Möllekuriren 2019 nr 1 by Mölle By- och Kulturförening

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 1 • 2019

Ryds marknad Målvakt i Rögle Öresund lever Debatt Kullaberg Möllekuriren nr 1 • 2019

Det tröttnar vi aldrig på:

Fågellivet på Ransviksvägen

tt starkt skäl för att bo i Mölle är närhe-

Havregryn i olja är en delikatess för

ten till naturen. Kyliga decemberdagar

koltrastarna, och vi hoppas att de ska bli så

behöver vi inte ens gå ut för att få en

hemma här att de stannar hos oss under hela

rikedom av upplevelser.

året. Vi får lön för mödan när vi hör dem

Under en vecka i december patrullerar ormvråken regelbundet vår trädgård.

Kråkorna rycker fram på bred front i ett hetsigt förföljande.

sjunga runtomkring oss under vår- och sommarkvällar. En hackspett vill gärna ta del av överflödet. Det tar en god stund för den att pröva

Text Christina Ullenius

Ett tjugotal koltrastar håller till i trädgår-

Foto Olof Wennerström och Christina Ullenius

den och det myllrar av pilfinkar, talgoxar, blå-

den stolpe som håller upp funkishuset var en

mesar och gulsparvar. Ibland får de följe av

dålig idé. Direkt inflygning och landning på

bofinkar, grönfinkar, och en rödhake. Särskilt

taket krävs. Ormvråken tycks ha lättare att ta

glada blir vi av att se en steglits och en och

funkishusets tak i besittning. Taket erbjuder

annan domherre. Kajor, kråkor och skator är

en utmärkt överblick över frön och småfåglar.

naturligtvis också trägna matgäster, men inte

Men äter ormvråkar småfågel? Är det något

lika välkomna.

annat som lockar?

Det ställs måttliga krav på oss för att vi ska få

oss sätter vi oss i bilen för att köra och fylla

njuta av alla våra bevingade vänner. Havre-

på förråden. Men vi har en fripassagerare!

gryn i rapsolja, serverade på ett stort fat, och

En liten mus kryper upp från motorhuven

solrosfrön på taket av ett funkishus för fåglar

och börjar springa fram och tillbaka nere i

är enormt lockande menyer.

kanten av vindrutan. Stackars liten. Har vi

ut hur man når maten. Att klättra upp för

Med så många hungriga fåglar omkring

En hackspett vill ta del av fågelmaten. Den gör en direkt inflygning och landar på funkishusets tak.

Död eller knockad? En rovfågel flög in i ett av våra fönster mot väster. Vi såg den ligga på rygg under bambun. Först tänkte vi att det kunde vara en pilgrimsfalk.

En mus på motorhuven När vi skulle köra iväg kröp en liten mus upp från motorhuven. Vad gjorde den där?

Möllekuriren nr 1 • 2019

Ormvråken tycks ha lättare att ta funkishusets tak i besittning. Taket erbjuder en utmärkt överblick över frön och småfåglar

stört honom mitt i maten? Det visar sig senare när vi stannar bilen och lyfter på motorhuven att musen har ett riktigt fint bo där med ett rejält förråd av ekollon. Kanske är ormvråken mer intresserad av möss än småfåglar.

En duns på ett av våra stora fönster! En rovfågel visar det sig vid en hastig blick ut genom fönstret. Fågeln ligger på rygg under bambun och frågan är om den är död eller bara medvetslös. Pilgrimsfalk? Tänk om det är en av pilgrimsfalkarna uppe från Kullaberg? Kan man ringa efter ambulans för medvetslösa rovfåglar? Ivrigt sökande på nätet ger till sist resultat. Det kan finnas hjälp att få. Men då har fågeln kvicknat till och ställt sig upp på darriga ben. Det snurrade nog i huvudet på den, men efter en stund kunde den flyga iväg. Vilken lättnad! Nej, det var inte en pilgrimsfalk, utan en vacker sparvhök. Ja, vi känner oss rika bland våra vänner fåglarna. Men den lilla kolibrin som höll oss sällskap vid frukostbordet har vi inte sett här. Den träffade vi en dag i december hos sonen i Oregon i USA. m Möllekuriren nr 1 • 2019

INNEHÅLL • MEDVERKANDE 2 Det tröttnar vi aldrig på│Fågellivet på Ransviksvägen

4 Innehåll • medverkande

När Gunilla Larsson intervjuade Axel Mangbo för fem år sedan satsade han på golfen, men han hade börjat med hockey.

Möllekuriren nr 1 • 2019 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktionskommitté│

6 På gång i Mölle

Birgitta Hansson, Leif Holmberg, Gunilla Larsson, Bengt Nilsson, Ingmar Hesslefors, Ingemar Löfgren, Christina Ullenius och Christer Wallentin

14 Möllebor på oktobermarknaden i Höganäs

Redaktör│Vakant

21 En fruktstund i Kullabergsbacken

Ansvarig utgivare│Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.se

Läs vad som har hänt sedan dess på sidan 24.

5 Upptakt

24 Axel Mangbo, målvakt i Rögle│Bytte från golf till hockey

Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se

27 Hundra nyanser av grått 28 En djupdykning i Öresund

Korrektur│Ingmar Hesslefors

32 Pressgrannar│Bräcke Mölla i nya kläder

Tryck│Exakta, Malmö 2018 Numret skickade till tryckeriet den 5 mars 2019

34 Samtal med Anders och Åsa Fahlbeck │En stund i paradiset

Nästa utgåva publiceras den 5 juni 2019 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 14 maj.

38 Elfver Gröning och Karl XI – Tredje delen│Mötet 48 Debatt│Skötseln av Kullaberg brister – Den biologiska mångfalden hotad

 Mölle By- och Kulturförening

54 Debatt│Länsstyrelsen svarar på kritiken av skötseln av Kullaberg

Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle

55 Föreningssidan Foto Christer Wallentin

Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se

Medverkande Cecilia Backe Monica Bengtson Bodil Bennheden Veige Christer Elfversson Barbro Hallin Birgitta Hansson Annica Hellqvist Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Niklas Johansson Sven Bertil Johnson Mats Jönsson Krister Kullenberg Gunilla Larsson Ingemar Löfgren Lillemor Löfgren Ingrid Millbourn Mikael Molander Bengt Nilsson Karl Nilsson Kerstin Nilsson Michael Persson Mats Roslund

Peter Sandell Sven-Erik Svensson Tomas Svensson Christina Twengström Christina Ullenius Olof Wennerström Christer Wallentin Visit Skåne Daniel Åberg

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama Friskis&Svettis Gamla folkskolan Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga

Kristoffers Byggtjänst Kullagårdens Wärdshus Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maritas blomsterglädje Mat & Kaffebaren Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Retro Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård Vattenmöllans Vänner

Årsavgiften för 2019 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Möllekuriren på webben Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

Omslagsbilden Två vandrare på Kullaberg. Bilden är från Visit Skåne, som finns på webben: visitskane.com. Möllekuriren nr 1 • 2019

UPPTAKT

Foto Christer Wallentin

Mölle på allas läppar ag måste börja med att be om ursäkt. Det var klumpigt gjort av mig. Kanske hette de jag sårade Fransson. Jag vet faktiskt inte. Familjen var bara i Mölle på besök.

Platser som enbart finns därför att någon, eller något, har berättat om dem. Mariannelund till exempel, Döderhult, Svinnsta skär, Knäred, Lovikka, Evertsberg – och Grönköping, icke att förglömma. Vi stod vid busstationen och herr Fransson sa: »Bor du här i Mölle? Mölle by the sea …« Det där nödrimmet från Povel Rammel har satt sig i skallen på oss alla, ja nästan alla. Ungefär som Arne Tammers Ge mig en kvart om dagen, eller Magnus Ugglas Kung kung kung i baren. Någonstans under pannloben ligger dessa små ramsor där att ta till omedelbart när behovet av någon anledning uppstår. Herr Fransson var uppenbart glad över att på ort och ställe, med upptäckarens glädje och espri, liksom kunna delge en i lokalbefolkningen att Mölle minsann är omskrivet, omsjunget av ett stort geni. Och jag, min dummer, svarade: »Ja, vi vet. Det där är vi bara sååå trötta på.« Förlåt, Franssons. Ska aldrig mer göra så, mot någon. Att skriva denna spalt, till och med på redaktörssidan, skulle kunna ses som botgöring. Djupare än så bör detta dock inte analyseras.

spåra också i Möllekuriren. För en plats som Mölle räcker det knappast att bara ha blivit omnämnd i På Spåret i SVT. By the sea-versraden har fått Mölle att blomstra trots dess bakgrund i ruelser, skörlevnad, spel och dobbel. En liten treårig knatte klafsar hem från dagis i huvudstadens vimmel. Farmor på tjänsteresa har fått äran att hämta honom, och hon frågar: »Vad ska vi hitta på nu då?« Med upptäckarens glädje och espri svarar den lille, och han håller henne hårt med vanten: »Farmor, vi går till Mölle!«

Att bli berättad om betyder liv. Att bli berättad av likaså. Det visste Selma Lagerlöf, Vilhelm Moberg och Fritiof Nilsson Piraten. Sådan livslust går att

Ingmar Hesslefors skriver regelbundet i Möllekuriren, senast om den omisskänligt misskända Skarven. Han ingår i redaktionskommittén.

Kom ihåg för våren Söndagen den 24 mars Byföreningens årsmöte kl 14 med verksamhetsberättelse, val med mera*

Måndagen den 8 april Vinprovning med Kaj Zaar kl 19: vårens vinnyheter*

Torsdagen den 30 april Valborgsmässan firas på fäladen. Brasan tänds cirka kl 20

Lördagen den 6 april Strandstädning. Samling vid Ruffen kl 10

Fredagen den 19 april Konstrundan startar och pågår till och med den 28 april

Fredagen den 7 juni Möllekurirens sommarnummer kommer ut

Möllekuriren nr 1 • 2019

* Hålls i stationshuset

PÅ GÅNG I MÖLLE

STICK- OCH SLÖJDCAFÉ, LÅTER DET LOCKANDE?

Favoriter Ett exempel på Lillemor Löfgrens akrylmålningar. Se lillemorlofgren.com.

Gallerisäsongen ÅRETS UTSTÄLLNINGSVERKSAMHET börjar med Konstrundan på långfredagen den 19 april. Den pågår till och med söndagen den 28 april.

veckor innan sommarens alla utställningar tar vid.

Årsmötet stundar VÄLKOMMEN TILL BYFÖRENINGENS årsmöte

söndagen den 24 mars klockan 14 i stationshuset. Styrelsen sammanfattar då sitt arbete under 2018 och lägger fram bokslutet för året. Flera nya ledamöter ska väljas. Läs eventuella inkomna motioner på molle.se/Årsmöte. Där finns också dagordningen, bokslutet, verksamhetsberättelsen med mera.

Toomas Mathiesen ... ... INTERVJUADES I Möllekuriren 2017

nummer 4 av Ingemar Löfgren. Hans nya, intressanta och vackert illustrerade, bok Krocken med tanten och hennes potatispåsar – samt tänkandets otillräcklighet finns nu att köpa i Höganäs Bokhandel. Priset är 195 kronor. 6

Bodil Bennheden Veige bodil@veige.se

Foto webben

Sångglädje på Valborg

Av Birgitta Hansson

MÖLLES ALLA-KAN-SJUNGA-KÖR har om-

betts att leda allsången vid brasan den 30 april. Repertoaren blir de traditionella vårsångerna. Ju fler vi är desto bättre låter det. Men vi behöver öva en gång innan. Du som vill vara med kan anmäla dig till Lena Strandmark, så skickar hon en kallelse till körens enda repetition när det närmar sig Valborg. Efter körövningen umgås vi med ett glas av något slag och lite snacks. Alla är välkomna att delta, ingen stämsång är planerad. Bilden är troligen från 1960-talet och den finns bland Hans-Otto Pyks fotografier. Fyra av de fem personerna var lätta att identifiera, men vem var nummer två från höger? Aina och Sonny Svensson hade svaret.

Ängen framför Vita byn STRAX INNAN DEN nya detaljplanen för

Mölle 15:3 skulle klubbas i februari av kommunstyrelsen visade det sig att en avloppsledning hade ritats in på fel sätt, vilket måste rättas till innan ärendet kan gå vidare för slutligt beslut.

Foto Privat

Mimmi Belfrage Mohlin och Hans Alve Larsson visar målningar, grafik och teckningar i stationshuset. I annexet ställer Lillemor Löfgren ut målningar och skulpturer. Öppettider: Påskdagarna och sista helgen klockan 10–18; på vardagarna klockan 16–19. Efter Konstrundan är det paus några

JAG BJUDER IN till ett café i stationshuset den 10 april klockan 15–17. Vi inspirerar varandra, utbyter tips och trix och kanske lär oss något nytt. Sticka, virka, knyppla, brodera eller slå frivoliteter … Om intresse finns, fortsätter vi att träffas en gång i månaden. Liten avgift för kaffe med tilltugg och eventuell hyra. Mejla mig gärna om du tänker komma, så jag vet hur mycket kaffe som ska kokas. Alla är välkomna!

Från vänster till höger är det Viktor Sylvén, Gerd Killman, Tora Swensson, Syster Holmberg och Andrea Berggren. Viktor var klockare i Brunnby, det vill säga kantor och körledare. Syster hette just Syster i förnamn, ovanligt nog. Hon var mor till »Sven i Macken«.

 lenastrandmark@outlook.com 076-034 35 74 Haaks Stenhus i Ängelholm har option på att köpa marken och bygga elva lägenheter. Företagets ägare, Per Haak, hoppas kunna sätta igång i början av 2020 enligt Helsingborgs Dagblad den 31 januari. Därefter räknar han med att bygget tar cirka nio månader. Möllekuriren nr 1 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

Den nya hamnen börjar ta form senaste tiden, både under vattnet och på land. Victor Storm vid Samhällsbyggnadsförvaltningen i Höganäs berättar att arbetena med förstärkning av huvudpiren har pågått en tid och kommer att avslutas under våren. Ett tiotal stensättare har under många veckor stensatt hamnplanen med gatsten. Snickare har byggt träbänkar mot Strandvägen. Arkitekterna kallar bänkarna för en gradäng som bildar ståplatser eller sittplatser. En gradäng kan man hitta på teatrar och idrottsplatser. Gradängen kommer att utrustas med usb-uttag för

laddning av mobiltelefoner. Senare under våren kommer förhoppningsvis nya byggnader att uppföras inför sommarsäsongen. Markarbeten med växter och annat kommer under hösten 2019.

Foto Gunilla Larsson

MYCKET HAR HÄNT i hamnen under den

Av Leif Holmberg

Se fler av Bengt Nilssons bilder från arbetena i hamnen. Gå till molle.se och klicka vidare till Möllekuriren. En länk till hans bilder finns där under rubriken Hamnen.

En dansk familj blev först med att använda den nya gradängen som matplats. De passade på när inhängningen revs i mitten av februari. Foto Bengt Nilsson Foto Bengt Nilsson

Möllekuriren nr 1 • 2019

EN KALL DANSK – Kong Vinter hälsar på

Text och foto Bengt Nilsson

MÖLLE DEN 12 JANUARI Plus fyra grader,

regn och snålblåst. Det är alltså rälig skånsk vinter, och vi promenerar längs Norra Strandvägen mot hamnen och möter grupp på grupp med tre löpare i varje. De är klädda i motionskläder, och på huvudet har de en cykelhjälm med strålkastare. När vi kommer fram till hamnen ser vi ett tält bredvid Brandstation, och där svärmar det av löpare. Det visar sig att vi har träffat på Kong Vinter och ett av deras Adventure race. Sällskapet hör hemma på Själland och arrangerar unika upplevelser i öns natur (med avstickare till Kullaberg). I Silva Kong Vinter tävlar man i lag, och ingredienserna är orientering, löpning, mountain bike, klättring och kajak. På sin hemsida utlovar man inte Danmarks hårdaste tävling, men den kallaste. Loppen har fyra olika klasser från Master, som varar mellan 14 och 23 timmar, till Junior på ungefär 6 timmar. Deltagarna tävlar i lag om två, tre löpare och varje löpare ska vara utrustad med pannlampa, vattentät jacka, ordentlig mössa och tävlingspass. Dessutom ska varje lag ha med vattentät förpackad mobiltelefon med tävlingsledningens nummer inlagt, förstahjälpen, kompass och en penna som man kan skriva med på plast.

Årets Kong Vinter Silva startade i Helsingör klockan 9 på morgonen. Deltagarna visste bara att äventyret skulle var i minst 14 timmar, och att de skulle frestas hårt och frysa. Startetappen var löpning i Helsingör. Därefter cykel till färjan, och efter överfarten cykling till Mölle. Där fick lagen kartor och anvisningar för orienteringen över Kullaberg. Först var det löpning längs kusten förbi Solviken och Ransvik, besök i Lahibiagrottan och Silvergrottan, och sedan ut till fyren. Efter passage av fyren fortsatte löparna längs den norra stranden först

Monicas teatertips

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

JAG HOPPAS ATT stadsteatern kan locka er med sin repertoar. Välj vilken föreställning ni vill se, kontakta mig, och sedan bokar jag era biljetter med bra rabatt. Programmet för våren är lättillgängligt på webben: helsingborgsstadsteater.se

• Soppteateatern spelar som tidigare alltid på en torsdag klockan 12.15 i teaterns foajé. Lunch serveras från klockan 11.30. Datum i vår: 21/3, 28/3, 4/4, 11/4 och 25/4. 8

Malmö Operas stora musikalsatsning i höst är Skönheten och odjuret. Den 20 oktober kan ni åka med till Malmö och njuta av berättelsen om den förtrollade prinsen och den fattiga flickan. Regi: Linus Fellbom. Varmt välkomna att följa med. Anmäl er till mig så fort som möjligt, men senast den 15 augusti. Det är bättre att anmäla sig tidigt – och kunna avanmäla vid behov – än att inte få plats!

med klättring med rep och vidare till Visitgrottan och Josefinelust. Därefter flera kontroller i terrängen, bland annat Håkull och Nimis och så åter till Mölle hamn. Under loppet ska deltagarna på olika stationer notera en massa saker: text på skyltar, antal bänkar på platsen, färgen på ett hus och mycket mer. När deltagarna var tillbaka i Mölle fortsatte tävlingen på cykel tillbaka till Helsingborg, och sedan vidare med färjan till målet i Helsingör. Puh!

Stoppförbud HARASTOLSVÄGEN HAR SEDAN en tid nya

trafikskyltar. Dessa innebär att det är förbjudet att såväl stanna som parkera på gatan.

Möllekuriren nr 1 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

ÅRETS PYK-UTSTÄLLNING

Av Christina Ullenius

Husen i Mölle – Då och nu

Foto Christer Wallentin

1800-talet började man bebygga Bökebolet, det vill säga husen på backarna. Förbättrade möjligheter att skapa välstånd gav en växande befolkning. Ändå har antalet invånare i Mölle varit ganska konstant, runt 650.

Under 1800-talet gav fisket periodvis god utkomst; skeppsfarten rekryterade Möllesöner och några kom hem välbärgade. Fiskarestugorna kompletterades med villor, några i den karaktäristiska stil som kallades för »kaptensvilla«. I slutet av 1800-talet ökade turismen, vilket gav ny utkomst för Mölleborna. Då fanns det affärer, skolor, pensionat, hotell, badhus, kiosker. Efter branden 1890 började man bygga sina hus i sten, och på ett sådant vis att man kunde hyra ut sin bostad till sommargäster och själva bo i källaren. På sommaren kunde det bo omkring 3 000 sommargäster i byn. Under det tidiga 1900-talet började man också bygga stora sommarhus på backarna. Konstnärer och författare har satt sin prägel på livet i Mölle sedan tidigt 1900-tal, både som permanentboende och som återkommande sommargäster på Mölles hotell och pensionat. Ett nytt och arkitektoniskt intressant villaområde växte fram i Gylleröd i början av 1970-talet, och 2001 byggdes

Foto Christer Wallentin

EN VANDRING I MÖLLE ger en hum om hur samhället har förändrats. En blick upp mot Mölle från hamnen kan nästan avslöja årsringarna i byns utveckling. Den äldsta hänvisningen till Mölle finns i en dansk skrift från 1491 och gäller Mölle leje. Det var ett fiskeläge med några få stugor. På en karta från 1685 ser man att Mölle by bestod av två gårdar, ungefär där stationshuset ligger i dag. Mölle leje med ett trettiotal fiskarehus växte fram mellan byn och stranden. I mitten på

Vita byn. Därefter har ett antal nya villor byggts med spännande arkitektur och personlig stil. Under de senaste decennierna har Mölle förändrats. Alltfler av husen är fritidshus. Av de gamla fiskarehusen finns bara ett fåtal kvar.

