Miss Li:s mission

MISS

20 Djurens Rätt Nummer 4 2021 ION

Mötet Hon har radat upp hitlåtar, vunnit priser och var Sveriges mest strömmade kvinnliga artist 2020. Ändå är det två helt andra saker som sticker ut när LINDA KARLSSON summerar vad som varit viktigast under de senaste åren i livet: Hundarna Bosse och Kenta. Och att bli vegan. av Karin Wallén

Djurens Rätt Nummer 4 2021 21IONMISS LI:S

Mötet Mobilen har börjat glappa lite. Det går inte att spela in låtidéer utan handsfreelurar, men Linda Karlsson, mer känd som Miss Li, vill inte byta ut den när den trots allt fortfarande går att ringa med. – Jag är rätt mycket anti-konsumtionshets, säger hon, och hunden Bosse, eller om det är Kenta, skäller i bakgrunden.

D

ET ÄR EN höstförmiddag i Stockholm och de har precis tagit en promenad i närheten av studion. I slutet av september släpptes hennes senaste album, Underbart i all misär, på svenska. Och i november kom samma skiva – fast på engelska. Låtarna Complicated och Komplicerad har redan varit ute länge, strömmats flitigt och hörts i radio på båda språken.

Att översätta och ge ut låtar på två språk skulle nästan kunna ses som en form av återvinning, även om det inte var just detta faktum som gjorde att Miss Li utsågs till Sveriges mest hållbara artist förra året. Motiveringen handlade snarare om hur hon på ett färgstarkt sätt lyfter klimatfrågan, fortfarande köper sina klänningar på second hand, har turnerat med tåg – och gör klimatsmarta matval. Vegetarian har hon varit i ungefär sex år, vegan i fyra. Valet att sluta äta kött var en vändpunkt som betytt mycket för henne personligen. Så mycket att det nu, när hon än en gång inlett sökandet efter hur nästa album ska låta, har börjat sippra sig in i hennes skapande. – Häromdagen skrev jag en dikt, eller om det är en låt kanske, som handlade om djurrättsfrågor. Kanske spelar jag in den och släpper den på Instagram eller så blir det en låt till nästa album. Jag skulle i alla fall inte vara rädd att göra det. Vi får se, säger hon.

DET STORA ENGAGEMANG hon i dag känner och visar för djurrättsfrågor är sprunget ur en speciell händelse – en ögonöppnare som skulle förändra mycket. Det var på en bensinstation i Tyskland. Turnébussen hade stannat till en stund och en bit bort stod en djurtransport parkerad. Linda och några i bandet hade just köpt varsin korv på macken när hon drogs bort till transporten, och tittade in genom ett av lufthålen. Det hon såg där skulle förändra henne för alltid. – Jag såg grisar som i princip var staplade på varandra. De var törstiga och hade skador på öron och svansar, det var röda rispor och blod. Jag såg rakt in i ögonen på en av dem, och det var som att den vädjade om att bli räddad.

Upplevelsen var stark, och den följde med henne, inte bara in på turnébussen utan ända hem. Det här var långt ifrån den bild hon hade fått med sig från skolbesök på en liten gård utanför Borlänge, och långt ifrån de gulliga historier som berättades på mjölkförpackningarna.

Efter ett tag kände hon att det inte gick att rättfärdiga att äta kött längre. På midsommardagen 2015 fick det vara nog. – Jag började googla runt för att få mer information om djurhållning och djurrättsfrågor. Jag kunde nästan inte tänka på annat. Grät på nätterna. Och jag började engagera mig väldigt mycket, säger Linda.

I ungefär samma veva skaffade hon sin första hund, maltesern Bosse. Han blev hennes ständiga följeslagare, en viktig del av hennes liv. Det var hennes första nära förhållande till ett djur och hon började tänka – varför skulle de där grisarnas liv vara mindre värt än hundens? DE SENASTE ÅREN hade också slitit hårt på hennes hälsa, ledproblemen som förföljt henne hade bara förvärrats under turnéerna, utan att få någon förklaring. Händerna funkade inte. Till slut kunde hon inte gå på toa själv eftersom hon inte kunde dra upp trosorna. Att skära en brödskiva var en omöjlighet.

