Metodikgrundarens förord

(Henri Ulander)

Mitt intresse för företags samlade utvecklingsportföljer, dess värde och förändring över tid tog sin början redan på 80-talet.

Jag fick då som anställd på Ericsson i uppdrag att utveckla en metodik. Den skulle hantera kontroll och uppföljning av många parallella utvecklingsprojekt inom en division. Fokus låg på framdrift och samordning. Effektdimensionen fanns inte med i uppdraget men kopplingar mot befintliga affärssystem gjordes så långt möjligt för respektive budgetår. Metodiken benämndes H-Plan och beskrevs i intern rapportering. Tack vare detta arbete fick jag 1985 ett stipendium av Ericsson och även stöd från andra företag att genomföra en omfattande studieresa till USA. Resan innehöll besök på 12 större amerikanska företag, bland andra Nasa, General Electric, General Motors, Hughes Aircraft och Coors. Syftet var att med bas i det utvecklade H-plan se hur andra stora företag hanterade sina utvecklings-/projektportföljer. Vad kunde läras och förbättras? Studieresan gjorde jag tillsammans med min tidigare kollega och vän Anders Lindersson. Som motprestation fick vi skriva om resan och hålla föredrag hos de företag som bidragit.

Jag var då relativt ung och grön och förstod, inte minst från besöken i USA, att det krävs mycket mer erfarenhet och kunskap för att utveckla metodiken vidare och driva det i full skala.

Vem skulle lyssna på en i stort sett nyutexaminerad civilingenjör avseende en metodik strategiskt riktad till företags-/affärsledning? En metodik som omfattade processer, organisation, strukturer med mera.

Grunden i metodiken var att på ett effektivt sätt skapa kontroll på varje initiativs framdrift och att kunna koppla ihop initiativen med de effekter initiativen skall generera. Jag kallade det tidigt för ”effektdimensionen”. Målet var att allt skulle aggregeras till affärsledningen och med rimlig kontroll av effektdimensionen gentemot affärs- och ekonomisystem.

Intresset fanns där, men det blev aldrig aktuellt att utveckla metodiken fullt ut. Jag gick vidare inom Ericsson till olika chefsroller och därefter gick jag in som vd i ett företag utanför Telecom. I början av 90 talet startade jag egen konsultverksamhet och verkade som interims chef i ett flertal stora företag. Jag fick mestadels ta mig an förändrings-/utvecklingsuppdrag i linjeställning ingående i ledningsgrupp för företaget eller dess företagsenhet. Kunskapen och erfarenheten byggdes på.

Jag förundrades ofta över hur kortsiktigt bland annat controllerarbetet var. Det skulle vara snabba analyser och svar. Oftast gick inget på djupet och samma frågor kom tillbaka olösta.

Jag såg heller inte den samordning inom affärsledningen jag förväntat mig se av alla pågående och planerade utvecklingsinitiativ som uträttades i företagen inom respektive linje.

I ett av uppdragen i slutet av 90 talet påtalade jag denna brist och fick då en motfråga från företagets vd. ”Hur tycker du att vi

ska arbeta då?” Jag var inte sen med mitt svar att beskriva min vision om en samordnande metodik. En enkel och kostnadseffektiv metodik, strategiskt riktad till företags-/affärsledningen, med tydlig kontroll och koppling till det operativa genomförandet. En metodik där fokus ligger på effekterna som skall skapas!

Jag fick från det samtalet relativt omgående i uppdrag att skapa ett sammanhållet program för hela den strategiska affärsplanen tre år framåt. Fokus var lönsamhet, framdrift och att klara effektmålet.

Arbetet med stora program och finslipning av metodiken har därefter fortsatt kontinuerligt in på 2000 talet och till dags dato. Det har blivit många genomförda programarbeten genom åren. Baserat på erfarenheter har allt onödigt succesivt kunnat lyftas bort och programmetodiken har löpande förenklats. Cirka 20 år har givit en skarpt beprövad och finslipad metodik – BPM.

Jag har genom åren haft många kollegor och uppdragsgivare som på olika sätt bidragit till att förfina metodiken genom sina tankar och synpunkter och inte minst de olika kravställningarna från program till program som fått sätta metodiken på prov.

Hösten 2005 fick jag av dåvarande vd:n Thomas Evertsson ett specifikt uppdrag för en av Sveriges största dagligvaruaktörer. Kravställningen var att från scratch hitta betydande effektiviseringar på en miljard över tre år.

Jag fick då förmånen att knyta till mig Erik Österberg redan i uppbyggnadsfasen av programmet. Erik insåg snabbt värdet i att arbeta med den upplagda metodiken. Med stöd av hans kreativitet, kunskap och drivna person tog vi oss an programarbetet

som kom att innefatta mer än två hundra förändringsinitiativ med tydliga effekter att realisera över tre år.

Vi kom att arbeta sida vid sida i närmare åtta år och har hela tiden utvecklat metodiken vidare genom åtskilliga timmars kreativa diskussioner avseende angreppssätt, strukturer, organisation, processer mm. … Vi har även gemensamt under perioden utvecklat verktyg för såväl uppföljning som effekter.

När Erik kontaktade mig och berättade att han planerade att skriva en bok om BPM metodiken så blev jag väldigt glad. Att genom stöd till Erik nu få se metodiken ordentligt beskriven känns fantastiskt bra och jag är övertygad att många i ledande ställning kan ha stor nytta av att läsa boken. Oavsett om bara delar av eller hela metodiken nyttjas så är det lovvärt.

Utöver själva metodiken har Erik även lyckats fånga upp och beskriva många av de fallgropar man lätt hamnar i när man arbetar med förändringsarbete, vilket är viktigt då det finns många sådana att hantera.

Jag har som sagt fått mycket inspiration och utmaningar genom åren, vilket gjort metodiken både bättre och starkare. För det vill jag säga ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit och tack till alla de uppdragsgivare som visat stort förtroende för både mig och metodiken genom åren.

Avslutningsvis vill jag naturligtvis tacka Erik för att han nu verkligen dokumenterat metodiken och arbetet med den. Att genomföra stora förändringsprogram kommer alltid att innebära utmaningar, men med Eriks bok och BPM får ni i alla fall de bästa förutsättningar att lyckas.

Henri Ulander