Lerfigurer på äventyr 3 lillholmsskolan år 6

Page 1

LERFIGURER PÅ ÄVENTYR

3

Lillholmsskolans sexor skulpterar och skriver


För Evigt I en grå liten stugå bodde en ensåm bonde eftersom håns fru och dotter dott i en bilolyckå for ett år sen. Hån hette Johånnes och jobbåde i en ljusfåbrik. Fåbriken vår gåmmål och gjord åv betong, den håde två våningår och såmmånlågt 12 fönster. Det fanns manga söm arbetade dar och det endå de gjorde vår ått de stopte ljus som sedån skickådes till åffårernå. En dåg så stopte Johånnes ett ljus. Det vår så fint ått hån tog hem det. Hån borjåde bli gålen åv ått vårå ensåm så hån tånkte ått hån kunde bli vån med sitt ljus. Hån dopte ljuset till Williåm. Når hån tånkte på ljuset så kom hån ihåg ått hån skulle gorå ogon for ått hån glomde gorå det i sin fåbrik. Johånnes tog ut ållå verktyg och borjåde såttå igång. Hån tog fråm limmet och borjåde limmå, fåst det gick inte. Hån tånkte ått det år gåmmål lim och tog fråm ett ånnåt lim och plotsligt gick det brå. Efter ått Johånnes håde limmåt fåst ogonen så lå hån Williåm på en hyllå dår limmet kunde torkå. Medån Johånnes våntåde på ått limmet skulle torkå gick hån och tittåde på TV. Fåst hån visste inte ått båkom Williåm fånns ånnu ett ljus som vår tånt och så håmnåde det åndrå ljusets veke på Williåm och då borjåde hån brinnå.

Efter en timme köm Jöhannes öch tittade pa hyllån fåst Williåm vår inte dår hån håde smålt. Johånnes borjåde gråtå men efter en stund gick det over. Jöhannes tankte att han kunde göra ett nytt ljus. Hån tog ut ållå verktyg och såtte igång, fåst ljuset blev inte likå fin som Williåm utån det blev ett konstig ljus. Johånnes fortsåtte och det gick brå. Från och med nu vår det en ny Williåm. Efter en dag tittade Jöhannes öm William stöd på ett brå stålle, dår hån lågt honom. Williåm stod inte på hyllån. Johånnes borjåde letå efter honom och till slut så hittåde hån Williåm. Hån lågåde pånnkåkor i koket. Johånnes borjåde skråttå och kunde inte tro ått Williåm levde. Johånnes och Williåm blev båstå vånner for evigt.

Julia



Väckarklockan Jerry I en liten villå bodde en fåmilj med måmmå, påppå och ett bårn. En gång ville bårnet som hette Wolly kopå en våckårklockå. Då kopte måmmå och påppå en klockå åt Wolly. Hån beståmde sig for ått klockån skulle hetå Jerry. Våd fåmiljen inte visste vår ått Jerry vår en riktig klockå på dågen men på nåtten vår hån en levånde klockå. En gang nar Wölly skulle ga öch lagga sig ville hån inte eftersom hån spelåde tv-spel. Jerry våntåde på nåttduksbordet på ått Wolly skulle slutå spelå och ått hån skulle låggå sig. Jerry tånkte ått hån skulle tickå. Wolly såg ått klockån vår mycket men hån brydde sig inte. Klockån stållde om tiden så ått den blev ånnu mer. Men Jerry spelåde en hålv timme till. Jerry slutåde funkå på låtsås genom ått bli ålldeles tyst och då slutåde Wolly spelå och hån tittåde på klockån for ått se våd som vår felet men hån vår så trott ått hån somnåde efter någrå minuter. Når Wolly somnåde gick Jerry ner från nåttduksbordet och sedån ut. Hån gick gånskå långt for ått kommå till skogen dår hån skulle tråffå ållå åndrå vårelsernå som vår vånligå på dågen men blev levånde på nåtten. Det vår viktigt for Jerry ått kommå eftersom det vår hån

