Femte Statsmakten
1# 2008
1
Nytt år, ny termin och nygammal redaktion1# Efter ett år som chefredaktör tackar Mathias för sig och lämnar över posten till Linnéa.
JMK Junited:
Mästare, igen Sid.28
Nassim Al Fakir:
Programledaren som aldrig får slut på energi Sid.10
Var är nyheterna? Pia Åkesson
Oklart vart bibliotekets förseningsavgifter går Mailn Ekman
Tandvård till studentpris Christopher Gimling Shaftoe
Femte Statsmakten - Hobbyprojekt eller vägen till framgång? Christian Daflos JMK-Dagen Linda Larsson
Ditt leende var aldrig mitt att behålla Xue Mei Berg
Nassim Al Fakir Forough Shahriary
Vårens viktigaste vägvisare Johannes Edmark
Komplett toalettvett Xue Mei Berg
2
4 5 6 7 8 9
20 22 23 24 25 26
10 28 16 30 18 32
Femte Statsmakten på galapremiär Åsa Secher
gamla medarbetare.
I årets första nummer erbjuds ett stort utbud av artiklar med varierande ämnen. Som sig bör ligger fokus mestadels på sådant som rör oss studenter. Du Men egentligen blir mycket sig kan bland annat läsa om mötet likt. Linnéa är gammal kårräv med programledaren Nassim Al som jobbat med tidningen tidi- Fakir. gare och Mathias fortsätter som Många nya förmågor har valt att redigeringschef. engagera sig i tidningsarbetet Under våren fortsätter vi med denna vår. Är du en av dem som vår pdftidning i tidskriftsde- vill skaffa sig praktisk, journasign. Studentnyheter blandat listisk erfarenhet inför sommed långa reportage om spän- marjobbsansökningarna? Femte nande människor. Ambitionen Statsmakten söker ständigt nya är att hålla uppe samma nivå, re- talanger som vill skriva, fotogradigering, skrift och fotomässigt fera, illustrera eller redigera textillsammans med både nya och ter. Tveka inte att höra av dig!
Mathias Roth Redigeringschef
mathias.roth@femtestatsmakten.se
Linnéa Jonjons Chefredaktör
linnea.jonjons@femtestatsmakten.se
Tänkvärt på teaterverket Malin Ekman
Med lägntan till våren Xue Mei Berg
Insparksfest Marina Nilsson
Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner? Lars-H Bild
Gula Villan Åsa Secher
Junited mästare igen Rihaneh Rouhani
Mannen som kunde måla med ord Karin Moberg
Kalendarium Karin Moberg
Medverkande i detta nummer Text: Xue Mei Berg, Lars-Håkan Bild, Christian Daflos, Johannes Edmark, Malin Ekman, Christopher Gimling Shaftoe, Linda Larsson, Karin Moberg, Marina Nilsson, Rihaneh Rouhani, Forough Shahriary, Åsa Secher, Pia Åkesson Illustration: Elina Borg-Björnström, Ania Obminska Foto: Xue Mei Berg, Camilla Olsson, Mathias Roth, Pia Åkesson Redigering: Malin Ekman, Linnéa Jonjons, Linda Larsson, Marina Nilsson, Camilla Olsson, Carolina Palmqvist, Mathias
Roth, Åsa Secher, Pia Åkesson, Susanna Öste Chefredaktör: Linnéa Jonjons Redigeringschef: Mathias Roth Nyhetschef: Marina Nilsson Bildredaktör: Camilla Olsson Featurechef: Åsa Secher Textredaktör: Pia Åkesson Vill du kontakta någon i redaktionen? Skriv då: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se
3
Var är nyheterna? “Vi vill inte bli ett B-lag till dem som läser journalistisk produktion”. Så stod det i ett brev till
JMK:s ledning när masterstudenterna kritiserade sin utbildning strax före jul. Studenterna ville ha mer praktik och lära sig att göra nyheter. De kursansvariga ville skapa källkritiska specialreportrar som skulle direkt ut i frilanslivet. Nu medger de att de borde informerat om kursinnehållet tydligare. När studenterna på det nya
masterprogrammet började sin första termin i höstas förväntade de sig en journalistutbildning där de skulle få lära sig att skriva artiklar inom sitt examensämne. Samtidigt såg de fram emot diskussionerna om hur den nya, globala medievärlden skulle påverka deras framtida arbete. De kursansvariga ville skapa en ny typ av journalister. Med knivskarpa glasögon skulle masterstudenterna granska forskarnas resultat och förklara vad det internationella politiska spelet egentligen innebär för de samhällsintresserade läsarna. Men redan efter en termin hördes klagomålen från studenterna. Varför fick de inte öva sig på att göra nyheter? Var fanns redigeringskursen och varför ingick inte mer praktik ute på arbetsplatserna? Kristina Widestedt, en av de ansvariga för masterprogrammet i journalistik på JMK, menar att skolan inte lyckats informera studenterna tillräckligt väl innan kursstart. – Det är första gången vi har den här utbildningen. Vi visste inte hur mycket vi skulle berätta om innehållet och tankarna, säger hon. För att läsa masterprogrammet krävs det att du har en examen och har läst en kort kurs i journalistiskt skrivande, alternativt att du har fått samma erfarenhet ute på en redaktion. I framtiden vill Kristina Widestedt helst att de studenter som söker till mastern ska ha jobbat som journalister ett par år. – Den ideala studenten kan grunderna så vi kan börja på en avancerad nivå, säger hon. I brevet till JMK:s ledning
skrev masterstudenterna att de flesta helt saknar erfarenhet av journalistiskt arbete och att det därför råder brist på journalistisk produktion i utbildningen. Bland annat efterlös de kurser i tv-produktion, redigering och nyhetsjournalistik. Enligt Tomas Nordenskiöld, masterstudenternas klassrepresentant i Studentkåren, har dialogen mellan de själva och lärarna varit minst sagt dålig. Detta, otydlig information om kursinnehållet samt det faktum att masterprogrammets kurser ännu
4
inte är färdigplanerade har gjort att det varit svårt för studenterna att veta vad de ska förvänta sig av utbildningen. – Kommunikationen har varit katastrofal. Men nu har missnöjet dämpats. De senaste momenten vi haft har hållit hög nivå med ett högt tempo, säger Tomas. Han berättar att de kurser de nyligen läst integrerat de praktiska och teoretiska delarna jättebra. Till exempel har de gjort en webbtidning om migration. Studenterna har även fått skriva en del nyhetsartiklar. – Det är bättre stämning i dag. En del oro finns kvar men vi har en bra dialog nu med de ansvariga, berättar Tomas men tillägger att missnöjet kan blossa upp igen om inte kurserna fortsätter att integrera praktik och teori.
Många är de studenter som betalat böter till JMK:s bibliotek till följd av försenade bokinlämningar. Men vart går pengarna? Även bibliotekspersonalen ställer sig frågande till detta.
– Det undrar man själv. Pengarna går till det stora svarta hålet på SU:s bibliotek. Vi måste redovisa våra böter till huvudbiblioteket på Frescati. Man skulle vilja veta vart pengarna går, säger Annika Zackrisson på JMK:s bibliotek. Exakt hur mycket pengar det rör sig om kan hon inte svara på men dagligen betalar studenter böter till följd av försenade inlämningar av böcker. Lisa Hänninen, ekonomiansvarig på Uni-
versitetsbiblioteket förklarar att det rör sig om mellan 5000 och 10 000 kronor om året från filialen på JMK. I denna summa ingår även annan försäljning, exempelvis av plastkassar, förtydligar hon. Lisa Hänninen hävdar att summan är mycket liten i relation till vad administrationskostnaderna för att ta hand om förseningarna uppgår till. Pengarna användes till både materiella och administrativa investeringar. – Pengarma går tillbaka till biblioteket genom inköp av nya böcker men finansierar också personalen som tar hand om de ärenden som uppstår vid försenade inlämningar.
