Möllekuriren 2017 nr 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 1 • 2017

I luftrummet Retro

Möllerydfeber Fabian Täckström

Mölles kulturdag 2017

Hans bilder hänförde publiken

Text Bengt Nilsson

F

Foto Fredrik Lindbom

2

redrik Lindbom bjöd deltagarna på en makalös fotosafari. I programbladet stod det »Fåglar på Kullaberg i ord och bild«, men det nöjde sig inte Fredrik med. Vi fick se många underbara fågelbilder, till och med ett par filmsekvenser, men också

mycket mer. Det var allt från en nöjd säl på en kobbe i havet till lufsande björnar och dramatiska bilder från Kullabergs kuster; alla bilder med en skarpbiten skärpa.

Fredrik växte upp i Mellansverige, men sina rötter har han i Kullabygden, och numera bor han i Skåne. För tillfället håller Fredrik på att utveckla en webbutik som tar mycket tid.

Men han ser ändå till att få utrymme för sin stora hobby; att fotografera djur och natur.

– Jag har alltid tyckt om att vara ute i naturen. Det är i första hand fåglar som jag fotograferar, men jag intresserar mig även för andra arter såsom björnar, rävar, fiskar och insekter.

Webbadressen till Fredriks hemsida är flfoto.se. När jag går in på den beundrar jag hans fantastiska bilder av fåglar, och det är framför allt en serie ugglebilder som imponerar på mig. Fredrik har fångat ugglorna i flykten.

Fåglarnas typiska »ansikte« med de stirrande ögonen ger ett nästan spöklikt intryck.

– Det krävs stort tålamod att ta såna bilder, Möllekuriren nr 1 • 2017

säger Fredrik. Men innan man kommer så långt är det mycket förberedelser. Jag måste ta reda på var jag kan hitta djuren som jag vill fotografera och vilken tid på dygnet som är bäst. Dom flesta ugglearter till exempel är nattaktiva, så där är jag beroende av ljusa sommarnätter.

– Det ligger mycket planering bakom varje bild, kunskap om djuren och miljön de befinner sig i .

Idealet är att djuren varken ser mig eller hör mig eller känner min lukt. Jag måste också tänka på att ljuset och bakgrunden ska vara perfekt för att bilderna ska bli riktigt bra.

– Många gånger har jag gjort alla förberedelser och väntat i timmar, men ändå blir det ingen bild. Fågeln kom kanske inte i den position där jag ville ha den, eller så skrämdes den bort av någonting.

– Goda kunskaper om djuren är också viktiga. Det gäller att veta vad man kan förvänta sig, så att man inte missar till exempel när kungsfiskaren vänder sitt fiskbyte i luften. Det sker blixtsnabbt.

Jag frågar Fredrik hur det är att fotografera andra djur än fåglar. En björn, till exempel, kan ju vara farlig.

– Det stämmer, när jag skulle fotografera björnar i Finland vid den ryska gränsen kom en stor björn så nära mitt gömsle som fyra meter. Det var några skakiga minuter, men det blev fina bilder. Andra djur som hjortar, rävar och insekter är sällan farliga och lättare att komma åt.

Fredrik har rest mycket för att hitta de fåglar och djur som han vill ha på bild. Han tycker att det var en stor upplevelse att besöka Island.

– Naturen på ön är verkligen dramatisk med aktiva vulkaner, varma källor och gejsrar. Fågellivet är rikt.

– Det var enastående att till exempel kunna fotografera lunnefåglarna ute på klipporna.

Lappugglan är en uggleart som ibland är igång på dagarna. Det underlättar för en fotograf.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Fotoresa till Finland Efter lång väntan dök björnen upp. Den kom så nära som fyra meter från Fredriks gömsle. »Jag hörde den andas.«

Trut x 2, Fredrik tog bilden på ett spegelblankt hav i starkt motljus och med kameran underexponerad. Detta resulterade i den dramatiska, svarta bakgrunden.

Kungsfiskaren slår ihjäl sitt byte mot en trädgren eller en sten. Sedan vänder den fisken i luften för att kunna svälja den hel.

3

MEDVERKANDE Foton Christer Wallentin

Möllekuriren nr 1 • 2017 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│Birgitta Hansson 070-337 07 65 Layout och redigering

Gert Svensson

Monica Bengtson

Bosse Hansson

Gert är född i Malmö, vinterboende i Stockholm och sommarboende i Mölle. Han levde i datorernas värld i 40 år.

En solig höstdag i mitten av 1990-talet kom Gert till Mölle och såg skylten Tomt till salu.

Han slog till och köpte utan att känna någon i byn.

Livet i Mölle är en underbar mix av lugn och ro och full fart, tycker Gert. Det är härligt när huset är fullt med barn och barnbarn, och alltid lika skönt när friden infinner sig.

Han gillar att vara i Mölle, morronbada i Sundet, gå längs havet, promenera på berget, växla några ord med någon eller ta en cykeltur ut på landet.

Teaterintresset har följt Monica sedan skoltiden. Då hon låg i Uppsala spelade hon studentteater. Det lärde henne mycket som hon kunde använda i undervisningen under sina 40 år som adjunkt i svenska, historia, religion och konst i Ängelholm.

Numera lockar hon Mölleborna till scenerna.

Hon har strävat efter att utvecklas. Att resa blev därför viktigt, liksom att fortsätta med poängkurser inom ämnen som egyptologi och vinkunskap.

Kroppen ska ha sitt. Varje dag ser man henne med stavarna i högsta hugg promenera i omgivningarna, och hon tycker att Mölle är paradiset på jorden.

I år är det 51 år sedan Bosse kom till Mölle för första gången. Det var tillsammans med blivande hustrun Birgitta, som hade Mölleanknytning. Han är en föreningsmänniska och särskilt intresserad av det som rör kultur och natur.

Bosse har arbetat inom Lantmäteriet, varit fastighetsråd vid Svea Hovrätt och var de sista tolv åren innan pensioneringen länsöverdirektör och ställföreträdare för landshövdingen i Stockholms län.

I dag är Bosse ordförande i Mölle Bouleklubb, en i ledningen av Mölle Bridgeklubb och sekreterare i Föreningen Vattenmöllans Vänner.

Alla medverkande Leif Aspelin Monica Bengtson Karin Eriksson Anders Friberg Birgitta Hansson Bosse Hansson Hasse Hansson Ingmar Hesslefors Mats Jönsson Gunilla Larsson Fredrik Lindbom Peter P. Lundh Ingemar Löfgren Katja Löfqvist Anders W. Mölleryd Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Leif Persson Hans Peterson Henrik Ranby Gert Svensson Frederic Täckström Christina Ullenius Christer Wallentin

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama Floral Decor For You • Frisersalong Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs kommun Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Kvantum Höganäs ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget Lindes Bilverkstad Länsbergs

Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Plisséexperten Retro Sportfiskebutiken Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

4

Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2017 Presslagt den 7 mars 2017 Nästa nummer kommer ut den 9 juni 2017 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast den 15 maj

 Mölle By- och Kulturförening Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Årsavgiften för 2017 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj.

Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m.

Foto Christer Wallentin

Fredrik Lindbom tog bilden på framsidan av en röd glada. Flera av hans bilder finns på sidan 2–3.

Kontakt: flfoto.se Möllekuriren nr 1 • 2017

INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Och över alltihopa ...

2 Hans bilder hänförde publiken 4 Medverkande och annonsörer 5 Och över alltihopa ...

6 På gång i Mölle 10 Hans Peterson • Krönikan 10 Elvakaffe med min glade vän från Brunnby 12 Åtgärdsvalstudie – Ett ord värt att lära sig 14 Leif Aspelin • Solskydd till bilen 16 Det finns inget bättre än att flyga 19 Uppsikt över luftrummet 20 Mölle hamn 24 Med känsla för det värdefulla 28 Ransvik i våra hjärtan 31 Gemensamhetsbadet i Mölle 1905–1925 32 Hela Kullaberg under en hatt 34 Mölleryds böcker blir tillgängliga för alla 44 Allt känns möjligt med musiken 48 Karin Eriksson • Signerat 50 Restaurering av Krapperups gamla vattenmölla 53 Gunilla Larsson • Bildspelet 55 Föreningssidan

… LYSER MODER SOL. Så sjöng vår egen Povel Ramel, och nu har vi äntligen börjat utforska luftrummet över Mölle.

Ingmar Hesslefors tar sig an privatflygningen från Höganäs flygklubb i en artikel i numret, i en annan skriver han om flygledningen på Ängelholms flygplats. Och han lovar en fortsättning.

Hela rymden över Mölle är outforskad i våra spalter; vad kan det inte bli i kommande nummer. Tanken lyfter!

Kullabergsvägen är ett stort problem i Mölle, och nu verkar det som att byföreningen och Trafikverket tillsammans kan försöka finna en lösning.

För övrigt kommer det att ske en hel del annat i Mölle.

Barnen får en upprustad lekplats och hurtbullarna ett utegym intill boulebanorna.

Det gedigna, rika verket om Mölle–Kullen genom tiderna av Anders W. Mölleryd får

Påskdagen den 16 april Nyutgåvan av Anders W. Mölleryds verk presenteras kl 15

Söndagen den 26 mars* Byföreningens årsmöte kl 14

Måndagen den 24 april* Vårens sista vinprovning med Kaj Zaar

Lördagen den 8 april Strandstädning. Samling vid Ruffen kl 10 Söndagen den 9 april* Frederic Täckström visar sin film om Meme Åkesson kl 19

Möllekuriren nr 1 • 2017

Bengt Nilsson Redaktör

Söndagen den 30 april Valborgsmässofirande på fäladen.

Brasan tänds cirka kl 20 Fredagen den 9 juni Möllekurirens sommarnummer kommer ut

Foto Christer Wallentin

Fredagen den 14 april Konstrundan startar. Den pågår till och med den 23 april

Missa inte

Tisdagen den 21 mars* Carl-Johan Nordblom föreläser om samhällsplanering kl 19

nytt liv. Alla böckerna har skannats och kommer att finnas på byföreningens hemsida.

Därtill har en grupp valt ut de bästa berättelserna, och dessa kommer i en ny volym som byföreningen börjar sälja vid boksläpppet den 16 april.

På Kullaberg sker det stora saker. Länsstyrelsen förvaltar nu hela området, och vi kan se fram emot förändringar om hela berget omvandlas till nationalpark.

Frågan om Ransviks framtid är fortfarande inte avgjord. Ärendet ligger i Mark- och miljööverdomstolen, och ett beslut kan väl förväntas under året.

*Hålls i stationshuset

5

PÅ SPANING EFTER NÅGOT NYTT Marcel Proust skrev om en spaning efter den tid som flytt, men jag spanar efter det som är nytt.

Ett par nya hus är under uppförande.

Det ena ligger på Solviksvägen och det andra på Södra Strandvägen, alldeles intill fäladen. I andra hus pågår arbeten både ute och inne: nytt tak, nytt kök, ny färg på väggarna eller till och med en totaltrenovering inomhus.

Stora maskiner och lastbilar med släp kör varje morgon in i byn för att bistå alla projekt som är kommunalt eller privat bekostade. Den som läste HD:s dystra artikel om Mölle den 2 januari – som en by i avsaknad av folk och liv – fick en helt felaktig bild, vilket också flera Möllebor påpekade i tidningen några dagar senare, den 10 och 13 januari.

I hamnen har arbeten pågått både i januari och februari. Kommunen har förstärkt den stora hamnpiren med stenblock som har hämtats från Örkelljungatrakten. Nu får vi hoppas att den blir stabil och håller i många år. Även den mindre hamnpiren har renoverats på samma sätt.

Kommunen har också investerat i vatten och avlopp, el och fiber till de kommande byggnaderna på utfyllnaden och där Systrarna på piren ligger i dag.

Genom det statliga projektet Klimatklivet har laddstationer för elbilar installerats vid både golfbanans parkering och ute vid Kullens fyr.

Det utegym som byföreningen ville få vid Solviken föll inte länsstyrelsen på läppen, men kommunen var med

Av Gunilla Larsson • Byföreningens vice ordförande

på noterna, och nu får Mölle i stället ett utegym som också kommer att vara handikappanpassat. Det ska ligga på stationsområdet, mellan Västra Bangatan och de södra boulebanorna.

Fågelviken får en ny fräsch toalettbyggnad till badsäsongen. Några badar året om, så när säsongen börjar eller slutar kan man fundera på, men till mitten av maj ska toaletterna i alla fall vara på plats. Det blir ett likadant toahus som i Solviken, men med en annan färgsättning och ett vanligt tak.

Förra året skulle kommunen satsa på Solviken, och tillsammans med byföreningen tog man fram förslag till många förbättringar. De kunde inte genomföras då, men nu har länsstyrelsen gett dispens för flera av åtgärderna.

Följande kommer att göras under mars–april och vara helt klart till badsäsongen: • Bryggan vid dambadet repareras.

• Den stora bryggan förlängs och breddas längst ut så att det får plats två trappstegar bredvid varandra. Räcken monteras på stigen ned till bryggan.

• Vresrosorna runt bassängen får ge vika för ett trädäck runt om, och duschen intill bassängen förses med ett skydd.

• Mellan teknikhuset och bassängen anläggs en gång för att underlätta för dem som arbetar med tillsynen.

• Bredvid toaletterna blir det nya cykel ställ så att fler cyklar än i dag får plats.

Hela strandvallen från Solviken till fäladen drabbades av erosion i samband med stormen Urd, men något återställande är det inte tal om, eftersom sträckan lyder under bestämmelserna för strandskydd.

Stormarna har inte bara varit ett elände. De har också blottlagt sanden som finns under stenarna. Om stormarna fortsätter kommer kanske framtida sandstränder fram – en Möllebeach som skulle kunna tävla med Citybeach i Höganäs.

Lekplatsen får ny lekutrustning som ersättning för skeppet. Det var så ankommet att kommunens folk kom fram till att det inte var lönt att reparera.

På gräsmattan intill lekplatsen har parkavdelningen planterat tre äppelträd.

De är så pass stora att de kanske ger frukt redan till hösten.

Gyllenstiernas allé har fått nya träd som ersättning för dem som var i dåligt skick. På torgen i Gylleröd kommer också nya träd att planteras. Och utanför Hotel Kullaberg ska planteringsytan fräschas upp.

Det har alltså hänt mycket på sista tiden, och mer blir det inom en snar framtid. Och då har jag inte ens nämnt all byggnation som är på gång i hamnen.

Mer information finns på www.molle.se

Nya utegymmet placeras mellan Västra Bangatan och boulen.

Bilder från Höganäs kommun

Stora lekplatsen får ny utrusning som ersättning för det skraltiga skeppet.

Bassängen ska också renoveras, men det är inte säkert att man hinner med det i vår; det får i så fall anstå till hösten.

6

Möllekuriren nr 1 • 2017

Foto Christer Wallentin

PÅ GÅNG I MÖLLE

Monicas teatertips

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

After Dark • Malmö Opera den 14 april 2017. Gruppen säger adjö efter fyrtio lyckosamma år. Pris med buss 600 kronor. Ett fåtal platser kvar.

Ett nytt spännande år

Häromåret spelade Storan pjäsen om Pelle Erövraren för utstålda hus. I den här uppföljaren har Pelle blivit vuxen och bor i Köpenhamn. Han engagerar sig i kampen för arbetarklassens frigörelse, men vill inte försumma sin familj.

Musikalen skildrar konflikten mellan ideal och verklighet, mellan trolöshet och vänskap. Pris med buss 300 kronor.* * Ni som följer med bjuds på en trerätters söndagsmiddag klockan 14 på Sälgen i Höganäs.

Välkomna/Monica Bengtson

Nystart för Himmelstorp

Fina priser till Mölle

Den 23 mars klockan 18 i stationshuset träffas intressenter för att skapa en ny förening för Himmelstorpsgården.

En arbetsgrupp har förberett mötet, och den kommer att redogöra för ett förslag till stadgar, ekonomiska förutsättningar och tagna kontakter med Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.

Därefter blir det diskussion och föreningsbildning. Det är Kerstin Nilermark och jag som har tagit detta initiativ; dess framgång är helt beroende av hur många som engagerar sig.

Eva Dahlberg, utsågs till 2017 års företagsammaste skåning i en tävling arrangerad av Svenskt Näringsliv. »Det svävande huset« på Corfitz väg vann villapriset på årets arkitekturgala, SAR:s samling för yrkeskåren. En glad ägare, Sixten Eriksson, tog emot priset på Cirkus i Stockholm.

Välkomna!

Henrik Ranby

En rättelse I förra numret av Möllekuriren publicerade vi på sidan 51 den här fina bilden på Meme Åkesson. Tyvärr missade vi att ange att det var Anders Kjellner som hade tagit den. Vi ber om ursäkt.

Foto från webben Foto Anders Kjellner

NÄR NI FÅR tidningen i er hand har det gått nästan ett helt kvartal på det nya året. Ett nytt år då Mölle tar sats för utveckling och förändring.

Mycket är på gång och håller på att planeras. Detta ska ske utan att rubba på byföreningens motto ett bevarat och förnyat Mölle.

Den ansats som kommunen gör för Mölle är intressant, tycker jag.

Jag hälsar er välkomna till byföreningens årsmöte i stationshuset den 26 mars klockan 14.

En punkt på dagordningen är styrelsens förslag till ändringar i stadgarna.

Om årsmötet säger ja går förslaget vidare till ett slutgiltigt avgörande på en extrastämma i samband med sommarmötet.

En annan viktig punkt gäller verksamhetsberättelsen och redovisning av ekonomin. Till årsmötet hör också att välja nya ledamöter i styrelsen.

På vår hemsida – molle.se – finns alla årsmöteshandlingar för nedladdning.

Jag ber er betala medlemsavgiften för 2017 före den 1 april till bankgiro 5617-3883. Glöm inte ett ange namn och adress.

