Rädda Djuren-klubbens tidning • nr 4 2019
ETT TRYGGT HEM..
på Alfred är hunden ben som Rädda Djuren-klub han kan. hjälper till så gott
..det vill en ju att alla ska få ha, eller hur? Men i Sverige finns det faktiskt hundratusen (!) katter som inte har något hem alls. Vi har besökt ett katthem och lärt oss lite mer om hemlösa katter och om katthem. Det kan du också lära dig mer om på sidan 6. Där kan du också läsa en berättelse från en katt som har varit hemlös men som fått ett eget hem! I det här numret får du också träffa artisten Jompa, som gör hiphopsagor för barn med viktiga budskap. Supercoolt tycker jag! Och en annan supercool är djurens hjälte Selma som gör egna affischer och sätter upp på stan för att påverka för djuren! Hon delar med sig av sina bästa tips ifall du vill göra samma sak själv.
vagnen Här är jag på spår tsdag be på väg till en ny ar på kontoret.
Och eftersom det snart är Halloween så blir det ett kusligt pyssel, och mer om några ”Halloweeniga” djur. Jag säger bara spöken, vampyrer och huggtänder…
r jag ju till med När vi är där hjälpe orde vi i ordning olika saker. Här gj kade visst somna. vepor, men jag rå ”i vägen”? Matte sa något om
Rädda Djuren-klubben är Djurens Rätts barnklubb Adress: Rädda Djuren-klubben, Djurens Rätt, Box 7023, 402 31 Göteborg Telefon: 08-555 914 26 E-post: raddadjuren@djurensratt.se Hemsida: www.raddadjuren.se Chefredaktör: Sofie Alvén Ansvarig utgivare: Benny Andersson Grafisk form: Sofia Andersson Omslagsbild: tanya_morozz, shutterstock Tryck: Trydells / ISSN: 1651-5528 / Upplaga: 7 000 Vi kan tyvärr inte ansvara för insänt material. Eftertryck är tillåtet om du anger källa. Har du frågor om medlemskap eller prenumeration så kontakta medlemsservice på 08-555 914 40 eller medlemsservice@djurensratt.se. Tidningen utkommer 5 gånger per år och ingår i medlemsavgiften för barn (100 kr/år).
2
aus varje dag Och så tar jag fikap kollegor, helst och får gos av våra är den bästa kli på magen. Det stunden på dagen!
VISSTE DU AT T…
elefant en dräk tig är det djur s om ä r (gravid ) d äg g d jur, näs längst av alla t an t vå år! M en s å v också r äger en elefa ntunge unt 100 föds, d k et är ca g när den 3 0 gån så myc ke ge männis t som en ny fö r kobebis dd .
Ariana Grande
325 km i timmen Så snabbt kan en pilgrimsfalk, som är det snabbaste djuret i världen, flyga när den flyger som snabbast. Det är nästan lika snabbt som de allra snabbaste racerbilarna som finns.
3
Pyssel och foto: Karin Schaefer/Pysselbolaget
Halloween är ju så roligt att pyssla till! Tänk att fylla hemmet eller klassrummet med skrattande pumpor, läskiga döskallar eller svarta katter. Att hänga upp girlanger är ett lätt sätt att dekorera och du kan göra dem helt själv. Vik ett gäng dragspelscirklar, limma på lagom läskiga figurer och vips har du en härlig Halloweendekoration!
Du behöver: • A4 papper i färg • sax • limstift • häftapparat • snöre • nål
4
Har du inget r kan färgat pappe vanliga du färglägga med vita papper kritor eller tuschpennor.
1. Klipp ett papper i två delar på längden.
2. Ta en av delarna och vik den som ett dragspel längs med hela kortsidan. Varje vikning ska vara ca 1 cm.
5. Klipp ut figurer i annat papper och limma fast eller måla på detaljer som ögon och mun. Det kan vara en pumpa, en katt, en döskalle eller något annat som hör Halloween till. Limma sedan fast figurerna på dragspelscirklarna. Låt allt lim torka ordentligt.
3. Tryck ihop ”dragspelet” och häfta ihop bunten rakt över på mitten. Var noga med att häftklammern verkligen hamnar på mitten, annars blir dragspelscirkeln sned.