Kristina Widestedt medger
att det kan bli ett glapp mellan de studenter som bara läst kursen i journalistiskt skrivande och de som har jobbat som journalister. För att täcka upp för de kunskapsluckor som finns funderar de på att kanske ge en kort kurs i redigering. Kravet på mer arbetsplatsförlagd praktik har tillgodosetts på så sätt att studenterna får göra sitt examensarbete på en redaktion. För de studenter som söker masterprogrammet i journalistik till i höst har de ansvariga nu lagt ut en ny kursbeskrivning på JMK:s hemsida. Kristina Widestedt hoppas att den ska vara tydligare än informationen som gavs förra året. Hon betonar också att det är bra att kursplanen inte är helt färdig ännu. På så sätt kan de fortsätta att ta till sig studenternas åsikter och förändra innehållet om de anser att det behövs. Men även om Kristina Widestedt poängterar att det är viktigt för dagens journalister att kunna handskas med olika medier ska inte masterprogrammet vara platsen där studenterna lär sig att layouta texter och mixa radiofiler. – Vi vill rikta in oss på vad journalisterna gör med innehållet. Man behöver inte gå masterutbildningen för att lära sig de praktiska delarna.
Oklart vart bibliotekets förseningsavgifter går
Kristina Widestedt, en av de ansvariga för mastern i journalistik på JMK.
Vi fokuserar på den skriftliga journalistiken och resten får man lära sig vid sidan av, säger hon. Kristina Widestedt tror att
arbetsgivare kommer uppskatta de studenter som gått masterprogrammet och säger att hon tror att de blivande journalisterna kommer passa bra som specialreportrar på en frilansmarknad. En arbetsgivare som enbart tar emot artiklar av frilansare och tycker att en masterutbildning är givande för journalister är Jöran Hök, chefredaktör för Sidas tidning Omvärlden. Han undervisar även på masterprogrammet och anser att journalister i dag måste bli bättre på att granska information källkritiskt.
– Som redaktör tycker jag det är jätteviktigt att en journalist är expert på ett område eller kan handskas med expertisen och forskningsmaterialet. Journalister förlitar sig för mycket på experter, betonar Jöran Hök bestämt. Kristina Widestedt svajar på frågan huruvida det krävs att studenterna lär sig nyhetsjournalistik under en utbildning eller om det räcker att ta till sig de kunskaperna på ute på en redaktion. Eftersom att gränsen mellan nyheter och längre reportage kan vara hårfin menar dock Jöran Hök att man aldrig kommer ifrån nyhetsjournalistiken som sådan. Text och foto: Pia Åkesson
inget regelverk som ser till att de intäkter som en viss institutions bibliotek får in går tillbaks till densamme. Detta är behovsbeprövat. Alla intäkter samlas i en gemensam förvaltningsbudget som sedan portioneras ut där behovet anses vara störst. Däremot finns det
– Pengarna går inte att öronmärka. Vi är en enhet tillsammans och vad gäller fördelning av intäkter går det inte att säga att en viss intäkt ger en viss utgift. Vi har många utgifter, varav bland annat personal, förvärvskostnader och hyror. Vi försöker se till att förvärva så mycket ny litteratur som möjligt, säger Catarina Ericson-Roos, informationschef på Universitetsbiblioteket.
Hon menar att intäkterna från böterna är viktiga för verksamheten men att det samtidigt är viktigt att få fler studenter att lämna tillbaks böcker i tid, något som de enligt henne faktiskt lyckats med genom tydliga låntagarregler. FEMTE
Text: Malin Ekman Foto: Camilla Olsson
är också något vi går ut med tydligt redan på biblioteksintroduktionen. Det finns också en ytterligare förklaring.
Alla böcker som inte är avregistrerade vid utsatt tid erläggs per automatik en avgift via datasystemet. Om dessa bot sedan tas
STATSMAKTEN
har pratat med en av de JMK-studenter som fått böter. Han erlades 200 kronor i böter för fem böcker vilka var försenade fyra dagar. Dessa har han dock ännu ej betalt. – Hade det varit kö på dem hade jag betalat direkt men så var det inte i mitt fall. Jag tänker inte betala en spänn, säger han. Han tycker att bibliotekspersonalen borde bli bättre på att läsa situationen och se till den mänskliga faktorn. på JMK:s bibliotek finns här splittrade uppfattningar. Många tycker att böterna är för låga, åtminstone när det gäller veckolån. Märkbart är att studenter i tentaperioder sätter de låga straffsatserna i system. – Många betalar hellre trettio kronor för att få behålla en bok tre dagar längre inför en tenta än att gå och köpa boken för femhundra spänn, säger hon. Men enligt Annika Zackrisson
Annika Zackrisson och kollegan Anna Karin Lindberg tycker inte heller personligen att reglerna är för stränga. De handlar om att så många som möjligt ska få tillgång till böckerna. Reglerna säger inlämning klockan tio och går principiellt inte att rucka på. – Principen är att man får betala. Detta
bort manuellt av bibliotekspersonalen finns det en risk att detta upptäcks och ifrågasätts av ledningen på SU BibliotekSamtidigt som det kan tyckas orättvist att de pengar som institutionsbiblioteket inbringar inte systematiskt går direkt tillbaka till den egna verksamheten är det viktigt att förtydliga att alla studenter vid JMK har tillgång till samtliga bibliotek tillhörande Stockholms universitet.
Bötesregler:
Låntagaren måste vid försenad inlämning av dagslån (efter kl. 10.00 dagen efter det att lånet registrerats) betala 50 kr bok och dag. Vid veckolån är motsvarande bötessats 10 kr per bok och dag.
5
Tandvård till studentpris att gå till tandläkaren på grund av de kostnader det innebär. I sommar införs en tandvårdspeng på 600 kr vartannat år för personer mellan 20-29 år och 75+ och 300 kr för personer mellan 30-74år. Detta innebär Många studenter unDVIKer
att fler kan gå till tandläkaren. Men det är fortfarande dyrt. Något alla inte vet är att en del tandläkare erbjuder studentrabatt. – Nej, jag visste inte att det fanns studentrabatter hos tandläkare, säger Johan,
Att gå till tandläkaren är ofta dyrt. Speciellt om man är student med tunn plånbok. Vad många inte vet är att vissa tandläkare erbjuder studentrabatter. Femte Statsmakten har jämfört priserna.
