Hos familjen Svensson i Getterum är både far och son deltidsbrandmän. Under den torra sommaren 2018, när många bränder härjade insåg de hur svårt det var att komma fram till vissa delar av familjens skog. Nu har de investerat i bra, farbara skogsvägar och gjort det möjligt att tanka vatten från en göl.
sengården i Getterum är en gam mal familjegård. Jörgen Svensson är uppvuxen här och nu driver han och hans fru Ann-Charlotte lant och skogsbruk tillsammans med sonen Sam uel. Gården har köttdjur och familjen driver även daglig verksamhet inom han dikappomsorgen. Här kryllar det av djur, får, kor, hästar, höns och katter som man kan sköta om eller gosa med.
Jörgen och Samuel är båda deltids brandmän, knutna till närbelägna Hjor ted. Sommaren 2018 brann det på flera platser runt om gården och det var svårt att komma fram till brandplatserna.
– Ett datum brann det på fyra ställen här i Getterum samtidigt, hela Västerviks kommuns brandkår var här och vi fick dra 600 meter grovslang för att komma fram med vatten. Nu har vi byggt en ny bit väg som leder ner till en göl där vi kan kom ma ner och ta vatten om vi skulle hamna i samma situation igen, berättar Jörgen.
De upprustade vägarna ger också en stor fördel vid avverkning. Stora fordon med släp tar sig lätt in och virket behöver inte skotas så långa sträckor. Kortare skotning
betyder mindre kostnader. Det underlät tar även vid jakt och det blir lättare att sköta skogen när det behövs.
– Nu kan det vara så att vi spontant åker ner en sväng på skogen för att kolla till det. Förut tog det en halv dag, nu får vi bra koll på en kvart, säger Samuel.
Att upprusta gamla vägar och dra nya i oländig mark är inte gratis utan innebär en ganska stor utgift som man kanske be höver fundera lite över. Petra Borrud på Ludvig & Co har varit ett bra bollplank. Som lantbrukare är det bra med en dialog innan man gör något stort och kostnads krävande menar hon.
– Det är alltid enklare när vi får veta i förväg, det här är på gång, än det här har vi gjort, då kan vi hjälpa till med pla
nering och utreda vissa skattetekniska frågor som det är svårt att hålla koll på själv, säger Petra, som har kontakt med familjen Svensson flera gånger om året.
Arbetet med skogsvägarna tog lång tid och innebar mycket arbete. Totalt upp skattar Jörgen att priset har hamnat på en halv miljon. Trots allt är det en investe ring för framtiden och en försäkring mot stor förstörelse om det skulle brinna igen.
– Fler skulle behöva ha vatten mer till gängligt i skogen, det ser vi när vi själ va åker på bränder, det är inte så lätt att komma åt vatten överallt. Vi ser ju hur det blir, somrarna blir torrare och torrare och risken för skogsbränder ökar. Du kan aldrig få för mycket skogsvägar.
Som lantbrukare behöver man flera ben att stå på. Familjen Svensson hade två lediga hus, trevliga djur och Ann-Charlotte Svensson är utbildad sjuksköterska, resultatet blev Grön Omsorg.
Varje dag kommer ett antal personer inom handikappomsorgen ut till familjen Svensson för att hjälpa till med olika syss-
lor på gården. Här finns kor, får, höns, getter, hästar som alla behöver skötas om och matas.
– De är med och tar hand om jordbruket helt enkelt, de tar hand om djuren, det är därför vi har många smådjur som får och getter, kaniner och höns, djur som de kan jobba med. Några tjejer gillar att jobba med hästarna och några är med i ladugården med korna, berättar Ann-Charlotte.
Deltagarna i daglig verksamhet får hjälpa till med det som passar dem och som
känns meningsfullt och stimulerande. Några kommer ut till gården för att ”bara vara”, det viktiga är att de inte bara blir sittande hemma.
– Att vårda istället för att vårdas, att man är betydelsefull, att det är någon som frågar efter dig, att någon känner igen dig när du kommer. Att katten kryper upp i knät och hästen gnäggar när du kommer in i stallet, det gör att man känner att man är med i ett sammanhang, är viktig och utvecklas.
Fler skulle behöva ha vatten mer tillgängligt i skogen,det ser vi när vi själva åker på bränder,det är inte så lätt att komma åt vatten överallt.
De tio hushåll som finns i byn har en gemensam egen brunn. Pro blemet med vattnet är inte nytt för i år. Redan under rekordvarma som maren 2018 märkte man av sjunkande vattennivåer, men tack vare nederbörd under vintern blev situationen blev aldrig kritiskt. I år däremot har det knappt varit någon nederbörd under hela året och i början av augusti sinade vattnet helt. – Trots att vi egentligen har väldigt bra
förutsättningar med goda flöden så sjun ker nivån hela tiden, säger Conny Josefs son, en av byns invånare som dessutom driver lantbruk.
Conny Josefsson tackar sin lyckliga stjär na för att han sedan tidigare har investe rat i en separat brunn till sina ladugårdar. Tack vare det drabbas inte djuren och verksamheten av vattenbristen – åtmins tone inte i nuläget. Men de låga grund
vattennivåerna är ett stort orosmoln som på sikt även kan drabba lantbruk och an dra näringar.
