Tillväxt kommer inte av sig själv

ESS MAX IV i regionen – TITA

Tillväxt kommer inte av sig själv Vikten av starka kopplingar mellan ESS och MAX IV, utbildningssystemet och industrin (Kortversion, TA3)

) Kortversion

Studien har författats och sammanställts av Oxford Research AB. Arbetet har skett i nära samarbete med Anders Axelsson och Christian Lindell vid Näringsliv Skånes Analysenhet; Olof Hallonsten (PhD) vid Forskningspolitiska Institutet, Lunds universitet; Christina Enichlmair vid KMUForschung i Österrike; Professor Stephen Roper och Lorraine Morley (PhD) vid The Center for Small and Medium Sized Enterprises (CSME) vid Warwick Business School; och Anne Dujin vid Centre de recherche pour l'étude et l'observation des conditions de vie (CRÉDOC) i Paris, Frankrike.

Studien har gjorts på uppdrag av delprojekt TA3 ”Förstudie kring kompetensförsörjning”, inom ramen för ”ESS/MAX IV i regionen – TITA”. För mer information om delprojektet och TITA som helhet hänvisas till www.essmax4tita.se. För kontakt med delprojektet TA3 hänvisas till Anders Axelsson, Region Skåne, anders.axelsson@skane.se. För frågor gällande denna studie specifikt hänvisas till Johannes Henriksson, analytiker vid Oxford Research, johannes.henriksson@oxfordresearch.se.

1. Introduktion Etableringen av forskningsanläggningarna European Spallation Source (ESS) och MAX IV tillhör de enskilt största vetenskapliga satsningarna i Sveriges historia. Med ESS och MAX IV står forskarsamhälle, näringsliv och det offentliga i Skåne och övriga Sverige inför stora utmaningar. Inte bara skall anläggningarna planeras, designas, byggas och drivas på ett tekniskt och ekonomiskt försvarbart sätt – man kan också tala om ett stort ansvar att tillvarata direkta och indirekta resultat av kunskapsproduktionen vid anläggningarna, och se till att satsningarna på lång sikt och i bred bemärkelse blir de tillskott till forsknings- och innovationssystemet de har stor potential att bli.

Ett högt kunskapsinnehåll i produktionen blir en allt mer avgörande faktor bakom ekonomisk tillväxt. En grundläggande förutsättning för befintlig och framtida industri i Skåne kommer därmed att vara tillgång på högutbildad arbetskraft.

I en aktuell utbildningsoch arbetsmarknadsprognos för Skåne med sikte på 2020 beräknas efterfrågan öka på högskoleingenjörer, civilingenjörer och annan teknisk och naturvetenskaplig kompetens.

Samtidigt visar beräkningarna på en överhängande risk för att det uppstår brist på dessa utbildningsgrupper.

Efterfrågan på civilingenjörer med inriktning mot teknisk fysik, elektro- och datateknik väntas exempelvis öka med hela 40 procent till 2020, och då är inte effekterna från etableringen av ESS och MAX IV medtagna i prognosen.

Dessa utmaningar är emellertid inte på något sätt unika för Skåne, utan något som kan observeras i hela OECD-området. Möjligheterna som etableringen av ESS och MAX IV innebär för Skåne och övriga Sverige i att erbjuda och utveckla konkurrenskraftiga utbildningar, attrahera världsledande kompetens samt främja regionens tillväxt på sikt är dock verkligt unika och bör tas vara på.

Kompetensförsörjningsfrågan påverkas av insatser inom ett flertal tillsynes vitt skilda fokusområden.

Strategiskt och målmedvetet arbete kring bostäder, internationella skolor, utbildning på grund- och forskarnivå, gemensamma utvecklingsprojekt med industri, universitet och forskningsanläggningar är några av de insatsområden som tillsammans skapar ett system för bästa tillvaratagande av ESS och MAX IV i Lund. Dessa insatsområden relaterar till olika grad till kompetensförsörjningsfrågan. Det behövs internationella skolor för familjemedlemmar till de utländska forskare som rekryteras till anläggningarna, det behövs kompetenshöjande samarbetsprojekt mellan lärosätena och näringslivet för att öka företagens möjligheter att leverera produkter och tjänster till ESS och MAX IV, och det behövs utbildningsinsatser på olika nivåer för att långsiktigt säkra näringslivets växande behov av högutbildad arbetskraft och teknisk kompetens.

Givet kompetensförsörjningsfrågans mångfacetterade karaktär tas därför i rapporten medvetet ett relativt brett perspektiv på vilka faktorer som ligger bakom en framgångsrik etablering av ESS och MAX IV i termer av anläggningarna som en tillväxtmotor för hela regionen.

Rapporten är en kortversion av TITAstudien ”Utbildnings- och kompetensbehov i spåren av ESS och MAX IV – ett kunskapsunderlag” och delvis också studien ”Industrins framtida koppling till ESS och MAX IV”. I följande kapitel presenteras studiens syfte och genomförande följt av en presentation av dess huvudsakliga resultat.

Avslutningsvis presenteras en rad strategiska rekommendationer relaterat till kompetensförsörjningsfrågan på basis av etableringen av ESS och MAX IV. Det är vår bestämda uppfattning att potentiella tillväxtmöjligheter från etableringen av ESS och MAX IV inte kommer av sig själva.

Strategiska satsningar och beslut hos olika regionala och nationella aktörer kommer att vara avgörande för om regionen skall ta tillvara på de möjligheter som två världsledande forskningsanläggningar medför.

2. Rapportens syfte Delprojekt TA 3 syftar till att genomföra en förstudie med inriktning att undersöka kompetensförsörjningsfrågan ur både ett utbildnings- som näringslivsperspektiv. Studiens syfte är därmed inte enbart att identifiera efterfrågade yrkesgrupper som en effekt av etableringen av ESS och MAX IV, utan att ta ett holistiskt perspektiv på kompetensförsörjningsfrågan innefattande tekniska, vetenskapliga och politiska aspekter.

Studiens övergripande frågeställning ligger i att besvara hur offentliga aktörer kan skapa bra förutsättningar för tillväxt utifrån etableringen av ESS och MAX IV i Lund.

Förstudiens mål är att sammanställa fakta, underlag, erfarenheter och lärdomar från motsvarande forskningsanläggningar internationellt som kan vara till stöd för det fortsatta arbetet i Skåne och Blekinge kring etableringen av ESS och MAX IV. Studien avser inte att kvantitativt uppskatta framtida effekter i

regionen som följd av anläggningarnas etablering.