Text: Christopher Gimling Shaftoe Illustration: Anna Obminska
student på JMK. – Jag gick till folktandvården sist men kan tänka mig att byta så länge kvalitén är densamma, säger han. Linnea som också studerar på JMK visste inte heller om att vissa tandläkare erbjöd studentrabatt. – Om det blir billigare så byter jag gärna tandläkare, säger hon. ger rabatt kan man hitta i guiden över studenterbjudanden eller om man söker på ptl.se. Hur olika tandläkare redovisar sin rabatt skiljer sig dock åt på olika sätt beroende på tandläkare. Vissa tandläkare erbjuder ett fast lågt pris på undersökningen, medan vissa erbjuder en procentuell sänkning av priset. En av tandläkarna har endast studentpris på själva undersökningen, men inte på de eventuellt efterföljande behandlingarna, medan andra tandläkare även rabatterar dessa. Ett par tandläkare har dessutom åldersbegränsningar. VILKA TANDLÄKARE som
genom djungeln har Femte Statsmakten gjort en jämförelse på de tolv olika tandläkare i Stockholm som finns i studentkortets rabattguide. För att guida er
Tandläkarmottagning
6
Pris för undersökning
Åldersgräns
Rabatt på övrig behandling
Tandläkargruppen A-Dental
198 kr
<35 år
10%
Gärdet Tand Clinic
200 kr
15%
Tandläkare Ralph Telander
250 kr
10%
Akuttandläkaren Carmen Lillo Lara
319 kr
20%
Tandläkare Robert Faeder
250 kr
Nej
Kista Tandclinic
200 kr
Ja
Strandvägspraktiken
200 kr
10%
Tandläkare Kerstin Holmström
395 kr
25%
Tandläkare Riita Y Alveryd
290 kr
Tandläkare Anna-Lena Hernandes
325 kr
<30 år
Varför har inte JMK Sveriges bästa skoltidning? Borde
inte den fantastiska möjligheten till praktik som vi har tas bättre tillvara på? Christian Daflos argumenterar för att skoltidningen skall ges mer stöd och integreras i undervisningen. Varför ser JMK:s, Institutionen för journalistik medier och kommunika-
tions, skoltidning ut så här? Varför tvingas ett par eldsjälar slava utan ersättning och med minimal budgetering för att få ut ett webbaserat månadsmagasin? På min gamla gymnasieskola hade vi två skoltidningar, båda i tryckt form. Finns det några journalister på JMK? Eller är det bara människor som attraheras av tvärvetenskaplighet för att de har svårt att göra riktiga val?
Femte Statsmakten, hobbyprojekt eller vägen till framgång? Man kan fråga sig ifall inte vi på JMK borde ha den bästa skoltidningen i Sverige, nu när man faktiskt påstår sig utbilda journalister. In med mer krav säger jag, alla som läser journalistisk produktion är för upptagna för att hinna med, säger ni. Låt dem arbeta tillsammans med skoltidningen säger jag då. Tittar man på en skola som Berghs ser man ett helt och hållet annorlunda tänk. Där jobbar man tillsammans mellan de olika linjerna och integrerar arbetet med olika potentiella arbetsgivare. Man jobbar helt enkelt på samma sätt som man gör ute i arbetslivet. Att ha en riktigt bra skoltidning är inget självändamål och som den ser ut nu är den bättre än någonsin, men det får anses som symtomatiskt att det som förut kallades Journalisthögskolan har en skoltidning som publiceras på webben och en obetald chefredaktör. Inte undra på att man som nyutexaminerad journalist inte har så lätt att få jobb när den enda erfarenheten man har är från den praktik som görs under kursen Journalistisk Produktion. Jag säger, anställ en chefredaktör, sälj annonser, gör Femte Statsmakten till en tidning som folk faktiskt är beredda att betala för att läsa, då har vi möjligheter för långvarig praktik, dessutom på vår egen institution. Möjligheter att under lång tid bygga upp den nödvändiga erfarenheten som behövs ute på den hårda arbetsmarknaden. Det må vara en utopi med en skoltidning som säljs på Pressbyrån, men varje steg åt det hållet kommer att löna sig i form av erfarenhet hos de nyutexaminerade från JMK. Hungriga och talangfulla asprirerande journalister är det ingen brist på inom JMK, men någon idealisk plantskola för talanger kan man knappast kalla oss. Text: Christian Daflos
Ja 10%
7
Av studenter, för studenter. Kåren presenterar stolt:
JMK-dagen
Vad vet du egentligen om den bransch du kommer att jobba i när du är klar med din utbildning här vid JMK? Har du fått höra vilken svår och nästintill omöjlig bransch som du har gett dig in i? Då ska du boka in tisdagen den 11 mars i din kalender.
Bästa sättet att få svar på dina frågor är att ställa dem till rätt personer, så ta din chans Text: Linda Larsson Foto: Mathias Roth
Det är svårt att få en klar bild av den
som kommer att bjuda på mängder av användbara tips.
verklighet som väntar oss efter studierna, hur ser arbetsmarknaden ut? Vad finns det för olika jobb? Vad är bra att tänka på redan under utbildningens gång? Bästa sättet att få svar på dina frågor är att ställa dem till rätt personer, därför anordnar studentkåren med Philip Lerulf i spetsen under vårterminen en temadag där en rad företag kommer att finnas på plats för att presentera sig själva och svara på dina frågor.
Tillhör du den skara som inte kan
välja mellan en journalistisk bana eller mediekommunikationens väg, kan du den här dagen vara tvungen att göra ditt första val. Mellan klockan 10-11 och 14-15 kommer det att anordnas separata förläsningar med de olika inriktningarna. För journalisterna blir det på för-
– Det är väldigt viktigt för oss att finnas ute och möta morgondagens journalister och berätta vad vi gör, säger Mats Johansson, redaktionell chef på TT i Stockholm, som kommer finnas på plats under dagen. kommer hela kafeterian och utrymmet mot biblioteket att kantas av montrar där representanter från förhoppningsvis just det som du är intresserad av. Mellan klockan 11-14
– Vi är mycket glada över det stora intresset från företagens sida att komma hit, säger Philip Lerulf, projektansvarig. Än så länge är 17 olika företag inom så-
väl magasin, tv, dagstidnings- och kvällspress knutna till JMK:s arbetsmarknadsdag.-– Det är inte helt klart än men vi
8
Philip Lerulf står tillsammans med Malin Ekman, Carina Franzén och Agnes Elers bakom arrangemanget JMK-Dagen 2008.
hoppas kunna knyta ännu ett par företag till den här dagen, fortsätter Philip Lerulf. Komponera ihop en CV har nog de flesta
gjort men att skriva ett som är ämnat för ditt drömjobb är kanske en annan femma. En representant från fackförbundet Dokumentation, Information och Kultur (DIK) kommer att leda seminariet ”Arbetsliv & Karriär – så blir jobbet ditt”
middagen en föreläsning om mediekompetens och för mediekommunikatörerna kommer rekryteringsföretaget Hammer & Hanborg att prata om kommunikationsbranschens framtid. På eftermiddagen möter journalisterna Kicki Westin och Grim Berglund från TV8 som informerar om deras utrikesjournalistik, medan mediekommunikationsstudenterna möter PR konsulten Gabriella Finn Borg som driver en egen PR byrå.
Ditt leende var aldrig mitt att behålla
Du är daggen på mina läppar när jag genar sista stycket över Tessinparken Och klockan är alldeles underbart för mycket Buxbomen för en stum monolog om att tiden går och kvistarna bryts knastrande itu som känslorna bryts av inuti Jag önskar innerligt att vinden läker alla mina sår Det är ditt leende som inte hörs i tystnaden och suset av det sovande stadslivet mellan husen Men jag vet att det inte är mitt att behålla eller tända som den tärda veken på ljusen Text: Xue Mei Berg
Hammer & Hanborg är den här da-
gen måna om att knyta nya personer till sitt uthyrningsnätverk. Är du intresserad av att finnas i deras kontaktnät kommer det i ett av grupprummen att finnas en representant som gör korta 15 minuters personintervjuer. Förbered dig med CV och visa dig engagerad, driven och motiverad, för det är precis sådana studenter som Hammer & Hanborg söker.