4. Häfta ihop ytterkanterna på pappersbunten så att det blir en cirkel. Upprepa steg 1 till 4 tills du har så många cirklar som du vill ha på din girlang.
6. Ta fram ett långt snöre och en nål. Snöret behöver vara lika långt som du vill att din girlang ska bli. Gör hål i överkanten av varje cirkel med hjälp av nålen. Trä försiktigt upp alla dragspelscirklar på snöret och girlangen är klar!
5
Text och foto: Cecilia Bernström
I Sverige finns det idag ungefär 100 000 hemlösa katter. Rädda Djuren-klubben har besökt ett av de över 100 katthem i Sverige som jobbar med att hjälpa de hemlösa katterna. På Katthemmet i Vaxholm prioriteras de som är i störst behov av hjälp och de som har svårast att hitta nya hem. En förvildad katt är väldigt skygg för människor. Andra har varit med om jobbiga saker som gör att de mår väldigt dåligt. Alla katter får den tid de behöver för att må bättre och få tillbaka tilliten för människor. Katthemmet i Vaxholm har nämligen något som heter no kill-policy. Det betyder att inga friska katter avlivas. På en del katthem avlivas tyvärr katter för att de är skygga, förvildade eller har beteendeproblem.
KATTHEMSANSVARIGA ANNA OCH MADELEINE I samma stund som vi kliver in på Katthemmet i Vaxholm märker vi att det är katternas välmående som står i fokus här. Katterna har möjlighet att röra sig fritt och när de vill känna vinden i morrhåren har de två stora rastgårdar att använda. De 66 katter som bor här har olika bakgrunder. Många av dem har levt ute och blivit förvildade.
6
Även om det är flera katter som delar på utrymmet på katthemmet är det väldigt ovanligt att det blir bråk. – Vi vill slå hål på myten om att katter bara bråkar med varandra. Hos oss får de möjlighet att hitta andra katter som de gillar och vill umgås med. Här bildar de vänskaper med varandra och sedan får de som blivit kompisar självklart flytta till nya hem tillsammans, berättar Madeleine Asp, som är katthemsansvarig på Katthemmet i Vaxholm. Att hitta rätt hem till varje katt är något de två katthemsansvariga är väldigt noga med. De försöker alltid hitta ett hem med en livsstil som passar katternas personlighet. –Förutom att katterna och människorna ska passa tillsammans så är det vissa saker som varje hem måste uppfylla innan de kan adoptera en katt från oss. Det ska vara ett stabilt hem som ser katterna som familje-
Några boende på katthemmet TERRY
medlemmar. De måste också klara av att ta hand om katterna med försäkringar och veterinärbesök. Dessutom ska de ha tänkt framåt så att de vet att de kan ta hand om katterna under hela deras liv, säger Madeleine. Att sköta om alla katter på katthemmet kräver mycket arbete och därför är de beroende av volontärer. En volontär är en person som jobbar frivilligt utan att få betalt. Idag är det 40 stycken volontärer som jobbar på katthemmet. Varje dag städar de hela katthemmet och ger alla katter mat och rent vatten. Volontärerna får också jobba med att socialisera katterna. Det betyder att de leker och gosar med de katter som vill. Varje katt har sina egna behov och det är jätteviktigt att alltid ta hänsyn till vad varje katt är bekväm med. Att jobba på ett katthem kan vara väldigt roligt, men det finns även stunder som är jobbiga. – Det bästa med att jobba på katthemmet är att jag får möjligheten att hjälpa katter som har det svårt. Det är fint att se den tacksamhet katterna känner när de får komma in i tryggheten, berättar Madeleine. Men det är tufft ibland när det känns som att vi kämpar i motvind på grund av att det finns människor som inte bryr sig om katterna och inte tar sitt ansvar för att se till att deras katter har det bra, fortsätter hon.
JULIA
På frågan om vad en kan göra för att hjälpa de hemlösa katterna svarar Madeleine: – Det absolut bästa du kan göra är att ta ansvar för din egen katt. Kastrera din katt så att hen inte kan få fler ungar, eller göra hemlösa honkatter dräktiga. Det är också jätteviktigt att ID-märka din katt så att det går att hitta hen om hen skulle springa bort. Sedan är det väldigt bra att även uppmuntra andra att kastrera och ID-märka sina katter.