Till slut fick Linda Karlsson diagnosen

Relationen med Bosse bidrog till att Linda ifrågasatte sin köttkonsumtion.

Kenta är så delaktig i låtskrivandet att han nästan skulle kunna räknas som upphovsman.

Fyrbent hejaklack efter korsbandsoperationen.

reaktiv artrit, en kronisk ledinflammation. Domen löd att hon aldrig skulle bli frisk och att hon inte skulle kunna fortsätta leva det liv hon tidigare levt. Turnéer och vilda scenframträdanden var bara att glömma och hon skulle bli tvungen att gå på tunga mediciner i resten av livet. Det sattes in bland annat cellgifter och kortison. Ovanpå det ett berg av piller för att dämpa

”Jag såg rakt in i ögonen på en av grisarna, och det var som att den vädjade om att bli räddad”

Efter en pandemi och röstproblem är det dags för en revanschsugen Miss Li att återvända till scenen. Under 2022 blir det turné.

MISS LI

Namn: Linda Karlsson Ålder: 39 år Bor: Stockholm Uppvuxen i: Borlänge Familj: ”En stor familj!” Aktuell: Med svenska albumet Underbart i all misär som kom ut i slutet av september och den engelska versionen av albumet som kom i november. Det förekommer lite ”strögig” då hon står på scen, men till våren och sommaren 2022 börjar den riktiga turnén.

”Det blir mer givande samtal när de inte känner sig anklagade. Man ger en knuff i rätt riktning bara”

biverkningarna.

Men när hon efter fem år med mediciner slutade äta kött hände något. Och det hände ganska snabbt. I slutet av varje månad brukade hon alltid ta en spruta för att lindra svåra smärtor och stelhet. – Efter tre–fyra veckor utan kött var det som vanligt dags för den där sprutan, men den här gången kändes det inte alls likadant. Jag frågade min läkare om jag kunde hoppa över den, och jag fick testa. När det gick bra kunde jag steg för steg trappa ner de andra medicinerna. Jag gjorde en plan för att bli medicinfri inom tio år. Men det tog bara ett och ett halvt år, säger Linda Karlsson.

I dag är hon symtom- och medicinfri, även om hon alltid kommer att ha den autoimmuna sjukdomen latent i kroppen.

Men det var trots allt för djurens skull hon slutade äta kött. Och när hon ser tillbaka på den första tiden beskriver hon sig skämtsamt som ”den dryga veganen” som föreläste för sina vänner över middagar. – Alla sa att de bara åt svenskt och ekologiskt, men för mig spelade det ingen roll. Jag kunde inte hålla tillbaka mina argument och allt jag ville att de skulle veta, säger Linda.

Hon skrattar lite åt minnet, inte för att hon ändrat ståndpunkt, men för att hon ändrat retorik. Hon märkte att hon fick mer mothugg om hon var arg, jämfört med när hon lite mer ödmjukt frågade folk vad de andra tyckte och tänkte i ämnet. – Det blir mer givande samtal när de inte känner sig anklagade. Man ger en knuff i rätt riktning bara. Även om jag inombords bara vill skrika ibland. Jag har fått träna på att hålla mig lugn. I TONÅREN VAR Linda Karlsson fotbollsspelare i damallsvenskan och gick på idrottsgymnasium. Men det var också i tonåren som musiken började komma in i hennes liv. Och med den, ett annat uttryckssätt. Hon började färga håret, bära annorlun-

Komplicerad är Miss Lis största hit hittills, de olika låtversionerna har strömmats över 70 miljoner gånger. Samarbetet Close Your Eyes, med Felix Jaehn och VIZE, börjar närma sig 200 miljoner lyssningar.

da kläder, och på olika sätt utmärka sig från de andra som gick ekonomiprogrammet på Hagaskolan i Borlänge. – Jag var ingen aktivist som var ute och demonstrerade som tonåring. Jag var så fångad i fotboll och sånt då. Det är som att den grejen har kommit som vuxen i stället. Men det har ju att göra med medvetenheten jag har fått.