9
Nassim Al Fakir Text: Forough Shahriary
Foto: Mathias Roth
– Programledaren som aldrig får slut på energi
10
11
Nära till skratt När vi träffar Stefan Nassim Al Fakir i TV-huset, eller Nassim som han själv föredrar att kallas, fyra minuter efter utsatt tid ber han om ursäkt och förklarar att han egentligen inte har något bra skäl till varför han är sen. Sedan fyrar han av ett charmigt leende som förmodligen är anledningen till varför det inte längre bara är barn som tittar på Bolibompa.
Nassim är en kreativ person som ständigt har någonting på gång. Denna energi är något man inte bara känner av när man träffar honom utan den strålar rakt igenom tv-rutan när han gör det som han är bäst på. Nämligen att vara programledare för det klassiska barnprogrammet Bolibompa och det lite nyare ungdomsprogrammet Anaconda som går på SVT 1. – Om jag skulle beskriva mig själv med tre ord så skulle det vara musikalitet, energi och humor. Jag tycker att det är tre rätt så fina ord. Musiken, för att jag har spelat och jobbat med instrument så länge, det finns inuti mig, det är en del av mig. Ju mindre jag spelar, desto starkare känslor får jag för det. Jag inser hur mycket det faktiskt betyder för mig. Jag har lyckats komma in i den här bubblan som man aldrig förstod när man var liten, folk som bara kände för musiken. Nuförtiden kan jag själv bli sån när jag spelar på olika gig. – Jag tror att musik på någon nivå är bland de största känslokrafterna som finns. Det får människor att känna känslor med toner och det finns så mycket minnen runtomkring det. Och jag tror att jag själv spelar mycket bättre nu när jag har den här förståelsen, jag har blivit lite mer seriös. Jag har inget att förlora med musiken, det här är jag, med eller utan kläder, haha, mera naket! Oj det blev mycket naket här nu, säger han och skrattar. – Energi, för att jag har en extrem energi som jag alltid på ett eller annat sätt måste göra mig av med. Det är helt sjukt egentligen, jag kan bli irriterad på mig själv ibland för jag vet
12
inte vad jag ska göra med all energi. Men samtidigt försöker jag utnyttja det istället och göra det till en bra grej. Humor är också en stor del av mig. Jag har en teori om att det är extremt viktigt med underhållning. Det finns så många tillfällen när ren underhållning kan vara bra för själen. Med tanke på att Nassim jobbar med Bolibompa så skulle man kunna tro att han är barnslig. Jag frågar honom om han kanske varit minstingen i familjen trots att han är mellanbarnet och har tre yngre syskon, däribland den folkkäre artisten Salem Al Fakir. – Jag har väl inte direkt varit barnsligare så, men det har väl alltid blivit så att jag låter storasyskonen ta hand om det som är lite jobbigare och lite mer svårt medan jag lyckats smita undan. Jag har väl lite lättare för att bara garva bort saker och strunta i det. Samtidigt så har jag och alla mina syskon en väldigt bra jobbrelation där vi alla fungerar väldigt bra ihop, så det har väl aldrig riktigt handlat om vem som är storebror eller lillebror. Det finns ju tillfällen då jag är storebrorsa, men samtidigt kan jag ju få vara lillebrorsa. Som sagt, inget extra barnsligt, däremot så kanske jag har lite mera... damp. Näe damp det har jag väl inte men lite extra energi som jag fysiskt måste göra mig av med. Jag måste träna och jag måste få säga de här sagorna som jag har i mitt huvud. Nassim växte upp i en stor musikalisk familj med fem syskon. Hans arabiska namn har han fått från sin pappas sida, som är från Syrien. Då kan man ju undra varför han även
har ett svenskt namn. Det beror inte bara på att Nassims mamma är från Sverige utan för att hans föräldrar hade en föreställning om att barnen i familjen kanske skulle växa upp och möjligtvis skämmas för det arabiska ursprunget. – Hemma hos oss var det alltid väldigt mycket prat om religion och kultur. Man har hört mycket ja och nej och inte riktigt vetat vem man ska lyssna på. Både mamma och pappa är bra på att prata om just de ämnena, vilket en period ledde till att jag bara inte orkade med något sådant. Men just för att man är uppväxt med det och har hört så himla mycket om det så har man en otrolig respekt för religion och det har gjort så att man har förståelse för hur andra människor är och fungerar. Jag är väldigt stolt över att jag har fått så mycket av de båda kulturerna och religionerna, samtidigt som det var väldigt jobbigt när man var liten. Men sådant där är så seriöst så jag tror jag håller mig till underhållning! Med ett arabiskt namn så kan jag inte låta bli att fråga Nassim om han har stött på fördomar just inom den bransch han jobbar. – Det här är just en sådan typisk grej som jag alltid låtit de äldre syskona ta hand om. Men så står jag ju här själv idag och då måste jag visa vem jag är och vad jag tycker och tänker, speciellt inom just det här yrket. Man kan inte bli något om man har något att dölja, ingenting är pinsamt. Sen måste man självklart tänka till innan så man inte slänger ur sig något dumt. Plötsligt så avbryter han sig själv och utbrister: – Vad sa jag nu, nu förvirrar jag bort mig själv, vad var frågan? Så skrattar han och ser lätt förvirrad ut, och så fortsätter han: – Jo men fördomar, det har man vart med om lite. Jag menar, jag vet inte hur du ser mig men jag har alltid tyckt att jag är halvarab. Jag har en sida som är väldigt arabisk och så har jag en sida som är väldigt svensk. Men man har haft lite motgångar, såklart, eftersom man ändå är halvarab. Man har något annorlunda som man måste stå för och förklara. För på något sätt så representerar jag alla som inte kommer från Sverige, vare sig jag vill eller inte, fastän jag är svensk. Träffar jag på ett barn eller en vuxen som har lite svårt för att man kommer från ett annat land så kanske jag kan visa att det fungerar ändå. Alla som har en annan religion eller kultur eller de som tycker sig förstå har det ansvaret! Jag kan inte säga annat än att jag är jag, jag är Nassim Al Fakir. Vad jag har för religion eller kultur försöker jag att se lite kaxigt på, för det ska inte spela någon roll. Nassim har sedan länge alltid varit upptagen med en mängd olika musikprojekt. Fakir-Karlsson är en grupp som han spelar slagverk i. Men att sjunga i bandet finns det inga planer på. Det gör han än så länge bara när det behövs i Bolibompa. Men vem vet, någon gång i framtiden kanske vi inte bara hör honom sjunga. Att släppa en egen platta finns med någonstans i de framtida planerna. – Fakir-Karlsson är ett projekt som jag, Salem och Mats Karlsson startade för jättelänge sen. Vi tre har spelat ihop med så många människor och jag tror det var i något sammanhang då vi spelade med någon svensk hiphopgrupp då
