25 minute read
Värd att böka - allt fler bojkottar julskinkan
Fokus Fokus VARD ATT
BOKA FOR
På julborden ligger de griljerade resterna av ett ovärdigt liv som fick ett lika ovärdigt slut i slakteriets gasgrop. Men allt fler människor väljer att se grisar som vänner, inte varor.
Fokus Allt hade äntligen gått bra den dagen, inga olyckor hade skett längs golven, Steve anade triumf. Han hade städat huset till perfektion, och om han dessutom skulle defilera i mål med en färdig middag när sambon Derek kom hem, så skulle chanserna öka för en framgångsrik övertalningskampanj.
F
YRA MÅNADER TIDIGARE hade Steve Jenkins gått bakom ryggen på sambon och adopterat en minigriskulting till deras redan trångbodda hushåll, som även innefattade två bastanta hundar och två katter. Problemet? Den här ”minigrisen” var redan suspekt stor och hade bringat kaos till hemmet, och Steves plan för en perfekt kväll kunde öka chansen för att han skulle få behålla sin nya gullegris. Men det innebar att lämna henne obevakad för att smita en snabbis till mataffären.
När Steve låser upp ytterdörren tycker han att det är lite konstigt att grisen är mystiskt försvunnen. Nåväl, först måste han stuva undan matkassarna, för ett ögonblick tillåter han sig att beundra det strålande rena köket. Glänsande rent, snarare. Steve inser då att golvet och väggarna är täcka av olja. Han noterar den demolerade fyralitersdunken med vegetabilisk olja men gärningsgrisen är försvunnen – dock inte spårlöst. De oljiga klövavtrycken leder ut från köket, genom hallen och mot sovrumsdörren. ”Snälla, inte i sängen, inte i sängen” bönar Steve medan han öppnar dörren.
Naturligtvis är grisen i sängen. Hon har rullat runt i oljan, bökat runt och flottat ner sängkläderna, och småsnarkade i belåten sömn. Inledningsvis uppskattar hon inte husses väckningsförsök, men tolkar snart försöken att vräka henne från sängen som en invit till en brottningsmatch. Och Steve börjar skratta. Här försöker han brottas med en hal, oljig jättegris i sitt sovrum i ett helt vanligt villakvarter. Att försöka hinna städa fyra liter vegetabilisk olja innan sambons hemkomst var knappast kul då, men lär bli en spektakulär scen på den vita duken. För grisen Esther är numera kändis i sociala medier och har håvat hem ett filmkontrakt om sitt livs historia.
DÄR EN HUND ger upp så förblir grisen motiverad. Köksluckor och skåp har ingen chans mot ett tryne, inte ens om grisen ifråga är mätt, att gå på matjakt är det roligaste som finns. Esthers oljekupp var bara en av många komplotter hon smitt ihop för att få tag på mat, komplotter som blev allt mer komplexa i takt med att hon identifierade riskfaktorerna för att hennes pappor skulle beslagta fynden. Och om de försökte så spurtade hon iväg, ruskade på paketet och spred maten över hela huset.
En brittisk studie publicerad 2010 visar att grisar medvetet luras för att få behålla sina mumsiga fynd för sig själva, eller ”taktiskt bedrägeri” som det formellt kallas. Andra studier menar att grisar klarar det berömda spegeltestet som sägs bevisa självmedvetenhet, och att grisar visar medkänsla och förstår att andra har ett medvetande. Grisar tycker också att det är kul att spela tevespel (och gör bättre ifrån sig än hundar). Trots grisarnas intelligens åtnjuter de inte samma status som vi människor tilldelat exempelvis delfiner. Den amerikanska författaren Mark Essig, som skrivit boken Lesser Beasts om grisarnas historia, har i National Geographic beskrivit människans åttatusenåriga historia med tamgrisen som ”en berättelse om kärlek och förakt”. – Grisar har varit otroligt användbara för människan. De är allätare, har lågt underhållsbehov – du kan i stort sett släppa ut dem i skogen och de klarar sig själva. De är bra på att försvara sig mot rovdjur. Men mest anmärkningsvärt av allt är att de förökar sig så snabbt. Så om du ville producera en stor mängd kött snabbt, så var grisen djuret för dig, säger Mark Essig.