I föräldrahemmet fanns dock alltid ett humanitärt engagemang. Familjen engagerade sig i flyktingar som kommit till Borlänge. De samlade ihop kläder och leksaker, gav bort pengar eller sålde saker för att kunna ge intäkterna till de som behövde dem bättre. En tjej från Minsk kom och bodde hos dem en hel sommar efter Tjernobylolyckan. – Vi hade verkligen inget överflöd. Men mina föräldrar har alltid tyckt att det är självklart att man ställer upp för andra människor. Man skulle ge en viss del till de som hade det sämre. På det sättet har jag nog fått en grund i att bry mig om det som känns fel.

På matbordet fanns det kött så ofta det var möjligt. Knappast oxfilé, konstaterar Linda, utan snarare fläskfilé. – På senare år har jag verkligen försökt få

”Bosse sket fullständigt i Miss Li. Därför är han det absolut det bästa som har hänt mig”

min familj att haka på mig och äta vegetariskt. Och det är ju så lätt att göra det i dag! Så nu är det nästan bara vegetariskt på julbordet.

RELATIONEN TILL DJUR under uppväxten inskränkte sig till familjens katt som levde ett ganska självständigt liv. Men när hunden Bosse gjorde entré i hennes liv blev den personliga relationen något helt annat. Och han kom i precis rätt tid.

Miss Li hade precis varit med i tv-programmet Så mycket bättre för första gången, och det hade blivit succé. Men framgången hade sitt pris. – Jag mådde väldigt dåligt efteråt. Gick in i en depression. Det kändes som att mitt liv var så ytligt. Jag var inte beredd på genomslaget det skulle ge. Plötsligt var jag

igenkänd överallt.

När hon öppnade dörren för att skaffa hund kom en kärleksfull tuss in i hennes liv. Och han struntade högtidligen i om hon syntes i tv-rutan. – Jag älskade honom för den enkla, rena kärlek som man har med ett djur. Jag var bara Linda med honom. Han sket fullständigt i Miss Li. Därför är han det absolut bästa som har hänt mig. Förutom att jag blev vegan, säger Linda.

Bosse och nästa hund, affenpinschern Kenta, var valpar när de välkomnades in i familjen. Om det skulle bli fler familjedjur framöver skulle det bli en så kallad rescue, konstaterar hon. En hund i behov av ett nytt hem.

HUNDARNA FÖLJER HENNE överallt och har även varit med på turnéer i Europa. Det är en självklarhet att de är med, och det är också en självklarhet att hon lyssnar på dem när de försöker kommunicera. – Andra säger att de är bortskämda. Men jag tycker det är bra att de kan berätta vad de vill, säger Linda och skrattar.

Kenta är den som går upp med henne varje morgon när hon ska skriva ny musik, medan Bosse, turnéveteranen, ligger kvar i sängen och undrar varför det är nödvändigt att gå upp så tidigt. Under pandemin har rutinen varit att gå upp i tid på morgonen, göra kaffe och sätta sig i soffan med Kenta och börja skriva. – Han älskar den stunden, och sitter jag inte där med honom när det är dags så säger han till mig.

PROCESSEN ATT SKRIVA låtar har sett lite olika ut genom åren. Och hur det börjar kan fortfarande skilja sig åt fundamentalt från en gång till en annan. – Det finns tusen olika sätt. Ibland kommer det en idé i duschen, eller så är det något som kommer under natten som jag skriver ner när jag vaknar. Eller så sitter jag helt enkelt och mjölkar vid pianot.

