Vem är jag att se och bli sedd

VEM ÄR JAG? Att se och bli sedd 26 flickor i Lillholmsskolan målar och berättar

VEM ÄR JAG? Att se och bli sedd 26 flickor i Lillholmsskolan, årskurs sex, målar och berättar

Förord Det här är en bok där alla flickor i de två sexorna i Lillholmsskolan medverkar.

Några har varit i Sverige en ganska kort tid, andra är födda här. Många talar fler språk än svenska men den enda som skriver på sitt modersmål är Pili som nyligen kommit till klassen direkt från Colombia.

Boken handlar om att se och bli sedd. Vi började med att måla.

En bild av hur jag själv tycker att jag är och en bild av hur jag tror att andra uppfattar mig. Utifrån bilderna skrev flickorna sedan sina texter.

April 2004 Lisa Larsson-Malmström, klasslärare Tuva-Stina Lindén, speciallärare Lillholmsskolan, Skärholmen

Andra ser mig På den första bilden handlar det om hur andra känner mig.

Jag tror andra känner mig som en snäll, glad och lugn tjej. Jag har valt ljusa färger på min bild för jag tycker om ljusa färger. Jag har valt en gul färg som bakgrund.

Ashik Bajar

Alex

Adham

Jonathan

Rodrigo Mahmoud

Sju målande pojkar

Gult är en ljus färg som solen som är varm och strålar så fint.

Jag målade den mjuka linjen för att den betyder att man är snäll och hjälpsam.

Det är så jag tror andra känner mig.

Jag känner mig På den andra bilden handlar det om hur jag känner mig inifrån.

Jag kan vara snäll ibland och jag kan också vara dum och arg.

Håret som sticker ut betyder att man är arg och ilsken. Jag har målat den mörka blixten för att den betyder att man är arg och dum.

Jag har valt grön färg som bakgrund. Det är en mörk färg som jag inte tycker om.

Ibland känner jag mig modig när jag är arg.

Oftast tycker jag att det är lättare att vara på den gula sidan än att vara på den gröna.

Det är svårare att vara på den gröna sidan men ibland måste man vara där.

Jasmin Ack

Som en fisk som simmar i vatten känner jag mig, i alla fall ibland.

Jag älskar vatten, jag använder min fritid till att simma.

Min bild visar en guldfisk i olika färger med bubblor omkring sig. Den simmar i ett stort hav. Den älskar att leka i vattnet precis som jag själv.

Men fisken kan inte leka hela tiden, den måste vila också.

Jag kan inte heller simma hela tiden. Någon gång måste jag vila. Men sen är jag tillbaks i vattnet. Då känns det som jag smälter ihop med min fisk.

Sju målande pojkar Bajar Ashik Adham Mahmoud Rodrigo Jonathan Alexander Åk 5 Barken - Lillholmsskolan - Skärholmen Maj 2004

Jag har färglagt guldfisken med många olika känslor. Ibland är färgerna så otydliga att ingen riktigt kan veta hur jag känner mig. Det gör jag med flit för jag vill sällan visa att jag är ledsen. Men jag vill ändå att andra ska förstå att jag är ledsen. Plötsligt blir jag arg och sur bara för att ingen vet att jag är ledsen. Jag blir lätt irriterad för små saker. Då tycker alla att jag bara är jobbig och då känner jag mig missförstådd. Sen ångrar jag att jag varit så sur men då har alla redan dömt mig.

Ett svävande moln.

Jag har ritat ett moln. Det är litet och fluffigt.

Oftast glider det omkring uppe på himlen, regnar lite lätt ibland.

Men helt plötsligt slår åskan ner och det bara ösregnar i flera dagar.

Efter regnet snöar det och alla glömmer blötovädret.

Efter det stora ovädret så blir det fluffiga, lilla molnet ett fluffigt, litet moln igen.

Så tror jag att nästan alla ser mig , som ett moln bland alla andra små fluffiga moln.

Jag är nog ett litet moln i andras ögon, för jag är oftast på ett lätt humör. Det kan göra att jag försvinner bland alla andra glada moln. Jag är ofta blyg mot främlingar och ibland också mot nära och kära. Blygheten är det första en människa lägger märke till hos mig.

Det kan vara jobbigt att vara blyg. Många uppmuntrar mig att försöka prata mer och det hjälper faktiskt ibland.

Amanda Wallin

Bajar Nu skall jag berätta om några av mina bilder. Jag vet varför jag alltid har ritat två och två.

Man vill vara två djur eller människor. Annars är man alldeles ensam. Om man är två har man alltid en vän eller en bästa kompis.

Om de pussas eller håller varandra i handen då är de kära i varandra.

Jag vet vilken av mina bilder som jag tycker är bäst. Det är kaninbilden. Jag tycker om kaniner.

Jag tycker också att jag har målat elefanterna fint. Jag har sett elefanter på cirkus.

Jag är en person som är snäll, trevlig och framför allt tokig i hästar.

På min bild har jag ritat mig när jag tänker på hästar. Jag vet inte riktigt varför jag älskar hästar så mycket, men ända sen när jag var liten så har jag gillat hästar. Första gången jag satt på en häst var jag 3 månader. Sedan dess så har vi hyrt häst varje sommar. Hela min släkt gillar hästar. Min mamma har tävlat och haft egen häst och min moster har egen häst. Mina drömmar handlar om hästar.