HAN TROR ATT det är våra likheter med grisen som krupit under skinnet på oss, och exempelvis lett till att svin och gris
2012 blev Steve Jenkins lovad att grisen skulle väga max 30 kilo som vuxen, det råkade bli lite mer än så.
används som förolämpningar människor emellan. Grisar är smarta, sociala och självständiga. De har en kropp med glesa hår, med en hud så lik våran att forskarna föredrar grishud när de utför djurförsök om hudsmärta hos människor. Grisens övriga organ är så lika våra att forskare plundrar dem i förhoppningar om framtida artöverskridande transplantationer. Men mest av allt så tror Mark Essig att det vaga obehaget beror på dieten vi delar. – Föraktet har huvudsakligen uppstått för att grisar också är omnivorer. En gris kan äta allt, även sånt vi tycker är motbjudande såsom kadaver, sopor, till och med avföring från människor. Särskilt människor som intresserat sig för religiösa renhetsritualer har betraktat grisen som en avskyvärd varelse, säger han.
Homo sapiens håller en jämn global population av sus scrofa domesticus. Runt en miljard grisar är instängda, inträngda och undangömda i djurfabrikerna. En miljard av samma djurart som med stor
entusiasm överlistar köksinredningen för att skövla en dunk med vegetabilisk olja och brottas med husse. Grisen i industrin tillbringar det sex månader korta livet i en grisbox, utrymmet är knappt en kvadratmeter vardera. – Det skulle vara som att leva i ett flygplanssäte och aldrig tillåtas promenera i gången, har den kända djurskyddsforskaren Temple Grandin sagt.
Utfodringen är dagens höjdpunkt, den sker två till tre gånger om dagen och är snabbt över. Då återstår ingenting att göra. Inget att äta, inget att utforska, bara betong, galler och trängsel. Detta leder till beteendestörningar såsom att tugga i luften, på rör eller varandras svansar och öron. Men den som bildgooglar ”gris” får ett resultat som domineras av utomhusbilder på glada grisar vars trynen bär spår av bök. – I dag får nästan inga grisar i Sverige se solljus förrän dagen de ska åka till slakteriet. 2,5 miljoner grisar slaktas varje år, men bara 30 000 av dem har
haft utevistelse med möjlighet att böka i marken, säger Emma Bäckström, ansvarig för Djurens Rätt julkampanj för grisarna.
Kanske finns det ytterligare en faktor som gör att människorna väljer att titta bort från grisens verklighet: den kusliga likheten med människans bästa vän. – När du tillbringar tid med grisar märker du att de är väldigt komplexa varelser, bakom deras blickar är det en hel del på gång. Sättet de beter sig på påminner mig mycket om mina hundar, säger Mark Essig.
INTE FÖRRÄN DEN sextionde dagen på arbetsplatsen hade slakteriveterinären Lina Gustafsson samlat lagom med mod (och möjligen avtrubbning) för att se själva koldioxidbedövningen av grisarna. Innan dess hade hon försiktigt frågat kollegorna om
Det här kan du göra
1. Vill du eller någon du känner testa att fira jul utan att äta grisar? Djurens Rätts julutmaning Skippa skinkan bjuder på tips, recept och inspiration via mejl under december månad. Få en svinsnäll jul – anmäl dig på valjvego.se/skippaskinkan
2. Hjälp Djurens Rätt att fortsätta göra skillnad för djuren. Känner du en djurvän? Ge bort ett medlemskap eller ett gåvogram i julklapp, genväg finns i hörnet på Djurens Rätts hemsida. Känner du en djurvän under 13 år? Ge ett medlemskap i Rädda Djuren-klubben.
