Möllekuriren 2019 nummer 2 by Mölle By- och Kulturförening

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 2 • 2019

Det nya huset Lergravarna Svårslagen lycka Källforskning

Det nya huset på Solviksvägen

Att smälta in i naturen

O Text Christina Ullenius Foto Peo Olsson

Huset är nominerat till Höganäs arkitekturpris tillsammans med fyra andra. Se hoganas.se för uppgift om vinnande hus.

m man går nedför Solviksvägen, och lyfter blicken, finner man till sin förvåning ett hus uppe i trädkronorna. Åtminstone uppfattar man det som ett hus bland träden, men när man tittar närmare ser

man att det står på tolv pelare i stål. En slingrande trappa av ekblock leder upp till huset, väl integrerad i den steniga marken. Här njuter familjen Bosemark av närheten till naturen i villa Solviken – men bara på sin fritid. Familjen Bosemark från Lund består av två vuxna och två barn. De uttrycker sin glädje över att ha förverkligat en dröm. Tidigare bodde familjen i Helsingborg och tillbringade året om mycket tid i Mölle och på Kullaberg. De berättar: – När vi sedan flyttade till Lund ville vi behålla kontakten med nordvästra Skåne och provade på att ha ett litet sommarhus på Alekärrsvägen. – Vi var där mycket året om, men drömmen att få bygga något eget har alltid varit stark. Läget på Solviksvägen med berget i ryggen är oslagbart, och våra tjugoåtta kvadrat i gamla Klubbhotellet blev trångt allt eftersom barnen växte, så vi tog chansen när vi fick den.

Branten i anslutning till naturreservatet på Solviksvägen gav familjen en möjlighet att förverkliga visionen att skapa ett fritidshus som smälter in i naturen med hav, sten och skog. Deras idéer blev positivt mottagna av myndigheterna, och de kunde köpa den steniga slänten. Ett nära samarbete med en djärv arkitekt, Johan Sundberg, skapade möjligheten att bygga med visionen som ledord trots de inskränkningar som fanns, till exempel inte suterränghus, inte högt upp på sluttningen och inte spränga. Den intressanta lösning som Johan Sundberg föreslog blev att ställa huset på stolpar. Ett krav på huset var att det skulle vara långsiktigt underhållsfritt. Fritid ska vara fri tid. Huset har fått många nyskapande tekniska lösningar. Ingen har byggt något liknande. I marken finns 50 ton betong som fundament för de tolv pelarna, och 9,5 ton stål bär upp huset. Naturmaterial, främst ek och furu, har behandlats för att vara underhållsfria och miljövänliga alternativ till andra material, dessutom mycket vackra. Inredningen i huset är helt i ek och har utförts av lokala hantverkare. Utvändigt är huset klätt med två varianter av specialbehandlad, rötbeMöllekuriren nr 2 • 2019

ständig furu. Vissa ytor, till exempel den synliga undersidan, är klädda med fibercementplattor. De gigantiska fönstren ger närheten till naturen. Huset är uppfört av ett lokalt företag som säkert sällan har byggt något liknande – om än någonsin. Nya bergekar har planterats. Markväxter som kaprifol, murgröna och stensöta återskapar den naturliga slänten, och garaget har fått ett tak med sedumväxter. Nu lever familjen uppe bland trädkronorna i harmoni med hav, sten och skog. Sommaren 2018 var drömmen förverkligad. Jag frågar om familjen trivs med huset, och det samstämmiga svaret blev: – Ja, vi trivs otroligt bra och njuter Möllekuriren nr 2 • 2019

av en massa »första« när vi upplever vårt första år i huset; höststormen, julen, snön, påsken, träden med knoppar. Och nu när ramslöken blommar. – Har ni upptäckt något som är ännu bättre än ni trodde? – Att leva uppe bland trädkronorna! Vi visste ju de exakta måtten, till exempel hur högt upp huset skulle stå. Men ändå gick det inte att föreställa sig hur högt upp huset och terrassen skulle hamna. Det är så märkligt att kunna sitta och titta på ekorrar, småfåglar … vi har till och med sett tumlare när vi suttit och ätit frukost. – Är det något som kunde ha lösts annorlunda? – Nej, faktiskt ingenting som är särskilt viktigt, men därmed inte sagt att det har varit en lätt resa. Det går liksom inte att förbereda sig på vad det

Huset har fått många nyskapande tekniska lösningar. Ingen har byggt något liknande. I marken finns 50 ton betong som fundament för de tolv pelarna, och 9,5 ton stål bär upp huset

innebär att bygga ett hus på pelare i en brant slänt på ett berg. Många som promenerade förbi huset under bygget stannade upp, och undrade nog om huset inte skulle blåsa omkull vid första bästa storm. Men det står stadigt förankrat. Och kommer säkert att göra så i många decennier framöver.  3

INNEHÅLL • MEDVERKANDE Möllekuriren nr 2 • 2019 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år

2 Det nya huset på Solviksvägen • Att smälta in i naturen

Redaktionskommitté│

4 Innehåll • Medverkande 5 Upptakt • Sommarlov på femtiotalet

Birgitta Hansson, Leif Holmberg, Gunilla Larsson, Bengt Nilsson, Ingmar Hesslefors, Ingemar Löfgren, Christina Ullenius och Christer Wallentin

DNA tar släktforskningen ett steg vidare • sidan 39

6 På gång i Mölle 14 Möllekuriren digitaliserad • Lätt läsa gamla nummer

Redaktör│Vakant Ansvarig utgivare│Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.se

16 Sjömansgravar och lergravar på Mölle fälad

Layout och redigering

20 En ny bok • Lantmäteriförrättningar och Kullabygdens historia

Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se

22 Körsång svårslagen lycka

Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson

28 Med tredje delen fullbordas serien • Både en fyllig temadel och många porträtt 32 Källforskning i Kullabygden

Tryck│Exakta, Malmö 2018 Foto Christer Wallentin

38 Släktforskning 1 och 2

Nästa utgåva publiceras den 12 september 2019 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 20 augusti.

42 Blåhaken sedd i Mölle • En uppenbarelse för ögon och öron



50 Debatt • Om skötseln av Kullaberg

Mölle By- och Kulturförening

51 Föreningssidan

Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle

BJÖRN MALM var väderrapportör vid fyren i 19 år. Sedan arbetade han i golfklubben lika länge. Hela tiden har han målat. I sommar ställer Björn ut i stationshuset. Alla utställare finns på sidan 8.

Medverkande Monica Bengtson Bodil Bennheden Veige Karin Eriksson Marie-Charlotte Hammar Birgitta Hansson Clas Hellstrand Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Mats Jönsson Gunilla Larsson Lars Gustaf Larsson Ingemar Löfgren Erik Magnusson Björn Malm Ingrid Millbourn Susanne Nauckhoff Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Peo Olsson Tomas Svensson

Numret skickat till tryckeriet den 24 maj 2019

Ann-Sophie »Tytan« Spinola Frederic Täckström Christina Ullenius Christer Wallentin

Annonsörer Arilds Vingård Bengtssons Optik Cissi Jansson • Morgonyoga Colorama Friskis & Svettis Gamla folkskolan Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House

Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se

Krapperups kaffestuga Krapperups slottsbutik Kristoffers Byggtjänst Kullagårdens Wärdshus Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maritas blomsterglädje Mat & Kaffebaren Mölle Krukmakeri & Café Nordstrand • Tandläkare Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Ransvik Havsveranda Retro Stilbildarna i Mölle Susanne Rylander • Konstnär Systrarna på Piren Tapet & Färglagret

Årsavgiften för 2019 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Möllekuriren på webben Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

 Omslagsbilden ingår i Björn Malms sommarutställning i Mölle på temat I min trädgård. Pågår den 6–12 juli. Möllekuriren nr 2 • 2019

UPPTAKT

Sommarlov på femtiotalet

ag hade förmånen att kunna vara i Mölle hela sommaren när jag växte upp. Åtminstone har jag

trott att det var hela sommaren. Jag har inget minne av att jag någon gång behövde vara kvar i Stockholm. Vi tog tåget till Mölle till midsommar, och när familjen hade skaffat bil åkte vi i vår Lloyd. Mölle var frihet och hit längtade man för här bodde farmor och morfar bara två hus ifrån varandra. Man fick bada i saltvatten. Sommaren då Birgitta, min syster, gick i simskola var jag precis sex år fyllda. Simläraren var en magister som kom från Karlskrona, tror jag, och han påstod att jag var för liten. Jag minns det som om det var igår hur hans simelever satt på stranden i Fågelviken och övade torrsim med vinklade fötter och han räknade: ett, två och trefyr … ett, två och trefyr. Jag tittade noga på hur de gjorde från min position på gräset en bit ifrån. Sen var det armrörelserna; handflatorna ihop, starta från bröstkorgen, sträck fram händerna så långt man kan och sen en stor vid båge utåt sidorna och tillbaka in mot kroppen.

Sommaren 1953 Gunilla till vänster och syster Birgitta till höger. Foto pappa Lasse

vad de hade lärt sig, trängde jag mig fram till bryggkanten, hoppade i mitt framför simläraren och simmade iväg. Där stod han och glodde. Han kanske fick sig en tankeställare: Man ska inte neka någon som vill lära sig något. Vi badade mycket, i Fågelviken framför allt. Där fanns en flotte som var grön och som var förankrad med en kätting. Den simmade vi ut till, klättrade upp på och dök eller plumsade i. Flotten slet sig ibland när det blåste, men den kom på plats igen. Badade gjorde vi, som man tyckte, hela dagarna. Om inte någon förälder var med oss, så gick vi dit själva. Det var inga problem alls att få gå själva.

Gunilla Larsson skriver ofta i Möllekuriren, gärna om byns ungdomar. Hon ingår i redaktionskommittén

Därpå följde praktik i vattnet. Jag tittade noga på detta också. Jag vet inte hur länge simskolan pågick, men en dag när de skulle visa

Kom ihåg för sommaren Torsdagen den 20 juni Majstången kläs. Alla är välkomna att hjälpa till, samling klockan 18

Torsdagen den 4 juli Grillkväll i stationsparken från klockan 17. Även 11, 18 och 25 juli

Torsdagen den 25 juli Galna dan, som börjar med bad, följt av frukost, och därefter olika aktiviteter

Fredagen den 21 juni Midsommarfirande på lekplatsen från klockan 14

Söndagen den 21 juli Sommarmöte på Grand Hôtel klockan 15

Torsdagen den 12 september Möllekurirens höstnummer kommer ut

Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

MÖLLE BOULEKLUBB FYLLER 30 ÅR VI ÄR ÖVER 100 medlemmar och vill gärna bli ännu fler. Vi tränar fyra dagar i veckan och du är välkommen när som helst för att prova på: Måndagar klockan 14 Tisdagar klockan 10 Onsdagar klockan 10 Torsdagar klockan 16

Våra nio banor ligger bakom stationshuset. Ta gärna med dig egna klot – om du har – annars går det bra att låna. Vi har tävlingar ungefär var tredje vecka, oftast på torsdagar klockan 13. En anmälningslista till respektive tävling är uppsatt vid banorna två veckor i förväg. Klubben ordnar sommarfest, julfest och ärtsoppekvällar. Det kostar 150 kronor per år att vara medlem. Betala årsavgiften till bankgiro 253-5201.

Big Belly i Mölle ALLTING I VÅRT samhälle blir allt smartare.

Nu har turen kommit till papperskorgen, och vi har fått våra första Big Belly i Mölle. En står vid stationshuset och en i hamnen. Vad är då en smart papperskorg? Jo, den har solceller på toppen och den energi som alstras kan användas till att komprimera avfall, så att 570 liter inte blir mer än 125 liter. När tunnan är full skickas en signal till sophämtarna som kan komma och 6

tömma. Detta innebär att sopbilen inte behöver köra förrän tunnan är full – en besparing av arbetstid och drivmedel. Tunnan manövreras med ett handtag. När man drar i det öppnas en lucka så att man kan slänga i skräpet, och när man släpper handtaget stängs behållaren. Den är helt tät; fåglar och andra djur kan inte komma in och dra ut saker på gatan. Här finns också lite av en koppling till den där »nudgingen« som Möllekuriren skrev om i julnumret. Det visar sig att folk tycker att det är lockande att dra i handtaget, och när det väl är öppet kan man ju lika gärna kasta ned lite skräp. Det finns kanske till och med de som undrar hur apparaten fungerar och plockar upp lite skräp för att testa. Detta illustreras av bilden där en Möllebo blev så nyfiken att han letade i fickan efter något att deponera. Text och foto Bengt Nilsson Big Belly tillverkas och säljs av EWF ECO AB är ett helägt dotterbolag till JMP Invest AB, som startades 2008 och har sitt säte i Rimbo i Norrtälje Kommun. Verksamheten har utvecklats sedan dess och drivs alltjämt av familjen Järnebrink, som har trettio års erfarenhet av

På vår hemsida molleboule.se kan du läsa både senaste nytt och vad som har hänt under klubbens första tre decennier. Susanne Nauckhoff ordförande

Foto Christer Wallentin

Nudging – uppföljning I JULNUMRET PRESENTERADE jag en idé för att

minska nedskräpningen i Mölle och på berget. Metoden kallas för nudging och innebär enkelt uttryckt »en knuff i rätt riktning« snarare än förbudsskyltar och pekpinnar. En grupp med deltagare från byföreningen, kommunen, och Kullabergsreservatet utvecklade idén. Kommunen vill tillämpa tankesättet i hela kommunen. I Mölle är stationsområdet och hamnen i fokus, eftersom de är särskilt utsatta för nedskräpning. Det konkreta resultatet på stationsområdet blev en Big Belly placerad till höger om brevlådan, läs Bengt Nilssons artikel här intill. Från busskuren har fotsteg målats, som ska uppmuntra folk att kasta fimpar, snuspåsar och annat skräp i den nya papperskorgen – och inte på marken. I hamnen finns också en Big Belly, liksom på flera ställen på berget. Ingemar Löfgren

entreprenörskap. Möllekuriren nr 2 • 2019

Driftgruppen presenterar sig Hos oss finns inga skarpa gränser. Alla i den ordinarie styrkan kan hoppa in där det behövs. Men vi har våra fasta uppgifter och tydliga ansvarsområden, och dem beskriver vi här. Några av våra ledord är:

Ekologiskt

Närproducerat

Trivsamt

Nära

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Prisvärt

MAJA ROMARE har hand om mejerivarorna. »När det är välfyllt och snyggt är jag nöjd. Jag tycker bäst om måndagarna. Då är det alltid nån kampanj som ska fram. Ja, det är nästan som vi kan bygga om hela butiken.«

JOHANNES SAMUELSSON tog över som handlare 2015. »Det dagliga tar mycket tid, men jag vill hinna med att planera långsiktigt. Hur ska vi utveckla butiken? Det som gör mig glad varje dag är vår fantastiska personal.«

TINA FREDRIKSSON har Limousin i fokus sedan sin tid på Skutan i Brunnby. »Vi får stora delar från slakteriet som jag styckar i lagom bitar. Innan jag är klar för dagen städar jag av mycket noga. Hygienen är jätteviktig.«

GUSTAV ASSARSSON började på Skeppet 2011. I höstas tog han ett kliv och blev butikschef. »Jag har jobbat med det mesta här, och tycker att allt är roligt. Men det bästa är när jag får pröva nåt nytt och se om det går hem.«

BODIL LJUNGBERG kom nyligen till Skeppet, men många känner nog igen henne från Statoil. Hon sköter frukt och grönt. »Vi säljer mycket, det känns som det är varor som ligger i tiden. Snabb omsättning ger färska varor.«

DANIEL BENGTSSON ansvarar för postavdelningen och jobbar mycket i kassan. »Jag känner mig som en butler eller servitör. Jag vill vara uppmärksam och hjälpa kunderna. Det är roligt och jag får mycket tillbaka.«

CARINA BRANDT ansvarar för frysdiskarna. Hon är också kassaansvarig och ser till att Svenska spel fungerar och att tobaken är påfylld. »Trycket har ökat. Vi har mycket fler kunder i dag än för några år sen.«

BEATRICE SAMUELSSON är också handlare och delar ägaransvaret med Johannes. »Jag arbetar med många administrativa uppgifter, men försöker även få mycket tid till att vara i butiken.«

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–21 Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

Yndig körsång PÅ VALBORGSMÄSSOAFTON SJÖNG en kör vid el-

den på Mölle fälad, där och då utnämnd till Fäladskören. Den kunde ha trotsat ösregn, den kunde ha trotsat nordvästlig kuling, den kunde till och med ha trotsat torka med vidhängande eldningsförbud. Men förutsättningarna på 2019 års valborgsmässoafton var de bästa tänkbara, och traditionen att där ska sjungas vårsånger av något slag är kanske över 25 år gammal. Så det blev en härlig vårkväll där den nedåtgående solens strålar, stundtals täckt av molnslöjor, fick blanda sig med muntra eldslågor och rök som gick nästan rakt upp mot skyn. Det finns en körsångartradition i Norden som även speglar sig i Fäladskörens sångarglädje. Den må vara enkel (kören hade övat bara en gång tillsammans), sångerna sjungs unisont, och den förutsätter och njuter av att de som vill och kan i publiken med förtjusning sjunger med. Det blev så att efter vårtalet sjöng alla tillsammans Du Gamla Du Fria, och hos några av oss vaknade en liten lust att

också stämma upp den danska nationalsången. Det Yndige Land skönjes ju i fjärran från fäladen. Men så blev det inte, denne gang. Ingmar Hesslefors

Den 15 juni Mia Pyk och Ann-Sofie Hjertkvist, Den 22 juni Ulla Arvidsson, Ann Lewenhaupt och Pierre Österholm Den 29 juni Inger Hodgson, Annika Ceberg Lindström och Bitte Rosencrantz Den 6 juli Björn Malm Den 13 juli Susanne Rylander Den 20 juli Alexander Arlbrandt Den 27 juli Renée Karlsson och Åsa Nilsson Den 3 augusti Pia Nordqvist  Foto Christer Wallentin och Karin Eriksson

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

teater till halva priset, alltså 140 kronor, på följande föreställningar kommande säsong: 13/9 Jerusalem, efter Selma Lagerlöfs roman 21/11 Macbeth – Making a Murderer* 28/2 Äppelkriget, efter Hasse & Tages film 29/2 Morden på Hallandsåsen*

Varje utställning pågår under en vecka, från lördag till fredag. Startdatum anges nedan.

Stationshuset

Monicas teatertips NI KAN FÖLJA med till Helsingborgs stads-

Utställningar i sommar

Jag har inte fått boka så många biljetter till varje föreställning för att inte binda upp för mycket, så först till kvarn gäller. Därför måste jag ha svar och betala innan midsommar, så ni måste bestämma er snabbt. * Premiär

Annexet Den 15 juni Pia Tham Den 22 juni Boel Kullenberg och Kristina Kullenberg Den 29 juni Jane Hansare Den 6 juli Gunilla Ryberg Den 13 juli Cecilia Norrthon Den 20 juli Birgitta Persson Den 27 juli Lennart Kvistberg Den 3 augusti Höganäs Fotoklubb  Det finns ett utförligt program på molle.se, klicka på Galleri. Öppettider Lördag–torsdag klockan 13–18 och fredagar klockan 13–17.

Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

SLINGRIG VÄG TILL SOMMARENS PYK-UTSTÄLLNING ställning i hamnen ligger färdiga för tryckning. Men vi har ingen plats att sätta upp utställningen på. Den gamla ställningen hade byföreningen bekostat och placeerat en bit ovanför Ruffen efter en muntlig överenskommelse med kommunen. Vår uppfattning är att den ska ersättas. Renoveringen av hamnplanen ledde till att den ställning som byföreningen hade haft sedan 2013 togs bort. Var detta slutet för våra utställningar? Under våren har vi haft många diskussioner med företrädare för kommunen för att få gehör för en ny ställning. I kommunens plan för hamnen finns två ytor som ska planteras med tåliga växter. Efter påtryckningar från såväl hamnföreningen som byföreningen har kommunen nu gått med på att ytan närmast vattnet beläggs med gräs. Ett stort steg i rätt riktning! Där kan intresserade gå

runt och ta del av utställningen. Andra kan ha picknick i gräset. Så kom nästa hinder. Byföreningen måste söka bygglov för att sätta upp vad kommunens företrädare kallar »en skylt«. Vi har lämnat in en ansökan om bygglov och hoppas att den beviljas direkt. Sedan följer nästa steg, fyra veckors väntan på att bygglovet ska vinna laga kraft. Men hoppet stiger ändå. Möjligheten ökar att en ställning kan bli klar i juni. Samtalen med kommunens företrädare sker i en positiv anda. Som ni ser, det har varit en slingrande väg mot målet: att inviga sommarens Pyk-utställning. Vi satsade på att det skulle kunna ske till påsk, men nu kanske det i alla fall kan bli till den 1 juli.

Ängen framför Vita byn – ett omtag DET VAR KLAPPAT och klart tidigt i våras, och detaljplanen skulle bara godkännas av kommunstyrelsen. Då visade det sig, efter ett påpekande från bostadsrättsföreningen Vita byn, att en avloppsledning hade hamnat en bit utanför kommunens mark. Den justerade detaljplanen är tillgänglig under tiden den 22 maj–12 juni,

Foto Christina Ullenius

TEXTER OCH BILDER till sommarens ut-

Av Christina Ullenius

Av Christer Wallentin

och kan ses på hoganas.se; ange Mölle 15:3 i sökfönstret. Den finns också att titta på i stationshuset i Höganäs.

Sedan får utställningen sitta uppe tills det är dags för 2020 års utställning. Vi vet att kommunen ser somrarnas Pyk-utställningar som ett positivt inslag. Det kulturstöd som vi har fått varje år för att kunna genomföra utställningarna är värt ett stort tack! Christina Ullenius leder byföreningens Pykgrupp. På bilden fotograferas Hans-Otto Pyk och hans dotter Ewa Pyk vid invigningen av 2018 års utställning.

Stick- och Slöjdcafé DEN 12 JUNI fortsätter vi att slöjda i sta-

tionshuset klockan 14–17. Mejla eller sms:a mig gärna om du tänker komma. Efter ett uppehåll i juli fortsätter vi den andra onsdagen i månaden, från augusti till december. Alla är välkomna! Bodil Bennheden Veige bodil@veige.se

Foto webben

Foto Christer Wallentin

NDER SUSANNE RYLA ingar i ln å m t u r e ll tä s shuset Galleri Station li den 13–19 ju

Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE Ritning Höanäs kommun

Trafikverket ska ha ett ord med i laget Av Christer Wallentin – Vi har träffat verkets personal på plats och rätat ut frågetecknen, så nu hoppas vi få klarsignal därifrån inom kort. Bygglovet vinner laga kraft den 10 juni, och då kör vi igång direkt, mycket är förberett. – Jag räknar med att parkeringen kan tas i bruk i slutet av juni. Då kommer visserligen inte alla detaljer att vara klara, men det ska gå att parkera där.

 Gå till molle.se och klicka dig vidare till Möllekuriren. En länk till bygglovshandlingarna finns där under rubriken Infartsparkeringen.

KAPELLETS KASTANJEALLÉ DEN DAGEN I VÅRAS när träden i allén fälldes påstås det att kommunalrådet Peter Schölander blev nedringd av upprörda Möllebor. Undra på det, någon information om denna drastiska åtgärd hade inte gått ut, så vitt jag vet. Efter några dagar klarnade läget. Det var obestridligt att träden stod på kyrkans mark, att Brunnby församling hade ansökt om att få fälla träden, och att Länsstyrelsen gett sitt godkännande.

En av ritningarna på den planerade infartsparkeringen vid kapellet. Foto Christer Wallentin

I MÖLLEBORNAS ÖGON har det inte hänt så mycket med infartsparkeringen efter att området hade grävts ur och marken plattats till. De stora högarna vid vägen har legat där ett bra tag. Anette Nilsson håller i projektet på stadsmiljöavdelningen. När jag ringde henne mot slutet av maj, och bad henne beskriva läget, sa hon så här: – Under mars och april arbetade vi fram underlaget för en ansökan om bygglov. Det blev ett digert material på 70 sidor med yttranden från myndigheter och berörda privatpersoner, ritningar med mera. Det är offentligt material och finns på webben (se nedan). – Vår ansökan gick sedan vidare till Bygg- och miljönämnden, som den 5 maj beslöt att ge bygglov. En hake är emellertid att bygglovet gäller under förutsättning att Trafikverket ger sitt godkännande.

Vakstugan kommer att flyttas till parkeringen. Där ska information av många slag finnas för besökarna.

Av Christer Wallentin

Till och från under senare år har det glunkats om att alléträden var sjuka och skulle behöva ersättas. En sökning på internet visar att många kommuner i Skåne har allvarliga problem med sina hästkastanjer: Helsingborg, Landskrona, Kristianstad med flera. Bekymren tycks ha börjat omkring 2010, så det är ingenting helt nytt. Toni Nordblad är arbetsledare på kykogården i Brunnby. Så här säger han:

– Vi anlitade arborister som konstaterade att sju träd var kraftigt angripna av blödarsjuka. En orsak kan ha varit att träden hamlades kraftigt för cirka tjugo år sedan för att inte bli för höga. Det blev stora snitt, där röta gick in, och träden blev försvagade. Både stora och små grenar började ramla av. – Vi planterar nya träd i höst, och det lutar åt att vi väljer oxel för att anknyta till träden i omgivningen. Det blir träd som har kommit ganska långt, det ska se ut som en allé igen.

Formger • Skriver Redigerar • Trycker Fotograferar Gör hemsidor Christer Wallentin info@lillaforlaget.se 070-844 81 25 10

Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE De har siktet inställt på kaffestugans hundraårsjubileum 2021 Ellens Café förknippades med våfflor och räksmörgåsar. Utbudet ska bli betydligt bredare, och allt ska bygga på en ekologisk grund och råvaror från trakten. Andy och Matti arbetar inte med halvfabrikat, utan vill tillreda allt själva.

RANSVIK HAVSVERANDA Text och foto Ingemar Löfgren RANSVIK BLEV OMKRING förra sekelskiftet en plats där män och kvinnor badade ihop. Hovfotograf Peter P. Lundh hade ensamrätt att fotografera badgästerna, och hans bilder spreds vida omkring. Gemensamhetsbadandet tillsammans med Lundhs bilder bäddade för ett uttryck som synden i Mölle. Frederic Täckström och Erik Magnusson skildrar ingående denna epok i den andra delen i serien Människor i Mölle. Kaffestugan byggdes 1921. Arkitekten var Salomon Sörensen, stadsarkitekt i Malmö. Sedan 2004 har Anders och Ellen Kjellner drivit Ellens Café, som nu har fått nya ägare. Anders Enerstedt och Mattias Grapenfelt inleder en ny era i caféets historia. De nya krögarna kallas kort och gott Andy och Matti, och båda har en gedigen restaurangerfarenhet, senast från Åre. De behärskar hela processen, från val av råvaror till servering och diskning. Dessutom är de intresserade av Möllekuriren nr 2 • 2019

hav och natur, hållbarhet, mathantverk, konst och kultur. Matti har arbetat inom Svenska Turistföreningen i många år, så turism är han hemma med. Andy och Matti letade efter en egen restaurangverksamhet, gärna i Skåne. När de fick korn på Ellens Café bestämde de sig ganska snabbt. Platsen, huset och historien avgjorde till affärens fördel. De såg möjlighet till en förnyelse efter renovering och tror på fler gäster, ökad omsättning och lönsamhet. De tar sig an uppgiften med respekt och entusiasm. »Glädje« och »att ha kul« är återkommande uttryck när Andy beskriver den utmaning som stundar.