Jag vet att jag inte kommer att sluta gilla dom vackra varelserna.

Men det finns några problem med att gilla hästar. Min pappa tål inte pälsdjur, särskilt inte hästar! Min bror gillar också hästar men han får inte rida det blir för dyrt.

Jag tycker att jag är en trevlig person. För mig betyder det att jag är uppmärksam på vad andra säger, glad och en bra kompis. Jag är också hjälpsam och det betyder att jag hjälper andra när dom behöver hjälp och stöd.

Jag vet inte riktigt om det finns en annan sida hos mig. Kanske kommer den upp när jag är i stallet eller hemma på fritiden. Jag kan vara väldigt rolig, skämtsam och pratig när jag är i stallet.

Hemma är jag väldigt lat och hjälper inte till. Därför håller jag mig mest i stallet. Jag har också jättemånga kompisar där.

Jag är äldst bland mina syskon. Det är inte så roligt, man får hela tiden ta ansvar och så får man skäll om något inte är som det ska vara. Jag måste också hämta och lämna min minsta syster på dagis.

Jag tror vissa personer ser mig som en tyst person med långa vassa klor och snäll bara när fröken är med, men en djävul på fritiden.

Dom påstår att jag rivs, nyps och är olydig när någon vuxen inte ser på.

Men för mig så är det inte sant.

Jag kanske är sån i skolan, men när jag kommer hem så förändras jag. Det blir tyst, lugnt och mysigt.

Jag tycker om den timmen då jag får vara alldeles ensam hemma.

Amanda Pettersson

Hur jag känner mig.

Ibland känner jag att jag är inlåst i en bur av skuggor.

Där känner jag mig jagad av tiden som har gått och försöker glömma bort saker jag är ledsen för.

Jag sitter på marken och tänker på saker som har hänt under dagen.

Jag känner mig borta från världen och människorna.

Så känner jag mig mest innan jag somnar. Jag funderar över livet och döden.

Jag tänker på framtiden, och funderar vad som kan hända nästa dag.

Tankarna känns som moln som kommer och går.

Ibland brukar det regna från något tankemoln. Det betyder att jag aldrig kommer att glömma den tanken.

Hur andra ser mig.

Andra brukar ibland se mig som en sur person. Jag brukar ofta bli sur utan anledning. De kan tycka att jag är för känslig. Jag brukar ofta skrika. Då ser andra mig som en mikrofon. Några tycker att när jag skriker spricker fönsterrutorna. Mest skriker jag när någon stör mig.

Ibland är jag också arg. Då kan de se mig som ett tomtebloss. När jag är arg kan jag ta sönder saker. Ibland kan det också gå illa till. Men mest är jag glad.

Hur jag ser mig.

Jag ser mig inte som något speciellt.

Men ibland, om jag har gjort något dumt som jag sen har ångrat, då kan jag se mig som en elak docka.

Fast dockan har också känslor och kan bli ledsen.

Jag mår dåligt, det gör ont i hjärtat och jag gråter inom mig.

Om jag är glad eller har gjort något som är bra, då ser jag mig som en fjäril som flyger runt omkring på en stor äng med blommor.

Anneta Tersis

Ashik

Två riddare slåss mot varandra.

Den svarta riddaren tog fast den röda riddaren.

De går på en grön väg. Där är många soldater som vaktar.

Det blev ett stort krig. Båda lagen kämpar.

Jag tror att dom flesta tycker att jag är rätt så snäll... och rolig ibland.

Jag är för det mesta glad men när jag är ledsen eller arg så brukar jag inte säga det till någon.

Ibland säger jag det kanske till någon av mina närmaste kompisar.

Alla runtomkring tycker att jag är en ganska tyst person, eller i alla fall så tyckte dom det förut. Men de som känner mig väl vet att jag pratar mycket!

Det ljusa landskapet I det ljusa landskapet är det varmt och soligt men det finns inget som växer där förutom två små blommor. Det ser ensamt ut på den ljusa sidan.

Det mörka landskapet I det mörka landskapet växer det mycket men det är mörkt och tyst. På den mörka sidan växer det mycket blommor.

Jag tror att flickan helst vill vara på den mörka sidan.

Anna Pinto dos Santos

De goda flyr från de onda. De ser en båt. Men de visste inte vart de skulle åka.

De som flydde med båten kom till ett land med mycket is och snö.

De ser is och snö. En man ropar ”hjälp, hjälp!”.

Jag är en helt annan person jämfört med hur andra ser mig.

Alla tycker att jag är tyst och inte så bestämd.

Många tycker att det är vad man säger som beskriver någon.

Men så är det inte med mig.

Ingen vet hur jag känner eller tänker.

Ingen är som jag.

Ibland känner jag mig helt bortglömd och missuppfattad av andra.

Att jag är den enda i världen som känner så som jag.

Jag vill att andra ska förstå mig rätt men om man vill förstå mig så måste man också veta hur jag är som person.

Men ingen vet säkert hur jag är.

Sylvia Jablonska

De fortsatte att åka.