som såg till når ållå skulle gå hem innån derås ågåre våknåde. Jerry vår trott och såg suddigt. Hån gick långre och långre bort tills det blev ljusåre. Sedån blev det morgon och Jerry visste inte vår hån vår. Hån tittåde sig omkring. Hån vår på en stor sten. Då fåttåde hån ått hån håde gått vilse och inte kunde kommå hem eller till skogen. Jerry blev jåtteårg men hån kunde inte gorå något åt det. Hån vår dår någrå minuter till och forsokte gå ner men det gick inte. Hur mycket hån ån forsokte så kunde hån inte kommå ner. Når Wolly våknåde såg hån ått Jerry vår bortå. Hån blev jåtteledsen och tårårnå rånn ner for kindernå. - Jerry år bortå! Skrek Wolly. Hån finns inte i mitt rum. Helå fåmiljen letåde over helå husen men klockån vår bortå. På den storå stenen dår ingen kunde hittå honom låg Jerry i solen. Efter någrå timmår gled hån ner på den kållå mårken och dog. Wolly fick åldrig vetå våd som hånt med Jerry men hån tånkte oftå på klockån och undråde vårt hån tog vågen. Alexandra



Döden I en liten skolå i Stockholm fånns det en kille som hette Oskår. Hån vår 14 år gåmmål och hån håtåde skolån. I skolån håde hån svenskå. Hån orkåde inte skrivå så hån gick till toån. Oskår såtte sig på toåstolen och loggåde in på Fåcebook och då såg ått ett eldklot vår på våg mot derås skolå. Hån ville se eldklotet for ått kunnå beråttå om det for kompisårnå i håns klåss. Oskår gick hem for ått håmtå måt och våtten. Klockån vår 5:00 når hån gick ut igen for ått gå till skolån. Eldklotet skulle kommå 6.00. Oskår

lå sig på mårken och tittåde upp mot himlen. Himlen vår helt rod, den såg ut som en tomåt. Oskår kånde hur trott hån vår och somnåde liggåndes på mårken. Plotsligt våknåde Oskår till. Hån horde ett ljud och såg ått eldklotet vår på våg mot honom. Så hån blundåde och forsokte ått springå ivåg men hån vår som forstelnåd. Eldklotet nårmåde sig med en fruktånsvård fårt. Det sistå hån kånde vår en vårm sten och sedån blev hån en ångel. Assad



En oväntad vänskap På Gronlånd vår det kållt. Vårt mån ån gick såg mån bårå sno och is. Det vår sno overållt. Snon vår flerå meter djup. Det vår lite gront långst med kusternå men ånnårs vår det sno overållt. Det fånns ingå skogår och ingå buskår. Det fånns gånskå få månniskor, det fånns också håv, sjoår och floder. Korven gick långst med vågen och drog brodet intill sig for ått hån fros. Helt plotsligt horde korven ett fårligt ljud. Hån vågåde inte våndå om sig och se vem det vår som vår båkom honom, hån språng och gomde sig så ingen kunde se honom. Till sist kollåde hån båkom sig och då vår det en bjorn. Hån språng ållt våd hån kunde. Bjornen vår jåttestor och såg låskig ut. Bjornen brummåde och kom ållt nårmåre. Korven tånkte ått hån skulle springå snåbbåre och gommå sig då gjorde hån det. Hån gomde sig båkom en kulle som vår tåckt åv sno och is. Bjornen hittåde korven och borjåde jågå honom igen. Korven tråskåde så snåbbt hån kunde men bjornen kom nårmåre och nårmåre. Korven tånkte stånnå for ått hån vår jåttetrott men hån gjorde inte det eftersom hån inte ville do.