Något av denna utveckling hoppas vi kunna förmedla. I skrivande stund är det svårt att säga när vi kan öppna utställningen. Eftersom hamnen genomgår en rejäl ansiktslyftning är vi inte heller säkra på var utställningen ska stå. Men som en sann optimist tror jag att utställningen får en fin placering och kan invigas redan på Valborg.

 Det gröna huset ligger på Norra Strandvägen, strax intill hamnen. Konstnären Lars Norrman ärvde huset och bodde i det till och från fram till 1957. Det »svävande« huset på Corfitz väg byggdes av Sixten och Joanna Eriksson. I juni 2013 flyttade familjen in. Huset har uppmärksammats i medierna och fick 2016 Sveriges Arkitekters Villa-pris.

Digitaliseringen ... ... AV MÖLLEKURIREN är inne på upploppet tack vare

Krister Kullenbergs uthålliga arbete vid skannern. Hittills är årgångarna 1987–1999 och 2010–2018 klara. Gå till molle.se, klicka på Möllekuriren och fortsätt till Tidigare nummer. Där ligger numren som pdf-filer. Om man letar efter någoting särskilt i ett nummer, till exempel en person eller en händelse, kan man använda filens sökfunktion. Målet är att luckan av nummer mellan 2000 och 2010 är fylld lagom till årsmötet i slutet av mars. Förhoppningen är att styrelsen då kommer att kunna rapportera att beslutet om digitalisering av tidningen är genomfört. Möllekuriren nr 1 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE Malin och Petter Sandström lämnade jobb och boende i Nacka. Med Kullagården börjar ett nytt skede i deras liv. Efter en intensiv renoveringsperiod slår de upp dörrarna till värdshuset den 1 april. Kontakt: kullagardenswardshus.se

– Vi ser verkligen fram emot att komma igång och hoppas att få se Möllekurirens läsare som våra gäster

WÄRDSHUSETS NYA KRÖGARPAR Text och foto Gunilla Larsson JAG TRÄFFAR MALIN Sandström på Kullagården en dag i början av februari. Tapetsering pågår i hotellrummen, och hantverkare är i full gång med att måla väggarna i den stora trappan upp till andra våningen. I matsalen står den stora soffan från hotellets lobby, annars är bord och stolar borttagna. I den lilla restaurangdelen och golfens klubbrum är det tomt. Renoveringen ska vara färdig till öppningen den 1 april.

Malin visar mig runt och berättar hur det ska bli när alla arbeten är helt klara. – Det ska bli ljusare över lag. Matsalens gröna väggar kommer att få en ljusare grå färg. Det mörkbruna trätaket i klubbdelen målas vitt. I hotellrummen sätter vi upp olika tapeter för att ge varje rum en egen karaktär. Till hösten tar vi tag i köket. Jag ber Malin att ta det från början, att berätta varifrån hon och Petter kommer. 10

– Jag är född i Nyhamnsläge och växte upp där. Efter gymnasiet flyttade jag till Linköping och pluggade ekonomi på universitetet. Där träffade jag Petter, som läste statsvetenskap. – Vi gifte oss och flyttade till Stockholm där vi fick jobb. Vi har två flickor som är femton och sjutton. Både jag och Petter har arbetat med marknadsföring och reklam. Jag flikar in att det är ett stort steg att bryta upp från jobb och boende i Nacka och flytta till Skåne och överta Kullagården. – Jag kände att jag behövde göra en förändring i tillvaron. Det var långt från vår bostad till mitt jobb i Kista. Dessutom reste jag en hel del i tjänsten. Det är sånt som gör att man behöver tänka om, tänka nytt. – Men Kullagårdens Wärdshus, säger jag. Hur kom ni på det? – Vi hade flera somrar hyrt hus i trakten och hela familjen kunde tänka

sig att flytta till Skåne. Så när vi var på hemväg från en konsert på Dalhalla i Rättvik pratade vi om att göra slag i saken och förändra vår livsstil. En annons om Kullagården dök upp, och vi såg en möjlighet som skulle kunna förverkliga vår idé. Vi kände verkligen att det här skulle kunna bli bra och kul. – Nu är ni här och på god väg att bli krögare på ett anrikt värdshus med hotell och restaurang. Hur artar det sig? – Det är full fart på renoveringen och det är mycket som ska göras för att vi ska hinna få igång verksamheten. Den 1 april, det är inte något skämt, ska det vara invigning, och då rullar allt igång. –Vi vill så klart sätta var egen prägel på verksamheten. Vi tar inte över ett färdigt koncept, utan vill att våra idéer om mat och service ska slå igenom. Vi vill till exempel kunna servera lättare rätter till ett bra pris. Mot slutet av vårt samtal frågar jag vilka målgrupper Malin och Petter kommer att vända sig till. – Vi vill inte bara få golfare som våra gäster, utan vänder oss lika mycket till turister, Möllebor och andra som bor i närheten. Vi tänker oss att kunna erbjuda olika arrangemang, till exempel föreläsningar och diskussionskvällar, med mat naturligtvis. – Genom mitt tidigare jobb hade jag mycket kontakt med kunder, och det är verkligen något som jag brinner för. – Vi ser verkligen fram emot att komma igång och hoppas att få se Möllekurirens läsare som våra gäster. m Möllekuriren nr 1 • 2019

Driftgruppen presenterar sig Hos oss finns inga skarpa gränser. Alla i den ordinarie styrkan kan hoppa in där det behövs. Men vi har våra fasta uppgifter och tydliga ansvarsområden, och dem beskriver vi här. Några av våra ledord är:

Ekologiskt

Närproducerat

Trivsamt

Nära

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Prisvärt

MAJA ROMARE har hand om mejerivarorna. »När det är välfyllt och snyggt är jag nöjd. Jag tycker bäst om måndagarna. Då är det alltid nån kampanj som ska fram. Ja, det är nästan som vi kan bygga om hela butiken.«

JOHANNES SAMUELSSON tog över som handlare 2015. »Det dagliga tar mycket tid, men jag vill hinna med att planera långsiktigt. Hur ska vi utveckla butiken? Det som gör mig glad varje dag är vår fantastiska personal.«

TINA FREDRIKSSON har Limousin i fokus sedan sin tid på Skutan i Brunnby. »Vi får stora delar från slakteriet som jag styckar i lagom bitar. Innan jag är klar för dagen städar jag av mycket noga. Hygienen är jätteviktig.«

GUSTAV ASSARSSON började på Skeppet 2011. I höstas tog han ett kliv och blev butikschef. »Jag har jobbat med det mesta här, och tycker att allt är roligt. Men det bästa är när jag får pröva nåt nytt och se om det går hem.«

BODIL LJUNGBERG kom nyligen till Skeppet, men många känner nog igen henne från Statoil. Hon sköter frukt och grönt. »Vi säljer mycket, det känns som det är varor som ligger i tiden. Snabb omsättning ger färska varor.«

DANIEL BENGTSSON ansvarar för postavdelningen och jobbar mycket i kassan. »Jag känner mig som en butler eller servitör. Jag vill vara uppmärksam och hjälpa kunderna. Det är roligt och jag får mycket tillbaka.«

CARINA BRANDT ansvarar för frysdiskarna. Hon är också kassaansvarig och ser till att Svenska spel fungerar och att tobaken är påfylld. »Trycket har ökat. Vi har mycket fler kunder i dag än för några år sen.«

BEATRICE SAMUELSSON är också handlare och delar ägaransvaret med Johannes. »Jag arbetar med många administrativa uppgifter, men försöker även få mycket tid till att vara i butiken.«

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–20* *08–21 från den 1 maj Möllekuriren nr 1 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE ringsplats. Det brukar behövas för att bilisterna inte ska parkera glesare än nödvändigt.

Foto Bengt Nilsson

Dessa ritningar krävs när kommunen ska begära bygglov. Först när bygglovet är beviljat, och har vunnit laga kraft, kan själva anläggningsarbetet starta. – När vår ansökan om bygglov blir offentlig har de som bor närmast rätt att yttra sig och komma med invändningar. Därför kan man aldrig säkert säga när allt verkligen blir klart. – Vi har besökt boende i närheten av parkeringen och berättat om planerna och svarat på frågor. Så de är förhoppningsvis väl informerade.

Röjt för infartsparkeringen DEN FÖRSTA FASEN är avslutad i arbetet

med den nya parkeringsplatsen intill kapellet. – Vi blev fördröjda ungefär en månad när det visade sig att kapellet hade värmeslingor i marken som måste lokaliseras innan jobbet kunde slutföras, sa Anette Nilsson när jag talade med henne i slutet av februari. Hon håller i arbetet

Av Christer Wallentin

med projektet på kommunens stadsmiljöavdelning. – Trots förseningen räknar jag med att parkeringen blir klar till sommaren. Vi håller nu på att ta fram ritningar för parkeringen. – Eftersom ytan inte kommer att asfalteras, måste vi bland annat hitta ett bra sätt att märka ut respektive parke-

Kulturdagen börjar bli en tradition ARRANGEMANGET ÄR INNE på fjärde

året och har blivit ett »måste« för många Möllebor. I år gästspelade två danska toppmusiker med Mölleanknytning, Assi och Lone Roar. De både inledde och avrundade dagens inomhusprogram. Dessförinnan hade barnen fått sitt med Katten ur tunnan.

De stora träden i allén fram till kapellet var i dåligt skick och kommer att ersättas med nya träd under våren. Det arbetet svarar kyrkan för. Bengt Nilsson har tagit många bilder på röjningsarbetet, som finns att se på Webben. Gå till molle. se och klicka dig vidare till Möllekuriren. En länk till bilderna finns där under rubriken Infartsparkeringen.

Av Christer Wallentin

Lena Cronström berättade om arbetet med diplom till Nobelpristagare, Anneli Sjöborg kåserade på temat Hur kulturen kommer till Mölle och Christina Ullenius skildrade en resa genom vildmarken med häftiga bilder. Vitt skilda ämnen – men föreläsarna fick hela publiken med sig.

Lone och Assi Roar. Svigermor/mamma Gisela Roar följde deras framträdande från första parkett, tydligt veltillfreds.

Möllekuriren nr 1 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE Foto Christer Wallentin

Varför älskar fåglarna fälten utanför Mölle? UNDER FLERA ÅR odlade Krapperup fodermajs på fälten vid Kockenhus. Det var rena skafferiet för gässen. När odlingen upphörde försvann gässen nästan helt. En annan favorit är sockerbetsodlingarna. Med nya skördemetoder och sena skördar gynnar detta gäss och svanar. Ibland undrar jag om fåglarna inte följer betskördarna. Man kan undra hur mycket spill det blir på fälten numera. I mitten av januari såg jag nästan tvåtusen gäss och svanar på fältet vid Möllehässle. Grågås var den vanligaste arten följd av kanadagås, vitkindad gås och ett hundratal sångsvanar. Många av gässen och svanarna kom österifrån via Bränneslyckan, troligen från inre Skälderviken. Att gässen rör sig över stora områden när de söker Möllekuriren nr 1 • 2019

föda har bland annat danska ornitologer visat. De har följt Saltholms vitkindade gäss med satellit. Vissa flyger ända upp till oss för att söka föda. Men som någon Lundaforskare har sagt, numera är det svenska lantbruket rena matbordet för gäss och svanar. Mitt svar på frågan i rubriken är att gäss och svanar älskar den moderna sockerbetsodlingen. Det blir antagligen mycket spill efter skörden. På fältet på bilden hade man just sockerbetor i fjor. Fåglarna söker sig till de mest säkra och födorika åkrarna. Att övervintrande fåglar gärna samlas i stora flockar beror på att det ger dem större trygghet. För någon vinter sedan såg jag en havsörn som försökte ta en ung sångsvan ute vid Lovisefred. Den kollektiva utskällning

Av Karl Nilsson som havsörnen fick av ett tjugotal äldre sångsvanar gjorde havsörnen rent spak, så att den efter några halvhjärtade attacker tog sin Mats ur skolan. Onekligen en spännande upplevelse. För övrigt var det på ett nyskördat sockerbetsfält! Karl Nilsson är aktiv i Kullabygdens Ornitologiska Förening, KOF. Han är en så kallad kommunornitolog i Höganäs. KOF utser kommunornitologer i nordvästra Skånes

samtliga 33 kommuner. Ornitologernas uppgift är att vara en länk mellan kommunerna och KOF, och syftet är att stärka kommunernas arbete i frågor som rör det lokala fågellivet.



Kontaktuppgifter KOF på webben: kof.nu

Karl Nilssons mejl: puffinus@live.se

Möllebor på oktobermarknaden i Höganäs Av Ingrid Millbourn

anske var det så att Anders W. Mölleryd, född Karlsson, kombinerade namnet Mölle, födelsebyn, med Ryd, orten där stenkolen i dagens Höganäs bröts under 1800-talet. Ty Höganäs fiskeläge och Ryds bruksort var två olika samhällen i Väsby socken fram till 1908. Ryd var störst med flest hus, invånare och arbetare. En tysk resenär, Ernst Moritz Arndt, visar Ryds betydelse när han 1804 berättar hur pråmar forslade kol på en nybyggd kanal som gick från gruvan utmed dagens Storgatan ned till det lilla fiskelägets strand, där det lastades om på fartyg. Sex Möllebor om marknaden Sista lördagen i oktober är det Ryds marknad på gruvtorget i Höganäs. Hur gammal traditionen är vet jag inte. Men 1949 och 1957 intervjuade Anders W. Mölleryd – för Nordiska Museets räkning – Möllebor som hade besökt marknaden redan under 1800-talet. Det var Hanna Petersson född 1877, lantbrukarhustru; Joel Wessman född 1885, murare; Anna Wessman född 1886, fru och Anna Karlsson född 1885, fru. Anders W. Mölleryd själv var född 1911, och hans hustru Daisy Mölleryd var född 1923. De upplevde marknaden först under 1900-talet. Anders återger oftast ordagrant vad Mölleborna sa, och därför är det många dialektord, som kan vara svåra att förstå för dagens läsare. På sidan 17 finns några ordförklaringar.

Sista lördagen i oktober är det Ryds marknad på gruvtorget i Höganäs. Hur gammal traditionen är vet jag inte

Ryds marknad kallades även för Mikaeli eller stormarknaden, men ingen av Mölleborna vet varför. Mikaelidagen var ju, sa de, en lördag redan i september som firades »livligt« i fiskelägena. Mölleborna var överens om att tidpunkten för Ryds marknad berodde på att »tjänarna« hade fritt från den 24 oktober och månaden ut. De skiftade plats då, och de hade fått ut sin lön. Man sa också att marknaden kom efter »flyttningsveckan« eller »frihetsveckan«, och att marknaden började så smått på fredag kväll och fortsatte på både lördagen och söndagen. Ända från Öfvre till Nedre Marknaden var på gruvtorget, men det fanns även stånd hela vägen ned mot Höganäs nedre liksom »inne i vången«. Plats tingades långt i förväg, troligen hos Höganäsbolaget, och stånden kunde bestå av »några snestivor med tältduk eller bräder över.« Både män och kvinnor sålde varorna, och på kvällen tände man fotogenlampor för att lysa upp stånden.

Anna Karlsson sa att när hon tjänade hos mor Cronberg i Skättekärr såg denna till att arbetet gjordes klart före lördagen så att Anna Artikeln fortsätter på nästa uppslag Möllekuriren nr 1 • 2019

Ryds marknad drog mycket folk redan på 1800-talet, och gör så än i dag. Den övre bilden togs på marknaden 2008 av HDfotografen Barbro Hallin. Det undre fotot är från gruvtorget, något år på 1950-talet, och hämtat ur Höganäs bildarkiv.

Möllekuriren nr 1 • 2019

blev fri. Flera berättade att skolorna gav barnen fritt, så de kunde gå på marknaden. Anders W. Mölleryd:

»I skolan hände det, åtminstone ett

fötterna, för nere på Ryd kunde det bli ganska dyngigt, helst om det regnat, när så mycket folk gick där och älte.«

»Vi tog inte mat med oss. Vi gick raka

par gånger, att vi som uppsatsämne fick att berätta om vårt besök på marknaden i Höganäs.« I dag förundras jag över att det var självklart att Möllebarn under tio år fick gå eller ta tåget till marknaden utan vuxna. Anders berättade att hans föräldrar lät honom som barn, före tio års ålder, stanna till 15-tåget, därefter till 18-tåget.

vägen dit utan några uppehåll eller spex. Jag var en sju–åtta år första gången. /…/ Jag fick då åka postvagnen med min mor. Hon hade då ullverke-klänning på sig. Den var av hemvävt med grått eller brunt inslag. Det kosta en krona att åka. Man satt öppet och skiten stänkte kring hjulen.« När Anna var äldre gick hon tillsam-

Som tonåring åkte han »hem med sista kvällståget sen jag sett filmförevisningen.«

mans med en väninna: »Ja’ och Larsa Emma brukade ge voss iväg redan på fredan. Vi gick till Lerberget, där vi övernattade hos en släkting te Emma. Det var för att vi skolle få va’ på Ryds marknad hela lördan. Från Mölle och Arild starta dom tidigt. Redan ve’ sjutiden på mornen hade dom honnit halvvägs, till Nyhamn.« Anna Karlsson bodde utefter vägen i Nyhamnsläge, och hon hörde som

På väg till marknaden Många gick från Mölle till Höganäs. Anna Wessman berättade att hela familjer, även barnen, gick till marknaden när hon var liten. Men några åkte postbuss:

»Vi tog söndagskläderna på och såg till att vi hade bastanta och hela skor på

barn hur folk från Kullen och Mölle kom vandrande förbi i grupper när det fortfarande var mörkt. Själv gick hon dit först vid 10-tiden. Hon »var så glad att ta iväg till marknaden« och när de kom till »Tyska bruket så märkte vi att det var något särskilt, där mötte vi folk med visselpipor och liknande.«

Stort utbud av varor Joel Wessmans far körde med häst och vagn från Mölle redan före klockan 3 på natten, och sina varor packade han upp i ett eget tält. Det var mycket folk och de måste köra så tidigt för att få en plats för hästen. Hästarna sattes in i stallar som fanns bakom Hotell Höganäs, eller så bands de i närheten. »Ja’ va«, sa Joel, »borra liden påg när ja’ fick följa mä för första gången. Mor va också mä. Hon skoller se efter så att ingen stal.«

»Allt under solen såldes på Ryds marknad« sa Anna Wessman. Och

Cirkuskonster på Ryds marknad

Höganäs Tidning den 28 oktober 1910.

Cirkus Adolfi annonserade i Höganäs Tidning, medan Brasil Jack satte upp sina affischer i de byar och städer som han besökte. Några få affischer är bevarade, som den här från Örebro 1899.

Affisch från Kungliga Biblioteket i Stockholm

Möllekuriren nr 1 • 2019

»Vi tog söndagskläderna på och

såg till att vi hade bastanta och hela skor på fötterna, för nere på Ryd kunde det bli ganska dyngigt, helst om det regnat, när så mycket folk gick där och älte

Mölleborna räknade som exempel upp följande varor: slöjdalster, skinntröjor, pälsmössor, vegamössor, kar, bygekar, tvättekar, saltekar, laggkärl, prima soffor, trätofflor, snusdosor, ösor, jalusier av trästickor, ringar, halsband, visböcker, keramik från Helsingborg, gipsgubbar, glödtecknade minnessaker. Daisy Mölleryd minns: »Mot Hults bageri hade man kvastar, kar och grisar. Mot norr var det lerkärl.« Skinnkläderna kom från Halland, skor bland annat från Hyléns fabrik i Helsingborg. Joel och Anna Wessman berättade dessutom:

»När vi var små var Ryds marknad kreatursmarknad också. Där var koer. Och folk bytte hästar. Di borra bytte, di sålde ente hästarna.«

Köpte sin första spegel Mölleborna handlade också varor på marknaden. Anna Wessman: »Far och jag gick nör något år. En gång skolle vi köva vår första spegel. Den kosta 2:50. Den hade svart ram och en förgylld krona. Den har vi inu.«

»Höganäsarna passade på att förse sig med träsaker», berättade Joel Wessman, och drängarna köpte och gav bort en slev eller visp som »fästmansgåva«. Även Daisy Mölleryd köpte vispar och slevar, men till sin mamma. Hon sa också: »De vuxna köpte saltekar och baljor, såna såldes inte i affärerna i Mölle. På marknaden såldes också små vackra handslöjdade leksakshästar, som var målade i vitt och grått och som hade svansar av hampa. Vi köpte sådana för att ge dem till våra småsyskon, det var fina leksaker på den tiden (1930-talet).« Många möllebor köpte karameller i strutar som snoddes; påsar fanns inte.