Då kom de fram till ett vattenfall.

De visste inte var de var. Båten for ner för vattenfallen.

Jag har målat två bilder av mig själv. Den ena är en bild av ett jordklot. Jag har valt att måla ett jordklot för att jag känner mig som ett stort jordklot.

Jag har alltid tyckt att jag var tjock. Jag har aldrig varit nöjd med hur jag ser ut.

Förut blev jag retad i skolan för att jag var så tjock, dom kallade mig Jordklotet, Mount Everest, Stilla Havet, Vintergatan m.m.

Men inte längre, nu skojar dom bara ibland. Dom säger att dom inte menar det och jag vet att dom inte gör det längre.

Hemma blir jag också retad för att jag är tjock, mest av mina syskon. Då blir jag alltid ledsen och gråter för dom säger det som om dom menar det, dom säger det inte på skoj.

Jag känner alltid att jag är utanför hemma.

Alla mina syskon retar mig, jag blir mest ledsen när dom är tillsammans och retar mig. Det blir tre mot en.

Varför kan dom inte bara älska mig för den jag är?

Då gick båten i bitar och många människor dog.

Två män med båt var ute och fiskade på havet. De fiskade och fiskade. Till slut fiskade de upp en människa.

De gav honom en flit och frågade vad som hade hänt.

De tog med honom hem och bjöd honom på mat.

På den andra bilden har jag målat en clown det är som jag ser mig själv, en klumpig clown.

Jag tycker jag är rolig. Jag skrattar, är positiv och busig för att mina vänner kanske vill att jag ska vara så. Om jag inte är så kanske dom inte vill vara med mig. Dom kanske tycker jag är tråkig då. Jag är rolig för att alla ska tycka om mig. Mina vänner kanske vill ha en kompis som är rolig för att dom vill skratta och ha kul.

När jag är hemma känns det inte som att jag är lika rolig, då är jag mer allvarlig och mer för mig själv.

Jag brukar ta det lugnt och sitter och funderar på olika saker.

Varför kan dom inte älska mig hur jag än ser ut?

Kan dom inte bara låta mig vara ifred?

Min dröm är att bli smal och vara som dom andra, en helt vanlig tjej. Jag gör vad som helst för att bli smal.

Nu när jag har målat mina två bilder blir jag förvirrad, det känns helt tvärtom.

Det känns som om andra ser mig som ett jordklot, jag ser mig själv på ett annorlunda sätt.

Men när dom säger att jag är ett jordklot så känns det som om jag är det.

Eva Hariri

Adham

Det var en gång en skog, en flod och berg.

Bergen var höga och sneda.

Floden rinner ut i havet. Havet är djupt.

Jag far ut med båten.

Fisken Jag är en fisk som hela tiden simmar i ett stort hav där det är ensamt och tomt. Men omkring mig är det varmt. Jag är så glad att jag har min familj och mina vänner som alltid finns nära mig. Med dem känner jag mig trygg.

Men de som inte känner mig , de som finns där ute någonstans, de kanske tycker att jag är som en fisk. Ensam och vilsen. Därför målade jag mig som en fisk.

När jag simmar där ute i havet ser jag allt ljus som strömmar förbi mig och jag vill bara ut och fånga den ljusa känslan. Jag vill verkligen ha den och den fattas i mitt liv.

Plötslig blir allt mörkt runt om mig. Då känner jag mig ensam igen.

Om jag kunde komma undan så skulle jag vara fri.

Då skulle inte mitt liv vara så svårt och ensamt.

Men jag har ändå de viktigaste sakerna i livet, min familj och mina vänner.

Jag ser några öar.

Jag ser ett flygplan.

Det var en båt som sjönk.

Kaninen Ibland kan jag känna mig som en död kanin.

Jag ligger i skogen helt död.

Jag ser alla djur springa förbi mig men jag kan inte öppna mina ögon. Jag försöker men ögonen är för tunga.

Luften blåser förbi mig, jag kan inte andas.

Min själ är borta. Jag vill bara bort nånstans där ingen kan hitta mig.

Alla djur står omkring mig och tittar på min döda kropp. Jag känner att jag svävar, jag vet att jag är död.

Jag känner att min kropp är i himlen.

Min kropp är kall men mitt hjärta är varmt. Äntligen kan jag öppna min ögon. Jag ser mig omkring.

Allt är vitt och blått.

Jag känner mig bättre. Jag är i säkerhet. Inget stör mig och ingen ser mig.

Jag är så glad men ändå vill jag hem till skogen. Känna lukten från träden och buskarna. Jag vill tillbaka till mitt liv och mina minnen igen.

Asha Jama Farah

Jag far vidare och ser många båtar. Jag kom till en ö. Jag landar på ön.

På ön finns det två höga berg.

Jag klättrar upp på det högsta berget.

Hur jag själv tycker att jag är Jag är en modig och stark tjej men ibland blir jag skrämd av kompisar, syskon och kusiner.

Jag tycker om att skoja med mina vänner. De vet inte alltid när jag skojar. De tror alltid att jag gör allting på allvar.

Jag berättar allt för min lilla syster som går på dagis.

Jag brukar berätta det som händer hemma och utanför huset.