På menyn finns bland annat en fransk croissant med Skagenröra, toppad med tångkaviar. Vem vet, det blir kanske Havsverandans ikon-rätt. Med ambitionen att bygga en positiv helhetsupplevelse, prövar krögarna sig fram med sortimentet och priserna, liksom med intryck och atmosfär. Ännu har de inget färdigt koncept, men de har siktet inställt på kaffestugans hundraårsjubileum 2021. Då hoppas de att det ska gå lätt att se hur delarna formar en harmonisk helhet. Grunden är emellertid fast; ekologiskt, hållbart, närproducerade råvaror, hembakat och hemlagat. Ett proffsigt, välkomnande bemötande hör också till grundbultarna. Från och med midsommar håller nya Ransvik öppet varje dag. Branscherfarna säsongsarbetare kommer att behövs. De som är intresserade får gärna höra av sig. Under sommaren kommer det att bli evenemang av olika slag, bland annat musik och konstutställningar. Jag cyklar hemåt efter mitt besök. Backen från Ransvik upp till Italienska vägen kräver en cykel med växlar – något som min Crescent från 1962 saknar. Gåendes reflekterar jag över mina intryck: • En välbehövlig nystart av en traditionsrik verksamhet • Jordnära, men höga ambitioner

Påskhelgen blev ett elddop. Det härliga vädret och nyfikenheten på Ransvik Havsveranda – som stället nu heter – lockade hundratals gäster varje dag. Innehavarna jobbade för fullt och kunde i efterhand glädjas åt positiva, uppmuntrande kommentarer i sociala medier.

• Ödmjukt steg-för-steg • Fokus på helheten och alla dess beståndsdelar. • Glädje, värme, yrkespassion

I sommar får det allt bli en fika med barnbarnen där.  11

PÅ GÅNG I MÖLLE Mikael Pernborg

Ny kyrkoherde i Brunnby Av Birgitta Hansson

ag träffar Mikael Pernborg i början av maj. Efter att ha sagt välkommen till Brunnby församling frågar jag hur det känns efter en vecka på nya jobbet. – Det känns bra, men mesta tiden har gått åt till att träffa medarbetare och att få all administration och prylar på plats, och fungerande. Så nästa vecka kommer det att kännas ännu bättre.

 – Jag är 41 år, född och uppvuxen i Helsingborg, berättar Mikael. På gymnasiet hade jag valt ett internationellt program där all undervisning var på engelska och tyska. Mitt sikte var inställt på utlandsarbete, och i första hand EU-kontoret i Bryssel. – Efter gymnasiet sökte jag och kom in på marknadsföring, just för att fullfölja mina planer. Men samtidigt dök tanken upp på en helt annan inriktning. Jag måste beskriva det som ett kall. Det slutade med att jag tog ett års studieuppehåll, jobbade och lät tanken växa. – I stället för att starta en internationell karriär började jag på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, närmare bestämt på linjen för prästutbildning, som är integrerad med Uppsala univer-

EVANGELISKA FOSTERLANDS-STIFTELSEN (EFS) är en lågkyrklig och nyevangelisk väckelserörelse som betonar vikten av lekmannaengagemang i kyrkan och har rötter i 1800-talets folkväckelse. Det är en inomkyrklig rörelse och utgör inget eget samfund, vilket är en vanlig missuppfattning. EFS är alltså en del av Svenska kyrkan. JOHANNELUNDS TEOLOGISKA HÖGSKOLA är en fristående högskola i Uppsala med EFS som huvudman. Skolan utbildar blivande präster

Foto Christer Wallentin

sitet. Den var, i alla fall då, enligt mig den bästa utbildning man kan få. – Johannelund drivs av EFS och när utbildningen var klar sökte jag en tjänst i Lerbergets kyrka, som är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Och där har jag blivit kvar med lite olika inriktning på mitt arbete. De första åren som barn- och familjepräst och de senaste åren som arbetsledare.

 – I Lerberget märks betoningen på missionen mycket genom att vi har arbetat hårt med en loppmarknad varje år i början på hösten. – Under de senaste åren har vi i genomsnitt kunnat skänka omkring 150 000 kronor till missionsverksamheten i bland annat Etiopien. En medlem i församlingen har varit missionär och har nära kontakter med just Etiopien. Själv har jag inte haft möjlighet att åka dit, men vi vet att pengarna hamnar rätt, och vi ser att vårt bidrag gör skillnad.

 – Barn och ungdomsverksamhet brinner jag för. Vi har arbetat målmedvetet och långsiktigt, och det ger resultat. I dag har vi kö till barngrupperna i Lerberget, vilket är väldigt roligt. Nu ska jag lyssna in och lära mig mer om församlingslivet här i Brunnby. Såvitt jag förstår är det också aktivt.

för tjänst inom EFS och Svenska kyrkan samt pastorer för tjänst inom olika samfund. Vid högskolan studerar även blivande lärare, själavårdare och andra som vill läsa teologi av olika skäl. Våren 2019 fanns det cirka 300 studenter inskrivna på högskolan. Johannelunds teologiska institut grundades 1862 i Stockholm i det hus som i dag är Hazeliushuset på Skansen. Institutets uppgift var att utbilda missionärer och evangelister. År

Jag ber Mikael att också berätta om vem han är vid sidan om sitt arbete, och så här svarar han: – Jag är en trebarnspappa som bor i villa i Lerberget. Mina pojkar är tolv, tio och åtta år, så mycket av min fritid handlar om att vara med dem. Men jag styrketränar, springer och simmar. Glädjande nog hinner jag också med att vara tennistränare lite grand.

 Det kommer att bli en särskild mottagningsgudstjänst för Mikael i september, och jag frågar vad det innebär. – Jo biskopen, eller den han ber att närvara, är med vid en högmässa enligt en viss ordning. – Där kommer jag att hälsas välkommen i min nya roll som kyrkoherde i stiftet. Det här sker den 15 september i Brunnby kyrka. 

1863 flyttade skolan till Johannelunds gård i Bromma och 1970 till nybyggda lokaler i Uppsala. Ett växande antal studenter skapade behov av större lokaler, vilka byggdes intill skolan 1986. År 1992 fick Johannelund status som högskola med examensrätt. Då byttes ordet institut till högskola i skolans namn. Källa: Wikipedia

Möllekuriren nr 2 • 2019

PÅ GÅNG I MÖLLE

HUR GICK DET SEN FÖR HILLEVI? FÖR SEX ÅR SEDAN skrev jag i Kuriren om Hillevi Rasmusson Klingberg, uppvuxen i Mölle på Barakullsvägen. Då hade hon fått ett stipendium av Inner Wheel som en lovande musiker. Cello var hennes instrument. Hon hade precis börjat på gymnasiet i en fristående skola i Stockholm. Den heter Lilla Akademien och erbjuder spetsutbildning i klassisk musik. »Hur ser du på framtiden?« var min slutfråga i den intervjun. »Jag vill gärna bli solocellist«, svarade Hillevi då. Efter studenten gick hon vidare till Musikhögskolan i Stockholm, och där har hon studerat cello för professor Ola Karlsson. Det är dags för hennes examenskonsert för kandidatexamen, och jag råkade vara i Stockholm just den 17 maj. Jag gick på konserten och fick en mycket fin upplevelse. Hillevi framförde tre olika stycken som vart och ett har betytt mycket för henne. Det började med en cellosvit av Benjamin Britten. Sedan kom Shostakovich Sonata för cello och piano, ett stycke som hon spelade första gången när hon var sjutton år – och som berörde och tilltalade henne mycket. Slutligen spelade hon Gustav Mahlers Piano quartet i A-moll tillsammans med tre kamrater på violin, viola och piano. Det stycket var hennes första möte med kammarmusik. Hon var fjorton år, och hon och en kamrat satt och tittade på filmen Shutter Island med Leonardo DiCaprio. Där fanns denna musik med, och hon blev golvad av kraften i musikverket. Samma pianokvartett kommer att framträda i Mölle kapell i november. Om det blir just Mahler som står på Möllekuriren nr 2 • 2019

Text och foto Birgitta Hansson

programmet vet jag inte, men jag råder alla att komma och lyssna på dessa fantastiska ungdomar.

 »Är drömmen fortfarande densamma«, frågar jag. »Nej, jag fortsätter med masterutbildningen på Musikhögskolan inom avdelningen Klassisk musik orkester«, säger Hillevi. »Jag kommer att få praktisera både i hovkapellet på Operan och i Sveriges Radios symfoniorkester. Det här med solocellist är inte längre målet. Jag vill gärna göra lite av varje – vikariera i orkestrar, spela kammarmusik och starta egna projekt.« »Jag drömmer om att någon gång i framtiden få en fast tjänst i en symfoniorkester.« 

Hillevi Rasmusson Klingberg Det var 2013, hon var sjutton år och gick på en gymnasial spetsutbildning i klassisk musik i Stockholm.

Sex år senare Hillevi har gått i flera år på Musikhögskolan och spelar en examenskonsert för att bli klar med sin kandidatexamen.

Möllekuriren digitaliserad

Lätt läsa gamla nummer Kollaget sammanställt av Christer Wallentin

PÅ ÅRSMÖTET 2018 bestämde byföreningen, på förslag av Birgitta Hansson, att alla tidigare nummer skulle finnas på hemsidan. Nu är det klart tack vare Krister Kullenberg som har skannat nummer för nummer, sida för sida. Här visar vi en pyttedel av allt som har stått i tidningen under 31 år. Syftet är att locka er att gå till molle.se och klicka på »Möllekuriren på webben«. Sedan är det bara att sätta igång! Några nummer saknas: 2003 nr 3, 2000 nr 1 och 1998 nr 4. Hör av er om ni har något av dessa nummer, tack!

JULNUMRET 1995 innebar flera förändringar. Det gamla A5-formatet övergas till förmån för A4. Dessutom började man använda färg, och redaktionen främjade inlägg som de två ovan. Men det som skakade om läsarna var tidningens nya namn, som inte gick hem. Efter bara två nummer var det gamla namnet tillbaka.

Möllekuriren nr 2 • 2019

POVEL TILLBAKA I MÖLLE för att bli hedersmedborgare. Och med sig hade han en nyskriven variation på sin envetna slagdänga.

ANNONSER KOM första gången i 1997 nummer 4. Efterhand ökade antalet annonser. Ett genomsnittligt nummer i dag har omkring 20 procent reklam.

Möllekuriren nr 2 • 2019

SJÖMANSGRAVAR OCH LERGRAVAR

PÅ MÖLLE FÄLAD

nders W. Karlsson, senare Mölleryd, frågade på 1940-talet Möllebor vad lergravarna på fäladen betydde för dem. Svaren från hans så kallade sagesmän sände han som vanligt till Nordiska museet. Som han brukade göra återgav han deras berättelser ordagrant, men gav då och då inom hakparanteser en tolkning av deras dialektord. Mölleborna berättade om gravarna av flera orsaker. Förlista, okända sjömän hade under 1800-talet begravts på Mölle fälad och delar av nuvarande Gylleröd. Några trodde att sjömännen hade blivit gastar; de saknade ro, eftersom de inte hade begravts i vigd jord. Många bybor hade bott i hus av lera som togs upp på fäladen. Redan 1930, 19 år gammal, hade Anders W. fotograferat hus byggda av lera, foton som finns i museets arkiv.* Hans sagesmän är följande kvinnor och män: Sigrid Andersson, född 1879 i Mölle. Emma Lock, född i Mölle 1860, fru, gift med en skutskeppare och fiskare. Bernhard Nilsson, född i Mölle 1856, död 1942, sjökapten, bodde i villa Ideborg. Christian Nilsson, född 1875 och uppvuxen i Lerhamn, lantbrukare. Johan Persson, född 1865, byggmästare. Axel Petersson, född i Mölle 1871, amerikafarare, pensionär. Lina Töneessen, född 1862 i Mölle, fru, gift med en sjöman och fiskare. Anna Wessman, född 1886 i Mölle, fru.

Bernhard Nilsson placerade lergravarna »just ovanför strandmalen innan åkrarna tar vid. Di ligger tvärs Fogelviken och Sjelhunnadammen.« Anders W. bedömde att lergravarna på fäladsmarken omfattade cirka 15–20 tunnland. De låg söder om Mölle intill järnvägen, cirka 200 meter från stationshuset. Fyra till fem kor betade där

* Anders W. har listat sig själv bland sagesmännen som en så

kallad meddelare, den term som museet använder för dem som intervjuar och själv också bidrar med egna minnen.

Av Ingrid Millbourn

På Lergravarna begravde di sjöfolk for i tiden som drivet iland. Sjön var ente invigd kristligt

och lika många får. På den västra sidan av fältet fanns förr vägen mot Vattenmöllan och där växte vindpinade björnbär, nypon, ljung, en- och slånbärsbuskar. På marken låg överallt stora stenar utom på den sida av vägen till vattenmöllan som vette mot havet. Där fanns det olika stora dammar, fortsatte Anders W. sin berättelse. Några var fem meter långa, andra en eller två meter, och djupet var som mest en meter. På vintrarna åkte ungdomar skridsko på dem, och han hade hört att sjömännen begravdes på marken ända upp till småskolan. Han tyckte: »Lergravarna gör ett ödsligt och kargt intryck.« Och ödsligheten bekräftas väl av fotot han tog när han gjorde sina intervjuer. (Se bilden på nästa sida.) Anna Wessman berättade att sjömän som hade förlist, drunknat och begravts i icke-vigd jord kallades för strandvaskare, sjögastar eller enbart gastar. Sigrid Andersson återgav vad hennes mor Katarina Jeppsson hade berättat: » På Lergravarna begravde di sjöfolk for i tiden som drivet iland. Sjön var ente invigd kristligt. Di som hade drunknat och drev ilann konne få makt att gå igen. Såna som drunknat och drivet ilann och som ente blitt begravna i vigd jor kallades strandvaskare eller gastar. Strandvaskare var litta finare namn än gaostar. Di fick makt att gå. Di ville te körkegåren. Mötte man dom konne di klänga sej fast på ryggen på en och man måste bära dom te körkegåren.« Även Lina Töneessen hade hört en liknande historia: »Di berätta att strandgastarna hade klängt sej fast på en piga som gått förbi där på notten [natten].« Bernhard Nilsson ansåg att människor förr i tiden var mycket vidskepliga och rädda. Ingen ville gå vid lergravarna på kvällen eller natten: »Gastar höll till där.« Han visste inte varför förlista, döda sjömän hade begravts just där, men spekulerade: »Kanske var det för mycket besvär att föra di drunknade sjömännen ända till Brunnby kyrkogård. Det är ju Möllekuriren nr 2 • 2019