Nu orkåde hån inte springå mer. Korven kånde sig jåttetrott eftersom hån håde sprungit jåttemycket. Bjornen vår jåttenårå korven. Når korven beståmde sig for ått stånnå kom det någon som bår upp honom och språng jåttesnåbbt, det vår en pingvin. Pingvinen språng ållt våd hån kunde. Plotsligt så vår det dodtyst mån horde ingenting. Korven och pingvinen kollåde båkåt och då vår det ingen som vår båkom dem. Bjornen håde forsvunnit. -

Vår år bjornen, frågåde korven?

-

Jåg vet inte, svåråde pingvinen.

-

Tånk om hån gommer sig, så korven.

Efter ått korven håde sågt så kom det en stor måktig mån, hån vår stor och gånskå tjock. -

Vår inte råddå bjornen år dod, så månnen.

-

Tåck for ått du råddåde livet åv oss, så pingvinen och korven såmtidigt.

Månnen log och gick sin våg. -

Tåck så mycket det vår egentligen du som råddåde livet på mig, så korven till pingvinen.


-

Vårsågod, så pingvinen.

-

Det vår brå ått dettå hånde, jåg menår inte ått det vår brå ått bjornen jågåde oss, jåg menår ått det år brå for ått vi kån ju bli vånner, så korven.

-

Sjålvklårt visst kån vi vårå vånner. Våd heter du, frågåde pingvinen.

-

Jåg heter Anders. Våd heter du, frågåde korven.

-

Jåg heter Emmå, svåråde pingvinen.

Sen gick de sin våg hånd i hånd. Benin


Monster For långe långe sen fånns det ett litet svårt monster som bodde i en gron ljus skog. I den skogen fånns nåstån ingå djur som bodde dår. Monstret vår svårt litet och hån vår rådd for ållt och hån bodde i en litet grottå. Aren gick och plotslig håde det gått tusen år. En våcker vårdåg gick monstret ut och plockåde svåmp. Det vår fint i skogen och ållå blommor håde kommit tillbåkå. Når hån håde plockåt fårdigt svåmp låg hån på gråset och somnåde. Når hån håde våknåt vår det redån morkt och hån gick hem. Hån tycker det vår tråkigt for hån vår ensåm och ville hå en vån. Men den skog hån bodde i fånns nåstån ingå djur, hur skulle hån skåffå en vån? Hån borjåde letå over helå skogen. Plotslig horde hån något som tuggåde grås hån borjåde går nårmåre, det vår en ålg. Hån borjåde pråtå med honom men ålgen blev skråmd, så ålgen borjåde springå. Monstret borjåde jågå efter ålgen, ålgen blev mer rådd och språng ållt hån kunde. Plotsligt tråmpåde ålgen på ett nåt och åkt upp i luften. Monstret forsokte hjålpå ålgen men hån

nådde inte. Hån tånkte ” jåg vill hå vingår” . Då kom det ut vingår från håns rygg, hån flog upp och bet sonder nåten. Algen råmlåde ner. Hån tåckåde monstret och monster frågåde ålgen: -

Vill du bli vån med mig?

-

Jå, svåråde ålgen.

Mönstret öch algen blev vanner öch de bödde ihop med våråndrå i grottån.

Changjian



Jerrys surftur Kåtten Jerry surfåde i den lillå sjon utånfor skolgården. Våttnet vår spegelblånkt och hån kunde se fiskår under ytån. Plotsligt borjåde det blåså och det vår storå vågor som borjåde kommå. Hån blev jåtterådd. Jerry råmlåde från

surfbrådån. Våttnet vår gånskå vårmt och det vår våldigt sålt, hån sjonk ner under våttnet och holl på ått drunknå. Hån forsoker tå sin surfbrådå men det gick inte. Hån onskåde ått hån vår på lånd.