CHARLIE
ULRIK A
En annan sak en kan göra för att hjälpa de hemlösa katterna är att adoptera en katt från ett katthem om ni funderar på att utöka familjen med en fyrbent familjemedlem. Då hjälper ni den katt ni adopterar genom att ge hen ett hem, samtidigt som det blir en plats ledig på katthemmet så en ny katt får komma in i värmen. På de flesta katthem måste en vara över 18 år för att kunna vara volontär. Men en del tar emot prao-elever om tid finns.
7
Från hemlös till älskad familjemedlem – en katthemskatts resa Mitt namn är Ozzy. Eller egentligen heter jag Osborne af Mörtnäs. Fint namn, eller hur? Med det namnet kan en nästan tro att jag är kunglig, men det är jag inte. Mitt liv började långt ifrån slott och kungligheter. Jag föddes utomhus, utan ett hem, och fortsatte leva så tillsammans med flera andra katter till jag fyllde fyra år. Min tid som hemlös var väldigt läskig. Det finns mycket faror därute för oss katter som saknar hem och det hade kunnat sluta illa för oss. Som tur var blev vi upptäckta av några snälla människor som såg till att vi fick komma in till ett katthem och få hjälp. Vi fick inte plats att flytta till samma katthem allihop, men jag och bästisen Rogge kom till samma ställe i alla fall och det är jag väldigt glad för.
JAG
de har ett chip i nacken som bara kan läsas av med en chipläsare. Om du kan låna en chipläsare från veterinär, katthem eller polis kan du få fram märkningen och söka efter kattens ägare. Du kan söka efter ägare på www.djurID.se och www.sverak.se
Om katten är tam och du får komma fram till hen är det första du ska göra att kolla om hen är ID-märkt, antingen med tatuering i örat eller med chip. Har hen en tatuering i örat med siffror kan du läsa siffrorna och sedan söka på dem för att hitta ägaren. Vissa katter är istället chipmärkta. Det betyder att
8
Om katten inte är ID-märkt kan du sätta upp lappar i området med bild på katten och även annonsera på www.vilse.nu och på lokala Facebook-sidor (ta hjälp av en vuxen). Var väldigt försiktig med att ge katten mat. Leta efter ägaren först så att du inte råkar få en katt att lämna sitt hem och komma till dig för att äta istället. Anmäl också till polisen om du hittat en katt som inte verkar ha ett hem.
JAG OCH ROGGE
Det första som hände när jag kom in var att jag fick vila upp mig i ett eget rum på ett ställe som människorna kallade för isoleringen. Sedan blev alla vi katter avmaskade, kastrerade, IDmärkta och vaccinerade. Efter några veckor fick jag och kompisarna en till vaccination och sedan var vi redo att flytta ut till de andra katterna på katthemmet och bo tillsammans med dem. Därute kom det ibland människor på besök som letade efter nya familjemedlemmar, men det dröjde lite innan min och Rogges familj kom. Vi bodde på katthemmet i nästan tre år. Det fanns några som var intresserade av oss under den tiden, men de som jobbar på katthemmet är väldigt
noga med at t para ihop oss katter med rätt familj. Tills lut kom äntligen människorna vi vänt at på och vi fick fly tta hem till dem på prov. Det bodd e redan en kattjej dä r som både jag och Rogge jobbade hå rt för at t charma. Det tog inte mer än två månader innan vi lyckats char ma både henne och människorna, oc h de bestämde sig för at t adoptera oss. Nu har vi bott tillsammans med vå r alldeles egna familj i et t helt år oc h vi är så lyckliga! Massa nospussar frå n Ozzy
9
Av: Julia Thimberg Silfwerling Foto: Privat
Selma är 10 år och tillsammans med sin mormor Ulla sätter hon upp hemmagjorda affischer om djurrätt och miljö runt omkring i Mariefred där hon bor. Hon berättar att hon kom på idén att göra affischer en dag på vägen till skolan medan hon och hennes mormor pratade om vad barn kan göra för att påverka. – Jag ville göra något för att hjälpa djuren, säger Selma.
Som barn kan det vara svårt att nå ut till vuxna, men genom att rita, skriva och klistra ihop affischer har hon kunnat sprida information om djurrätt och vego runt om i sin hemstad. – Det är roligt att skriva och rita, och att andra får se att det är dåligt att äta kött och mjölk och ägg.