»Där var käringar som sålde karameller, Möllekuriren nr 1 • 2019

kagor och vetebrö«, sa Anna Wessman, medan Hanna Petersson sa att karamell-

Höganäs Tidning den 31 oktober 1895.

stånden blev bara fler, och »det som såldes satt folk hemma och gjorde själv.« Daisy Mölleryd: »Gummor från Småland sålde hemkokta karameller, mycket billiga, kanske femtio öre för ett halvt kilo. Det såldes glass i våfflor, och dessa bakades medan man såg på. Krapperups gård hade ett stånd där man bland annat sålde ätliga kastanjer.«

Högfärdigt med galoscher Till slut ett specifikt köp som Hanna Petersson beskrev. Hannas mor hade berättat för henne om en bonde som

»köpt ett par galoscher till sin fru. Hon ville inte ha dom. Hon våga inte gå med dom för hon menade att det ansågs högfärdigt att ha såna på sig. Hon skänkte dom till min mor, som tog emot dom och gick inne med dom precis som om de var morgonskor. Det var omkring 1870 och galoscher var då alldeles nya i bruk.« Berättarna mindes också hur de som barn fick med sig en slant till marknaden. Anna Wessman:

Giktringar Firmor i Wäsby satte in annonser om giktringar. De skulle bota gikt och reumatism. Men ungdomar använde dem också som förlovningsringar.

 Höganäs Tidning den 25 oktober 1902.

»Nåt år fick jag 25 öre med mej. När jag kom him igen fick jag förargelse för att jag gjort av med allt. Det var nog vanligt att glöttarna borra fick 10 öre med sej nör. /…/ Jag fick en 25-öring eller något i den stilen att ›romla‹ för.« Anna Karlsson: »Som barn fick jag med en krona eller så av mina föräldrar. Då jag blev större och förtjänade pengar själv genom att plocka potatis /…/ hade jag med tre, fyra kronor.«

»Hela dan höll en på« Daisy Mölleryd: »Annars fick vi barn inte slösa med några pengar och fick inget att röra oss med, men marknadslördagen fick vi både till resan och ett par kronor att göra av med.« På marknaden träffades man, köpte giktringar och förlovade sig. Det var nog som Anna Wessman sa: »det var som ett hav av människor /…/ här träffa man sina bekanta. Man ville se på varandra. /…/ Man borra gick där och titta. Artikeln fortsätter på nästa uppslag

Galoscher Konkurrensen om kunderna var hård. Malmöfabriken ville sälja med hjälp av en kvinna, till synes naken, medan andra påstod att deras galoscher var »billigare än de ryska«.

Höganäs Tidning den 28 oktober 1910.

Intervjun här intill publicerades samma dag som annonsen

Utdrag ur

En intervju med Viola. Vi ha under de sista två dagarne icke hört talas om annat än jättedamen Viola, som skall förevisas under marknaden i ett elegant tält. Redan vid anblicken af hennes privata mottagningsrum fingo vi det intrycket att den dam vi sökte var i besittning af en kvinnlig charme. Allt var ordnadt med så stor omsorg, så fin smak och elegans. Ändtligen trädde hon in, den efterlängtade Viola, och om hon icke kommit oss till mötes med sådan glädje och hjärtlighet, hade vi väl

icke vågat oss att öppna konversa¬tionen. När vi hade presenterat oss, började Viola att tala: Jag är född på en ö, Läsö, som ligger i Kattegat. Mina föräldrar voro arbetsfolk och vid födelsen var jag, som hela min släkt, mycket klen. Jag vägde endast 2½ kg. och mina föräldrar trodde icke att jag skulle kunna lefva. Det var först vid 6 års ålder jag började utveckla mig, men då gick det också fort. Aldrig kände jag mig mätt, mina kläder blefvo för små och till sist blef också själfva ön för liten. Jag är nu 19 år gammal och väger 180 kg. Herrarna kunna väl tänka att jag icke kan arbeta och därför är jag tvungen att resa och låta mig förevisas.

Det annorlunda lockade publiken. Människor som var ovanligt tjocka, långa, korta, håriga, svarta, starka visades upp mot betalning. De presenterades ofta med uttryck som »naturens under«. Jättedamen Fröken Viola var en sådan attraktion.

Opp och nör. Fram och tebaga. /…/ jag förstår ente hur en orka. Hela dan höll en på.« Men hennes man Joel såg än mera:

nit. Den första fonografen visades också. Man fick sätta någon slags lurar för öronen, jag vill minnas att det kostade tio öre för nöjet.«

»Bonddrängar och pigor kom dit nör och

»I något tält fanns det tetoskop, man

förlovade sej. Di köpte giktringar och bar dom på fingern, som tecken på att di va förlovade. Ringarna kosta 50 öre. Va de gulddoublé kosta di en krona.« Anna Karlsson tyckte också att det var

fick titta genom två glas på bilder. Jättedamen kommer jag ihåg att dom visade något år. Vicka typer det var som ropade in folk vid förevisningstälten. Det var riktigt räliga gobbar. Inträdet till tälten kostade tio eller femton öre.« Även Anna Karlsson såg stora damen i ett tält, medan Daisy Mölleryd köpte

»roligt att ta till marknaden, där träffa man sina bekanta och där gick vi och travalla.« [Vad menade Anna med travalla? Kommer ordet från trava som en häst eller kanske tralla eller trallala?]

Såg cirkus för första gången På marknaden fanns det bland annat karuseller, skjutbanor, lyckans hjul, klubbslagning, ballonger, spelemän, cirkus, vaxkabinett, långa damer och blinda män. Anna Wessman såg sin första cirkus där. Det var Brasil Jack:

»med stor spänning avvaktade man vilka program de skulle bjuda på marknadslördagen.«

Höganäspolisen förstärkt

»så kallade lyckobrev som en gubbe

Slagsmål, fylleri och snatteri förekom.

eller gumma hade i en låda, och som en papegoja eller apa var dresserad att plocka fram.« Anders W. Mölleryd tyckte som ung pojke att nöjesfältet var det mest intressanta. Tälten låg mitt emellan övre och nedre på en åker nära stationen. Det

Hanna Petersson påstod: »Spriten var fri. På hotell Schweitz kunde de få så många supar de ville.« Spritbolaget som låg i samma hus som hotell Schweitz var stängt på marknadsdagen. Både Hanna och Anna Wessman ansåg att »det stals bra därnere« /…/ där var »ficktjuvar som snatta från en om man inte såg upp.« Joel Wessman hade starka minnen från Bulan: »Från marknaden kommer ja’ alltid att mingas alla di folla som jag så’ komma ud från ›bulan‹. Den lå’ bagom hotell Höganäs i samma hus. ›Bula‹ det är lika med ett shapp där di super öl, tredje klass. Jag tror att man måste köva mad för att få brännvin på hotellen /…/ när jag var inne på ett av dom året efter att ja’ hade gått och läst kom de’ ing en

fanns »båtgungor, karusell, utbrytarkung, spelautomater /…/ Så långt pengarna räckte prövade vi de olika nöjena. De djärvaste av oss kunde få riktig fart på båtgungorna.«

»Han red över torget och visade sig. Sen red han rondor i Höganäs. Det var omkring 1895. Sen kom de karuseller. Di drogs för hand och di hade posetiv. Det kostade fem öre för att åka. Det fanns också vaxkabinett. Det visade beryktade personer.«

Men när barnen från Mölle blev tonåringar var det dans och bio som lockade.

»På en marknad visa dom mördaren Nordlund eller vad han hette, och hans offer. Man kunde se hur blodet hade run-

Joel Wessman: »När man ble’ litta större skolle man alltid te marknadsbal på hotell Schweitz. Alltid, di slo’ ente

fel.« De gick också till Tivoli eller Hotell Höganäs. Där träffade Anna Karlsson, Anders W. Mölleryds mamma, »den som jag skulle bli gift med.« [Alltså Bror Karlsson, som sedermera blev bagarmästare i Mölle] Anders gick på bio när han blev tonåring. Det fanns två: Schweitz eller Odeon:

Hotell Schweitz ett måste

Möllekuriren nr 1 • 2019

Vicka typer det var som ropade in folk vid förevisningstälten. Det var riktigt räliga gobbar lasa-songkare och skreg: ›Ge oss för tio öre lungmos på tretton rena talrikar!‹ Sen konne di supa.«

Bromlingar mot gruvkattor Slagsmål förekom mellan gruvarbetare och utsocknes enligt Anna Wessman: »På marknaden var det mycket superi och det var ofta slagsmål mellan bromlingar (folk från Brunnby socken) och gruvkattor (folk från Höganäs som arbetade i gruvan).« »Höganäspolisen var förstärkt. Poliserna hade någon slags mössa med märke som visade vad de var för några. Och vid ångköket hade dom finkan med plats för en sju, åtta stycken. När en fyllerist sovit ruset av sej tog dom in en ny undan för undan.«

»Det var mycket tattare i farten under marknaden«, menade Anna Wessman, och hon var rädd både för dem och de berusade. Men Anna Karlsson sa däremot att visst hade hon hört talas om tattare »men jag har aldrig blivit ofredad av dem.«

Det hade inte heller Daisy Mölleryd:

»Några tattare som ofredade eller hotade folk, såg jag aldrig till på marknaden, och det var bara enstaka fyllerister. Kanske det berodde på att vi åkte hem redan med 18-tåget, senare på kvällen kanske det blev bråkigare.«

Hemåt i sällskap När Joel Wessmans föräldrar skulle köra hem med sin häst och vagn var det svårt att komma fram, eftersom det var en sådan trängsel. Hans blivande hustru Anna gick som ung oftast hem: »Sandflygsplanteringen [nuvarande Strandbaden] var särskilt farlig, där vågade man inte gå ensam.« Hon berättade att hon lämnade marknaden innan mörkret när hon var barn – som vuxen stannade hon ibland till midnatt, men ibland övernattade hon hos någon bekant: »Vi tog oss hem i sällskap. Vi var rädda för tattare och fyllehundar. Det som vi köpt bar vi, om det nu inte var större saker, för då gällde det att få det med på någon skjuts som skulle in till Mölle.« »De som sålde på marknaden och som kommit långt ifrån övernattade troligen hos bönder i lador. De kanske också sov i stallarna där de satt in hästarna.«

»Många ville komma iväg innan det blev mörkt, därför att det stals i stånden. /…/ Hade man tur konne man få aga hem med postvagnen. /…/ När man dro’ sej himad så man massor med folk som kom bärande med kar och andra slöjdsaker. Hade di tur konne di hänga sej på nån skjuss.« Anna Karlsson var också rädd när hon gick hem: »Som barn gick jag hemåt i skymningen. Vi var många i sällskap. Det var otäckt att gå genom Planteringen som förr inte var bebyggd. De som hade köpt större saker forslade hem dem på hästskjuts. Vi brukade köpa fint utsirade trädockor med oss hem för att ge bort dem. De kosta sådär 20, 25 öre stycket.« Men när Anders och Daisy Mölleryd skulle till marknaden tog de tåget både dit och hem. m

 aga–åka; borra–bara; bygekar–tvättbaljor; folla–fulla; glöttarna–småungarna; himad–hemåt; ing–in; koer–kor; konne–kunde; köva–köpa; lasa-songkare–lumphandlare; mingas–minnas; nör–ned; romla–festa; skolle–skulle; snestivor–snedstörar; voss–oss; vång–gärde

Ryds marknad 2016 Foto Sven-Erik Svensson, Helsingborgs Dagblad

Höganäs Tidning 24 oktober 1890 Jag letade i Höganäs Tidning decennierna kring 1900 efter annonser med koppling till Ryds marknad. De enda två som jag fann var Violas, överst på föregående sida, och Strömblads här intill. Att just de hade råd att annonsera, tyder på en god ekonomi, vilket de flesta av marknadens försäljare av nöjen eller varor troligen inte hade.

Möllekuriren nr 1 • 2019

Gästgivarelunch Serveras varje vardag måndag–fredag kl 11.30–14.30 Fin husmanskost och ett fantastiskt salladsbord med hembakat bröd, gott nybryggt kaffe, 109 kr Hämta din lunch med sallad och bröd i köksdörren, måndag–fredag från kl 11.30, 85 kr

Sillbord Ett generöst sillbord med både lax och ål står framdukat från fredag kväll kl 17 och hela lördag och söndag kl 12–17, 210 kr

After Work Serveras varje fredag från kl 17 En fin varmrätt och en öl, ett glas vin eller mineralvatten, 150 kr

Söndagsmiddag Varje söndag kl 12–17 (ej påsk) 3-rättersmeny, 325 kr

Påsk på Tunneberga Vår påskbuffé står uppdukad fredag–söndag från kl 12. Många sorters fina sillar, lax och ål samt charkuterier, små varma anrättningar och ett läckert gottebord med kaffe, 395 kr Vi erbjuder också en 3-rätters påskmeny, 325 kr

Provningar i vår Provningarna börjar kl 18 och leds av Joakim, vår expert på goda spritsorter. Sedan njuter ni av en god varmrätt, 495 kr Romprovning den 30 mars Titta in på vår Whiskyprovning den 27 april Ginprovning den 25 maj

Välkomna Mette & Isabella Hagman och vår fantastiska personal

hemsida. Läs mer om provningarna och våra underbara rum!

Jonstorpsvägen 16, Jonstorp | 042-36 74 81 | www.tunneberga.se

Möllekuriren nr 1 • 2019

Originalfotografiet finns hos Folke Malmström

En fruktstund i Kullabergsbacken

et här fotografiet togs 2011 invid Petter

hennes make hade omkommit i en fartygs-

P. Lundhs ateljé på Kullabergsvägen 13.

olycka. Därefter bar Katarina sorgklänning

Det var innan boningshuset byggdes.

ända fram till sin död, som inträffade först

Vilka är det då på bilden? Ida Kullenberg

Av Krister Kullenberg

är kvinnan som står upp. Till vänster om henne sitter Ida Paulsson med Bengt Kullenberg och sin son William Paulsson, sedermera Gydmer.

den 1 januari 1915, alltså i 45 år. Färgen grönt syftar på Katarinas gröna hus som låg där Mölleberg nu ligger. Erik Magnusson, journalist på Sydsvenskan, köpte för flera år sedan en bo-

På bänken till höger sitter Katarina Jöns-

stadsrätt i det gamla hotellet. Vid ombygg-

son, som grundade hotell Mölleberg. Ida var

nationen fann man mängder av intressanta

Katarinas yngsta dotter, som hade gift sig

saker, bilder, brev med mera. Erik skrev

med Bernhard Paulsson.

sedan en intressant bok om huset i Mölle-

Katarina kallades för Gröna Änkan. Hennes flicknamn var Petersdotter, dotter till Peter Nilsson och Bengta Persdotter, boende på fastigheten Mölleläge nummer 65. Katarina var gift med skepparen Anders

bergsbacken, se nedan.

 Erik Magnusson, Det vackra huset i Möllebergsbacken – Om 150 år av turism vid Kullabergs fot, Kristianstad 2009, 296 sidor, ISBN 978-91-85517-11-4.

Jönsson. Hon blev änka redan 1869 efter att Möllekuriren nr 1 • 2019

Mรถllekuriren nr 1 โ ข 2019

TA MED HELA FAMILJEN!

Friskis&Svettis, Litteraturvägen 8 Höganäs • 042-33 09 09

reception@hgs.friskissvettis.se www.hoganas.friskissvettis.se

FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL

Vi har färgsatt Kullbygden sedan 1968 Måndag–fredag 08.00–18.00 • Lördag 08.00–14.00

Möllekuriren nr 1 • 2019

Pucksnack • fotografier på webben

Axel Mangbo, målvakt i Rögle:

Bytte från golf till hockey

Av Gunilla Larsson

ör fem år sedan träffade jag Axel och skrev om honom i Möllekuriren. Han var då en lovande golfspelare, endast elva år gammal. Då hade Axel också spelat ishockey i ett par år. Jag frågade: – Vad tror du att du gör om tio år? – Jag vet inte riktigt. Det är svårt att välja mellan golf och hockey. Så vi får se. Nu vet vi. Axel lade golfen åt sidan och satsade helhjärtat på ishockey. Hur gick det till när han från början kom in på hockey? frågar jag. – Pappa tog med mig till ishallen i Jonstorp för att jag skulle pröva att åka skridskor. Det tog väl ett tag innan jag tyckte att det var så roligt att jag ville spela hockey. Då var jag nog bara nio år. Först var jag utespelare, men efter ett år började jag som målvakt.

– Det finns kanske någon i din släkt som har spelat hockey? – Ja, säger pappa Ken. Jag var själv hockeymålvakt i min ungdom när jag bodde i Örebro, och jag fick representera Närke i TV-pucken. Sedan blev det till och med några säsonger med Örebro i division 1. I höstas var Axel målvakt i Skånes lag i TV-pucken. Det är stort att få representera Skåne i en klassisk turnering som publiken har kunnat följa sedan 1959. Men ingen ska tro att Axel har gjort en spikrak karriär. Det har hänt mycket på vägen till den målvakt som Axel är i dag. – Jag började som sagt i Jonstorp, och därifrån bytte jag klubb till Helsingborgs Hockeyklubb, HHC. Där spelade jag i de olika ungdomslagen till och med säsongen 2016/17. Pappa Ken inflikar att han under Axels tid i Möllekuriren nr 1 • 2019

HHC utbildade sig till målvaktstränare

och verkade som det under Axels tid i klubben. – På våren 2017 splittrades laget som jag var med i, fortsätter Axel, och vi började söka efter en annan klubb som jag skulle kunna spela i. Valet var inte lätt.

Rögle har en egen buss, så pappa slipper köra till matcherna, som han gjorde när jag spelade i Troja

Ken förklarar att det i Skåne finns en överenskommelse mellan hockeyklubbarna. Den går ut på att storklubbarna inte får värva nya, unga spelare förrän efter att de har spelat klart U15-säsongen. Rögle var alltså inte att tänka på. Då dök Ljungbyklubben Troja upp som ett alternativ, inte minst som stan har ett hockeygymnasium och att Axel fick ett löfte från klubben att få börja där efter årskurs nio. – Valet av Troja innebar att det blev långa dagar för både Axel och mig, säger Ken. Först körde jag Axel till skolan i Brunnby. Sen hämtade jag honom efter skolan, och vi åkte hem för att Axel skulle äta. Efter det fick han vila en liten stund och läsa sina läxor. – Vid femtiden var det dags att köra till Ljungby, och det tog drygt en timme. Under resan upp pluggade Axel igen. Väl framme var det träning i tre timmar, både fys och hockey. Ja, sen körde vi hem igen och var i Mölle först omkring halv tolv. Så här var det fyra, fem gånger varje vecka, berättar Ken.