Om ni har några frågor eller synpunkter, kan ni mejla till info@molle.se. Ni kan också ringa någon av oss i styrelsen, se kontaktuppgifterna på hemsidan.

Vi kör för ett trevligt och spännande 2017, hälsar:

Pelle Erövraren – Den stora kampen • Helsingborgs Arena den 5 maj

Helsingborgs Stadsteater • Ett nytt spännande spelår har startat. Gå in på nätet och se teaterns repertoar. Välj en föreställning och låt mig beställa era biljetter till ett starkt reducerat pris.

I Glädjen eller småprat i svartvitt har Charlotte Engelkes satt tänderna i några av Ingmar Bergmans tidiga filmer. Hon bygger en egen historia i det bergmanska ljuset mellan svart och vitt.

På gränsen spelas på Lillan. Det är en cocktail av finkulturell, farsartade förnumstigheter, satirshow och ordlösa oneliners. En komisk helkväll med mycket underhållning och lite allvar.

Mats Jönsson Byföreningens ordförande

Möllekuriren på webben Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

Byföreningens styrelse svarar för innehållet på sidan 6–9 om inget annat anges.

Möllekuriren nr 1 • 2017

7

Lyckat med konst i mellandagarna I BÖRJAN AV DECEMBER kunde Mölleborna se affischer runt om i byn som berättade om en utställning i stationshuset den 27 december.

Det var Magnus Nordstrand som tog ett nytt grepp. Han ville visa tavlor med motiv från Mölle och Kullabygden. På förmiddagen var folk välkomna att lämna in sina konstverk och några timmar senare var det vernissage.

– Det är rätt lugnt i Mölle efter jul, så jag tycker att en av mellandagarna skulle passa för en sån här utställning, sade Magnus när vi hade kontakt i höstas.

– Dessutom är jag själv nyfiken på vilka målningar som finns med Möllemotiv motiv som Mölleborna vill visa .

Magnus genomförde utställningen som planerat. Drygt hundra personer kom för att titta på ett 40-tal tavlor.

Konstnärer som Hjördis Blomberg, Olof Krumlinde, Gunnar Wallentin och Alma Öhrström var representerade med flera verk, men det fanns också tavlor av mindre kända Möllemålare som Oscar Brandt och L. Nykvist.

I ett mejl efter utställningen skriver Magnus: Så här i efterhand kan jag konstatera att jag är lite förvånad över att det blev så välbesökt. Det är kul att man kan få till något så uppskattat med så förhållandevis lite arbete. Lillemor Löfgren ska verkligen ha en eloge som ställde upp och hängde tavlor och flyttade möbler.

Många vill se en fortsättning. Det kan det säkert bli, och kanske då med ett nytt tema. Det var också skoj att

8

det fanns ett piano på plats så att vi kunde ta dit en pianist. Han spelade skön bakgrundsmusik de första timmarna.

När jag intervjuade Magnus om utställningen frågade jag om hans eget konstintresse. Han svarade att det hade väckts för bara några år sedan. Men efter närmare eftertanke kom han på att grunden kanske lades redan när han som barn fick besöka Louisiana.

– Det är ett utmärkt sätt att bli intresserad. Konsten där är modern, och den är ofta lätt att förstå sig på (men långt ifrån alltid). Louisianas permanenta verk är roliga. Ta till exempel Tummen. Det är alltid en del i ett besök att se var den har hamnat, och Giacomettis figurer blir jag alltid imponerad av.

– Byggnaden och läget är något fantastiskt och triggar fantasin. Jag kan drömma om att själv bo där. Børnehuset och dess klubb för barn var jag och min syster alltid medlemmar i.

Ett besök där gjorde garanterat att det var kul även för oss yngre att åka till Louisiana.

Herman Österlund Stigen ned till Solviken.*

Hjördis Blomberg Bryggan i Fågelviken.*

Text och foto Christer Wallentin * Bilderna av målningarna är något beskurna.

Olof Krumlinde Vattenmöllan i byn med samma namn.*

Möllekuriren nr 1 • 2017

PÅ GÅNG I MÖLLE

En ny film med Meme Åkesson JAG FILMADE MEME första gången när

Ellens café i Ransvik återinvigdes på våren 2009 efter en renovering.

Därefter filmade jag henne vid ett flertal tillfällen, både på repetitioner med Capella Lundensis och på några av deras konserter. Men även i skogen på Kullaberg och på klipporna då Meme berättade om sig själv. Dessutom på en

viskväll på Ransvik tillsammans med Fredrik Forssell.

När delar av Capella Lundensis besökte Meme i huset på Kullaberg passade jag på att filma, liksom ett samtal mellan Meme och hennes pappa i trädgården.

Välkomna till premiärvisningen söndagen den 9 april klockan 19 i stationshuset. Frederic Täckström

Sommarminne Ett exempel på Lillemor Löfgrens akrylmålningar. Se lillemorlofgren.com

Gallerisäsongen ÅRETS UTSTÄLLNINGSVERKSAMHET börjar med Konstrundan långfredagen den 14 april. Den pågår till söndagen den 23 april.

Mimmi Belfrage Mohlin och Hans Alve Larsson visar sina målningar och teckningar i stationshuset. I annexet ställer Lillemor Löfgren ut målningar och skulpturer. Öppettider: Påskdagarna och sista helgen klockan 10–18; på vardagarna klockan 16–19.

Efter Konstrundan är det paus några veckor innan sommarens alla utställningar tar vid.

Meme Åkesson repeterar tillsammans med Capella Lundensis. Foto Frederic Täckström Foto Christer Wallentin

Kulturdagen – Succé i år igen

Efter ett praktslag gick tunnan i tusen bitar – och alla godispåsarna ramlade ut. Då blev Bianca af Ekenstam årets Kattadrottning.

Isac Cedervang tog hem Kattakung-titeln.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Elever från Eric Ruuth spelade Emelia Svensson (fiol), Nilla Jönsson (tvärflöjt) och Cecilia Orwén (tvärflöjt). Andra inslag under eftermiddagen var föreläsningar, mer musik och massor av smarriga, hembakade semlor.

9

Invandrare

D

där smältvattnet droppade, i iskanten, var

det mesta om handel, jordbruk och gruvhantering.

det barmark, tundra, under några hund-

På 1400-talet och framåt fortsatte den tyska arbets-

ra år. Men det stora istäcket fortsatte att

kraften att strömma till Bergslagens gruvor som var

smälta undan.

Sveriges förnämsta inkomstkälla.

För cirka 8 000 år sedan kunde man skönja

På 1600-talet kom Louis de Geer – »svenska

yttersta stranden av det som en gång skulle bli

industrins fader« – i spetsen för vallonerna från det

Norden, Sverige. Först stack väl den där bergstop-

fransktalande Belgien. Och en samling holländare

pen upp.

flyttade till Göteborg som fick en holländsk karaktär

En mås slog sig ned och tittade på den runda viken där en gång fiskare skulle slå sig ned och Mölle växa fram.

Men efter iskanten följde renar och smådjur som räv och hare. Och jägarna. De – det vill säga vi – var de första invandrarna.

Långt senare, mycket långt senare, när Sverige

med kanaler på gatorna.

Alla dessa, liksom kommande invandrare, stannade i Sverige, gifte sig, fick barn och lämnade sitt DNA vidare. Lite var kan vi nog diskret skryta med

att vi har internationellt blod i ådrorna.

Men man får inte glömma »finnmarken«, området i mellan-Sverige, ungefär mitt för Värmland.

blivit Sverige, odlat och bebott, kom fler invandrare.

Blivande Karl IX utlovade sju års skattefrihet för

Först var det väl slavar som fördes hem under brons-

de finländare som ville odla upp detta försummade

ålderns och vikingatidens härjningar.

område. Det kom 50 000 till en början, och de spred

Slavar eller trälar begagnade sig storbönderna av långt in på 1200-talet. Men den egentliga in-

sig åt både norr och söder.

Visst känns det skönt att ha lite envetet finskt

vandringen, efter den där första vågen som följde

blod i ådrorna. Och på någon generation lärde de sig

istäcket, kom på medeltiden.

väl svenska. Tvärtom hade varit bättre.

Då kom främst tyska köpmän och hantverkare

Om alla invandrare hade lärt oss sitt hemlands

hit. De slog sig ned i städerna och lärde svenskarna

tungomål: franska, tyska, holländska, engelska och

Invandrare behövs På Gävle sjukhus arbetar 70 läkare som har kommit som flyktingar till Sverige.

Foto Anders Friberg.

Ur lakartidningen.se den 23 oktober 2015

10

Möllekuriren nr 1 • 2017

HANS PETERSON KRÖNIKAN Det tog oss 8 000 år att bli isfria. Om 8 000 år är vi säkert inlemmade i en världsgemenskap där det varken finns ut- eller invandrare. Så låt oss ta det lugnt

Efter kriget öppnades ett fönster söderut och friskt blod strömmade in, som den där vårvinden man drömmer om i januari när detta skrivs. Fast vi har ännu inte fått någon snö, gudskelov.

Folk har fortsatt att invandra och utvandra.

Främst har man sökt sig hit. 1984 kom exempelvis

så småningom italienska och spanska. Hur lätt skul-

25 000 från olika håll. 7 000 var flyktingar. Och de

le vi inte ha kunnat resa runt i åtminstone Europa.

är säkert för länge sedan inordnade i det svenska

Svenska är ju inte mycket att komma med på en krog

samhället – om de inte vänt tillbaka.

Förhoppningsvis inte – invandrare behövs. Det

i Bologna eller Barcelona.

Men även utvandring har skett, inom en kort

råder brist på arbetskraft inom de flesta yrken:

tidsperiod, men i stort antal. 1850–1930 utvand-

byggare, läkare, busschaufförer och så vidare, och så

rade minst en och en halv miljon svenskar främst

vidare.

De flesta som kommer är yrkesfolk och inte bara

till Nordamerika. Och med samma dröm som alla invandrare och utvandrare: en bättre framtid.

Och de flesta svenskar fick det. De ansågs vrånga, sura och enstaviga, men pålitliga och arbetsamma.

inom städbranschen. Svenska är omvittnat ett svårt språk men det går att lära sig, det vittnar inte minst barnen om. »Allt har sin tid« som det står i bibeln, denna

Amerikanska lärde de sig på jobbet eller i kvällskur-

förträffliga samling texter som likt Shakespears verk

ser.

Och de tog det jobb som gavs. Eller som nu, ges.

mest verkar bestå av citat.

Det tog oss 8 000 år att bli isfria. Om 8 000 år är

Invandrare har varit eftersökta. I slutet på 1940talet behövde inte minst Volvo folk. Svenska företag

vi säkert inlemmade i en världsgemenskap där det

gjorde rekryteringsresor till Italien, men också till

varken finns ut- eller invandrare. Så låt oss ta det

Grekland, Österrike, Jugoslavien.

lugnt. m

ELVAKAFFE MED MIN GLADE VÄN FRÅN BRUNNBY Av Gert Svensson NÄR FADI OCH JAG går in på Grand Hôtel säger kvinnan i receptionen: »Vi har stängt i dag, men två släta koppar kaffe kan vi alltid fixa.« Vi sätter oss ned vid ett av fönsterborden i stora matsalen. Det är tomt och tyst. Utanför fönstret ligger ett spegelblankt Öresund, från den klarblåa himlen värmer en lågt stående sol och långt därborta skiljs havet från himmeln genom en smal landremsa. Luften är så där krispig som den är en kall förmiddag de första dagarna i januari. Det är Trettondagsafton.

Jag är sommarboende i Mölle och kommer då och då på besök under resten av året. Mitt första möte med Fadi och hans söner var en solig Möllekuriren nr 1 • 2017

septemberdag 2015 på bouleplanen.

Efter att vi tömt min kaffekorg körde jag honom till boendet i Brunnby.

Det blev början på en vänskap som

När vi träffades 2015 pratade vi engelska. Nu är det skånska – som Fadi är bättre på än jag

sedan har följts av många träffar med honom och hans familj.

Nu, femton månader senare, är det en glad Fadi som jag dricker elvakaffe med.

Familjen har fått uppehållstillstånd och Fadi har fixat praktikplats i Höganäs för både sig själv och sin hustru. Barnen trivs i skolan och i fotbollsklubben, och familjen är på väg att få en egen bostad i Höganäs eller Helsingborg.

När vi träffades 2015 pratade vi engelska. Nu är det skånska – som Fadi är bättre på än jag.  Jag vet att många i Mölle har gjort mycket för att hjälpa sina nya vänner i Brunnby, och jag är glad att vara en av dem. För mig är vi tillsammans, offentligt och i det tysta, Årets Möllebo 2017.

11

Åtgärdsvalstudie – ÅVS

arbetar nu vidare. Studien kommer att genomföras snabbt. Det lovade projektledaren Markus Jonsson från Trafikverket i Malmö. Han menar att det krävs att projektet hittar innovativa lösningar, eftersom trafiksituationen är så problematisk under endast några få sommarveckor.

Ett ord värt att lära sig Av Ingemar Löfgren

T

rafiksituationen i Mölle har under många år skapat bekymmer, främst under sommarmånaderna. Höga hastigheter, tusentals bilar, våghalsiga cyklister. Buller, avgaser, olycksrisker.

Byföreningen har haft många kontakter med kommunen, Trafikverket och polisen för att förbättra situationen. Och temporära åtgärder har vidtagits – hastighetskontroller, fartmätare med mera – men något helhetsgrepp har inte tagits.

Nu ska det ske! Trafikverket har bestämt sig för att komma till skott.

Under 2015 försökte byföreningen förmå Trafikverket att agera för att skapa en hållbar trafiksituation genom Mölle.

I augusti samma år fick vi beskedet att Trafikverket övervägde att genomföra en åtgärdsvalstudie. Man hade skrivit till Mölle i listan på kommande projekt, men informerade oss samtidigt om att det stod många på den listan – så det kunde komma att dröja.

Men nu har vi – efter ytterligare påtryckningar – hamnat högst upp på listan. Vad är då en åtgärdsvalstudie?

Bara namnet kan ju få en att rynka pannan. Men så här beskriver Trafikverket studien, se rutan nedan:

Det handlar inte om att omedelbart dyka ned i lösningar och åtgärder, utan att först beskriva situationen och sedan analysera den från många olika perspektiv. Dialog med berörda aktörer och intressenter är centralt i ett projekt av det här slaget.

Utredningen ska resultera i olika förslag.

För vart och ett av dem ska effekter och konsekvenser belysas. När en åtgärdsvalstudie väl är genomförd vidtar den regionala prioriteringen – vad ska göras och när? Och av vem? I bästa fall kan många bra, konkreta förändringar ske ganska snabbt; i värsta fall samlar de damm i arkiven.

Det första mötet om en åtgärdsvalstudie för Mölle hölls i kommunalhuset i början av februari. Folk från Trafikverket, Naturvårdsverket och kommunen var med.

Mats Jönsson och jag representerade byföreningen.

Mötet resulterade i en gemensam bild av problemen och en inventering av möjliga lösningar. Trafikverket

Foto från webben

GODA EXEMPEL FINNS

• Tidiga skeden innan den formella planprocessen

• Kunskap- och dialogbaserad process • Bas för nationella och regionala åtgärdsplaner • Alla trafikslag och färdmedel, liksom alla typer av åtgärder, ska beaktas – åtgärder väljs med hjälp av fyrstegsprincipen

12

à la Trafikverket

• Sker i samarbete med andra aktörer – flera aktörer behöver ofta ta ansvar för samhällsutvecklingen

ÅTGÄRDSVALSTUDIE

• En systematisk metodik för att tydligt analysera och beskriva problem – Krav på tydlig dokumentation

• Situationsanpassning

Låter det hoppingivande? Nja, det beror på. Å ena sidan har verket en gedigen metodik som kan samla alla intressenter kring bilden av situationen, problemen och åtgärderna. Å andra sidan finns det ingen garanti för att en åtgärdsvalstudie leder till någonting. Förslagen ska ju läggas in i de regionala planerna, prioriteras och delas upp på de olika intressenterna, det vill säga på Trafikverket, Naturvårdsverket och kommunen. Slutligen ska de beslutade åtgärderna förverkligas. Och då har det kanske gått många somrar till …

Låt oss emellertid tro på detta och bidra med kompetens och energi i arbetet.

Det blir som man tänker, sägs det. Vi tänker framgång. m

Trafikverket gjorde nyligen en åtgärdsvalstudie för Kivik i Simrishamns kommun. På webben kan du läsa rapporten och se vad som ska göras där. Sök på de kursiverade orden.

 Fotnot Trafikverket har ansvaret för väg 111 genom Mölle fram till Djupadal. Där övergår ansvaret på Naturvårdsverket. Italienska vägen ut till Kullens fyr är alltså en enskild väg. Bortsett från Kullabergsvägen är det kommunen som har ansvaret för gatorna i Mölle.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Vi älskar vårt jobb

PONTUS ANDERSSON Säljledare Frukt & Grönt Våga köpa eko-varor! Både du och miljön tjänar på det.

JASMINA HAMZIC´ Bröd Säg bara till om du behöver hjälp!

Vi bakar tre gång er om dagen.

ST EVA THÖRNQVI utik Säljledare Förb mang är ge ga en Service och itt jobb! nyckelord i m

MIA LILJA at Säljledare M ndera att ku ra ire sp Jag vill in r! ke sa pröva nya

Möllekuriren nr 1 • 2017

ERIK AHLSKOG Handlare Som chef är ja g drabbad av kontoret.

Helst vill jag pr ata god mat m ed våra kunder.