3. Fira en djurvänlig jul. Från och med sidan 34 får du recept, julklappar och expertråd för en god jul för dig och djuren. Du hittar ännu fler tips för en djurvänlig jul på djurensratt.se/jul
Veterinären Lina Gustafsson ville hjälpa djur genom att börja jobba på ett slakteri. Det blev inte som hon hade tänkt sig.
någon av dem sett på när buren med grisar sänks ner i gasgropen, ingen svarade ja. Inte ens en som jobbat på slakteriet i 20 år. Men Lina Gustafsson har varit intresserad av djurrättsfrågor hela livet, och hade bestämt sig för att se bedövningen med egna ögon. Så här beskriver hon det hon såg i reportageboken Rapport från ett slakteri. ”Först vädrar de någon sekund. Sen kommer skriket. […] De kastar sig fram och tillbaka, gör allt för att försöka ta sig ut, för att få luft. Hela korgen skakar. De hoppar, försöker springa, studsar som kulor mellan väggarna samtidigt som deras vrål skär genom luften. Sen faller de ihop. […] När det blir stilla ett par sekunder tror jag först att det är över. Men så kommer det ett nytt vrål. Och ett till. Det ebbar ut med ett sista desperat pip på slutet”.
Efter åsynen av dödskampen fryser Lina fast där hon står, för henne har tiden stannat. Snart gör en kollega henne medveten
om att hon står i vägen – de medvetslösa suggorna ska tippas ut där Lina står, och därefter hängas upp för avblodning. – Det här är inte bra, är det enda en chockad Lina får ur sig till en kollega som hört grisarnas skrik, men inte tittat. – Nej, det är det inte, får hon till svar.
I mars publicerades Lina Gustafssons reportagebok om månaderna hon orkade jobba på slakterivikariatet innan hon sa upp sig. Recensenterna på de svenska kultursidorna berömde boken, i exempelvis Göteborgs-Posten med orden ”lika kompetent som uppriktigt tar författaren med läsaren på en färd in i de mörkaste delarna av vår civilisation”. För insatserna blev Lina Gustafsson dessutom no-
MEN EKOGRISAR DÅ? Det finns två typer av ekologisk grisproduktion i Sverige: KRAV-godkänd och EU-ekologisk. Bägge kräver att grisarna får ekologiskt foder samt utevistelse. Men medan KRAV kräver utevistelse i gräsbevuxna hagar under sommaren, så räcker det för de EU-ekologiska grisarna att komma ut i en mindre rastgård på betong intill stallet. Bara cirka en procent av alla grisar i Sverige är KRAV-godkända och får komma ut på bete, resten hålls inomhus året om.
Grisiga fakta
Grisarnas sviniga tillvaro i siffror
39 %
av svenskarnas köttkonsumtion utgörs av griskött.
99 %
av grisarna i Sverige får aldrig komma ut för att böka och beta.
18 %
av smågrisarna dör inom en månad från födseln.
50 %
av all vaken tid vill grisen böka och beta, en omöjlighet i konventionell grisuppfödning inomhus där understimulansen leder till beteendestörningar.
HOPP FÖR JULGRISEN Allt fler väljer bort julskinkan och äter ett grönare julbord istället.
minerad till utmärkelsen Årets Veterinär. Numera jobbar hon på Södra Djursjukhuset utanför Stockholm. – Jag kände mig starkare innan jag började jobba på slakteriet. Jag trodde inte att jag skulle bli avtrubbad. Men att befinna mig där, och delta dag efter dag, bidrog till en normaliseringsprocess av sådant som egentligen är galet. För mig visar det hur massivt det här systemet är. Det är vad vi gör mot djuren som är problemet, inte de enskilda individerna som jobbar i systemet, säger Lina Gustafsson.
Riksdagsledamoten Elin Lundgren (S) hör till personerna som läst boken, hennes omdöme blev ”fy fan för hur vi beter oss”. I mars frågade Elin Lundgren vad landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) gör för att arbeta för alternativa bedövningsmetoder. Svaret kan summeras till: bedövningsmetoderna följer EU-lagstiftningen, det behövs mer forskning och kunskap, jag har förtroende för att branschen och myndigheterna upprätthåller en god djurvälfärd.