Lergravarna i Mölle i bakgrunden kapellet och skolan. Här togs lera till korsvirkes- och råstenshusen i Mölle. Här begrovs även förlista sjömän. Här huserade »gastar«. [Foto och text Anders W. Ur Nordiska museets samlingar]

mer än två fjärdingsväg dit.« Eller tänkte kanske de gamla på den tiden att de som hade drunknat inte fick ligga med andra i »kristen jord«. Bernhards mor hade berättat att i lergravarna var omkring femtio sjömän begravda. Många av dem hade flutit iland döda när en tysk brigg hade strandat utanför Mölle. Hon hade också upplevt att åtta sjömän drunknade när en skonare från Strömstad förliste omkring 1850, och att även de hade lagts i lergravarna. Mölleborna hade inte kunnat rädda dem i de hårda stormarna: »När di begravde dom grävde di en grop i marken och la’ ner dom som di var klädda, i sjöstövlar, sydvästar och oljekläder. Gravarna skotta man igen och så la man två stenar ovanpå, en vid huvudändan och en vid fotändan på graven.« När järnvägen byggdes 1910–11 drogs den rakt igenom lergravarna och då grävdes det fram många likrester, klädda i sjöstövlar och oljekläder, omtalade Bernhard och bekräftade sålunda moderns berättelse. Emma Lock minns, liksom Bernhard, att hon som mycket liten var med om en begravning i lergravarna. Hon visste också vad som hände när järnvägen byggdes. Då hittades »kistor me’ begravda sjömän, där man ännu konne se att männen hade haft röa halsdukar.« Möllekuriren nr 2 • 2019

Hon berättade också om sin rädsla och förvirring inför lergravarna: »De’ har allti varit puged att gå på Fäladen vid Lergravarna onner nätterna. Jag har iblan kommit alldeles förkärt. Jag har blitt liasom alldeles förvillad i hoded iblan när jag gått på Fäladen. Det är sju Fälader mellan Myhle [Mölle] og Vannmöllan.« Emma Lock och Axel Petersson sade, liksom Bernhard Nilsson, att Anders Andersson Bohlin under 1800-talets senare årtionden: »tog leir [lera] i Lergravarna och gjorde råsten av den.« Emma: »Han var en mäktig man. Han hade fem hus. Han ägde värdshused och han hade åkeri.« Alla tre berättade hur han grävde upp leran och hur en häst därefter »älte« den. Emma: »Då han gjorde råsten gräv-

de han opp leran och hade en häst me’ ryttare som trampa runt och älte den.« De var eniga om att stenarna formades och lades på tork på fäladen under sommaren. Emma: »Stenarna, som så ud som tegelstenar nu för tiden, la’ han till tork på bräder på slänten ud mod sjön på sommaren. /…/ torkades på samma sätt som torv.« Axel menade att han »gjorde sen råstenen i formar. Di låg i solen och torkade ett par vickor.« De trodde att han fick ett eller två öre för varje sten. Bernhard påpekade att många gamla hus i Mölle som »Anders Krabbes, handlande Jonssons, Johan Berggrens, Bagarens« var byggda av råstenen. Johan Persson, byggmästare till många Möllehus, och Anders W. prisade deras kvalitet. Johan berättade varför: Artikeln fortsätter på nästa uppslag

Mölleläge nr 19 är byggt av råsten från Lergravarna. Huset är uppfört av sjökapten Elfversson 1870. Inköpt av bagarmästare Bror Karlsson år 1908. Sålt till bagarmästare K.G. Nilsson år 1944. År 1891 tillbyggdes huset och höjdades. [Foto och text Anders W. Ur Nordiska museets samlingar]

Lerklinade korsvirkeshus på Kullabergsvägen före backen. Foto ur Pyk-samlingen, Folklivsarkivet Lund

»Väggar av råsten är mycket bra. Di är torra. Di isolerar bra mot kyla och värme. Det blir så torrt och varmt i råstenshus. Man kan slå i spig [spik] och man kan tapetsera råstensväggar. Men man måste klä dom utvändigt med bräder.« Anders W. skildrade sitt barndomshem, Mölle läge nr 19, byggt av råsten för kapten Anders Elfversson: »Huset var dragfritt, torrt och lätt att uppvärma på vintern. Under heta sommardagar var det svalt inne i det. Mor hade aldrig besvär med fukt; linneskåp och klädkistor var alltid torra. Då vi byggde ny veranda år 1929 och rev ner den ursprungliga var trävirket som suttit på väggen som nytt.« Christian Nilsson från Lerhamn berättade att många korsvirkeshus däremot aldrig blev täta. När det regnade svällde virket och när solen sken torkade det och sprack. När ett hus skulle byggas »var det vanligt att di gick till Fagerhult tio mil och beställde virket.« Man gjorde så kallade stagaväggar och leran klinades mellan stockvirket. »Två fruntimmer skötte leirkleiningen. En där ute och en innanför. Di slog på med händerna och hade en lerslätta 18

att putsa till med.« Christian berättade liksom Mölleborna att männen »älte leran«, ofta med hjälp av en häst. Han hade också en tanke om varför dörrarna alltid var så låga: »Di som tog ut dom gick kutiga, kanske di ente var nycktra när di gjorde´t.« När det gäller Mölle finns foton som visar att många hus klinades med lera, men det var endast Bernhard Nilsson som beskrev arbetet – och att det dessutom var lustfyllt. Hans berättelse är så bra att jag citerar den i sin helhet: »I alla tider har mölleborna tatt leir till klinehus i Lergravarna. Den som skulle bygga budade sina vänner och släktingar. Mest töser. Han lånade två hästar hos Petter Svens´ [en av bondgårdarna i forna Mölle]. En ryttare på den ena hästen och en löshäst vid sidan om. Di plumsade i leran tills att den blev mjuk och smidig och fin. Så körde man fram den till grunden. Taket och stockvirket hade man

redan satt opp. Kersti Wilhelmsson var chef för töserna. Lille-Jeppsen spela på sin fiol. Man samlades kvällen innan i det gamla huset eller hos någon bekant. Brännvin och mad bjöds runt och så dansa man hela natten och började klaina [klina] när solen gick opp på mornen. En tös på var sia om väggen. Slog på laired [leran] med hännerna [händerna] och klappa jämt med ett trä. De’ gick på en da’ att smälla upp väggarna till ett hus och på kvällen så fortsatte vi att dansa igen.«

 Lerklining så gick det till. Ur Wikipedia

Möllekuriren nr 2 • 2019

FOTOGRAFIERNA PÅ DEN här sidan tog Anders W. i samband med att han rapporterade till Nordiska museet om bebyggelsen i Mölle. Till bilderna hörde korta texter, som här återges in extenso.

Anders N. Karlsson hette han som ägde och bodde i detta huset i början på 1900-talet. Mölleläge nr 26. Anses vara byggt på 1600-talet. Eketrä, lera. Invändig

Fiskare Johan Berggrens hus i Mölle. Det enda nu som

bred 4½ meter. Inrett med förstuga, tre rum och kök.

har halmtak. Skorstenen på nordsidan över bakugnen.

Skorstenen på nordsidan över bakugnen. Huset revs på

Korsvirke och klainehus. Foto Anders W. Karlsson 1944.

30-talet. Nu bilparkeringsplats. Foto Anders W. Karlsson 1930.

Mölle läge nr 49 anses vara 150 år gammalt. Huset

Herman Tönnessens hus är byggt i början på 1900-

är inrett med 3 rum, en kammare och kök. Köket ligger

talet. Av råsten. Har "källarkapp". Köket är försett

mitt i huset. Under västra rummet är källare, ned-

med "gevalv". Huset har 4 rum, vindskammare och kök.

gången till denna genom "källarkappen". Framför huset en stela.

Möllekuriren nr 2 • 2019

En ny bok:

Lantmäteriförrättningar och Kullabygdens historia

Av Birgitta Hansson

oken handlar om hur markerna har delats in i fastigheter från 1500talet och framåt – med olika kategorier av ägare och brukare. Huvudsakligen behandlas byarna i Höganäs kommun, men när det gäller Kulla Fälad sträcker sig det gemensamma området ända till bland annat Allerum och Kattarp. Bokens författare är Nils Rågstedt. Han är född och uppvuxen i Smedstorp, en by mellan Brunnby kyrka och Nyhamnsläge. Han är civilingenjör inom lantmäteri och har en stor del av sitt yrkesliv arbetat i Helsingborg. Efter pensioneringen har Rågstedt varit mycket aktiv inom idrot-

ten, bland annat som deltagare i veteran-SM och som ledare. Han var ansvarig för den första orienteringskartan över Kullaberg. Den kom 1968 och har sedan uppdaterats många gånger. Först för fem år sedan fick han tid för sin egen forskning – som lett till den nu utgivna boken. Han har begränsat forskningen till tiden efter det att Skåne blev svenskt och de första lantmätarna kom till Kullabygden. Han sätter punkt i början av 1900-talet. Boken innehåller många kartor från olika byar och olika tider. De är fantastiska att fördjupa sig i, men på grund av författarens begränsade resurser

är inte tryckningen av kartorna av högsta kvalitet. Men en läsare som blir inspirerad av bokens kartor kan själv leta vidare i Lantmäteriets historiska kartor, se nedan. Det är lika spännande att läsa texterna som att gå in i kartorna. På 142 sidor får läsaren Kullabygdens historia, sedd ur ett fastighetshistoriskt perspektiv.

 OM BOKEN Nils Rågstedt, Lantmäteriförrättningarnas betydelse för Kullabygdens historia, Helsingborg 2019, isbn 978-91-6399013-7. Boken finns till försäljning hos Birgitta Hansson och kostar 200 kronor.

KARTLÄNK Nedanstående länk ger en ingång till Lantmäteriets kartskatter, som är gratis: https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/Kom-igang-med-historiska-kartor

ETT EXEMPEL PÅ KARTOR OCH TEXT I BOKEN 1840 laga skifte på Bräcke by Byn bestod av 11 gårdar, varav 4 var Krapperupsgårdar med nr 1:1, 5:2–3 och 10:1 samt övriga 7 skattegårdar med nr 2:1–4:1 och 6:1–9:1. 5 gårdar fick utflytta, 6 bo kvar. Byn hade en omfattande utsträckning öster om landsvägen Höganäs–Mölle från Flundrarp i norr och till Väsby sockengräns i söder. De flesta gårdarna fick även områden eller del i områden väster om landsvägen inom Nyhamn-Strandbaden. Bland avsatta samfälligheter kan nämnas Bräcke källa, som under årens lopp förknippats med många trolska historier.

Möllekuriren nr 2 • 2019

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

KÖRSÅNG svårslagen lycka Text och foto Ingmar Hesslefors

i måste utgå från orden, säger Agneta Weber Sjöholm. Hon talar om konsonanter och vokaler som vore de verktyg för ett stycke trä som ska snidas och bli något, kanske till och med något helt. »Vi« är hennes körer och hon själv, kyrkomusiker i Brunnby församling sedan 28 år. – Körerna är navet i församlingens verksamhet, säger hon. Den 26 juni har kyrkokören sommarkonsert i kapellet i Mölle, en vacker sommarkväll får vi hoppas. Till dess återstår det dess bättre, när detta skrivs i mitten av maj, en hel radda övningar. Vi som är sopraner, altar, tenorer eller basar ska fram till konserten bland annat sjunga som om vore vi bin eller fjärilar. En utmaning att tonalt breda ut sina vida vingar, alltså. – Jag vill välja en repertoar som är både igenkännbar och utmanande, säger Agneta. Inför det här reportaget fick de som ville och hann, bland Brunnby församlings körer, svara på varför de sjunger i kör. Svarandet var frivilligt. Så här skriver Mona Sennström, medlem i Adlibitum-kören: – Att sjunga i kör har genom nästan hela mitt liv gett mig oerhört mycket. Redan som barn fastnade jag för denna möjlighet att tillsammans med körkamrater få min›lilla‹ röst att passa in ... 22

Aisté Paltanaviciute: – På grund av att jag kommer från ett annat land var att sjunga i kör ett sätt att skapa något tillsammans med andra. Mina körvänner och min körledare Agneta är så goda människor att jag känner dom som min andra familj. Jag älskar att sjunga … Agneta Weber Sjöholm har rötter i Arild, Webers Café, välkänt för många. – Pappa var en entreprenör, mamma sjuksköterska hos doktor Alling i Höganäs och jag var enda barnet, sånt tror jag för med sig ansvarskänsla. Agneta är utbildad på musikhögskolan i Malmö med sikte på att bli musiklärare. Piano, sång och orkesterdirigering var hennes huvudinriktningar. Sommarjobbade som kantor och då växer där fram en förståelse för hur viktig musiken är för kyrkan. Så händer det att ett av svenskt körlivs riktigt tunga namn, Dan-Olof Stenlund, blir professor i kördirigering vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn. Han flyttar till Malmö och bildar 1975 Malmö kammarkör. En av andrasopranerna i den kören heter Agneta Weber och kören är Stenlunds instrument, som han själv uttrycker saken. »Begrunda noga vad texten vill förmedla. Skapa en bild i ert inre. Stig sedan in i den bilden för att bli ett med den. Först då är ni mogna att möta musiken.« En utmaning av det hissnande slaget, ouppnåelig kan det kännas – inte minst Möllekuriren nr 2 • 2019

när språket som ska sjungas ligger bortanför det lätt förståeliga. Men ändå närvarande en vardagskväll vid 19-tiden då det är dags för körövning i Brunnby församlingshem. Ebbe Aagaard, en av basarna i Brunnby Kyrkokör skriver: – Att sjunga i kör ger en hel del tillbaka i form av musikaliska upplevelser, gemenskap, glädje och skratt. Det ger en inblick i musik-, litteratur- och kulturhistoria, men också i samtida musik och text /…/ Det är inte fritt från arbete och anspänning, men också stor glädje och tillfredsställelse om resultatet är gott. Och det varierar förstås. Agneta minns en konsert, det är flera decennier sedan nu. Malmö kammarkör sjunger i Leksands kyrka och för henne uppnådde de då ögonblick, stund kanske, av att verkligen bli drabbad av musiken.