Det finns saker som jag inte berättar för henne men berättar för mamma.

När känner jag mig modig?

Första gången jag kände mig modig var när pappa köpte sin första bil här i Sverige och jag fick sitta i hans knä och köra bilen.

Först var jag rädd men sen gick det bra.

När känner jag mig stark?

Jag känner mig stark när jag är med pappa.

Då känns det som att inget kan hända mig .

När jag är ensam då känns det som om jag är död.

När pappa reser då känns det som om jag är ensam här på jorden.

Jag blir snabbt sur och arg.

En gång var jag sur i två dagar och då ville jag inte ens äta mat eller dricka. Jag bara satt i mitt rum och tittade på tv, läste böcker och spelade på datorn.

Havra Said

Mahmoud

På morgonen skulle människorna resa. Alla vinkade till varandra och var glada.

Följande dag blev det dåligt väder. Det började storma.

Skeppet seglade på ett grund. Det blev hål i skeppet.

Jag är en person som älskar mina djur och min familj.

Ibland när jag känner mig ensam eller är ledsen så står jag och tittar ut igenom fönstret. På min bild har jag ritat en flicka som sitter på en stol och tittar ut genom fönstret.

Hon ser på ett gammalt träd. Men det är inte jag. Jag ritade bara en flicka som satt helt ensam på en gammal stol bredvid fönstret.

Jag ritade en flicka som tittade ut genom fönstret för det brukar jag också göra ibland.

Jag brukar titta ut på molnen, bilarna och på träden.

Mina kompisar ser mig som en rolig person.

Men när jag kommer hem så är jag inte så rolig längre för då bråkar jag med min lillebror.

Vi skriker på varandra och slåss.

Jag brukar tänka att jag inte ska bry mig men det går inte.

Men efter ett tag så går vi till olika rum.

Men när jag kommer till skolan blir jag glad för jag älskar att vara med mina kompisar.

Vi skrattar alltid när vi är med varandra.

Jag älskar att komma till skolan.

Louise Jansson

Skeppet började sjunka.

Kaptenen kallade på hjälp.

Skeppet sjönk ännu mer.

Människorna sitter i livbåtarna.

Vattnet är kallt.

Min skog När jag är rädd eller ensam brukar jag tänka att jag är i en skog.

Jag är ensam vid ett avbrutet träd eller vid en stor sten. Jag tycker att det är skönt att vara ensam ibland.

Jag märker att det blir ljusare. Jag hör röster. Det kommer en tjej till mig och frågar varför jag är här, alldeles ensam. Jag svarar: Jag tycker om att vara ensam ibland. Jag tycker om att vara vid det avbrutna trädet för att där känner jag att jag kan vara ifred mycket lättare. Jag tycker om att komma ifrån alla andra. Kunna tänka ifred utan att bli störd. Slippa höra alla prata och tjata.

Flickan nickar och försvinner.

Jaana Kaarre

Några känner sig ledsna över att många har drunknat. Men några har klarat sig.

Jag är ett träd. Jag är ett äppelträd. Alla växter och djur och människor ser att jag är ledsen. Jag tycker inte om vintern för då kommer mina löv att ramla av och dö.

Andra känner mig som ett träd som alltid är ledset.

Inne i mitt hjärta finns någonting som gör mig ledsen.

På sommaren är jag ledsen. På vintern är jag död.

Jag är ensam. Inga blommor och andra träd, inga fåglar kommer och sitter på mig.

Jag vill prata med någon eller se någon som kommer på vägen men ingen hälsar på mig.

Jag vill se på fåglarna när de sjunger som de gör i de andra träden.

Jag känner mig som en fågel. Jag tycker fåglar ser glada ut. Fåglarna är mina bästa djur. Jag tycker om när de sjunger. Jag vill flyga som en fågel, jag vill flyga upp till månen med fåglarna och sjunga med dem.

Jag är hela tiden glad som en fågel.

Inne i mig själv känner jag att jag är en flicka som är ensam och snäll. Men ibland blir jag ledsen när någon säger något dumt till mig.

Men när det finns en kompis bredvid mig blir jag glad. Den som känner mig mest det är min syster.

Hon heter Warrka. Hon vet när jag blir ledsen.

Men när jag kommer till skolan blir jag glad när jag är bredvid mina kompisar. Då är jag en flicka som känner sig som en fågel, det är jag.

Laheeb Rashid

Det var en gång tre pojkar som gick till skogen. Där mötte de ett spöke, en varulv och en zombie.

När solen skiner dör de tre monstren.

Här ser man dem på närmare håll.

Jag har gjort en bild på mig själv som en jättetjock person.

Förut kallade alla mig för tjockis och bulle mm. men nu kallar ingen mig för det längre.

Om någon skulle göra det skulle jag inte bry mig, för jag vet att dom inte menar det. Därför bryr jag mig inte.

Men om någon nära kompis eller någon i familjen skulle säga tjockis till mig då skulle jag bli ledsen för då skulle jag ta åt mig.

Jag tycker inte att någon ska välja någon för hur den ser ut utan hur den är.

Nu när jag ser på mina bilder blir jag förvånad.

