I huvudet på Martin by Daniel Åberg

I huvudet på Martin

Martin Berggren

Stefan Söderfjäll

Umeå, 2025

I huvudet på Martin

ISBN 978-91-8111-318-1

Ett hum förlag AB.

Västra Esplanaden 2, 903 30 Umeå

Grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma

Omslag: Daniel Åberg//Åbergs stilus et forma

Upplaga: 1:1

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Innehåll

Avslutande ord

För dig som vill förkovra dig i forskning om psykologiskt kapital och autism 123

Introduktion

Vad känner du egentligen till om autism? Om du varken har autism själv eller har någon anhörig med denna diagnos så är svaret gissningsvis ”inte jättemycket”. Detta till trots är det högst sannolikt att du gått i skola, jobbat, umgåtts och utövat idrott eller andra fritidsintressen med ett flertal personer som har autism, utan att du varit medveten om det.

Måhända har du uppfattat att dessa personer haft vissa säregna drag och annorlunda sätt att vara på, framför allt när det gäller socialt samspel och kommunikation. Du har kanske slagits av att dessa personer inte alls resonerat så som du själv gör, att de fäst anmärkningsvärt stort fokus vid detaljer eller att de haft lite säregna intressen. Kanske har du upplevt personerna som en aning rigida och oflexibla.

Men det kan också vara så att du inte har upplevt något särskilt annorlunda överhuvudtaget, eftersom personerna mycket väl kan ha spelat med i det sociala spelet, hållit masken och dolt det som pågått på insidan, för att därefter krascha totalt så snart de kommit hem.

Den ena av oss som skrivit denna bok, Martin, tillhör de en till två procent av den vuxna befolkningen som har

autism, och som ägnat en stor del av sitt liv åt sådant så kallat ”maskande” och efterföljande kraschande. Han fick sin diagnos relativt sent i livet, även om autismen såklart fanns där långt innan diagnosen ställdes. Med diagnosen kom en förklaringsmodell som gjorde de svårigheter och utmaningar som han brottats med under sitt liv mer begripliga. Detta i kombination med stöd från kloka och välvilliga människor i sin omgivning och, framför allt, en egen vilja att skapa sig ett bättre liv med mindre maskning och färre krascher, har gjort att Martin idag är på en betydligt bättre plats i tillvaron.

Den andre författaren till boken, Stefan, har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt att sprida forskningsbaserad kunskap om psykologi. Han doktorerade 2005 i just detta ämne, och fann tidigt under sin aktiva forskargärning att hans hjärta klappade allra mest för att tillgängliggöra forskningen och dess tillämpningar till människor utanför akademin – att sprida kunskap som går att använda för att göra livet lite bättre för människor, kort och gott. De senaste åren har han haft ett stort fokus på att nå ut med kunskap om, och verktyg för att stärka, något som kallas för psykologiskt kapital – mentala resurser som på olika sätt gör livet lite bättre för människor.

Det var inom ramen för detta som våra vägar korsades för några år sedan, då Martin tog del av ett utvecklingsprogram som Stefan höll i, med syfte just att stärka psykologiskt kapital. Där såddes ett första frö till denna bok. I våra samtal under och efter programmet blev det uppenbart att Martin under många år av sitt liv haft begränsad tillgång till dessa så viktiga mentala resurser – delvis som

en följd av sin autism – och att detta i sin tur bidragit till mer och större svårigheter och lidande i livet.

Vad som möjligen blev än mer uppenbart var att det går alldeles utmärkt att stärka sitt psykologiska kapital, även för den som har autism. Och som Martins psykologiska kapital stärktes. Fram till dags dato har ingen enskild programdeltagare påvisat en större positiv utveckling av sitt psykologiska kapital än Martin när vi har mätt detta med verktyget HE(R)O-IQ (en validerad självskattningsskala för att kartlägga en individs psykologiska kapital).

Att stärka sitt psykologiska kapital har i mängder av studier visat sig vara förenat med en rad positiva konsekvenser för oss människor. Dessa positiva konsekvenser märks i hur vi mår, fungerar och presterar. Om man från början dessutom har ett begränsat psykologiskt kapital, och kanske också i viss utsträckning lider större risk för att dränera det kapital man har, blir det om möjligt än viktigare att finna sätt att fylla på det.