När man bygger forskningsanläggningar som bokstavligt talat är unika, med ambitionen att uppnå effekter som tidigare inte skådats, i en specifik regional kontext kommer diskussionen kring sådana anläggningars effekter alltid omges av stora mått av osäkerhet. Däremot är det ytterst viktigt att ta fram en långsiktig strategi och handlingsplan för hur forskningsanläggningarna kan integreras i näringslivs-, innovations- och utbildningspolitiken.

Trots att det finns en översättningsproblematik över tid och mellan länder är det viktigt att TITA-projektet gör internationella utblickar till andra miljöer med liknande forskningsanläggningar. Centrala aktörer i regionen kan på detta vis skapa sig en fördjupad och realistisk bild av tänkbara utvecklingsvägar och de utmaningar och möjligheter som omger större och komplex forskningsinfrastruktur i Europa.

3. Genomförande En central utgångspunkt för delprojektet har varit att kompetensförsörjningsfrågan måste ses ur både ett utbildnings- och ett näringslivsperspektiv. Det handlar här om att tillskansa sig fördjupad kunskap om vilka kompetensinsatser som krävs både inom utbildningssystemet vid universitet och högskola, samt insatser för att öka det kunskapsintensiva näringslivets mottagarkapacitet av kunskap och forskningsresultat och öka dess chanser att bli leverantörer av produkter och tjänster till anläggningarna.



Tekniköverföring – Forskningen på området ger stöd åt uppfattningen att nya avancerade tekniker i stor utsträckning sprids i en utbudsdriven process, snarare än den ofta spridda uppfattningen att näringslivet/marknaden har förmåga att tidigt formulera behov av ny teknologi och kunskap, och därefter ta en ledande roll i de innovationsprocesser som förväntas följa av nya tekniska landvinningar.

Detta föranleder frågorna: Vilka funktioner finns etablerade vid de studerade anläggningarna för främjandet av industriell användning, avknoppningsföretag, teknikspridning till leverantörer och övrigt näringsliv? 

För att kunna konkretisera vilka utbildnings- och kompetensinsatser som behövs på kort och längre sikt är det nödvändigt att först kartlägga tänkbara effekter, mekanismer och insatser inom tre övergripande fokusområden: 

Bygg och instrumentering – Arbetet med att utveckla teknik och att bygga instrument och annan utrustning till ESS och MAX IV kommer inte att vara begränsat till Skåne och Öresundsregionen, utan kompetens ifrån universitet, forskningsinstitut och företag över hela Europa kommer att vara delaktiga.

Det enda möjliga tillvägagångssättet att bygga ESS och MAX IV är genom samarbete mellan europeiska aktörer i akademi, näringsliv och stat/offentlig sektor.

Detta föranleder frågorna: Vilken roll har regionala aktörer spelat i byggnationsfasen av andra forskningsanläggningar, hur har fördelningen av upphandlingskontrakt varit, och vilken roll har kompetensutbudet spelat?

Lokaliseringseffekter – Om regionen lyckas

attrahera kompetent arbetskraft till forskningsnära branscher på basis av forskningsanläggningens placering, leverera varor och tjänster till anläggningarna, och ta ny teknologi till marknaden är det ett tecken på positiva lokaliseringseffekter. Detta föranleder frågorna: Vilka direkta och indirekta lokaliseringseffekter kan härledas till forskningsanläggningarnas etablering, och vilka insatser har gjorts för att maximera dessa effekter?

I syfte att besvara ovanstående frågor genomfördes fallstudier i städerna Grenoble, Oxford och Villigen, samtliga med motsvarande forskningsinfrastruktur.

Fallstudierna har olika tyngdpunkt på de tre ovan beskrivna fokusområdena utifrån förutsättningar att samla in empiriskt material.

I nästa steg applicerades den kunskap som inhämtats från fallstudierna på de förhållanden som råder i Skåne och Blekinge. Intervjuer genomfördes med representanter från ESS och MAX IV, svenska universitet samt beslutsfattare på regional nivå.

Val av fallstudier och fokusområde 

I Grenoble finns neutronspallationsanläggningen Institut Laue-Langevin (ILL), grundat 1967, och synkrotronljusanläggningen European Synchrotron Radiation Facility (ESRF), grundat 1988.

Då ILL och ESRF har varit i drift en längre tid var det här framförallt intressant att studera vilka lokaliseringseffekter som kan identifieras i Grenoble över tid, och hur det omgivande samhället utvecklats tillsammans med anläggningarna.



I Oxford studerades neutronsforskningsanläggningen ISIS och synkrotronljusanläggningen Diamond Light Source. ISIS togs i drift 1985 medan Diamond togs i drift 2007. ISIS och Diamond erbjuder möjlighet att få inblick i erfarenheter från bygget av anläggningarna och hur anläggningarna strategiskt arbetar för att forskningen ska leda till nya företag, nya investeringar och höjd kompetensnivå i regionen.



I Villigen, Schweiz, studerades det multi-disciplinära forskningscentrat Paul Scherrer Institut (PSI) med neutronspallationsanläggningen ”Spallation Neutron Source” (SINQ), och synkrotronljusanläggningen ”Swiss Light Source” (SLS). Vid PSI finns en stark koppling till näringslivet och man har arbetat strategiskt för främjandet av avknoppningsföretag, utveckling av utbildningar och industriell användning. Av dessa anledningar fokuserade vi främst på tekniköverföring i fallstudien vid PSI.

4. Studiens huvudsakliga resultat Nedan presenteras de lärdomar som dras i studien utifrån de internationella fallstudierna och de intervjuer som genomfördes nationellt. Resultaten presenteras utifrån tre övergripande temaområden: Upphandlingsoch lokaliseringseffekter; Kompetensförsörjningsfrågan och anläggningarnas

roll i utbildningssystemet; samt Anläggningarnas koppling till industrin. För mer utförliga förklaringar samt bakgrund till resultaten samt referenser hänvisar vi till huvudrapporten.

4.1 Upphandlings- och lokaliseringseffekter ESS och MAX IV är stora investeringar och därför närmast definitionsmässigt attraktiva för de regioner i vilka de byggs – arbetstillfällen skapas, upphandlingskontrakt sluts, och regionen kan alltid i någon utsträckning sägas ”sättas på kartan” som följd av investeringen. Generellt kan man dock skilja på direkta och indirekta effekter av etableringen av storskaliga forskningsanläggningar. Direkta effekter är i allmänhet mätbara och därför till viss del förutsägbara, det rör sig om sådant som ökat antal arbetstillfällen och anläggningsarbete av det grundläggande slaget såsom byggnader, vägar, el- och vatteninstallationer, mm.