13

Solskydd till bilen Av Leif Aspelin

D

et var så här det började: Det är mer

efter. Jag köpte 500 med löfte att komma tillbaka

än 20 år sedan nu.Vi hade tagit med

och handla fler om några dagar. Tryckarbasen

oss bilen till franska Rivieran. Solen

tittade skeptiskt efter mig när jag körde därifrån

kastade sina gyllengula spjut över oss

med fullastad bil.

och vår bil. Var vi än parkerade var

Men vad gjorde det, nu hade vi det viktigaste.

den stekhet invändigt när vi kom tillbaka. Riktigt

En mall att skära ut skydden efter hade vi ordnat

obehaglig att sätta sig i. Fransmännen hade ett

på ett snickeriföretag i Höganäs. Färg till att måla

raffinerat sätt att skydda sig från heta bilar. Vi lade

solskydden i glada färger var redan köpt. Nu åter-

märke till det vid badstränderna och vid stora,

stod bara (!) jobbet med att tillverka produkterna.

öppna parkeringar. De placerade en stor papp-

Det gick med rasande fart. Jag skar ut modellerna

skiva framför vindrutan. På det sättet hindrades

och EMNK (en mig närstående kvinna) målade.

Snart var hela gräsmattan

göra fordonet stekhett

full av torkande solskydd.

och nästan omöjligt att

Där låg solskydd av alla

sätta sig i.

de slag. En del var prydda med solglasögon, en

Vi kom på att vi skulle kunna göra samma sak.

fin symbolik, andra av

Det vill säga tillverka

segelbåtar på ett böljande

solskydd för bilar och

blått hav och åter andra

sälja i Sverige. För vill

pryddes av en strålande,

det sig väl kan solen vär-

varm sol.

En tidig morgon

ma ordentligt här också.

lastade vi bilen med de

Minsann!

Vi inhandlade alltså ett skydd för att ha som

ordentlig hopvikta skydden. Vi tog hundra med oss

mall när vi kom hem och skulle sätta igång pro-

för vi tänkte att är åtgången strykande kunde vi lätt

duktionen. Och vi skulle bli om inte rika så i alla

åka hem och hämta fler.

fall välbärgade.

När vi kom hem skred vi genast till verket. Den

samlingsplats för kunder av alla valörer. Och stora

för solskydden. 20 kronor styck? Det skulle ge 20

ytor för bilar att bli kokheta på när solen var på det

000 kr i förtjänst. Vi tänkte nämligen börja lite

humöret.

Vi traskade omkring där minst två timmar men

Sedan kunde det bli flera. Eller de kunde kosta 25

sålde inte ett enda solskydd. Det var uppenbarli-

kr styck. Det skulle bli en nätt förtjänst på 25 000

gen inget som bilägarna efterfrågade. Som att sälja

kronor. Eller varför inte 30 kronor. En jämn och

kylskåp på Grönland. Efter två och en halv timme

bra siffra. Till slut enades vi, girigt, om 40 kronor

gav vi upp Väla centrum. Vi var överens om att det

per styck.

inte var någon bra plats. Uppenbarligen.

Första svårigheten var att hitta bra papp. Jag

Jag föreslog att vi i stället skulle bege oss till

åkte runt i Höganäs och Helsingborg men ingen-

bad- och campingplatsen i Råå för vem vill sätta

stans fann jag vad jag sökte – tills jag kom till ett

sig i en varm bil efter ett uppfriskande, svalt bad.

tryckeri utanför Helsingborg. Där hade man stora

Sade jag. Hoppfullt!

sjok av papper av fin kvalitet. Precis vad jag letade 14

Vi startade i Väla centrum, utanför Helsingborg – inte så utbyggt då som nu, men ändå en

stora frågan var bara hur mycket vi skulle ta betalt

försiktigt och sälja 1 000 stycken till en början.

Foto från webben

effektivt solen från att

Där gick det också bättre. Vi lyckades nämligen Möllekuriren nr 1 • 2017

bli av med ett solskydd till visserligen, ett rabat-

samvete att försäljningen skulle gå lika uselt för

terat pris, 30 kronor. Men ändå. Det var en ung

honom som för oss.

Efter ett par timmar gav vi upp projektet, köpte

mamma med en ännu yngre son som behövde ett.

Vi gick sedan runt på campingplatsen utan

var sin glass för pengarna vi tjänat. Pappskivorna

att ha någon framgång. Den ende vi såg var en

lyckades vi lämna tillbaka men fortfarande har vi

smålänning som satt och stekte sig utanför sin

ett antal solskydd kvar i källaren.

Någon som behöver? De är billiga. 30 kronor

husvagn i värmen. Han tyckte solskydd var en bra

styck.

idé och skulle starta egen tillverkning i garaget där hemma. Sade han. Sedan dess har jag haft svårt att riktigt uppskatta smålänningar!

Vi önskade lycka till och hoppades utan dåligt

Leif Aspelin har varit nattchef, editionschef och ekonomireporter på Svenska Dagbladet.

Norrland möter Skåne

Foto Anders Bergh

I VÅR NORRLÄNDSKA HÖRNA HITTAR DU Reninnerfilé

Råvaror direkt från skog, sjö och myr

Renskav • 100 % kött Torkat renkött Souvas • lättrökt renskav Älgstek Älgfärs Äkta Kalixlöjrom m.m.

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet Nyhamnsläge

Öppet alla dagar 8–20 Möllekuriren nr 1 • 2017

15

Det finns inget bättre än att flyga Det är inte av oartighet som Åke Karlsson äntrar in först i planet, utan av praktisk nödvändighet.

Utrymmet i en Piper Cherokee är inte stort större än i en gammal Folka. Åke är ordförande i Nordvästra Skånes Flygklubb, och för mig i den här stunden Piloten med stort P.

Text och foto • Ingmar Hesslefors

D

et vi gör är egentligen inte ett skvatt märkvärdigt. Med 27 elever i klubbens utbildning för flygcertifikat kommer de som till exempel står på backen i Mölle att kunna lägga märke till månghundrade rörelser, som facktermen lyder, med Höganäs flygfält som bas. Flygturer skulle man väl kunna kalla det, lite vårdslöst.

För att komma ombord börjar man med att sätta vänsterfoten på ett halktejpat steg bakom höger vinges

innerkant. Den inre delen av vingen är också tejpad och där finns det ett handtag, stort som till en kökslucka, att ta tag i. Dörrens insida avslöjar lätt konstruktörernas ambition att hålla vikten nere. Åke lutar sig över mig och drar igen den med en smäll. Sedan ska en rejäl låsregel tryckas ned. Safety first. Bältena är vanliga trepunktsbälten, som i en bil.

Nu är vi i en annan värld. Detta blir särskilt tydligt när vi har fått på oss våra headsets med hörlurar och en mikrofon framför munnen. Jag har va-

rit på väg in i den världen ända sedan jag parkerade utanför klubbhuset. Där finns bland annat ett simulatorrum, en lektionssal och ett fikarum, dock med den egenheten att det samtidigt är »flygtorn«.

Det är här de hör när Åke trycker ned en knapp på styrreglagets vänstra ovansida och korthugget, vant, meddelar vad de redan vet; att i dag ska vi använda den kortare av fältets två banor, 06-24 heter den. Den sträcker sig alltså med kompassriktning 60 grader åt ena hållet och 240 grader åt andra.

Den längre banan heter 14-32.

Molnen har lyft

Lurar över öronen och mick framför munnen ger känslan av att vara i en annan värld. Åke Karlsson, till höger, är en erfaren pilot och ordförande i Nordvästra Skånes Flygklubb.

16

Det är en tisdag i februari. I dag har molnen lyft sig till högre höjder än på länge. Det regnar inte, är inte dimmigt, och temperaturen ligger strax under noll.

– Bättre flygväder än man skulle tro när man är kvar på marken, säger Åke.

Han har redan varit uppe en sväng.

Planet är uppvärmt, jag kan låta långkalsongerna vara, men motorn Möllekuriren nr 1 • 2017

behöver chokas lite extra för att snällt starta.

Vindriktningen i dag är 80 grader, nästan rakt ostlig alltså. Det innebär att Åke vid start får stötta lite med vänster axel, om uttrycket tillåts. Han kompenserar därmed för den måttliga sidvinden på 5–6 knop. Flygvärlden tänker i knop och fot, alldeles oavsett hur tekniskt avancerat allting har blivit. Ett slags hommage till Orville och Wilbur Wright, känns det som.

Två gånger har Åke haft framme den inplastade checklistan från sin givna ficka vid förarens stol. Hans tumme har följt rad efter rad och han talar, mer till listan än till mig. Prickar av, kontrollerar, känner på styrspak och pedaler, läser av instrument.

Taxar ut Vi taxar ut, skumpar fram lite över det frusna fältet. Den som någon gång har suttit på ett lite rangligt men vänligt hölass förstår känslan. En skock råkor makar vant på sig.

– Dom brukar inte ställa till besvär, säger Åke.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Men de vill ändå liksom visa: Vi kan flyga vi också, om vi behöver. Åke anropar: – Höganäs Radio, Sierra Echo Kilo India Uniform, ställer upp och startar från bana 06.

Motorn ska upp i 2 300 varv, och vid 50 knop lyfter planet. Golfbanan, som ligger där flygfältet slutar, försvinner snabbt bakom oss. För mig går det inte att avgöra exakt när vi blir luftburna. Höganäs stad har vänligt nog ingen skyline som vi måste undvika.

Och vårt motorljud ska störa invånarna så lite som möjligt, det finns regler för sådant.

Molnen ligger på 2 000 till 3 000 fot med något enstaka hål som släpper igenom solen. Sikten är måttlig denna dag.

Bakom oss har vi nu flygfyren med beteckningen SVEDA. Håller vi reda på den så håller den reda på oss.

Vi svänger ut över havet. På tjugo minuter skulle vi kunna ta oss till Anholt. Men dit ska vi inte.

Måsarnas flykt under oss ger ett segt intryck, nästan ointresserat. Därborta vilar Mölle. Bygden väntar på en annan grönska än den grangröna. Denna dag använder ingen något povel-ramelskt nödrim på engelska för att landa i ordet fri. Grand Hôtel är en

stor vit ruvande höna av rasen White Leghorn om än med god sjöutsikt. Kapellet, en ungtupp som försöker smita iväg från flocken. Alla husen ligger i lä under den långa Kullen. Hamnen är nästan båtlös.

Långt i fjärran, väl väster om och bortanför Hallands Väderö, glimmar det till som av guld. Solen har brutit sig igenom och lyckats träffa något som skickar oss en solkatt. Ögonblicket senare får Torekull också en skvätt sol, vill väl vara lite mallig.

Kullens spets Vi rundar Kullens spets. Dess fyrar bryr sig inte om oss. Ute på Skälderviken går sjön i skjortärmarna.

Golfbanan verkar tom, inget annat att förvänta. Kanske skulle vi kunna få syn på det nedbrända Nimis, konstinstallationen ni vet. Men icke. Om dess aska är följden av råbarkad konstkri-

Flygklubbens Piper Cherokee i luften, och på marken utanför klubbens hangarer.

17

Flygfyren utanför Höganäs är till

Kullen med Skälderviken till vänster och Öresund till höger. Allt stämmer med kartan. Mölle kurar i vårvinterväntan.

tik, ett terrordåd eller helt enkelt ett slyngelstreck får andra avgöra.

För oss är det viktigare att inte flyga in i den kontrollzon som flygledningen på Ängelholms flygplats ansvarar för.

Vi har inte anmält att vi vill in i den zonen, så varför störa?

I stället svänger vi åt höger, in över Jonstorp, och flyger över Mjöhult mot Helsingborg. Åke har kartan lätt tillgänglig, men behöver den egentligen

inte i dag. Jag letar vägsträckningar, korsvägar och annat som känns hemvant, men lyckas bara sådär.

Under oss pågår turandet till Helsingör som vanligt. Vi vänder hemåt.

En skogsdunge i strandkanten ger oss ett par små luftgropar.

– Om vi hade flugit 100 meter högre skulle vi nog inte märkt dom, säger Åke.

god hjälp – även om den just nu inte skulle behövas. Vattentornet räcker att orientera sig efter. Vi svänger in från havet över Lerbergets hamn och fotbollsplanerna på Sportcenter. En bunker till en av golfbanans greener dyker upp, och så kommer fältet. Landningen går mjukt och fint. Äventyret är över, om än ett vardagligt sådant.

– Vill du att jag ska applådera nu? frågar jag Åke.

– Det behövs inte, säger han och ler. Det ser jag på hans högra mungipa. Själv är han upptagen med att taxa in, snyggt och prydligt. Och han tillägger: – Det finns inget bättre än att flyga!

NORDVÄSTRA SKÅNES FLYGKLUBB Klubben bildades 1939 i Helsingborg. Sedan 1951 håller den till på Höganäs flygplats. Bakom den satsningen låg Höganäsbolaget och en övertygelse att flyget i framtiden skulle komma att stå för även kortare resor.

Antalet medlemmar är 180, varav cirka 100 flyger. Klubben har tre egna flygplan.

Flygskolan utbildar piloter i tre klasser: PPL–Private Pilot Licence, LAPL–Light Aircraft Pilot Licence och ULPL–Ultra Light Pilot Licence. För närvarande är 27 elever inskrivna. För lärarna är jobbet en deltidsyssla, men många av dem har yrken som är kopplade till flyg. Priset för

18

utbildningarna är i runda tal 80 000 kronor, 65 000 kronor respektive 40 000 kronor.

Höganäs kommun äger marken som klubben disponerar. Flygplatsen omfattar 18 hektar gräs, och det tar hela tolv timmar att klippa gräset; utförs frivilligt.

Klubben kan erbjuda drygt femton sängplatser. Flygande besök kommer oftast från Danmark eller Tyskland, förutom övriga Sverige.

Flygplatsens läge på routen från Europa upp i Skandinavien gör den välkänd. Här kan man tanka flera sorters bränsle.

Klubben har ett så kallat hjälpflygtillstånd. Det innebär bland annat att klubbens tjänster kan rekvireras av Kustbevakningen för spaningsuppdrag längs kusten.

Flera piloter flyger för Frivilliga flygkåren, en civil verksamhet som, liksom Hemvärnet, stöttar det militära försvaret.

Flygplatsen har cirka 3 000 rörelser per år, det vill säga starter och landningar. Den är godkänd för allmänt bruk, har banbelysning och är miljödeklarerad både vad gäller verksamheten i stort, bullernivåer och bränslehantering.

Möllekuriren nr 1 • 2017

glaslock för att ingen ska komma åt dem av misstag. Rött för haveri, grönt för problem. Man får inte vara färgblind som flygledare.

– Har ni haft några haverier?

– Inte dom senaste åren, säger flygledare Martin Lundin som visar mig runt.

– Förutom ett par buklandningar med småplan. Men där hade piloterna glömt att fälla ut landningsställen.

Uppsikt över luftrummet Text och foto • Ingmar Hesslefors

F

lygledartornet på AGH, det vill säga Ängelholm-Helsingborg Airport, ligger på andra sidan flygplatsen sett från passagerarterminalen. Där hade Barkåkra flygflottilj F10 sin bas mellan 1945 och 2002.

Härifrån ser man ingenting av alla de 419 000 passagerare som 2016 trafikerade flygplatsen, rekordmånga. Men väl sportbilstillverkaren Koenigseggs lilla teststräcka, som ligger på den numera nedlagda nordostliga landningsbanan.

Nio flygledare håller tornet bemannat från 06.00 till 23.00. Ur deras synpunkt – eller piloternas däruppe i skyn– är Kullen inte särskilt intressant, varken som halvö eller ås. Men väl Svedberga Kulle sydost om Mjöhult, för där står flygfyren SVEDA. Trafik till och från Kastrup och Sturup använder den, liksom förstås en del av de 11 340 starter/landningar som trafikledarna i Ängelholm hanterar på ett år.

Det finns vissa saker för en flygledare som är internationella och gemensamma oavsett var på jordklotet de befinner sig.

Tid anges alltid i UTC, Coordinated Universal Time, det vill säga i princip det som förr kallades för Greenwich Mean Time. Det ena är en standard det andra en zon. Skulle en trafikledare i Ängelholm ha kontakt med en pilot över Möllekuriren nr 1 • 2017

Grönland, så är det UTC-klockslaget som avgör om hon eller han ska hälsas god morgon eller inte.

Språket är engelska förstås. Men det är korthugget, fyllt med standardfraser och snabbt uppräknade siffror med fot och knop, längd och fart. Det är egendomligt svårt att snabbt ta till sig – även för den som än van vid engelska.

– Man lär sig lyssna efter avvikelser, säger Peter Kallin, flygledaransvarig.

Och att snabbt be om repetition vid minsta tvekan.

Tornet har flera uppsättningar datorskärmar, med ansvarszoner tydligt markerade, och instrument för lufttryck, vindhastighet, vindriktning, temperatur.

Och så förstås penna och papper.

Trots internationella standardiseringar behöver dessutom varje flygledartorn utveckla sina egna rutiner anpassade till lokala förutsättningar. Några av flygledarna här kan också tjänstgöra på till exempel Ljungbyhed. Men de kan inte omedelbart ta vid i Halmstad eller Sturup; säkerhetskraven måste först uppfyllas.

Röda och gröna knappar på instrumentpanelen är försedda med plexi-

Det måste vara minst 1 500 fot till molntäcket för att ett plan ska få flyga, cirka 450 meter.

Flygplatsen har bara en bana. Sidvinden bör inte överstiga 35 knop, cirka 19 sekundmeter, landningsbanans friktion är också viktig.

– Vi mäter underlaget och friktionen med en bil som har fem hjul, säger Peter Kallin. Mätvärdena förmedlar vi till flygplanen. Det är alltid varje pilots beslut om det är OK att landa eller starta.

Den förmiddag jag besöker flygledarna startar en SAS-kärra i ena riktningen och strax därefter BRA med ett turbopropp-plan i den andra.