– Sen var det matcher i helgerna och ibland också på en vanlig veckodag. På helgerna hann Axel inte med så mycket annat än att ägna sig åt skolarbete. – Men Axel har haft tur med en förstående skola, och lärare som har gett honom ledigt den tid han har behövt för att kunna hålla på med hockeyn. Axel berättar att han stannade ett år i Troja, och därifrån kom han till Rögle i höstas. – Här spelar jag i U16 elit-laget. Den serie som vi är med i har lag från hela södra Sverige, så det kan bli långa resor till matcherna. Vi kom tvåa i serien, och vi kommer att delta i SM-slutspelet i början av mars i Täby. Det har gått bra för mig i Rögle, och jag har fått stå i mål i de flesta matcherna. – Pappa kör till träningarna och brukar titta på medan vi tränar i hallen. Rögle har en egen buss, så pappa slipper köra till matcherna som han gjorde när jag spelade i Troja. När vi kommer hem

Möllekuriren nr 1 • 2019

efter träningarna väntar en matlåda på mig, så ingen behöver stå och laga mat sent på kvällen. I höst börjar Axel på det ekonomiska programmet i Rögles hockeygymnasium. Han är den ende målvakten som skolan har tagit in till årskurs ett. – Då kommer jag att bo i Ängelholm. Vi får frukost på morgonen i samband med träningen. Lunch äter jag i skolan och middag får jag i en matlåda. Det blir bra, och pappa slipper skjutsa mig till alla träningar och matcher, säger Axel. Det har verkligen gått bra för Axel med hockeyn. Våren 2018 blev han uttagen att spela i det inofficiella VM:et för U15lag i Philadelphia i USA. Och i höstas kom, som sagt, TV-pucken. – Jag satte upp tre mål för den här säsongen: att bli uttagen till TV-pucken, att mitt lag i Rögle skulle kvalificera sig till SM-slutspel och att jag skulle komma in på Rögles hockeygymnasium. Jag har nått alla tre. – Men jag inser att det här aldrig hade gått utan pappa och mamma, som verkligen ställer upp. m Bilden på Axel i mål togs när Rögle mötte Örebro i Scandinavium Cup. Rögle vann matchen med 3–2. Tävlingen spelades på jullovet 2018. Den är ett slags inofficiellt mästerskap för alla U16-lag i den södra halvan av Sverige. Axels lag kom på en hedrande bronsplats i cupen.

Grand Hôtel & Saluhallen En stark kombination

Möllekuriren nr 1 • 2019

Foto webben

Hundra nyanser av grått Av Christina Twengström EN GRÅMULEN MORGON i januari. Gråtrist väder. Mitt bättre jag utkämpar en strid mot mitt sämre. Det bättre segrar och beger sig ut på banvallen. Det sämre följer motvilligt med. Luften är råkall och hela

Men den grå vardagen vill vi helst slippa. Och vem vill känna sig grå och trist, som en grå mus? Avsked på grått papper vill vi heller inte ha. Men inomhus är grått flott. Inredningsmagasinen

världen är grå. Jag betraktar den grå himlen. Den är

vimlar av grå möbler, grå väggar, grå textilier.

faktiskt inte jämngrå utan skiftar mellan dimgrå och

Varför är grått »inne« inne, men »ute« ute? Kan

rökgrå. Borta över Danmark hänger den duvgrå med

någon förklara det?

inslag av antracit. Ska det bli snö? Havet är också grått. Stålgrått eller kanske blygrått. Dimman lättar över berget och släpper fram mjukt mullvadsfärgade nyanser. Plötsligt är världen runtomkring mig förvandlad till en färgkarta av grå toner. Vårt förhållande till grått är minst sagt ambivalent.

Under mina funderingar har en tunn solstråle brutit fram och förvandlat havets bly till silver. Jag känner mig lätt om hjärtat. En härlig grå januarimorgon.



Vem har inte fallit för de grå tinningarnas charm? Hercule Poirots små grå hjärnceller är världsberömda, och grå eminenser inger respekt. Möllekuriren nr 1 • 2019

En djupdykning i Öresund Av Christer Wallentin

otary i Mölle-Arild är känt för att locka till sig vassa föreläsare i alla möjliga ämnen. En torsdagskväll i slutet av hösten var marinbiologen Stina Bertilsson Vuksan på besök för att tala om livet på bottnarna i Öresund. Några dagar innan frågade en medlem i klubben om jag ville delta som gäst. »Det kanske kan vara ett ämne som intresserar Möllekurirens läsare«, sa hon. Ja, kanske det. Jag är glad att jag tackade ja. Stina visade sig vara en kunnig och lättsam föredragshållare som fångade sin publik. Hon pratade fort och visade många bilder, så en del gick mig förbi, det får jag erkänna, men mitt intresse var väckt.

Några dagar senare kunde jag träffa Stina på Miljöförvaltningen i Helsingborg. Den ligger på Carl Krooksgatan, strax bakom stadsbiblioteket. Hon arbetar i ett stort rum som ser ut som en blandning av kontor och labb. Ett kylskåp är proppat med nytagna bottenprover från Öresund och på en lång bänk står genomgångna prover, klara att överlämnas till miljöarkivet i Lund. Stina anställdes 2007 för att arbeta med Helsingborgs kustkontrollprogram. Hon hade utbildat sig till marinbiolog i Lund och hunnit med att vara guide några säsonger på MS Sabella, kommunens forskningsfartyg. Minst hälften av Stinas arbete går till miljöövervakning. Cirka femton gånger per år är hon ute i Öresund och tar prover, som hon sedan examinerar och för statistik över. Hennes arbete bidrar till att ge en bild av hur djurlivet förändras.

Foto Christer Wallentin

Stina Bertilsson Vuksan är marinbiolag. Sedan elva år arbetar hon på miljöförvaltningen i Helsingborg med kustkontrollprogrammet. Hon och hennes kollegor tar regelbundet bottenprover i Öresund.

Hon undervisar också skolbarn, som får åka med på båten ut i Sundet och följa när besättningen tar bottenprover. Stina och hennes kollegor berättar om djuren och växterna som de får upp. Stina lägger mycket tid på att samarbeta med andra kommuner och organisationer som är inriktade på Öresund. Hon möter många människor, på både den danska och svenska sidan, vars stora intresse är att skydda miljön. När jag träffade Stina första gången slog det mig vilken positiv bild hon hade av läget för miljön i Öresund. Hade hon fog för det? Det ville jag ta reda på när vi träffades öga mot öga. Men jag ville inte börja med den frågan, utan bad henne först beskriva Sundet i stora drag. – Två hav möts i Öresund. Det salta vattnet i Kattegatt rinner in i Sundet och flödar söderut. Från det andra hållet kommer det bräckta Östersjövattnet och Möllekuriren nr 1 • 2019

Illustration Sven Bertil Johnson Foto Mats Roslund, HD

MS Sabella är ett forskningsfartyg med hemmahamn i Råå, som Helsingborg använder för provtagningar. Ibland har Stina med sig elever från skolorna i stan. Målet är att alla ska få åka med ut i sundet någon gång under grundskoletiden. Foto Mats Roslund, HD

Bottenproverna tar bestättningen upp med en slags grävskopa, som rymmer en tiondels kubikmeter. Alla insamlade djur, större än en millimeter, förs iland för att räknas, mätas och vägas.

lägger sig ovanpå. De två vattenmassorna skiljs åt av språngskiktet, som ligger på 10–15 meters djup, lite olika efter hur lufttrycket varierar. – Bottenvattnet i Öresund håller alltid mellan fyra och fjorton grader, ungefär som i ett kylskåp. Vattnet från Östersjön fungerar som en isolator; det skyddar från uppvärmning på sommaren och kyla på vintern. – Vattnet i Kattegatt har blivit en grad varmare till följd av den globala uppvärmningen. En enda grad låter inte mycket, men temperaturhöjningen har fortplantats till bottenvattnet i Öresund. Det tycks som arktiska arter, som trivs Möllekuriren nr 1 • 2019

i kallt vatten, drar sig norrut. Samtidigt invandrar medelhavsarter söderifrån. Bottnarna i Öresund ser inte likadana ut från norr till söder. Närmast Kullen är det stenigt, alltså ungefär som på land. Där är det mycket tång och alger. Längre ut, på 20 meters djup, består bottnarna mer av lera. Efter Ven är det framför allt sand på bottnarna, även nära kusten. Detsamma gäller ned till Malmö. På många av dessa breder fina ålgräsängar ut sig. Där vimlar det av smådjur – ett härligt smörgåsbord för fisk och skaldjur. Stinas arbete är inriktat på alla levande varelser som håller till på botten av Öresund eller i botten. Många av dem är inte

Karta webben

När jag träffade Stina första gången slog det mig vilken positiv bild hon hade av läget för miljön i Öresund. Hade hon fog för det?

Skyddade områden Runt Kullen finns det ett marint naturreservat sedan 1986, som sträcker sig 300 meter ut från stranden. Det finns ytterligare fem skyddade, men starkt begränsade, områden i Öresund, se kartan. Fjorton svenska och danska kommuner, Länsstyrelsen i Skåne samt tolv miljöorganisationer föreslår gemensamt att hela Öresund blir ett skyddat område.

Artikeln fortsätter på nästa sida

Illustration Sven Bertil Johnson

Sjöbotten utanför Råå Teckningen illustrerar faunan på cirka 30 meters djup. Typiska arter, som är uppförstorade runt bottenkakan, är läderkorallen till vänster död mans hand; överst hästmusslan med påväxt av den vita havstulpanen och den gulbruna julgranspolypen. I det nedre högra hörnet är solsjöstjärnan avbildad.

Läs också Birgitta Hanssons artikel Det synliga och osynliga skräpet i havet i Möllekuriren 2015 nummer 3, som finns på webben. Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Klicka sedan på numret och bläddra dig fram till artikeln.

mer än någon millimeter stora, och en del av dem har borrat sig ned i sanden eller leran så att de inte syns. Upp till bevis! säger jag till Stina. Kan du motivera varför du har en så positiv syn på läget? – Öresund är ett fantastiskt artrikt hav, det vet vi genom våra och andras undersökningar. När man räknar ihop alla arter som återfinns på botten blir det cirka 1 500 arter. – Vi kan följa utvecklingen i Öresund, eftersom undersökningar har gjorts från 1800-talets slut och framåt. – Men de äldre studierna gjordes på olika sätt och är svåra att statistiskt jämföra mot. Därför vågar jag inte säga att antalet arter har varit stabilt över tid, men jag kan konstatera att vi har kvar samhällen som på andra ställen har förstörts, till exempel av trålning. – Men förändringar sker, förstås. Under de senaste fem, sex åren har till exempel havsanemonerna försvunnit, och sjöstjärnorna minskar. Vissa arter minskar medan andra arter ökar av de som finns här. – Samtidigt kommer det in främmande arter, men vi vet inte vad dessa 30

I Öresund är det lätt att få se säl och tumlare på nära håll, att följa fågellivet i kikaren, att fiska torsk och lax med gott resultat. För att inte tala om vilket eldorado Sundet är för sportdykare och kanotister

betyder för djurlivet och växtlivet i Sundet. Kommer dessa att konkurrera ut andra arter eller leva vid sidan om? Flera faktorer har bidragit till att läget i Öresund är så pass bra. Redan på 1930-talet blev det förbjudet att fiska med trål i en stor del av Sundet. En trål släpas på bottnen och drar med sig massor av djur och växter. Reningsverk har byggts, miljöskadliga utsläpp från industrier har begränsats och våtmarker har anlagts för att minska jordbrukets miljöpåverkan. Fram till 1965 fick fartygen som trafikerade Öresund kasta sitt avfall över bord. Det handlade bland annat om 450 reguljära färjeturer varje dygn, där människor åt och drack. Numera är det förbjudet att kasta skräp i vattnet. Det har gjort vattnet och stränderna renare

till glädje för badarna och båtfolket, men det innebär också fördelar för djur och växter som lever i havet. – Kort sagt mår Öresund bra, säger Stina. Många förbättringar har gjorts, och obalansen i miljön är mindre. Det finns flera tecken på att Sundet är friskt. Sälen ökar lavinartat, och tumlarna har blivit flera. Tonfisken verkar också vara på väg tillbaka. – Därmed inte sagt att det inte finns mycket som återstår att göra. Utsläppen från industrierna är verkligen inte borta! Och flera våtmarker behövs. Runt Råå har man skapat inte mindre än ett sextiotal nya våtmarker, och nya projekt är på gång längs kusten, bland annat på Mölle fälad. Det här är viktigt, eftersom våtmarkernas växter suger upp gifter som annars skulle rinna rätt ut i havet. – När jag säger att Öresund mår bra, så är det i förhållande till andra havsområden såsom Kattegatt och Östersjön. Stina talar lätt och ledigt om bottenlivet i Öresund, och hon kan luta sig emot ett berg av data från massor av kontroller och forskning under de senaste tjugo åren. – Vi vet hur det ser ut, och vi kan följa de förändringar som sker. Men vi Möllekuriren nr 1 • 2019

Men, det finns ett stort men. Vi runt Öresund kan inte ensamma åtgärda klimatförändringarna. Det är viktigt att vi alla känner ett gemensamt ansvar inför utmaningen

vet väldigt lite om varför arter minskar eller försvinner och varför andra arter kommer till. Vi borde studera det insamlade materialet mer ingående, vända och vrida på det för att förstå bättre vad som sker. Flera gånger under vårt samtal säger Stina att Öresund är unikt. Det är ju ett ord som många använder ofta, ja nästan slentrianmässigt. Det låter tjusigt, men vad betyder det egentligen? Jag har aldrig hört någon förklara det lika bra som Stina. Så här säger hon: – Mötet mellan två hav i Öresund har skapat ett makalöst artrikt vattenliv. Men det riktigt otroliga är att det bor så många människor så nära Sundet. – Ingen behöver ta sig långa vägar i obanad terräng för att komma inpå naturen, som till exempel i fjällen. I Öresund är det lätt att få se säl och tumlare på nära håll, att följa fågellivet i kikaren, att fiska torsk och lax med gott resultat. För att inte tala om vilket eldorado Sundet är för sportdykare och kanotister. Innan jag knäar ut från miljöförvaltningen efter två intensiva timmar frågar jag Stina vad hon tror om läget om trettio år. – Jag hoppas att bottendjurlivet i Kattegatt har börjat återhämta sig och att det trålfria området utanför Kattegatt har blivit permanent. Jag hoppas även att hela Öresund har fått någon form av skydd. – Men, det finns ett stort men. Vi runt Öresund kan inte ensamma åtgärda klimatförändringarna. Det är viktigt att vi alla känner ett gemensamt ansvar inför utmaningen. Vi behöver alla lära oss vad det innebär att leva på ett sätt som innebär att jorden nyttjas ansvarsfullt, och göra våra val utifrån detta. m Möllekuriren nr 1 • 2019

PRESSGRANNAR • NYHAMNSBLADET Saxat ur Nyhamnsbladet 2018 nummer 2

vi också plåtskott tak på fönster och dörrar samt satt plåt på alla fönsterfoder. Runt dörrarna har vi klätt med spån. Hela kroppen är sedan klädd med tjärdoppad furuspån. MED SPÅNEN PÅ plats har vi tjärstrukit en extra gång. Kyrktak Bygg har lagt ned 115 arbetsdagar och vi har lagt ned 130 ideella dagar på detta projekt. Nu ser vi fram mot kommande säsong. Hoppas att vi träffas på någon av våra öppna visningar, då vi sätter segel. Om vinden är tillräcklig så maler vi säd till mjöl. Vi bakar bröd på eget mjöl och säljer brödmix. Har du tur kan du vinna på våra lotterier, Foto Peter Sandell

Bräcke Mölla i nya kläder Under hela oktober har bygg-

blev detta spikat på undertaket när

nadsställningar varit resta runt

möllan restes på Stattena i slutet

Bräcke Mölla. De gamla spånen

av 1850-talet efter transporten från

på möllans böle (kropp) har

Värnamo. Lumppappen var med stor

blivit i allt sämre skick. Och nu

sannolikhet ett ytskikt. Senare har

med delfinansiering av Spar-

man lagt spån ovanpå lumppappen.

banksstiftelsen Gripen och

hembakt. OCH SJÄLVKLART KAN du beundra vår fina mölla med nya spån på bölet, som vi är stolta över att kunna bevara som ett besöksmål och ett landmärke i vår bygd. Arbetsgruppen för renoveringen av Bräcke Mölla

När vi väl började få bort denna

Länsstyrelsens kulturmiljö

papp fann vi omfattande rötskador

enhet har vi fått möjlighet att

på underliggande undertak. Även en

byta till nya spån.

del bärande delar har haft rötskador och angrepp av »envis trägnagare«.

ARBETET BÖRJADE MED ställnings-

Anticimex har undersökt, och vi

bygge, som blev försenat på grund av

har tagit borrprov på kärnvirket.

regn och mycket kraftiga vindar. När

Bedömningen är att bärande delar

vi väl kunde börja riva ned de gamla

klarat sig bra.

spånen fann vi och Kyrktak Bygg att detta skulle bli ett mycket mer om-

VI HAR TILLSAMMANS med Kyrktak

fattande arbete än vi planerat.

Bygg lagt ned ett omfattande arbete

På stora delar av kroppen har

äta en god smörgås eller fika med

att byta skadat undertak och byta

OM MÖLLAN

Där möllan ligger fanns det en annan kvarn, men den brann 1946. Dagens mölla kom på plats 1980. Året innan hade den flyttats från Stattena i Helsingborg, där den hade varit i bruk fram till 1940-talet. Flytten organiserades av Kullens Hembygdsförening. Pengar har under åren samlats in för nya vingar, segel, åskledare, magasin med mera. Möllan är nu i så gott skick att det går att mala mjöl, vilket brukar ske flera gånger varje sommar.

det under de gamla spånen suttit

rötskadade delar. För att få ett yt-

Lästips Nya Bräcke Mölla av Nils Gerward, i Kullabygd 1980.

tätspikad, tjärad lumppapp. Troligen

terskal som ska hålla i många år har

Källa Wikipedia.

Möllekuriren nr 1 • 2019

Ett klassiskt Möllepensionat Rum från 950:– Dubbelrum inklusive Kullafrukost med produkter från bygden. Fest, bröllop, dop, möte, släktmiddag eller varför inte hyra hela pensionatet? Välkomna till vårt paradis önskar Tina & Christer med familj! www.pensionatstrandgarden.se • 042-34 70 16

Pensionat Strandgården i Mölle NÄRMRE HAVET? DÅ BLIR DU VÅT OM FÖTTERNA

Möllekuriren nr 1 • 2019

Samtal med Anders och Åsa Fahlbeck:

En stund i paradiset Text och foto Magnus Hellstrand

edan vid uppfarten till deras hus i Lerhamn får jag ögonkontakt med Anders, och när han tar emot mig visar han upp sina bara armar för mig. »Här ser du spåren av att jag fick klippa fram Paradisvägens skylt. Så gör jag alltid när jag väntar gäster som inte har varit här.« Vi bestämde att träffas när jag ringde honom om en artikel som han hade skrivit. Den handlade om Ellen Keys försök att hitta en villatomt i våra trakter. Artikeln var införd i Kullabygd, Kullens Hembygdsförenings årsskrift, där Anders är en återkommande skribent. Han skriver inte bara där; han har också skrivit mycket annat. Anders visade mig in i trädgården, där gräset var alldeles brunt. – Så här ser det ut nu för tiden när sol och värme fullständigt förändrar naturen. Vårt hus är en gammal skepparbostad från 1856. Vid den tiden fanns det många skeppare i Lerhamn, men därefter har huset bara bebotts av fiskare. – Jag ärvde huset av mina föräldrar 1977 och målade då om det från Lerhamnsgrönt till gult, eftersom vi tyckte att det såg lite »träligt«

ut, som man säger på Östgötska. Numera är vi bara inhysehjon; för fem år sedan överlät vi fastigheten på vår dotter. Jag steg in i huset genom köksdörren. Där tog Åsa emot mig, Anders fru. Det var lågt i tak, så jag fick böja mig för att inte slå i skallen när jag gick mellan rummen. Väl ute på verandan slogs jag av utsikten mot Öresund och Kullaberg. Strax utanför tomten går Kullaleden, som periodvis frekventeras av många vandrare. Åsa hade dukat ett kaffebord, och jag frågade henne om deras vistelse i Kullabygden, vilket arbete hon hade haft och lite grann om hennes ursprung. Hon berättade att hon hade varit sjukhuslärare i Linköping, som nästan ingen människa vet var det är. Nej, sa hon, det är inte att vara vårdlärare, som man skulle kunna tro, utan något mycket mer spännande. – Sjukhusläraren står för det friska när en elev har hamnat på sjukhus på grund av sjukdom eller olyckshändelse. Hon eller han ska försöka se till att sjuklingen inte halkar alltför mycket efter i skolarbetet. Jag undervisade i allt utom franska.