De indirekta effekterna är bredare i sin variation och till allra största delen oförutsägbara; bland dem märks möjligheterna att attrahera välutbildad arbetskraft till regionen, de mycket svårmätbara prestigeeffekterna i form av att ”sätta regionen på kartan”, samt helt och hållet oförutsägbara innovationseffekter. Ett antal studier (ex. ITPS, 2005) argumenterar för att de viktigaste effekterna är de indirekta och således de svårmätbara. Nedan presenteras de effekter som baserat på fallstudierna är mer/mindre troliga i spåren av ESS och MAX IV i termer av skapandet av arbetstillfällen, företagsetableringar och nya investeringar i forskningsinfrastruktur.

Ökad konkurrenskraft för regionala leverantörer - Under byggnationen av ESS och MAX IV kommer en stor mängd privata företag att vara involverade. De främsta effekterna av investeringskostnaderna för bygget av ESS och MAX IV (totalt 18 miljarder SEK) kommer troligen att utgöras av investeringar i teknisk och vetenskaplig utrustning och i maskiner. Effekter i form av fler nya arbetstillfällen lokalt kommer sannolikt vara mindre påfallande i denna fas.

Relativt få människor kommer att arbeta fysiskt på byggarbetsplatsen för anläggningarna – för MAX IV talas det om i genomsnitt 150 personer och som mest 300 under de mer intensiva perioderna. Denna arbetskraft kommer till viss del att hämtas från regionen, men även nationella och utländska entreprenörer och underleverantörer kan komma att stå för en betydande del av arbetskraften för den konventionella byggnationen, vilket har observerats i andra större infrastrukturprojekt i regionen. I ett längre perspektiv är dock antalet arbetstillfällen som de mer standardiserade byggmomenten genererar i regionen av mindre betydelse för den regionala ekonomin.

De stora effekterna ur såväl ett ekonomiskt som ett innovationsperspektiv ligger snarare i leveranserna av mer tekniskt avancerade produkter till anläggningarna. De internationella fallstudierna visar till exempel att leverantörer av teknisk utrustning till exempelvis forskningsanläggningen DESY i Hamburg åtnjöt stora positiva effekter som följd av att ha levererat till anläggningen. Här rör det sig om sådant som utveckling av nya produkter och möjlighet att leverera till nya marknader.

Leverantörer till TESLA Test Facility vid DESY (n=57)

Siffrorna ovan motiverar i sig insatser för att öka regionala leverantörers möjligheter att leverera till större forskningsanläggningar. Regionala leverantörer har samtidigt vissa fördelar som främst grundar sig på deras geografiska närhet till anläggningen.

Generellt kan man säga att en leverantörs geografiska avstånd under bygg- och instrumenteringsfasen ökar i proportion till hur tekniskt avancerad en efterfrågad vara eller tjänst är. Med andra ord, närhet till anläggningen spelar större roll för leverans av konventionell byggnation såsom byggnader, än för teknisk och vetenskaplig utrustning, varav det senare genererar mest positiva effekter på längre sikt.

En analys av upphandlingskontraktens fördelning vid bygget av de studerade anläggningarna pekar klart mot att värdlandet gynnas särskilt. Detta gäller även för europeiskt samfinansierade anläggningar som ESRF, där Frankrike får tillbaka nästan två euro i form av upphandlingskontrakt för varje euro de investerat. Sverige, via sitt engagemang i Nordsync, får tillbaka drygt en tredjedel av investeringskostnaden i upphandlingskontrakt. Cirka 80 procent av upphandlingen till ESRF sker nationellt, medan 44 procent sker i Isère-regionen där Grenoble är lokaliserat.

Hur stor del av upphandlingskontrakten som hamnar i värdlandet påverkas i sin tur av politiska aspekter.

Cirka 50-60 procent av upphandlingskontrakten vid ESS kommer inte att handlas upp på den öppna marknaden utan vara så kallade in-kind bidrag, där medlemsländer betalar i utrustning istället för reda pengar. För dessa kontrakt finns dock möjligheter för företag i regionen att gå in som underleverantörer i andra eller tredje led. Intervjuer med representanter för ESS och MAX IV samt med leverantörsföretag i fallstudierna pekar klart på vikten av att lokala företag arbetar proaktivt för att komma in som underleverantör till större teknikföretag, då de senare har större möjligheter att vinna stora upphandlingar Andel av köp och ordrar för ESS och MAX IV.

Fördelning av ordrar för ESRF mellan 19982006 60

2,5

50

2

1,9725

40

1,5 0,6525

30

0,3675

20

0,83 0,455

10

1

1,1575 0,77

0,355

0

Andel av finansiering

0,5

Dock finns det, vilket framgår särskilt tydligt för bygget av exempelvis Diamond i Oxford, en skillnad mellan vilka typer av upphandlingar som görs regionalt, nationellt och internationellt. Detta är viktigt då det framförallt är upphandlingar av mer högteknologisk art som får störst effekter på en regions konkurrenskraft på sikt.

Upphandlingar (vetenskaplig utrustning) utifrån lokalisering för Diamond Light Source

72%

80 60 40 20

16%

8%

4%

Oxford

Angränsande postnummer

Rekommendationer gavs även till företag att i större utsträckning samverka för att möta de hårda kompetens- och kapacitetskrav som ESS och MAX IV kommer att ställa på sina leverantörer. En annan viktig slutsats är att det finns behov av insatser för kompetens- och teknikutveckling hos de regionala företagen för att öka deras möjligheter att bli leverantörer. Ett bra exempel på detta finns i Interregprojektet Cluster for Accelerator Technology (CATE). CATE erbjuder befintliga företag i regionen ett kompetensutvecklingsprogram inom acceleratorteknik. Några företag i projektet kommer också att få möjlighet att bygga en acceleratormodul i samarbete med andra företag, universitet och experter från CERN.

Avkastningskoefficient

0

0 Övriga Övriga världen Storbritannien

Företagsetableringar i form av avknoppningsföretag - Om vi flyttar fokus till driftsfasen indikerar de internationella fallstudierna att finns det goda möjligheter att olika typer av avknoppningsföretag vid forskningsanläggningarna genereras.

Vid exempelvis PSI i Schweiz bildas i genomsnitt ett sådant företag årligen. Företagen startas i regel av tidigare personal vid anläggningen och inkluderar inte enbart forskare utan även teknisk personal som tillsammans utvecklar komponenter som kan säljas vidare till andra forskningsanläggningar internationellt. Samtidigt är det viktigt att notera dessa högteknologiska företag ofta är relativt isolerade från den övriga regionala ekonomin, givet deras extrema specialiseringsgrad. En utmaning är därmed att etablera längre värdekedjor i regionen i form av produktion och leverans mellan dessa forskningsintensiva företag och det breda näringslivet.