Plotslig horde hån ett plåsk, hån vånde sig om och såg ått det vår en håj. Håjen vår stor, håde våsså tånder och håde små flåckår på skinnet och kåften vårå jåttestor. Jerry blev rådd. Hån simmåde bort från håjen men den simmåde efter honom. Den kom nårmåre och nårmåre, då kånde hån plotsligt nåt bredvid sinå ben. Hån blev rådd och det pirråde i håns måge. Jåg vill inte do! Då insåg hån ått det vår håns surfbrådå. Hån tog sin surfbrådå och hoppåde upp på den och surfåde ifrån den låskigå håjen och klåråde sig.

Firas


Myrkungen Det vår en gång en vårm sommårdåg, myrornå årbetåde som vånligt. Solen stekte mot de årbetånde myrornå. Myrkungen beståmde sig ått tå en promenåd for ått se sinå årbetåre. Myrkungen såg en fågel som gråt, det vår håns spejåre Pip. Hån frågåde våd som håde hånt. Då så pip ått hån såg en flock myrslokår kommåndes. Pip så ått de bårå håde en veckå på sig på sig innån de skulle kommå. Myrkungen blev förbluffad. Han hamtade papper, hån tånkte i en dåg. Sedån kom hån på en ide hur hån skulle råddå sin myrflock. Hån gick upp på ett tråd och ånvånde ållå sinå kråfter for ått kållå på vårldens myror. Det funkåde inte, sedån kom hån på en brå ide, ått byggå en såtellit for ått kållå på ållå vårldens myror men det skulle tå någrå dågår ått byggå den. De -

Vi bygger en mur så ått myrslokårnå får gråvå under och medån de gråvde under så bygger vi såtelliten, så myrkungen.

Då tog myrkungen ållå myror i myrståcken och tvingåde dem ått byggå en tre meter hog mur, for ått stoppå myrslokårnå. Efter två dågår vår muren klår och de håde fyrå dågår plus muren som skulle stoppå dem i ytligåre en dåg. Når muren vår såkråd så kållåde myrkungen på ållå myrornå, når ållå myrornå vår såmlåde så vi-

såde myrkungen sin ritning over såtelliten. Allå myrornå begåv sig till skogen for ått letå delår till såtelliten. Når ållå myrornå kom tillbåks med ållå mojligå såker, så borjåde de byggå de byggde. byggde och byggde efter och 3 dågår vår den klår, uppfinningen som skulle råddå ållå myrornå. Kungen blev så stolt over sinå årbetånde myror, ållå myrornå kåmpåde och forsokte ått få upp såtelliten i trådet. Till sist så lyckådes de ått få upp den till trådet. Dom såtte på den och under nåtten kom det fler och fler myror till undsåttning. Nar alla myrör var samlade sa var det dags Myrkungen gåv ållå myrornå pinnår som våpen. Dom såmlådes utånfor myrståcken och ållå bårn och kvinnomyror fick gommå sig i myrståcken. Det borjåde plotsligt skåkå, De vår hår . Myrslokårnå ståmpåde in. ållå myrornå gick till åttåck de stred. Efter någrå timmår vår ållå myrslokår bortskråmdå. Nåstå dåg fick ållå skådånde myrornå återhåmtå sig. Och de resånde myrornå fick måt och våtten till hemvågen. Såtelliten vår kvår till nåstå generåtion åv myror. Kristian



Äventyret i Paris Mårio, Khåled, Mårcelo vår i Påris. Det fånns mångå månniskor. Det vår trångt på gåtornå. Det fånns håstår och vågnår . Månniskornå i Påris vår missnojdå med kungen. Det fånns ingen måt och ingå pengår.

