Men Jesus sade

när jag var barn var jag en gång med när en hundägare kom hem till sig. I skogen hade hunden sprungit bort. Hamnat på fel vägar, inte kommit när ägaren ropade och visslade utan hållit sig undan och hamnat vilse. När de kom hem var ägaren rosenrasande. I hans ögon hade hunden gjort bort sig, svikit förtroendet mellan dem och generat honom. Som straff för hundens beteende piskade han den med kedjan från kopplet tills hunden skrek och ylade av smärta. Det här var snart 40 år sedan och få människor skulle idag komma på tanken att göra så med en hund som sprungit bort och glömt husses röst. Tack och lov. Ändå verkar många ha den bilden av Gud.

Låt mig få citera en text från Bibeln som lär oss något annat:

Herren är min herde, mig ska inget fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig.

Din käpp och stav, de tröstar mig.

I vår värld och tid utmanar ondskan - godheten, synden - nåden och ohälsan - hälsan. Striden står i det stora såväl som i det lilla. Krig, småsinta grannar, egoism, svältkatastrofer, ångest, depression, pandemier och hela mörkrets arsenal har kastat sig mot ljuset. Mörkret får oss att tappa riktningen och proportionerna. Precis som hunden blir vi vilse.

Bibeln säger att ”Alla människor har syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Alla har vi förlorat ljuset någonstans längs vägen och kommit bort från Gud. Mörkret, synden, är inte bara utom oss utan även inom oss. Människan är en förunderlig varelse, ena stunden står vi upp för de högsta principer för att sedan ge efter för den lägsta av drifter. Genom vår fria vilja har vi stor kapacitet till ondska och godhet. Mörkret skiljer oss från Gud, från varandra och från oss själva.

Men Jesus sade ”Jag är världens ljus… …och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. I den kristna tron symboliserar inte Jesus ljuset, han är ljuset. Han är världens herre som ropar efter oss. Han söker oss, inte för att döma utan för att rädda. Hans ljus lyser in i vårt mörker och han kallar oss till sig. Här och nu lever vi i dödskuggans dal. Fortfarande förlorar vi de vi älskar, än så länge vacklar vi i dansen, vi dras mot ljuset och kan inte helt befria oss från mörkret. Men Jesus kan.

Detta är evangelium, det allra mest centrala i vår tro. Av allt det som Pingstkyrkan är och hoppas att bidra med till vårt samhälle är Jesus det största och det viktigaste, vi har inget som trumfar honom. Han är stjärnan och kärnan för oss. Att Jesus kom, levde, dog, uppstod, kommer igen och att vi genom den tron skall leva i himmelriket är kyrkans uråldriga hopp.

Genom att tro på Jesus blir man frälst och kommer hem till Gud. Detta är varje människas största ställningstagande, vill vi vända oss från våra egna vägar till Guds vägar, vill vi följa ljuset istället för mörkret, vågar vi sätta vår tro till Gud istället för till oss själva?

Vill du ta emot Jesus? Be gärna den här enkla bönen i så fall. Jesus jag kommer nu till dig. Jag inser att även jag har syndat och gått mina egna vägar. Hjälp mig att vända mig bort från allt som skiljer mig från dig, mig och andra. Hjälp mig att välja ljuset. Bli min Herre, herde och Gud, var mitt hopp och min räddning. Förlåt mig och fräls mig. Tack för att jag alltid är välkommen hem. Amen