DE FLESTA ÄR ändå överens om att koldioxidbedövningen inte duger och att mer forskning behövs. Den största forskningsinsatsen i Sverige skedde 2015, när Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) publicerade en rapport om koldioxidbedövning, vilket bekostades av Jordbruksverket. Forskningen leddes av Bo Algers, professor emeritus vid SLU, som senare uttryckte missnöje över att rapporten inte tagit skruv hos myndigheter och makthavare. – Vi har inte fått så mycket respons av Jordbruksverket på slutresultatet och det bedrivs inte så mycket forskning på att hitta bättre, alternativa metoder. [Koldioxidbedövning] anses vara det mest lönsamma och effektiva sättet för slakterierna att bedöva stora besättningar djur på, sa Bo Algers till SVT.
Professorns ståndpunkt är glasklar: bedövningen är dålig och måste stoppas. Metoden dömdes ut av djurskyddsskäl så tidigt som 2004 av EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet). I en ny rapport från maj 2020 bekräftade EFSA återigen att metoden måste ersättas. Nu kräver Djurens Rätt ett slutdatum: målet är att bedövningsmetoden ska förbjudas i EU från 1 januari 2025. – Att det här fortfarande är den vanligaste bedövningsmetoden vid slakt av grisar är en skandal. Vad grisar och andra djur utsätts för i samband med slakt talas det väldigt tyst om från både näringen och från politiskt håll, av förklarliga skäl. En stor del av allmänheten tror nog att när grisar slaktas i Sverige så sker det snabbt och smärtfritt. Men det är inte sanningen och det behöver alla få veta, för grisarnas skull.
Det här vill Djurens Rätt
1. Alla grisar ska få vara utomhus. 2. Den plågsamma koldioxidbedövningen ska upphöra. 3. Slut på kirurgisk kastrering av hangrisar. 4. Att fler ska välja vego.
I DEBATTEN Den 4 november höll Djurens Rätt ett digitalt riksdagsseminarium om grisslakt, där riksdagsledamoten Magnus Manhammar (S) uppmanade svenskarna att bojkotta griskött så länge plågeriet pågår, vilket Tidningen Syre rapporterade om. I september skedde flera salmonellautbrott hos grisar i Skåne. Som svar skrev lokalavdelningen i Karlskrona insändare om vikten av vego, vilket publicerades i lokaltidningarna BLT och Sydöstran.
Det säger Linda Björklund som är sakkunnig etolog på Djurens Rätt. I november deltog Linda Björklund och veterinären Lina Gustafsson i Djurens Rätts riksdagsseminarium om grisslakt, med målet att stärka den politiska viljan att stoppa koldioxidbedövningen i Sverige.
För Lina Gustafsson och många andra finns det ett före och efter synen av panikslagna grisar som gasas tills medvetslöshet inträder. För Lina kändes det farsartat att anmärka på fuktiga strömedel, halkrisker i drivgångarna eller små bajsfläckar på de döda griskropparna, när allvarligt djurplågeri väntade i koldioxidgropen – helt lagligt. Hur detta går ihop i ett land med självbilden ”världens bästa djurskydd” har etologen Linda Björklund en förklaring till. De främsta argumenten för koldioxidmetoden är att grisarna är ett flockdjur som då bedövas i grupp samt slipper fixeras. Gruppbedövningen är också nyckeln till slakteriernas höga tempo, på Lina Gustafssons arbetsplats var snittet 480 slaktade grisar per timma. Att införa en mindre plågsam bedövningsmetod innebär att slakterierna tvingas bygga om, investeringar som den redan pressade grisindustrin inte har råd med. – Detta är en förklaring, men inte en godtagbar ursäkt till att koldioxidbedövningen fortfarande är den vanligaste. Koldioxiden gör att grisarna upplever smärta, obehag och stark ångest. De kämpar för sina liv och det kan ta uppemot flera minuter innan de förlorar medvetandet. Det enorma lidande som grisarna utsätts för i samband med slakt måste få ett slut, säger Linda Björklund.
