Metodikgrundarens förord (Henri Ulander)
M
itt intresse för företags samlade utvecklingsportföljer, dess värde och förändring över tid tog sin början redan på
80-talet. Jag fick då som anställd på Ericsson i uppdrag att utveckla en metodik. Den skulle hantera kontroll och uppföljning av många
parallella utvecklingsprojekt inom en division. Fokus låg på framdrift och samordning. Effektdimensionen fanns inte med i uppdraget men kopplingar mot befintliga affärssystem gjordes så långt möjligt för respektive budgetår. Metodiken benämndes H-Plan och beskrevs i intern rapportering. Tack vare detta arbete fick jag 1985 ett stipendium av Ericsson och även stöd från andra företag att genomföra en omfattande studieresa till USA. Resan innehöll besök på 12 större amerikanska företag, bland andra Nasa, General Electric, General Motors, Hughes Aircraft och Coors. Syftet var att med bas i det utvecklade H-plan se hur andra stora företag hanterade sina utvecklings-/projektportföljer. Vad kunde läras och förbättras? Studieresan gjorde jag tillsammans med min tidigare kollega och vän Anders Lindersson. Som motprestation fick vi skriva om resan och hålla föredrag hos de företag som bidragit. 1 2 METODIKGRUNDARENS FÖRORD