En annan potentiell lokaliseringseffekt är att företag väljer att förlägga verksamhet till regioner med liknande forskningsinfrastruktur i syfte att komma närmre anläggningarna. Utifrån våra fallstudier och intervjuer med forskare vid ESS och MAX IV dras slutsatsen att det är få, om ens några, företag som väljer att omlokalisera till de studerade regionerna enbart som ett resultat av att vara nära anläggningarna som sådana för genomförandet av experiment. Förutom större företag som Toyota, Novartis, Boehringer Ingelheim som finansierar egna strålrör, finns få exempel på företag som ser behov av att ha en ständig närvaro vid anläggningarna i användningssyfte. Det vanliga är att företag använder forskningsanläggningarna under en begränsad period. En betydande del av den industriella användningen genomförs vidare på distans av forskare vid anläggningen eller privata tjänsteföretag.

Tillgång till högutbildad arbetskraft en viktig konkurrensfaktor - Vad som däremot utgör incitament för företag att etablera närvaro i regioner med motsvarande forskningsinfrastruktur är tillgång till en kritisk massa av väldigt specialiserad teknisk kompetens, vilken enbart är tillgänglig på ett fåtal platser internationellt. För att exemplifiera, i rekryteringsprocessen av seniora forskartjänster till ESS inkommer i regel fem ansökningar från hela Europa. Detta på grund av de extremt specifika kompetenskrav som ställs. Att dessa kompetenser med ESS och MAX IV samlas i Lund kommer i vår mening utgöra ett större incitament för företagen att

placera forskningsavdelningar här än den faktiska tillgången till forskningsanläggningarna. Det är i linje med detta resonemang som kompetensförsörjningsfrågan blir central även för de industriella effekter som följer av ESS och MAX IV. Det är samtidigt enormt viktigt att beakta det tidsperspektiv som gäller för såväl teknikspridning som företagsetableringar när vi talar om ESS och MAX IV. Att industrin skall ta till sig den kunskap som genereras vid anläggningarna och omvandla den till kommersiellt gångbara produkter bör ses i ett långt tidsperspektiv. Först skall exempelvis anläggningarna tas i drift – full drift för ESS runt 2025 och för MAX IV är det enbart en fjärdedel av kapaciteten sett till antal strålrör som tas i drift 2015.

Möjlighet till nya investeringar i forskningsinfrastruktur - Avslutningsvis är det intressant att peka på de tendenser till spårbundenhet som går att utläsa i regioner med motsvarande forskningsinfrastruktur. I Grenoble har det exempelvis skett något av en snöbollseffekt där placeringen av en forskningsanläggning i förlängningen lett till att nya sådana lokaliseras i regionen. Placeringen av Franska Atomenergikommissionen (CEA) och det nationella forskningsinstitutet CNRS i Grenoble för 60 år sedan gav exempelvis upphov till lokaliseringen av neutronspallationsanläggningen ILL och sedermera synkrotronljusanläggningen ESRF, och så vidare.

Tankesättet går att applicera även i en regional kontext för Skåne, där valet att etablera ESS i Lund påverkades av Lunds erfarenheter från MAX-lab och beslutet om bygget av MAX IV. Samtidigt bör man inte ha en övertro till att lokaliseringsprocessen alltid styrs av vad som är vetenskapligt mest önskvärt, utan att den politiska dimensionen ofta spelar en viktig roll. En tydlig framgångsfaktor för etableringen av nya forskningsanläggningar och institut i Grenoble har varit engagemanget bland tidigare forskare och lokala företagsledare som spelat en nyckelroll för lokala/regionala/nationella politiska beslut inom forskningsfrågor och lokaliseringen av nya forskningsanläggningar. En liknande beredskap, bred samverkan och handlingskraft krävs i Skåne om ambitionen finns att stå värd för framtida satsningar på svensk och europeisk forskning och forskningsinfrastruktur.

4.2 Kompetensförsörjning och anläggningarnas roll i utbildningssystemet Kompetensfrågan är i många avseenden central för en lyckad etablering av ESS och MAX IV. Förutom rekrytering till ESS och MAX IV är det viktigt att ta ett kompetensförsörjningsperspektiv när det rör industrins framtida användning av anläggningarna, regionala leverantörers möjlighet att leverera till anläggningarna och bredden på det akademiska användarsamhället i Lund.

Internationell rekrytering till ESS och MAX IV Antalet nya arbetstillfällen som anläggningarna direkt utgör i form av anställda är cirka 450 personer vid ESS och 250 personer vid MAX IV. ESS kommer i högre utsträckning än MAX IV behöva rekrytera personal utanför Sverige. Det kommer troligen också finnas ett stort politiskt tryck att de olika medlemsländerna skall vara representerade i organisationen.

Rekryteringen till framförallt ESS präglas av ett förhållande där ju mer specifik en efterfrågad tjänst är, desto mer ökar det geografiska avståndet från Sverige.

Administrativ personal rekryteras i regel lokalt medan seniora forskare i regel tas från utlandet. Vidare rör det sig om ett högst begränsat antal forskare som i praktiken kan vara aktuella för de extremt specifika tjänster som anläggningarna utlyser.

Kompetensförsörjningen är inte regional - Ett flertal andra universitet i Sverige som Linköping universitet, Uppsala universitet, KTH och Chalmers utgör viktiga delar i det system som står för den framtida kompetensförsörjningen till ESS och MAX IV och dess nationella användarbas.

Kompetensförsörjningen i termer av anställda vid anläggningen, aktörer involverade i instrumentutveckling och användarsamhället vid lärosäten och industrin är därmed i första hand inte regional, utan snarare nationell och i många hänseenden internationell. Ett alltför regionalt fokus på kompetensförsörjningsfrågan riskerar att underskattar den inverkan som andra forskningsmiljöer kommer att ha för utveckling och nyttjande av ESS och MAX IV. Det finns samtidigt betydande skillnader i storleken på användarsamhället nationellt idag för neutronspridning respektive synkrotronljus. MAX IV

är en fortsättning på en längre svensk forskartradition med starka kompetensmiljöer i Lund och vid andra svenska universitet, medan betydligt färre användare återfinns nationellt kring neutronspridning. Ett viktigt insatsområde ligger därmed i att i första hand säkra kompetensförsörjningen på sikt till universiteten inom naturvetenskap och teknik i allmänhet, och forskning som rör synkrotronljus och neutron-spridning i synnerhet. Det finns behov av initiativ till gemensamma utbildnings- och forskningsprogram som inbegriper flertalet lärosäten i Sverige, men även internationella samarbeten behöver byggas upp.

Möjlighet att integrera anläggningarna i utbildningssystemet – Vid Diamond Light Source i Oxford arbetar man särskilt aktivt med lokala skolor på grundskolenivå i syfte att väcka intresse för den forskning som sker vid anläggningen. Representanter från anläggningen besöker skolorna och informerar om forskningen vid Diamond samt visar upp praktiska applikationsområden. På nationell nivå arbetar Diamond tillsammans med nationella utbildningsmyndigheter för att ta fram läroplansrelevanta fallstudier, utbildningsmoduler och kompetensutvecklingsprogram för lärare inom naturvetenskapliga discipliner på grundskolenivå.