Båda ska till Stockholm. Ängelholm-Helsingborg Airport ägs av Peab och flygledartjänsten drivs av ACR. Det är ett bolag som skapades när flygledarverksamheten avreglerades för sex år sedan. Företaget arbetar på tretton mindre flygplatser i Sverige.

Av all trafik från Ängelholm går 97 procent till eller från Bromma eller Arlanda. Vintertid finns det också lite trafik på Mora och Åre.

När är det som mest hektiskt i luften kring Ängelholm? frågar jag flygledarna.

– Det är när flygklubbarna häromkring gör ungefär som motorcykelklubbarna, stämmer träff och tar sig till Höganäs en tisdagskväll för att äta en sillamacka! m

19

Arbeten igång Under januari–februari har kommunen låtit gräva för vatten och avlopp, el och fiber till de kommande byggnaderna. Hamnpirarna har förstärkts med stora stenblock.

Fotot till vänster tog Ingmar Hesslefors, och fotot ovan tog Gunilla Larsson

20

Möllekuriren nr 1 • 2017

~ Ett av Sveriges vackraste Hotell ~ utsett till Sveriges 14:e bästa hotell 2016

Öppet nästan alla dagar (om vi har hotellgäster)

torsdag & fredag från kl 17

After Work varje fredag kl 17–19 ~ Träffa alla Möllebor ~ alltid fullt!

lördag & söndag från kl 12

Lyckliga Lördag med brunch från kl12 varje lördag Sköna Söndag med söndagsmiddag i retrostil Söker du roliga & annorlunda presenter eller behöver komplettera med förnödenheter

Gunillas ”Hamndelsbod” Har öppet som hotellet och du kan även gå in genom hotellet

bland nyheterna 2017

Hotel Kullaberg går med i Sweden Hotels Nya grepp med spännande retromenyer & temakvällar Vi satsar på att bli med Värdens hetaste Gin Bar ...

Hamndelsboden utvecklas ytterligare ...

Vi öppnar en italiensk glassbar ...

Vill du njuta av vår stora läckra frukostbuffé?

Den står uppdukad varje dag kl 8–10 som Möllebo har 20 % om du säger till när du bokar

HK & Systrarna på piren har öppet heeela påsken Välkommen

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se Möllekuriren nr 1 • 2017

21

22

Mรถllekuriren nr 1 โ ข 2017

www.bengtssonsoptik.se

Mรถllekuriren nr 1 โ ข 2017

23

På besök hos Retro i Höganäs

Med känsla för det värdefulla

D

Text och foto Christer Wallentin

et första som jag köpte på Retro var en stol för 700 kronor. När jag frågade Mats Möller, innehavaren, om stolen, berättade han när den var tillverkad, och var. Men inte nog med det. Han talade också om vem som hade designat den, och då tänkte jag: Den mannen har varit antikhandlare i hela sitt liv. Men se, så var det inte.

– Nej, inte alls. Jag startade den här butiken för åtta år sen. Dessförinnan hade jag ett annat eget företag. Det hette Höganäs Öl & Läsk och jag sålde drycker av alla slag runt om i Kullabygden och till och

24

med en bit uppåt landet. Men jag hade börjat bli ganska less på det jobbet. Så dök chansen upp att komma in här på Storgatan i ett hus som var rivningshotat.

Lokalen var otrolig: 250 kvadratmeter i gatuplanenet och lika mycket i källaren. Dessutom enorma skyltfönster runt om.

– Nåja, jag var väl ingen absolut nybörjare i branschen. På sjuttiotalet arbetade jag emellanåt för en man som hade en antikaffär på Sundstorget. Jag lärde mig en hel del av honom, inte minst när det gäller att renovera möbler. Intresset för gamla saker har jag alltid haft och att laga och fixa har aldrig varit främmande för mig.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Då och då tittar jag in på Retro. Ibland är det för att fråga Mats om han vill fortsätta att annonsera i Möllekuriren – och det vill han – eller för att titta på något som jag har sett i skyltfönstren. Men, ärligt talat, jag går gärna in i affären bara för att få en pratstund – eller för att hänga, som ungdomarna säger.

Vid sådana tillfällen träffar jag ofta också Lena Ljungberg som sedan flera år har en viktig roll i butiken, men också i Mats liv. De blev kära i varandra när båda bodde i Höganäs och var i femton, sextonårsåldern. Men något kom emellan, och de gick åt olika håll. Mats blev kvar i Höganäs, medan Lena flyttade till Halmstad, där hon arbetade som lärare.

Efter många år i Halmstad sålde Lena villan och flyttade tillbaka till Höganäs.

En dag bestämde hon sig för att gå in till Mats i butiken. »Känner du igen mig?« frågade hon. »Dina ögon glömmer jag aldrig«, svarade Mats. Sedan dess är de ett par som växlar mellan att vara sambos på helgerna i sommarstugan och särbos i stan.

Jag ser mig själv som en ganska effektiv person med koll på klockan. När jag stiger innanför tröskeln till Retro förändras detta, och jag har undrat vad det beror på. Förklaringen är nog rätt enkel.

Det har med atmosfären att göra.

Mats är aldrig jäktad, och han ser ut att uppskatta att jag kommer in. Han känner gud och halva världen, så vi har alltid mycket att prata om. Och han är rolig och slagfärdig som få.

Kunderna strosar omkring i den vidsträckta lokalen. Mats är inte den som kastar sig över en kund, men den som vill fråga honom om någonting, eller göra upp en affär, får hans fulla uppmärksamhet. Jag smyglyssnar på samtalen som utspinner sig mellan köpare och säljare, också det ett nöje.

– Kunderna är så olika. Dom flesta tycker om att få flanera en stund, men det finns också kunder som vet exakt vad dom letar efter. Dom skannar av butiken och slår till direkt när något passar.

Ibland tittar jag in i köket innanför butiken. Där träffar jag för det mesta två, Möllekuriren nr 1 • 2017

Lena Ljungberg älskar att göra fint. Hon vill inte att glas och porslin ska stå i travar i hyllorna, utan dukar upp vackra bord. Då är det lätt för kunderna att tänka sig in i hur sakerna skulle passa hemma hos dem själva.

Butiken kan exponera en stor del av sitt sortiment i de jättestora skyltfönstren. Lena har ansvaret för att allt är snyggt och lockande.

Lampor av alla slag är en av butikens specialiteter. Det här är en liten taklampa i stål och plast. På femtio- eller sextiotalet kan den ha suttit ovanför soffbordet eller i köket – där det nog låg Perstorpsplattor på bänkskivorna.

Saker från den här tiden har på nytt blivit populära. De tilltalar framför allt yngre människor.

Mats Möller driver Retro sedan åtta år. För det mesta finns det mycket att välja på i butiken för den som leter efter ett matbord, en bokhylla eller en grupp med klädda stolar.

Periodvis kan det finns både fem och tio sideboard. Mats har en förkärlek för dem. »För tillfället har jag bara ett enda sideboard inne. Jag söker efter fler, så den som vill sälja behöver bara höra av sig.«

Varor från olika håll Mannen till höger på bilden har med sig en stol som han vill sälja.

Andra gånger skickar någon en bild på en sak och frågar om Retro vill köpa den. Mats köper delar av dödsbon, och varje vår gör han en inköpsresa till London.

I källaren finns det en välutrustad verkstad. Där renoverar Mats och hans medhjälpare möbler som behöver ses över innan de ska säljas.

25

tre personer som jag inte känner, men jag förstår att de också gärna går in på Retro när de har vägarna förbi. »Rena gubbdagiset«, säger Lena och ler med sina vackra, bruna ögon.

– Jag är mån om att sätta priser på allt och skriva tydliga prislappar. Det gör att folk kan gå runt och se sig omkring.

Dom kan känna sig fria och behöver i inte fråga om vad saker och ting kostar.

Sen är det en annan sak att priset inte alltid är slutgiltigt. Jag har ju lärt mig att

26

kunderna gärna prutar i en sån här affär, och ibland kan jag dra av en hundralapp eller två.

Retro är öppet torsdag, fredag, lördag.

På måndagar och tisdagar kör Mats runt med »bussen« för att antingen leverera sålda varor eller hämta saker som han har köpt eller ska ta in för försäljning i kommission.

Tidigare var butiken öppen även på onsdagarna, men den dagen är numera

avsatt för att renovera möbler. Det gör Mats i verkstaden i källaren; ibland har han någon till hjälp.

– Lördagarna är den stora publikdagen. Det är inte ovanligt att folk står i kö utanför dörren när jag kommer för att öppna klockan 11. I stort sett känner jag igen var tredje kund som kommer in. Dom flesta är från trakten. Jag har många kunder från Mölle och dom andra byarna häromkring.

– Men jag har också stamkunder som

Möllekuriren nr 1 • 2017

är långväga ifrån. Det är bland annat några japaner som kommer en gång om året, och två damer kör ner hit från Göteborg. Flera antikhandlare köper av mig. Det om något visar väl att jag har bra priser.

– På somrarna får jag nya kunder.

Det är barn och barnbarn som besöker släkten i Kullabygden. Hos mig kan dom köpa till exempel en matsalsgrupp i teak för hälften av vad den skulle kosta i Stockholm. Även med tillägg för frakten, som jag kan ordna med, blir priset fördelaktigt.

Mats verkar vara flexibel och öppen för det mesta. Men det innebär inte att han skulle sakna riktlinjer och käpphästar i sin verksamhet. En gång råkade vi komma in på begreppet konkurrens, och då gick han igång.

– Konkurrens är bra, det kan man aldrig få för mycket av. När Loppan låg

Möllekuriren nr 1 • 2017

vid kyrkan var det många som började där och sen kom till mig, fortsatte till Kupan och avslutade på Magasin 36.

Dom tog liksom ett prylvarv.

– I gamla Skobos lokaler, en bit bortom Kakboden, öppnade en ny retrobutik förra påsken: Då & Nu. Jag har redan fått ett gott samarbete med Anna-Lena Martinsson, ägaren. Vi hänvisar kunder mellan oss och hjälper varann med transporter, renoveringstips och annat.

När möbler och kvalitet kommer på tal gör Mats ingen hemlighet av vad han anser.

– Ta Bodafors stolar till exempel.

Dom behöver man aldrig limma om, går aldrig sönder. Oslagbara. Eller ta danska möbeltillverkare, som jag anser är i en klass för sig. Finishen är sagolik. Det går många gånger inte att se skarvarna på deras möbler. Ytorna är så lena och släta.

Underbart.

 När det gäller kreditkort har Mats också en bestämd mening.

– Avgifterna är för höga, så jag tar bara emot kontanter. SEB har sin bankomat tvärs över gatan, och dit hänvisar jag folk. Det brukar fungera. Efter en stund kommer dom tillbaka med pengarna i handen. En enda gång missade jag en affär på grund av detta. Kunden blev arg, tyckte det var dålig service och gick sin väg.

När jag hänger på Retro och slänger käft med Mats får jag sällan sista ordet. Inte den här gången heller.

– Det var allt tur att jag slutade med öl & läsk och gick över till det här. Det är jätteroligt, och jag lär mig nåt nytt varje dag.

– Jag störtar väl inte upp på måndag morron klockan fem, men det är inte långt ifrån, ska jag säga dig! m

27

Ransvik i våra hjärtan Många Möllebor undrar hur framtiden ser ut för Ransvik. Ska man kunna få en kopp kaffe, kanske med en våffla, efter vandringen längs klipporna från Mölle? Eller blir Ransvik en privat bostad?

Frågan har varit aktuell sedan 2014 då de nuvarande ägarna ansökte om bygglov hos Höganäs kommun för att förändra fastigheten från affärsverksamhet till bostad, alternativt fritidshus.

Jag tror att många med mig följer utvecklingen och hoppas att Ransvik ska förbli kafé. När jag skriver detta i januari 2017 ligger frågan hos Mark- och miljööverdomstolen för ett avgörande.

R

Av Christina Ullenius

ansvik är ett populärt utflyktsmål som många har njutit av under hundra år.

Caféverksamheten har funnits sedan 1922. Ända fram till 2004 fick innehavarna arrendera stället, först från AB Kullabergs Natur och senare från staten.

Då fick Anders och Ellen Kjellner köpa fastigheten av Naturvårdsverket för 950 000 kronor. Priset sattes så lågt med inriktningen att caféverksamheten skulle bestå. År 2011 fick makarna Kjellner köpa ytterligare mark för 350 000 kronor. Den nyinköpta marken låg mellan cafébyggnaden och stranden. Den överfördes genom så kallad fastighetsreglering till den befintliga fastigheten trots att kommunens byggnadsnämnd hade avslagit ansökan.

Trappan ned till caféet och badplatsen ligger på allmän mark och ingår inte i fastigheten.

I sin översiktsplan har kommunen velat bevara tillgängligheten till stranden i Ransvik och ge goda förutsättningar för alla de aktiviteter som är knutna till platsen: bad, dykning, båtsport med mera.

Många har vittnat om trivseln i Ellens café i Ransvik, men 2014 tyckte nog makarna Kjellner att de hade gjort sitt. Det är lätt att förstå att de gärna

28

ville njuta av Ransvik utan att bedriva caféverksamhet. De ansökte om bygglov för förändring till bostad.

Det blev starka protester och kommunen var negativ.

Ansökan drogs tillbaka och Ellens café lades ut till försäljning med priset satt till åtta miljoner kronor.

Det blev ingen försäljning och på sommaren var caféet öppet, om än i begränsad omfattning.

I augusti 2015 ansökte caféägarna åter om bygglov för förändring från affärsverksamhet till bostad.

Byggnadsnämnden i kommunen avslog några månader senare deras ansökan med hänvisning till att en ändring av användningen bedömdes negativt påverka riksintresset för kulturmiljövård, naturvård, högexploaterad kust, friluftsliv och rörligt friluftsliv.

Byggnadsnämnden ansåg att en privatbostad skulle minska tillgängligheten till badplatsen, eftersom gränsen mellan offentligt och privat skulle bli otydlig och i längden ge även de Möllekuriren nr 1 • 2017

Utdragen rättsprocess Ska caféet i Ransvik få göras om till bostad? Den frågan har sedan 2014 bollats mellan ägarna, kommunen, länsstyrelsen och Markoch miljödomstolen. I januari i år gav högsta instans grönt ljus för en slutlig prövning. Christina Ullenius berättar om turerna i den segslitna tvisten.

Foto Helsingborgs Dagblad respektive Signerat 71

SÅ HÄR STÅR DET OM RANSVIK I WIKIPEDIA Förr var Ransvik en inskeppningshamn för kol till Kullens fyr. Ransvik är känt för att det var den första plats i Sverige där det idkades gemensamhetsbad, det vill säga att män och kvinnor badade tillsammans i havet. Man talade om »Synden i Mölle«.

Sensationen blev inte mindre av att de badande fotograferades av hovfotograf Peter P. Lundh, som hade ensamrätt till denna sorts fotografering. På kvällen samMöllekuriren nr 1 • 2017

ma dag som kortet togs fanns det att köpa i Lundhs turistmagasin i Mölle. Badbilderna togs under perioden 1907–17. Efter 1914 förbjöds fotografering av badande.

På 1910-talet anlades den stensättning som i dag gör att det är bekvämt att bada i Ransvik. År 1922 byggdes kaffestugan på uppdrag av AB Kullabergs Natur, och arkitekt var Salomon Sörensen, stadsarkitekt i Malmö.

I början av 1930-talet upplevde Ransvik en ny storhetsperiod. I samband med sommarspelen i Mölle introducerades surfing och komiska vattenspel i Ransvik.

Simmerskan Sally Bauer simmade mellan Mölle och Ransvik, och Ransvik var slutmålet i en kapprodd från Mölle. Hollywoodaktrisen Carmen Clairmont visade också upp sig i Ransvik, vilket drog stora skaror.

29

Foto Christer Wallentin

Badplatsen och trappan är offentliga, och fortsätter att vara det även om byggnaden blir bostad.

Det är ett av ägarnas argument.

Kommunen menar däremot att en omvandling av caféet till bostad skulle minska tillgängligheten för allmänheten radikalt.

offentliga ytorna en privat karaktär.

Ansökan ansågs också stå i strid med strandskyddet och naturreservatets syften. Många hälsade nog beslutet med glädje och hoppades att sista ordet var sagt, men i Sverige kan en kommuns beslut överklagas.

Makarna Kjellner vände sig till länsstyrelsen och bemötte kommunens argument.

De menade bland annat att påverkan på naturmiljön skulle bli mindre med färre varutransporter och glesare sophämtning. Naturvården borde gynnas – inte försämras – om färre cafégäster sökte sig till Ransvik. För friluftslivet borde en bostad vara neutral jämfört med ett café. Badplatsen och trappan är offentliga, och fortsätter att vara det även om byggnaden blir bostad.

Länsstyrelsen förde en omfattande diskussion om effekter på natur- och kulturvärden med utgångspunkt från miljöbalken och plan- och bygglagen. Enligt den senare måste man också beakta hur förändringen påverkar allmänna intressen på platsen, och länsstyrelsen lyfte fram begreppet hemfridszon.

En cafébyggnad har normalt inte en hemfridszon medan ett bostadshus har det. Den menade att med en ändring till boende uppkommer ett berättigat krav på avskildhet omkring bostaden. Detta kan i sin tur leda till att besökare kan tveka att besöka badplatsen eller använda trapporna.

Länsstyrelsen skrev: »Att ändra användningen har således en klart negativ påverkan på friluftslivet i anslutning till 30

byggnaden och riksintresset för detsamma löper risk att påtagligt skadas.