Det är i stor utsträckning det här som denna bok handlar om – att med utgångspunkt i Martins egna erfarenheter och förstapersonsperspektiv belysa detta med autism och psykologiskt kapital. Syftet är att ge lite större förståelse för dessa företeelser: vad de innebär, hur de hänger ihop och hur de på olika sätt kan komma till uttryck. Vi vill dock betona att denna bok utgår från Martins upplevelser och autism, och att det som beskrivs inte nödvändigtvis gäller för alla med samma diagnos. Det finns först och främst variationer avseende själva symptomen, symptomens svårighetsgrad samt individens funktionsnivå. Dessutom finns en stor variation i personliga egenskaper, såsom personlighet, värderingar och intelligens. Intelligensen

är för övrigt lika hög hos de som har autism som hos de som inte har det. Men såklart, där finns också likheter, annars skulle inga diagnoser kunna ställas. Dessa likheter handlar om de kriterier som används för att ställa diagnosen autism, såsom svårigheter med socialt samspel och kommunikation samt förekomsten av repetitiva beteenden och specialintressen.

Vår förhoppning är att boken ska kunna bidra med lite tankar och idéer som kan vara användbara för den som själv har autism och för anhöriga, vänner, arbetsgivare, lärare och andra som har någon på det så kallade autismspektrumet i sin närhet. Men boken är även till för alla andra, eftersom en hel del av det som Martin förmedlar är minst lika relevant och viktigt även om man inte har autism. Inte minst är vår förhoppning att boken ska bringa lite hopp, tilltro till egna förmågan, resiliens och optimism till alla som läser boken, då det är just dessa fyra mentala resurser som utgör det psykologiska kapitalet. Vi hoppas kort och gott att denna bok ska göra dig lite psykologiskt rikare.

Boken är uppdelad i sex kapitel där Stefan inleder varje kapitel med en introduktion till det som kapitlet kommer att avhandla. Därefter ger Martin ger sina reflektioner kring temat. Boken är utformad mer som en självbiografi än som en fackbok, även om den innehåller en del fakta också. För den som önskar förkovra sig i forskning om psykologiskt kapital hos människor som har autism återfinns ett antal referenser längst bak i boken.

Autism

Stefan

Det är en vanlig dag, likt vilken som helst.

Du anländer till jobbet en halvtimme försenad. Signalfel i tågtrafiken. Du kunde lätt ha kommit dubbelt så sent. Din yngsta dotter ville absolut inte ta på sig mössa och vantar på morgonen, vilket allt som oftast är en god idé att göra när det är dryga 20 minusgrader ute. Dagen till ära lyckades du dock relativt snabbt nå en kompromisslösning: mössa på men inga vantar. Två minuters promenad i den isande kylan resulterade ändå i att vantarna åkte på.

När du kliver in genom dörrarna till kontoret möts du av en kollega som utbrister: ”Välkommen till jobbet där tidspassning uppenbarligen inte står med i värdegrunden!”

Du blir lite osäker men hinner inte fånga upp kollegan för att se om det var ett lättsamt skämt, eller om det fanns en irriterad underton i det han sa. Du behöver nämligen skynda dig till ett möte där framtiden för det projekt du har ansvarat för de två senaste åren ska diskuteras. Där

förväntas du redovisa vad ni har åstadkommit under dessa två år för den styrgrupp som avgör projektets framtid.

Du passerar köket och trycker på knappen på er nya fina kaffemaskin. Maskinen vill dock dagen till ära inte samma sak som du vill, så du får släppa tanken på den kopp kaffe du ännu inte hunnit dricka på morgonen och i stället rusa vidare mot konferensrummet. I korridoren möter du en annan kollega som frustrerat beklagar sig över att hon inte förstår sig på rutinerna för det nya tidsrapporteringssystemet och frågar om du har tid att hjälpa henne då hon ligger efter. Du förklarar att du har bråttom till ditt möte och inte hinner hjälpa henne just nu, vilket får till följd att hon vänder på klacken och stegar i väg i motsatt riktning.

Precis innan du ska kliva in i konferensrummet surrar det till i mobiltelefonen. Det är en av kollegorna i ditt projekt som messar från sin semester och önskar dig lycka till på dagens presentation. Hon skriver även att hon har blivit erbjuden en tjänst hos ett annat företag som hon kommer att tacka ja till, och ber dig vara diskret med detta tills hon kommer tillbaka. Det är den kollega du har haft allra lättast att samarbeta med och tyckt allra mest om.

Inne i konferensrummet råder en lite konstig stämning som är svår att sätta fingret på. Flera av de närvarande tittar ner i bordet när du kliver in genom dörren. Några viskar med varandra, en del småskrattar och din närmsta chef pausar sin pågående presentation och säger: ”Äntligen, det är din tur att presentera, vi har fått kasta om i dagordningen. Och det får gå fortare än det var planerat, vi har många viktiga punkter att avhandla. Så, du får 15 minuter i stället för de 30 som var planerat, det är okej hoppas jag. Och du, sen är det också bra om du i några

minuter ger din vision av var du ser att detta projekt kan vara inom två år om ni får fortsatt stöd.”

