Analys

Analys av unga med NPF som varken arbetar eller studerar

Varje människa som inte får fylla en funktion och vara del av ett samhälle är en stor förlust, för samhället och för den enskilde individen och dennes närstående. Istället för att låta människor hamna i utanförskap, vilket medför enorma kostnader för samhället och stort personligt lidande, så borde satsningar göras på tidiga insatser, spridning av kunskap om NPF och anpassningar mot målgruppen.

Utifrån enkätsvaren kan man tydligt se att unga som varken arbetar eller studerar vill vara en del av samhället och bidra till det. Samhällets arbete för mångfald och diversitet måste öka och möjligheten att få bidra till samhället utifrån sin förmåga måste gälla alla. I Attentions arbetsmarknadsrapport 2022 framgick att hälften av de svarande inte berättade om sin diagnos för sin arbetsgivare när de sökte arbete. Även i denna enkät ser vi att många av de unga inte är bekväma med att berätta om diagnosen (45 procent). 37 procent är bekväma med att berätta om diagnosen för arbetsgivare, socialtjänst eller annan myndighet.

DÅLIGA ERFARENHETER AV SKOLAN

Vi har redan konstaterat att skolan har en betydande och viktig roll när det kommer till att lägga en bra grund för vuxenlivet, men alltför ofta är skolgången kantad av misslyckanden för den här gruppen. Även för dem som egentligen har kapacitet att nå kunskapsmålen. Många har dåliga erfarenheter och trauman från en skoltid utan anpassningar, mobbning och utanförskap och med ofullständig skolgång som ett resultat. Av enkätsvaren framgår att det är – eller varit - en ohållbar skolsituation som är den främsta anledningen till att de unga hamnar i gruppen UVAS. Skolan behöver ökad kunskap om NPF samt anpassa undervisning och skolmiljön och ge rätt förutsättningar för dessa elever att lyckas. Skolan måste omgående tillsätta de resurser som krävs för att faktiskt erbjuda alla elever det stöd som de har rätt till.

STÖD TILL ATT HITTA SIN MOTIVATION

Ett resultat av den situation som råder i skolan för många elever med NPF är en psykisk ohälsa och en dålig självkänsla. Enkäten visar att många av den anledningen har behov av stöd i att hitta sin motivation. Har man flera år av misslyckanden och dåliga erfarenheter så är det svårt att motivera sig att fortsätta, när man på förhand vet att man kan komma att misslyckas med exempelvis studier eller slutföra skolgången.

En annan central del för målgruppen är att kunna få möjlighet till samtalsstöd, terapi eller liknande insatser för att må bättre. Det behöver finnas en snabb väg in och sedan ett kontinuerligt stöd för att få hjälp med sin psykiska hälsa. Många av de unga upplever att de först och främst behöver få hjälp med sitt mående innan de kan göra något annat.

TYDLIGGÖRA MYNDIGHETERS UPPDRAG

Det är anmärkningsvärt att så få varit i kontakt med Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan och att

de unga uttrycker att det inte är tydligt vad myndigheterna kan erbjuda. Här behövs ett tydliggörande av myndigheternas uppdrag gentemot målgruppen samt att de påvisar, via NPF-anpassad information, om vilka rättigheter man har och vilket typ av stöd man kan få. Bristerna i samverkan gör att det läggs ett stort ansvar på individen att själv navigera i vart man ska vända sig och vilken information som är relevant.

SAMORDNANDE INSATSER

Alla dessa organisatoriska mellanrum, där mycket information går förlorad, gör att unga med NPF lätt faller mellan stolarna. Den unge behöver ofta eget driv och motivation för att komma vidare vilket kan vara särskilt svårt när man har just NPF. Övergångarna behöver säkras för att de unga inte ska fastna däremellan, och det behöver finnas möjlighet till stöd i alla olika faser i livet. Attention uppmanar kommuner och myndigheter som kommer i kontakt med målgruppen att ta ett större ansvar och helhetsgrepp, inte bara för sin verksamhet utan också för att minska de mellanrum som uppstår mellan olika aktörers ansvarsområden. Attention efterlyser mer tydliga och konkreta mål och insatser hur man tänker sig att förbättra levnadsvillkoren för unga med funktionsnedsättning. Kommuner och myndigheter som kommer i kontakt med målgruppen behöver ta ett större ansvar och helhetsgrepp. Vi ser också att man behöver utveckla tidiga samordnade insatser för målgruppen med NPF, så att man inte behöver betala för det längre fram i livet.

PERSONLIG KONTAKT

ÖKAD KUNSKAP OCH ANPASSNINGAR

Både anhöriga och unga själva anser att okunskapen kring NPF-diagnoser gör det svårt att studera eller komma in på arbetsmarknaden. Dels så leder okunskapen till bristfälliga anpassningar och dels att man möter på fördomar kring individens kapacitet och i värsta fall diskriminering.

Ett annat hinder är att information är otillgänglig för målgruppen och det är svårt att navigera i myndighetsvärlden, där många arbetar i stuprör och det brister i samverkan. Slutligen vill vi också lyfta hur viktigt det är med personlig kontakt och relationer. Att någon utanför familjen först och främst kan skapa en tillitsfull och långtgående kontakt, som kan hjälpa till att stötta och navigera bland alla kontakter som behövs. Myndigheter, kommuner och andra aktörer måste börja arbeta utifrån individen i centrum. Se att de behov som individen har behöver vara styrande i hur hjälpen ges, istället för att låta organisationens beslut om tjänster styra utformningen av individens stöd.

Det går inte att nog understryka de långtgående vinster som kommer av att satsa och stärka den här gruppen unga; att få dem att lyckas och tro på sin egen förmåga.