Därutöver ska särskilt beaktas det rörliga friluftslivets och turismens intressen.« Länsstyrelsen sammanfattade sin bedömning och ansåg att de allmänna intressena var så starka att de vägde tyngre än det enskilda intresset. Den 1 april 2016 avslog därför länsstyrelsen ägarnas överklagan, och därmed skulle kommunens beslut stå fast. Ägarparet accepterade inte beslutet, utan överklagade till nästa instans, som är Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt. De yrkade att kommunens och länsstyrelsens beslut skulle upphävas och att bygglov skulle beviljas. Som stöd för sitt yrkande menade de bland annat att användningen av byggnaden i Ransvik som bostad minskar skaderisk och slitage. Ändringen skulle vara positiv ur alla aspekter som avser miljöskydd.

Mark- och miljödomstolen beslutade den 16 september 2016 att bifalla överklagandet. Det innebär att ärendet återgår till byggnadsnämnden i kommunen. Det sökta bygglovet för ändrad användning ska beviljas.

I domen för domstolen en omfattande diskussion som utgår från bland annat de krav som följer av att Kullaberg är ett Natura 2000-område, miljöbalken och kommunens översiktsplan.

Domstolen prövar om en förändring till bostad strider mot kommunens översiktsplan som avser att främja friluftslivet och att begränsa nyetablering eller ianspråktagande av ny mark. Den finner

att så inte är fallet. Markområdena för friluftsliv kommer även i fortsättningen att vara tillgängliga.

När det gäller frågan om behovet av en hemfridszon kring en bostad menar domstolen att det inhägnade området markerar vad som är privat och vilken del som är tillgänglig för allmänheten.

En ändrad användning av byggnaden bedöms inte ytterligare inskränka den upplevda tillgängligheten i området.

Staketet får sätta gränsen för hemfridszonen. Tillgängligheten till stränderna minskar inte på grund av en tänkbar, utökad hemfridszon.

Mark- och miljödomstolen tog också fasta på att en förändring till fritidshus sannolikt minskar belastningen på miljön då bland annat varutransporter upphör. Den ansåg också att en ändrad användning till fritidshus inte medför någon påtaglig skada för riksintresset för naturvården och kulturmiljövården.

Domstolen gick in på frågan om proportionalitet mellan allmänna och enskilda intressen. Det ska finnas en rimlig balans mellan nyttan av ett beslut och konsekvenserna för motstående intressen. Ägarna hade uppgett till domstolen att man försökt sälja caféverksamheten, men inte funnit någon köpare. De hade också angett dålig lönsamhet.

Domstolen menade att Kjellners enskilda intresse av att kunna använda byggnaden som fritidshus väger tungt, eftersom myndigheterna rimligen inte kan tvinga dem att bedriva näringsverksamhet.

Här skulle det kunna sluta med att caféet i Ransvik omvandlas till privat bostad, men det finns ännu en nivå som kan pröva ärendet, nämligen Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt.

För en sådan prövning krävs ett tillstånd.

Kommunen beslutade att söka prövningstillstånd, och den 11 januari 2017 beslöt domstolen att en ny prövning ska ske.

Kommunens överklagan behandlar de frågor som Mark- och miljödomstolen diskuterade i sin dom, men fokuserar främst på de särskilda skäl som domstoMöllekuriren nr 1 • 2017

len hänvisade till, balansen mellan det enskilda och det allmänna intresset.

Mark- och miljödomstolens avvägning föll alltså ut till ägarnas fördel.

Kommunen menar att domstolen helt har tappat bort det faktum att Kjellners var väl medvetna om vilken typ av fastighet de köpte 2004 och dessutom till ett lågt pris av just den anledningen att caféverksamheten skulle bestå.

Kommunen diskuterar ägarnas svårighet att sälja verksamheten och hävdar att detta inte kan utgöra grund för att tillåta ombildning till fritidshus. Priset sätts av marknaden hävdar kommunen. Även hemfridszonen kommer tillbaka i diskussionen. Kommunen skriver att en ombildning till bostadshus kommer att innebära att det område som i dag är tillgängligt för allmänheten radikalt minskar, eftersom det ger en privatiserande effekt. Det kommer att ha en stark inverkan på friluftslivet.

Kommunen avslutar sitt överklagande med att betona framtiden för Kullaberg. Västra och Östra Kullaberg ska bli ett sammanhängande naturreservatet och målet är att på sikt skapa en nationalpark. Att då ge bygglov för privatbostäder är helt främmande, enligt kommunen.

 Nu ligger ärendet alltså i Mark- och miljööverdomstolen. Denna långa vandring genom olika instanser ger upphov till några reflektioner.

Det är lätt att förstå paret Kjellner som önskar få ha Ransvik som fritidsboende efter många år med caféverksamhet. Men mot deras önskan står allmänintresset, det vill säga alla som vill känna att de fritt kan vandra ned till stranden i Ransvik för att sola och bada.

Många med mig hoppas nog att caféet blir kvar som café och att länsstyrelsen därtill får pengar för att återskapa den fina badmiljö som en gång fanns i Ransvik med terrasser, solgrottor, hopptorn, trampolin och brygga.

Kullaberg är ett fantastiskt naturreservat. Ransvik är en viktig del av det. m Möllekuriren nr 1 • 2017

GEMENSAMHETSBADET I MÖLLE 1905–1925

Foto Peter P. Lundh

I den kulturhistoriska tidskriften RIG

De samtida diskussionerna handlade både

2016 nummer 4 har Henrik Ranby

om klass, stil, massturism, etnicitet och

fördjupat sig i historiken kring Sveriges

bildbruk och speglar på ett komplicerat

första gemensamhetsbad i Ransvik. Han

sätt världsläget omedelbart före Första

tar upp tre centrala frågor: När inleddes

världskriget.

gemensamhetsbadet? Var det frågan om en skandal? och Hur gick de samtida diskussionerna? Författaren har sökt svaren i tidningsartiklar, skönlitteratur, memoarer och turistguider.

Seden att män och kvinnor badar tillsammans spreds snabbt till andra badorter (Hässelby strandbad 1913) och var allmän redan på 1920-talet. Den fördes vidare till funktionalismens simhallsbad

Det är svårt att hitta några bevis för

och blev en del av det moderna, jämställ-

gemensamhetsbad i Mölle före 1905.

da och frigjorda Sverige. Ransvik norma-

Badet uppkom spontant och utvecklades

liserades med badhytter, separat dambad

närmast okontrollerat. Förebilder fanns i

etcetera. Först med Johnny Weissmüller

Holland och Frankrike, men topografin i

och Tarzan-filmerna på 1930-talet blev

Ransvik skapade särskilda förutsättningar.

dock badbyxor – inte baddräkt – regel för

Kulturradikala personer, främst i Dagens

män.

Nyheter, såg gemensamhetsbadet som

Sveriges första gemensamhetsbad i Mölle

radikalt och paradisiskt, medan mer

kom efterhand att bli alltmer mytologise-

konservativt lagda uppfattade det som en

rat. Som i många myter har den verkliga

skandal. Skandalen låg snarast i frånvaron

historien ofta förenklats och förvrängts.

av badhytter och i det faktum att många män uppträdde med bar överkropp.

Visualiseringen av badet, med amatörfotografer, Peter P. Lundhs berömda badbilder, vykort och filmer var en central

 Henrik Ranby är docent och universitetslektor vid Göteborgs universitet och arbetar på institutionen för kulturvård. Han var tidigare stadsantikvarie i Höganäs.

del av företeelsen. Lokalpressen höll sig avvaktande, snarast tyst, i frågan.

31

Hela Kullaberg under en hatt

F Av Bengt Nilsson

ör 40 miljoner kronor har staten löst in skogen på östra Kullaberg, både växande och för all framtid. Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen lämnar över förvaltningen av skogen och kommer inte längre att bedriva skogsbruk eller i övrigt sköta området. Äganderätten behåller man däremot enligt reglerna för fideikommisset.

Länsstyrelsen får fria händer att förvalta skogen med ett helt annat mål än Krapperup. Skogen ska föryngra sig själv, och man kommer på sikt att ersätta barrträden med ädellövskog.

Nationalpark på sikt Tanken är att hela Kullaberg på cirka 1 000 hektar ska omvandlas till en nationalpark. Den sammanhållna enheten gör att turisternas tryck på Kullaberg kan fördelas över ett större område.

Förra gången som hela Kullaberg hade en ägare var i slutet av 1800-talet.

Baron Nils Gyllenstierna köpte 1872 västra Kullaberg för 70 000 kronor och blev då ägare till hela Kullaberg. Säljare den gången var Gustav Elfverson som med Kullagården som centrum hade skapat ett område som var attraktivt för turister.

32

Östra Kullaberg

Västra Kullaberg

Västra Kullaberg sträcker sig från Kullens fyr till Djupadal. Där tar Östra Kullaberg vid, som går fram till Arild och Stubbarp. De två naturreservaten blir ett enhetligt – som på sikt ska omvandlas till en nationalpark.

Turismen ökade för varje år, och pengar flödade in till bygden.

Godsägaren kunde emellertid inte inkassera en speciellt stor del av de nya inkomsterna. Försäljningen på Kullaberg av »kolsyrade drycker, limonader och sodavatten« gav visserligen något, liksom hästskjutsarna med alla besökare till och från Kullagården. Men de stora pengarna gick Krapperup förbi.

Barnonen vill sälja I mars 1900 gjorde baronen en kalkyl över sitt köp av västra Kullaberg och fann att det var en ordentlig förlustaffär. Men han hade inte endast ekonomiska bekymmer med området, och 1908 skriver han till Konungen och ansöker om fastställande av vite för turisternas olater som »bortkastade tändstickor och andra elddon, slängda papper, orening av grottor, stigar och utsiktsplatser«. Majestätet beviljade inte hans ansökan.

Gemensamhetsbaden längs södra kusten var både ett problem och en inkomstkälla. Baron Gyllenstierna försökte skilja på badplatser för damer och herrar och han utfärdade föreskrifter om badklädseln och regler för var turisterna skulle få klä om sig och solbada.

Föreskrifterna följdes inte så noga, men baden gav för perioden

1911–13 ganska stora inkomster, enligt en dåtida kassabok, främst från fotografer som betalade för rätten att fotografera och sälja vykort och bilder av badfolket.

Tillströmningen av turister fortsatte, men de stora inkomsterna gick fortfarande till Mölle där det byggdes flera hotell och pensionat.

När sedan stenbrytningen, som hade pågått från slutet av 1800-talet begränsades och slutligen lads ned, började baronen fundera på att sälja av hela västra Kullaberg.

Förhandlingarna med tilltänkta köpare skedde under stor diskretion och både svenska och utländska spekulanter visade sig intresserade. År 1908 bildades AB Kulla på Kullaberg och till bolaget fördes alla fastigheterna på berget.

Oppositionen vaknar I och med bildandet av aktiebolaget spreds informationen om att en del av berget var till salu och en opinion mot försäljning började göra sig hörd.

Kända personer som till exempel författaren Ossian Nilsson och botanikprofessorn Bengt Lidforss protesterade och ville att staten skulle ingripa och göra om området till nationalpark. Skånes naturskyddsförening, som hade bildats 1910, engagerade sig i frågan och Möllekuriren nr 1 • 2017

Karta från webben. Bearbetad av Christer wallentin

Krapperup överlåter skötseln av östra Kullaberg till staten:

Västra Kullabergs omfång Det område som konsortiet köpte omfattar 312 hektar och går från Djupadal ut till fyren. Det inkluderade Kullagården, Ransgården Lunch alla dagar och Kullatorpen; dessutom ingick en del fastigheter i Pizza Napoletana fredag–söndag Mölle. Öppet 10–18 (23) Konsortiet som hade köpt Kullaberg ombildades mollekrukmakeri.se till AB Kullabergs Natur.

042-34 79 91 För att kunna bedriva verksamheten och få inkomster började arbeta för att skydda Kullaberg. arrenderade man ut driften av KullagårFöreningen startade ett konsortium och den; andra hus rustades upp så att de arbetade med ett förslag där Krapperup kunde hyras ut. skulle stå kvar med en del av köpesumHela området inhägnades. Vid entréman mot en inteckning i fastigheten och erna vid Djupadal och Solviken skulle resten skulle finansieras genom enskild inträde betalas. Mölleborna protesterade teckning av intressenter. mot att behöva betala för att vistas på Nils Gyllenstierna accepterade uppberget, och efter att bybor vägrat delta lägget och gav uppskov med försäljningi släckningsarbetet vid en skogsbrand en så att konsortiet skulle kunna samla infördes frikort för Mölleborna. in pengar, men han satte som villkor Entréavgifterna blev bolagets vikför inteckningen att området inte skulle tigaste inkomstkälla, men de var en fridlysas eftersom detta skulle minska ständigt återkommande anledning till områdets värde.

I februari 1914 hade konsortiet samlat missnöje. in 230 000 kronor och man kunde starta konkreta förhandlingar om ett köp, och Fysiografiska Sällskapet i mars samma år undertecknades ett Under 1930-talet bidrog oroligheterna i köpekontrakt där aktierna i AB Kulla på Europa till att turistströmmarna minskaKullaberg såldes för 530 000 kronor. de, vilket ledde till att bolaget under flera Nils Gyllenstierna gick tillfälligt in år gick med ett kraftigt underskott. i konsortiet med 70 000 kronor och Detta visade på en stor sårbarhet och resten av köpeskillingen lades som en för att säkra Kullaberg överlämnades intecknad skuldförbindelse. Mot slutet 1943 genom en donation 70 procent av 1915 kunde konsortiet lösa skuldförav aktierna till Kungl. Fysiografiska bindelsen och betala tillbaka baronens Sällskapet i Lund. Detta skulle hindra insats.

Möllekuriren nr 1 • 2017

ett oönskat övertagande samtidigt som verksamheten på Kullaberg knöts närmare till Lunds Universitet och dess naturvetenskapliga forskning.

Nästa kapitel om Kullaberg skrevs 1996 då naturreservatet såldes till staten via Naturvårdsverket för 9,5 miljoner kronor. En stor del av köpesumman hamnade hos Fysiografiska Sällskapet som placerade pengarna i en kullabergsdonation, vars avkastning ska användas till naturvetenskaplig forskning i första hand på Kullahalvön.

Länsstyrelsen ansvarar sedan 1996 för verksamheten på västra Kullaberg, och nu har ytterligare ett kapitel skrivits.

Hela berget har återigen en ägare. Nu är det staten som äger Kullaberg och länsstyrelsen och Naturvårdsverket som förvaltar det.

 Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund – en akademi för naturvetenskap, medicin och teknik. Sällskapet är en av de gamla, kungliga akademierna och har till uppgift att främja vetenskapen inom nämnda områden. Det ålderdomliga ordet fysiografi betyder närmast »naturbeskrivning«.

Sällskapet instiftades 1772 och epitetet »kungliga« lever kvar sedan Gustav III stadfäste sällskapets statuter den 6 mars 1778.

Ur Wikipedia



Lästips Lars Pålsson, Per Brink & Arne Jönsson: AB Kullabergs Natur 1914–1999, Förvaltning, forskning, naturvård och turism, Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund 2014.

33

Mölleryds böcker blir tillgängliga för alla

Text Birgitta Hansson

Till påsk är vi framme vid utgivningen. Det blev en bok på 388 sidor

34

B

yföreningen hade under flera år fått frågan om man inte borde engagera sig i en återutgivning av Möllesonen Anders W. Mölleryds bokserie Mölle–Kullen genom tiderna.

Böckerna kom ut under åren 1958–1995 i åtta delar. De är numera svåra att få tag på, och nya generationer Möllebor känner över huvud taget inte till denna kunskapskälla om förhållandena i vår bygd från slutet av 1600-talet och framåt.

Det fanns en risk att kunskapen om hans forskning om bygden skulle försvinna.

Byföreningen bytte namn till Mölle By- och Kulturförening för tre år sedan. Vi tyckte att det nya namnet förpliktigade till att ta vara på denna kulturskatt. Det var dags att ta sig an frågan och se vad som kunde göras.

Jag tog upp frågan på ett möte 2015, och styrelsen beslöt att bilda en projektgrupp som fick i uppdrag att göra en förstudie.

Uppgiften innebar att ta reda på hur vi skulle kunna gå tillväga och att få ett hum om kostnaderna för en återutgivning. Projektgruppen har bestått av mig, Lena Larsson, Christina Ståhl Hallengren, Christina Twengström och Christer Wallentin.

Vi tog tidigt kontakt med Anders W. Mölleryds söner – Bengt A. Mölleryd och Sten Mölleryd – och fick deras medgivande att gå vidare. Samarbetet har sedan utvecklats under arbetets gång och bröderna har bidragit med många värdefulla synpunkter och fotografier. En del av bilderna ser ni på sidan 42.

Vi sökte och fick ett bidrag från Stiernstedt Kockenhus kulturförening. Med de

pengarna som stöd kunde vi genomföra förstudien som började med att skanna alla sidor (över 1 200) i de åtta böckerna.

Därefter valde vi ut ett kapitel som Christer Wallentin utformade och redigerade i ett format som, när vi alla var överens, bildade förebilden för vårt fortsatta arbete.

Förstudien visade att det skulle bli för dyrt att ge ut alla delarna igen. Men en bok med ett spännande urval ur böckerna som, tillsammans med information om författaren, skulle kunna omfatta 300–400 sidor bedömde vi som realistiskt. Dessutom skulle alla åtta delarna finnas tillgängliga på byföreningens hemsida för den som ville ta del av allt.

Med förstudien som grund sökte vi på nytt pengar från Stiernstedt Kockenhus kulturförening, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskaplig forskning och Sparbanken Gripen. Vi fick positiva besked från alla fyra.

Därefter var det bara för oss i projektgruppen att sätta igång och läsa alla delarna.

Först gällde det att komma överens om vad som skulle vara med. Många avsnitt var vi rörande överens om, medan andra fordrade mycket diskussion. Sedan följde att redigera, att välja bilder och att diskutera hur böckerna skulle tryckas, hur de skulle säljas, hur omslaget skulle se ut ... och många andra frågor.