Mats började spela arabisk luta och då kom vi igång på riktigt. Vi började träffas på kvällar och spela ihop och göra låtar, bara för att det var kul. Och plötsligt hade vi en gemensam hobby. Vi kommer alla tre från en väldigt soulig, poppig och hiphoppig värld men nu möter den världen en annan som består av fiol, slagverk och aoulie, som är en slags arabisk trumma. Det är väldigt akustiska instrument. Och det blir så annorlunda för att man spelar på sina arabiska trummor, fast på ett poppigt sätt. Och just den gruppen är en grupp som alltid finns, men vi har aldrig tid nuförtiden. Vi spelar in massa grejer, men vi släpper inget, bara för att vi... vi hinner helt enkelt inte. Sen så är vi ett band med en annan grupp också, “Örjan Hultén Trio och Fakir-Karlsson”, och vi kommer med en ny platta snart. Den innehåller ganska coola låtar, lite “man bryr sig inte om vad andra tycker”-musik. Som sagt så har vi inte riktigt tid, men till våren kommer det nog att hända lite grejer! Under hela intervjun pratar Nassim oavbrutet, skrattar högt och är hela tiden i rörelse. Ena sekunden lyfter han på armarna för att förklara något och i nästa sekund sitter han och knäpper med fingrarna eller klappar händer. Det får mig självklart att undra hur det gick för honom i skolan när han var yngre. – I skolan var jag faktiskt bara glad, jag älskade grundskolan. Jag klarade mig genom att charma folk hela tiden, och det fungerade ända tills jag kom till gymnasiet, där insåg jag att man måste kunna leverera också. Jag var nog inte så himla bra i skolan, mina syskon däremot var duktiga. Och det är lite kul, jag kom ju alltid efter dem eftersom vi gick i samma skola och då brukade lärarna bli lite splittrade över att jag mest skämtade istället för att säga de rätta svaren. Men det beror väl på att jag vill mer än folk är beredda på, de förväntar sig inte att man hela tiden har så många idéer. Exempelvis nu så skriver jag alltid alla mina manus själv och det har ju samtidigt lett till att jag har hamnat i den här branschen. Jag har lätt för att se saker och ting ur andra vinklar. Att sitta på idémöten och bara vara kreativ är väl det jag gör bäst. Sen är det inte alltid alla ens idéer går igenom, men det inspirerar andra till nya idéer. Till våren kommer Nassim synas allt mindre i Bolibompa. Istället kommer han att göra fler avsnitt för Anaconda som är ett program som är mer riktat till lite äldre barn och ungdomar. Ett program där han bland annat blivit brännmärkt på rumpan och skrattat tills han fått kramp i magen. – Det är ju roligt då det är lite mer vuxet, samtidigt är jag mig själv lika mycket i Bolibompa som i Anaconda, så det kommer inte bli sådana jättestora olikheter. Skillnaden är väl mer att Bolibompa är mer pedagogiskt och att man måste förklara allting mer utförligt medan Anaconda är mera seriöst. Man måste plugga lite inför varje avsnitt. Det tar mer av ens tid men det är utvecklande. Sen är det på ett sätt mycket enklare med Bolibompa för det är så himla flummigt. Man kan i princip göra det flummigaste man kommer på och det fungerar. Jag kan exempelvis låtsas att min hand är en krok, säger han och formar handen som krok och drar sig själv i kragen så han nästan ramlar av den stol han sitter på.
13
“
Någon gång har jag vickat för Salem utan att de förstod att det inte var han.
– Men just en hand som blir en krok är väl inte riktigt lika lämpligt i ett vuxenprogram. Sen har jag en teori om att man kanske kunde bråka i Bolibompa, eller jag vill att man ska bråka. För det händer i alla familjer, så ser det ut. Då kan man lika gärna visa det i Bolibompa också. Det borde liksom vara mer naturligt. Jag har ju kört ibland att man kanske “glömmer” byxorna och sen säger något i stil med “åh glömde jag mina byxor, åh vad pinsamt” och just det är väl inget folk har klagat på. Däremot så har det ett fåtal gånger hänt att man fått mail om att jag har för mycket rosa på mig. Fast då tycker jag att man är gammaldags, att killar år 2007, 2008 inte ska kunna ha rosa på sig eller leka med dockor. Då har jag bara svarat “Jag heter Nassim och jag gillar rosa!”
14
Det är kanske också just därför som Nassim är så populär. Inte bara bland barn utan även bland tonåringar och föräldrar. Det är inte ovanligt att föräldrar stannar till och pratar med honom eller att ungdomar viskar “Åh, där är Nassim” när han går förbi på gatan. Nassim tycks ha en förmåga att få alltifrån treåringar till 50-åringar att bänka sig framför teven varje dag mellan 18.00 och 19.00. – Jag vet inte vad det kan handla om. Jag blir bara imponerad av det, för jag förutsätter ju fortfarande att folk inte ska veta vem man är. Men det kan bero lite på att jag försöker prata normalt. Man behöver inte prata bebisspråk med barn och man kan vara lekfull och inte tokseriös och det är nog det. För det är just det som jag försöker visa i rutan. Om det blir för seriöst så blir det bara tråkigt, man ska ha massa fantasi och det är nog det som funkar kanske, men bara kanske. Jag är fantasifull och jag skriver gärna manus på ett sätt så även föräldrar kan sitta med, för det är ju viktigt det också. Sen handlar Bolibompa enbart om “barnbarnbarn-tv” och jag är inriktad på just det, men samtidigt så får jag min inspiration från andra vuxengrejer som jag sen gör om till barngrejer. Ibland så skickas man ut på olika barnevenamang för att bli inspirerad men det är kanske bättre att gå på krogen där någon berättar om en rolig grej som hänt på jobbet som man sen kan göra om till en saga.
menar honom” och sen peka på mig. Klart att det ibland kan vara lite tröttsamt men man har inget annat val än att acceptera det. Det är speciellt med just det här jobbet. Vill folk komma fram till en på gatan och hälsa så ska de kunna göra det. Blandar de sen ihop oss, ja då gör de det. Nu vet jag visserligen så pass mycket om Salem att jag kan berätta om honom också och han kan berätta om mig. Så fråga det du undrar om någon av oss så kan vi båda ge dig det rätta svaret. Jag har låtsats flera gånger. Ibland orkar man inte förklara att de tagit fel på person så då pratar man bara på ändå. Vi kan inte alltid stå och förklara och fråga vem av oss de egentligen menar, för då har man ändå bara fått svaret “aha finns det två?” Nu har det blivit lite mera så att vi kollar med varandra hur vi ska klippa oss. Vi hade den diskussionen i helgen, då mamma sa till Salem att han kan väl klippa sig som mig och svaret blev då: “Va?, neeej, de e klart ja inte kan göra det!” Fast egentligen vill han nog ha min frisyr just nu. Så nu har vi det dilemmat, hur ska vi klippa oss?
Eftersom Nassim och Salem både spelar musik ihop och har liknande frisyr är det väldigt lätt hänt att folk blandar ihop vem som är vem. – Det har alltid varit så, sen vi var små. Mina kompisar kunde gå fram till honom och säga “Tja Nassim, läget?” och då kan man ju egentligen inte svara annat än “jag tror du
– Någon gång har jag vickat för Salem utan att de förstod att det inte var han. Det var på något gig med Robyn tror jag, på Hovet. Det var en playbackgrej och Salem kunde inte just då så jag hoppade in och spelade istället och det fungerade skitbra. Sen gick fakturan ändå hem till honom, säger han skrattandes.