10
När Selma kommer på en idé till en bra affisch skriver hon ner den på en lapp om hon inte kan börja jobba direkt. Hemma hos mormor Ulla har hon en hel hög med färdiga affischer som är redo att sättas ut. De brukar sätta upp affischer på anslagstavlor, busskurer och ibland på tågstationen, men bara på platser där det är tillåtet att affischera och aldrig över någon annans affisch. I början smög de ut på natten för att sätta upp affischerna. – Det verkade lite roligt att hålla det hemligt först och sedan avslöja det, berättar Selma. I Mariefred är det några som har börjat kommentera de fina affischerna och även om andra affischer brukar rivas ner, så sitter Selmas nästan alltid kvar. Bara en gång har en affisch blåst ner eller rivits bort. Och Selma tycker att fler borde testa att sätta upp affischer. – Det hade varit bra om minst en i varje stad gjorde affischer och satte ut, säger Selma, så skulle alla veta vad som är bra och dåligt för djuren och miljön! Med sina affischer når Selma ut till många människor med djurvänliga budskap, och kan få dem att tänka till kring att göra djurvänliga val i sin vardag. Heja Selma säger vi!
Selmas bästa tips för att göra affischer för djuren 1. Hit ta ett stort papper att använda. Selma brukar återanvända baksidan på gamla affischer, sådana som sit ter kvar på anslagstavlorna efter att det de annonserat för är över. 2. Skriv vad du vill säga. Ju större och färgstarkare bokstäverna är, desto lät tare blir de att läsa. r 3. Måla djur eller mat elle ara vad du vill på ett sep t papper, klipp ut motivet och klistra fast på det stora arket med texten. På så vis behöver du inte göra om hela affischen om något blir fel. 4. Gå ut och sät t upp på anslagstavlor, t ex. på bibliotek, i mataf fären eller på torget. Sätt bara upp där det är tillåtet att affischera och visa respekt för andras affischer, täck aldrig för någon annans affisch (om den inte är gammal).
Tipsa oss på www.raddadjuren.se/hjaltetips/ eller skriv till oss på raddadjuren@djurensratt.se
11
Snart är det Halloween, och något som hör Halloween till är ju lite läskiga saker som spöken, vampyrer, huggtänder och skelett till exempel. Vi har tittat närmare på några verkliga figurer som nästan känns som att de skulle vara gjorda just för Halloween! Några låter läskiga och några ser lite läskiga ut, men de är faktiskt ganska snälla allihop. Spana in de här djuren som verkligen får oss att tänka på Halloween!
Spökdjuret är en liten primat som bor på öar i Sydostasien, till exempel Filippinerna och Malaysia. Men visst är den mer söt än skrämmande? Spökdjuren är mindre än marsvin och har jättestora ögon i förhållande till sitt huvud. Det är bra eftersom de bara är vakna på nätterna, och de stora ögonen hjälper dem att se bättre då. Om vi människor skulle ha lika stora ögon till våra huvuden så hade våra ögon varit stora som äpplen! Spökdjurens ögon är så stora att de inte kan röra på ögonen alls. Istället kan de vrida huvudet ett halvt varv, så att de alltså kan titta rakt bakåt!
Vampyrbläckfisken låter läskigare än vad den är, men dess latinska namn betyder bokstavligen ”vampyrbläckfisken från helvetet”. Den är ganska liten, bara 30 cm lång. Och så ser den inte riktigt ut som en vanlig bläckfisk, för den har tunn hud mellan sina åtta armar. Det gör att den ser ut lite som en manet. Armarna ser farliga ut, för de har jättemånga vassa piggar, men egentligen är de ganska ofarliga. Vampyrbläckfisken lever jättelångt ner under havsytan och är ofta blekt röd, men den kan skifta färg och bli blå eller svart också. Det häftigaste med vampyrbläckfisken är att den kan bli självlysande. När den blir jagad eller känner sig hotad ”tänder” den ändarna på sina armar och vevar runt med dem för att förvirra sin förföljare.
