Lerfigurer p책 채ventyr
Lillholmholmsskolans sexor skulpterar och skriver
Ninja Homer Det var en solig, snöig eftermiddag och det var mörkt i lådan. Det fanns olika slags lerbitar både i svart och vit. Jag låg i en papperslåda och jag visste att jag ville fly till platsen där den gula solen som är varm medans det blå vattnet är kallt, men många farliga faror kunde gömma sig på vägen till stranden. När jag blev färdigbyggd kände jag mig full av liv, jag blev levande och kunde röra på mig. Då började alla problem som skulle hända. Efter några timmar fördes jag och ett par andra lerfigurer till källaren och blev inlåsta där. Vi var där under en ganska så lång tid. Efter en stund orkade jag
inte att vänta tills dörren öppnades. Då började jag att tänka ut hur jag skulle kunna få up dörren gjord av järn. Jag såg mig omkring rummet om det fanns några användbara objekt. Det fanns en liten eldkastare på väggen och en lång gul vattenslang upprullad på golvet. Jag tänkte först värma upp ståldörren, i samma stund skulle jag sätta på vattenslangen så att jag kunde spruta vatten på den och slutligen göra så att dörren började rosta och på så sätt få ett tillräckligt stort hål för att kunna fly. Jag genomförde min plan som jag tänkt ut, den fungerade som den skulle och jag kunde fly. Plötsligt såg jag enorma, långa elever som gick i hallen utanför bildsalen. Nu blev jag förbannad, hur skulle jag ta mig förbi alla elever? Efter en stund sprang jag så fort jag kunde och grep tag i ett av elevernas skosnören. Vägen till ytterdörren var ganska jobbig. Jag höll i snöret för att inte ramla av. Armarna skakade av trötthet men jag höll i mig till vi kom till ytterdörren. Till slut var jag vid dörren. Då märkte jag att ytterdörren var stängd. Jag blev verkligen frustrerad. Samtidigt öppnades dörren av en elev som fick mig att springa snabbare än snabbast ut till friheten. Det lyckades och jag kom ut! Nu skulle jag bara försöka klara mig till stranden. Francis, 6C
SURTRÄDS ELAKA PLAN! Surträd hade precis ätit sin frukost. Nu tänkte han på hur han skulle kunna komma på ett sätt för att inte behöva gå till festivalen i Gladeby som firas varje år. Festivalen firade man för att visa att Gladeby hade varit en plats för glädje i hundratals år. På festivalen visar man sin glädje genom att sjunga och dansa. Senare samma dag kom Gladis och Skrattis och hämtade honom för att se till att Surträd kom till festivalen. Det var obligatoriskt att alla i Gladeby kom till festen om inget jätteviktigt hade hänt så att man därigenom inte kunde komma till festivalen. På vägen till festen var inget kul för Surträd. Gladis och Skrattis pratade om hur roligt det skulle vara där. ”Hur kunde jag vara så glad när jag var liten?!”, tänkte Surträd och tittade på de två små glada figurerna. När de var framme hade festen redan börjat. Allihop dansade och skrattade. Då såg Surträd en sak som fick honom att bli jätteglad. Där, bredvid buskarna växte en liten svart blomma. Surträd hade läst om den blomman. Det var blomman som kunde få snälla personer att bli elaka! Den hade inget namn för att den var så dålig att personerna i Gladeby aldrig gav den ett namn. Surträd gick fram till blomman och var på väg att plocka upp den men då skrek en ljus röst: - STOPP!!!!! Alla på festen vände sig om och tittade på Gladis
- Vad är det? frågade oroliga röster. - Surträd tänkte plocka upp blomman som kan få personer att bli elaka! - Oh nej! - Nej! Snälla plocka inte upp blomman Surträd! - Nej! Jag orkar inte bo i en glad by längre, och sluta gnälla! Sa Surtäd - Nej! Vi tänker fortsätta gnälla tills du inte tänker göra byn till en elak by! - Okej då! Om ni slutar gnälla tänker jag inte göra er elaka.
- Jippi! Festen fortsatte och allihop var glada men inte Surträd. Han tänkte fortfarande göra Gladeby till Sureby! ”Hahaha! Jag ska fortfarande förvandla de till elaka personer. Jag måste bara vara försiktigare den här gången”. Han smög fram till blomman och plockade upp den. Sedan började han gå mot den stora kannan där drycken fanns och han skulle precis lägga in blomman...
Plötsligt kom en liten flicka med en röd ros i handen och stora gröna ögon och gav honom den. - Snälla lägg inte in elaka blomman i drycken, bad hon snällt - Men… men… Surträd började tycka synd om henne. - Okej då… - Tack! Oh tack! Sa hon och kramade om honom. Surträd kramade flickan tillbaka. Ingen av de två förstod att de hade blivit omringade av alla gäster förrän alla började hoppa och skratta. Sedan såg han sig själv i ett stort glasfönster och vände sig om och där fanns ett annat glasfönster. Där såg han sig själv fast glad. Han hade alltid varit glad på insidan, han hade bara aldrig förstått det. Sen den dagen har han alltid varit glad och snäll mot alla. Sen den dagen var han Gladträd. Christina 6c
Lillholmsskolans sexor har i bild haft som uppgift att först skissa och sedan forma en figur i modell-lera. Det har varit helt fritt att forma sin figur efter eget huvud - en realistisk människa, ett djur eller en helt galen rymdvarelse. Eleverna har därefter haft som uppgift att fotografera sina egna figurer, inom - eller utomhus. De har sedan som en uppgift i svenska skrivit små noveller eller faktatexter till figurfotografierna. Till sist har Anmar, Aso, Julia och Nicole digitalt satt samman sina kamraters bilder och texter till denna bok. Mycket läs– och bildnöje!
Arbetet har utförts inom ramen för bild– och svenskämnet, vid Lillholmsskolan, under vårterminen 2013. Medverkande lärare har varit Lena Forsberg, svenska och Sten Canevall, bild.