Det gotländska mörkret

För fotografen Carl Bergstrand är det i det mörka som möjligheterna finns. När nätterna är molnfria och sommarljuset försvunnet är stjärnhimlen hans tak och kameran hans bundsförvant.

Carl Bergstrand fångar stjärnhimlen med sin kamera när ljuset är borta. Bilder av oändligheten. En bit av kosmos ljus som når oss på planeten Tellus, i utkanten av galaxen Vintergatan. Att Carl lyckas fånga det dramatiska på himlavalvet beror givetvis på god kunskap i fototeknik, idog planering och massor av nerlagd tid. Men att det sker just på Gotland har också sin förklaring.

Ett mörkt, skönt landskap

– Gotland har väldigt lite av det som kallas ljusföroreningar. Det betyder att vi kan se en extra starkt lysande stjärnhimmel, säger Carl.

I stora delar av världen blir mörka områden alltmer sällsynta, på grund av tätorternas utbredning och infrastruktur. Tack vare öns stora områden med relativt gles bebyggelse och läget mitt i Östersjön slipper man de stora städernas störande ljus. Under höst, vinter och tidig vår blir det ordentligt mörkt på kvällar och nätter, vilket gynnar en nattfotograf. Gotlands mörker under stora delar av året gör att man till och med kan se norrsken med blotta ögat, när förutsättningarna är de rätta. Men, det tillhör inte vanligheterna. – Det är svårt att beskriva det, men det är oerhört fascinerande att befinna sig under en mystisk, oändlig stjärnhimmel. Man blir som uppslukad. Som fotograf har jag blivit intresserad av hur långt jag kan ta nattfotograferandet.

Kameran ser mer än ögat

En klar, kall höstdag framträder Vintergatan som ett tydligt stråk av miljoner ljusprickar och de kända stjärnbilderna lyser med imponerande styrka. Även utan kamera är det ett häftigt skådespel som väntar när solen gått ner. Vid klart väder är såväl Vintergatan som tusentals andra stjärnor och himlakroppar klart synliga från många gotländska platser.

Dock finns det ännu mer att plocka fram med kamerans hjälp.