Tidigare har Nassim jobbat som programledare för ett par olika program på Tv 400. Bland annat ett program som hette “På turné” som gick ut på att man intervjuade olika människor som just var ute på turné. Det var ett program som sändes nattetid som tyvärr endast gick fyra gånger. Det var under den period som han jobbade på Tv 400 som en vän till honom berättade att de sökte folk till Bolibompa och att han hade berättat om Nassim och att SVT skulle höra av sig till honom. – Jaha, tänkte jag. Och så ringde jag upp SVT istället. För man förväntar sig alltid att saker och ting ska hända runtomkring en. Att andra ska se till att man kommer någonvart, men så vet man ju att det inte fungerar. Här hade jag ett tillfälle där jag var tvungen att visa vem jag är och vad jag gör. Så efter att jag hade ringt de så fick jag gå dit på en provspelning och sen fick jag jobbet. Och det är jättekul, för det ger mig möjligheten att skriva ner ännu mer idéer. – Jag borde kanske ha lite tips på hur man kommer in i den här branschen, fast det har jag faktiskt inte. Jag kan bara gå utefter hur jag själv lyckades och då måste jag först och främst säga att jag haft mycket tur. Man har träffat på folk vid lite olika kulturella sammanhang som har lett en vidare till något annat. Sen är det viktigt att våga tacka ja till konstiga grejer, jag har ibland hamnat på skitskumma platser
och varit med om konstiga grejer. När jag jobbade på tv 400 till exempel så hade vi tillgång till en bra kamera som hade en skottskada från något krig eller en hel kamera som var sämre. En annan gång så frågade någon mig om jag kunde skriva manus för något helt annat och då svarade jag att jag självklart kan göra det. Men jag var ju jättedålig på sådant. Hade aldrig gjort något liknande. Men så fick jag ju sätta mig och lära mig det istället. I framtiden så vet inte Nassim vart han befinner sig. Förhoppningsvis så jobbar han fortfarande med tv och musik. Om inte så skulle han nog hålla på med något kreativt. Möjligtvis ett eget produktionsbolag som skulle ha fått heta Fakir Production. – Mitt mål kan ju vara att hamna på en plats men jag kanske hamnar på andra sidan. Man vet inte riktigt vilket håll det blir. Jag kommer kanske att behöva byta riktning ett tag för att hamna där jag vill hamna. Jag har inte det ultimata målet. Jag vet att det finns någonstans där framme och jag ser att det lyser där, men jag ser inte vad det är. Samtidigt så ändras ju ens mål hela tiden. För ju fler och bättre människor man träffar desto mer vill man själv! Text: Forough Shahriary Foto: Mathias Roth
15
Välkommen till JMK,
den anrika journalisthögskolan! Du som ny, utan all vetskap om skrivna såsom oskrivna regler, kan redan i detta nu pusta ut. Här erbjuds ett fullkomligt redovisande av alla göra och inte göra på JMK. En guide i geografin och din livboj på öppet hav. För visst finns funderingar kring var fikahängandet sker och vad göra när skrivsuget hägrar? Text: Johannes Edmark Illustration: Elina Borg-Björnström
Engagemang utöver studiegränserna
Vårens viktigaste vägvisare
JMK i praktiken och logiken Gällande det praktiska, finns det några små rättesnören varje student bör känna till. Ny kurs innebär ny litteratur och därigenom nytt kompendium. Men här myntas ett litet problem, såtillvida att försäljningen envisas med att enbart ha öppet dagligen mellan 12:30-13:00. Se därför till att ha iPoden laddad och mjölksyran borta från benen, för du kommer att få köa. Men detta lidande tar efterhand kåravgiften bort med råge. När dina två hundra kronor, vilket enligt studentindex bara är fyra öl, är betalda får du inte bara möjlighet till Dramateninträde, utan även en DN-prenumeration. Tidningen som är JMK:arnas våta dröm. Se även till att ge kårexpeditionen en extra titt efter att du köat och finansierat kåravgiften. Där får du nämligen möjligheten att köpa böcker, ordna med praktiska saker eller omge dig med trevligt sällskap. Faktum är, att om du vill få lite hjälp, studietips, eller bara veta lite mer om JMK United, skolans egna stjärnor på fotbollsplanen, vänd dig då till gula dörren. Eller kika för all del närmare på www.jmkstudent.se.
Fortfarande osäker? Den som påstod att journalister är ett släkte för sig, har nog inte satt sin fot på Karlavägen 104. Nej, institutionens alla studenter har suttit i samma sits och oskuldsfullt önskat sig ett varmt omfamnande. Uppstår det då oklarheter, ta tag i någons arm och lätta ditt hjärta. Studenterna vill mer än gärna få dig att känna dig välkommen. För det är precis vad du är, välkommen!
Fika? Ja, det gör sig bäst på Café JMK, med trevlig personal och utsökta mackor uppradade på varandra. Bokstavligen talat, ligger de där innehållandes allt från mozzarella till utsökt skinka. Eller varför inte prova foccacian? Den är verkligen värd ett försök. Priserna är överkomliga, servicen galant och vilken miljö sedan. Ja, ovanpå detta kan du om du håller dig på god fot, bli lika förvånad som undertecknad, första gången du tillåts att handla på krita. På skolan finns en hel del aktiviteter att hänge sig åt. Bland annat kan du som ny student, vare sig du studerar medievetenskap eller journalistik, förlusta dig i flertalet av skolans studentproduktioner. Först och främst finns den förstklassiga tidningen Femte Statsmakten, med ett gäng störtskönt engagerade i allt som rör JMK. Eller vad sägs om en relativt nystartad, men fantastisk TV JMK? Du, med ett sprängfyllt sinne av nya idéer som bara sprudlar av kreativitet. Eller är det möjligtvis du, som har den där lena radiopratarrösten? Den som alla sitter och fantiserar om hur du ser ut? Vänta bara på succén radioprataren gör på Radio JMK. Utöver detta, finns även hänförande pubkvällar, vilka sedvanligt hålls några gånger per termin. Ja, det finns sannerligen möjligheter till engagemang av alla de slag på JMK.
16
17
Ko
tt toalett (hjä
rta)
En
det mesta. Här följer ett litet axplock från de mest intressanta (?) toalettväggsdiskussionerna. Läs, minns och njut. den där munnen vi föddes med och frammana mer eller mindre sofistikerade ljud. Speciellt studenterna här på JMK. Förhoppningsvis har det även någon slags effekt på vår omgivning. När vi inte pratar måste det hamna någon annanstans, i vanliga fall, helst på papper. Men tydligen kan vi inte hålla oss ens till datorskärmar eller collegeblock för att pränta ner våra åsikter. Då toaletterna på JMK nyligen har renoverats vill vi på Femte Statsmakten publicera den sista
journalistisk institution att vi ger varandra svar på tal och diskuterar stort som smått. På väggar, toahållare och dörrar har det lämnats plats för diverse kärleksutgutelser, bekännelser och åsikter. Detta är den sista reliken av toalettbekännelserna. Text och foto: Xue Mei Berg
kött! kunglig tron av
is .. g in ing. e Se liev be
Tror gör man i kyrk an.
av JMK:arnas utbredda toalettväggsdiskussioner som fyllts på under åren medan vi chillat bland toarullarna. Man kan väl anta att det är ett sunt tecken på en
ie
Alla p å dom ä JMK tror a tt r cool a!
Kul, konstigt, knasigt klotter. På JMK:s toaletter har man kunnat läsa
Alla är vi nog rätt intresserade av att öppna
Lous
. t är skillnaden e D t. e v i v , te Vi tror in prästskolan. te in ju r ä r ä h t De
ta)
är (hj
ll Kje
Tron kan försä tta berg, glöm inte det!
Vadå, Filmen Tron
n gammal e l ä v r ä n Tro ed Bruce? kultrulle m
tta rsä ö f kan tta on rsä r ö t f et nte Om i får berg he bird. o t get ber rd t o n. W tro
Beror gör man på omständigheterna.
eller?