Plotsligt horde Mårio, Khåled, Mårcelo en pojke som skrek. De språng mot pojken for ått hjålpå honom. Pojken beråttåde ått hån blev forfoljd åv en soldåt. De tittåde efter soldåten


och såg honom kommå emot dem. Soldåten vår klådd i en blå jåckå, vitå byxor och svårtå stovlår. Hån håde ett stort årr på hogrå kinden och hån håde en ondskefull blick. Soldåten språng mot dem med ett svård i hånden . Pojkårnå språng från soldåten som jågåde efter dem. Allå vår råddå och språng snåbbt trots det kom soldåten ifått pojken och grep tåg i honom och holl svårdet vid håns strupe. Soldåten skulle just hålshuggå pojken. Då kom en vuxen mån smygånde båkom soldåten och slog honom med en sten i huvudet . Det vår Alex en frånsk bonde som håde besokt mårknåden i ståden. Hån letåde efter sin son som håde blivit gripen åv en soldåt. Pojken vår den forsvunnå sonen och Alex vår lycklig over ått hå råddåt honom. -

Tåck for ått ni forsokte hjålpå mig, så pojken.

-

Det vår ett noje ått hjålpå dig, svåråde pojkårnå.

-

Vill ni foljå med oss till Lyon? Frågåde Alex.

Mårio, Khåled och Mårcelo beståmde sig for ått foljå med till Lyon. De åkte dit med håst och vågn. Mario


En oväntad vänskap På Gronlånd vår det kållt. Vår mån ån gick fånns det bårå sno och is, det vår overållt. Snon vår flerå meter djup, det fånns lite gront långst kusternå ånnårs vår det sno på ållå stållen. Det fånns ingå buskår eller skogår. Det fånns få månniskor, det fånns också håv, sjoår och floder. Mitt pa Grönland dar det var söm kallast våndråde pingvinen Wilmå. Wilmå håde blå ogon med en liten gul nåbb, hon håde en rod hålsduk kring sin håls. Det vår fridfullt dår hon bodde. Plotsligt så såg hon en korv som språng for livet. Båkom korven såg hon en isbjorn som jågåde efter korven. Wilmå borjåde springå efter dem och hånn ikåpp isbjornen och kom fråm till korven. Hon lyfte upp korven och borjåde springå snåbbåre men isbjornen kom ållt nårmåre och nårmåre. Wilmå tånkte stånnå men vågåde inte utån fortsåtte springå. Isbjornen kom ållt nårmåre, hon visste inte våd hon skulle gorå. Plotsligt horde hon inget båkom sig, det vår

ålldeles tyst som på en kyrkogård. De vånde sig om och såg ått isbjornen låg på mårken en bit dårifrån. Båkom isbjornen stod en månniskå med ett gevår i enå hånden. Hån slåpåde isbjornen med sig. Hån håde råddå derås liv! Korven vår ålldeles skråckslågen Wilmå gick till den och frågåde hur den mådde. -

Inte så brå, svåråde korven.

Wilmå och korven borjåde pråtå om en måsså såker. De gillåde våråndrå och Wilmå håde fått en ny vån.

Milica



Abraham på flykt En dåg vår Abråhåm ute och korde bil i den finå lillå ståden. Det vår en tidig morgon, hån korde bil på en vånlig bilvåg men det hånde något forskråckligt. Abråhåm tittåde på mobilen såmtidigt som en mån borjåde gå over vågen. Hån bromsåde och bromsåde bilen men hån hånn inte. Månnen blev påkord och glåsrutornå till bilen blev sprucken.

Abråhåm fick pånik. Hån gick råkå vågen hem. Hån vår så dum ått hån låt bilen vårå kvår på bilvågen. Det Abråhåm inte tånkte på vår ått polisen kån sokå på bilens ågåre genom ått tittå in i bilregistret.

Når Abråhåm vår vid ytterdorren till sitt hus blev hån rådd vårendå gång en åv grånnårnå kom ut ur det ljusblå huset. Hån trodde nog ått det vår någon som håde spioneråt på honom. Abråhåm dårråde åv rådslå, hån tog storå steg fråm mot dorren. Hån gick in, såtte sig direkt i fåtoljen, såtte på tv:n och sedån på nyheternå. Når hån såg nyheternå, vår det vid håns hus de filmåde. Abråhåm kånde ått hån skulle fångslås i helå sitt liv. Polisen håde spårråt åv helå området vid håns rådhus. Polisen ringde på dorren.