Anders och Åsa Fahlbeck bebor ett ett hus på Paradisvägen i Lerhamn. Huset byggdes 1856 av en skeppare, blev sedan hem för flera olika fiskarfamiljer. Anders och Åsa ärvde huset 1977 och för några år sedan överlät de fastigheten till sin dotter. »Vi har blivit inhysejon på gamla dar.«

Möllekuriren nr 1 • 2019

San Michele på Capri har betytt mycket för Anders Fahlbeck. I början av sextiotalet arbetade han där som guide och alltiallo. För några år sedan, alltså ett halvsekel senare, gav han ut boken Villa San Michele – gästböckerna berättar. Likheten mellan Mölle och Capri är slående.

– Jag träffade Åsa i den underbara miljön på Capri, och vi blev kära. Redan året därpå gifte vi oss Om sin bakgrund berättade Åsa att hennes farfar hette Östen Bergstrand och var professor i astronomi i Uppsala. Hennes pappa, Erik Bergstrand, gick i sin fars fotspår och doktorerade i fysik. Han konstruerade geodimetern, en apparat för avståndsmätning. År 1947 lyckades han med hög noggrannhet bestämma ljusets hastighet. Geodimetern blev en världsunik uppfinning. Den används än i dag i byggprojekt och när man framställer kartor, alltså i sammanhang som kräver exakta mätningar. Intressant för oss i Kullabygden är att Erik Bergstrand redan 1950 mätte avståndet från Håkull till Knösen på norra Bjärehalvön med hjälp av sin geodimeter. Åsa berättade att hon hade ett starkt minne av en utflykt till Håkull. – I slutet på sextiotalet gick jag upp på Håkull, och då såg jag en flat berghäll med inskriptionen E. Bergstrand 1950. Plötsligt kom jag ihåg att jag en gång tidigare hade varit på platsen med de tre tegelpelarna. Året var 1950 då jag tillsammans med mina föräldrar och min bror var i Båstad. Möllekuriren nr 1 • 2019

– Pappa hade planerat en utflykt, eftersom han tidigare bestämt att han skulle göra lite mätningar mellan två berg. Min bror blev krasslig utflyktsdagen, så det var bara jag som följde med honom, dock utan att veta målet för nöjestrippen. Efter en ganska kort bilfärd och sedan vandring i Kullaberg hamnade vi uppe på Håkull. – Jag brydde mig inte så mycket om platsen, men kommer ihåg att utsikten var storslagen och att jag plockade en massa blåbär till min sjuke bror. Så kunde en ung flicka uppleva en sensationell händelse på Kullaberg. Har du också relationer till Skåne och Kullabygden? frågade jag Anders. – Det kan man nog säga. Mina föräldrar flyttade från Stockholm till Lund när jag var bara tolv. Pappa hade då fått en tjänst som juridikprofessor i stan. Vi bodde uppe vid gamla vattentornet, och jag växte alltså upp i Lund. – När jag cyklade till skolan på morgnarna hade jag en enda lång nerförsbacke hela vägen, men på lunchen var jag tvungen att cykla hela vägen uppför. Det minns jag som jättejobbigt, men skolarbetet blev lyckligtvis inte lidande. – Efter Katedralskolan, blev det »Spyken« och senare universitet, och på den vägen har det varit för mig. På

sextiotalet köpte mina föräldrar huset i Lerhamn. Så jag kan nog säga att jag har kopplingar till Kullabygden. Efter en stund gick Anders och hämtade sin senaste bok, som handlar om Villa San Michele. Han räckte över den till mig, och jag såg på försättsbladet att Anders hade anställts som guide på Villa San Michele av Josef Oliv, villans förste intendent. Jag hann också läsa att Anders hade återvänt till San Michele flera gånger och då bott i gästhemmet. I förordet stod det om hans akademiska studier – med examen i historia, nationalekonomi och statskunskap – och att han hade arbetat som lärare, skolledare och chef för vuxenutbildningsnämnden i Östergötland. Allt detta gjorde mig nyfiken. Hur kom det sig att han i unga år landade på solens ö? En kväll i slutet på femtiotalet visade TV en film om Villa San Michele för att lyfta fram hundraårsdagen av doktor Axel Munthes födelse. Och den timslånga filmen råkade Anders se. – Det var ett fint program, och jag blev intresserad av Capri. Eftersom jag Artikeln fortsätter på nästa sida

Man kan tycka att det är märkligt att ingen före Anders har gett sig i kast med att gå igenom San Micheles gästböcker, som visade sig vara en sådan guldgruva

hade jobbat några år som reseledare, vågade jag skriva till Josef Oliv och erbjuda mina tjänster. Resultatet blev att jag anställdes som guide, jag skulle också hjälpa till med litet av varje. – Samma år, alltså 1960, fanns det en svensk solstation på Capri, ledd av professor Yngve Öhman. Denne hade varit elev till Östen Bergstrand, och nu bedrev Öhman solobservationer på Capri. Erik Bergstrands barn, Åsa och Erland, var anställda som assistenter på stationen. – Jag träffade Åsa i den underbara miljön på Capri, och vi blev kära. Redan året därpå gifte vi oss. Ett raskt kliv nästan femtio år framåt, till 2006. Peter Ullgren, redaktör för Ur Krapperups historia – människor och minnen, bad Anders att medverka i boken. Anders bidrag kom framför allt att handla om familjen Gyllenstiernas gästböcker. Första gången gästböcker kom till användning på Krapperup var i oktober 1887. Då hölls nämligen ett stort kalas på slottet med celebra gäster som kung Oscar II, prinsarna Gustaf och Carl, representanter från den skånska högadeln och den närmaste släkten. Året därpå gästades borgen av Gustaf Cederström och hans fru. De bodde i Arild på somrarna, så de hade nära till slottet. Cederström var då en av Sveriges mest kända konstnärer, och han höll på med en målning som skulle komma att heta Christus predikande för fiskarna. 36

Nils Gyllenstierna såg en skiss på tavlan. Han gillade den, och efter att den hade varit utställd på Parissalongen 1894 köpte baronen verket. Numera hänger målningen i ett sovrum på andra våningen i Krapperups norra flygel. Även upptäcktsresanden Sven Hedin och nobelpristagaren Svante Arrhenius gästade Krapperup, liksom biskoparna Nathan Söderblom, Gottfrid Billing och Einar Billing. Författarna Ellen Key, Verner von Heidenstam och Frans G. Bengtsson hörde också till dem som skrev i slottets gästböcker. Så här diktade Frans G. Bengtsson 1933 i gästboken: Jag skulle rimma fint, men tappar modet när en sällsynt musa för mig står skön, blåögd, gyllenblond och sexton år av Gyllenstierna och av Stureblodet

Den musa som Frans G. Bengtsson besjunger var Erik Gyllenstiernas dotter Wanda (1917–1982). När Anders arbetade med kapitlet om Krapperups gästböcker fick han idén att också skriva en bok om San Micheles gästböcker. Han tog kontakt med Carin Fischer, stiftelsens ordförande, och Bengt Jangfeldt, ordförande i Sällskapet Villa San Micheles Vänner. Båda var positiva till idén och många svenska institutioner ställde upp. Projektet blev av, och boken fick titeln Villa San Michele – gästböckerna berättar. Den omfattar åren 1952–1974.

Jag tycker att boken är både läsvärd och lättläst. Den ger en fascinerande bild av livet på Capri från början av femtiotalet fram till sjuttiotalet. Samtidigt ger den en fängslande exposé över hur kända svenskar upplevde sin tid i villan. I förordet till boken berättar Anders hur komplicerat det var när San Michele blev svenska statens egendom. Efter att Axel Munthe hade återvänt till Sverige i början på fyrtiotalet offentliggjorde han att han hade testamenterat huset och den stora trädgården till svenska staten. Dåvarande kronprins Gustaf Adolf uttryckte stor tacksamhet för den generösa gåvan, men regeringen Erlander var kyligt inställd, eftersom man ansåg att donationen skulle bli alltför kostnadskrävande. Kronprinsen hade av någon anledning engagerat sig starkt i frågan, vilket man från regeringshåll ifrågasatte, men kanske ändå tog en viss hänsyn till. Saken var emellertid för liten för att ta strid om, vilket gjorde att båda kamrarna till sist lämnade ett positivt besked, och därmed blev Villa San Michele svenska statens egendom. Kanske typiskt svenskt, skriver Bengt Jangfeldt i inledningen av boken: För den som aldrig upplevt Capri och Villa San Michele innebar donationen enbart problem och utgifter för statskassan, men för den som varit på ön och sett Munthes skapelse, var det en fråga om något helt annat, en ovärderlig kulturskatt, som helt enkelt måste bevaras i svenska händer.

Man kan tycka att det är märkligt att ingen före Anders har gett sig i kast med att gå igenom San Micheles gästböcker, som visade sig vara en sådan guldgruva – med ett stor kulturhistoriskt värde. Möllekuriren nr 1 • 2019

Gabriel Jönsson och hans fru tillhörde dem som återkom flera gånger till San Michele. Av antalet vistelser, förstår man att han gillade stället nästan lika mycket som Turisthotellet i Mölle. När han 1967 lämnade Capri för fjärde gången skrev han så här i gästboken:

Under de första åren på San Michele skrev nästan alla gäster enbart sitt namn. Därefter blev det allt vanligare att man gav utlopp för vad man kände och hade upplevt. Sedan 1952 har kulturarbetare och forskare kunnat söka stipendier för att få vara några veckor på San Michele. Många i Sverige trodde nog att den som lyckades komma dit enbart fick uppleva sköna dagar med vin, kvinnor och sång. Men så var det naturligtvis inte. Många stipendiater anlände under vintertid då hårda vindar och tät dimma ofta svepte fram längs bergskammarna. Ungefär som man upplever Kullaberg under senhösten och vinterhalvåret. Under årens gång besöktes platsen av ett stort antal kulturarbetare och forskare, men även politiker och kändisar. Medlemmar av kungahuset kom ofta, inte minst Gustaf VI Adolf. Tage Erlander, Östen Undén och Ernst Wigfors hörde också till besökarna – trots att Erlander inledningsvis var så negativ till donationen. När han väl besökte Capri, det var fem år efter riksdagsbeslutet, skrev han så här vackert i gästboken: »San Michele är resans absoluta toppunkt hittills ... Underbart!« Erlander skrev till och med till Josef Oliv och bad honom att ta väl hand om Olof och Lisbeth Palme om de skulle komma till Capri i samband med sin bröllopsresa 1956. Möllekuriren nr 1 • 2019

Nu lämnar vi sant Angelo Om någon stund skall båten gå och vi skall vifta från dess däck till Josef och till Gerda Bäck En kall april blev varm ändå genom all omsorg från er två från Josef och från Gerda Bäck Nu far vi med ett fågelsträck Vår resfeber går till ro som sussilull och sussilo men om den ger oss recidiv då kommer vi till dig, Oliv. Fast du ej mer i selen går för San Michele år från år så blir du säkert kvar likväl som gårdens tomte, ställets själ Nu tackar vi för vad du gav i denna småländska enklav i varmblått nådemedelhav.

Även Sven Stolpe och hans fru besökte ofta Capri och blev nära vänner till Josef Oliv. Stolpe rykte till och med in som ciceron några gånger. Man får förmoda att han var både kunnig och rolig. Stolpe skrev flera artiklar om sina besök och när han i april 1962 lämnade San Michele, diktade han följande rader i gästboken: Vem murar och bygger, telefonerar vem skyddar sköldpaddor och människoliv? Josef Oliv Vem talar småländska med indiska furstar vem snickrar och skär och skulpterar med kniv? Josef Oliv Vem stod saktmodig i kaos och bråte och trassel och frågvisa sprinters och kvirrande kiv? Josef Oliv Vem återuppbyggde den muntheska drömmen och satsade stilla på verket sitt liv? Josef Oliv. Tack!

Sven Stolpe tyckte om att resa till Capri och bo på Villa San Michele. Han skrev gärna i gästboken.

Håkan Westergren, Vilhelm Moberg, Kjerstin Dellert och Agda Rössel, med flera, med flera. Efter vårt samtal går vi ut i trädgården och njuter av stillheten och den behagliga sensommarvärmen. Solen har gått i moln, men ljuset är fortfarande starkt fast vi är långt in i augusti. m

REFERENSER Om mätningar på Håkull går att läsa i Kjell Werners artikel i Kullabygd 1996, sidan 88 f, och i Birgitta Hanssons artikel i Möllekuriren 2013 nummer 1. [Gå till issuu.com, skriv »Möllekuriren« i sökrutan och välj sedan det aktuella numret]. Anders Fahlbeck: Villa San Michele – gästböckerna berättar, Stockholm 2014, Atlantis. Anders Fahlbeck: Axplock ur Krapperups gästböcker, i Ur Krapperups historia – människor och minnen, Red. Peter Ullgren, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, Nyhamnsläge 2007.

Sven, Karin och Lisette Stolpe

Ja, många kända svenskar lämnade spår i gästböckerna: Ingrid Bergman, Hannes Alfvén, Bo Setterlind, Inga Tidblad och

Gästboken för 1956 visar att utrikesminister Östen Undén och regissör Bengt Lagerkvist möttes på San MIchele.

Elfver Gröning och Karl XI Tredje delen: Mötet Av Christer Elfversson

Foto webben

Jean-François Revel fransk filosof och illegitim halvbror till Emil Elfversson.

Elfver Gröning var min farfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfars far. Om hans barndom och ungdom kunde du läsa i Möllekuriren 2018, nummer 3 och 4. När Skåne hade blivit svenskt 1658 utsågs han till fogde i Kullabygden, bara 22 år gammal. Han blev först stationerad i Jonstorp, men 1676 flyttade han till Mölle. Jonstorp var för platt, tyckte han. Elfver Gröning mötte kungen Karl XI en enda gång. Den 13 april 1677 träffades 38

de i fyrmästarbostaden vid Kullens fyr. Ingen av dem skulle någonsin glömma detta möte. Men först på senare tid har forskningen börjat intressera sig för vad det skulle innebära för Sveriges fortsatta historia. Se till exempel Pippilotta Rasks avhandling Humanism och envälde– Elfver Grönings betydelse för Karl XI, Lund 2016. »Ett möte mellan två människor som gör varandra fullständiga, som är gjorda för varandra, gränsar i min mening till ett mirakel.« [Adolf Hitler] När de möttes var Elfver Gröning 45 år och kungen 24. De två fick på bara några timmar förtroende för varandra. Kungen sa sig aldrig ha träffat en klokare karl, Elfver aldrig en klokare kung. Brorskål dracks. Kungen utlovade adelskap. Men Elfver blev ändå aldrig adlad. Varför inte? Förklaringen hittar vi i ett misstag som begicks av en slarvig och troligen bakfull aktuarie på Riddarhuset. Han glömde bokstaven f i Elfvers namn. Därför hittades inte Elfver i rullorna. En viss Ilvar Grönbergh adlades i stället. Till sin egen och omgivningens förvåning. Ilvar var anfader till den folkkäre skådespelaren och sångaren Åke Grönberg, som dog 1969, efter att året innan ha avsagt sig ett adelskap som han i 1968 års revolutionära anda inte ville vidkännas. Slagdängan Gungeligung blev hans sista skivinspelning: »Livet är som en gungande liten gunga. Oppåt, så går det oppåt, så går det ner. Dagarna äro ljusa, bli aldrig tunga, om man blott åt sorgerna sina ler.« Men nu spårar jag ur. Åter till frågan om varför Elfver Gröning inte blev adlad. Ett rejält personnummersystem i slutet

Foto Webben

en franske filosofen JeanFrançois Revel (1924–2006) var en av min far Emils illegitima halvbröder. I Revels bok La connaissance inutile [Den onyttiga kunskapen, 1988] hittar jag ett ledord för mina skriverier: »Sök inte sanningen förrän alla andra möjligheter är uttömda!« Berättelsen om Elfver Gröning och Karl XI kan sägas illustrera Revels uppmaning. Det gäller i hög grad även berättelsens tredje del. Som på många läsares begäran blir den sista.

Åke Grönberg spelade mot Emy Hagman i filmen Stiliga Augusta, 1946.

av 1600-talet hade förstås underlättat identifieringen av honom. Samt säkerställt adelskapet.

jälv har jag sedan 2001 gång på gång hos Konungen vädjat om en omprövning och en utnämning till helst friherre, eller åtminstone greve. Hovet är dock kallsinnigt. Kungens valspråk För Sverige med tiden gör att han gärna skjuter upp allt på framtiden. Jag får antagligen vänta tills efterträdaren är på plats. Vill det sig illa är jag då inte själv på plats. Men det är inget att göra åt. Bitterhet ligger inte för mig. Lasse Lucidors livsinställning har präglat mig: »Skulle jag sörja, då vore jag tokot!« När Karl XI tjugo år efter mötet med Elfver låg på sitt yttersta på slottet Tre Kronor, kom han ihåg sitt löfte om att Elfver skulle adlas. »Han är den främste av mina ädla fogdar och jag vill ha honom här hos mig när mitt liv nu rinner ut! Han skall ärva kronan!« Yttrandet förbryllade den blivande Karl XII, då Möllekuriren nr 1 • 2019

Elfver Gröning och Karl XI • Tredje delen: Mötet Odödliga dödliga, dödliga odödliga Herakleitos, Fragment, ca 500 f.Kr.

bara femton år. Var inte tronföljden säkrad? Och vad blev det av hans förutspådda karriär som hjältekonung? Skulle han aldrig få uppleva främmande och spännande platser som Poltava, Bender och Fredriksten? Hovets livläkare, Magnus Thott, lugnade honom: »Din fader är förvirrad. Afasia absoluta är bara en av hans åtta sjukdomar. Vad han säger nu är inget att fästa sig vid. Din bana är utstakad.« Kungen önskade alltså Elfver Grönings närvaro vid dödsbädden. En förlägen kammarherre fick då stamma fram att det nog »hade blivit något fel«, för denne »Gröning« hade aldrig kunnat identifieras. Detta dystra besked gjorde att kungens hjärta slutade slå. Är det en tillfällighet att även Elfvers hjärta, mer än 70 landmil bort, slutade slå i exakt samma ögonblick, den 5 april 1697 klockan elva och fjorton om aftonen? Än i dag hedrar vi i min familj de bådas minne med en tyst minut och en skål varje år den 5 april klockan elva och fjorton om aftonen. I glasen har vi då alltid Elfvers favoritvin, Georg Breuer från Rheingau. »Krispigt, torrt och stramt med elegant rieslington av grapefrukt, ananas och äpple, minerat med viss fetma i eftersmaken«, som du kanske minns att grevinnan Maria Sofia de la Gardie på Krapperup brukade karakterisera det.

u har förstås hört talas om snapphanarna. Varför nämner jag ingenting om dem i de två första delarna av min berättelse? Frågan återkommer från flera läsare. Svaret är enkelt: Snapphanar fanns inte i Elfver Grönings fögderi! Tack vare Elfvers mjuka linje som fogde blev motståndsrörelsen mot den svenska regimen aldrig stark i Kullabygden. Endast tre motståndsmän blev lagförda under hela hans tid som lagens väktare. Ingen av dem avrättades. Kitt-

Möllekuriren nr 1 • 2019

ling av fotsulorna var den enda tortyrmetod som Elfver Gröning tillät. Han hyllade icke-våldsprincipen och han beskrev den så tidigt som 1665 i sitt manifest Snapphaner och Dansker äro också Menniskior. Den boken läste Karl XI när han var blott tio år gammal. Redan då blev han nyfiken på vem författaren kunde vara. Snapphanar förekom mest i gränslandet mellan Skåne och Småland. Ordets ursprung är omtvistat. Franskans »chnaupin« betyder »bandit«, medeltidslågtyskans »Schnapphane« »stråtrövare«, och engelskans »snaphand« »gevärsskytt«. Vad danskans »snopphane« betyder är jag för väluppfostrad för att nämna. Snapphanarna stred på danskarnas sida mot den svenska ockupationsmakten. De beväpnade sig och flyttade ut i skogarna, där de anföll svenska truppenheter ur bakhåll. I Vegeholmsskogen fanns tidvis ett sådant gerillafäste, som Elfver Gröning 1668 kallades till för att avväpna. Han lyckades. Utan vapen. Han hade ordet i sin makt. Foto webben

Lars Madsén blev känd för sina många intervjuer i radio med människor runt om i Sverige. Ett samtal handlade om Elfver Gröning i Vegeholm.