Jag ser att jag hellre skulle vilja vara en bulle som är stark och mår bra än vara smal, ledsen och svag. För mig spelar det ingen roll hur jag ser ut utan vem jag är inifrån.

Så jag byter plats på bilderna för jag vill helst vara en stark och glad bulle och inte en smal person som är svag och ledsen. Men min dröm är ändå att bli smal.

Laetitia Gaé

När det regnade kom det sex vargar. Pojkarna blev rädda.

Superman räddade pojkarna.

Pojkarna kom hem.

Nu ska jag berätta om mig själv.

Jag är en flicka på 13 år.

Jag är en snäll flicka, men jag har många sidor, sidor som jag inte visar så ofta.

Jag är väldigt ledsen ibland utan att säga det till någon. Så ledsen att det nästan känns som om det inte finns något hopp alls.

Mina privata tankar kan göra mig ledsen och arg. Men det går inte att släppa ut.

Det finns folk jag vill berätta för, men det går inte att berätta om det.

Dom är det enda jag får ha för mig själv.

För mig är det väldigt viktigt att ha kompisar omkring mig för då slipper jag dom där tankarna. Då kan jag vara glad.

Andra ser mig som en djävuls-ängel.

Jag är väldigt snäll men kan också vara väldigt elak.

Ibland retas jag mycket och folk kan tycka att jag är elak när jag gör som jag vill.

Hur ska jag göra som jag vill utan att vara elak?

Jag är mycket hemlig med mina känslor och vill inte att alla ska veta hur jag känner.

Pernilla Nygård Sundman

Resan Av Mahmoud.

Jag skall resa till Frankrike med ett flygplan.

I Paris tittar jag på Eiffeltornet.

I bilden med gul bakgrund är jag instängd. I bilden med lila bakgrund är jag inte instängd.

Det är en annan skillnad mellan dom två bilderna.

Det är att den med lila bakgrund ser gladare ut och i den andra ser jag argare ut jag är omringad alltså ser jag ensammare ut.

Den gula bilden Den första bilden med gul bakgrund visar hur folk tror att jag är ibland när de tycker att jag har varit dum.

Men jag själv tycker inte att jag varit dum mot någon.

Jag far till Amerika.

Sen reser jag till Egypten.

Jag ser pyramiderna och en sfinx.

Nu är jag tillbaka i Sverige.

På bilden är jag ensam på ett ställe där det är ljust och vackert. Och där jag kan tänka bra. Vackra ställen är bra tycker jag. Mitt huvud böjer sig neråt med stängda ögon. På bilden ser jag tokig ut med utsträckta armar och munnen är arg. Det är som om jag vill inte prata med någon och jag själv vill vara inlåst.

Jag kan bli dum och jag kan bli snäll när som helst.

Jag känner mig som en stark tulpan och som en stark människa med starka ögon och stark mun. Jag tror att andra tycker att jag har otur med andra människor. Men det har jag inte.

Den lila bilden Den andra bilden med lila bakgrund visar vad jag tycker om mig själv.

Jag känner mig som en glad flicka. Jag tycker om mig själv och är nöjd med mig själv. Jag känner mig lycklig som har vänner som är snälla mot mig och inte bråkar med mig.

Jag känner att jag inte har tur med saker men jag har tur med mina människor.

På den här platsen som jag har målat känner jag mig fri. Där kan jag tänka bra.

Jag tänker på vilka saker jag får tur av och på saker jag inte får tur av.

Mest tur har jag med mina vänner, dom hjälper mig mycket.

Det här stället kallar jag för Ensamstället, där kan jag tänka bra utan kompisar. Det här stället vill jag aldrig glömma.

I bilden med gul bakgrund är jag instängd.

I bilden med lila bakgrund är jag inte instängd.

Mirjam Rahhal

Rodrigo

Det var en gång ett grönt monster.

Monstret ville ut på äventyr. Han träffade en fågel och blev vän med den.

Gröna monstret och fågeln mötte ett svart monster som var hungrigt.

Så ser jag mig själv Jag ser mig själv som är en person som vill men inte vågar.

Det finns väl två olika sorters personer i världen, dom som vågar och dom som inte vågar.

Jag tillhör dom som inte vågar.

Det finns många saker jag inte vågar. Till exempel försvara mig mot mina kompisar. Och det är där känslan ”annorlunda” kommer in.

Det gröna monstret och det svarta monstret såg varandra i ögonen.

Det lilla gröna monstret slog sin yxa i stora svarta monstrets mage.

Svarta monstret dog.

Det är många saker som jag tycker är annorlunda med mig jämfört med mina kompisar. Ibland är det bara små saker och ibland är det stora saker.

Ibland känns det inte som jag är så annorlunda. Det är väl mest i skolan som det känns konstigt. En annan sak som jag är rädd för är att visa vad jag kan.

Det finns många saker som jag inte vill visa.

Det finns många saker jag skulle vilja våga göra. Jag vet inte om jag kommer våga göra dom någon gång Så tror jag folk ser mig Jag vet inte hur andra människor ser mig. Men jag tror andra ser mig som en tjej som bara inte bryr sig.

Ibland bryr jag mig verkligen inte.

Ibland blir jag ledsen men jag vill bara inte visa det. Det känns så pinsamt om jag visar vad jag känner.