Till påsk är vi framme vid utgivningen. Det blev en bok på 388 sidor med 24 blandade och fängslande avsnitt ur den Möllekuriren nr 1 • 2017

En ny bok plus alla de gamla böckerna på webben

Originalböckerna på Internet via www.molle.se

Bokserien består av åtta böcker. Vi har digitaliserat samtliga. Från den 16 april blir de tillgängliga på byföreningens hemsida. Det går att söka på alla ord som finns med i böckerna.

En ny bok som innehåller 24 avsnitt, hämtade ur del 1–7. Texten har redigerats och fått en ny grafisk form.

samlade produktionen. Boken kommer att släppas på påskdagen klockan 15 i Mölle. Anders W. Mölleryds söner kommer att vara med, vilket gläder oss extra mycket.

Projektet har varit spännande att arbeta med och vi hoppas att boken kommer att uppskattas av läsarna – även de som redan har några delar från tidigare utgivningar i bokhyllan.

På byföreningens hemsida finns alla delarna och med den nya tekniken är hela texten sökbar. Om du undrar över om en person, plats eller företeelse finns någonstans i de åtta delarna, är det bara att söka och du får upp alla sidor där just den förekommer.

Om den nya boken kan inspirera till nya kunskaper och insikter om Kullabygden eller till fördjupade studier av hela bokserien har vi nått vårt mål. m Möllekuriren nr 1 • 2017

Läs ett smakprov ur boken och bekanta dig med författaren och hans söner • Mölle brand år 1890 Fem småpojkar lekte med tändstickor i ett uthus. Tillsägelser av pigan på gården fick dem inte att sluta. Plötsligt flammade elden upp i torrt hö, och lågorna spred sig snabbt.

Sidan 36–39

• En intervju med Anders W. Mölleryd Leif Persson intervjuade författaren 1993/94 för Möllekuriren. Hela den långa intervjun finns med i boken, ett fascinerande porträtt av en mångsidig person. Vi återger brottstycken ur Leifs intervju.

Sidan 40–41

• En titt i familjalbumet En bild från 1931 visar Anders när han bodde ovanpå bageriet i Mölle.

En annan togs tjugo år senare, och då har han fått barn.

Sidan 42

• Möte med Mölleryds söner När de pratar om sin pappa säger de Anders eller farsan. Och de gör det med värme i rösten. De är säkra på att Anders hade gillat att hans böcker ges ut på nytt.

Sidan 43

35

anders w. mölleryd

UR FEMTE DELEN • PUBLICERAD 1978 sidan 66–76

Mölle brand år 1890

prov ur k a m s Ett oken* b a y n den

M

åndagen den 11 augusti 1890 var het och torr. En ostlig ganska stark vind låg över Kullabygden denna dag. På Kullens fyr, där man för väderlekstjänsten gjorde väderobservationer, antecknade man klockan åtta på morgonen ostlig vind med styrkan fyra i Beauforts skala, det motsvarar sex till åtta sekundmeter. Barometern stod på 760. De senaste dagarna hade man avläst temperaturer på över 20 grader. J.M. Lundin, som var fyrmästare på Kullens fyr vid denna tid, underskrev väderrapporterna.

Mölle by bestod vid denna tid av två bondgårdar, Bengt Knafves och Petter Svenssons. Folket där var mest ute på fälten och arbetade eller hade ärenden åt olika håll. Petter Svenssons gård hade ägor på elva tunnland och låg ungefär där nu villa Wellbo ligger. Sonen Axel var på sjön, gårdsdrängen hade kört ett ärende till Arild. Fru Svensson var ute på åkern och flyttade korna – klockan var mellan elva och tolv på förmiddagen – då hon plötsligt fick se att det slog upp rök och eld från deras stallänga. Skräckslagen hörde hon det alarmerande ropet mellan människorna: »Elden är lös! Petter Svenssons gård brinner!« Några ögonblick senare var det som ett jättebloss i form av en väldig röd flamma slog upp över gården.

Hanna Pettersson (1877–1955), som befann sig i sitt hem i Vattenmöllan, såg först röken och sedan liksom en stor röd fana över Mölle. Och den fladdrade ut mot sjön. Det var tydligen då som elden med explosionsartad kraft bröt sig genom stallängans torra halmtak. Hanna Petterssons

föräldrar hade besök av en man som skulle köpa gäss, men handeln blev häftigt avbruten. Man begav sig över fäladen iväg mot Mölle.

På några minuter var Petter Svenssons hela gård ett enda flammande eldhav. Höskörden och rågskörden var just bärgad. Den gav näring till elden och gick helt till spillo. Snabbt kastade sig elden över till Bengt Knafves, granngården. Det var den andra av de två gårdarna i Mölle by, och den låg där nu järnvägsallén går fram. Gården hade en areal av tolv tunnland; det var här i stuglängan ungdomarna träffades till dans. Loglängan brann ned och därefter fortsatte elden i vindriktningen till fiskarstugorna i själva Mölleläge. Efter en halvtimmas tid brann sex, sju hus.

Det blev en våldsam uppståndelse. Krapperups gårdsspruta liksom Mölle brandspruta kom snabbt till platsen. Det fanns telefon vid denna tid och larm gick till alla tillgängliga brandkårer, däribland Höganäs. Här klämtade man i kyrktornet; signalen för att elden var lös. När sprutan i Ryd skulle dras ut, råkade smeden A. Svensson halka, varvid ena hjulet gick över hans fot och även skadade hans knä. I full galopp bar det av mot Mölle.

Flickan Anna Göransson (1885–1970), boende i sedermera telefonstationen i Nyhamn, såg röken på avstånd, hörde människornas uppskärrade röster och hörde snart nog på avstånd ett buller – det var Höganäs hästförspända brandkår som i full karriär sprängde fram på landsvägen som strök förbi hennes hem. Med bävan såg den unga flickan den tunga vagnen dåna förbi. Hon tyckte sig uppfatta att den var förspänd med fyra hästar. Episoden efterlämnade ett starkt minne

* Layouten är något annorlunda jämfört med i boken.

178

mölle brand år

1890

Foto från webben

Men ögonblicket efter blev de varse allvaret.

Röken tätnade, människor började springa uppför torget och det började klämta i brandklockan. Gustava rusade upp genom hotellet, jagade genom gästrummen för att se efter ifall det fanns några gäster inne, fortsatte upp på vinden, där hon hade linneförrådet, och började kasta ut det genom fönstret. Det gällde att rädda vad som räddas kunde. Några timmar senare återstod bara några svärtade murar eller husgrunder av vad som varit hennes och hennes mans, Axel Anderssons, hem. De hade haft fullt hus med gäster; dessa fick nu flytta till andra hotell eller stugor.

På samma tomt som Hotel Kullaberg låg ett annex i vilket bagare Olof Carlström drev sin rörelse. Här hade bakningen varit i full gång när ropet »elden är lös« gick. Hals över huvud måste bagarmästaren och hans anställda utrymma bageriet för att rädda sig själva. En full ugn med sursött måste han lämna åt sitt öde. Bröden blev säkert vad man på bagarspråk kallar »gröna«, det vill

för hela livet. Människorna började springa mot den eldhärjade byn.

Telefonförbindelsen med Mölle bröts; larm hade dock först hunnit gå ut. Det kom tolv eller tretton brandsprutor till brandplatsen. Man bildade kedjor och langade fram vatten till sprutorna.

Det beräknas att det fanns 500–600 badgäster i Mölle och de deltog med bravur i släckningsarbetet. Man tog vatten från sjön. Brunnar var sällsynta vid denna tid. Upphetsade pojkar sprang tillbaka med de tomma spannarna.

På Hotel Kullaberg hade man just avslutat frukosten och stod i begrepp att ta itu med disken och förberedelserna till middagen, ett par kvinnor hade just börjat skala potatis. Då kändes det brandrök i luften och därute över torget flög rökpustar förbi och drev ned mot hamnen. Johanna Persson, Mölle, född 1868, hjälpte till i köket.

– Åh, det är inte så farligt, hörde hon värdinnan, fru Gustava Andersson, lugnande säga. Det kommer inte hit.

179

anders w. mölleryd

i hamn. Den ostliga vinden låg emot, kryssandet tog för lite, långårorna måste fram. Männen rodde för livet.

Elden ville inte nöja sig med vad som fanns på land utan tycktes även vilja kasta sig över hamnen och vad där fanns. Det brann i förtöjningspollarna, och för att rädda de hemmavarande fiskebåtarna måste man förhala dem ut på redden eller till den yttre broarmen. Åtskilliga möllebor var ute till sjöss och fick först långt efteråt veta om branden. Sålunda befann sig Nils F. Brandt på resor i Söderhavet vid denna tid; först vid återkomsten till Europa fick han vetskap om branden. Och det var med stor oro han avvaktade närmare underrättelser om sitt hems öde. Det hade klarat sig. Ett annat exempel: Lars Petter Norrman läste om branden i en engelsk tidning, när han låg i en indisk hamn med briggen Vera.

Kustvakt Björn Pettersson var på tillfälligt besök i Höganäs. Han hörde klämtningarna från kyrkan där, fick reda på att Mölle brann och beslöt att ögonblickligen ge sig iväg hemåt. Han gjorde förtvivlade ansträngningar att få tag i en hästskjuts, förgäves, allt var upptaget. Han tog då chansen och sprang hela vägen. När han nådde fram var en brandsvärtad husgrund det enda som återstod av hans hem. Man hade gjort behjärtade försök att rädda hans tillhörigheter. Sålunda hade man fått ut och räddat den lösa delen av en utdragssoffa, men glömt eller inte hunnit med den fasta delen. Och det var inte mycket att sova i. ...

säga vidbrända. Alla redskap, redan bakat bröd, mjöllager m.m. gick all världens väg. ...

Det hände en mängd saker inom den stora brandens ram. Elden tog allt i ett brett stråk. Detta gick rakt ned till hamnen. Där nu Snabbköpet ligger, låg Danske Svensens (Carl Svensens) affär. Den ödelades helt. I sina lagerlokaler hade han en mängd tjära, fotogen och färger som gav elden extra näring. Tjock rök bildades. Där var också ett förråd av rökta skinkor. När de förintades av elden spred de en frän lukt som stack i näsan.

Ett par hus just i kanten av eldstråket klarade sig tack vare modigt och djärvt ingripande. Åt norr låg hamnmästare Anders Elfversons på Mölleläge nr 19, sedermera bageri. Det stod under tillbyggnad vid västra gaveln. Redan kokade färgen på dess väggar, men genom att kasta ett segel över det och sedan begjuta detta med vatten klarade sig huset.

Räddat blev också fru Johanna Corfitzons värdshus som låg i södra kanten av torget. En grupp möllebor – Lars Petter Andersson, Hugo Moberg, Nils Johnsson och Janne Andersson – gjorde ett utomordentligt arbete och räddade genom det inte bara Corfitzons hus och längor, utan kanske även södra delen av fiskeläget, där det var ett myller och gytter av fiskarstugor. Även kapten Lars Petter Norrmans stenhus, som låg tätt intill Hotel Kullaberg, räddades genom rådigt ingripande trots att elden hade fått fatt i det.

Sillfisket höll just på att börja, men hade inte riktigt kommit igång. Ännu hängde massor av sillnärdingar – liksom andra redskap – på loften. Det gällde att få ut dem, de representerade realkapitalet och möjligheten att överleva. Man skar ned dem och slängde i panik ut dem genom fönster och brandluckor i en enda röra; nät och krokar om varandra. Det berättas att man tålmodigt fick hålla på i veckor att frigöra och reda upp alla krokarna som fastnat i nätmaskorna.

Några sillfiskebåtar var ute på havet. Från dem såg man elden och nu gällde det att fort komma

Inga större djur innebrändes vid denna storbrand.

De var ute på bete. Det var dock nära att ett par hästar innebränts, men man lyckades få ut dem och bort från eldhärden. Ingen bybo kom heller till allvarligare kroppslig skada, dock medförde släckningsarbetet några mindre farliga blessyrer för ett par av de mest aktiva.

Fru Svensson, husmor i gården där branden började, hade just avslutat en väl utarbetad väv.

Mönstret till densamma hade hon några dagar innan lånat till en bekant, som hade ritat av det.

En dag innan branden hade Fru Svensson fått till-

180

mölle brand år

baka originalmönstret. Detta liksom väven förintades av elden, men kopian fanns kvar.

Det berättas om förvecklingar av annat, lyckligare slag. En av kapten Gustaf Elfversons döttrar, Hildur, hade flytt undan eldhavet ut på fäladen söder om Mölle, varifrån hon med fasa betraktade skådespelet. Här mötte hon eller stötte på Nils Petter Larsson från Nyhamn som sprang mot Mölle. De två blev här närmare bekanta, en bekantskap som så småningom resulterade i äktenskap och bosättning i Stockholm med en mycket framgångsrik familj.

Alla som kände sig hotade, och det var snart sagt alla som bodde i själva Mölleläge, började bära ut sina lösören. En stor del av det utburna hamnade nere i Tångnean* vid Strajd, och där samlades en väldig röra av möbler, sängkläder, husgeråd och redskap. * Viken strax norr om hamnen. Strajd är bäcken strax intill, numera kulverterad.

Först fram emot 18-tiden var elden nedkämpad.

Havet stod i vägen, det fanns inte fler hus i vindriktningen. Under dagens lopp hade barometern fallit några streck, det hade mulnat, vinden hade vridit sig mot sydost och avtagit något, och vid 14-tiden hade det börjat regna – allt enligt väderobservationerna från Kullens fyr. Regnet underlättade eftersläckningen.

Anblicken av brandfältet gjorde på kvällen ett kusligt intryck, ett beklämmande intryck, man kunde bli mörkrädd för mindre. Över det hela låg den fräna brandlukten ...

Det här är början på kapitlet om branden. Mölleryd berättar sedan om de fem pojkar från Mölle, alla åtta–tio år gamla, som hade orsakat branden när de lekte med tändstickor. Han beskriver också hur beundransvärt fort Mölleborna byggde upp det som hade raserats.

1890

Anders W. Mölleryd

Bagare, sjöman, rådhusvaktmästare och globetrotter

Men framför allt skribent I början av 1990-talet skulle Mölleryd ge ut den åttonde delen i sin serie om Mölle–Kullen, och det skulle ske i byföreningens regi. Leif Persson var Möllekurirens redaktör, och han passade på att göra en lång intervju med författaren. Här återger vi valda delar ur den.

Av Leif Persson – Jag hade en jämnårig bekant som skröt med att han inte haft ett enda avlönat arbete. Han var helt enkelt egen företagare, liksom jag som är skrivare.

Jag å min sida vill skryta med att jag haft åtminstone tre avlönade, rejäla, avtalsmässiga jobb.

– Först här hos min far, i Bror Karlssons bageri, sedan till sjöss på däck på 1930-talet, och från femtioårsåldern fram till pensionen tjänst på det stora Rådhuset i Stockholm, på gräsrotsnivå.

Bror Karlsson var en fordrande mästare. Jag började hos honom vid tolv års ålder och stod kvar i sju år. Jag ville ut i världen, Mölle var för litet.

– Min lön höjdes allt eftersom jag lärde mig nya saker, som att riva, baka av, slå upp wienerbröd och franska, att elda, att skålla till kavring, att klyva bränne, att baka småbröd, att bära 100-kilos mjölsäckar med mera. Jag blev helt enkelt bagargesäll, förste man efter bagarmästaren. Man kan säja att Bror Karlsson höjde min lön varje gång jag ryckte i kedjorna.

kämpa brott. När jag skulle fylla femtio blev jag mer eller mindre insparkad i Stockholms stora väldiga Rådhus med tjänst som kvällsvakt. /.../ En värld för sig, lika stor som Mölle. Jag gick i tjänst klockan 15 och skulle lämna av till nattvakten klockan 21. Den fina arbetstiden innebar att jag på förmiddagen kunde syssla med mitt skrivande.

– På eftermiddagarna när sessioner pågick skulle jag visa allmänheten till rätta. Och det var nästan så att jag fick hålla uppskrämda kvinnliga vittnen i handen när jag visade in dem där de skulle vittna. /.../ – Tjänsten i Rådhuset hade en säregen lyftning. Jag fick tillfälle att småprata med försvarsadvokater, nämndemän, dömande rådmän, åklagare, ja även lagbrytare.

 – Som fjärde punkt i mitt liv kämpade jag som frilansjournalist. Jag lyckades överleva, fostrade två pojkar och har faktiskt fem barnbarn. Jag var gift med Daisy, yngsta dottern till Emanuel Andersson, som gav sitt liv vid isflakskatastrofen i mars 1942.

tokstolle startade den 15 oktober och nådde Paris den 11 november efter en hård men ytterst lärorik färd.

– För att göra det lite svårare hade jag cyklat upp till Haparanda och startat därifrån. Europa låg då i botten på sin 30-talskris och det var chockartade saker som vi fick uppleva. /.../ – Vi hade gott väderkorn och det dröjde inte länge förrän vi hade letat reda på en emigrantasyl för judar som hade kastats ut ur Tyskland.

 – I mogen ålder, med bättre ekonomi, har livet gett mig helt nya upplevelser.

Jag har roat mig med att köpa aktier, inte för att spekulera utan för att se hur storgubbarna sköter landets näringsliv. /.../ – Men den starkaste och mest mänskliga upplevelsen man kan ha är att följa sin unga fru till BB när hon ska föda barn. Två gånger har jag varit med om det. Man sitter där i nattens tystnad och ensamhet. Väntan är nästan outhärdlig. Äntligen kommer sköterskan. Med andan i halsen frågar man: Pojke eller flicka? Sedan: Vad väger han? Och därpå en hisnande fråga: Är han välskapad?

Vad man känner då sköterskan säger – ja, han är så fin så – går inte att skildra med ord.