Radioreportern Lars Madsén gjorde på 1940-talet resor över hela landet. I februari 1947 kom han till just Vegeholm och träffade en viss Jöns Jönsson. Jöns var då 102 år gammal och bodde ensam i ett fallfärdigt torp som var på väg att glida ut i Vege å. Det är nu borta. Det försvann med ån ut i Skälderviken. Rester av torpet har hittats i Nimis, Lars Vilks bygge. Inspelningen av Madséns samtal med Jöns finns bevarad i Sveriges Radios arkiv. Jöns kunde berätta legenden om

»den gode fogden«, som »för en hondans massa år sedan« hade fått vegeholmarna att överlämna alla sina vapen till den svenska Kronan. »Han var liasom en sorts Jesus, ser Madsén!« Fogdens ord hade traderats muntligen genom århundradena. Jöns Jönsson kunde fortfarande citera honom: I skolen kasta edra vapen, svärd och sköld. All den hårda fiendskapen var eder köld. Våren gryr i vinterns trakter, där I frösen. Jag som I vill möta livets makter vapenlösen.

en 4 juli 1676 lyckades snapphanar i Göinge genomföra en av tidernas största rånkupper. På gränsen till Småland, vid Loshult, överföll de en svensk militär transport av bland annat penningplåtar. På eget bevåg reste Elfver Gröning dit. För att försöka mildra planerna på en blodig vedergällning skrev han också en inlaga till konungen. Inledningen har blivit bevingad: »Hvad Våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en Stormvind i Öcknen bort!« Men förgäves. I Loshult lyckades han sämre än i Vegeholm. Som hämnd brände svenskarna ned hela Loshult och tolv gårdar i omnejden samt avrättade 32 bönder. Elfver blev också dömd att halshuggas, men han räddades från stupstocken av ett konungsligt ingripande. »Icke ett hår skall krökas på denne min mest älskade fogde!« skrev Karl XI. Fastän han då ännu inte hade träffat honom. Ett fruktansvärt öde väntade alltså en snapphane som tillfångatogs av svenskarna. Fasansfulla avrättningsmetoder användes. Befolkningen skulle skrämmas till underkastelse. Och försvenskningsprocessen i Skåne intensifierades undan för undan. 1669 bestämdes exempelvis att man inte fick använda danska språket, särskilt inte de danska räkneBerättelsen fortsätter på nästa sida

orden. Om man sa halvtreds i stället för femtio kunde man få tungan avskuren. Elfver ogillade den utvecklingen. Men varför blev det ett möte mellan Elfver och Karl XI? Jo, kungen hade under en tid hört talas om att Elfvers fögderi var det fridsammaste i Skåne. Han var helt enkelt nyfiken på Grönings fogdefasoner.

april 1677 seglade majestätet på amiralskeppet Amarant från Göteborg längs Hallandskusten. Befälhavare var den unge och oerfarne hövitsmannen Halvard Horn (1646–1716), som skulle avancera till befälhavande amiral vid slaget vid Rügen 38 år senare. Horn var egentligen en riktig landkrabba. Han sög på vänstertummen och det var enda sättet för honom att skilja på babord, sugtummesidan, och styrbord. Han skulle vid Rügen förlora sin vänstertumme, sitt högra ben och sitt förstånd. Samt 82 man. Ombord fanns också den namnkunnige ingenjören och arkitekten Erik Dahlbergh (1625–1703), som betraktade sig själv som kungens rådgivare. Kungen var dock inte övertygad om Dahlberghs kompetenser. Erik Jönsson, senare adlad Dahlbergh, föddes under enkla förhållanden i hus nummer 2 vid Gråmunkegränd i Stockholm, antingen den 10 oktober eller den 12 december, år 1625. Det tidigare datumet är det verkliga, men det inföll endast sju månader efter vigseln, varför det senare datumet blev det officiella. Sådant var viktigt för 400 år sedan. Dahlbergh deltog som officer under de två sista åren av trettioåriga kriget, 1647–1648. Från 1650 till 1655 studerade han och reste runt i Europa. Han påstod själv att han talade flytande tyska, franska och italienska. Hans svenska lämnade dock en del övrigt att önska, enligt hustrun, som aldrig förstod vad han ville. Dahlbergh kallade sig själv »Sveriges främste arkitekt«. Men slottsarkitekten Nicodemus Tessin (1615–1681) ansåg honom vara en bluff: »Han kan inte 40

Bild webben

Erik Dahlbergh betraktade sig själv som Karl XI:s rådgivare. Kungen var dock inte övertygad om Dahlberghs kompetenser.

skilja en dorisk kolonn från en jonisk!« År 1660 blev Dahlbergh på egen begäran adlad och påbörjade det stora verk som blev känt under namnet Suecia Antiqua et Hodierna. Det innehåller 353 stora planscher som är gjorda i kopparstick. Motiven är Sveriges märkvärdigaste byggnader och befästningar. Verket kom till för att man ville lovprisa och upphöja stormakten Sverige efter framgångarna i trettioåriga kriget. Kopparsticken är noggrant utförda, fast en del fel har ändå smugit sig in. Särskilt många är felen från de delar som tillkom efter 1666, året då Dahlbergh gifte sig med Maria Eleonora Drakenhielm. Hustrun levde upp till sitt efternamn och kritiserade honom ständigt för att han lade ned sin energi på »gamla sketna borgar«. Hon ville ha hans fulla uppmärksamhet. Därav blev Dahlbergh distraherad och ritade ibland in tänkta ändringar som sedan aldrig blev utförda på byggnaderna. Kärnan i Helsingborg är exempelvis 78 meter högre än i verkligheten. Så här presenterade Dahlbergh sig själv i sitt eget verk strax innan han dog: »Den berömde och lysande Herren Erik Dahlbergh, Grefve till Skenäs, Friherre till Stropsta, Herre till Werder, Kongeligt Råd, Fältmarskalk, Generalguvernör öfver Livland, Kansler öfver Dorpats Akademi och Generaldirektör öfver rikets befästningsverk«. Hela eller delar av denna karriär hade Karl XI antagligen

annars ämnat för Elfver Gröning, om denne hade hittats i rullorna. Och i dödsrunan som Dahlbergh för säkerhets skull hade skrivit själv i god tid före frånfället kan man läsa: »En av de Störste i Sveriges Historia hafver lämnat oss. Vi skola alle then Wägen vandra om vi få lefva och hafva Helsan, men Erik Dahlbergh borde ha blifvit Undantaget som bekräftar Regeln.« Åttiotre år efter Dahlberghs död lät Svenska Akademien prägla en minnespeng över honom. Någon minnespeng över Elfver Gröning har det däremot aldrig blivit, trots idoga uppvaktningar hos Akademien av Elfvers senare ättlingar. Så sent som i somras skrev jag en propå om detta och skickade till dåvarande ständiga sekreteraren. Han svarade att Akademien under 2018 haft annat än minnespengar att tänka på, men lovade återkomma.

ter till det som skulle bli ett möte mellan Elfver Gröning och Karl XI. I april 1677 seglade alltså Karl XI och Erik Dahlbergh på rangskeppet Amarant söderöver från Göteborg längs Hallandskusten för att inspektera fortifikationerna. Fartyget var byggt av Gert Kroon på Skeppsholmen i Stockholm 1654. Skeppet skulle senare angripas och uppbringas av danskarna vid Lolland. Om du liksom jag är intresserad av dess bestyckning kan jag meddela att där fanns arton 12-pundskanoner, fyra 8-pundare, tjugo 6-pundare och åtta Bild webben

Amarant rekonstruktion utförd av amiral Jacob Hägg. Möllekuriren nr 1 • 2019

Elfver Gröning och Karl XI • Tredje delen: Mötet

3-pundare. Två av 8-pundskanonerna används fortfarande när det skjuts salut från Kronborg vid kungliga begravningar. I april 1677 var kungen lyckligt ovetande om vilket öde som väntade skeppet. Vilken nesa! Falla i ärkefiendens händer! När Amarant passerat Hallands Väderö dök Kullaberg upp ur dimman. »H-vad ha-F-va vi här, min gode DaH-lberg-H?« sporde då konungen, som alltid uttalade alla bokstäver enligt stavningen. [I fortsättningen återger jag inte denna egenhet i det konungsliga uttalet.] Kungen visste svaret, men han ville sätta Dahlbergh på prov, eftersom denne dagen före hade gjort bort sig genom att blanda ihop Varbergs fästning med Brännö brygga. »Nej, det är lördag! Det är dans på Brännö brygga, en gammal och kär tradition«, hade Dahlberg nämligen låtit undslippa sig, när de såg några små båtar röra sig utanför fästningsvallen i Varberg och konungen skämtade: »Kors vad det vimlar av segel i dag. Är det kappsegling?«

ahlbergh hade fått skämmas och stå en timme med en strut på huvudet i skamvrån. Därför hade han läst på under natten, så att han stolt kunde meddela: »Det där, Ers Majestät, torde vara det mäktiga Kullaberg!« Dahlbergh var känd som en riktig besserwisser, och han hade lärt sig att inför Karl XI inte verka alltför tvärsäker. Det var därför som han i kungens sällskap aldrig sa »det är« utan »det torde vara«. Kungen fortsatte då förhöret. »Rätt så, min käre Dahlbergh!« sa han. »Och är det icke också så att det lilla vackra fiskeläget Mölle leije grundades där 1492?« Möllekuriren nr 1 • 2019

Det var fel årtal och inte exakt just där, men Dahlbergh vågade inte säga emot sin konung. »Det torde nog äga sin riktighet«, sa han. »Och ingår inte Mölle i min allra trognaste fogdes fögderi?« fortsatte majestätet. Det var en retorisk fråga, men Dahlbergh förstod inte det, utan han malde på i ett inställsamt och omständligt svar: »Ja, Ers Majestät, det torde vara precis på pricken så som det förhåller sig, eftersom ryktet om den ärevördige fogden Elfver Grönings förträfflighet sannerligen torde vara sant och Kullaberg med Mölle torde vara den yttersta utposten, så att säga ultima extrema näsan på sagde Elfver Grönings domäner.« Foto webben

Kullanäsan Spetsen på Kullaberg där Karl XI gick i land med Erik Dahlbergh i släptåg.

»Honom vill jag träffa!« sa kungen. »Vi landstiger här nedanför fyrbåken och skickar bud efter honom!« Sagt och gjort. Skeppet ankrade ett femtiotal meter utanför spetsen, en roddbåt sjösattes och Karl XI och Dahlbergh roddes i land av fyra matroser. Roddarna vände därefter åter till skeppet. Med ljussignaler skulle kungen och Dahlbergh kalla dem tillbaka när det blev dags för returrodd. Aprilaftonen började skymma. I en klippskreva längs stigen upptäckte kungen ändå en botanisk raritet, en späd Lathyrus sphæricus med rödrosa blommor. »Har du sett på själva fan, Dahlbergh, här har vårvialen redan börjat blomma!« Dahlbergh hörde fel, men instämde på sitt vanliga inställsamma sätt: »Ja, blommande fårfiol är ovanligt så här års!« »Ovanlig«, kontrade kungen, »det kan man lugnt säga, jag trodde att den fanns bara i Tanumshede och så skådar jag den här, på Kullaberg!« »Det var ju helskotta vad här är mörkt!« klagade kungen när de stretade

Foto Webben

Någon minnespeng över Elfver Gröning har det däremot aldrig blivit, trots idoga uppvaktningar hos Akademien av Elfvers senare ättlingar

Vårvial På väg upp till fyrbostället upptäckte Karl XI att vårvialen redan hade börjat blomma. Dahlberg hörde fel och trodde att kungen talade om fårfiol.

vidare upp mot fyren. »Är fyren släckt?« »Ja, Ers majestät, Ers majestät har ju gett order om att alla fyrar här i Skåne skall vara släckta!« »Javisst ja«, sa kungen, »men man kunde ju ha gjort ett undantag när Konungen kommer på besök. Här är ju svart som i ett smedarsel! Men okidoki, det gör inget, jag klarar alla släckta fyrar på erotikens ocean!« Karl XI var sprängfylld med citat och den här gången blev det en rad ur slagdängan Släckta fyrar som han hävde ur sig. Dahlbergh begrep som vanligt ingenting. Vad hade erotik med fyrar att göra? Och Kullaberg var väl ingen »ocean«? Men han höll god min.

yrmästaren Johan Andersson mötte de höga gästerna utanför boningshuset. Han fick för sig att de var danska inkräktare och ropade myndigt: »Stopp och lägg ägg! Sträck tassarna i vädret! Annars kallar jag på hundarna!« Men nästan direkt förstod han vilka gästerna var. »Oj, då blir vi FYR och flamma!« försökte han vitsa som det anstår en göteborgare. »Jaså, det är Elfver Gröning ni söker«, sa fyrmästaren, »då har Ers Majestät tur, han råkar precis vara här. En glad FYR, som inte spottar i glaset! Vi spelar fyrmannapoker på onsdagarna«, vitsade han. »Ja, FYRmannapoker«, förtydligade han vitsen, när han märkte att ingen uppfattade den. Berättelsen fortsätter på nästa sida

»Är det klädpoker?« undrade då konungen intresserat. Han var ju hemmastadd »på erotikens ocean«. »Nej, inte i dag!” blev svaret. »I dag var det inga fruntimmer med, så då var det inte lönt. Men Elfver sitter i köket och smörjer kråset med rhenvin och enkelbeckasiner. Varsågod, den här vägen!« Karl XI och Dahlbergh började bli lite småhungriga och, framför allt, törstiga. Menyn lockade in dem i värmen i köket. Och mycket riktigt. Där satt Elfver med två löskekarlar och vräkte i sig både dryckjom och fågel. Några »enkelbeckasiner« var det dock inte fråga om. Troligen handlade det om skrattmåsar. Självdöda sådana var en vanlig kost på Kullaberg på 1670-talet, då måspesten grasserade som värst.

lfver Gröning kände inte igen kungen. Han hade ju bara sett honom på bild hos Maria Sofia de la Gardie på Krapperup. Men när han fick klart för sig vem det var föll han på knä och kysste majestätets fot. »Där ser du, Dahlbergh, hur man beter sig för att visa vördnad för överheten!« sa kungen. Dahlbergh försökte då härma samma underdåniga rörelse, men kungen drog undan foten, så att Dahlberghs läppar hamnade på köksbordets ena ben. Ingenjören Dahlbergh kunde inte förutse och beräkna kungens snabba undanmanöver. »Lämna mig ensam med min käraste fogde!« beordrade Karl XI när han fått smaka fågel. »Vi har en del att överlägga om. Jag vill veta varför fogden här inte hugger tungan av folk som säger halvtreds i stället för femtio. Och här finns ju både mat och vin kvar!« Dahlbergh, fyrmästaren och de två löskekarlarna lämnade köket. De fick vänta ute i aprilkylan. Kungen och Elfver blev ensamma kvar. Dahlbergh försökte först tjuvlyssna genom nyckelhålet, men han uppfattade inte mycket av vad som avhandlades och förstod ännu mindre. Därför tröttnade han på att vänta och begav sig ensam ut på en liten joggingtur. Han hade hört att jogging skulle vara 42

Foto webben

Elfvers berättelse om vad som avhandlades vid mötet har traderats muntligen genom släkten

Tredje hålet på Mölle golfbana med greenen längst bort. Där hittade man Erik Dahlbergh som hade gått vilse under natten.

bra för hjärtat. Och hjärnan. Hans dåliga lokalsinne gjorde emellertid att han sprang i cirklar, tolv varv, längs med vad som i dag är golfbanans fjärde, femte, andra och tredje hål, tills han utmattad föll ihop på dagens tredje green, där slånet just börjat blomma och där han hittades på morgonkvisten, när kungen, lite halvhjärtat, hade beordrat fyrmästaren, roddarmatroserna och löskekarlarna till skallgång. »Man får vara som en mamma för den där Dahlbergh!« klagade kungen efteråt. Inga vittnen fanns till kungens och Elfvers sex timmars nattliga seans i fyrmästarbostaden. Båda har efteråt lämnat redogörelser för vad de samtalade om. Karl XI till och med skriftligen; Elfver genom muntlig rapport nästa morgon till hustrun och äldste sonen Johan.

ikter lästes. Sånger sjöngs. Politik, konst, filosofi och religion diskuterades. Kakrecept byttes. Flaskor tömdes. En tyst minut ägnades åt Lasse Lucidor, som ju dödats på krogen Fimmelstången tre år tidigare. Lucidor var bådas favoritförfattare och Elfvers bäste vän. Elfver berättade att han och kungen hade haft delade meningar om René Descartes Avhandling om metoden att rätt vägleda sitt förstånd och söka sanningen i vetenskapen, som Elfver läst i fransk 580-sidig originalversion

och kungen i en kortare läsa lätt-version, översatt av drottning Kristina. Elfver hävdade, som alltid, att det inte finns någon »sanning«. Kungen att »sanningen är illa hörd”. De blev dock överens till slut om att det är samma sak. »Det som inte finns kan ju inte heller höras«, som Karl XI så skarpsinnigt formulerade det. Apropå Descartes välkända »Cogito, ergo sum« [Jag tänker, alltså finns jag] enades de om att de själva förmodligen fanns, bägge två, men kungen sa sig tvivla på ifall Dahlbergh fanns: »Dahlbergh tänker sällan.”

ungen skvallrade om att det var allmänt känt vid hovet att Descartes hade varit drottning Kristinas älskare. »Allons enfants de la patrie!« hördes hon extatiskt sjunga, när Descartes nattetid besökte hennes sovgemak. Men han svek henne. Tvåfaldigt. 1649 med motiveringen att hon var för plattbröstad, och 1650 genom att avlida. Kärlekssorgen fick Kristina att abdikera och konvertera till katolicismen. Samt flytta till Rom. Karl XI:s avslöjanden om hennes tragiska öde har berättats vidare genom de elfversonska generationerna och ligger till grund för Garbo-filmen Drottning Kristina från 1933. Foto webben

John Gilbert och Greta Garbo i storfilmen Drottning Kristina från 1933. Möllekuriren nr 1 • 2019

Elfver Gröning och Karl XI • Tredje delen: Mötet Det var min far Emil som skrev filmmanuset. Han erbjöds också att spela Descartes, men han ville inte lämna sin fästmö Anna. Alltså hon som senare skulle bli min mor. Rollen som Descartes gick i stället till stumfilmsstjärnan John Gilbert, vars gnälliga röst inte lämpade sig för ljudfilm. Recensenterna prisade Garbo, men hånade Gilbert.