– Det är nog sådana lyckostunder man letar efter hela livet. Allt stod stilla. – Är du from? frågar vi. – Ja, säger hon. – Musikens kraft är gudasänd. Guds mysterium, de osynliga trådarna, stillsamt skapade trådar, svåra att förklara, och så ska det vara. Jag hör hemma hos Gud. – Jag behöver det. Att vara kyrkomusiker är att leva med musikens puls i den almanacka som följer kyrkoårets dynamik, att vara med i människors vardag, i fest och sorg. – Det är viktigt med igenkännande, men det är också viktigt att upptäcka nytt. Att vara kyrkomusiker på landet har sina förutsättningar. För närvarande har Agneta två körer, kyrkokören med drygt ett trettiotal sångare och kören Ad Libitum; latin för Efter Behag. Den be-

De där tillfällena när vi verkligen lyssnar på varandra och plötsligt sjunger tillsammans, svårslagen lycka! Tia Lindström Råberg, tenor

står av cirka tjugo positiva sångare som opretentiöst vill pröva på körsång. – När jag kom till Brunnby var jag 37 år gammal och hade Dan-Olof Stenlund på axeln så att säga. Men jag har lugnat ner mig lite. – Skulle du stå ut med att ha dig själv som körledare? frågar vi. Agneta citerar körledaren som sa: Jag skjuter den som sjunger i pausen. – Sån är inte jag ... men nästan. Artikeln fortsätter på nästa sida

Kyrkokören i Brunnby Ett av Agneta Webers »instrument«. På bilden altar och tenorer.

Möllekuriren nr 2 • 2019

Några röster till om körsjungande. Nu från Barbro Hosch, alt i kyrkokören: – Började sjunga i Brunnby kyrkokör veckan efter att jag hade flyttat hit efter tjugofyra år utomlands, kände inte en kotte förutom min nyblivne sambo Agne. Fantastiskt sätt att lära känna folk från bygden, att kunna hälsa på någon i affären, det var roligt /…/ Även om man är trött och håglös, lite nere. Efter körövningen känns allt jättemycket bättre! Christina Lundgren, alt: – Jag tycker om när man kan förmedla en känsla och budskap, både glada och sorgefyllda genom sången. Dessutom har vi många fina kyrkor i Kullabygden, där vi kan framföra vår sång. Göran Möller, tenor: – Det är roligt att musicera tillsammans med andra. Det är stimulerande att vara en del av ett lag som jobbar mot ett gemensamt mål. Dessutom har jag långvarig kärlek till den klassiska musiken.

Bör nog tillägga att vid min ålder behövs lite hjärngympa, som notläsning. Görans son Hans, också han tenor, betonar detta att få sjunga tillsammans och att utveckla sin röst. Susanne Åberg, andrasopran: – Eftersom jag kör från Lund för att vara med i Brunnby kyrkokör är det i första hand för att Agneta är vår körledare och i andra hand för att det är en trevlig kör att vara medlem i. Jag har lärt mig otroligt mycket om sång och musik. Tia Lindström Råberg, tenor: – Det är en livsuppehållande verksamhet att få sjunga i kören. Det är förstås en trevlig social samvaro, men det är också mycket mer. Att lära in och

försöka förstå all den här fantastiska musiken! De där tillfällena när vi verkligen lyssnar på varandra och plötsligt sjunger tillsammans, svårslagen lycka! Elna Fogelberg Fritzén, andrasopran, har varit med i kören sedan 1954, hon svarar kort och gott: – Sånglust. 

Möllekuriren nr 2 • 2019

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

DET HÄR FÅR ni inte missa. Den 1 juni släpper Erik Magnusson och Frederic Täckström en ny bok i serien Människor i Mölle, och den 7 juli presenterar de boken på Grand Hôtel. I maj fick jag se en så gott som färdig version. Jag känner igen mycket från de två tidigare delarna: berättarglädjen, det överdådiga bildmaterialet – liksom folioformatet. Det är tungt vägande litteratur. Text och foto Christer Wallentin

Författarduon började samarbetet med serien för snart fem år sedan. Den nya boken heter Resan till paradiset – Mölle som tillflykt och resmål. En titel mitt i prick. De tre delarna tillsammans omfattar ettusen sidor. Erik Magnusson till vänster på bilden.

Med tredje delen fullbordas serien

BÅDE EN FYLLIG TEMADEL OCH MÅNGA PORTRÄTT

e två första delarna i serien inleddes med ett minitema på 15–20 sidor. I tvåan var det synden i Mölle som författarna lyfte fram. I den nya boken handlar de första sextio sidorna om något helt annat: flyktingarna som har kommit till Mölle i våg efter våg. Synden i Mölle var ett hett ämne för hundra år sedan. Frågan om flyktingar och invandrare är väl vår tids mest kontroversiella fråga. Det är oförväget av författarna att lyfta fram detta ämne. Temadelen är rik på spännade berättelser, och många bilder får en att nästan känna att man var med när det hände. Det började med de danska judarna under andra världskriget som flydde från en säker död i något av nazisternas förintelseläger. I samma veva kom ester, letter och litauer till Mölle, och de följdes av ungrare, turkar, polacker, 28

tjeckoslovaker, assyrier, chilenare, iranier, irakier och av syrier – så sent som 2015. Jag visste att många flyktingar hade anlänt till Mölle under årens lopp, men det är först med den här boken som jag får en fyllig bild av grupperna som anlände. Dessutom många fängslande berättelser om enskilda människoöden. Utdraget ur boken på nästa sida skildrar ett sådant. Flyktingtemat inleder boken och sedan följer ett sextiotal personporträtt. Några är kända Mölleprofiler som Selma och Per Johan Holmbeck. De kom till Mölle 1926 och satte fart på Turisthotellet, som fram till dess hade varit ett stillsamt badortshotell. På nästa uppslag ser ni ett tvåsidigt utdrag ur boken som handlar om just Turisthotellet. Det skiljer bara några år mellan de två bilderna. Då förstår man vilket driv paret Holmbeck måste ha haft. [Hela kapitlet omfattar sex sidor.]

Det är lätt att få för sig att hovfotograf Peter P. Lundh var den ende yrkesfotografen i Mölle med omnejd. Visst är många av hans bilder bra, men man ser dem överallt och det kan ibland bli för mycket av det goda. Thure Kronholm och Arthur Rube var representerade med många bilder i seriens två första delar. I den nya boken återkommer båda med många bilder, men Arthur Rube presenteras dessutom i ett eget kapitel på nästan tjugo sidor. Det är både generöst och välmotiverat. Rubes Möllebilder är mycket bra, men jag uppskattar ännu mer en svit bilder från Höganäsbolaget. Kontrasten mellan badgästerna i Ransvik och arbetarna i keramikproduktionen kunde inte vara större. Det här är Eriks och Frederics sjunde bok tillsammans. Den första var »Här ha vi det ljufveligt!«, som kom 2012 – och snabbt sålde slut. Vilket blir deras nya projekt?  Möllekuriren nr 2 • 2019

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

Möllekuriren nr 2 • 2019

Här slutar utdraget. Läs den spännande 31 fortsättningen i boken!

S:t Arilds källa väster om Arild. Foto Clas Hellstrand

Källforskning i Kullabygden

Av Clas Hellstrand

et finns verkligen en omfattande litteratur om Kullen och Kullaberg. Sedan jag och min fru kom till Mölle, och sedan flyttade till Arild, har vi vidgat våra kunskaper om bygden bland annat med hjälp av alla dessa böcker. Vi har intresserat oss för de olika offerkällorna i grannskapet, och skrifterna har hjälpt oss en bit på vägen. Väl så givande har det varit att prata med »di gamle« och att söka upp källorna på ort och ställe. Erik Nylander (1950) skriver att bygden är rik på fornlämningar: stenåldersgravar, bronsåldershögar, domarringar, hällgröpningar. Många av dessa vittnar om gamla, religiösa bruk. »Hälsokällor har också funnits och till långt in i vår egen tid ägnats vidskeplig och religiös dyrkan /…/ Dit hör den ryktbara Arildskällan, strax väster om Strandhagen i Arild.«

I Ortnamn på Kullaberg av Klara Wijkander finns legenden om S:t Arild. Han besjungs så här i en av Arildvisans 38 verser: Der hun [Frue Inger, Arilds mor] kom sig neder till strand. De Herrar ligge ind för Brunby. Der fant hun Herr Arved [Arild] war drewen i land. Saa ynkelig gräder stolt Inger.

S:t Arilds källa ligger vid Korshallen, väster om Arild. Det är den ena av två plaser där Arilds döda kropp ska ha drivit i land. Platsen är tydligt markerad med en skylt för vandrare på Kullaleden. Detta är emellertid inte en källa i egentlig bemärkelse, utan en så kallad jättegryta, en fördjupning i berget. Den bildades när inlandsisen smälte. Isälvarna satte mindre stenar i rotation som gröpte Möllekuriren nr 2 • 2019

Hälsokällor har också funnits, och till långt in i vår egen tid ägnats vidskeplig och religiös dyrkan

... ligger ganska nära Brunnby kyrka, och det är lätt att hitta dit. Vattnet rinner flödigt genom ett tydligt avgränsat fyrkantigt »tvättkar«. Där har man under århundraden hämtat vatten, och där har byns kvinnor bykt tvätt. Det starka vattenflödet har troligen varit orsaken till att en hel by kunde växa upp i närheten.

/.../ watn så starkt och häftigt uppwäller, att der utaf flyter en tämel. stoor Bäck, som både winter och sommar städse rinner och aldrig förtorckas, ehuru stor torcka eller frost är.

Några decennier senare noterar Carl von Linné i sin skånska reseberättelse: Görse källa, som begynnes vid Brunnby kyrka ej långt från Krapparp, löper i sydost och faller i havet vid Tunneberga bro efter en mils lopp /.../

I Kullabygd 1991 skriver Erik Mohrén om bland annat Görse källa. När han besökte källan i april samma år visade hans enkla uppmätning en kapacitet på cirka fyra liter vatten per sekund. Redan omkring 1930 hade Höganäs stad gjort provborrningar i området för kommande vattentäkter. Mohrén lägger till:

Foto Magnus Hellstrand

Snart nog visade det sig emellertid, att vattentillgången inte var så bra, som man hade haft anledning förmoda. En del gårdsbrunnar sinade. Därtill var vattnet inte av sådan kvalitet, att det kunde godkännas som kommunalt konsumtionsvatten. Bland annat höll det en alltför hög nitrathalt. /…/ Vattentäkterna finns kvar men avses bara användas som reserver.

Foto Clas Hellstrand

Vid Arilds hall fanns tidigare »Pigs killa«. Det är troligen en medlem i kullasläkten Pyk/Pik som gav källan sitt namn. Enligt Wijkander hade källan ett rikligt flöde, och den var länge anlitad av sjöfolk som fyllde sina drickankare med det goda vattnet. Numera är källan fördjupad till en brunn som ligger i en trädgård på Klötesvägen. Det är Arilds läges sista tomt i öster; den ligger under brinken vid Svensmalen och Arilds hall. Enligt Wijkander har källan sannolikt, innan den fördjupades, haft sitt utflöde genom strandmalen, kanske som en synlig bäckfåra när den var starkt vattenförande. Denna hall är en jordfast sten i vattenbrynet. Hallen har – eller rättare sagt hade, eftersom urgröpningen efter hand har eroderat – en urholkning i form av en vilande, liten människas kropp. Fördjupningen av huvudet var särskilt påfallande. I dag är det svårt att urskilja formationen, men ännu i slutet av 1800-talet var urgröpningen hel.

Görse källa ...

Foto Clas Hellstrand

I närheten av båda platserna finns, eller fanns, källådror där vattnet ständigt rinner fram. Nära S:t Arilds källa, en bit ovanför själva fördjupningen i berghällen, finns en rännil och ett stensatt brunnskar med vatten. När jag en gång besökte platsen påstod en i gruppen att det förr i världen hölls karpar i karet.

Görse källa är av ett helt annat slag. Den ligger cirka femhundra meter sydost om Brunnby kyrka. Platsen för källan ligger strax söder om Görsavägen och är väl skyltad. Vattnet rinner flödigt genom ett tydligt avgränsat, fyrkantigt »tvättkar«. Där har man under århundraden hämtat vatten, och där har byns kvinnor bykt tvätt. Det starka vattenflödet har troligen varit orsaken till att en hel by kunde växa upp i källans närhet. Anton Ciöpinger noterade i lantmäterihandlingar från 1712 att källans:

Foto Magnus Hellstrand

ur berghällen; havsvågorna och tidens tand bidrog också. Det står alltid vatten i urgröpningen, antingen regnvatten eller stänk från havet. Det finns belägg för att människor har kastat mynt i S:t Arilds källa från 1600-talet och en bit ända in på 1900-talet. Även den andra urgröpningen vid Arilds hall, Svensmalen, öster om Arilds hamn, är en sådan jättegryta. Denna plats är för den oinvigde inte helt lätt att finna.

Bräcke hälsokälla har försvunnit fysiskt sett, men fanns i byn Bräcke, sydost om Krapperup. Linné nämner även denna: Hälsokälla kallades en källa utan mineral och utan utlopp, som låg i sudväst* om gården på höga fältet. Folket hade ifrån urminnes tider för sed att komma hit midsommarafton och att dricka vattnet för allehanda krämpor, då de kastade penningar uti källan. Men numera, sedan källan var upplagad, lades de uti en bredvid stående fattigbössa. * Ska rätteligen vara sydost.

Möllekuriren nr 2 • 2019

Enligt Nylander lät Petter Gottard von Kochen, Krapperups ägare, den 28 januari 1747, uppteckna och bevittna en skildring av »underskrevne mannars relation, om hur Bräcke-Kiälla, eller hälsobrund i Skåne, Luggude Härad och Brunnby sochn, har tagit sin början«. Enligt denna framställning skulle på 1680-talet »en Piga wid namn Kirstina Bengts Dotter, som låg sjuk på hemmanet N:r 5 hos Christer Gunnarsson«, ha drömt att »i Ullagrafwarna fans Watn på sandbacken«, och att om hon fick det vattnet så skulle hon bli frisk. Modern gick då ut och hämtade vatten efter drömmens beskrivning och gav flickan både att dricka och att smörja sig med. Och flickan som hade varit lam i fyra år: »blev nu aldeles frisk, så ingen såg något fel på henne, mehr än en knuta på ryggen, hwaraf hon dock hade ingen skada, utan lefde til pesten kom* , då blef hon tillika med alla andra i thet huset död, och blef ingen i lifwet mehr än Jöns Christensson och då var Herr Erik Sinius Kyrkio Herde i Brunby Församling.«

*1711–1713.