Vidare anordnas fortbildning för gymnasielärare kring hur man kan presentera forskningen på ett för ungdomar lättförståeligt sätt. Att sprida kunskap och information om anläggningarna är dock en läxa som beslutsfattare i Oxford lärt sig först på senare tid.

Tidigare, när enbart spallationsanläggningen ISIS var i drift, var det enligt lokala utbildningsrepresentanter inte ovanligt att lokala skolklasser åkte till CERN i Schweiz för att lära om större forskningsanläggningar, när sådana redan fanns tillgängliga i regionen.

förutsättningar att erbjuda internationellt konkurrenskraftiga utbildnings- och forskarprogram samt att från tidig ålder väcka intresse för naturvetenskap och teknik genom praktiska exempel.

Vid det schweiziska PSI arbetar man aktivt med en rad utbildningsprogram riktat mot olika yrkeskategorier och utbildningsnivåer.

Yrkesutbildning inom automatik, elektronik, informatik och konstruktion (CAD) erbjuds exempelvis.

Bakgrunden till yrkesprogrammen i anslutning till forskningsanläggningen är att säkra kompetensförsörjningen av yrkesgrupper som förutom forskarna är nödvändiga för anläggningens drift, liksom inom tekniskt avancerade industrier.

möjligheter att påverka utbildningsmöjligheterna vid Lunds och andra svenska universitet på ett flertal sätt. Studenter vid nystartade utbildningsprogram som exempelvis Naturvetenskap med fotoner och neutroner (180hp) vid Lunds universitet kan i framtiden ges möjlighet att utföra praktiska moment vid anläggningarna, vilket med största sannolikhet kommer att öka programmens attraktivitet. Vidare finns möjligheten att Lunds universitet blir ett internationellt center för utbildning av acceleratorforskare. I förlängningen medför en integrering av ESS och MAX IV i utbildnings- och forskarutbudet vid Lunds universitet att en talangpool byggs upp i regionen, tillgänglig för såväl forskaranläggningarna, industriella användare som leverantörer av högteknologiska varor och tjänster.

Laboratoriet iLAB vid PSI erbjuder studenter på grundnivå (årskurs 1-9) möjlighet att genomföra olika typer av experiment vid anläggningen. År 2010 besöktes iLAB av hela 180 skolklasser med syftet att i tidig ålder väcka ett intresse för naturvetenskapliga ämnen bland skolelever i regionen. iLAB finansieras av en rad industriella partners såsom ABB, Siemens och Alstom samt med offentliga medel.

PSI är även djupt involverat i utbildningsprogram på högre nivå i Schweiz. Inför läsåret 2008/09 lanserade exempelvis universiteten EPF Lausanne och ETH Zürich det första gemensamma utbildningsprogrammet någonsin under namnet Master of Science in Nuclear Engineering. Utbildningsprogrammet består av en termin vid ETH i Zürich, en termin vid EPF i Lausanne, och en till två terminer vid PSI med möjlighet till praktik vid privata företag.

Studenter som valt att läsa programmet erhåller extra studiestöd från offentligt håll för de omkostnader som studier vid tre olika orter medför. Utbildningen genomförs helt på engelska och är ett bra exempel på hur det offentliga praktiskt kan arbeta för att involvera olika aktörer i det regionala utbildningssystemet, forskningsanläggningar och privata företag i ett gemensamt utbildningsprojekt som säkrar kompetensförsörjning på sikt.

Det absolut viktigaste budskapet utifrån fallstudierna är att utbildningsinstitutionerna i regioner med motsvarande forskningsinfrastruktur har unika

Stora utbildningsmöjligheter i spåren av ESS och MAX IV - I vår mening finns det stora

Tillgång till synkrotronstrålning är väsentlig för konkurrenskraftig forskning i flera discipliner som materialvetenskap, nanovetenskap, bioteknik, strukturbiologi, miljövetenskap, geologi, paleontologi m.m. MAX IV skulle göra svensk forskning i dessa fält betydligt mer konkurrenskraftig samt att de nya och utökade möjligheterna vid MAX IV skulle utvidga användningen av synkrotronstrålningen till nya områden vid universiteten med många fler användare. På samma sätt är det viktigt att konkretisera hur ESS kan integreras i de svenska utbildningssystemen.

4.3 Forskningsanläggningarnas koppling till industrin Det är genom leverans till, eller användning av, ESS och MAX IV som fokus i rapporten på teknikspridning mellan den regionala industrin och forskningsanläggningarna ligger. Företag som använder forskningsanläggningar likt ESS och MAX IV återfinns idag främst inom exempelvis läkemedels, mikroelektronik- och livsmedelsbranschen (se nedan).

Andel direkt industriell användning av synkrotron- och neutronspridningsanläggningar i Europa utifrån bransch

Läkemedel-bioteknik 5%

5%

Mikroelektronikkommunikation Kemikalier-olja-plast

5% 5%

Livsmedel

10% 60% 10%

Transport Byggnadsmaterial Övrigt

Företag kan närma sig forskningsanläggningar likt ESS och MAX IV genom att antingen köpa stråltid (direkt användning utan krav på att publicera resultatet) eller delta i forskningsprojekt med forskargrupper vid exempelvis universitet (gratis så länge resultatet från experimentet publiceras offentligt). Det finns dock en rad faktorer som historiskt utgjort barriärer bakom industriell användning, vilka beskrivs nedan.

Barriärer bakom industriell användning - Både synkrotronljus- och neutronspridningsanläggningar är användarfaciliteter, vilket betyder att deras främsta uppgift är att tillhandahålla högkvalitativ experimentutrustning för vetenskapssamhället att använda. Anläggningarna byggdes därmed med grundforskning i fokus, vilket är kodifierat i styrdokument och leder till att grundforskning prioriteras inom alla nivåer inom organisationen.

Forskningsområdets komplexitet utgör i sig ett hinder för företag, vilket är tydligt vid samtliga anläggningar.

Att först komma till insikt att man kan använda exempelvis neutroner i sitt forskningsarbete, samt att i nästa steg ha förmågan att tolka de resultat man erhåller vid experiment är en stor barriär och medel har inte avsatts till servicetjänster och

marknadsföring gentemot industrin. Det är vidare kostsamt för företag att både använda synkrotronoch spallationsanläggningar (direkt användning) samt hålla sig med nödvändig kompetens in-house för genomförande och tolkning av experiment. På grund av ovan identifierade barriärer finns det vid de flesta anläggningar olika typer av funktioner som arbetar för att främja industriell användning, vilka beskrivs nedan.