Ibland tror jag andra människor ser mig som en tjej som inte kan. Det finns många saker jag kan men inte vill visa att jag kan för att jag tycker att det jag kan göra inte är lika bra som vad andra människor kan göra.

Ibland tror jag andra människor ser mig som en tjej som inte vill.

Ibland vill jag inte prata med någon och ibland vill jag inte ens se på någon. ibland är jag glad och vill bara skratta och ibland är jag ledsen och vill bara vara ensam.

Natalie Choudhury

Jonathan

Det här är en bild av min familj.

Min pappa är 42 år gammal.

Min mamma är 32 år och jag är 11 år och min lillasyster är 8 år.

Här ramlar min lillasyster ner från två berg. Men sen gick det bra.

Så här känner jag mig inifrån Jag blir alltid ledsen och arg.

Jag blir som ett visset träd.

Jag vågar ingenting för jag är så arg eller ledsen.

Jag vill vara för mig själv när jag är arg eller ledsen.

Jag badar med min bror i Chile.

Det är en stor bild på mig och min lillasyster.

När jag var i Chile var vi på en fin strand. Där fanns ett stort berg och en sjö med fiskar och sälar.

Två personer försöker klättra upp för ett stort berg.

Dom försöker sätta två flagor på toppen. Till slut lyckas de.

Så här känner jag mig utifrån Jag känner mig som om jag vore ensam och inte hade någon omkring mig.

Jag känner mig som ett fridfullt träd.

Men trädet är stumt och tyst och kan inte säga något.

Mig inifrån Jag brukar känna mig ensam.

Det känns som om jag är ett träd som står i skogen helt ensam en vinter kväll.

Inte ett ljud hörs.

Allt är stilla.

Inget rör sig.

Det är kallt och snön ligger på marken.

Mig utifrån Men när jag är med någon brukar jag känna mig som om jag vore ett blomstrande träd en sommardag.

Ett träd som det börjar växa äpplen på och allt om kring börjar växa och allt rör sig.

Inget vill vara stilla.

Då känner jag att det jag vill kan hända.

Ninnie Dahlström

Alexander Robert Ilska finns av alla slag, man bråkar och skriker, man vet inte vad man gör.

När allt far ut vet man inte vad andra hör.

Men vissa är sådana som bara går.

Varför bråka, vad tjänar man på det ?

Asi soy yo Me siento muy bien siendo callada. Más bien, soy una chica introvertida. Me agrada tener muchos amigos. Siempre me ha gustado tener mucha gente a mi alrededor. No sé, exactamente, lo que la gente opina de mí, pero yo misma me considero una típica latinoamericana.

Mi sueño es poder viajar alrededor del mundo para convivir con diferentes tipos de personas y disfrutar de nuestra amistad.

Estoy convencida de que hay muchas personas que me estiman como amiga, pero también soy consciente de que hay personas que no me aceptan del todo.

Pero, claro, no hay mucho que hacer con respecto a esto último, ya que la vida es así. En todo caso, me siento conforme de ser como soy.

Sabido es, que en el mundo existe todo tipo de gente: las hay egoístas y generosas, bonitas y menos bellas, y, por cierto, amables y malintencionadas.

Muchos consideran, a lo mejor, que, a veces, soy demasiado tímida, pero, personalmente, pienso que es mejor ser un poco tímida que demasiado atrevida. Considero que es mejor ser un poco cuidadosa al principio.

Trycket är så starkt att man nästan blir mosad men man måste vara stark och stå emot

Man kan få hjälp av föräldrar, kompisar, lärare och ibland av främlingar.

Som tur är blir det ett bra slut.

Han tackar och går och främlingen

Naturalmente, que me agradaría mucho llegar a ser una actriz para así, y en un futuro no muy lejano, poder llegar a mostrar a la gente todo lo que encierra mi ser. Por cierto, que no puedo olvidar el otro gran sueño o illusión de mi vida, es decir, estudiar al máximo, para de este modo, lograr una Buena formación en el futuro y así poder ayudar a quienes lo necesiten y, por supuesto, hacer muy felices a mis padres y seres queridos.

Pili Dromes Castillo

Så här ser jag på mig själv.

Jag är en inåtvänd flicka. Jag älskar att ha många kompisar.

Jag gillar att ha många människor omkring mig . Jag vet inte riktigt hur folk betraktar mig, men jag ser mig själv som en typisk latinamerikansk tjej.

Jag skulle vilja resa världen runt och träffa olika folk och umgås med dem. Jag vet att jag blir omtyckt av många människor och jag vet också att några inte accepterar mig.

Men det kan man inte göra något åt, sådant är livet.

I världen finns det människor av alla sorter.

Det finns egoister, snälla, inte snälla, vackra, mindre vackra.

Självklart det finns många olika slags människor.

Kanske tycker några att jag är blyg ibland men själv tycker jag att det bättre att vara lite försiktig i början.

Jag vill i framtiden gärna bli skådespelerska för att kunna visa folk allt som jag håller inne i mig själv.