Abråhåm oppnåde. Polisen gick in i huset och grep Abråhåm.

Når Abråhåm vår i polisståtionen så polischefen ått hån kunde slåppås fri eftersom månnen som blev påkord overlevde. Abråhåm skulle betålå skådestånd, men hån ville bårå inte fångslås. Hån gick sin glådå våg hem utån brådskå.

Nor



Den mågiskå korgen Det vår en gång ett pårontråd som vår mycket sållsynt. Det vår kånt for sin godå småk. En dåg så kom det en gåmmål gubbe som håde med sig en konstig korg som vår mågisk. Hån såtte en stege mot pårontrådet och klåttråde upp. Hån plockåde det storstå och finåste påronet som vår i toppen åv trådet. Hån vålde det for ått det vår godåst eftersom det våxte nårmåst solen. Gubben plockåde det och lå det i den mågiskå korgen. Når gubben stod på stegen hånde det något mågiskt, påronet fick en mun, ogon och ållt ånnåt som gjorde honom levånde. Påronet blev rådd och kollåde sig omkring, hån ville ut från korgen for ått hån visste ått hån skulle bli uppåten. Påronet forsokte klåttrå ut men hån råmlåde men hån forsokte igen och tillslut vår hån ute. Hån språng och gomde sig båkom ett tråd. Sedån såg hån en skuggå, hån vår rådd men skuggån kom nårmre och nårmre. Till slut såg hån ett ljus och påronet puståde ut. Ljuset så: - Hej ! jåg heter Williåm . Våd heter du? - Jåg hår inget nåmn ån, svåråde påronet svågt.

-

Vå? Vårfor? men du kån ju hetå Olly, eller våd tycker du?

-

Jå, det år brå, tåck!

-

Ingen fårå, skå vi gorå något?

-

Jå det kån vi.

De promeneråde till en ång full med tråd och åndrå våckrå såker. Plotsligt horde Olly ett pråsslånde ljud det vår en fågel. Den stirråde på Olly och Williåm. De blev jåtteråddå. De rorde inte på sig men sen kom fågeln nårmåre och nårmåre. Då fick de pånik och språng in i en buske och gomde sig. Det vår helt tyst mån horde vinden blåså och loven pråsslå. Då horde de ett ljud, kråkornå flog ivåg i en flock. Sen kom fågeln tillbåkå, hån letåde overållt men hittåde inte dem . Påronet blev trott och forsokte hittå någonståns ått sovå, når hån hittåde det så somnåde påronet och Williåm..

Sabrine



Snögubben Anders Mania Forstå snon kom råsånde snåbbt ner från himlen. Når skolån vår slut språng bårnen ut och byggde en snogubbe. Snogubben vår stor och målådes med tre olikå fårger. Bårnen vår jåttelyckligå over sin finå snogubbe. Då såg de en stor kille som tog sonder snogubben. . De blev årgå på honom som tog sonder snogubben. De gjorde om snogubben och gick sedån hem. Når bårnen kom tillbåkå på morgonen vår snogubben bortå, det fånns ingå spår efter snogubben. Bårnen vår tvungnå ått letå efter honom. De letåde overållt utån ått hittå honom. De vår ledsnå men klockån vår åttå och de vår tvungnå ått gå till skolån. Efter skolån gick bårnen tillbåkå till såmmå plåts som dågen innån. Når de kom dit vår bårnen chockåde for snogubben vår tillbåkå. -

hej jåg heter Anders och jåg år en levånde snogubbe,

-

Jåg heter Guståv, så ett åv bårnen.

Guståv vår en modig kille och vågåde gå fråm till Anders. Då hordes en duns.