Sonny Gustafsson är Lindas make, men också hennes ständiga låtskrivarpartner och producent sedan 2007 och de fortsätter att jobba ihop. Men att få allt på plats är lite av en berg- och dalbana. Hon beskriver det som att det vissa dagar bara kommer skit, och sedan, när det är dags att gå hem, kanske någon kläcker en trött idé – en fras som låter som en låt. – Den absolut största kreativa boosten får jag personligen om jag varit deppig och är på väg upp. Jag får en sådan skjuts när jag är på väg upp. Man bara åker med av känslan av att livet kanske inte är så illa ändå. Men jag kan nog hitta en kreativ boost i alla lägen, säger Linda.

När hon ska skriva sina texter måste hon ändå tvinga det ur sig. Även om hon har en tydlig idé vad det ska handla om så gäller det att jobba hårt för att komma dit hon vill. Det handlar om att ta sig tiden och nöta fram det. – När jag var yngre hörde jag att Björn och Benny gick till jobbet varje dag för att skriva låtar, och jag minns att jag tyckte det lät så osexigt. Man skulle ju sitta uppe mitt i natten med ett glas vin! Den grejen har jag fortfarande i mig, men jag måste tweaka det många gånger innan jag är i mål. Så i dag är jag ändå mer Björn och Benny.

Men vad betyder skrivandet, mer än att det blir låtar av det i slutänden? – Det är terapi. Hundra procent. Det har varit mycket självinsiktstexter på senare tid. Jag har gått in i en fas i mitt liv där jag försöker städa upp bland mina dåliga sidor. Saker jag har tabbat mig med och gjort om och om igen, säger Linda, och konstaterar att det är ett favoritämne: att fundera på varför man är som man är.

Det är tydligt att många känner igen sig. – Just när man skriver känner man sig ensam. Men så släpper man en låt och får höra att andra tycker det känns som att jag skriver om dem. Då känns det nästan som man gör det tillsammans. Det är fint tycker jag.

På livescenen har Miss Li gjort sig känd som ett energipaket som skaffat sig många blåmärken när adrenalinet fått spontant utlopp. En gång ramlade hon till och med av scenen rakt ner i en älv.

Ett tag tog hon en paus från turnerandet och var enbart låtskrivare – hon skriver även åt andra – men nu när pandemin gjort att hon inte kunnat turnera eller framträda på länge finns ett sug efter att åter stå på scen. – Jag behöver absolut både låtskrivandet och att få stå på scen. Det finns en sån energi i att få möta publiken live. Utan den biten blir det inte helt komplett.

Responsen från lyssnare når henne dock på flera sätt. – Jag blir väldigt glad när folk säger att de känner igen sig och kanske har fått styrka att lämna en separation bakom sig med huvudet högt, eller att de har tagit sig igenom jobbiga perioder med hjälp av musiken. Då känner jag att det är värt något. ●

”Jag har blivit mycket mer medveten och engagerad. Då var jag mer obrydd och ryckte på axlarna.” 4 X SNABBA MED LINDA KARLSSON

1

Vilken låt önskar du att du hade skrivit? — En text som har inspirerat mitt sätt att skriva är Alanis Morissettes låt Ironic. Det är inte metaforiskt utan väldigt detaljerat. Det gillar jag.

2

Vems röst skulle du vilja ha för en dag? — Kate Bush. Jag såg henne på scen i London när hon gjorde sin återkomst efter 30 år. Det var fantastiskt att höra de gamla låtarna och det lät fortfarande bra.

3

Vad skulle Linda, 18, tänka om hon träffade Linda, 39? — Jag skulle nog vara ganska stolt över min resa och min personliga utveckling. Jag har blivit mycket mer medveten och engagerad. Då var jag mer obrydd och ryckte på axlarna. Men jag skulle kanske bli lite orolig för mitt vuxna jag också, eftersom jag har social fobi ibland. Det har nog kommit med att ha blivit en offentlig person. Men jag känner ändå att jag inte ska klandra mig själv, det är okej att känna så.

4

Vilket djur vill du vara för en dag? — En fågel. Fatta att se allting uppifrån och bara kunna segla runt där uppe. Vara en fiskmås som drygar sig och bajsar på folk.