Olof S. Eriksson skriver i en bok från 1950 att den sista marknaden hölls på Killebacken den 26 juni 1801, och att det vid Killevred då fanns en brunn där marknadsdjuren vattnades, bara ett tiotal meter från Bräcke källa. I en artikel i Kullabygd 1930 anförde Henning Olsson: »Bräcke källa hade sålunda endast en relativt kortvarig ryktbarhet. Måhända var det källans maktlöshet mot pesten, som rubbade tron på dess läkekraft.« Men även efter det att sjuka människor inte längre vallfärdade till platsen fortsatte folkfesterna där, bland annat i midsommartid. Så var ska man kunna finna den exakta platsen för källan? Jag frågade runt bland folk i trakten, men fick inte något säkert svar. Däremot fann jag vad jag sökte i Anton Ciöpingers karta över Bräcke by från 1720 .

I en nutida kommentar skriver Clas Tollin: »Själva byn [Bräcke] ligger fritt grupperad i sydväst på gränsen mellan utmarken och inägomarken. Vid byplatsens mynning mot utmarken [Gatan på kartan] redovisas offerkällan Bräcke källa.« Äntligen fann jag platsen för Bräcke källa, utmärkt som »Offerkällan«, på denna snart 300 år gamla karta! Ja, det hade jag inte vågat hoppas på. Åter till Olssons berättelse i Kullabygd 1930 om offerkällor. Han anger där att källan, med hänvisning till Ciöpingers karta, är markerad nära västra kanten. Den låg utanför byn på gatumarken, ungefär 120 meter sydväst om manbyggnaden till hemmanet Bräcke n:r 5. Den hade sin plats invid den nuvarande bygränsen mellan Bräcke by och Krapperup, cirka 400 meter från det ställe där Lyckerisvägen korsar Krapperupsvägen/ väg 111. Jag fick till sist kontakt med ett äldre par, Ulla och Rolf Andersson i Nyhamnsläge, som visste var källan en gång hade legat. Ulla, uppvuxen i Bräcke, och hennes make Rolf från Lerhamn (99 respektive 97 år) åkte med mig upp till Bräcke. Utan minsta tvekan kunde de peka ut platsen

Foto Magnus Hellstrand

Detta skulle alltså ha varit början till offerkällans berömmelse, och sedan strömmade folk från många håll till den hälsobringande källan i Bräcke. Sjuka bars på bårar och somliga kom på kryckor, som de kunde lämna kvar vid källan, »och gingo helbregda therifrån«. Man offrade slantar och annat i källan, tills man »gjorde en fattig-ståck och sattes wid källan, hwaruti falt många penningar, som deltes til de fattiga.« Men innan kollektstocken blev ditsatt stod kyrkvärdarna där och tog emot penninggåvorna, som kyrkoherde Enert Ebbason (1687–1704) »kiöpte böcker för til ungdomen i Församlingen, och gav de fattiga thet öfriga.« Enligt Carl-Axel Malmberg – i en skrift från 1992 – finns det i ett domkyrkoprotokoll av den 10 juli 1701 följande anteckning: »kyrkoherde Enert Ebbesson /har/ anhållit att få del av det offer, som förliden midsommarafton insamlats vid Bräcke källa /…/ att användas till

Foto Clas Hellstrand

reparation av kapellet [i Arild].« Nylander skriver: »Hur länge man höll på med att vallfärda till Bräcke hälsobrunn är oss icke bekant. Man har berättat, att Brunnby prästerskap haft åtskilliga kontroverser med sockenmännen, innan trafiken definitivt upphörde. Numera har ingen i orten reda på var källan fanns, så fullständigt har den torkat upp och fallit i glömska. På 1700- och i början av 1800-talet hölls marknad på en backe i Bräcke, som kallades Killebacken [Källbacken] i närheten av Christian Nilssons gård. [Nuvarande Kullabergs Vingård]. Troligen låg den berömda hälsokällan därintill. I närheten finns också en vägkrök, som än i dag benämnes Killevred [Källkroken]. Man kan anta att källan låg just där.«

Rolf och Ulla Andersson visste var Bräcke källa hade legat. De åkte med mig upp till platsen och visade den för mig. Möllekuriren nr 2 • 2019

Ulla Andersson pekar ut var Bräcke källa låg. Från slutet av 1600talet vallfärdade sjuka människor till källan för att dricka av dess läkande vatten. Kullabygdens svar på franska Lourdes. I dungen till höger på bilden vattnade besökarna sina djur – när stället hade övergått från hälsokälla till marknadsplats. Foto Magnus Hellstrand

för källan och brunnen, där man hade vattnat djuren i samband med marknaderna. Ulla bekräftade att källan låg vid platsen som beskrivs på kartorna och i böckerna, det vill säga strax intill Källkroken, i korsningen mellan Lyckerisvägen och Bräcke lid. Där finns det i dag endast ett obrukat markstycke. Detta är platsen där källan en gång hade sprungit upp. Själva källan låg ett tiotal meter nordvästut på markstycket, från Lyckerisvägen räknat. I dag kan man inte ana att den vittomtalade källan har funnits där. Strax öster om markstycket finns en dunge med träd och buskage, med ett stenröse och en försänkning – alltså platsen för brunnen. Något öppet vatten syns inte. Det återstår nu bara att tydligt märka ut platsen för källan. Och det vore inte fel att ändra vägens namn från Lyckerisvägen till Bräcke källa-vägen eller Bräcke offerkälla-vägen. Ulla och Rolf Andersson berättade att den så kallade fattig-ståcken, omskriven av von Kocken 1747, finns i Brunnby kyrka. Michael Hoff, församlingens tidigare kyrkoherde, bekräftade uppgiften. När jag sedan besökte kyrkan kunde jag konstatera att fattig-ståcken är fyrkantig och svartmålad, cirka 80 centimeter hög, försedd med två rejäla hänglås samt breda järnband runt stocken. Den står i kyrkorummets västra flygel.  Möllekuriren nr 2 • 2019

Kartan gav svaret Det visade sig att Bräcke källa var markerad på Anton Ciöpingers karta över Bräcke by från 1720. Källan hade sin plats invid den nuvarande bygränsen mellan Bräcke by och Krapperup, cirka 400 meter från det ställe där Lyckerisvägen korsar Krapperupsvägen/väg 111.

Foto Clas Hellstrand

Referenser Anton Ciöpinger, Geometrisk karta över Bräcke by, skala 1:4000, akt 10 i Krapperups godsarkiv.

Erik Mohrén, Om Görse källa och några till, i Kullabygd 1991.

Olof S. Eriksson, Kullaboken, 1950.

Erik Nylander, Kullen och Kullaberg med Arild i närbild, 1950.

Kartskatter på Krapperup, Godsets lantmäterikartor från 1700- och 1800-talet, 1992. Kullabygd, årgång 1930 och 1991.

Henning Olsson, Offerkällor i Kullabygden, i Kullabygd 1930.

Carl von Linné, Skånska resa [1749], redigerad av Carl-Otto von Sydow, 1959.

Clas Tollin, Krapperupsarkivets kartor, i Kartskatter på Krapperup, Godsets lantmäterikartor från 1700och 1800-talet, 1992.

Carl-Axel Malmberg, Madonnan från Arild i Brunnby kyrka, 1992.

Klara Wijkander, Ortnamn på Kullaberg, 1957.

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

öppet alla dagar från kl 12:00 hela sommaren Ny läcker sommarmeny med allt från smörrebröd till varmrökt lax med krämig romsås & nykokt kullapotatis och så räkor, spättor och en massa annat gott förstås ... 14-års jubileum! Ännu en sommar fullspäckad av aktiviteter, liveband & mycket annat …

Mmmmusic by the Sea@Systrarna på Piren

6/7 ”Rosebud” från Västervik, 80-&90-talspop; 13/7 ”Dustman”, Blues när den svänger som bäst; 19/7 ”Coolgators”, Rocka Billy – Nyhet på SpP; 20/7 ”Bobcats”, världsberömda i hela NV-Skåne; 26/7 ”Bai Bang”, världsberömda i hela världen; 27/7 ”RockStars”, Helsingborgs stoltheter; 28/7 Jazz med Jonathan Dafgård Trio

Njut av solnedgången på Mölles närmaste uteservering Välkomna till oss – hälsar Gunilla & Helena Telefon +46 73 201 53 63 ● www.systrarnapapiren.se

Möllekuriren nr 2 • 2019

SLÄKTFORSKNING tv-program (Vem tror du att du är? och flera andra) har nog bidragit till intresset. Riksarkivets omfattande arkiv är säkert en annan förklaring. Där finns födelseböcker, vigselböcker, dödböcker och husförhörslängder – allt gratis och digitalt lättåtkomligt fram till 1948. Det växande antalet pensionärer, med tid för meningsfulla hobbyer, är måhända en annan bidragande faktor. Kan det rent av vara så att vi söker annat i tillvaron än enbart prylkonsumtion och materialism? Att kunna definiera sig i andra termer än yrkestitel, bilval och märkeskläder?

Släktforskning 1

Vem är jag? Text och foto Ingemar Löfgren

n del av svaret kan kanske hittas genom släktforskning. Det är en hobby som växer alltmer, och som tack vare den digitala utvecklingen har blivit enklare att utöva. Kullabygdens Släktforskare är en förening med säte i Höganäs. Den bildades 1987 och har cirka 380 medlemmar. Antalet medlemmar är tämligen stabilt; majoriteten är pensionärer, ungefär lika många män som kvinnor. Gunnar Persson, föreningens nyvalde ordförande, visar de ändamålsenliga lokalerna i centrala Höganäs. Bokhyllorna längs väggarna är till bredden fyllda av arkivmaterial från den tiden då allt skrevs för hand och lagrades på papper. Hyllorna rymmer också mycket litteratur om släktforskning. Jag anar de tusentals timmar som ligger bakom detta arkiv och tänker på alla de eldsjälar som tålmodigt har bläddrat i

kyrkböcker och andra källor för att systematisera och katalogisera materialet. Gunnar inledde sin egen släktforskning tack vare en kusin till sin farfar som hade gjort en släktbok 1967. När boken behövde kompletteras i slutet av 1980-talet väcktes Gunnars intresse. Han har kartlagt sin släkt först genom att samtala med de sina, i huvudsak bördiga från Fleninge. Senare gick han över till en mer forskningsinriktad metodik. Som en kuriositet nämner Gunnar att hans släkt har bott på samma gård i åtta generationer och att den hela tiden har gått i arv från far till son. Vad är det då som lockar allt fler till att kartlägga sin släkt? Vi spekulerar tillsammans kring frågan. Ett par

Gunnar har några tips för den som är nyfiken på att själv börja utforska sin släkt. Det absolut viktigaste är att intervjua sina gamla släktingar som är i livet. Sedan rekommenderar han att gå med i en släktforskarförening för att ta del av någon av de kurser som bland annat hans förening erbjuder. På föreningens hemsida kullabygdens.se finns all information man behöver. Medlemsavgiften är 200 kronor. Man kan också gå in på Riksarkivets hemsida och botanisera i de källor som är tillgängliga där, men man behöver alltid hjälp. Att DNA-testa sig, och den vägen få vetskap om sitt släktskap, har blivit populärt och har lockat yngre människor in i släktforskningen. Kullabygdens Släktforskare har en stor databas som är sökbar på föreningens hemsida. Den handlar om Kullasläkten, med personer som är födda före 1919. Nils Trulsson, född cirka 1658, ses som anfadern till denna stora släkt. Han bodde på gamla Kullagården med sin familj och var fyrvaktare. Gunnar är själv ättling till två av Nils Trulssons barn. Kullasläkten är det största projekt som föreningen har genomfört. Det startade 2002 av en grupp på sex personer. De trodde att det kanske skulle bli tre, fyra böcker, och att arbetet skulle ta några år.

Möllekuriren nr 2 • 2019

SLÄKTFORSKNING

Vinjettbild på hemsidan hos Kullabygdens Släktforskare. I bokhyllan står bland annat de sju böcker som föreningen hittills har producerat om Kullasläkten. Varje del är på 900 sidor och rymmer tillsammans cirka 50 000 ättlingar till Nils Trulsson, fyrvaktare på Kullen.

Projektet håller på än i dag. Det har så här långt blivit sju böcker; varje bok är på 900 sidor. I böckerna finns alla med som det har gått att hitta; både döda och nu levande personer. Verket innehåller sammanlagt omkring 50 000 ättlingar till Nils Trulsson. Det kommer att bli ytterligare två böcker och ta tre, fyra år till innan arbetet med Kullasläkten är slutfört. Av de sex, sju personer som arbetar aktivt i dag med kartläggningen är några kvar sedan starten för sexton år sedan, och några har tillkommit.

Avslutningsvis frågar jag Gunnar vad som utmärker en framgångsrik släktforskare. – Noggrannhet, envishet, uthållighet, tålamod. Efterhand utvecklar man också förmågan att använda de olika källorna och att tyda prästernas ibland mycket personliga handstil. I föreningen finns några riktigt duktiga handstilstolkare.

 Jag anar att man dessutom måste uppskatta att arbeta på egen hand, att vara i sin bubbla. 

