5 minute read
En dag med islandshästarna på Kullaberg
I stallgången står en ung fux och skrapar otåligt med hoven, ivrig att få komma ut och jobba. Kristine Barner, ägare, står bredvid och förmanar med lugn stämma. Att stå still, slappna av och vänta är en turridningshästs vardag. I boxen intill står en svart häst med fluffig pannlugg och ber om uppmärksamhet, han står på boxvila efter att ha skadat sig i hagen. Jag klappar och umgås med honom medan Kristine och jag pratas vid.
TEXT: Jeannette Berglund FOTO: Kristine Barner
Advertisement
Islandshästarna på Kullaberg
Vi pratar om hästägarens vardag som består av så mycket mer än man kanske kan tro; upp tidigt på morgonen för att fodra, släppa ut hästar och mocka alla boxar. Därefter skall stallgången sopas och hösäckar förberedas både för kvällen och nästa morgon, exakt lika mycket hö vägs upp till varje häst och packas i varsin påse. En snabb frukost och sedan är det dags för dagens första turridning som idag är en tur med sopplunch på ”Krukan” i Mölle. Hästarna tas in från hagen och ryttarna står förväntansfullt väntande på stallbacken. Turledaren frågar om ridvana och vad kunderna vill ha ut av sin ridning.
Kristine understryker flera gånger under vårt samtal hur viktigt det är för henne att hennes kunder inte bara kommer för att ”åka häst” en stund på semestern, utan faktiskt åker ifrån hennes gård med
Islandshästarna är väl lämpade för turridning på Kullabergs steniga stigar.
ett minne av en upplevelse; av hästen, berget, naturen och känslan av att rida fram i tölt längs en mjuk skogsstig. Många återvänder året efter och vill då helst ha samma häst igen, för de upplevde att just den hästen gav det där lilla extra just för dem. Hästarna på Kullabergs Islandshästar är pigga, starka och välridna. De tas väl omhand och deras välbefinnande sätts alltid i centrum. Det är en förutsättning för att de skall kunna arbeta som de gör, med nya ryttare med olika stor ridvana och kapacitet varje dag.
UNDER RITTEN TILL Mölle hinner Kristine, eller den av hennes anställda som för dagen är ridledare, prata en stund med varje kund. De pratar om hästen, om ryttarens känsla och hur ryttaren skall kunna plocka fram det bästa ur just den hästen som hen sitter på för dagen. Det bär av kors och tvärs över Kullaberg och ibland stannar gruppen och turledaren berättar lite om platsen eller kanske att där, bortom kröken finns en backe, och den skall det galopperas uppför. Det finns nästan alltid någon i en grupp som inte vill galoppera och det är naturligtvis inget måste. Oftast vågar de flesta prova ändå och kommer upp för backen med ett lyckligt leende över hela ansiktet, stolt och glad över att hen litade på sin lilla starka modiga häst.
Islandshästen är väldigt stadig på foten, snäll och tar sig fram överallt vilket gör den väl lämpad för turridning på Kullabergs steniga stigar. Just islandshästen har, förutom de tre vanliga gångarterna skritt, trav och galopp, ytterligare två som kallas tölt och flygande pass. Tölten är en gångart som kan ridas otroligt långsamt och väldigt fort; det är ryttaren som styr hastigheten. Det är en mycket bekväm gångart, lite som att sitta i en länstol som flyter fram genom landskapet. Flygande pass är en gångart som inte alla islandshästar kan lära sig. Därmed har inte alla islandsryttare upplevt känslan av att rusa fram i flygande pass, som precis som namnet antyder är en oerhört snabb gångart, där hästen för fram både fram och bakben på samma sida samtidigt. Under en turridning kan man som ryttare förvänta sig att få prova på tölt, medans pass är en gångart som sällan används annat än vid tävlingssammanhang.
VÄL FRAMME I Mölle väntar lunch och välbehövlig vila för både ryttare och hästar. Hästarna binds vid den för dem uppsatta stången och sedan står de, oftast, snällt och väntar tills lunchen är över och det är dags att bege sig hemåt. Kristine berättar skrattande att hon har en utbrytarkung som lugnt och stilla brukar knyta upp knuten på sitt grimskaft med tänderna, sedan går han över till andra sidan av Postvägen och ställer sig och betar av det saftiga gräset i vägkanten.
Ibland händer det att en häst lämnar ett ”visitkort” inne i Mölle. Då brukar turledaren skriva upp på sin
Under lunchuppehållet på Krukmakeriet står hästarna oftast snällt och väntar.
telefon var det är och någon timma senare kommer renhållningspatrullen, en bil försedd med skyffel och hink, hämtar upp högen och tar med den tillbaka till gödselstacken där den hör hemma. Fuxen Sólfagur skrapar och börjar gå framåt i stallgången. Kristine förmanar den återigen och ställer tillbaka honom på den plats där han stod innan. Det är viktigt att unghästar lär sig tidigt vad som gäller. En häst är så otroligt mycket starkare än sin ryttare och skulle med lätthet kunna dra iväg och lämna ryttaren långt bakom sig om den vill.
Genom träning och tillitsövningar skapas ett band mellan häst och ryttare som gör det säkert för dem båda två att utöva ridsporten. Alla ryttare är väl medvetna om att sporten de utövar är farlig och att risken för skada på både häst och ryttare är stor. Trots detta finns det över en halv miljon ryttare i Sverige, i alla åldrar och samhällsklasser. Ridsporten är den enda olympiska gren där män och kvinnor i olika åldrar tävlar på samma villkor. Efter lunchturen till Mölle blir det mat och vila för hästarna. Några är klara för dagen, medan andra skall gå lektion på kvällen. Kristine har flera ridskolegrupper. Hon berättar med värme om gruppen med äldre damer som kommer och rider, goda ryttare med vana, känsliga händer, trygga och med stor kärlek till hästen och ridningen. Medan vi pratar har jag slutat klappa den lille svarte Galsi med fluffluggen och han visar nu med all tydlighet vad han anser om det. Han buffar mig på armen och fnyser högt och tydligt ut sitt missnöje, men när jag börjar klia under käken är allt förlåtet och han står stilla och njuter.
Sólfagur får nu äntligen följa med Kristine ut och han skrittar nöjt iväg med henne på ryggen medans jag står kvar på stallbacken och njuter av den bästa parfymen som finns: den underbara doften av häst. g