Allena var de, de var allena, i dunkla köket i nattens timmar. En präktig fogde och fogdens konung. De talte mycket, och lärde mycket om livets gåtor och livets värden. En dag försvinner, Möllekuriren nr 1 • 2019

den ljuva stunden. Karl XI berättar själv i sin Chronika öfver Mina Samtal med Foghden Gröning vid Kulla Fihring, som faktiskt är skriven på hackig hexameter, att Elfver Gröning övertygade honom om att det inte lönar sig med hårda tag i fögderiet. Det är bara, med ett ord som Elfver är den förste i Sverige att använda, »kontraproduktivt«. Nej, silkesvantar ska det vara. Med lämpor och beröm och förståelse för allmogens villkor kommer man mycket längre. I rutan här nedtill ser du har det kan låta i konungens krönika.

pråkforskaren Eva Lust menar i sin avhandling Kungligt språk – En jämförande analys av Karl XI:s och Carl XVI Gustafs uttryckssätt (Karlstad 2014), att Karl XI:s bildspråk här bitvis är erotiskt: »hjärta«, »kyssar«, »smek« och »värja«. Något liknande hittar hon inte hos vår nuvarande monark. Hennes slutsats blir att Carl XVI Gustaf inte navigerar lika gärna som Karl XI »på erotikens ocean«. Åtminstone inte i tal och skrift. Elfver beskrivs i krönikan som en förstående fader. Men vad gäller utseendet nämner kungen bara de vackra vaderna. Och att Elfver var utan strumpor och skor. Han kallades ju »Barfotafogden«. Karl XI följde senare Elfvers exempel och krängde ofta av sig skorna, åtminstone inomhus. Nakna fötter blev till och med ett mode vid hovet. Resultat:

Fotsvetten minskade, fotsvampen ökade. Som ett resultat av samtalet med Elfver utfärdar Karl XI vid hemkomsten till Stockholm ett dekret om att fogdarna inte fick använda våld i behandlingen av undersåtarna. »Vi därvid oss skilja från Danske Barbarer och djuriske Tyskar som aldrig förstått vad Mildhet kan skapa!« skriver han i sin hexameterkrönika. Några av rikets fogdar trotsade dock kungens dekret och fortsatte sin repressiva stil i umgänget med medborgarna. Enligt historieprofessorn Jörgen Weibull blev under åren 1678 till 1685 trettiofem tungor i Skåne avskurna på grund av att bäraren sa halvtreds. Det gör fem tungor om året. I snitt, om uttrycket kan tillåtas i just det här sammanhanget. Elfver själv berättade för hustrun och äldste sonen att frågan om tungkapning hade varit ett samtalsämne med konungen i köket hos fyrmästaren. »Ja, det sorgligaste är ju att tungkyssandet blir så fattigt, när tungspetsen saknas«, instämde hustrun. Hur visste hon det, förresten? Kungen hade först varit skeptisk men lät sig övertygas av Elfvers tre argument för att låta även dem som sa halvtreds behålla hela tungan.

Foto Webben

en Bibelsprängde Elfver citerade under samtalet med Karl XI som så ofta Den Heliga Skrift. Särskilt vad Jesus sa till folkmängden enligt Matteus 5:38–42 gjorde intryck på kungen: »Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa mot dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.« »Men Jesus hade väl aldrig träffat danskar och snapphanar?« försökte kungen invända. Han hade uppenbarligen glömt vad han som tioårig prins läst i Elfvers bok Danskar och Snapphaner äro också Menniskior. Elfvers berättelse om vad som avhandlades vid mötet har traderats muntligen genom släkten. 350 års muntlig tradition innebär förstås att berättelsen kan ha bättrats på, alternativt tunnats ut. Men den har satt spår i litteraturen. År 1830 skrev skalden Johan Ludvig Runeberg sin välkända dikt Den enda stunden:

ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar den korta stunden blev hos dem evigt, den stora stunden,

Ostympad tunga.

Berättelsen fortsätter på nästa sida

Utdrag ur Karl XI:s Chronika öfver Mina Samtal med Foghden Gröning vid Kulla Fihring Then Gröning migh lärde med bultande Hjärta, att Kjyssar och Smek leder mångdubbelt längre än wåldsamme Slag medelst Påkar och Piskor. Thy inte en enda av alla hans Gubbar och Gummor med Dansken förlöpt sigh. Nej, alle har stannat inunder hans Värja, fast aldrig den brukades som det var tänkt.

Tandläkare Lars Fex är tillbaka i Kullabygden och arbetar nu hos oss. Han har mer än 15 års erfarenhet av behandling med laser.

Välkomna! www.tandlakarenordstrand.se

ÖPPET HUS lördagen den 4 maj klockan 14–16 Läs mer på vattenmollan.se

För det första trodde inte Elfver på straffet som korrektionsmedel. Som du kanske minns hade han själv suttit fängslad för att ha smitit från söndagsgudstjänsten och det hade bara gjort honom mindre kristen. »Fängsel gör längsel«, som Lucidor rimmar i Skulle jag sörja, då vore jag tokot. Nej, kärlek och uppmuntran är de bästa redskapen för uppkomsten av önskade beteenden. Elfver visar här prov på insikt om pedagogik, en disciplin som inte ens var uppfunnen på 1600-talet. För det andra menade han att mångspråkighet bör premieras, för att det leder till mångkulturalitet, som i sin tur främjar dynamiken i ett samhälle, vilket i sig är utvecklande. 44

Elfver visar här prov på insikt om pedagogik, en disciplin som inte ens var uppfunnen på 1600-talet

För det tredje anförde han ett rent praktiskt skäl. Kapning av tungan innebär ju att den stympade absolut inte klarar av att uttala femtio. Uttalet av halvtreds vållar däremot inte några som helst problem. Nio tiondelar av de danska orden bildas som bekant med tungroten. »Rødgrød med fløde« behöver du inte tungspetsen för att uttala. Så talar en sann humanist, tyckte kungen. »Där har du en del att lära!«

sa han till Dahlbergh, när denne hittats på nuvarande golfbanans tredje green och de i gryningen roddes tillbaka till skeppet Amarant. Elfver å sin sida berättar för sonen och hustrun att han förstod att Karl XI var en mycket fin människa. »Som den son jag aldrig fick«, uttryckte han sig, för en gångs skull lite opassande, med tanke på att äldste sonen var hans åhörare vid just det här tillfället. Och med tanke på hur många söner han hade avlat i Kullabygden. »Jag kände att Hans Majestät verkligen lyssnade, vilket ger gott hopp om Sveriges framtid!« Förstod Elfver Gröning den gången hur rätt han hade? m Möllekuriren nr 1 • 2019

Vi hälsar alla våra kunder välkomna till vår nya lokal i höghuset utmed Storgatan

Storgatan 78 Höganäs

Vi öppnar torsdagen den 4 april

042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördag 10–15 Söndag 10–13

 Vi hjälper Er med blommor till alla tillfällen: vardag, fest, bröllop och begravning  Vi kör ut med bud i hela Kullabygden

Möllekuriren nr 1 • 2019

 Vi skickar blommor över hela världen med hjälp av Euroflorist, Interflora och Florister i Sverige

 Butiken är välfylld med vårblommor, pencéer, vårlökar, tulpaner, snittblommar, krukor, ljuslyktor och mycket annat

 Kvalitet, stort utbud och bästa servicen hos oss

~ Ett av Sveriges vackraste Hotell ~

öppet alla dagar om vi har hotellgäster annars

tors- & fredag från kl 17

After Work varje fredag kl 17–19. Träffa alla Möllebor – alltid fullt!

Lör- & Söndag fr kl 12.00 på söndagar stänger köket kl 17

Söker du roliga & annorlunda presenter eller behöver du komplettera med förnödenheter

Gunillas ”Hamndelsbod”

har öppet som hotellet och du kan även gå in genom hotellet

i påsk öppnar förra årets succé igen ”Italienska Glassbaren” på HK-Hörnan

Vill du njuta av vår stora läckra frukostbuffé? Den står uppdukad varje dag kl 8–10. – Som Möllebo har 20 % rabatt om du säger till när du bokar Missa inte alla celebra musikerbesök framöver – från Animals till Schaffer

HK & Systrarna på Piren Har öppet heeela Påsken Torsdag–Måndag Välkommen

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se 46

Möllekuriren nr 1 • 2019

Mölle Målarna Våra tjänster – måleri • Traditionellt måleri av alla slag • Målning med äkta svensk linoljefärg • Målning med äldre teknik och dekorationsmåleri Våra övriga tjänster • Fönsterrenovering • Algborttagning med hetvatten • Konsultverksamhet Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag

Försäljning • Rostfria och varmgalvaniserade gångjärn till fönster och dörrar • Algtvättmedel • Linoljefärger

Kontakta Gustaf Holmbeck Mobil 070-334 74 94 E-post gustaf@mollemalarna.se

Mölle Målarna AB • Drottninggatan 13, 252 21 Helsingborg

Möllekuriren nr 1 • 2019

Skötseln av Kullaberg brister:

Den biologiska mångfalden hotad Av Tomas Svensson och Christer Wallentin

förra numret av Möllekuriren skrev Tomas om biologisk mångfald. Han lade då tyngdpunkten på närmiljön, vad var och en som har en trädgård i Mölle kan göra för artrikedomen. Här återkommer vi till samma ämne, men lyfter blicken mot berget. Den här gången tycker vi att det passar att inleda med riksdagens miljökvalitetsmål. Ett av målen har rubriken Ett rikt växt- och djurliv, och det lyder så här: Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.1

Det här målet antog riksdagen 2005. Inriktningen var att det skulle nås till 2020. Hur har det gått? Dåligt, är svaret. Detta och de övriga miljömålen följs upp årligen, både nationellt och länsvis. På sin hemsida summerar Länsstyrelsen i Skåne läget i januari 2019 så här: Värdefulla habitat minskar, många arter är hotade och främmande arter fortsätter att spridas. Tillståndet för den biologiska mångfalden är inte hållbart och påverkan på ekosystemen fortsatt hög. Större hänsyn när resurser nyttjas, ökat skydd och skötsel av naturmiljöer och anpassade styrmedel behövs.2

Hur är läget i Kullaberg? Mycket allvarligt, svarar forskarna som vi refererar till. Några av dem säger till och med: alarmerande. Länsstyrelsen och personalen som förvaltar Kullaberg har gett en bild av ett framgångsrikt naturvårdsarbete, där trycket från turismen är noga reglerat. Men det stämmer inte.

Certifierad turism Häromåret blev Kullaberg certifierat som hållbar turismdestination. Länsstyrelsen ansökte om certifieringen och fick a den godkänd av Europarc. Det är lätt att tro att det var ett kvitto på att djur och växter lever väl i Kullaberg. Men så är det inte. Certifieringen gäller inte ens i första hand att värna den unika naturen, utan är inriktad på att främja turismen. Den handlar framför allt om att skylta tydligare, förbättra stigar och vägar, ställa i ordning grillplatser, avsätta mark för tältning, göra sophanteringen effektivare och att ge allmänheten en bättre information om vilka möjligheter berget erbjuder för terrängcykling, bergsklättring, löpning, vandring, grottbesök, tävlingar med mera.

Stora artförluster Många arter har försvunnit från Kullaberg under de senaste decennierna, och andra arter är under stark press, men det bekymrade tydligen inte Europarc. Läste certifierarna inte alla larmrapporter som forskare hade producerat sedan 1960-talet? Hur var det över huvud taget möjligt att certifiera utan hänsyn till vad som skulle krävas för att bevara – och åter-

Detta är en argumenterande artikel med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.

skapa – den biologiska mångfalden på Kullaberg? Det fanns inte heller någon miljöanalys som visade hur många besökare som berget faktiskt tål. Det är ingen vild gissning att den starkt ökade belastningen från turistnäringen påverkar artrikedomen, åtminstone så länge inga motåtgärder sätts in. I samband med certifieringen minskade länsstyrelsen de restriktioner som fanns. Det blev en anpassning till turismens önskemål – inte naturens behov. Som vi ser det måste hänsynen till floran och faunan ges företräde. Då finns det en möjlighet att rädda och främja ekosystemen på berget, vilket på sikt också skulle gynna besöksnäringen.

Trafikfrågan olöst Inte heller den omdiskuterade trafikfrågan fick någon lösning i samband med certifieringen. Under senare år har sommartid nästan två tusen fordon dagligen kört upp till Kullens fyr. Redan den tillströmningen är oacceptabel för miljön. Certifieringen – och alla åtgärder som länsstyrelsen har vidtagit i samband med den – kommer att locka ännu fler bilburna besökare genom marknadsföring och ökad tillgänglighet. Följden blir en ännu större belastning på naturen.

Utveckling åt fel håll När naturreservatet certifierades fick föreståndaren ta emot ett diplom i Europaparlamentet i Bryssel. I det används uttrycket en hållbar turismdestination. Ordet hållbar är ett hån mot de enträgna Kullabergs-forskarna och alla engagerade naturvänner. Dessa vet att utvecklingen på berget länge har gått i motsatt riktning, att den biologiska mångfalden minskar. Kullaberg har en lång historia som »skyddad natur«. Under de senaste hundra åren har dock länsstyrelsen minskat skyddet successivt. I dag är begreppet naturskydd urholkat. Möllekuriren nr 1 • 2019

DEBATT

Foto Annica Hellqvist

Likriktningen har blivit tydlig – ett allt blomfattigare berg, där bokskogen dominerar på bekostnad av blandskog.

Efter Måkläppen vid Falsterbo, som fridlystes 1902, blev Kullaberg Sveriges andra naturskyddade område när det 1914 köptes av det nybildade Aktiebolaget Kullabergs natur.b Raden av eftergifter inleddes 1942 då Aktiebolaget Kullabergs natur arrenderade ut mark till den nybildade golfklubben. Det var först i begränsad omfattning, men etappvis belade golfklubben större arealer. En kort tid innan det statliga naturreservatet kom till införlivades några av bergets mest värdefulla, örtrika vallåkrar i golfbanan. Senare förvandlades skyddade ängs- och hagmarker till parkeringsplatser för den ökade tillströmningen av bussar, bilar och motorcyklar.

Statligt reservat från 1965 Den statliga reservatsbildningen inleddes 1965 med östra Kullaberg, och 1971 fick den västra delen samma skydd. För det östra reservatet gjordes emellertid Möllekuriren nr 1 • 2019

ett undantag åt markägaren. Krapperup fick fortsätta att bedriva skogsbruk i området. Först 2016 löste staten in godsets avverkningsrätt för Östra Kullaberg.c Rekreation för den enskilda människan var i början i fokus, både för de drivande i Aktiebolaget Kullabergs natur och när naturreservaten bildades, såväl i Kullaberg som på andra håll i landet. Den inriktningen har emellertid tonats ned efter hand. Först framåt senhösten fungerar Kullaberg numera som en plats med rofylld tystnad där besökaren kan vara nära naturen och hämta nya krafter. Alltså ge den avkoppling som vi tror att initiativtagarna till de svenska naturreservaten såg framför sig för snart 100 år sedan. I dag är det äventyrsturismen som dominerar under en stor del av året. Även om artrikedomen har minskat stadigt på Kullaberg under de senaste 50 åren betecknade forskare området så sent som 2012 som »förhållandevis

artrikt«, men med en »sannolik utdöendeskuld för många arter«. Därefter har det troligen gått utför, eftersom läget vid inventeringen var allvarligt för flera hotade arter. Sedan ett decennium finns det utförliga skötselråd för att häva de dokumenterade bristerna. Dessa är baserade på vetenskapligt genomförda inventeringar och forskarnas slutsatser och rekommendationer. Men dem har länsstyrelsen inte brytt sig om. I stället har skötseln försummats ytterligare.

Bara prat Alltsedan frågan om den biologiska mångfalden kom på tal i den allmänna debatten på 1990-talet har Naturvårdsverket talat livfullt om att rädda den, och verkets retorik har inte tonats ned trots att framgångarna har uteblivit. I dag driver verket linjen att flera nya naturreserArtikeln fortsätter på nästa sida

DEBATT vat ska skapas. Det är i reservaten som minskningen av arterna ska stoppas, hävdar man. Reservaten på Kullaberg borde mot den bakgrunden ha haft en positiv effekt om det hade funnits någon substans i Naturvårdsverkets argumentering. Reservatsskyddet här har ju funnits under ett halvt sekel. I stället har markanta artförluster dokumenterats på berget – i flera fall till och med större än i motsvarande oskyddade marker. Så här enkelt uttrycker fyra forskare saken i en rapport från 2012: En dramatisk negativ förändring av landskapet på Kullaberg har skett trots att delar av området varit naturreservat.3

Utveckling åt fel håll Hans Wrådhe är projektledare på Naturvårdsverket för den årliga uppföljningen av miljöskyddsmålen. Han slår fast att utvecklingen går åt fel håll när det gäller den biologiska mångfalden. Därmed är det tydligt att det inte räcker med att formulera vackra mål och fatta beslut om nya naturreservat. Att bilda ett naturreservat borde ses som en viljeyttring: att med skarpa åtgärder slå vakt om den biologiska mångfalden och utveckla den. Förlorade, Foto Tomas Svensson

artspecifika livsmiljöer måste återskapas. Det görs faktiskt ibland och har bevisligen haft en god effekt. Ändå gör man det i liten utsträckning.

När vildbinen minskar är det allvar Insekter har som pollinatörer en nyckelfunktion i många ekosystem, och därför är det viktigt att följa upp dem. Gaddsteklar som vildbin lämpar sig till exempel för studier av miljöförändringar. Gaddsteklarna betecknas i forskningen som en »bjälklagsart«. En typisk sådan art är spridd och har genom sin ekologi betydelse för många andra arter, den bär upp »huset«. Det råder ingen brist på undersökningar av flora och fauna i skyddade områden som Kullaberg. Forskarna återkommer med rekommendationer och önskemål, exempelvis Sven G. Nilsson, professor i zooekologi i Lund, som forskar om den biologiska mångfalden: Det ﬁnns en stor potential när det gäller att förbättra skötseln av reservat och hagmarker, att skydda områden för deras värdefulla dagfjärilsfauna och att använda dagfjärilarna för att följa upp i vilken omfattning skydd och skötsel nått upp till uppsatta miljömål.4

Vad som först och främst saknas på berget i dag är blomrika, soliga och vindskyddade gläntor

Arbetet att göra omfattande inventeringar på Kullaberg inleddes strax efter andra världskriget. Då var berget mer bevuxet, men ändå fanns det gott om blommande, soliga gläntor och en stor artrikedom. Dessutom fanns det blommande ljung, lingon, odon och blåbär. Dessa är viktiga som värdväxter för insekter, inte minst för alla fjärilsarter. Det var knappast en slump att Carl H. Lindroth (1905–1979), entomologiprofessorn som blev känd för hela svenska folket genom Fråga Lund, valde att slå sig ned på Kullaberg för att kunna studera sina kära insekter även på fritiden. Vad som först och främst saknas på berget i dag är just blomrika, soliga och vindskyddade gläntor, framhåller forskarna som vi refererar till. Likrikt-

Hagmarken ovanför Ransvik är ett av Kullabergs mest skyddsvärda områden. Men det har fått växa igen. I bakgrunden skymtar golfbanan.

Möllekuriren nr 1 • 2019

DEBATT

Kraftledningsgata Bilden är inte från Kullaberg, men den visar vilken blomrikedom och biologisk mångfald som kan finnas på en sådan. På Kullaberg skulle en brandgata få samma gynnsamma effekt. Dessutom skulle den minska risken för en storbrand och skydda bebyggelsen i Mölle. Brandgatan kunde förslagsvis gå från vaktstugan i Djupadal och följa vägen fram till Björkeröd. Mölle mosse ligger nära och skulle kunna förberedas som vattentäkt.

ningen har blivit tydlig: ett allt blomfattigare berg, där bokskogen dominerar på bekostnad av blandskog. Det saknas framför allt öppna, mindre ytor med en rik örtflora och inslag av varma, sandiga och grusiga partier. Även bestånden av blommande buskar som sälg och vide skulle behöva vara större. En ymnigt varierad växtlighet ger dynamik och skapar nya naturtyper och mikroklimat.

Soliga gläntor Där det fortfarande finns soliga, vindskyddade gläntor på berget är insektslivet rikt. Ett bra exempel är ett 2,5 hektar stort område ovanför Ransvik. Där fann man vid en inventering 2012 inte mindre än 79 arter av vildbin. På hela Kullaberg, som omfattar 1 350 hektar, fanns det vid samma tid totalt 116 arter av vildbin. Förhållandet för sex år sedan antyder framtida möjligheter, men speglar samtidigt länsstyrelsens försummelser. Sedan inventeringen gjordes har även detta lilla mönsterområde misskötts och lämnats att växa igen, se bilden på föregående sida. I boken Alarmerande minskning av dagfjärilar skrev forskarna 2009: Möllekuriren nr 1 • 2019

En mosaik av blomrika gläntor, soliga skogsbryn samt vindskyddande träd- och buskpartier tycks vara mest gynnsamt för många fjärilar.4

Men det är inte bara gläntor som kan vara rika på biologisk mångfald. I en forskningsöversikt från 2015 – om betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper – konstaterade författarna: I likhet med tidigare studier fann vi att ledningsgatorna var art- och individrikare än naturbetesmarker och skogsbilvägar, vilket bekräftar deras betydelse för fjärilsfaunan. Ledningsgatorna blir inte bara spridningskorridorer, utan blir också stora mängder habitat med olika fuktighetsgradienter, jordmån och vegetationstyper.5

Kraftledningsgatorna ger korridorer som underlättar för nya växter att etablera sig, och de bryter upp ensidigheten i landskapet till förmån för en ökad artrikedom. För Kullaberg är en kraftledningsgata inte aktuell, men en brandgata skulle ge både skydd åt bebyggelsen i Mölle och gynna växt- och djurlivet.