Släktforskning 2

DNA ger nya möjligheter Text och foto Bengt Nilsson

ntresset för att släktforska kan börja med att man undrar vem morfars far var och vilka nästkusiner eller treoch fyrmänningar som man har. Ett bra första steg är att gå igenom gamla fotoalbum och pumpa sina släktingar på uppgifter om de äldre generationerna. En fortsättning kan vara att gå med i en släktforskarförening och ansluta sig till någon av hemsidorna på området. Det är häpnadsväckande hur mycket det går att få reda på om äldre anförvanter med den nya digitala tekniken. Möllekuriren nr 2 • 2019

Jag söker upp Martin Brandt som till vardags arbetar med IT och har ett brinnande intresse för släktforskning. – Det är via DNA-studier som vi kan ta släktforskningen ett steg vidare, säger han. Det finns tre olika vägar för DNAanalyserna. Man kan undersöka hela genomets 46 kromosomer, en av könskromosomerna eller DNA-innehållet i mitokondrierna, som finns i alla celler och är en del av cytoplasman. – Jag har med hjälp av ett DNA-test lyckats hitta min farmors morfar som

inte finns med i några dokument, fortsätter han. Martin tillhör den stora Kullasläkten som härstammar från Nils Trulsson som var född omkring 1658 i Svanebäck i Väsby. Se artikeln ovan. Nils var gift första gången med Marna Niklasdotter och gift andra gången med Kerstina Andersdotter. Han hade tre barn i sitt första äktenskap och tio i det andra. Det var nio flickor och fyra pojkar, och från dessa barn härstammar alla i den stora Kullasläkten. 39

SLÄKTFORSKNING Släktforskning kräver stor skicklighet och noggrannhet för det finns många fallgropar, både i de ursprungliga dokumenten och i tolkningen av dem. När det gäller vem som är mor till ett barn finns det ingen tvekan, men under trehundra år kan det alltid smyga sig in tveksamma faderskap. Det finns i dag ett antal ättlingar till Nils Trulsson via hans söner, men kan man vara säker på att alla söner härstammar i en direkt linje från Nils Trulsson? – Med hjälp av DNA-tekniken går det att bekräfta faderslinjen, säger Martin. Tekniken kan också ge en bild av stamfaderns gener, och hur han i sin tur har släktled långt tillbaka ända till den första mannen som vandrade ut ur Afrika för ungefär 60 000 år sedan. Tekniken bygger på att människan har två kromosomer som bestämmer könet: en X-kromosom och en Y-kromosom. Två X ger en kvinna, och en X och en Y ger en man. Y-kromosomen kommer alltid från fadern, och det sker aldrig något utbyte av DNA mellan en X- och en Y-kromosom. De förändringar som inträffar på Y-kromosomen är mutationer, och de sker i en jämn takt. De ansamlade mutationerna kan användas för att följa utvecklingslinjer och uppskatta den tid som förflutet. Manskromosomen innehåller endast en funktionell gen, resten är så kallat skräp-DNA, och de mutationer som sker där finns kvar i släktled efter släktled. Dessa mutationer har studerats och kartlagts, och genom att testa ett stort antal män från jordens alla hörn har forskarna kunnat tidsbestämma de förändringar som har skett och hur människorna har spritts över jordklotet. Tre män i Kullasläkten, som enligt den befintliga släktforskningen var söner i rakt nedstigande led till Nils Trulson, valdes ut och deras DNA-prov skickades för analys till ett företag i Houston, Texas. En första analys visade att de tre hade ett säkert släktskap inom åtta generationer, vilket är antalet generationer 40

Martin Brandt är en aktiv medlem i Kullabygdens Släktforskare och föreningens webmaster. Jag mötte honom i föreningens lokaler i Höganäs.

tillbaka till Nils Trulsson. Undersökningen bekräftade att släkttavlan för dessa tre linjer var obruten och korrekt. – För två av personerna gick vi vidare och gjorde en djupare undersökning, berättar Martin. Vi identifierade alla mutationerna i det område på kromosomen som används för kartläggning av männen. – Vi fick ett digert material som jag sedan analyserade ingående. Med hjälp av litteratur och forskare inom området fick jag en bild av hur Nils Trulssons förfäder hade vandrat genom årtusendena från Afrika till Mölle. För 60 000–80 000 år sedan tog sig en liten grupp människor ut ur Afrika. De vandrade från Afrika via nuvarande Somalia över Röda havet till nuvarande Jemen. Gruppen rörde sig upp genom Arabien, och genom slump och selektion kom alla män i gruppen att härstamma från en gemensam anfader, som i litteraturen kallas för »Adam«. Kopior av hans DNA och hans mutationer finns alltså i alla män som härstammar från utvandringen ur Afrika. Med tiden splittrades gruppen och människorna vandrade i olika riktningar, och hela tiden skedde mutationer i Y-kromosomen. Varje gång en mutation inträffade skapades en ny grupp, och

avkomman efter mannen med mutationen blev bärare av mutationen, och vi får ett släktträd där det hela tiden skapas nya grenar.

Vi kan följa hur Nils Trulssons förfäder har vandrat genom årtusendena

Det har blivit ett träd med vida grenar som sträcker sig till jordens alla hörn. Alla män utanför Afrika bär i dag på en Y-kromosom som har kopior av alla mutationer som har inträffat hos hans förfäder. Genom att analysera kromosomer i skelettdelar av varierande åldrar, som har hittas vid arkeologiska utgrävningar i olika delar av världen, kan experterna skapa en bild av människornas vandringar ut i världen. – Vi kan följa hur Nils Trulssons förfäder har vandrat genom årtusendena, berättar Martin. De förflyttade sig upp genom Levanten och österut mot Centralasien. För ungefär 27 000 år sedan inträffade en mutation som gav upphov till den gren som kallas Haplogrupp R, Kullasläktens gren. Möllekuriren nr 2 • 2019

SLÄKTFORSKNING

Out of Africa För 60 000–80 000 år sedan började människan vandra ut ur Afrika. Kartan visar hur människorna vandrade upp mot Skandinavien. Kullasläkten tillhör Haplogrupp R, närmare bestämt R1b.

Gruppen var ett herdefolk som tillhörde Yamna-kulturen och fanns på den ryska stäppen och i Ukraina. Yamna-människorna hade boskap och förmodligen även hästar och vagnar. De talade ett språk som har gett upphov till alla Indoeuropeiska språk, och som spreds med herdarna till stora delar av Asien och Europa. För 5 000 år sedan kom denna folkgrupp in i Europa och deras Y-DNA kom snart att dominera manslinjerna där. Kullasläktens förfäder tillhörde denna folkgrupp. De bar på mutationen R-U106 som uppstod för 4 700 år sedan när gruppen fanns i Centraleuropa upp

En lång vandring Kartan visar vilken väg Kullasläktens anfäder tog efter att ha lämnat Afrika. Efter en lång sväng i Asien tog de sig vidare till Kullabygden.

mot Nederländerna och Danmark. För 4 000 år sedan fanns Kullasläktens förfäder runt Rhenfloden. Ettusen år senare, alltså för 3 000 år sedan, dyker Kullas-

Efter detta är det ett långt hopp till nästa etablerade haplogrupp med mutationer som beräknas ha uppstått för 400 år sedan. Detta stämmer ganska bra med Nils Trulsson som föddes för 360 år sedan. Det är hisnande att tänka på att alla män bär på mänsklighetens historia i Y-kromosomen. För varje år som går kommer det fram mer information – både från DNA-forsk-

Cellen bildar ett antal proteiner med DNA:t som mall och ordningsföljden av aminosyrorna i kromosomens DNA anger vilken form proteinet får, och detta i sin tur anger vilken funktion som det kan fylla i kroppen. Möllekuriren nr 2 • 2019

Två procent av en människas DNA använder kroppen vid tillverkning av proteiner. På forskningens nuvarande stadium anses resten vara inte kodande DNA, men det kan ha en reglerande funktion i kroppen.



BOKTIPS Karin Bojs & Peter Sjölund, Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren, 2018; Karin Bojs, Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren, 2016.

Aminosyror

En kromosom är uppbyggd av två DNA-strängar som hålls ihop av ”bryggor” mellan parvisa aminosyror. Det är fyra aminosyror A, T, C och G. Aminosyra A binds alltid till aminosyra T, och aminosyra C binds alltid till aminosyra G.

En mutation innebär att en aminosyra i DNA:t byts ut, till exempel att A byts ut mot C, och då får det protein som bildas en annan form och dess funktion i kroppen kan ändras. En mutation kan vara positiv och leda till en förbättring av organismen, men den kan också vara negativ och leda till en försämring, eller – vilket är det vanligaste – inte ha någon effekt alls på organismen.

För kvinnorna kan en liknande historia vaskas fram genom studier av det DNA som finns i cellernas mitokondrier. Dessa nedärvs endast på mödernet och följer på samma sätt kvinnolinjerna från en »Eva« som fanns i Afrika för cirka 120 000 år sedan.

Två DNA-strängar

Varje cell är omsluten av ett membran och inne i cellen finns ett tiotal olika komponenter. Bland annat cellkärnan som innehåller kromosomerna. Människan har 2 x 23 kromosomer, totalt 46 stycken, varav hälften kommer från far och hälften från mor.



läktens mutation R-FGC20588 upp.

SÅ ÄR MÄNNISKOKROPPEN UPPBYGGD NÄR EN MÄNNISKA föds är kroppen uppbyggd av ungefär 10 000 biljoner celler*. I kroppen finns några hundratal olika celltyper från nervceller till muskelceller och de döda hudcellerna.

ningen och från arkeologiska utgrävningar – som kan stödja den genetiska forskningen och kasta nytt ljus över vår historia.

Webbtips: (1) Gå till www.doktorn och klicka vidare till artikel om den fantastiska kroppen. (2) Läs på Wikipedia om bland annat cell, kromosom, mitokondrie och mutation. Webbadress: sv.wikipedia.org.

* Skrivs ut så här: 10 000 000 000 000 000.

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

Blåhaken sedd i Mölle

En uppenbarelse för ögon och öron År 1758 gav Carl von Linné det vetenskapliga namnet åt blåhaken: Luscinia svecica, vilket betyder den svenska näktergalen. Ett något nationalistiskt grepp av Linné, eftersom blåhaken endast tillbringar en mindre del av året i norra Skandinavien, och även förekommer i den norska fjällkedjan.

Text och foto Tomas Svensson

låhakens latinska namn anspelar alltså på fågelns enastående sångförmåga vilket ändå bara är en av den lilla trastfågelns många kvaliteter. Fjäderdräkten är något alldeles extra. Färgerna på haka och bröst glänser så starkt att de nästan

ser metalliska ut. Blåhakens färgprakt kan bara jämföras med kungsfiskarens. Men jämfört med kungsfiskarens något entoniga visslingar bjuder blåhaken på en riktig klangpalett. Den klassiske ornitologen Erik Rosenberg har beskrivit intrycket av blåhaken som ett moment då »de ornitologiska skönhetsfröjderna nå sin kulmen: det hela blir en sällsam symfoni i färg och toner.« För att få uppleva denna symfoni måste man ta sig till fjälltrakterna, det är där vi möter fågeln som med rätta har kallats »de svenska fjällens näktergal«. Sången klingar intensivt under häckningsperioden och är rikt varierad, full av härmningar och egna läten som kombineras till

Möllekuriren nr 2 • 2019

ständigt nya kompositioner – ibland får man intrycket att fågeln rentav sjunger tvåstämmigt. Vi som lever i Skåne får av naturliga skäl sällan någon relation till den vackra blåhaken. Den tar sig så fort den kan till sin häckningsplats i fjällkedjan, för att sedan åter bege sig för övervintring till främst Indien och Pakistan, men även till Afrika. Men det går att se blåhaken när den rastar längs vissa kuststräckor i Sydsverige. I nordvästra Skåne finns chansen under vårsträcket. Kullaberg – särskilt Mölle fälad samt kustheden söderut mot Strandbaden – hör till de säkraste områdena. För tjugo år sedan såg jag en uppgift i någon fågelbok om att blåhaken rastar på Kullaberg. Det ledde till att jag började intressera mig för den och aktivt söka efter den under första halvan av maj, eftersom det är då som nästan alla fynd görs. Mitt sikte var i början inställt på berget och på de högre och öppnare områdena, till exempel mark med enbuskar och liknade som kunde passa en insektssökande blåhake. Några regelrätta expeditioner hade jag emellertid ännu inte gjort när jag en majmorgon år 2000 var på väg hem efter en tidig fototur till vårt hus invid fäladen. Precis när jag skulle gå in genom grinden fick jag en ögonblicksskymt av en liten trastfågel med skimrande blå-rött bröst och orange stjärtfjädrar. Den flög efter marken och försvann precis in i en slånbuske vid trappan intill fäladen. 43

Detta överraskande första möte gjorde ett starkt intryck på mig, Utstrålningen och skönheten var så påfallande. Det blev anledningen till att jag under fem års tid systematiskt undersökte blåhakens förekomst på fäladen. Jag tog också kontakt med några ornitologer i Kullabygden. Mitt första möte med blåhaken gav alltså mersmak, och under hela denna första dag höll jag kontakten med fågeln på behörigt avstånd medan jag studerade trastens uppträdande och i vilken mån den var nära knuten till fyndplatsen. Min fru säger att jag var borta i tio timmar, det vet jag inte – men eftersom jag tog de sista bilderna på fågeln i solnedgången på förnatten bland blommande slån har hon säkert rätt! Blåhakens beteende påminner en hel del om den mer bekanta rödhaken. Under födosök kan den sitta still en liten stund för att plötsligt med korta eller längre utfall snappa insekter i luften eller på marken. Ibland kan fågeln förefalla försvunnen, men så dyker den upp igen, 20–30 meter längre bort, eller på andra sidan en buske. De blåhakar som rastar efter svenska västkusten anses vara på väg mot norska fjällen, medan rastande ostkustfåglar förmodas vara på väg för att häcka i den svenska fjällkedjan – från norra Dalarna ända till riksgränsen. De flesta häckningsplatserna finns i Lappland, och blåhaken är inte oväntat Lapplands landskapsfågel. Även om rastande blåhakar förekommer i inlandet är kustområdena mer frekventerade. Mosaikartade buskområden med öppna gläntor längs utskjutande uddar och på öar i kustbandet hör till de pålitligaste platserna, eftersom de dels ligger i färdriktningen, dels erbjuder en välbehövlig insektsföda efter den långa resan från Asien eller Afrika. Detta är förmodligen förklaringen till att Mölle fälad hör till en av de främsta rastplatserna i Nordvästskåne för blåhake. Även buskmarkerna kring fyren och kantzonerna omkring golfbanan kan ge utdelning. Det förekommer säkert också 44

minst lika många blåhakar på västra Kullaberg som nere på fäladen, men det kuperade landskapet på berget med träddungar och bergknallar förvårar överskådligheten avsevärt. Därför är mitt grundtips fäladen till den som vill försöka få se blåhaken. Under de första majveckorna från 2000 till 2005 genomsökte jag fäladen från Fågelviken och bort till Tvillinghusen så gott som dagligen. Sammantaget såg jag i detta begränsade område nio blåhakar, varav åtta hanar och en hona. Endast under ett år av dessa fem år kammade jag noll.