Men jag glömmer självklart inte min andra dröm d.v.s. att plugga mycket för att kunna få en bra framtid, kunna hjälpa alla som behöver det och på det sättet göra mina föräldrar och alla som jag älskar mycket glada. Översättning: Gabriel Umana

Hur andra ser mig Ibland ser andra mig som en stor brun nalle. När de är ledsna så berättar de varför de är ledsna för mig. Både hemma och i skolan berättar de sina hemligheter. Jag känner ibland att det är tungt att hålla hemligheter för att om de är bra så vill jag berätta hemlisen för alla.

Ibland är hemligheterna roliga men ibland är de tråkiga.

Men jag blir också glad när de berättar hemligheter för mig. Det betyder att de litar på mig.

Jag tror att andra ser mig som en hjälpsam person.

Jag tror att några tycker att jag är för känslig och att jag inte tål skoj. Andra tycker att jag är ganska kaxig. Den beror på vilket humör jag är på.

Några ser mig som en diktatorsnalle som bestämmer över alla.

Hur jag ser på mig själv Ibland tycker jag att jag är den argaste i hela världen. När jag är arg känner jag mig pytteliten som en sandpärla. Men när jag berättar för någon hur arg jag är känner jag det som om den lilla sandpärlan börjar växa inuti mig och jag blir gladare.

När jag blir på det arga humöret önskar jag att någon säger till mig så jag vaknar till från min mardröm.

Ibland ser jag mig som om jag vore i en ensam värld där det bara är mörker.

För ingen vill ha den vilda björnen som bestämmer över alla.

Men jag är också en snäll, vild björn. Den vilda björnen har känslor.

För vilda björnen kan också vara snäll och hjälpsam.

Alla förstår inte det och det gör mig ledsen.

Sara Morabet

Andra ser mig som ett ledset träd.

Det är mörka färger på bilden för trädet ska se ledset ut. Trädet har tappat alla blad. Alla citroner har försvunnit. Bladen ser gula ut och dom är nästan vissnade.

Trädets grenar håller på att ramla.

Gräset har blivit gult. Hela trädet har blivit så ledset. Jag har valt mörk blå som bakgrund för att det ska se mörkt och dystert ut. Jag tror andra känner mig så som på bilden.

Sali Yousef Hassan

Jag ser mig som ett träd. Det är som ett citronträd. Det är vackra citroner och gröna blad. Trädet gör mig glad, när jag ser bilden ler jag. Bilden har så många färger så den ser så fin ut.

Jag ser mig som ett snällt träd. Jag har sett många citronträd. Jag gillar citroner. Det är därför jag ritade mig som ett citronträd. Jag har valt ljusa färger för trädet ska vara glatt och snällt.

Sju pojkar i åk 5 har i två terminer målat tillsammans. När man målar måste man koncentrera sig.

Man blir ofta nyfiken och överraskad, självkännedomen ökar och självkänslan stärks.

Här har vi valt ut några bildserier ur deras produktion.

Lillholmsskolan, maj 2004 Tuva-Stina Lindén Speciallärare Bokidé: Sten Canevall, Fantasifabriken Fotografering och teknisk framställning: Martin Nowicki.

Hur jag tycker att jag är och hur andra tycker att jag är.

Ibland tror jag att alla tycker att jag är den roliga, flamsiga och den som alltid skämtar. Men så är det inte. Jag har också känslor inom mig som jag nästan aldrig visar. Jag kan vara sårad, ledsen, arg och sur.

Ibland kan jag känna mig lite som en fånge, man får inte göra som man vill, eller man vågar inte göra det man vill. Man är för blyg, ledsen eller arg.

När jag inte vågar göra saker kan det bero på att det är för läskigt, obehagligt eller att man inte vill skämma ut sig för folk. Ibland när jag verkligen vill göra något så går det ändå inte, det känns som jag sitter fast i känslor som både vill men ändå inte vill.

Det kan också hända att det flyger ur massa fula ord och dumheter, att man är kaxig och uppkäftig för att man inte tänker sig för.

Men för det mesta brukar jag vara snäll och trevlig så att alla trivs.

Therese Linden

Sju målande pojkar Sju målande pojkar i åk 5, Lillholmsskolan, har i två terminer målat tillsammans.

Här visar de några av sina bilder.

Producerad 2004 i samarbete med Fantasifabriken

Skärholmen

Lillholmsskolan, Stångholmsbacken 91-95 127 40 Skärholmen

Jag har målat mig som ett träd.

I trädet är jag glad när jag tänker på mina kusiner men jag också ledsen för att de är långt borta i Irak.

Jag gillar dom. Jag tänker alltid på dem för att jag känner det som om de var mina föräldrar. Vi bodde bredvid varandra och vi brukade alltid vara tillsammans.

Jag gick i skolan i Irak. Jag har varit jättebra på mitt språk. Jag talar arabiska.

Min pappa tyckte att vi skulle flytta till Sverige.

Sen kom jag och min familj till Sverige.

Jag kunde inte prata svenska och inte min familj heller. Det var jättesvårt för mig och för min familj.

Jag var ledsen för att jag inte kunde prata svenska.

Men min pappa som var här i Sverige före oss lärde oss en mening att använda när någon pratar med oss. Vi säger till honom eller henne att ”vi kan inte prata svenska”.

Men nu när jag gått i skolan börjar jag lära mig lite svenska.