Trond fö rsätter
I
berg…
erg! ns det b in f im e h Trond
(HJƒRTA) ANDERS
18
19
TIM BURTON på besök i stockholm de många gästerna var kvällen till ära klädd i Sweeney Todd-kostym. Fotograferna trängdes vid ingången och kändisar som Nils-Petter Sundgren, Anders Ekborg och Peter Jöback poserade vant framför kamerorna. Skådespelaren Morgan Alling fotograferades av FS:s egen fotograf Mathias Roth och lutade sig över kameran och sa skrattandes: – Fy fan vad snygg jag är. Kritvit! Vakten som välkomnade
Skådespelerskan Lena Endre dök upp tillsammans med sina barn och avslöjade för FS att hon faktiskt bara har sett en enda Tim Burton-film, Kalle och chokladfabriken. Lena Endre var istället där för att hon älskar Johnny Depp och Helena Bonham Carter. Och så var det så klart kul att få ta med barnen på galapremiär! Skådespelerskan och artisten Mi Rydell kom i sällskap av ingen mindre än sin Let’s Dance partner Johan Andersson. Att ladda upp inför fredagens danstävling med lite skräckmusikal tyckte paret kändes helt rätt. När klockan närmade sig halv
åtta sinade minglet och publiken satte sig till rätta i de röda biofåtöljerna. På duken livesändes aktiviteten på röda mattan och när Tim Burton sågs stiga ur sin bil ute på Kungsgatan kunde publiken inte låta bli att vissla och applådera. Iklädd svart kappa och med lika rufsig frisyr som vanligt tog han god tid på sig att skriva autografer åt fansen som samlats utanför biografen. Väl inne i entrén lät han sig intervjuas av bland andra Expressen och SVT innan han till ljudet av applåder fortsatte in i salongen. Filmkritikern Emma Gray Munthe intog scenen där hon inför en förtjust publik ställde några frågor till regissören. bygger på broadwaymusikalen av Stephen Sondheim med samma namn. Huvudkaraktärerna spelas inte så förvånande av Tim Burton-trogna Johnny Depp och regissörens flickvän Helena Bonham Carter, trots att de båda helt saknar erfarenhet av musikaler. Filmen Sweeney Todd
Femte Statsmakten på
galapremiär!
Röda mattan utanför biograf Rigoletto var den 24 januari utrullad för ingen mindre än regissören Tim Burton. Galapremiären av hans senaste film Sweeny Todd lockade riktigt många fans. I ljuset av marsaller släpptes den förväntansfulla publiken in i en Sweeny Toddtapetserad foajé. Femte Statsmakten var självklart på plats för att mingla med kändisarna och titta på filmen.
– Att gå till ett filmbolag, säga att man vill göra en barnförbjuden skräckmusikal med skådespelare som aldrig har sjungit förut, och de säger ja, det förvånar mig lika mycket varje gång! Så det var inte särskilt svårt att övertyga filmbolaget, däremot var det svårt att övertyga Johnny Depp att försöka sjunga, säger Burton och skrattar lite. Sweeney Todd är Tim Burtons femte film tillsammans med Johnny Depp. Inför deras första samarbete, Edward Scissorhands från 1990, var Depp mer känd som tonårsidol men Burton såg något annat i Johnny. – Han förstod karaktären. Han är som en stumfilmsskådespelare och det var precis vad karaktären behövde. Tim Burton stod lutad mot
väggen i gången när mörkret lade sig och musiken strålade ut genom högtalarna. Bara någon minut in i filmen smög han sig tyst ut ur salongen, utan att publiken som hade fäst blicken på duken märkte något.
Johnny Depp sjunger ut i sin femte Tim Burton-film Depp har under sin drygt 20 år långa skådespelarkarriär gått från ensam, missförstådd ung man med saxhänder till halvgalen pirat i storfilmsprojektet Pirates of the Caribbean. Nu har han gett sig i kast med en helt ny genre; musikalen. Hoppfull, men lite nervös att min favoritskådespelare för första gången ska göra mig besviken, tar jag plats i salongen för att se Sweeney Todd – The demon barber of Fleet street. En skräckmusikal av
Tim Burton med Johnny Depp och Helena Bonham Carter i huvudrollerna, kan det bli fel? Nej, det här är detaljrikt, fantasifullt och välsminkat i stil med Edward Scissorhands, fast med sång. Och sången är det verkligen inget fel på, både Johnny Depp och Helena Bonham Carter har tränat upp sina stämband men gör mogna avvägningar och låter bli de allra högsta tonerna. De två yngre birollsinnehavarna Ed Sanders (14 år) och Jamie Campbell Bower (19 år) är däremot inga nybörjare och det hörs. Sanders första scen i filmen som springpojke åt Sacha Baron Cohens (känd som Borat) karaktär för tankarna till Pauline Burlet som spelade den tioåriga Edith Piaf i ”La vie en rose”. Benjamin Barker (Johnny Depp) är en mörk historia som tar sin början en sen kväll när Barker återvänder till London efter 15 år i fängelse. Han har kommit tillbaka i hopp om att hitta sin fru och dotter och för att hämnas mannen som orättfärdigt tog dem ifrån honom. Barberarens öde är gripande och filmen har alla förutsättningar att bli en succé. Men till min besvikelse så känns det som att något saknas. Den empati man kände för Edward Scissorhands är svår att applicera på den hämndlystna barberaren. Visst sjunger han bra och visst lever han sig in i sin karaktär, men han berör inte så mycket som jag önskar att han gjorde. Berättelsen om barberaren
ingen besviken, Tim Burton vet vad han sysslar med. Miljöerna är dunkla, spöklika och precis så goth som de ska vara. I kombination med att Johnny Depp faktiskt sjunger riktigt bra blir det här en sevärd film. Det är ingen 2000-talets Edward Scissorhands, men det är ju trots allt Tim Burton och det räcker för den här gången. Visuellt gör dock filmen
Text: Åsa Secher Foto: Mathias Roth
20
21
Med längtan till våren Hotell Hellsten håller i Jazz x 19, en serie konserter med nutida jazz i deras hotellbar på Luntmakargatan 68 varje torsdag, klockan 19:30. Femte Statsmakten var där och lyssnade på Josefine Lindstrand. Baren är full av
chict söderfolk och äldre kulturpar när vi anländer till Hotell Hellsten. En ensam servitris stressar runt med enorma vinglas och balanserar avlånga salladsfat mellan grupperna av folk som är utspridda på pallar och soffor i lokalen. När den första låten blommar ut i lokalen, Send out the singers, är det första som slår mig att Josefine Lindstrand inte konstlar till sin klara röst som så många unga jazzsångare och sångerskor gör. Oftast
Tänkvärt på Teaterverket Regissören Johan Bispo ställer saker på sin spets i sin uppsättning av Den nya världsordningen som just nu spelas på Teaterverket i Hornstull. skrevs 1991 av Harold Pinter, engelsk författare, dramatiker, politisk aktivist och tillika Nobelpristagare i litteratur. Bispos inledande 20 minuter långa uppsättning är en av två på varandra följande Pinterpjäser som ges tillträde vid biljettköpet. Den nya världsordningen behandlar temat våld och ungdom. Manuset till pjäsen
i en stol. I samma rum, bredvid honom finns två En man sitter fastbunden
22
ungdomar vars plan uppenbarligen är att göra slut på mannens liv, men är de kapabla till ett sådant dåd? Betraktaren får varken veta vad som hänt, var pjäsen utspelas eller ungdomarnas motiv till den tilltänkte gärningen. Inte heller om pjäsen utspelas i verkligheten eller i en illusion av framtiden. I stället läggs fokus på nuet och skådespelandet. Gabriella Olsson och Peter Nitschke gestaltar typiska ungdomsmönster som vilsenhet, osäkerhet och viljan att synas inför varandra på ett trovärdigt sätt med syskonlik tajming. gör det svårt att hänga med ordentligt i handlingen. Å andra sidan handlar det om teater och poängen tycks inte vara att återge ett händelseförlopp från A till Ö i kronologisk ordning. I stället ges utrymme för egen tolkning och visst lyckas regissören med Pinters diffusa manus