EN BÖRJAN PÅ ett bättre liv för grisarna i Europa startar i Bryssel. En av de svenska EU-politikerna som lovat att stå på djurens sida sitter och distansarbetar i en lägenhet tio minuter från parlamentsbyggnaden. På socialdemokraten Jytte Gutelands skrivbord finns dator, plattor, telefoner samt förberedelser inför veckans jordbrukspolitiska tal och omröstningar. Just den här veckan röstade hon också bestämt nej till förslaget om att förbjuda ord som sojakorv och vegoburgare. – Förslaget var trams. De vegetariska alternativen har funnits i decennier men inte förrän nu har köttindustrin verkligen hotats. Förslaget framstod som konstigt för många, men bakom det ligger lobbyism från köttindustrin, säger Jytte Guteland.
VARJE ÅR FINNS en pott på 620 miljarder kronor som betalas ut i olika former av lantbruksstöd runt om i EU – denna gigantiska summa utgör hela 40 procent av EU:s budget. Stöden är utformade så att högintensiva jordbruk premieras, medan mindre lantbruk (med bättre förutsättningar för utökat djurskydd) dukar under. – Ju mer grön man är desto bättre stöd borde man få, men absurditeten i den gemensamma jordbrukspolitiken är så överväldigande. En tysk bonde sa till mig för flera år sedan: ”min pappa hade 70 grisar, jag har 700 grisar, och min yngre granne
har 3 000 grisar”. Om varje generation ska öka produktionen i den här takten inser vem som helst att katastrofen är runt hörnet, eller, den är redan här, säger Guteland.
Att gris råkar rimma på kris är ett målande sammanträffande – branschorganisationen Sveriges Grisföretagare rapporterar att nästan hälften av de svenska grisföretagen försvann mellan 2007 och 2016. De som blev kvar intensifierade produktionen, antalet slaktade grisar i Sverige har förblivit konstant de senaste åren. Torkan under 2018 som orsakade foderbrist gjorde att stålbadet fortsatte, och nu hänger det globala hotet om afrikansk svinpest över branschen. Men vissa länder saknar inte grisproducenterna. Tidningen Land Lantbruk rapporterar att Nederländerna är beredda att betala motsvarande två miljarder kronor för att få bort dem. Under
2019 lanserades ett uppköpsprogram som ska få bort grisgårdarna närmast bostadsområden, samt omskola de grisbönder som väljer att sluta. Hela 80 procent av grisbönderna som hamnat i konflikter om stanken från gården har uppgett att de vill bli utköpta. Prognosen är att en miljon färre grisar kommer gå till slakt varje år i Nederländerna. – Det är precis sådana här initiativ som vi vill se fler av. Istället för att favorisera köttindustrin måste EU-pengar och politiska reformer sättas in för att främja en övergång till växtbaserade alternativ och hjälpa de bönder som vill vara med i förändringen, säger Moa Richter Hagert, kommunikationschef på Djurens Rätt.
Jytte Guteland håller med om att djärv politik är det som behövs just nu. – Normen kring jordbrukspolitiken i EU är väldigt stark. Det finns stor rädsla om hur branschens ekonomi drabbas kortsiktigt. Det finns alltid en viss smärta i ett paradigmskifte, men på längre sikt är jag övertygad om att omställningen är den enda hållbara lösningen, säger hon.
När det kommer till grisarnas liv är de vanligaste samtalsämnena EU-politiker sinsemellan de väldokumenterade lagbrotten vid djurtransporter och grisstympning. Redan för cirka 20 år sedan förbjöd EU rutinmässig svansklippning och tandklippning av grisar, trots det utsätts 90 procent av grisarna i EU för någon form av stympning. Den plågsamma koldioxidbedövningen är alltså inte hetaste frågan i EU, och Jytte Guteland medger att hon aldrig sett någon film från koldioxidschakten. – Men jag vill gärna se. Frågan borde vara het, men jag har inte debatterat den på senare år. Den borde vi lyfta igen, absolut. Jag tror den uteblivna diskussionen är en blandning av okunskap och att man inte orkar sätta sig ner och fundera över djurens situation, man väljer att blunda lite.