I den andra bilden har jag målat mig som ett visset träd för jag tror att andra ser mig så.

Ibland blir jag ledsen och jag vet inte varför.

Kanske för att jag har inte lust att skratta eller prata eller leka och kanske för att jag inte kan prata så mycket svenska.

Men när jag kommer till skolan blir jag lite glad för att jag har kompisar att skratta med och för att alla min lärare är snälla mot mig.

Sara Finjan

Jag har målat en bild hur jag känner mig inne i mig .

Jag känner att jag bara är ett huvud och ibland blir jag glad och ibland blir jag mycket ledsen.

Inne i mig känner jag att jag är en bra människa.

Jag vill att andra också skall se mig som jag känner mig själv.

Jag är inte glad att gå i skolan men jag går dit för att lära mig svenska och för frökens skull.

Jag tycker om snälla människor.

Jag älskar att skriva dikter.

Rawa Finjan

Inifrån mig ser jag en flicka som är en ängel men ändå inte perfekt. En smart, rolig flicka med allt man kan tänka sig men ändå är inte mitt liv underbart. Jag har varit med om roliga saker och tråkiga. Jag har mycket känslor men tycker inte om att berätta om dom. När jag är ledsen brukar jag hålla inne tårarna istället för att släppa ut dom. När jag är arg håller jag in ilskan och den blir som en stor arg klump i magen. Ibland känns det som att jag inte vill leva ibland känner jag mig helt och hållet som luft som lever bland moln.

Jag älskar många men kan inte berätta om mina känslor jag vill helst ha dom för mig själv. Fast jag mår dåligt vill jag inte berätta.

Jag kan vara elak mot mina kompisar och sen när jag inser vad jag har gjort blir jag ledsen och vill bara skrika förlåt. Men kan inte mina läppar blir som förseglade.

Jag har många sidor, sidor som jag aldrig har visat och sidor som jag håller för mig själv. Dom tankar som snurrar runt i mitt huvud gör mig ibland ledsen och ibland arg och ibland glad. Det är det bra att prata med kompisar om grejer och det gör jag men inte om allt.

Man kan helt enkelt se mig som en hemlig person.

Många ser mig som en glad, rolig och skojig människa och tycker jag ser ut som en gossig björn med honungs bruna ögon som är snäll som en ängel.

Yamilla Enholm

Jag har målat mig själv som en glad och positiv person för mina vänner ser mig som en sådan. Ibland så är jag faktiskt det också. Varje gång det är tyst och tråkigt brukar jag säga olika skämt, rita roliga gubbar och smilisar. Alla jag känner säger att jag är för positiv. Jag håller med lite om det, kanske för jag inte gillar att vara arg. Då blir allt förstört och ensamt. Ibland när jag är arg och ledsen så säger jag ord som inte är sanna. Det gillar jag inte så jag försöker vara så glad som möjligt. Dessutom har ni ju hört att ju mer man skrattar ju längre lever man.

I den andra bilden har jag ritat mig känslig och ledsen. Det har jag ritat för ibland känner jag mig ensam och ledsen även om jag har vänner runtomkring mig. När jag säger ordet ledsen så tänker jag på skuldkänslor. Om någon blir arg eller ledsen så känns det som om allt är mitt fel. Varje gång när någon blir arg eller ledsen och inte vill prata så tror jag att den inte vill prata med mig, jag känner den är sur på mig fast det egentligen inte handlar om mig.

En annan sak jag tänker på är ensamhet. Ibland när jag är med mina vänner så känner jag ändå att jag är ensam innerst inne. När jag är hemma och sitter i mitt rum så känner jag att jag är ensam även om jag vet att det inte är sant. Dom ringer mig varje dag och i skolan är dom med mig och skämtar så som riktiga vänner gör.

Så ibland vet jag att jag inte är ensam men tror det i alla fall.

Det är nästan som en vana.

Dalia Ahmed

Jag är en tjej på 13 år. Jag har många önskningar.

En av min önskningar är att jag får resa tillbaka till Kurdistan.

Nu har jag bott i Sverige i halva mitt liv.

Jag är nyfiken på hur mina släktingar lever i Kurdistan Jag är oftast glad. Ibland går det för långt. t.ex. när någon av mina kompisar ramlar kan jag börja skratta och då blir dom ledsna.

Jag är en sån som nästan alla gillar. Jag tror att det beror på att jag vågar säga ifrån.

Jag känner mig så här.

Jag känner mig modig och att ingen kan bestämma över mig. Jag kan umgås med många och gillar att vara med många. Kanske beror det på att jag har en stor familj. Jag skäms inte för någon. Jag vågar mycket och jag är envis tjej.

Jag kan vara taskig också. Ibland vill jag vara taskig. När jag blir trött blir jag stökig och då kan jag förstöra för andra. Men jag kan också vara klok.

Om jag är rädd tror jag att ingen märker det.

Zjikav Abdulla

Vem är jag?

26 flickor i Lillholmsskolan målar och berättar om sig själva och hur de tror att andra ser på dem.

Producerad 2004 i samarbete med Fantasifabriken

Skärholmen

Stångholmsbacken 91-95,127 40 Skärholmen