagna av Vlad Ushakov och Iskender Aliev, båda aktiva i organisationen Ecostan. Rörelsen arbetar dels med folkbildande aktiviteter för att upplysa och aktivera medborgare i lösningar på olika miljöproblem, dels stärka regelverk för hur naturresurser används, samt ansvarsutkrävande av företag som begår miljöbrott. Dessa tre foton togs vid soptippen nära byn Altyn-Kazyk i Kirgizistan:

Efter tjugo minuters bilfärd från Bisjkeks centrum [Kirgizistans huvudstad] ser du redan röken från soptippen, du andas in den. När vi närmade oss bostadsområdet intill mådde jag illa av stanken. Men sen vänjer du dig och ibland är stanken inte så stark, beroende på vindens riktning, men röken från soptippen är vardag för lokalbefolkningen. Det ryker dygnet runt, och på kvällen ryker det ännu mer på grund av att det eldas. Du andas in ångorna som blandas med dammet från grusvägarna. I natt drömde jag att soptippen fanns i Bisjkek. Även om det faktiskt är en del av Bisjkek, så känner vi inte till den eller låtsas inte om den, eftersom den oftast är gömd från vår beskådan eller vårt luktsinne. I verkligheten påverkas vi alla av den i olika grad. För vissa av oss är den dödlig.

– konstnären och aktivisten Diana Ukhinas reflektioner från Altyn-Kazyk.

Ukhina är medgrundare av Bishkek School of Contemporary Art (BiSCA), ett initiativ skapat av konstnärer och aktivister. De har under flera år arrangerat TRASH Festival som arbetar för miljörättvisa och skapar en plattform för dialog och utbyte mellan artister, konstnärer, aktivister, politiker, forskare och allmänheten. År 2021 arrangerades festivalen i AltynKazyk, som ligger nära stadens soptipp. Det finns en stor kontrast mellan Bisjkeks två sidor; det relativt rena storstadsområdet kring stadskärnan, och AltynKazyk, där folk bor utan rent vatten, kulturcenter, bibliotek, biografer, med mera. Festivalens program innehöll föreläsningar, framföranden, workshops och en utställning:

[...] konst kan väcka politiska frågor och uppmuntra människor att visa omsorg för den sköra balansen i vår närmiljö. Det är ett tydligt exempel på kampen mot verkligheten där jakten på vinstintresse förstör naturen i förmån för ekonomisk tillväxt. För tolv år sedan, [...] startade vi miljöfestivalen TRASH. Då hade vi ingen aning om hur festivalen skulle förändra våra liv, inte bara genom kunskap, utan också vår världssyn genom att ge oss en ödmjukhet inför livets grundförutsättningar.

– en annan medgrundare av BiSCA, Bermet Boronbayeva, om festivalen.

Liknande metoder gällande miljöproblem används också av konstnärer från Kazakstan, som under de senaste åren outtröttligt kämpat mot lokala miljöproblem. Ett exempel är Taldykolsjön vid huvudstaden Astana. Under 2020 meddelades nya planer på att bygga en park nära sjön, vilket i sin tur skulle innebära att leda om vatten från sju av sjöns dammar. Det planerades att bygga nya bostäder, butikslokaler och ett turistområde för två miljarder euro. Miljöaktivister och andra oroliga medborgare ville istället att Taldykolsjön skulle bli ett naturreservat. Experter varnade för de miljökonsekvenser och grundvattenproblem som planerna skulle föra med sig. Sällsynta arter av fåglar, som flamingos, pelikaner och svanar har sedan länge levt och häckat vid dessa sjöar.

Under 2021 genomförde konstnärsgruppen Kadmii Qyzy i samarbete med Artcom Platform, ett nätverk för modern konst, en föreställning i försvar för Taldykolsjön. Flertalet kvinnor (några av dem lokalbefolkning), klädda i vitt, höll i ett vitt tygstycke och promenerade längs med sjön. De vandrade mot platsen där igenfyllnaden av sjön påbörjats. De möttes av en lastbil. Kvinnorna stod i vägen så lastbilen tvingades stanna. Då lindade de in lastbilen med ett vitt band och bjöd in alla åskådare att hålla varandras händer i en cirkel runt lastbilen.

Vita kläder symboliserar svanar. En kimeshek [en huvudbonad] symboliserar vänligheten hos våra mödrar. Vi genomförde en performance: vi gick runt Taldykol, kom fram till igenfyllnaden och stoppade lastbilen. Och med vita band som omfamnade lastbilen skapade vi ett näste, ett bo.

– kommentar av Aliya Kanibekova, upphovsmakare till verket. I mars 2022 beslutade förvaltningsdomstolen i Astana om ett byggförbud runt sjön. Men i juni uppmärksammade aktivister att en av sjöarna inte bara fylldes igen, utan också att vatten pumpades bort och att sjön torkade ut. Kampen för Taldykolsjön fortsätter.