– Vattnet kommer vara det stora pro blemet i framtiden, om det fortsätter i den här riktningen. Ju längre torkan på går är desto svårare blir det ju för oss som har egen brunn.
I väntan på att vattnet skulle komma till baka till hushållen i byn fick Conny Jo sefsson lägga minst två timmar varje dag på att fylla upp en tunna med tre kubik meter vatten från ladugårdsbrunnen som han körde ut till husen för att förse dem med vatten.
– Normalt sett kanske varje hem gör av med mellan åtta och tio kubikmeter per dygn, så det är snålt, men det får räcka till det allra nödvändigaste.
– Vi har också haft en borrare som varit ute och borrat ett nytt hål, som är både grövre och djupare än det gam la. Så just nu [i mitten av september] väntar vi på att få pumpen installe rad och få i gång vattnet. Det är i run da slängar ökade kostnader på cirka 200 000 kronor som hushållen får betala var sin del av. Men vad ska vi göra, vi måste ju bara få fram vatten. Med 320 djur varav 120 mjölkkor på går den är tillgången till vatten en förutsätt ning för att verksamheten ska fungera.
På gården går det åt mellan 20–25 kubik meter vatten varje dygn, dels till korna att dricka, dels för rengöring, diskning och annat.
Om din gård blir av med vatten, vad kan det få för konsekvenser?
– Det funkar ju inte, vi måste ha vatten varje dag. Djuren får inte vara törstiga, då blir det ingen mjölk.
På gården har Conny Josefsson gjort allt han kan för att hushålla med vattnet.
– Vi har ett eget spolsystem från en gammal källa som vi kan spola med i av loppet för att inte belasta dricksvattnet.
Vattenbristen är långt ifrån ett unikt pro blem för Slitshult. Många av byarna i närområdet upplever samma bekymmer.
– Grannbyn Låxbo sänkte sina brunn nar, och en fastighet vet jag har grävt om sin brunn. Borrfirman som har varit här säger att telefonen ringer hela tiden. Så hela området har problem med att grund vattnet sjunker, men sedan finns det plat ser där det är bättre och sämre säger Con ny Josefsson.
Fotnot: I slutet av september fick hushållen i Slitshult åter tillgång till vatten från en nyborrad vattenbrunn, nu på ett större djup än tidigare.
Vildsvin, älgar, rådjur, rävar och ibland till och med lodjur. Alla dessa djur har fångats av Tony Lundhs åtelkamera som han har placerat ut på sina jaktmarker i Hultsfredstrakten.
Det är övervägande vildsvin jag får bilder på, men lite beroende på var man placerar kameran kan man även få älg, rådjur, räv och till och med lodjur, säger Tony Lundh.
Att använda sig av en så kalllad åtelkamera, en slags över vakningskamera som aktiveras av rörelsedetektorer, är vanligt bland jägare idag. Djuren lock as till platsen med hjälp av ut fodring.
– Jag använder framför allt kameran för att få en upp fattning om vad som rör sig på markerna, men även hur föryngringen ser ut hos till ex empel vildsvin. Det är ett bra hjälpmedel för att planera jak ten och avskjutning inför jakt säsongen. Sitter kameran vid en vildsvinsåtel kan man även jaga mer effektivt då man ser vilket klockslag vildsvinen kommer och dom är för det mesta ganska punktliga
Sveriges vargstam har ökat ordentligt de senaste 20 åren, förra vinterns inventering visade att det då fanns ungefär 460 vargar i landet, den högsta siffran sedan inventeringarna började. Flera organisationer som bevakar landsbygdsfrågor har nu uppvaktat riksdagen för att få till en bättre förvaltning av vargbeståndet.
Islutet på sommaren, innan valet gick flera organisationer som verkar på landsbygden samman och uppvaktade politikerna i Stockholm.
Den gemensamma frågan för både jäg are, samer, fårägare och bönder stavas varg. Förra vintern fanns cirka 460 var gar i Sverige och under sommaren har många av de 83 revirhävdande paren fått valpar.
– Vargstammen har fått växa sig alldeles för stor. Detta är helt oacceptabelt, Om vi inte får till en bättre förvaltning kommer det att bli ohanterligt för tam djursägare, lantbrukare, renskötare, hundägare och jägare, säger Peter Er iksson, ordförande i Svenska Jägareför bundet.
De flesta vargreviren finns i Mellansve rige och under de senaste åren har det blivit för många vargar, de kommer för nära människor och djur menar Peter Eriksson.
– Det blir en oro hos folk i Mellan sverige, vargarna stryker runt husen och man funderar på om an vågar låta sin sjuåring vänta ensam på bussen. Vågar man ha sin hund eller sina tamdjur lösa? Här har man haft en viss avskjut ning, men i södra Sverige tillåts ingen jakt på varg och här finns en vargstam på tillväxt.