Men det finns chans till förändring. Efter initiativ från Djurens Rätt och samarbetsorganisationen Eurogroup for Animals har det svenska forskningsinstitutet RISE pekat ut metoder som har potential att ersätta koldioxidbedövningen. Bland annat bättre gaser, gasbedövning i flera steg och bättre fungerande elbedövning. Det här arbetet har lett till att EU-parlamentet lagt fram ett förslag om att forska fram och utveckla bättre bedövningsmetoder. Förhoppningen är att EU-kommissionen avsätter pengar till denna satsning. – Att EU-pengar satsas på att komma bort från koldioxidbedövningen av grisar är ett av våra huvudmål för året, säger Moa Richter Hagert på Djurens Rätt.
Jytte Guteland har noterat ett skifte i
djurskyddspolitiken inom EU. – EU-parlamentarikerna är mer intresserade i dag än för sex år sedan, då jag blev invald. Många av de yngre ledamöterna är på tårna när det gäller djurfrågorna.
Hon berömmer också påverkansarbetet som djurrättsorganisationer gör inom EU. – Ett starkt folkligt stöd behövs för förändring, men det är organisering som avgör, en länk behövs till det som händer inne i parlamenten. Djurrättsorganisationerna spelar en otroligt viktig roll. Jag noterar att stor del av förändringsarbetet som pågår i EU-parlamentet just nu beror på väldigt duktiga och engagerade organisationer som visar hur verkligheten ser ut, och inte ger upp.
TROTS MASSNEDLÄGGNING AV svenska grisföretag, klimatkris, torka och svinpestpanik har antalet slaktade grisar i Sverige förblivit förhållandevis konstant genom åren – fram tills nu. Under första halvåret 2020 så minskade köttkonsumtionen för första gången. När Djurens Rätt räknade om slaktkilon till individer visade det sig att ändringarna i konsumtionsmönstren inneburit att 60 000 grisar slapp födas, leva och dö i köttindustrin (jämfört med samma period året innan). Hur andra halvan av 2020 kommer att se ut kvarstår att se. Veterinären Lina Gustafssons vikariat på slakteriet skedde inför jul och under de tre månaderna dödades 180 000 grisar enbart på hennes arbetsplats. Samma år rapporterade SVT att flera ton med julskinka fick slängas och skänkas, försäljningen av julskinka har minskat stadigt sedan 2015. – Det är ändå väldigt glädjande att så många kan tänka sig avstå från julskinkan. Den bästa julklappen du kan ge till grisarna är att inte äta dem, konstaterar Emma Bäckström på Djurens Rätt.
Griskött spelar en huvudroll på det traditionella julbordet: julskinka, prinskorv, julkorv, sylta, grisfötter ... Men julskinkans centrala roll är inte så traditionstyngd som man kan tro, rätten introducerades på 1800-talet och i snabb takt har allt fler svenskar visat sig beredda att rucka på rutinerna runt julbordet. Julen 2018 gjorde Novus en undersökning på uppdrag av Djurens Rätt, som då visade att var tredje svensk kan tänka sig att fira jul utan skinka. Bland unga vuxna är vegoviljan som starkast, hälften av dem är redo att skippa skinkan.
Grisiga fakta
Här är fyra viktiga siffror om grispolitiken.
Jytte Guteland (S) är glad över den gröna våg som nu sköljer över EU. Hon sitter även i den kommitté som ska granska djurtransporterna i EU.
– Att säga åt folk vad de ska äta kan vara väldigt känsligt, särskilt när det är kopplat till så starka traditioner som julen. Därför jobbar vi för att informera om hur grisarna har det så att det blir enkelt att ta ett informerat beslut om vad man vill äta på julbordet, säger Emma Bäckström.
FÖR STEVE OCH Derek, papporna till grisen Esther, så trillade polletten ner den dagen de stod och stekte bacon inför deras nya, skära familjemedlem. I takt med att Esther växte stod det klart att hon var en flykting från en djurfabrik, dessutom hade hon under sina första dagar i livet
46 %
av svenskarna tycker att djurrätt är en viktig valfråga.
88 %
vill att företag ställer högre djurskyddskrav än lagen.
40 %
av EU:s budget går till jordbruksstöd.