CAG stöttar i första hand initiativ och grupper som arbetar inom fyra tematiska områden: Återställande av ekosystem, miljöskydd och naturvård, klimatanpassning för sårbara lokalsamhällen och återskapande av ekologiska kulturer. I Kirgizistan fokuserar CAG på samarbeten med organisationer som sprider kunskap om, och utbildar inom permakultur bland bergsbyar i de de norra regionerna Issyk-Kul och Naryn. Att odla genom metoden permakultur på hushålls- och bynivå, gör det möjligt för familjer att öka sin inkomst, skapar arbetstillfällen för unga, matsuveränitet och möjligheter till en varierad kost. Det är också en viktig insats för att anpassa sig till klimatförändringarna och aktivt bidra till biologisk mångfald samt reparation av ekosystem som förstörts av olika mänskliga aktiviteter.

I Tadzjikistan samarbetar CAG med organisationen Little Earth för att förbättra levnadsvillkoren för lokalsamhällen i Fanbergen som ligger i landets norra del. Detta görs exempelvis genom att introducera förnyelsebara energikällor, höja medvetenheten kring olika ekologiska perspektiv och praktiker samt stärka kvinnors inflytande över beslutsfattandeprocesser.

Dessutom arbetar flera av CAG:s partnerorganisationer med att stärka lokala samhällen i området Kochkor i Kirgizistan. Människorna som organiserar sig kräver sina rättigheter och vill ha makt över sina liv genom att skapa system för bevaka och skydda biologisk mångfald samt genom att bevara och återställa våtmarker i Son Kul-sjön, vilket identifierats som globalt viktigt för bevarandet av fågelpopulationer utifrån internationellt uppställda kriterier. Genom CAG:s lokala partner, Institute for Sustainable Development Strategy, ges lokalsamhällen möjligheter. I synnerhet för kvinnor och unga, för att i praktiken åtnjuta sina rättigheter till hälsosamma ekosystem och att på lika villkor delta i beslutsprocesser som påverkar deras liv, samhällen och omgivning.

Utställningen porträtterar grönbetet vid Son-Kul. På första fotot syns vida ängar med rik växtlighet med bland annat medicinalväxter och spannmål. Grönbetet på Son-Kul är en viktig näringskälla både för fåglar och djur i området. Det andra fotot visar mark som brutits ned på grund av överbetning. Betesmarker i dåligt skick kan snabbt förvandlas till ökenområden eller ytor med oönskade ogräs. Klimatförändringarna påverkar redan ökenutbredning och bidrar till minskade ytor av betesområden och ängar, vilket hotar den biologiska mångfalden och de sårbara våtmarkerna.

Konstgruppen KADMII QYZYL (Kazakstan)

ŞALQYMA (2021)

På kvällen den 14 september 2021, med hjälp av Artcom Platform, beslutade sig medlemmar av gruppen KADMII QYZYL (På svenska: klarröd) att genomföra framträdandet Şalqyma (på svenska: jubel, titel på en folkvisa) som en del av kampen för lilla Taldykolsjön.

Konstgruppen KADMII QYZYL (Kazakstan)

ŞALQYMA (2021)

Skådespelarna från KADMII QYZYL klädda som svanar, representerade sjöns fåglar och uppmanade till ett omedelbart stopp av planer att fylla igen sjön, för att istället skydda den biologiska mångfalden och ekosystemen i lilla Taldykolsjön. Skådespelarna rörde sig runt sjön och byggde fågelbon av vita band.

Ecostan Society Movement (Kirgizistan)

Altyn-Kazyk Landfill (2021)

Ecostan är en folkrörelse som informerar och involverar befolkningen i miljöproblem och dess lösningar. Vlad Ushakov som är medgrundare av rörelsen, visar hur sjön fylls igen nära staden Altyn-Kazyk i Kirgizistan.

Ecostan Society Movement (Kirgizistan)

Altyn-Kazyk Landfill (2021)

Blommande vallmo mot en bakgrund med rykande avfall från soporna nära byn AltynKazyk i Kirgizistan. Foto: Vlad Ushakov.

Ecostan Society Movement (Kirgizistan)

A Garbage Sorter (2021)

En kvinna vandrar runt och sopsorterar på den rykande soptippen vid byn Altyn-Kazyk i Kirgizistan. Foto: Iskender Aliev.

ISDS (Kirgizistan)

The Pastures of Son-Kul (2021)

Institute for Sustainable Development Strategy (ISDS) är en civilsamhällesorganisation som arbetar för hållbar utveckling. Under 2021 åkte ISDS, tillsammans med forskare från National Academy of Sciences, till området för att undersöka tillståndet för floran och faunan. Marken i SonKul består av vidsträckta ängar med rik vegetation med mestadels medicinalväxter och spannmål.

ISDS (Kirgizistan)

The Pastures of Son-Kul (2021)

Långa perioder av överbetning gör att våt- och betesmarker inte mår bra. Följden blir ökenutbredning och ökade mängder ogräs. Son-Kul har en viktig plats i ekosystemet eftersom det tillhandahåller vatten och näring till djur och fåglar i området. Klimatförändringarna har gjort att dessa viktiga områden krymper och försvinner – områden med stor biologisk mångfald som är hem för många olika arter. Förändringarna leder till utdöende av arter som är skyddade enligt konventionen för våtmarker: Ramsar-konventionen.