Svenska Jägareförbundet accepterar en vargstam på max 150 individer. Man anser alltså att så många som 350 var gar borde skjutas på längre sikt. Från politiskt håll har man pratat om en stam på max 270 individer. Reglerna inom EU tillåter inte en större avskjut ning av varg, då den är skyddad enligt EUs direktiv.
– Om vi inte får ner vargstammen till en rimlig nivå kommer vi att få stora problem. De behöver – bland annat ja gas för att bli skygga, menar Jägareför bundets ordförande.
Jägare med hund har också anledning att oroa sig enligt Svenska Jägareför bundet, under förra året dödades 10 hundar av varg enligt förbundets egen tidning Svensk Jakt.
– Risken för att få sin hund dödad av varg är stor i vissa områden. För att för enkla förvaltningen och minska skador na måste skyddsjakt tillåtas efter första angreppet. Om en varg tar en hund, en familjemedlem, sätter detta stora spår i oss människor, säger Peter Eriksson.
Svenska Jägareförbundet tycker att de har fått gehör för frågan från politiker na. En majoritet av partierna har ut tryckt att vargstammen måste minska.
– Vi har drivit frågan under flera år. Politikerna har vaknat och förstår vilka stora konsekvenser som människorna får när de lever nära detta rovdjur. Jag kommer att påminna dem efter valet, vad de lovat.
Peter Eriksson, ordförande i Svenska Jägareförbundet.
Privat
Från exotisk björnjakt i Kanada till de jämtländska skogarna och hemtrakterna i Småland. Rutinerade jägaren Pierre Fransson har provat på flera olika typer av jakt och har fällt både björn och älg. – Kanada i all ära men det finns inget som slår jaktupplevelsen i Jämtland, säger han.
Pierre Fransson är bosatt i Norr hult utanför Hultsfred. Han är rutinerad jägare sedan ung domsåren och har fällt 27 älgar under sina år som jägare. I Jämtland har han varit med och jagat både björn och älg sedan 2004 men det var först vid en jaktresa till Kanada år 2018 som han lyckades han med bedriften att fälla en björn – en upplevelse som han sent ska glömma.
– Jag och min fru var i British Co lombia och jagade tillsammans och fick då skjuta varsin svartbjörn. Det var ett väldigt bjönrikt område vi kom till så de kunde nästan lova på förhand att vi skulle få skjuta varsin björn –och det stämde. Det var väldigt roligt att få vara med om.
Hur skiljer sig jakten åt när det handlar om björn respektive älg?
– Det är ju två skilda vilt man jagar så passen kan skilja sig åt. Man kan behöva vara lite mer försiktig när man jagar björn och undvika ha med hund. Men i grunden är det samma tänk. Man ska alltid vara på tå när det gäller jakt, ta de bra lägena och låta de dåliga vara.
Även om björnjakten i Kanada var en oförglömlig upplevelse så rankar ändå Pierre Fransson jakten i de norrländ ska skogarna allra högst.
– Jag brinner ju för att jaga med hund. I Kanada åker de mest längs vägarna och passar på när björnen är ute vid vägkanten och äter. Så det är ett
Jakten i Jämtland har gett resultat. Bland annat sköts en ståtlig 19-taggare.
Foto: Privat
helt annat sätt att jaga. Här uppe i Jämt land finns det gott om älg och de är stora och fina med. Det är stor skillnad mot att jaga hemma i skogarna kring Hultsfred.
Problemet i Småland är att älgstammen inte förvaltas på rätt sätt, menar Pierre Fransson.
– Det är bedrövligt faktiskt tycker jag. Vi måste vara rädda om avelsmaterialet i stället för att skjuta av dem. Bitvis är stammen så dålig i Småland att den knappt är jaktbar. Grundproblemet är att vi skju ter av för mycket kalv och kor. Så kan vi inte fortsätta, vi måste skjuta rätt djur.
I Jämtland jagar Pierre Fransson minst fyra veckor varje höst, i olika jaktlag. Därefter brukar han åka hem och jaga i trakterna kring Faggemåla, Storebro och Virserum.
I samma veva som han började jaga i Jämtland, väcktes också hundintresset på allvar. Sedan flera år tillbaka föder han upp jämthundar, och erbjuder jaktlag sina tjänster med hund.
– Just nu är det är jag, min yngste son, min bror och min brorson som är här uppe i Norrland och jagar, så det är lite av ett familjeäventyr det här, säger han. Naturen och lugnet här uppe är helt fantastiskt. Det är väldigt fin och fasci nerande natur.
Vad hoppas du på inför årets jakt?
– Än så länge har jag inte sett eller skju tit något djur. Men det är tidigt än och mycket kvar av jakten. Jag brukar skjuta något varje år här uppe men det finns för stås inga garantier. Naturupplevelsen och den friska luften får man alltid.
Finns det fler i hushållet
vill läsa lokala nyheter?
digitala prenumeration
lätt att dela
På vt.se/mina-sidor/prenumeration kan du bjuda in upp till fyra personer i ditt hushåll. Då kan de skapa sitt eget inlogg och få tillgång till aktuell nyhetsrapportering, lokala nyheter och MERA-erbjudanden.