En ny församling föds

JUST DENNA lördags- att de skulle starta en pingstförsamling nästa söndag, den 18:e februari. I en skrift som gjordes när församlingen firade 10-årsjubileum beskriver pastor Carl Gyllroth vad som hände den där söndagen tio år tidigare: ”Under mycken bön mognade tanken på en församlingsbildning fram till ett avgörande. I den lilla övre salen i Lungviks föreningshus hölls mötet då gruppen ordnade vad som fattades. Då den lilla skaran,

1923 1923

F Rsamligen Bildades

Den 18/2 1923 bildades Betaniaförsamlingen i Örnsköldsvik (numera Pingstkyrkan) Det var en demokratisk förening där varje medlem hade en röst. Under församlingens fem första år gick medlemsantalet från 18 till 178.

Utdelning Av Kl Der

Under församlingens första år startades ett socialt arbete med utdelning av kläder till fattiga familjer. Arbetet var extra viktigt under vintern.

på 18 personer, svaga och bävande lämnade mötet anade säkerligen ingen vad som skulle möta dem på färden. Ingen kände heller till vilken välsignelse Gud i himlen ville och skulle använda dem till. Så tedde sig Betaniaförsamlingens begynnelse”

Vilhelm Eclundh hade några år tidigare börjat ordna möten i Örnsköldsvik. Han fick bo hos en familj i Högland och rummet var trångt. Han skriver i sin bok, med titeln ”Stordöparn”, att det passade honom bra för han kände sig inte stor och man blev inte uppblåst på den tiden av att kallas pingstvän. Efter en del turer kunde han hyra biografen Röda Kvarn som låg centralt. I det första pingstmötet var lokalen full av nyfikna Öviksbor. Som ensam medverkande ställde sig Vilhelm på en trälåda, tog sin gitarr och sjöng en sång. I predikan ställde han följande frågor; Vad är sanning? Är bibeln sann eller inte? Är Kristus en myt? I och med det mötet tyckte han att isen var bruten, början var gjord och en ny sorts andlig verksamhet hade börjat. Några år efter detta var tiden inne att bilda församlingen och Vilhelm Eclundh blev dess förste föreståndare.

Medlem i församlingen blev den som, efter att ha kommit till personlig tro på Jesus, lät sig döpas i vatten. Det behövdes en dopgrav i Röda Kvarn, som så småningom blev församlingens kyrka. Under arbetet med att få till denna kom några av stans betydelsefulla män in i lokalen. På frågan om vad som stod på fick de svaret att ”Här ska vi ha dopgrav och döpa folk” Besökarna tittade på varandra och en sa med medlidande i rösten; ”Arma människor” och så gick de ut.

Till största delen var det unga människor som kom med i församlingen. Det är inte de rika och kända som dyker upp i berättelserna. Vanliga, ofta unga och fattiga, människor blev ivriga pionjärer

DÅTIDENS MEDIER skrev ofta nedsättande om pingstvännerna. Inte minst det som hade med Den helige Ande att göra blev uppmärksammat. Djupt förakt och stort intresse var omgivningens attityder som människorna i den nya gemenskapen mötte både i församlingens verksamhet och i sin vardag.

Från klockan fem på söndagseftermiddagarna och till tio eller elva på kvällen pågick mötena. Under en stor del av tiden var det bön. Sättet att uttrycka vad som hände kunde vara: ”I dessa bönemöten kom många igenom till andens dop”

Till största delen var det unga människor som kom med i församlingen. Det är inte de rika och kända som dyker upp i berättelserna. Vanliga, ofta unga och fattiga, människor blev ivriga pionjärer och drog med andra in i gemenskapen. De hade ett driv och deras förmåga och längtan efter att kommunicera med sin samtid innebar att allt fler kom med. Efter församlingens första tio år reflekterar pastor Hjalmar Sjöberg: ”Många var det som pratade om församlingens dåliga förutsättningar och misslyckande men vi har sett att skaran har vuxit och vi har kunnat skicka ut människor som berättat om Jesus till både andra länder och andra delar av vårt land. Evighetens morgon ska visa vad Gud i sin nåd, genom de i världens ögon dåraktiga har utfört. All ära åt Honom”.

Hälsning från

Stanley Sj Berg

Predikant

Jag minns med tacksamhet församlingen i Örnsköldsvik. Vi stod ofta på knä tillsammans i bön, så att mina knän på byxorna slets ut.

Jag minns särskilt en händelse när jag fick en inre maning av Gud att åka till en liten by utanför Örnsköldsvik. Jag uppmanades av Guds röst att gå till byn och hälsa på en medlem, en gammal kvinna. När hon öppnade dörren lyfte hon sina händer och ropade ut ”Tack Gud att du hörde mitt rop i min ensamhet”.

Hon hade bett om ett tecken att om Gud hörde hennes bön skulle Herren skicka Stanley till hennes hjälp, det var en stark upplevelse!

1923 1923

F Rsta S Ndagsskolan

Söndagen efter församlingsbildningen startades den första söndagsskolan i Nordanås och snart även i Hörnett. Barnen bjöds storslaget på bilskjuts från Nordanås till Alfredshem i samband med terminsavslutningen.

En Cittra F R 17 Kronor

Protokoll berättar att man behövde ett instrument till sångkören. Det beslutades den 23/6 1923 att köpa den cittra som man en tid fått låna.