12
Vattenrådjuret är ett gulligt, litet och mjukt rådjur som lever i Kina och Korea. De ser lite ut som de rådjur som finns här i Sverige, fast mycket mindre. Men en sak som kanske är lite mindre gulligt med vattenrådjuret är att det har huggtänder! De har nämligen betar som sticker ut ur munnen på dem som kan bli upp emot 8 cm långa, och får vattenrådjuret att se ut lite som en gullig vampyr. Men vattenrådjuret är inte farligt, det använder mest betarna för att slåss med andra vattenrådjur. Och en cool grej är att de kan flytta på sina betar! När de äter kan de dra tillbaka dem och när de slåss kan de dra fram dem.
Det här djuret ser lite ut som taget ur en läskig film, eller hur? Det är ett fingerdjur, som också kallas för Aye Aye, och det är en liten primat som är ganska nära släkt med apor. Fingerdjuren är ganska små, väger bara ett par kilo, och har en svans som är nästan dubbelt så lång som kroppen. De heter fingerdjur för att de har ett supertunt och långt mittenfinger, som de bland annat använder för att plocka ur larver ur träd med. På stortån har fingerdjuret en nagel som de vi människor har, men alla deras andra fingrar och tår har klor. Fingerdjuren finns vilda bara på Madagaskar, en ö utanför Afrika, och är bara aktiva på nätterna. De lämnar sitt bo vid solnedgången och kommer tillbaka vid gryningen, sedan sover de hela dagarna.
13
Foto Patrik Alén
Namn: John Landenfelt Bor: Södermalm i Stockholm Ålder: 34 år Favoritdjur: Hund
– Rapparen Jompa vill lära ut viktiga saker med kul musik
14
Under sitt artistnamn Jompa gör John Landenfelt musik för barn som är både rolig, medryckande och lärorik, och han berättar för Rädda Djuren att det bästa sättet att bli bra på att göra musik är att öva, öva, öva. Hans riktiga namn är John Landenfelt, och han är en av Sveriges främsta freestyle/battle-rappare. När han uppträder gör han det med olika alias, alltså namn som han kallar sig beroende på vilken musik han uppträder med. När barn är hans publik är det Jompa som John kallar sig, ett namn han tyckte var annorlunda och lagom roligt. – Det är faktiskt min farbror som heter John Landenfelt också, och som alltid har kallats för Jompa, säger John, så jag snodde det namnet helt enkelt. Och han har varit okej med det.
Det viktigaste när han skriver musik tycker John är att den ska bli medryckande, att den ska vara någonting han och hans publik gör tillsammans, men också att den ska ha en bra innebörd. – Mycket barnmusik är väldigt enkel och väldigt barnslig. Och mitt mål är att det inte ska vara så väldigt enkelt. Om ett barn gillar en låt så lyssnar hen på den låten en miljon gånger, så varför kan det inte vara en lite mer avancerad text? Jompas låt ”Hiphopmask” till exempel handlar om en mask som blir lurad att följa med några undulater som han inte känner och är nära att råka illa ut. Andra låtar han gjort handlar om till exempel rymden, om hur en ska bete sig i trafiken, hur det är att vara annorlunda och att det är viktigt att alla ska få vara med och leka. Med sina texter hoppas John att barn ska kunna lära sig något viktigt.
Att skriva hiphoplåtar är lite som att lägga pussel, förklarar John. Även om han nuförtiden kan skriva låtar i huvudet, så började mycket av hans låtskapande för unga när han jobbade på förskola och hittade på rim och sånger för barnen där. Då blev han inspirerad att använda sig av läroplanen på förskolan för att göra sånger som är både roliga och lärorika. – Jag tog läroplanen och gjorde streck från den där jag skrev olika saker, till exempel att man får vara kär i vem man vill, trafikregler och sånt. Saker som man ska lära sig i den där åldern. Sen gjorde jag en låt för varje streck.
Foto Daniel Gyllander
Musiken han gör under namnet Jompa kal�lar han för en sorts hiphopsagor, men han tycker att det viktigaste är att ha kul med musik och rim, och inte vad musiken kallas. Jompa skriver sina låtar själv, och han skriver också musik för andra och ibland andra typer av framträdanden, som rapbattles och stand-up. Men bäst gillar han att uppträda för barn. – Det är mycket roligare än att uppträda för vuxna! Barns värld är fantasifull och obegränsad.