– Skrivandet har legat som en ständig vårflod över mig. Men innan jag kom så långt hade jag att beta av mina vandringsår.

– Riktigt nöjd blir man aldrig. Jag hade min första artikel om Mölle i Helsingborgs Dagblad den 18 juli 1941, om Ruffen. Sen dess har jag haft 200 artiklar och reportage om Kullabygden i HD. I Höganäs Tidning eller NST har jag haft 165 och i övriga tidningar 180 artiklar om just Kullabygden. Det gäller bara honorerade, de enda som räknas. Som frilans har jag medarbetat i 150 olika tidningar.

– Min tredje lönetjänst är något av ödets ironi. I hela mitt vakna liv har jag varit intresserad av rättegångar, processer, rättsväsen, samhällets metoder att be-

– Den starkaste upplevelsen under den perioden var när jag cyklade till Paris hösten och vintern 1933, samma år som Hitler fick makten. Jag och en annan

– Det är roligt att forska, i synnerhet när det gäller en sådan intressant plats som Mölle–Kullen. Och det är några ämnen som jag har plockat fram ur det förflut-

– Jag hade så mycket pengar att jag inte kunde göra av med dem, en unik situation för en tonåring. Men då jag var nitton fick det vara nog. I mitten på 1930-talet mönstrade jag ut på sjön som jungman.

40

Möllekuriren nr 1 • 2017

– Men det är inte bara historiska saker som jag har arbetat med. Vid några tillfällen har jag lekt reporter och refererat municipalstämmor i Mölle och Arild. Prenumeranterna fick möjlighet att läsa besluten på morgonen, bara några timmar senare.

Långa skrivkvällar Anders i Iägenheten på Metargatan på Söder i Stockholm.

na. Jag har samlat upp alla sagor, sägner och myter som jag har hört berättas. Jag har fått fram när Ören utanför hamnen byggdes och vilka dopnamn som användes i Mölle från 1600-talet fram till 1900.

– Jag har tagit reda på hur bärgarlagen var organiserade och arbetade, undersökt hur pesten slog i Kullen 1711 och rekonstruerat utomhuslekarna som vi lekte i Mölle på 1920-talet. Utvandringen från Kullabygden till Amerika intresserade mig också, och jag har hittat uppgifter om när Karl XII:s skansar byggdes. Alla turerna omkring bygget av järnvägen från Höganäs till Mölle krävde en hel del forskning.

– Av en händelse fick jag tillgång till rättegångsprotokollen från den sista häxprocessen i Brunnby, och det räknar jag som en god merit.

– Så har jag med penna och kamera följt båtbyggare Gunnar Svenssons skapande arbete, hur han ur en hög plank på gården fick fram farkoster som red sjöarna, var styva som man säger. Ävenså har jag försökt att skildra hur bagarmästare Bror Karlsson av en vagnslast mjöl lekte fram härliga bröd och läckra kakor. Jag skulle vilja kalla hans skånska kavringar kulturhistoriska.

Möllekuriren nr 1 • 2017

– Livsmedelsarbetarnas tidning heter Mål och Medel. Dess redaktör, Erik Sander, bad mig att göra en serie reportage om moderna arbetsplatser. Det blev rykande färska reportage från industribageriet, tillverkning av öl, jäst, glass, choklad, charkuterier, behandling av mjölk, vin, slaktdjur, tobak. Där ingick en skildring av Scans slakteri i Ängelholm som jag tycker blev riktigt bra.

– I Aftonbladet, under ledning av den ryktbare P.G. Pettersson, gjorde jag på 1940-talet en serie kallad Stockholmsvardag med familjen Johansson på Söder som en levande förebild. Serien utvidgades till Svensk vardag, och den fick då inslag från Kullabygden. Jag intervjuade bagarmästare Bror Karlsson i Mölle och berättade om kolhuggarens arbete i Höganäs stenkolsgruva.

 – Allt man gör som skrivare och forskare har en inre mening och en avsikt. I mån av förmåga vill jag väcka intresse för vår hembygd, vill söka väcka kärlek till den, peka på saker som vi är lyckligt ensamma om, lära dagens människor förstå de gamles hårda liv, hur de byggde vårt samhälle, berätta om deras sätt att leva, om deras redskap, talesätt, trosföreställningar, hur de med tro på framtiden födde och fostrade barn som skulle överta det.

– Och jag kan med varmt hjärta intyga att vårt samhälle har hjälpt mig i min självpåtagna strävan. Jag har fått stipendier och meritpengar från Mölle

municipalsamhälle, från Brunnby kommun, från Höganäs stad, från Svenska författarklubben, från Stockholm stad, och flera gånger från Sveriges författarfond. Mölle byförening har gett mig ett diplom som pryder min vägg.

 – Men mitt arbete har inte avstannat, det pågår ständigt. /.../Jag samlar material till ett verk som jag kallar för Var finns Kullabygden beskriven? Så fort jag hittar något om saken i en bok eller en tidning, eller annorstädes, antecknar jag det och samlar det i en pärm. Det har blivit mer än tusen uppgifter. Tanken är att om det blir utgivet skulle det vara till hjälp i skolor, på redaktioner, i administrationen. Ja, för människor som är intresserade av vår bygd i största allmänhet.

– Att försöka fostra sina söner är också ett spännande äventyr. Vi gav dem veckopeng, ett grundbelopp av tio öre för varje år de fyllt och ovanpå detta fick de flitpengar. Femtio öre för varje godkänt på betyg eller skrivning och så tio öre för varje streck däröver. Men de höll på att ruinera sin fattige far genom att de kom hem med så goda betyg.

– Så tog jag dem med på resor ut i Europa. Den store fick följa med till Köpenhamn, Hamburg, London, Rom och Italienska rivieran. Vi var bland annat i katakomberna. De fick följa med ut en i taget. Hela familjen reste vi till Paris och Leningrad. I Leningrad gick vi igenom Vinterpalatset med dess oerhörda konstskatter. Den lille fick gå ombord på kryssaren Aurora. Och se, båda mina pojkar fick som vuxna arbeten där det gällde att resa.

ANDERS W. MÖLLERYD 1911–2006 Född i Mölle den 27 juni 1911 av bagarmästare Bror Karlsson och Anna Göransson. Realexamen. Upptecknare för Nordiska museets etnologiska undersökning. Skriftställare, Stockholm.

Ur Svenskt författarlexikon 1956–60

41

En titt i familjealbumet

Familjen samlad. Sven-Gunnar, Alfhild, Anna, Oskar, Maria, Bror och Anders. Augusti 1940

Bengt och Sten tittar ut över Mölle 1959

Anders med Sten i knät. Bengt och farmor Anna bredvid. Mölle 1950

På MS Lappland vintern 1936.

Anders längst till höger

Anders 1931 på trappan till sitt rum ovanpå bageriet Alfhild och Anders vid brödbilen 1938

I Saarbrucken 1935 42

Möllekuriren nr 1 • 2017

Möte med Mölleryds söner Text och foto Christer Wallentin

S

tockholmsvädret var skapligt för att vara i december.

Temperaturen låg runt noll och luften kändes klar.

På förmiddagen hade jag kommit med flyget till Bromma, och jag var på väg för att möta Mölleryds söner.

Vi skulle ses på KB, alltså Kungliga biblioteket i Humlegården. Det var deras förslag. »Eftersom Anders ofta satt där och jobbade.« Bengt är den äldste av bröderna. Han ska snart fylla 70. I samma veva kommer han att lägga fram en doktorsavhandling på KTH som handlar om forskning och utvecklingsarbete, något som han har sysslat med en stor del av sitt yrkesliv.

Att Sten är lillebror kan jag inte märka. Båda är långa, kraftiga karlar som verkar trivas i varandras sällskap. Men Sten valde en annan yrkesbana. Han gick till sjöss, blev sjökapten och så småningom lots i Stockholms södra skärgård.

Brödernas yrken har beröringspunkter med faderns. Under åren 1934–1936 var Anders sjöman, och liksom Bengt ägnade han mycket av sin tid åt att forska.

Den som läser något av Anders W. Mölleryd och sedan får veta att han var son till Anna och Bror Karlsson, bagarparet i Mölle, undrar kanske hur det ligger till med namnet.

– När Anders hade bott i Stockholm några år tyckte han att Karlsson var ett alltför vanligt namn, säger Sten. Vid något tillfälle sa han till Gunnar Lundh att det var praktiskt taget omöjligt att hitta rätt bland de tusen och en Karlsönerna i telefonkatalogen.

– Gunnar Lundh, som tidvis kunde Möllekuriren nr 1 • 2017

Sten Mölleryd och Bengt A. Mölleryd vid ett samtal på Kungliga biblioteket i Stockholm i början av december förra året.

vara rätt så kvick, replikerade: Om tusen år kanske Möllerydarna tar namnet Karlsson, för att man lättare ska hitta dom. Det har kanske hunnit bli tusenden av dom.

Bengt och Sten växte upp i Stockholm och har bott kvar där. De har många goda minnen från Mölle och återvänder till Kullabygden nästan varje år.

– Så länge farmor levde tog vi nat�tåget ner när det blev sommarlov, säger Bengt. Efter 1970 fortsatte vi att vara i Mölle några år till, och då bodde vi hos Oskar, Anders bror.

Hur var Anders som far? Hade han tid med sina barn för allt skrivande som han hade på gång?

– Ja, absolut, svarar bröderna med en mun. Arbetet som vaktmästare i Rådhuset började ju inte förrän ganska sent på eftermiddan, så farsan var ofta hemma när vi kom från skolan, säger Sten.

– Anders hade en vänlig hand, säger Bengt. Han lyssnade på oss och uppmuntrade oss i skolan. Han var en duktig matlagare och en fena på att baka. Men han gjorde inget väsen av det.

– Daisy, vår mamma, arbetade bland annat som tandsköterska och läkarsekreterare, säger Sten. En tag var hon expedit på Åhléns. Både hon och Anders tyckte om att resa och hitta på saker, men de

såg alltid till att hemmet var en fast punkt för oss när vi växte upp.

Vilken inställning hade Anders till pengar och ägodelar? frågar jag.

– Den enda fasta inkomst som han hade var från Rådhuset, och lönen var inte så stor, säger Bengt. Men han fick honorar för alla artiklar som han skrev.

Böckerna om Mölle–Kullen gav ibland en del, och så hände det att han fick författarstipendier. Emellanåt rann det till i kassan, ibland sinade det. Men vi klarade oss.

– Vi har förstått efteråt att ekonomin kunde vara knackig tidvis, och att det var viktigt för Anders att vara sparsam, säger Bengt. Men på äldre dar fick han pengar över och delade med sig mycket.

– Ägodelar var inte det viktigaste för Anders, säger Sten. Han ville färdas genom livet med ett lätt bagage. Det var kanske något som han lärde sig som ung när han tog sig runt Europa på cykel.

Bengt och Sten har på alla vis bistått byföreningen i arbetet med att återutge Mölle–Kullen genom tiderna. Vad tror de att Anders skulle ha tyckt om ett sådant projekt?

– Han hade varit överlycklig! säger båda, utan minsta tvekan. m

43

Fabian Täckström spelar på Oslokajen i Helsingborg sommaren 2016. Foto Frederic Täckström

Allt känns möjligt med musiken

S

Av Christer Wallentin

nön gjorde sikten dålig när jag en eftermiddag i februari körde mot Helsingborg. Ändå hann jag i tid till mötet med Fabian på hans gymnasieskola, Mega Musik. Den ligger i ett vanligt, äldre hus mitt emot Knutpunkten.

Porten mot Järnvägsgatan är låst och det behövs en kod för att komma in. Strax dyker det upp två pojkar, som uppenbarligen är elever på skolan, och de släpper in mig utan vidare.

På väg in säger en av dem i förbifarten: »Det här är en jättebra skola«, och jag tänker att det måste vara alla skolors dröm: att ha elever som kommer tillbaka efter skoldagens slut och talar väl om skolan inför andra. Mina dörröppnare följer mig ett par trappor upp. I en grupp

44

ungdomar ser jag Fabian. Han tar vid och visar mig runt på skolan. Den liknar inte ett vanligt pluggymnasium. Överallt ser jag musikinstrument, högtalare, notställ, inspelningsutrustning. I den här skolan verkar det vara fler studior än vanliga klassrum.

Vi har bestämt att mötas på skolan eftersom Fabian den här eftermiddagen ska undervisa fyra mellanstadieelever i trummor. Jag tänkte att det skulle vara roligt att se honom i rollen som musiklärare.

Samtidigt skulle jag kunna ta några bilder.

Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Fabian är sjutton år, och han flyttade till Mölle med mamma Carina och pappa Frederic när han var fem.

Möllekuriren nr 1 • 2017

– Först kände jag ju ingen, men jag fick med tiden flera kompisar i Gylleröd. Edvin, Filip, Johan och Johnny var några av dom, och när jag började i Nyhamnsskolan blev det fler.

– För att komma till skolan cyklade jag och någon kompis ganska ofta. När vi inte ville cykla blev det skolbussen, men då tog det längre tid för den körde inte raka spåret mellan Mölle och Nyhamn. Att få skjuts till skolan var jag inte bortskämd med.

Fabian är trummis. Jag undrar förstås varför han började med ett så vidlyftigt, ljudligt instrument.

– Eric Ruuth hade Öppet hus och vi gick dit. Där fick jag prova saxofon, trumpet och gitarr, men det var trummor som jag kom in på. Det här var när jag gick i fyran, om jag minns rätt.

Jag blev undervisad av en trumlärare tjugo minuter varje vecka. Det låter lite, men jag blev intresserad och spelade mycket mellan gångerna.

– Så där höll jag på. I åttan tog det fart. Vi bildade ett litet band i Höganäs och där var Tuva från min klass med som vokalist. Det var kul, och på skolavslutningen fick vi spela för alla.

– I nian kan man säga att vi la av lite, det var så mycket med skolan och så ville jag ha tid att ägna mig åt League of Legends. Det är ett lagbaserat onlinedatorspel som jag gillar.

Det spelas av miljoner människor över hela världen.

Trummor är utan tvekan Fabians instrument, men han spelar också gitarr hemma och han tar sånglektioner varje vecka.

– Trummisen i ett band ska hålla ihop musiken tillsammans med basisten. Det är vi som ger grundkänslan i en låt, sätter rytmen. Sångaren och gitarristerna bygger på, och så kan det vara någon som spelar synt eller elorgel.

Möllekuriren nr 1 • 2017

När Fabian gick i nian skulle han välja till gymnasiet. Han visste att han skulle få bra betyg, så fältet var fritt.

Han kunde gjort som de flesta i klassen och sökt till Kullagymnasiet i Höganäs, men han var inställd på Mega Musik i Helsingborg.

– Jag har snart gått där i två år, och jag valde rätt! Här har jag verkligen utvecklats, både som trummis och människa.

Det är en liten skola, och Fabian tycker att det har varit lätt att lära känna både eleverna och lärarna.

– Vi har väldigt mycket musik, men vi har också svenska, historia, engelska och så vidare som i vilken gymnasieskola som helst.

– Lärarna här är väldigt bra. Dom är mer som vänner än vanliga lärare. Våra musiklärare är samtidigt skickliga musiker, så dom lär oss massor.

– Det är givande att vara tillsammans med mina klasskamrater. Vi lyssnar på varandras spelningar och pratar musik, men vi diskuterar också det som händer i världen. Vi har livliga diskussioner om allt från Trump och USA till miljöfrågor och invandring, både på lektionerna och annars.

– Många på skolan är liberala eller vänster,

Oktober 1943 Fabian spelar också teater och är med i Eric Ruuths uppsättningar. Bilden är från en pjäs 2015 om de danska judarnas flykt över Öresund. Foto Frederic Täckström Mega Musik Gymnasieskola ligger mitt emot Knutpunkten. Fabian är inne på andra året och tycker att han har utvecklats mycket sedan han började på skolan. På hemsidan står det: »I vårt hus har vi en generös atmosfär, en hög acceptans för olikheter, en känsla av delaktighet och en stor portion humor.« Foto Christer Wallentin

45

men det finns elever som håller på SD. Dom vågar säga vad dom tycker, och det blir heta diskussioner. Alla anstränger sig att argumentera för sin uppfattning, inte bara tycka till och avsky dom som tycker annorlunda.

– Musik är huvudsaken för oss som går på Mega. Så är det absolut, men det innebär inte att jag och mina klasskamrater tar lätt på dom andra ämnena. Med godkänt i alla ämnen blir vi behöriga till högskolan, och vi vet ju att det ger oss större valfrihet efter gymnasiet.

I somras fick Fabian provspela för att komma med i ett band i Malmö, Hazy Blue. Trummisen hade bytt till gitarr och man sökte en ersättare.

Provspelningen gick inte så bra, men

Fabian fick börja på försök – och är i dag ordinarie i orkestern. Två gånger i veckan åker han ned till Malmö för att repa med gruppen. Sedan tar han tåg tillbaka till Helsingborg och därefter en sen buss till Mölle. Vid 23-tiden stupar han i säng.

– I augusti spelade vi på Malmöfestivalens Ung scen, och det kändes jättebra. Shit vad bra ni är, sa folk efteråt. Vi växte och räknar med att få flera spelningar i vår och i sommar.

Kanske gör vi en egen skiva också.

Fabian beskriver Hazy Blues musik som en blandning av indie och rock med syntinslag.

– Det är en stark känsla att spela i ett band, att kommunicera med dom

andra musikerna och ställa upp för att helheten ska bli bra.

När jag frågar Fabian hur långt det här kan bära tvekar han inte: – Hur långt som helst! Jag drömmer om att mitt band om några år spelar både i Sverige och utomlands, och jag tror inte att det behöver vara så orealistiskt.

– Det finns utrymme för storhet och innovation inom rockmusiken. Se bara på Ringo Starr, trummisen i The Beatles under sextiotalet.