40 %
minskningen av antalet grisföretag i Sverige sedan 2007. De som är kvar håller fler djur – antalet grisar är konstant.
fått svansen avklippt. Esther är av rasen yorkshire och hennes liv skulle avslutats efter sex månader i en koldioxidgrop någonstans i Kanada. Men nu är hon åtta år gammal och väger 250 kilo – ungefär som en isbjörnshona. Esther är fortfarande lika uppfinningsrik när det gäller köksplundringar, hon älskar veganska muffins och färsk frukt men ratar rå potatis. Esther bor både utomhus och inomhus, är rumsren och öppnar ytterdörren själv, två av hennes bästisar är hunden Phil och kalkonen Cornelius. Esther gillar dragkamp, brottning, tafatt och håliga bollar som släpper ifrån sig godis när hon puttar dem framför sig. Hennes storlek ledde till att Steve och Derek flyttade till en gård där de grundande ett hem för hemlösa djur, där 30 andra grisar fått flytta in. Esther är nu världens mest kända influencergris vars liv följs av miljontals människor världen över, trots magnituden så sköter Steve och Derek alla uppdateringar och kommentarer själva. – Det är en väldigt central del av vad vi gör. Vi vill att människor ska bilda en relation med Esther, om än bara en digital sådan för de flesta. Följarnas relation med Esther är kraftfull, den hjälper dem att se grisar från en annan synvinkel. ”Esther-effekten” har bara blivit allt starkare, säger Steve Jenkins.
I förordet till boken om Esthers liv tackar de henne för allt hon lärt dem om det stora i att vara snäll. – Och till de miljontals Esther som finns runt om i världen som inte haft lika tur. Förlåt, vi älskar er, och vi kommer aldrig sluta kämpa för att ge er ett namn. ●
GRISLÄSNING FÖR ALLA
1
ÄLSKADE LILLA GRIS (1982) av Ulf Eriksson och Eva Eriksson. En av de mest älskade barnböckerna genom tiderna handlar om griskultingen Pellen som adopteras av två barn.
2
MIN VÄN CHARLOTTE (1952) av E.B White. Barnbok om grisen Wilbur som räddas från slakt av spindeln Charlotte. Sålts i över 45 miljoner exemplar och filmatiserats flera gånger.
3
ESTHER THE WONDER PIG: CHANGING THE WORLD ONE HEART AT A TIME (2016) av Caprice Crane. Sagan om världens mest kända gris började med ett minigrisbedrägeri.
4
RAPPORT FRÅN ETT SLAKTERI: EN VETERINÄRS BERÄTTELSE (2020) av Lina Gustafsson. Hyllat självbiografiskt reportage om vardagen på ett helt vanligt grisslakteri.
5
LESSER BEASTS: A SNOUT-TO-TAIL HISTORY OF THE HUMBLE PIG (2015) av Mark Essig. Om grisens roll i människans historia och kultur, och deras öden i djurfabrikerna.
6
BÖKA PÅ BETONG: OM GRISARNA I KÖTTINDUSTRIN (2014). En rapport från Djurens Rätt som finns på Djurens Rätts sajt och i webbshoppen.
Fokus Naturen vs. grisfabriken
Livet som grisen vill leva och verkligheten i livsmedelsindustrin.
av Josefin Strang
Första tiden i grisfabriken � Mamman hålls dräktig 75 procent av livet och föder fyra till fem kullar innan hon slaktas. En vecka innan beräknad födsel stängs hon in i en grisningsbox. Genomsnittlig kullstorlek är ungefär 15 kultingar.
� Hangrisar kastreras någon dag efter födseln för att minska risk för dålig smak på köttet samt aggressivitet. I Sverige får de bedövning men upplevelsen är ändå skräckfylld och bedövningen tar inte bort all smärta vid ingreppet. Var femte smågris dör första levnadsmånaden. Efter fyra veckor tas smågrisarna abrupt från mamman. Födsel och första tiden i frihet � Framåt vårvintern går hon undan för att bygga ett bo, även om det finns ett färdigt bo så vill hon bygga ett eget. Vanlig kullstorlek är fem till sex kultingar. Efter några dagar börjar suggan göra utflykter till resten av flocken, snart hänger smågrisarna på.