JOMPA VÄLJER Burgare Cykla Hav Bio Sparris
Pannkakor Gå Sjö Hemmamys Broccoli
15
Ur Jompas låt ”En gul dinosaurie”
Johns intresse för hiphop började redan när han var liten, efter att han hört hiphopmusik från sin systers rum när han var ute en dag och spelade fotboll. Att vara bekväm på scenen och att bli duktig på att skriva musik kom sedan genom väldigt mycket träning och tålamod. – Som allt annat handlar det ju bara om att öva, säger han. Det är ju så det är: träna mycket och det är superjobbigt, sen kan du springa fem mil utan att det blir jobbigt. Ett annat minne från sin barndom som John har är när han blev attackerad av en schäfer och därefter blev rädd för hundar. – Eller det är så jag minns det, säger John, det var väl en schäfer som skällde på mig en gång. Sen när jag väl började gilla hundar när jag blev äldre så blev de mitt favoritdjur istället. Bästa sättet att komma över rädslan för hundar var att börja umgås mer med dem. Han träffade en tjej som var hundvakt ofta och genom att lära känna hundar bättre förstod John att de inte var farliga. Att vara hundvakt är något han tycker är en väldigt bra grej för de som inte kan ha en hund som familjedjur. – Det är väldigt mysigt, man kan leka, lära dem saker och gå promenader och så, men man kanske inte är i en livssituation där man kan ha hund dygnet runt. Det var när han började umgås mer med djur som Jompa började ifrågasätta varför
16
han fortfarande åt kött. Så för ungefär tre och ett halvt år sedan slutade John äta kött och blev vegetarian. Och även om det var lite svårt i början att ändra sin livsstil så känns det helt rätt nu. – Jag tittade på många ”kött-är-dåligt”dokumentärer som finns, sedan blev det bara lättare och lättare. Jag förstod ju att grisar är smarta och att djuren som blir dödade för kött har minst lika mycket personligheter, humor och sinnen som hundar har, i många fall mer utvecklade sinnen, och att käka dom kändes bara fel då. Efter sina uppträdanden äter John helst av allt grymma sojaburgare eller annan snabbmat, och han är glad att det nuförtiden finns så mycket vegoalternativ även bland snabbmaten. För det är viktigt att bry sig om både människor, djur och världen.
Den 6 ok tober släpps bum Jompas fjärde barnal ss ”Geggamoja!” och ny är dig kom hans ljudbok ”L . rappa” ut på Stor ytel
Text: Julia Thimberg Silfwerling
Gristian, Kajnin, Kornelia och Rävmond ska ha en picknick. De tar alla med sig en sak var till picknicken. Men vem tar med vilken sak?
HJÄLP TILL ATT LISTA UT DET! Skriv in JA eller NEJ i varje ruta med hjälp av ledtrådarna så får du fram vad varje maskot har med sig.
Vattenmelon
Blåbär
Ledtråd 1: Rävmond och Kornelia har inte med sig frukt. Ledtråd 2: Rävmond har med sig något söt t. Ledtråd 3: Kajnin har med sig något som växer på trä d.
Morot
Psst, extra ledtråd! Vattenmelon och äpple är frukter. Morot är en rotfrukt och blåbär är ett bär.
Äpple
Facit hittar du på sid
a 18. 17
Den här coola har Clau dia, elva år, gjor t. Det står ”Döda inte dj ur” på engelska. Juno, sex år, har ritat den här gulliga grisen!
Ella, tolv år, har gjort den här häftiga vargen.
VILL DU HA EN BILD ELLER TECKNING MED I TIDNINGEN? DÅ KAN DU: Maila till raddadjuren@djurensratt.se
Vattenmelon: Gristian Blåbär: Rävmond Morot: Kornelia Äpple: Kajnin
Facit
18
Skicka den till oss på Instagram @raddadjurenklubben eller tagga med #räddadjurenklubben Skicka den till: Rädda Djuren-klubben, Djurens Rätt, Box 7023, 402 31 Göteborg
KORSORD
Facit till korsordet hittar du pĂĽ www.raddadjuren.se
KIM & MIKA
19
AVS Rädda Djuren-klubben/ Djurens Rätt Box 7023 402 31 Göteborg
Alla barn upp till och med 13 år och alla medlemmar i Djurens Rätt går in gratis.
Foto: Jonas Persson / jonaspersson.nu & Malin Thunberg Ericsson
Rädda Djuren-klubben på Vegovision!