Vikten av servicefunktioner för industriellt användande av ESS och MAX IV – Idag finns det få företag i Skåne, eller övriga Sverige för den delen, med kompetens att omsätta kunskapsproduktionen vid ESS och MAX IV till kommersiella produkter.

På grund av forskningsmetodernas komplexitet är det få företag som kan genomföra och tolka experiment vid större forskningsinfrastruktur eftersom de inte besitter nödvändig kompetens in-house. Internationellt är det därmed inte sällan tidigare forskare vid motsvarande anläggningar som efter att ha gått över till industrin genomför experiment vid anläggningarna.

Samtidigt antas forskningen ha stora praktiska tillämpningarna inom en rad branscher. Ett resultat av detta är att funktioner gentemot industrin byggs upp vid anläggningarna för att visa på möjligheterna, vara ett stöd i genomförande och tolkning av experiment samt bistå företagen i kommersialiseringsprocessen. Det är helt klart från internationella erfarenheter att utan väl utarbetade servicetjänster kommer aldrig någon större industriell användning att uppnås vid ESS och MAX IV. Det är därmed viktigt att olika funktioner proaktivt arbetar med att främja industriell användning. Sådana funktioner kan i praktiken utgöras av exempelvis industrikontor vid anläggningarna, institutsfunktioner vid universitetet eller privata tjänsteföretag. Poängen är att sådana funktioner inte nödvändigtvis behöver ligga under anläggningarnas organisation, utan andra privata eller offentliga aktörer kan axla denna uppgift.

Stödfunktioner i kommersialiseringsfasen är centrala – Genomförandet av experiment och analys av dessa kommer att vara svårt för företag nationellt och i Skåne att omsätta till kommersiella produkter.

En möjlig parallell att dra är till nanoteknikområdet.

Här sker mycket av nyttiggörandet av tekniken

genom bildandet av nya bolag av framför allt akademiska aktörer, istället för att etablerad industri kommersialiserar forskningen. Problemet i sammanhanget är därmed att ansvaret för att kommersialisera forskningen läggs hos universiteten, vilket forskarna har begränsade förutsättningar att genomföra. Det saknas exempelvis generellt personer med erfarenhet av kommersialiseringsprocesser inom universiteten samtidigt som riskkapitalister har en begränsad förståelse för vad forskningen kan användas till.

Det är därmed viktigt att det finns utvecklade stödfunktioner likt Lunds universitets innovationssystem (LUIS) kopplade till universitetet och ESS och MAX IV som underlättar för entreprenörer att kommersialisera sina forskningsresultat eller tekniska landvinningar.

Pro-aktivt arbete gentemot regionala leverantörer – Det finns stora potentiella vinster ur ett regionalt tillväxtperspektiv att strategiskt arbeta för att underlätta för regionala leverantörer att leverera varor och tjänster till större forskningsinfrastruktur likt ESS och MAX IV. Förutom de direkt ekonomiska konsekvenserna för lokala företag utgör arbetet med att utveckla teknik och bygga instrument till forskningsanläggningar likt ESS och MAX IV en möjlighet att stärka det enskilda företagets konkurrenskraft, och i förlängningen också konkurrenskraften i regionen. En sådan kompetensutveckling hos leverantörer i regionen (och även utanför den) kan identifieras i de flesta kartlagda fall men också för det befintliga MAX-lab.

Den framtida marknaden för de företag som i utförandefasen levererar varor och tjänster till ESS eller MAX IV är inte bara internationell, utan innefattar även till stor del ett långsiktigt behov från forskningsanläggningarna i sig. Synkrotronljus- och neutronlabb är spjutspetsen inom sina respektive områden av analys och experiment; om man som företag levererar till dem har man i allmänhet höjt sin kompetens och förmåga till den grad att man är mycket konkurrenskraftig när det gäller att leverera till ”vanliga” labb vid universitet och industri på ett flertal olika sätt. Ur detta perspektiv är det därmed särskilt alarmerande att Vetenskapsrådet i sin senaste Guide till infrastrukturen drar slutsatsen att: ”Sverige är ett av de europeiska länderna som den senaste tiden kommit sämst ut när det gäller att delta i och vinna upphandlingar om uppbyggnad av gemensam forskningsinfrastruktur”

Pro-aktiva insatser för att vända en sådan utveckling finns det redan idag exempel på i regionen. Projekt som Cluster for Accelerator Technology (CATE), med syfte att kompetensutveckla befintliga företag, och delprojekt TI6 – ESS/MAX IV som tillväxtmotor för näringslivet inom TITA med syfte att främja leverans till större forskningsinfrastruktur från skånska företag är två exempel. Sådana metodutvecklande insatser lägger en god grund för mer permanenta strukturer i framtiden.

Fördelar av att vara lokaliserad i regioner med motsvarande forskningsinfrastruktur – Vilka fördelar har då leverantörer, akademi och det industriella användarsamhället av att vara lokaliserade i regioner med liknande forskningsinfrastruktur, och vilka incitament finns för andra att etablera sig här? Utifrån ett leverantörföretags perspektiv återfinns främst fördelarna i tillgången på tekniskt kvalificerad arbetskraft, och med dessa nya idéer.

Enligt Jonathan Flint, VD för Oxford Instruments, ett företag som levererat en rad komponenter till spallationsanläggningen ISIS i Oxford, förekommer ett relativt stort utbyte av personal mellan forskningsanläggningarna, universiteten och företag som Oxford Instruments, vilket gör att leverantörsföretagen väljer att vara lokaliserad i regionen för att tillförskansa sig sådan kompetens.

Kunskapsutbytet dem emellan sker på en informell basis som går båda hållen, det vill säga från anställda vid Oxford Instruments till anställda vid ISIS och vice versa. Även personalomsättningen går i stort jämt ut åt båda hållen.

Som exempel kan nämnas att när 12 procent av personalen vid Oxford Instruments för några år sedan sades upp resulterade detta i att flera av de tidigare anställda började arbeta i forskningsanläggningar likt ISIS istället. När nu Oxford Instruments är i processen av att nyanställa återkommer flera av de tidigare anställda med värdefulla kunskaper och kompetenser.

En stor fördel med Oxford är därmed möjligheten för anställda att byta arbetsgivare inom dessa högteknologiska segment utan att flytta från regionen. Detta medför i förlängningen att regionen lyckas behålla en ständigt ökande kritisk massa av internationellt efterfrågade kompetenser. Innovation och kunskapsutbyte sker naturligtvis i samarbetet mellan ISIS och Oxford Instrument när särskilda

komponenter utvecklas, men är även till stor del ett resultat av de ständiga flyttströmmar av arbetskraft som går mellan leverantören, universitetet och forskningsanläggningarna. Eller som en representant för industrikontoret vid PSI väljer att formulera det: “The most effective way of transferring competencies in technologies and know-how is to “transfer” people, who not only take along additional, intangible knowledge to the company but also the enthusiasm to transform their research into industrystandard applications” Slutsatsen är att stödinsatser från det offentliga inte enbart skall rikta sig mot användarföretag.