� Två veckor efter födseln lämnar familjen boet. Kultingarna följer med resten av grisflocken med suggor och nyfödda. Avvänjningen sker successivt och avslutas vid tre till fyra månaders ålder. I det vilda stöts fjolårskultingarna bort inför nästa grisning.
Hem och mat i frihet � Grisen hämtar gärna torra bäddmaterial till sin sovplats, som ska ligga i lä. Toaletten ligger en bit bort. Grisen kan inte svettas och vill ha vatten eller lera i närheten att svalka sig i.
� Grisen är en allätare som tillbringar större delen av dagen med att beta gräs och söka efter rötter, frukter, bär, spannmål och ryggradslösa djur, men ibland även gnagare, fågelungar och ägg. Fyra kilo mat om dagen är normalt för ett vuxet vildsvin.
FRITIDEN
LIVET
� Hemmet � Maten
Hem och mat i grisfabriken � I slaktsvinsstall finns rader av boxar på tre gånger tre meter med uppemot tio grisar i varje box (knappt en kvadratmeter vardera). Boxen har vattennipplar, utfodringsränna, utrymme med spaltgolv för avföringen och ofta alldeles för skral mängd strö.
� Utfodring sker två till tre gånger om dagen och består till 90 procent av spannmål, resten är vitaminer, mineraler och proteinfoder (såsom soja). Konkurrensen är stor, situationen är stressig. Daglig fodergiva är normalt runt två kilo.
Fritiden i grisfabriken � Betongunderlag och ströbrist gör att grisarna inte har något att göra mellan utfodringarna på de nio kvadratmeterna. En dansk studie visar att grisar ofta blir passiva, sover mycket och bara är aktiva fyra timmar om dygnet. Beteendestörningar är vanliga, såsom att bita på varandra eller inredningen. Fritiden i frihet � Hälften av all vaken tid tillbringas med att böka, beta, utforska och födosöka, normalt inom tio till tjugo kvadratkilometer. De är aktiva mellan sex till åtta timmar om dygnet, men kan vara aktiva dygnet runt vid dålig tillgång på mat.
LIVETS BÖRJAN
� Födseln � Första tiden
LIVETS SLUT
� Sjukdom � Döden
FRAMTIDEN
Sjukdom och död i frihet � Vildsvin är generellt friska och undviker kontakt med människor. Men nu pågår ett globalt och allvarligt utbrott av den smittsamma, obotliga och extremt dödliga sjukdomen afrikansk svinpest, som påverkar både vilda och tama grisar (men inte människor).
� En gris kan bli 15–20 år gammal. Bland vildsvinen blir bara var tionde individ äldre än fyra år. Jakt är dödsorsaken i nio av tio fall. Trafikolyckor och drunkning förekommer, svält och kyla är ovanligare dödsorsaker. Sjukdom och död i industrin � Vanliga sjukdomar i grisfabriken är liggsår, magsår, bitskador på svansar, infektioner, diarré, hältor och psykisk ohälsa som yttrar sig i beteendestörningar. Inom EU är det vanligt att grisar utsätts för smärtsam stympning trots att det är olagligt sedan många år tillbaka.
� Kring sex månaders ålder har slaktvikt uppnåtts (runt 100 kilo). De blir fösta ombord på lastbilar – stress, hälta och bitsår är vanliga. Vanligast är att de drivs i grupper till koldioxidschaktet, där de gasas till medvetslöshet under stark ångest och smärta.
Framtiden för grisfabriken � Den globala populationen på en miljard tamgrisar har länge varit förhållandevis konstant, men i Sverige minskade griskonsumtionen i början av 2020. Djurrättsorganisationer i EU arbetar just nu med fokus på att stoppa stympningar, fixering av grisar och koldioxidbedövning. En kommitté ska granska djurtransporter i allmänhet, mer om det på sidorna 18–19. Framtiden i frihet � Utöver svinpesten är jakt det största hotet. I fjol sköts 146 068 vildsvin i Sverige och LRF vill öka antalet för att minska skador på grödor. En vanlig missuppfattning är att vildsvinet är en invasiv art, men de har funnits i Skandinavien sedan istidens slut.