Rastande blåhakar är ingenting som man kan vänta sig att få se utan vidare, men med lite tur och god uppmärksamhet finns det alltså möjligheter på fäladen Det är dock osäkert om man i dag kan räkna med en sådan regelbunden årsförekomst, tjugo år senare. Under 2018 noterades vad jag vet inte ett enda fynd i Kullabygden trots att man kan vara säker på att hundratals fågelskådare är aktiva varje dag på våren, denna underbara tid. Ett fynd av blåhake på Hallands Väderö finns dock bekräftat från gästande danska fågelskådare. Vädret i maj 2018 var klart högtrycksbetonat; det var varmt med sydvindar. Sådant väder minskar naturligtvis flyttande fåglars behov av längre raster och ger färre möjliga timmar för iakttagelser. Om orsaken till uteblivna observationer 2018 orsakades av väderförhållandena, eller beror på långsiktigt minskad förekomst, är ännu för tidigt att spekulera om. Men det är tyvärr ett faktum att beståndet har minskat. Det är omstritt hur stort beståndet faktiskt är. Vissa källor anger cirka 140 000 par, andra cirka 230 000. Samtidigt vet man att antalet häckningar i gengäld har ökat på hög höjd i Centraleuropas bergsområden

Blåhaken häckar i de svenska och norska fjällen. På hösten återvänder den till Asien och Afrika.

under de senaste decennierna. Artens status är med andra ord inte hotad för närvarande. Efter 2005 har jag inte följt blåhaken lika systematiskt. Men sedan förra året söker jag igen efter blåhakar mer regelbundet. Förhoppningsvis kommer jag – eller andra intresserade – att vid nya tillfällen kunna bekräfta rastande blåhakar i Kullabygden och på Mölle fälad. Den torra varma sommaren 2018 – som fick så negativa konsekvenser för en stor del av Sveriges flora och fauna – påverkade emellertid inte insektslivet menligt. Tvärtom gynnades detta av värmen, så även i fjällkedjan. Som en trolig följd av detta har ovanligt många rapporter strömmat in om iakttagelser av unga blåhakar, vilket tyder på en framgångsrik häckning under 2018, vilket alltså kom mycket lägligt för beståndet. Säkraste tiden för att se blåhaken är från omkring den 5 maj till den 15 maj. Men det är tänkbart att man kan se blåhakar på svensk mark redan under de sista aprildagarna. Under de senaste decennierna har insektsätande fåglar som blåhaken flyttat fram första ankomstdatum med närmare en vecka, sannolikt till följd av ett varmare klimat. Möllekuriren nr 2 • 2019

Rastande blåhakar är ingenting som man kan vänta sig att få se utan vidare, men med lite tur och god uppmärksamhet finns det alltså möjligheter på fäladen. De flesta individer som jag har kunnat iaktta har jag upptäckt på sträckan från den lilla dammen vid Fågelviksudden och rakt söderut till den gamla befästningen strax före Tvillinghusen. Men det kan även vara idé att söka i området runt själva Fågelviken. En vanlig handkikare duger gott för att kunna upptäcka blåhakar. En bra position för spaning är uppe på stigen. Varje buskparti som brer ut sig på det öppna området ned mot stranden är värt en granskning. Man måste ge det lite tid, så eventuella blåhakar får möjlighet att hinna visa sig. Man kan också röra sig närmare stranden om man föredrar det. Viktigast är att stanna ofta, att sökandet sker tillräckligt långsamt, för att man inte ska missa en fågel som tillfälligtvis uppehåller sig bakom någon buske. En klok strategi är att gå 20–30 meter etappvis med uppehåll emellan. Då uppkommer nya siktlinjer mellan buskarna. Upprepa gärna spanandet följande dag under det kortvariga vårsträcket. En eller flera individer kan redan ha passerat, men det finns chans för nya. Längre än ett dygn är det inte troligt att samma individ uppehåller sig på fäladen under resan. Fåglarna har bråttom till fjällen, dit de kommer bara någon vecka senare – eller så fort som snön har smält undan och solvärmen har fått de första insekterna att visa sig. 

På fagelvikensvanner.se finns fler bilder som Tomas har tagit

Möllekuriren nr 2 • 2019

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2019

Öppet varje dag kl 11–17 Juni, juli och augusti • Midsommar stängt

Vi serverar härliga lunchrätter, smaskiga kakor och ett fantastiskt gott kaffe • Catering på tårtor, kom in och välj Krapperup har så mycket att erbjuda: Promenera i parken, shoppa i slottsboden, handla i vår brödbod, se på utställningar, lyssna på musik www.krapperupskaffestuga.se 042-34 48 00 Mette & Isabella

När Krapperup har musikkvällar är kaffestugan öppen före konserten och i pausen

Möllekuriren nr 2 • 2019

MORGONYOGA Juli 2019 i Solviken i Mölle

med Cissie Jansson

Yoga och morgondopp Under en timme yogar vi tillsammans på trädäcket och efteråt kan du som vill ta ett dopp i Dambadet eller från Solviksbryggan. Ta med yogamatta, badlakan eller filt och kom i mjuka kläder. Lite duggregn är inget hinder, men vid ösregn blir det ingen yoga. Inställd klass meddelas på FaceBook: Cissie Jansson. Datum Ti 9/7 To 11/7 Ti 16/7 To 18/7 Ti 23/7 To 25/7

Tid 8.00 9.00 8.00 9.00 8.00 9.00

Pris/donation 80 kr per yogapass betalas kontant eller swishas till 0733-14 00 07

Bokning Via sms eller mail dagen innan

Din donation går oavkortad till Läkare utan gränser. Förra året yogade vi tillsammans ihop 9 500 kr.

Jag är yogalärare och semesterboende i Mölle. I mina yogaklasser varvas lugna och dynamiska sekvenser och du får träna mentalt fokus, rörlighet, styrka och balans. Alla kan vara med och var och en deltar efter sina individuella förutsättningar. Yoga i gemenskap under bar himmel är för mig en av sommarens höjdpunkter.

För mer info, kontakta mig på cissiej@hotmail.com eller 0733-14 00 07 På Facebook: YogamedCissie eller Cissie Jansson Möllekuriren nr 2 • 2019

DEBATT Detta är en argumenterande artikel med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.

CITERAT UNDER VÅREN Ur Möllekuriren 2019 nr 1

Också

Konstruktiva förslag Av Tomas Svensson och Christer Wallentin • Röj en brandgata till Björkeröd.

länge. Det påstod vi i vår förra artikel och försökte belägga det på ett sakligt vis. Vi stödde oss på rapporter från forskare som i decennier har ägnat stort intresse åt Kullaberg: biologer, zoologer, ekologer med flera. Länsstyrelsen ger oss rätt i att den biologiska mångfalden har gått tillbaka på Kullaberg »i vissa fall«, och den skriver att samma förändring finns på både nationell och internationell nivå. »Berget är för litet för att det ensamt ska klara negativa förändringar i omvärlden.« Ja, det förstår vi också. Men borde det inte vara Länsstyrelsens ambition att göra allt vad den kan för att främja artrikedomen och begränsa artdöden i reservatet? Framgångsrika naturvårdsprojekt har skapats på andra håll, till exempel Vattenriket i Kristianstad. Varför görs inget motsvarande i Kullaberg? Under våren har tidningar, radio och tv svämmat över av inlägg om den hotade biologiska mångfalden. I rutan ovan återger vi en del av dessa. Några av Möllekurirens läsare tyckte kanske att vi var för negativa och inte kom med någonting konstruktivt. Det kan nog ha verkat så, eftersom vi onekligen är mycket kritiska på många punkter. Men vi hade faktiskt också flera

• Vänta 1–2 månader med att slå gräset i vägkanter, utefter golfbanan, i gläntor och på liknande ställen. • Håll tillbaka bokskogen till förmån för blandskogen. • Undersök hur många besökare som Kullaberg tål utan att naturen tar stryk. • Återkalla dispensen för golfbanan att använda kemiska bekämpningsmedel.

Vi hade hoppats att många skulle vilja kommentera vår artikel, men hittills har Möllekuriren inte fått ta emot några bidrag till diskussionen. Frågan om Kullaberg angår alla, eller hur? Hör gärna av dig med ett inlägg, kort eller långt, ifrågasättande eller instämmande. 

»Första globala rapporten om biologisk mångfald: En miljon arter nära att utrotas.« Dagens Nyheter »Men lika allvarlig är förlusten av biologisk mångfald. ... av djur och natur är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförändringarna.« SO-rummet »Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning och den biologiska mångfalden lokalt har förändrats kraftigt i en stor del av världens ekosystem. Grundläggande förändringar behövs både i samhället och för individer, för att bromsa den negativa trenden, skriver en rad debattörer.« Svenska Dagbladet

 Gör så här om du vill läsa artiklarna om Kullaberg i förra numret: Gå till molle.se och klicka dig vidare till Möllekuriren. Välj Möllekuriren 2019 nr 1 och bläddra dig fram till sidan 48. Foto Marie-Charlotte Hammar

LÄNSSTYRELSEN MISSKÖTER Kullaberg sedan

”

»Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på planeten. Fungerande ekosystem ger ökat skydd till skördar, pollinering av växter, mat från haven och bidrar till ett stabilt klimat. Men vår överlevnad är hotad. Vi befinner oss nämligen i den sjätte massutrotningen av arter.« Naturskyddsföreningen

förslag, bland annat följande: • Begränsa starkt den privata biltrafiken i reservatet. • Skapa mindre öppna ytor med inslag av varma, sandiga och grusiga partier. • Minska betestrycket från får och kor.

Möllekuriren nr 2 • 2019

FÖRENINGSSIDAN

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

spfseniorerna.se/kullabergmolle Vi har sommaruppehåll under juni, juli och fram till slutet av augusti. Den 27 augusti│Studiebesök på Kullens fyr klockan 14. Per Sjögren visar fyren och berättar om dess historia. Efter besöket stannar vi vid Kullagårdens Värdshus för fika. Den 17 september│Christer Paulsson berättar om Pensionat Strandgården i Mölle med mera; klockan 14 i stationshuset.

Britt Gudmundson 070-868 14 81, brittgu@gmail.com

vattenmollan.se

Välkommen att se möllan! Visningarna är klockan 14–16 föjande dagar: Den 15 juni, den 7 juli (Möllans Dag), den 20 juli, den 27 juli, den 10 augusti, den 17 augusti, den 31 augusti och den 14 september. Antalet parkeringsplatser är litet och vi utnyttjar vändplanen precis före den gamla järnvägen. Därför ber vi dig som har möjlighet att antingen gå eller cykla. Om du tar bilen, kan du också parkera den i Mölle eller på Krapperups parkeringsplats och sedan promenera till Vattenmöllan. Det tar omkring en kvart.

MÖLLE BOULEKLUBB

KAPELLFÖRENINGEN Musikandakter i Mölle kapell Konserterna är ett samarrangemang mellan Brunnby församling och Sensus. Alla konserter är på en onsdag och börjar klockan 20. Kollekt tas upp. Den 26 juni│I denna ljuva sommartid. Brunnby kyrkokör. Solist: Kristina Eriksson, flöjt. Dirigent: Agneta Weber Sjöholm. Den 3 juli│4 Hands. Två välrenommerade gitarrister med bredd i repertoar och kunnande: Mats Norrefalk och Börje Sandquist. Den 10 juli│Historiespelarna reser i musikens olika epoker, denna gång barockens. Medverkande: Karolina Weber Ekdahl, violin, och Björn Gäfvert, cembalo.

molleboule.se

Foto webben

Höstens program delas ut till medlemmar i mitten av augusti. Om du inte är med i vår förening, är du hjärtligt välkommen som medlem. Kontakta undertecknad om du vill veta mer och besök gärna vår hemsida. Styrelsen önskar er alla en skön sommar.

FÖRENINGEN VATTENMÖLLANS VÄNNER

I år fyller klubben 30 år. Mycket finns att läsa på vår hemsida. Den 13 juni│KM Dubbel Den 27 juni│Singeltävling Den 11 juli│KM singel Herrar Den 18 juli│Ladies Boule Den 1 augusti│Gentlemens Boule

MÖLLE-ARILD ROTARYKLUBB rotary.se/molle-arild

Den 20 juni│Daniel Björnsson talar om charkuterier. Den 27 juni│Eskil Persson tar oss med på ett bröllop på Papua Nya Guinea. Visar film. Den 11 juli│Göran Paulsson berättar om grodor. Den 18 juli│Johanna Stedt om det senaste från hennes forskning om tumlarna utanför Kullaberg.

Den 16 augusti│Sommartävling och fest Den 22 augusti│KM singel Damer Den 12 september│Partävling • Det är träning på måndagar klockan 14, tisdagar och onsdagar klockan 10 samt på torsdagar klockan 16.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu

Den 8 augusti│Theresa Åhrberg talar om ädelstenar. Hon är silversmed och har öppnat på Krapperup.

På eftermiddagen en vandring i Arild genom Strandhagen och västerut. Samling klockan 14 på P-platsen vid Tussan.

oOo

Välkommen att vara med, men anmäl dig först till Monica Bengtsson: 042-36 76 25 monicaochingemar.bengtson@telia.com

Möllekuriren nr 2 • 2019

Den 3 augusti│Ängens dag på Zackows mosse, start klockan 10. Vi firar dagen genom att slåttra, främst med hjälp av lien. Upplysningar: Kerstin Bergelin.

Den 24 juli│Valv bakom valv. Tomas Tranströmers dikt har inspirerart far och dotter i detta program. Medverkande: Anna Thorstensson, cello och sång, samt Paul Thorstensson, orgel och piano. Den 31 juli│Nordisk kärlekssaga. Musik av Grieg, Stenhammar, Alfvén, Sibelius och Peterson-Berger. Medverkande: Josefine Andersson, mezzo-sopran, och Daniel Beskow, piano. Visningskyrka Kapellet är öppet i sommar för visning klockan 13–17 från måndagen den 15 juli till och med söndagen den 28 juli med undantag av lördagarna. Foto webben

Den 1 augusti│Mats Braun redogör för övervakningen av sjöfarten.

Den 16 juni│De vilda blommornas dag. På förmiddagen en vandring på strandängar och strand i Farhult. Samling klockan 10 på Farhultsbadens vändplats.

Den 17 juli│Sånggruppen Ancora består av sju män och kvinnor med en repertoar från klassiskt till nyskrivet, via gospel. Många av sångerna är tonsatta av körledaren Karin Wall-Källming och Kerstin Hesslefors Persson har skrivit texterna.

Den 31 augusti│Svampexkursion. Samling klockan 9 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. 51