Minst lika viktigt är det att ta vara på de utbildningsmöjligheter som anläggningarna innebär på såväl grund- som universitetsnivå, arbeta för att kompetensutveckla befintliga leverantörsföretag samt erbjuda stödtjänster till de forskare som besöker anläggningarna. På detta vis främjas ett system med större personalomsättning mellan anläggningarna, akademin och industrin, och därmed tekniköverföring dem emellan.

5. Rekommendationer Utifrån de lärdomar och resultat som presenterats ovan har tio strategiska rekommendationer för framtida insatser identifierats, vilka presenteras nedan.

1) Ta vara på de unika utbildningsmöjligheterna – För Skåne, liksom i hela OECD-området, antas efterfrågan på naturvetenskaplig och teknisk kompetens att öka framöver, samtidigt som allt färre ungdomar läser sådana utbildningar. Utmaningen för Skåne är därmed inte på något sätt unik, men möjligheterna att integrera ESS och MAX IV i utbildningssystemet och på så sätt erbjuda attraktiva utbildningar och väcka intresse bland yngre elever är verkligt unika. Det centrala är att hela utbildningssystemet från grundskola till universitetsnivå måste ingå. För det senare kan det innebära att starta nya utbildningsprogram, exempelvis som det nystartade Naturvetenskap med fotoner och neutroner (180hp) vid Lunds universitet.

Anläggningarna kan även utgöra en samlande kraft i form av gemensamma utbildningsprogram mellan olika lärosäten med praktiska arbetsmoment vid den enskilda anläggningen. I Schweiz lyckades man exempelvis skapa det första gemensamma Masterprogramet mellan två tekniska universitet på detta vis. Om man lyckas involvera industrin i sådana utbildningsprogram finns exceptionellt goda möjligheter för framtida teknikspridning mellan akademi, ESS/MAX IV och industrin. Detta arbete underlättas om strukturella förutsättningar som tillgång till experimenttid för studenter/unga forskare inom utbildningsprogram även på lägre nivåer säkerställs.

Avsatt stråltid vid forskningsanläggningarna för studenter kan leda till internationellt konkurrenskraftiga och attraktiva utbildningsprogram.

2) Väcka intresse

- Det gäller även att arbeta för att väcka intresse bland skolungdomar redan i tidig ålder och på så sätt säkra kompetensförsörjningen på sikt. Att visa upp forskningen och genomföra praktiska experiment i anslutning till anläggningarna är aktiviteter vi kan se vid andra forskningsanläggningar. Möjligheterna att ta fram utbildningsmoduler som syftar till att utbilda lärare kring hur man skall förklara den forskning som sker vid anläggningarna på ett för studenter intresseväckande sätt är ett annat. Kommuner,

anläggningarna, utbildningssamordnare i Skåne kan således tillsammans arbeta för att integrera den forskning som sker vid anläggningarna i utbildningssystemet även på grundoch gymnasienivå.

3) Kompetensutveckling i befintliga företag

– Att arbeta för att säkra upp inflödet av nya studenter till naturvetenskapliga och tekniska program är en typ av kompetensförsörjning. En annan viktig väg är att initiera kompetenshöjande projekt som syftar till att höja kompetensnivån hos redan befintliga företag i regionen, i syfte att öka möjligheterna för dessa att leverera avancerade komponenter och tekniska lösningar till ESS och MAX IV. En arbetsmodell för detta är Interregprojektet CATE inom acceleratorteknik, men även andra teknikområden (ex. svetsteknik) kan utgöra möjliga insatsområden framöver.

4) Internationellt perspektiv

– Det är viktigt att understrykas att kompetensförsörjningen till ESS och MAX IV inte är regional, utan snarare nationell, och i många avseenden internationell. Ett allt för snävt regionalt perspektiv på kompetensförsörjningsfrågan underskattar den inverkan som andra forskningsmiljöer kommer att ha för utveckling och nyttjande av anläggningarna. Av denna anledning bör fokus för det regionala arbetet vara hur man bäst inkluderar aktörer utanför regionen, nationellt och internationellt, i förverkligandet av forskningsanläggningarnas potential i termer av att förse användar- och leverantörssamhället med effektiva service- och stödfunktioner.

På samma vis som LTH redan idag med The Light Initiative påbörjat arbetet med hur universitet kan bistå besökande forskare med personal, utrustning, utrymme och labbmöjligheter, måste regionen möta det behov anställda och användare har i form av exempelvis bostäder, internationella skolor, och infrastruktur. Rekrytering av kompetens till forskningsanläggningarna och de företag som eventuellt följer i dess spår försvåras om sådana strukturer inte är på plats.

5) Ta ett långsiktigt perspektiv – Det är nödvändigt att politiker och andra beslutsfattare redan nu bestämmer sig för att strategiska satsningar kopplat till ESS och MAX IV måste vara långsiktiga. Insatser

på utbildningsområdet, byggandet av strukturer för tekniköverföring och insatser för att stärka användarsamhället regionalt är nödvändigt att initiera tidigt eftersom de bär frukt långt senare. Ett tankeexempel - en elev som går på högstadiet idag kommer efter gymnasie-, universitets- och forskarutbildning vara färdigutbildad om ca 15 år, alltså när ESS enligt plan skall vara i full drift. Detta innebär att olika aktörer kontinuerligt måste arbeta för att väcka studenters intresse för forskningsområdet, erbjuda konkurrenskraftiga och attraktiva utbildningsprogram samt skapa effektiva stödstrukturer för industriellt användande och leverans till ESS och MAX IV. För att uppnå ett sådant långsiktigt arbete finns ett behov av att skapa arenor där den regionala politiska nivån tillsammans med universitet, näringsliv, statliga myndigheter och forskningsanläggningarna gemensamt lägger upp strategier och skapar breda och långsiktiga överenskommelser att enas kring samt tydliggör ansvarsfördelningen mellan dessa.

6) Etablera stödfunktioner gentemot industrin

– Två vägar för tekniköverföring mellan forskningsanläggningarna och industrin ligger i att antingen leverera varor och tjänster till dessa eller genomförandet av experiment. För att främja såväl industriellt användande som leverans av varor och tjänster är olika former av stödfunktioner centrala. Sådana stödfunktioner kan innefatta stöd i genomförandet av experiment, analys av resultat, assistans kring IP-frågor, stöd för avknoppningsföretag och finansiering samt marknadsföring av möjligheterna med anläggningarna för industrin.