Du står alltså här med en minutiöst noggrant förberedd presentation av vad ni har åstadkommit i ert projekt under de två år som gått – en presentation som kan påverka din och några kollegors arbetssituation på ett avgörande sätt. Du blir dels ombedd att på volley halvera den tid som du utgått ifrån att du skulle få, och dels ombedd att spontant dela med dig av dina fantasier om framtiden för detta projekt, vilket det inte har sagts något om innan mötet. Tillika har du en minut tidigare blivit varse att din favoritkollega ska sluta, du har inte fått ditt morgonkaffe och du har två andra kollegor som eventuellt är irriterade på dig. Som den krämigaste grädden på moset noterar du hur det surrar frenetiskt i din mobiltelefon. Du sneglar på displayen och känner mycket väl igen telefonnumret. Förskolan.

För många av oss kan en dag som den ovan beskrivna vara minst sagt stressande. Allt som oftast lyckas vi dock hantera sådana situationer tack vare vår flexibilitet och våra strategier för att navigera i oförutsägbarhet. För en person med autism kan samma situation rendera stress på en helt annan nivå och vara direkt överväldigande. Autism är ett spektrum av utvecklingsorienterade svårigheter som debuterar i barndomen och som kortfattat kännetecknas av begränsad förmåga att förstå och klara av socialt samspel samt av repetitiva och begränsade beteendemönster och intressen. Sådana begränsningar kan göra det ytterst utmanande att hantera situationer som liknar den som beskrevs ovan.

En till två procent av befolkningen beräknas ha autism.

Antalet ställda diagnoser ökar. Detta beror mest troligt inte på att förekomsten av autism ökar, utan på att kriterierna för att få en diagnos har förändrats, vilket sänkt tröskeln för att en diagnos ska ställas samt lett till att fler blir utredda. Men hur som helst är det en ansenlig mängd människor som bär upp kriterierna för att kunna sägas ha autism.

Det är viktigt att poängtera att även om det finns likheter i hur personer med autism är, tänker och agerar –annars hade de inte alla kunnat få samma diagnos – så skiljer de sig i övrigt åt precis lika mycket som personer som inte har autism. Det är väldigt lätt att man börjar stigmatisera och behandla personen med diagnosen som om den vore sin diagnos, och vips har man filtrerat bort allt det som är unikt med denna person. En av alla dessa helt unika människor, som har diagnosen autism, är Martin, min vän och en av författarna till denna bok.

Martin

Situationen som beskrivs i introduktionen till detta kapitel är för mig själva sinnebilden av en kvalificerat dålig dag på jobbet. Vem som helst hade nog sett fram emot att dagen skulle ta slut och att man förhoppningsvis skulle få lite lugn och ro hemma. När jag läste texten kände jag en välbekant ångest. Nästan som att se en oundviklig tågkrasch utspela sig mitt framför ögonen.

Som en person med autism ser jag först flera tillfällen för rejäl ”meltdown”, episoder där man helt tappar fattningen, behöver sätta sig ner, kanske rentav börjar gråta och översköljs av en vilja att fly eller sjunka genom jorden. Att ha autism handlar mycket om att planera, få till rutiner och göra tillvaron förutsägbar – en målbild som den här berättelsen på ett effektivt sätt pulvriserar.

Barn är ju små härliga slumpgeneratorer som kan få tillvaron att bli klart mer spännande och intressant, särskilt när vi har som minst marginaler för att hantera det. Neurotypiska personer – alltså personer som saknar diagnoser eller funktionsvariationer inom det neuropsykiatriska spektrumet, såsom autism, adhd, dyslexi eller

Vad vet du egentligen om autism och de utmaningar som kan följa med diagnosen? I denna bok möts två röster med olika perspektiv för att ge en unik inblick i ämnet: Martin Berggren, som fick sin autismdiagnos i vuxen ålder, och Stefan Söderfjäll, filosofie doktor i psykologi som bland annat ägnat sig åt att sprida kunskap om psykologiskt kapital.

Martin delar personligt och ärligt med sig av sina erfarenheter –från att maskera sina svårigheter till att hitta kraft i de mentala resurser som utgör psykologiskt kapital: hopp, tilltro till egen förmåga, resiliens och optimism. Genom Martins berättelse och Stefans forskningsbaserade kunskap förenas självinsikt och praktiska verktyg.

Denna bok är för dig som vill förstå autism och psykologiskt kapital bättre – oavsett om du själv lever med diagnosen, är anhörig, kollega, eller bara nyfiken.