– Även om jag inte skulle slå igenom som musiker på den nivån vill jag ägna mig åt musik resten av livet.

Jag har upptäckt att det är roligt att ha elever, så musiklärare kan jag också tänka mig att bli. m

Undervisar också Från klockan fyra varje onsdag har Fabian fyra trumelever. De går på mellanstadiet i en grundskola i Helsingborg.

Foto Christer Wallentin

46

Möllekuriren nr 1 • 2017

HÖGANÄS KÖPMANSGATAN 12A • 042 34 30 20 Vi har öppet varje lördag–söndag kl 11–17 fram till 28/5 I påsk har vi öppet skärtorsdag–påskdag kl 11–17 Vi serverar smarriga kakor och härligt gott kaffe. Det finns många trevliga rätter på menyn

Välkomna hälsar Mette & Isabella 042-34 48 00

Möllekuriren nr 1 • 2017

www.krapperupskaffestuga.se

47

KARIN ERIKSSON SIGNERAT

J

ust nu ligger lite snöpuder över Mölle för andra gången denna fuskvinter. Hösten har på ett lömskt vis smugit över i vår. Det var inte länge sedan vi gick på promenad på banvallen och hittade äppelkorgar vid vägen med en lapp där det stod: Varsågod.

Härligt initiativ för oss – som i sju år kämpat för att få ett ynka äppelträd att överleva. Det värsta med den skånska vintern är att den inte pålitligt uteblir.

Jag minns min allra första vinter i Skåne. Jag hade flyttat ned från Örnsköldsvik, via studier i Uppsala, med höga förhoppningar om att få uppleva en tidig vår. Vintern gled fram i mild takt. Men precis till påsk anfölls vi av sådana snömassor att de räckte till taknocken. Drömmen om Skånevåren fick sig en törn.

Dessa sporadiska attacker håller dessvärre också hoppet uppe om möjligheterna till vintersport. När vi flyttade till Mölle för elva år sedan köpte jag nya skidor och pjäxor. Dessa har jag använt sammanlagt tre gånger. Och någon vinter har det faktiskt gått att susa fram på Strandvägen med spark.

Min mans gamla träskidor, som fanns i bilden långt innan jag kom in, är också med här i Mölle. Dessa har använts sammanlagt noll gånger. Jag har hotat att slänga dem, men inser att vissa saker i ett äktenskap går inte att prata om. Jag smider dock planer att försöka få dem

Foto Karin Eriksson

Min mans gamla träskidor, som fanns i bilden långt innan jag kom in, är också med här i Mölle

48

Halt underlag värderade på Antikrundan eller spika upp dem på väggen som prydnad.

Men att skidorna står på sin plats i garaget är kanske lika bra. Vi norrlänningar brukade skämta om att skåningar inte åker skidor utan går på skidor. Och dessutom förfryser de sig ju redan vid minus fem grader, medan vi norrlänningar fortfarande tycker att det är varmt nog att sitta ute och grilla korv.

Så, är det kylan eller det hala underlaget som är problemet? När vi flyttade till Mölle för elva år sedan kände vi ingen. I ett försök att utvidga vår bekantskapskrets anmälde jag oss till en tangokurs som annonserades på byföreningens anslagstavla. Min man hade fortfarande inte flyttat hit, och eftersom jag inte hade någon kavaljer fick jag dansa med läraren. Jag förblev utan danspartner i fyra månader. Mina danskompisar började hota med att sätta upp en ny annons: Tangokavaljer sökes.

Då kom äntligen min man. Nu återstod bara att få ut honom på dansgolvet, ett uppdrag svårare än väntat. Jag fick locka med både det ena och det andra och muta med en god middag efter varje genomliden lektion.

Mölles Tangoförening startades av Lottie och Björn Samuelsson och varade i tio år. Det bästa dansgolvet var på Turisthotellet, och under flera år var föreningen riktigt livad. Vi blev aldrig några proffs, men fick många goda vänner genom tangon.

Nu är tangoföreningen nedlagd och min man uttrycker fortfarande lättnad när vi kör förbi tangolokalen och han slipper traggla stegen.

Så nu står både tangoskorna och skidorna oanvända. Någon gång försökte jag bugga med tangoskorna, men tappade fotfästet och brakade in i orkesterdiket och knäckte två revben.

Jag har gett upp det där med oss och dansen.

Jag har ett nytt projekt. Dogdancing. En kurs som går ut på att lära sin hund att dansa till musik. Otroligt mycket lättare än både skånsk skidåkning och tango. m Möllekuriren nr 1 • 2017

Gästgivarlunch Serveras varje vardag måndag–fredag kl 12.00–14.30 Fantastiskt fint salladsbord med hembakat färskt bröd och kaffe, 99 kr Det finns alltid en läcker kaka till kaffet, 25 kr/bit Hämta din Dagens i köksdörren, 75 kr med sallad och bröd

After Work Serveras i puben på fredagar från kl 17 Ingen bordsbeställning behövs!

Öppet kök Varje fredag och lördag till kl 21 i mars. Nya tider sedan, se hemsidan Vi serverar à la carte-rätter och ett stort fint sillbord

Söndagsmiddag

Titta in på vår hemsida. Vi har ett stort cateringutbud Ring oss!

Varje söndag till kl 17 Varmrätt och dessert för 225 kr 3-rättersmeny med sillbordet som förrätt för 325 kr

Påskmiddag Serveras torsdag–söndag kl 11–21, den 13–16 april Vi erbjuder påskbord och à la carte-rätter

Välkomna Mette & Isabella och vår fantastiska personal

bord! bs! Boka

O

Vårens temakvällar Lördag den 25 mars: Ät och drick dig genom Italien Lördag den 29 april: Möt och njut av den franska våren

En femrättersmeny serveras. Prova två läckra viner till varje rätt. Kaffe och en lille en ... 895 kr per person Vår sommelier är Martin Nygård från »Vinbaren i Köpenhamn« Vinveto

Jonstorpsvägen 16, Jonstorp | 042-36 74 81 | www.tunneberga.se

Möllekuriren nr 1 • 2017

49

RESTAURERING AV KRAPPERUPS GAMLA VATTENMÖLLA

J

Av Bosse Hansson och Hasse Hansson

ordbruksverket godkände i höstas vårt EU-projekt. Det går ut på att slutföra restaureringen som har pågått i mer än tio år. Vattenmöllan väntas bli ett intressant besöksmål för människor i bygden, liksom för skolklasser, forskare med flera. En unik miljö återställs som visar hur säden maldes för flera hundra år sedan.

Flera andra plusfaktorer vägde in när Jordbruksverket fattade sitt beslut. Projektet visar hur viktig vattenkraften har varit som energikälla. Vattenmöllan kan bli en mötesplats inom jordbruksnäringen i Kullabygden genom samverkan med en rad lokala organisationer. Kvarnen har ett bra läge i direkt anslutning till Kullaleden och flera naturreservat.

Under hösten 2016 har vi reparerat murarna invändigt, kompletterat med kilstenar samt putsat och kalkat grundmurarna i den »finare« delen av möllan, det vill säga den del där mjölet förvarades.

Vi har också lagt om det gamla loftgolvet och reparerat bjälkarna och byggt ett räcke för besökarnas säkerhet.

Personal från regionmuseet i Kristianstad gjorde en antikvarisk kontroll av arbetena i höstas. I år har vi förbättrat utflödet från kvarnen och rensat den gamla kvarnrännan där kvarnhjulen snurrade. Senare i år ska kvarnaxlarna komma på plats och därefter de två skovelhjulen.

Under 2016 har det europeiska vandringseventet Eurorando gått av stapeln i Skåne. I Höganäs kommun kunde deltagarna, från ett femtontal länder, bland annat välja en »Kulturhistorisk vandring mellan Höganäs och Mölle«. Vandrarna passerade Bräcke mölla, Krapperups slottsträdgård och Lerhamn innan de gjorde ett nedslag hos oss.

Kullaledens vänners vandringsgrupper besöker ofta Vattenmöllan. Vid ett av tillfällena var det ett 25-tal personer som hade gått från Höganäs mot Mölle. När de dök upp i Vattenmöllan hade ytterligare några anslutit sig. I gruppen fanns ett tiotal syrier, de flesta från asylboendet på Brunnby gård.

Hasse informerade på engelska, men ord som trohetsförsäkran, arrende och

dagsverke hjälptes vi åt att förklara.

Varje mening fick sedan översättas till arabiska.

Efter presentationen på gården gick vi in i kvarnen. Med hjälp av skisser och ritningar fick besökarna en genomgång av hur kvarnen kommer att fungera.

Efter visningen var det några syrier som berättade om Norias, de stora vattenhjulen i den syriska staden Hamah.

Dessa vattenhjul pumpar upp vatten från floden Orontes till akvedukterna som transporterar vattnet vidare till åkrarna.

Vi fick veta att Hamahs vattenhjul byggdes flera hundra år före Kristi födelse, och att de största hjulen är nästan 20 meter i diameter. Det blev ett intressant och givande utbyte mellan oss och besökarna.

Möllans Dag är vi med i. Nästa gång blir den 2 juli. Passa på att komma och bekanta dig med vattenmöllan.

Vill du bli delaktig i detta spännande projekt? Då kan du gå med i vår förening. Betala årsavgiften 200 kronor till bankgiro 693-6520. Meddela samtidigt din adress, telefonnummer och e-postadress till hansmollare@gmail.com.

Mer information om föreningen hittar du på vår hemsida vattenmollan.se.

 Bosse Hansson är sekreterare i Föreningen Vattenmöllans Vänner och Hasse Hansson är ordförande.

Vattenmöllans historia i korthet 1629 Vattenmöllan omnämns för första gången.

1692 Den första beskrivningen av kvarnen görs. Kvarnen var mindre än dagens byggnad och hade bara ett vattenhjul.

1718 Den äldsta kartan över Vattenmöllan upprättas av Anton Ciöpinger 1758. Den befintliga kvarnen med två vattenhjul uppförs av Petter Gotthard von Kochen, Krapperups ägare. Den 12 augusti är det första vattenhjulet klart, och man prövar att mala.

1759 Ett arrendekontrakt upprättas mellan Krapperups ägare och möllaren Anders Nilsson.

50

1787 Vattenmöllan synas. Förutom kvarnen består vattenmöllan av ett boningshus och två uthus. Boningshuset är sammanbyggt med kvarnen; det är möllarens bostad.

1830-talet Den gamla möllarebostaden ersätts med ett nytt hus på samma plats.

1897 All malning upphör. Möllaren Sven Berggren tar i stället över Bräcke mölla.

Hans svärson börjar bruka Vattenmöllan som torp. Kvarndammen läggs igen.

1930-tal Norra delen av kvarnhuset får ett nytt tak. En brädgavel sätts upp mot husets södra del, där kvarnverket har stått. Rester av kvarnstolen får vara kvar. Norra delen av huset görs om till matkällare och förråd.

2004 Föreningens restaureringsarbete startar.

2016 Beslut om ett EU-finansierat Leaderprojekt ger möjligheter att slutföra restaureringsarbetet till hösten 2018.

1911 Kvarnverket rivs, men kvarnhuset får stå kvar.

Möllekuriren nr 1 • 2017

Foto Henrik Ranby Foto Christer Wallentin

Ovan: Modell av vattenmöllan som den såg ut vid 1800-talets mitt. Byggd och fotograferad av Henrik Ranby. Skala 1:50.

1 Vattnet kommer från kvarndammen och rinner in i möllan via två rännor i trä. Vattnet sätter fart på ett vattenhjul i taget. Kvarnstenen rör sig.

2 Vattnet rinner ut ur möllan via kvarnrännan som går ihop med bäcken en bit ned.

3 Intill vattenhjulen vilar golv och maskineri på en kraftig bockkonstruktion, den så kallade kvarnstolen.

4 Säden tas in via loftporten på kvarnens östra sida. Sädessäckarna töms i den här tratten och når kvarnstenarna.

5 När säden är mald lämnar mjölnaren ut det färdiga mjölet genom porten på möllans västra sida.

6 På den norra sidan är kvarnen sammanbyggd med möllarebostaden.

Till höger: Vattenmöllan 2011 efter omläggning av tak, renovering av murar etc.

Möllarebostaden skymtar till vänster.

Möllekuriren nr 1 • 2017

51

SOMMARHUS ÖNSKAS HYRA TVÅ VECKOR I JULI Skötsamt par med hjärtat på Kullaberg önskar hyra bostad, helst i Mölle eller Arild, veckorna 28–29 eller 27–28.

Vi åtar oss gärna lite trädgårdsskötsel eller liknande.

Ring Cissie på 073-314 00 07 eller mejla till cissiej@hotmail.com

MORGONYOGA I SOLVIKEN I somras inbringade yogan 3 720 kr till förmån för Läkare utan gränser.

I sommar blir det morgonyoga igen under vecka 31. Om vi lyckas hitta ett boende även för vecka 28–29 eller 27–28 (se ovan), blir det yoga även dessa veckor. Se kommande anslag i hamnen och vid baden.

Välkomna Cissie Jansson

FACIT TILL BILDSPELET I FÖRRA NUMRET 1. Norra Strandvägen; 2. Mölleberg 3. Harastolsvägen; 4. Harastolsvägen 5. Corfitz väg; 6. Norra Strandvägen 7. Solviksvägen; 8. Ransviksvägen 9. Vita byn; 10. Solviksvägen; 11. Norra Brunnsvägen; 12. Möllevångsvägen

52

Möllekuriren nr 1 • 2017

GUNILLA LARSSON BILDSPELET Bilder från byn:

Var är det?

2

3

Den här gången hade jag fokus på murar och andra avgränsningar.

Känner du igen ställena, och vet du var de finns?

Lycka till/Gunilla • Facit till förra numrets bilder ser du på sidan här intill.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12 13

13

14

15

7

Möllekuriren nr 1 • 2017

53

Årets b utik 2016 Storgatan 24 • Höganäs

042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördagar 10–15 Söndagar 10–13, dock söndagsstängt i januari och februari

Välkomna önskar Marita, Emma, Camilla och Sofie  Vi hjälper dig med blommor till alla tillfällen  Vi skickar blommor över hela världen genom Euroflorist och Blommogram

54

 Vi har en stor sortering av sommarblommor, snittblommor, krukväxter, krukor och mycket mera

 Vi har det där lilla extra till festen och bröllopet  Vi vet vad som passar till en begravning

Möllekuriren nr 1 • 2017

FÖRENINGSSIDAN SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN

spfseniorerna.se/kullabergmolle

snfkullabygden.n.nu

Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna att delta i de aktiviteter som kvarstår för våren.

Månadsmöten Den 28 mars│Joakim Bengtsson, känd från bland annat antikrundan i TV, kåserar och berättar om planerna för finkeramiska och Blå hallen. Stationshuset klockan 14.

Den 25 april│Peter Schölander informerar om vad som är aktuellt i kommunen.

Stationshuset klockan 14.

Musikeftermiddag Den 12 april│Musikeftermiddag med Tomas Svensson. Stationshuset klockan 14.

Utflykter och studiebesök Den 6 april│Lunch på restaurangskolan i Ängelholm. Samåkning från stationshuset klockan 11.15.

Den 16 maj│Studiebesök på Afrikahuset i Hjärnarp. Samåkning från stationshuset klockan 13.



Har du frågor, kontakta gärna: Britt Gudmundson, 070-868 14 81 eller brittgu@gmail.com

Den 8 april│Grod- och paddexkursion.

Samling klockan 20 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs för samåkning.

KAPELLFÖRENINGEN Konserter • klockan 18 Den 2 april│Nordic Psalm Project.

Den 7 maj│Hela kapellet sjunger med kören Ad Libitum och Tomas Boström.

Den 11 juni│Kammarkören Felicitas.

Den 7 maj│Gökotta i Kristinelunds bäckravin. Samling klockan 06.30 på parkeringen vid Tempo i Viken.

Gudstjänster i kapellet Den 16 april│Påskotta klockan 8. Obs! en kvart innan trumpet från tornet.

Den 18 maj│Smultronställen i sydöstra hörnet av Ängelholms kommun. Samling klockan 18 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs för samåkning.

Den 17 april│Emmausvandring med start klockan 13 från Möllehässle camping. Promenaden följs klockan 14 av Emmausmässa.

Den 30 maj│Kvällsvandring på Kullaberg. Samling klockan 20 på Björkeröds parkering.

Den 5 juni│Naturnatt bland stort och smått i omgivningen av Stureholm. Samling klockan 20 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs för samåkning.

MÖLLE BRIDGEKLUBB Vi spelar bridge i stationshuset på måndagarna från klockan 13.30 och håller på till omkring klockan 17.

Om du är intresserad av att vara med, och inte tidigare har varit det, är du välkommen att kontakta: Birgitta Hansson 070–337 07 65 Maja Stenberg 042–34 51 22

MÖLLE BOULEKLUBB │ molle.se Det är träning på måndagar klockan 14, på tisdagar och onsdagar klockan 10 samt på torsdagar klockan 16.

På torsdagarna, då det inte är tävling, finns det tid för särskild träning av skytte, längdkontroll och läggning – för alla som vill förbättra sig i detta. Årets första singeltävling genomförs den 23 mars.

Mölle Målarna Våra tjänster – måleri • Traditionellt måleri av alla slag • Målning med äkta svensk linoljefärg • Målning med äldre teknik och dekorationsmåleri

Försäljning • Rostfria och varmgalvaniserade gångjärn till fönster och dörrar • Algtvättmedel • Linoljefärger

Våra övriga tjänster • Fönsterrenovering • Algborttagning med hetvatten • Konsultverksamhet

Kontakta

Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag Möllekuriren nr 1 • 2017

Per-Johan Holmbeck 042-34 76 31 070-334 74 94 f.d. medlem i Målaremästarnas Riksförening 55