För många Möllebor kändes brandrisken sommaren 2018 som ett verkligt hot. Torkan ökade faran för att det skulle börja brinna i Kullaberg. Många människor rörde sig på berget, och det var flera besökare som bröt mot förbudet att elda och grilla. Lyckligtvis kunde vaksamma vandrare stoppa dem, men hur lätt hade det inte kunnat bli en katastrof.

Gör en brandgata från Djupadal En permanent, preventiv brandgata som skydd åt bebyggelsen skulle avsevärt minska risken för en storbrand. Som bonus skulle naturen gynnas av markblottorna, på samma vis som kraftledningsgatorna har visat sig göra. Brandgatan skulle förslagsvis kunna gå från vaktstugan i Djupadal och följa vägen fram till Björkeröd. Mölle mosse ligger nära, och den skulle kunna förberedas som vattentäkt. Inget – eller ytterst lite – av vad forskarna har rekommenderat under mer än ett decennium har blivit verklighet. Länsstyrelsens naturvård verkar styras av andra hänsyn. Artikeln fortsätter på nästa sida

DEBATT Att röja vackra utsikter för tillfälliga besökare förefaller vara viktigare för myndigheten än att sköta berget så att växt- och djurlivet främjas.

Betestrycket har ökat Fårbete har helt ersatt kreatursbete på Kullaberg, vilket är beklagligt. Betestrycket var redan med kor och hästar alltför hårt. Erfarenheterna av fårbetets följder för naturen är entydigt: Fårbete är särskilt negativt för fjärilarna, jämfört med nöt- och hästbete som är likvärdigt, enligt en undersökning från sydvästra Skåne /.../. I Tromtö naturreservat i Blekinge bytte man från nötkreatur till får som betesdjur, vilket ledde till att antalet dagfjärilsarter minskade drastiskt, från 29 till 12/.../.4

Det betas för hårt på berget – eller inte alls. Följden blir att de tidigare lysande områdena för insektsliv och örtblomning antingen har förvandlats till snaggade, gröna öknar eller helt sonika vuxit igen. Ibland kan man se personal i reservatet arbeta med högljudda, avgasstinkande lövblåsare. Det är en bild av hur verklighetsfrämmande naturvården på Kullaberg är.

Stadsparksideal blir fel Länsstyrelsens skötsel tycks på sin höjd sträva mot ett stadsparksideal, vilket är fullständigt fel. Det är i stället en beslutsam, oförtröttlig kamp för biologisk mångfald som måste till. I Naturum intill Kullens fyr lägger länsstyrelsen stor vikt vid att informera besökarna om bergets naturvärden samtidigt som myndigheten själv nonchalerar både dessa naturvärden och riksdagens miljökvalitetsmål. Vi menar att länsstyrelsen har brustit i sin skötsel av Kullaberg. Missförhållandena har pågått i decennier och till och med ökat under senare år. Med ganska små medel hade myndigheten kunnat åstadkomma betydande förbättringar. Länsstyrelsens skötsel är en ren obstruktion mot forskarna och vetenskapssamhället. Så länge antalet besökare är viktigare än antalet arter är det tveksamt om utvecklingen går att vända. I en tid då miljöanpassning med nödvändighet sker inom alla verksamheter i Sverige gör länsstyrelsen tvärtom på Kullaberg – och lyckas till och med bli certifierad för sin underlåtenhet. Upp- och nedvända världen! Låt oss avslutningsvis citera Hugo Andersson, som granskade Kullaberg i årsboken Skånes natur 1982: /…/ en utdöd art är för alltid borta, medan rekreationsområden alltid kan inrättas i framtiden. /…/ Huvudlöst vidtagna irreversibla ingrepp i naturen måste till varje pris förhindras.6

Foto Tomas Svensson

Helt sant! Och detta skrevs många år före den organiserade näringslivsturismens intåg, vilken förvandlade Kullaberg från skyddsobjekt till ett område för lek, nöjen och tävlingar. Förlusten av biologisk mångfald är verkligen ingen lek, utan

Så länge antalet besökare är viktigare än antalet arter är det tveksamt om utvecklingen går att vända

minst lika allvarlig som det klimathot som världen står inför. Länsstyrelsen spelar teater när man påstår att naturen skyddas och bevaras på Kullaberg. Det är ett hån mot naturvården och visar brist på respekt för naturforskares rekommendationer. m

FOTNOTER

a. Europarc är ett nätverk för naturskyddade områden i Europa. Organisationen har kontor i Bryssel och i Regensburg i Tyskland, och den säger sig arbeta för hållbar utveckling och biologisk mångfald. På webben: europarc.org b. En utförlig berättelse om bolaget finns i AB Kullabergs natur 1914–1999 av Lars Påhlsson, Per Brinck & Arne Jönsson, Lund 2014. c. År 1986 tillkom det marina reservatet runt Kullaberg. Det går vi förbi här.

REFERENSER

1. På webben: sverigesmiljomal.se/miljomalen/ 2. På webben: skanesmiljomal.info/project/ett-riktvaxt-och-djurliv-2018/ 3. Markus Franzén, Mikael Molander, Lars Norén & L. Anders Nilsson: Förändringar av gaddstekelfaunan på Kullaberg i Skåne, i Entomologisk tidskrift, 2012. Kan läsas på molle.se/Möllekuriren; klicka i rutan Om Kullaberg – referenser. 4. Sven G. Nilsson & Markus Franzén: Alarmerande minskning av dagfjärilar, i Fauna och flora 2009, LIBRIS-ID:11602819. Kan läsas på molle.se/Möllekuriren; klicka i rutan Om Kullaberg – referenser. 5. Åke Berg, Karl-Olof Bergman, Jörgen Wissman, Michal Zhmihorski & Erik Öckinger: Betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala 2015, CBM:s skriftserie, ISBN 978-91-88083-07-4. Kan läsas på molle.se/Möllekuriren; klicka i rutan Om Kullaberg – referenser. 6. Hugo Andersson: Naturvården på Kullaberg påverkar den internationella forskningen, i Skånes natur – Skånes Naturförbunds Årsskrift nummer 69, Lund 1982, s. 99–110. Kan läsas på molle.se/Möllekuriren; klicka i rutan Om Kullaberg – referenser.

Länsstyrelsen fick se den här artikeln före publiceringen. Läs vad den skriver på sidan 54.

Löv finns det gott om!

Möllekuriren nr 1 • 2019

”

DEBATT

Så här säger fyra forskare om Kullaberg

Blomrika magra och torra marker, liksom öppna sandiga marker, har minskat dramatiskt i areal under 1900-talet och upptar numera endast några få hektar. Kullabergs fjärilsfauna dokumenterades noggrant under 1950-talet, och under 2000-talet har återinventeringar visat att särskilt dagfjärilsfaunan utarmats påtagligt. Våra undersökningar visar att gaddstekelfaunan på Kullaberg fortfarande är artrik, men att den till stor del har utarmats på hotade och särskilt krävande arter. Sannolikt finns det en utdöendeskuld i området och ytterligare arter kan befaras försvinna i framtiden, såvida inte konkreta skötselåtgärder vidtas. Minst 18 arter av vildbin har försvunnit från området under det senaste seklet. Vissa arter försvann troligen innan delar av området blev naturreservat, men arter har fortsatt att försvinna från området trots att en stor del avsattes som naturreservat redan 1965. Detta indikerar att reservatsskötseln inte varit effektiv för gaddsteklar. Denna slutsats stöds också av resultat från andra undersökningar. I området finns dock goda förutsättningar att bevara den fauna som återstår, eftersom värdefulla delar av området är skyddat som naturreservat och kunskapen om dess fauna och flora är god. Även om vissa andra negativa effekter säkert också bidragit till de många vildbinas försvinnande, bedömer vi att områdets skötsel varit huvudorsaken till den fortsatta utarmningen av områdets vildbifauna. Förutom skötseln utgör också exploatering av skyddad mark en bidragande faktor. På flygbilder över området framgår tydligt att golfbanan tagit allt större arealer i anspråk, vilket haft negativa konsekvenser för insektsfaunan.

Just förbättringar av hur öppna, örtrika marker sköts är särskilt viktigt eftersom många pollen- och nektarkrävande arter nu helt håller på att försvinna från stora områden. Skötseln av golfbanan har alla möjligheter att kunna utvecklas till ett mönsterprojekt där golfanläggningen och områdets naturvärden kan förenas på ett sätt som är positivt för båda sidor. Sannolikt skulle även golfspelare uppskatta en vacker miljö runt golfbanan i form av blomrika kantzoner. Om viljan finns hos Höganäs kommun, Länsstyrelsen i Skåne och Mölle golfklubb skulle det vara möjligt att restaurera och återskapa en ekologisk skötsel med traditionellt sent slåtterbruk, som kan öka andelen blomrika marker och gynna många insektsarter och annan fauna. Golfbanan utgör helt klart en framtida ekologisk resursyta och under senare år har flera aktörer som driver golfbanor visat ett ökat ekologiskt hänsynstagande. På Kullaberg finns potential för ökad hänsyn till biologisk mångfald och förbättrad skötsel av golfbanans kantzoner samt de örtrika markerna vid Hjortstugan och kring Himmelstorp. Det är nödvändigt att förbättra och utöka övervakningssystemen för insekter. Det är ofta effektivare att övervaka insekter än mer välkända artgrupper som kärlväxter och fåglar, eftersom insekternas populationer förändras snabbare och på så sätt kan utnyttjas för att upptäcka trender i ett tidigt stadium.

En viktig källa för vår artikel är en rapport från 2012 av Markus Franzén, Mikael Molander, Lars Norén och L. Anders Nilsson. Rapporten heter Förändringar av gaddstekelfaunan på Kullaberg i Skåne, nummer 3 i referenslistan på föregående sida. Citaten ovan är ur den. Foto Mikael Molander

Andra lämpliga skötselåtgärder på Kullaberg är att öka mängden sälg och vide, som många vldbin är beroende av. Dessutom skulle bibäddar, bibatterier och särskilt attraktiva blomresurser för gaddsteklar, fjärilar och andra insektsgrupper kunna etableras inom ett begränsat område som en turistattraktion. Detta koncept har med framgång provats i Växjös biparadis och skulle kunna bli mycket framgångsrikt på Kullaberg som är ett exceptionellt välbesökt naturområde.

I flertalet citat ovan hänvisar författarna till andra forskare. Dessa hänvisningar har vi inte tagit med här.

Möllekuriren nr 1 • 2019

Storfibblebi var en av de hotade vildbiarterna som påträffades på Kullaberg vid en inventering 2004–2009. Ingen vet om den finns kvar i dag.

DEBATT Länsstyrelsen svarar på kritiken av skötseln av Kullaberg:

»Kullaberg – ett av Skånes viktigaste och vackraste naturområden« VI ÄR MÅNGA som delar det engagemang för Kullaberg som Tomas Svensson och Christer Wallentin visar i sin långa artikel. Berget är utan tvekan en av Sveriges mest märkvärdiga och natursköna platser. I skriften Handlingsplan för grön infrastruktur, som helt nyligen blev klar, pekas Kullaberg ut som en av Skånes viktigaste värdekärnor, ett område med särskilt höga naturvärden och stor artrikedom. De höga naturvärdena är en starkt bidragande orsak till att Kullaberg är först i Sverige att certifieras som hållbar turism-destination av den europeiska sammanslutningen Europarc. Certifieringen gäller i fem år från 2017 och under den tiden ska vi arbeta med den handlingsplan för hållbar turism som tagits fram.

En grund för certifieringen är att alla intressenter deltar i arbetet med handlingsplanen. Det blir oerhört kraftfullt när alla aktörer strävar åt samma håll: Länsstyrelsen, kommunen, företag, föreningar. Situationen för den biologiska mångfalden gynnas, exempelvis genom att vi med förenade krafter kan styra och fördela besökarna över berget. Samtidigt som detta sker skapar vi ett enda sammanhängande naturreservat av Kullaberg, med en sammanhållen skötselplan. Länsstyrelsen har i många år strävat efter att kunna lösa in marken på östra Kullaberg och 2017 gick detta i lås när Länsstyrelsen skrev avtal med Krapperupsstiftelsen om intrångsersättning. För första gången kan vi ta ett helhetsgrepp över skötseln av hela Kullaberg. Det produktiva skogsbruket upphör och ersätts med en skötsel som inriktar sig på naturvård för att öka den biologiska mångfalden. 54

Det är riktigt som Svensson och Wallentin skriver att den biologiska mångfalden i vissa fall har gått tillbaka på Kullaberg. Men deras perspektiv är alltför snävt och kritiken yvig, de tittar på Kullaberg som i en lupp. I de flesta fall är förändringen densamma på nationell nivå. Eller som när det gäller gaddsteklarna, som Svensson och Wallentin uppmärksammar särskilt, en internationell tillbakagång. Berget är för litet för att det ensamt ska klara negativa förändringar i omvärlden. Många biotoper som tappat är starkt hävdgynnade och kräver stora resurser. Här kommer den nya skötselplanen att få betydelse. I planen preciseras målen för områdets skötsel och vad som behöver göras för att ta tillvara och utveckla naturvärdena i naturreservatet. Planen ger möjligheter att styra skötseln av igenväxande marker så att det skapas livsutrymme för hävdgynnade arter. Skogarna i området kommer att utvecklas mot olikåldriga naturskogar med olika trädslag och ett stort inslag av död ved, vilket gynnar arter som är beroende av sådana livsmiljöer för sin fortlevnad. Flerskiktade brynmiljöer ska utvecklas för att gynna insektslivet. Betet på Kullaberg är viktigt, som artikelförfattarna påpekar. Både kor och får betar markerna, vilket är bra för den biologiska mångfalden. Just nu är det mest får, för att det är svårare att få tag i betande kor, men också för att får är bra på att beta ned björnbärssnår, vilket är viktigt i restaureringsfasen. Skåne är det artrikaste länet i Sverige. Dessvärre är Skåne också det län som har flest hotade arter. Hoten mot den skånska artrikedomen och livsmiljöerna kommer från flera håll: exploatering av mark, föroreningar av vatten och luft,

Till Möllekurirens läsare! Välkommen med dina synpunkter – som publiceras i nästa nummer.

jord- och skogsbruk, övergödning av vatten och mark. För varje år förlorar vi allt fler gamla träd liksom ängs- och hagmarker.

Det är riktigt som Svensson och Wallentin skriver att den biologiska mångfalden i vissa fall har gått tillbaka på Kullaberg. Men deras perspektiv är alltför snävt och kritiken yvig

Handlingsplan för grön infrastruktur pekar ut 75 åtgärder som behöver genomföras och några områden som är särskilt viktiga för insatserna. Kullaberg är ett av dessa. Utmaningarna är flera, riksdagens budget för 2019 innebär exempelvis en halvering av anslaget till skötseln av våra naturreservat i år. Men Europarkcertifieringen och det sammanslagna reservatet med gemensamma skötselregler är två oerhört betydelsefulla faktorer för att utveckla naturvården på Kullaberg. Vi ser optimistiskt på framtiden. Daniel Åberg Platschef på Kullabergs naturreservat Cecilia Backe Enhetschef, naturskyddsenheten, Länsstyrelsen Skåne

Möllekuriren nr 1 • 2019

FÖRENINGSSIDAN KAPELLFÖRENINGEN i samarbete med brunnby församling

Gudstjänster Den 21 april│Påskdagen: trumpet från tornet klockan 07.45 följt av påskotta klockan 8. Den 22 april│Annandag påsk: Mässa klockan 14. Konserter Konserterna hålls i kapellet. Boka gärna biljetter i förväg till claesgu@gmail.com. Den 31 mars│Trio Ardore spelar på horn, violin och fagott klockan 16. Musik av Bach, Mozart, Stamitz med flera. Entré 100 kronor. Den 14 april│»Fem dagar som förändrade världen«. Kammarkören Felicitas klockan 16. Entré 100 kronor. Den 12 maj│Vårkonsert med Brunnby kyrkokör klockan 18. Fri Entré. Bli medlem Medlemsavgiften är 50 kronor per person, bankgiro 576-9468.

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

FÖRENINGEN VATTENMÖLLANS VÄNNER

spfseniorerna.se/kullabergmolle

vattenmollan.se

Den 28 mars│Lunch på restaurangskolan i Ängelholm klockan 12. Vi äter en två- eller trerätters måltid, tillagad och serverad av skolans elever. Samåkning från stationshuset klockan 11.15. Den 9 april│Lucia Dieden berättar om Sofiero slott och sina 30 år som guide där. Stationshuset klockan 14. Den 25 april│Obs! datum! Det nya åldrandet. Bodil Jönsson, professor emerita, berättar i Tivolihuset i Höganäs klockan 15. Ingen föranmälan eller kostnad. Den 15 maj│Besök i de två kapellen i Arild med start klockan 14. Efter besöken fikar vi hos Flickorna Lundgren. Samåkning från stationshuset klockan 13.30. Anmälan/frågor: Britt Gudmundson, 070-868 14 81 eller brittgu@gmail.com.

MÖLLE-ARILD ROTARYKLUBB rotary.se/molle-arild

MÖLLE BOULEKLUBB molleboule.se I år fyller klubben 30 år. Mycket finns att läsa på vår hemsida. Den 14 mars│Årsmöte i stationshuset klockan 14. Den 21 mars│Singeltävling, fritt val, 2 set klockan 13. Den 11 april│Partävling, 3 set klockan 13.

Den 21 mars│VD Angelina Persson om Märta Måås-Fjetterström i Båstad, som firar 100 år. Den 28 mars│Christina Lagneman om sin vandring till Santiago de Compostella. Den 4 april│Sven Lingardz om en konstnärs reflektioner kring existensiella frågor i en historisk och samtida kontext, kopplat till aktuellt måleri.

Den 16 maj│Partävling, 3 set klockan 13.

Den 25 april│Hans Nielsen om vin.

Den 13 juni│KM Dubbel klockan 10.

Den 2 maj│Jan Haak om sin vandring från Malmö till Kebnekaise, en sträcka på 190 mil.

• Under säsongen är det träning på måndagar klockan 14, tisdagar och onsdagar klockan 10 samt på torsdagar klockan 16.

Den 9 maj│Viktoria Enefors: I drottning Katarina Jagellonicas fotspår. Den 16 maj│Berne Liljegren om stengodsets historia och dess betydelse för Höganäsbolagets äldre produktion. Välkommen att vara med, men anmäl dig först till Monica Bengtsson: 042-36 76 25 monicaochingemar.bengtson@telia.com

Möllekuriren nr 1 • 2019

På vår hemsida finns fyllig information om möllans historia, vänföreningen med mera. Där ser du också hur du kan bli medlem i föreningen.

MÖLLE TENNISKLUBB │ molletk.se Vi tar emot anmälningar till sommarens tennisskola från den 1 april. Gå in på vår hemsida (se ovan) och klicka på Tennisskola. Banorna är öppna för spel från den 1 juni. För att boka banor: Gå in på matchi.se.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 17 mars│Klimat-och miljömässa i Tivolihuset klockan 12–17 med många medverkande. Den 21 mars│Ugglekväll på Svedberga. Samling klockan 20 för samåkning från P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 24 mars│Strandstädning på Mölle fälad. Samling klockan 10 vid Banvaktstugan i Vattenmöllan. Den 6 april│Grod-och paddexkursion. Samling klockan 20 för samåkning från P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 14 maj│Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin. Samling klockan 19 på parkeringen vid Tempo i Viken (men undvik kundparkeringen). Den 23 maj│Cykeltur till Svedberga. Samling klockan 19 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 5 juni│Naturnatten med avslutning hos fladdermössen på Krapperup. Samling klockan 20 för samåkning från P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. 55

Foto Michael Persson

Den 2 maj│Singeltävling, fritt val, 3 set klockan 13.

Den 11 april│Per Nyrén om musikens utveckling från år 0 till 2000 med ljudoch bildexempel.

Den 4 maj│Öppet hus i Vattenmöllan klockan 14–16, en del av EU-satsningen Mitt Europa 2019. Se de nya kvarnaxlarna som nu är på plats.