Huvudmannaskapet kan i sin tur ligga under universiteten, forskningsinstitut, privata tjänsteföretag, Technology Transfer Office, etc.

Poängen är att utan effektiva stödfunktioner vid ESS och MAX IV kommer den industriella användningen vara väldigt begränsad. Offentliga myndigheter på såväl ett regionalt som nationellt plan spelar därmed en viktig roll inte bara som finansiärer, utan även som initiativtagare och drivkrafter bakom funktioner som stärker möjligheterna att dra nytta av etableringen av ESS och MAX IV.

När det gäller regionala företags möjlighet att leverera varor och tjänster till anläggningarna krävs även här stödfunktioner i form av information om kommande upphandlingar, stöd i anbudsprocessen, främja samverkan mellan företag samt initiera kompetenshöjande projekt likt CATE. Till skillnad mot användarperspektivet, där en rad olika aktörer kan utgöra stödfunktionen, är det i vår mening enbart det offentliga som har incitament att öka företagens möjlighet att leverera till ESS och MAX IV, varför pro-aktiva insatser blir helt centrala.

7) Samla framtida nätverk och stödfunktioner

– Förutom olika former av stödfunktioner kommer med stor säkerhet en rad olika projekt med relevans för etableringen av ESS och MAX IV att initieras i regionen. Det finns i vår mening en risk i att de olika initiativens verksamhetsområden och syfte överlappar varandra och att en form av projektinflation uppstår.

Området kring anläggningarnas etablering och kontakt med omkringliggande näringsliv och forskningssamhälle är komplext och kräver långsiktighet. Därför föredras att mer permanenta funktioner byggdes upp för olika syften och att dessa samlades under en koordinerande paraplyorganisation.

I Grenoble har man nyligen lanserat ett initiativ som syftar till att samla de olika projekt och stödfunktioner som finns etablerade runt motsvarande forskningsanläggningar där i det så kallade GIANT-partnerskapet. För liknande insatser i Skåne är det viktigt att man i större utsträckning involverar relevanta nationella myndigheter som Tillväxtverket, VINNOVA, Vetenskapsrådet och utvärderar möjligheterna för regionen att ta en samordnande roll mellan de olika aktörerna.

8) Strukturella

förutsättningar avgörande – Stödfunktioner för framtida industriellt användande av ESS och MAX IV är centrala, men utan rätt strukturella förutsättningar kommer sådana insatser bära mindre relevans. Det måste finnas ett klart mandat för anläggningarna att arbeta gentemot industrin som i sin tur måste genomsyra finansiering av stödfunktioner, industriell tillgång till anläggningarna samt val av industrirelevanta instrument/strålrör. Det är i dagsläget oklart vilka nationella insatser som planeras för utbildning, forskning och industrin i anslutning till ESS och MAX IV. Det finns behov av att en tydlig nationell handlingsplan tas fram. Näringslivet måste också vara beredd att finansiera satsningar kring industrinära forskningsprojekt, specifika stålrör, program för industridoktorander etc. De regionala och nationella branschföreträdarna har en särskild uppgift i att försöka initiera detta arbete. I en del länder är det även förekommande att offentliga myndigheter finansierar egna strålrör som i högre utsträckning kan användas av strategiskt valda branscher. Möjligheterna att offentliga finansiärer subventionerar experimenttiden för industrins behov i anslutning till MAX IV bör därmed utredas närmare.

9) Tydligt definierade roller – Det är varken privata företag, universitetet, innovationsstödjande verksamheter, offentliga myndigheter eller ESS och MAX IV själva som ensamt skall axla rollen som länk mellan forskningsanläggningarna och industrin eller är en garant för att säkerställa positiva effekter utifrån dess etablering. Samtliga aktörer ingår i ett system med angränsande funktioner som, optimalt uppbyggt, gemensamt skapar starka länkar mellan forskningsanläggningarna och omkringliggande innovationssystem. Vissa frågor och beslut är, och bör, vara begränsade till anläggningarna själva, andra frågor ansvarar universiteten för och vissa frågor lämpas bäst att skötas av offentliga aktörer på olika nivåer.

Att det råder en tydlig fördelning mellan vad de olika aktörerna ansvarar för, och vilka möjliga samarbetsområden som finns, är viktigt för en framgångsrik förankring av ESS och MAX IV. Ett konkret exempel hämtat ur verkligheten är ett system där forskningsanläggningen tillhandahåller infrastrukturen, forskargrupper vid universitetet står för vetenskaplig kompetens och använder en mellanliggande servicefunktion (ex. privat tjänsteföretag) för genomförande av experimenten.

Resultatet leder till ett patent med hjälp av offentligt finansierat kommersialiseringsstöd och tas till marknaden med hjälp av riskkapital från internationella läkemedelsföretag.

10) Strategisk omvärldsbevakning

– På samma sätt som denna rapport syftat till att sammanställa erfarenheter och lärdomar från andra regioner med liknande forskningsinfrastruktur, måste regionen själva fortsätta att blicka utåt och byta erfarenheter med andra regioner framöver. Detta kan handla om vad gästforskare efterfrågar, hur anläggningarna integrerats i utbildningssystemet och hur barriärer för industriellt användande reducerats. Det handlar i grunden om att Skåne måste ligga långt framme inom samtliga delar av anläggningarnas etablering, vare sig det rör sig om utbildningsmöjligheter eller kopplingen till omkringliggande näringsliv.

Att ESS och MAX IV i sig blir världsledande forskningsanläggningar är en uppgift för respektive anläggning att säkerställa med hjälp av expertis som hämtas in globalt. På samma sätt bör lärdomar kring hur det offentliga kan arbeta för att säkerställa positiva effekter på regionens framtida tillväxt utifrån anläggningarnas etablering hämtas in från omvärlden.

ESS MAX IV i regionen – TITA

Kompetensförsörjning ESS och MAX IV Mars 2012 Oxford Research finns i: SVERIGE

DANMARK

Oxford Research AB Box 7578 Norrlandsgatan 11 103 93 Stockholm Telefon: (+46) 08 240 700 office@oxfordresearch.se

Oxford Research A/S Falkoner Allé 20, 4. sal 2000 Frederiksberg C Danmark Telefon: (+45) 33 69 13 69 office@oxfordresearch.dk

NORGE

BELGIEN

Oxford Research AS Kjøita 42 4630 Kristiansand Norge Telefon: (+47) 40 00 57 93 post@oxford.no

Oxford Research c/o ENSR 5, Rue Archimède, Box 4 1000 Brussels Phone +32 2 5100884 secretariat@ensr.eu