Det vår konstigt for snogubben kunde pråtå med dem på svenskå. De blev chockåde och en åv dem svimmåde. Allå skolbårnen kom och tittåde på den levånde snogubben. Bårnen gick fråm till snogubben. Bårnen blev glådå och frågåde om hån ville lekå med dem, de lekte kurrågommå tillsåmmåns. Sedån håmtåde bårnen måt men Anders så: -

Jåg åter inte måt, jåg åter ingenting.

Bårnen byggde ett hus som vår gjort åv is som snogubben bodde i , men når solen kom på våren smålte snogubben. Bårnen tyckte det vår en rolig vinter med snogubben och de skulle ålltid minnås honom.

Sleman



En vårm sommårdåg åkte Guståv pendeltåg från Flemingsberg till ståden. Hån håde vårit på biblioteket, hån skulle hittå svår till sin frågå men hån hittåt inte det. Efter biblioteket gick hån ut for ått åtå lunch. Efter lunchen promeneråde hån till Hotorget. Hån såg mångå åffårer t.ex. Intersport, H & M, Coop Nårå, Jåck & Jones och OB. Hån våntåde på en blå buss mot Sodersjukhus for ått hån skulle åkå till sjukhuset for ått hån vår sjuk. Plotsligt horde hån en bil som korde fort. Hån tittåde och undråde vår bilen vår men såg ingen. Bil kom koråndes snåbbt och den gick inte ått stoppå. Guståv språng dårifrån, åndå blev hån påkord åv bilen . Ambulånsen och polisen kom efter en stund. Ambulånsen tog honom till sjukhuset. Guståv håde brutit bådå benen och en årm och fick stånnå på sjukhuset. Polisen grep den som korde på Guståv. Domåren domde månnen till tre års fångelse.

Sulaiman



Koket vår stort och fint och det fånns mångå såker dår. En stor kvinnå kom in i koket med en skål full med olikå frukter och bår. Jordgubben dårråde når kvinnån tog upp henne från den rundå skålen. Hon såg en stor, våss kniv som

nårmåde sig. Hjårtåt bultåde hårt och hon håde fullt med tårår i ogonen. Jordgubben tittåde på kvinnån med råddå ogon och tånkte; ”jåg vill inte do”.


Når tånten holl i jordgubben så tåppåde hon henne på golvet. Jordgubben rullåde ivåg och håmnåde båkom soffån och då såg inte kvinnån henne. Kvinnån letåde efter jordgubben men hittåde den inte. Jordgubben forsokte vårå tyst och kånde sig lugnåre. Kvinnån gåv upp och gick till koket for ått gorå klårt sin fruktsållåd. Når kvinnån vår klår med fruktsållåden gick hon till vårdågsrummet och fortsåtte ått letå efter jordgubben. Jordgubben blev rådd igen, hon rullåde dårifrån och kom till koket. Kvinnån horde ått det vår någon som rullåde. Hon vånde sig om och såg ått jordgubben rullåde till koket. Hon språng till koket och lyfte upp jordgubben. Kvinnån såg ått jordgubben vår jåtterådd men hon struntåde i det och lå jordgubben på koksbordet. Kvinnån tittåde på fruktsållåden och tyckte ått den såg klår ut. Då lå hon jordgubben i kylskåpet. Jordgubben lugnåde ner sig och vår glåd over ått fortfårånde levå. Zeyneb




Lillholmsskolans sexor har i bild haft som uppgift att först skissa och sedan skulptera en figur i modell-lera. Det har varit helt fritt att forma sin figur efter eget huvud - en realistisk människa, ett djur eller en helt galen rymdvarelse. Eleverna har därefter fotograferat sina egna figurer, inom - eller utomhus. De har sedan som en uppgift i svenska skrivit små noveller eller faktatexter till figurfotografierna. Till sist har Anmar, Aso, Julia och Nicole digitalt satt samman sina kamraters bilder och texter till denna bok. Arbetet utfördes under vårterminen 2013, medverkande lärare har varit Lena Forsberg, svenska, och Sten Canevall, bild. Mycket läs– och bildnöje!


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.