att få mig att tänka. Innan föreställningen visas film om barnsoldater i tredje världen vilket automatiskt ställer frågan hur barn kan fostras till att begå onda gärningar. Med andra nutida inslag som exempelvis Bush tal om ”the new world order” i högtalarna under en sekvens i pjäsen, sätts handlingen in i ett modernt sammanhang och uppmanar till eftertanke och förändring. Flera frågor lämnas obesvarade men handlingen stimulerar till diskussion av viktiga ämnen, och jag går hem med uppfattningen av att jag sett en tänkvärd och smart regisserad teateruppsättning. och Kollektionen visas fram till och med den 2 mars . För mer info och biljettbokning se www.teaterverket.se/pinter Den nya världsordningen
Text:Malin Ekman Foto: Pia Åkesson
i hopp om att kunna stjäla lite glans från stjärnor som Billie Holiday. I Sending out the singers accompanjeras Lindstrand röst av lätta toner av bas och cello som för tanken till små steg och en gryende morgon. Mjuk, tunn men uttrycksfull jazzpop med saxofon som bryter likt fjärilar mellan verserna. Bandet bildades i
mars 2007 och skivan, som kommer under våren 2008, ångar av fransk 60-talsfilm och vårkänslor. Josefine Lindstrand har skrivit musiken till texter av poeten Sara Teasdale. Lindstrand har turnerat under flera år runtom i Europa med flera stora jazznamn samt spelat piano och sjungit med Maia Hirasawa under hennes senaste turné. Maia Hirasawa kommer du definitivt gilla det här. Linstrands röst är klar och mjuk men har inget distinkt unikt i sig. Dock funkar den bra till den sagovärld som vecklar ut sig som en promenad i Paris i tredje låten In spring. Musiken är välkomponerad med mycket utrymme för de individuella instrumenten vilket tyvärr förstörs lite av en ojämn cello och saxofon. Saxofonen gör ett nervöst solo i en senare låt med lite tyngre jazzsound som annars har en fantastisk bas som ger mycket kropp och en bra ram åt hela konserten. I sin helhet är Sara Teasdales texter fantastiska som jazz och Josefine Lindstrand har skapat en atmosfär som gjord för caféflörtar när våren tar över staden. Om du gillar
Text: Xue Mei Berg Rhodhin Foto: Pia Åkesson
23
Musiken dånar ut på det tomma dansgolvet i början av kvällen. Vi tog tillfället i akt att bekanta oss med DJ Christian Daflos och Adam Holmberg. – Det är alltid tomt tills folk blir fulla, konstaterar de rutinerat.
Flera av gästerna tog tillfället i akt att lära känna sina nya och gamla JMK-figurer ännu närmare vid insparksfesten som anordnades på H62. Det var kåren och pubmästaren Markus Josefsson som stod bakom och många biljetter var sålda redan som förköp. Text: Marina Nilsson
Musiken de har laddat med för kvällen är mest allmänhits som de tror kommer fungera bra. Ett och annat ess i ärmen har de också som kommer fylla dansgolven till bredden. – Detta är ju helt på kul, man får foga sig efter vad folk vill ha. Vetefan vad det blir för musik, man måste känna av folket. I kväll blir det hejvild blandning. Just nu kör vi hiphop och sen landar vi väl i någon gammal soul…, funderar Christian.
Foto: Camilla Olsson
Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner? Klockan är elva och trettiotre,
det är onsdag morgon. Tror jag. Försiktigt öppnar jag ögonen och upptäcker att jag mår fruktansvärt dåligt. Det var fest igår. Inspark på H62, tycker jag mig minnas. Men i nuläget är jag inte helt säker på om jag ens lyckades ta mig dit, eller hur jag tog mig hem. Är jag hemma? Jag har ont i huvudet och tinningarna börjar dunka när jag trevar efter mobilen på nattduksbordet. Jag tittar på skärmen flera gånger innan jag fattar vad det står. Otur. Jag har tretton olästa SMS och sju obesvarade samtal. Jag måste ha varit populär igår konstaterar jag nöjt, innan det går upp för mig att något inte står helt rätt till. När jag tittar närmare på de missade samtalen inser jag att de flesta är från högst ”olämpliga” nummer, ex, avslutade förbindelser, bekanta och obekanta.
Någon önskade innerligt att även Sven Ross skulle dyka upp. Ett försök att locka Håkan Lindhoff till festen hade också genomförts tidigare samma dag, dessvärre utan resultat. Men alla som råkade missa denna tunga tisdag och nu bittert vrider sina händer – ny chans i höst, be there or be…
Människor jag inte borde prata med och människor jag pratat klart med – alla ligger de där i telefonen, uppringda och påminda. Det står klart att jag på väg hem från var-jag-nu-var fick en, just då, lysande idé. Jag tyckte att det i natt var dags att förlåta. I ett av de SMS jag skickat står det till exempel; ”ska vi inte glömma allt och försöka igen”. I ett annat, ”jag saknar dig”. I ett tredje, ”förlåt”. Och så fortsätter en lång lista på SMS, alla sparade i ut-korgen för att påminna mig om mina dumheter. Jag förbannar alkoholen och lovar mig själv att aldrig mera dricka.
Sprit är ett djävulens påfund.
Till dess, här presenteras några av de underbara studenterna vid institutionen för nästa generations reportrar, kulturskribenter, ledarskribenter, informatörer, debattredaktörer, utrikeskorrespondenter, kommunikatörer, fotografer, skribenter, nyhetsankare, redigerare, nyhetschefer, redaktionssekreterare, nattchefer, bildchefer, reklamvetare, illustratörer, webbredaktörer, producenter, pressekreterare, copywriter, frilansare, originalare, krönikörer…
24
Curtis Mayfields, ”Move On Up”, kommer snabbt upp när jag ber honom nämna någon gammal soul låt och en säker floorfiller är tydligen Whitney Hustons ”I Wanna Dance With Somebody”. Klockan 00.10 uttrycker Whitney sin djupa längtan att få dansa med någon och hon skulle inte behöva låta så desperat, för dansgolvet är fyllt till bredden med lyriska JMK:are.
Att ha med sig telefonen på krogen, eller i någon situation alls där alkohol är inblandat kan vara absolut livsfarligt. Om man inte redan på förfesten börjar SMS:a med någon man tänker på, är man dömd att slå en signal till någon man inte borde tänka på när festen är slut. För det är när man är på väg hem efter kvällens partaj, ensam och full, som det är så lätt att trösta sig med ett litet fyllesamtal. Jag har en kompis som säger att det borde finnas alkolås på mobiltelefoner. Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner? Text: Lars-H Bild
25
Gula Villan – ditt vardagsrum Stockholm är ingen riktig studentstad. Studentverksamheten står sig inte i konkur-
rensen med huvudstadens breda utbud, så brukar det låta. Men kliver man över tröskeln till Gula villan ute på Frescati så möts man av en helt annan inställning.
Minst en gång i veckan fylls Gula Villas
lokaler av studenter som vill dricka billig öl, lyssna på musik och umgås med andra studenter som också tycker att Stockholm är bästa staden att plugga i.
Gula Villan är Humanistsiska fakultetsföreningens (HumF) lokaler på Frescati. Namnet har sin naturliga förklaring i att huset är en stor gul trävilla, en gång daghem men numer humaniora-studenternas tillhåll. Nybliven ordförande för HumF är Emilia Edblad, sedan fem år tillbaka engagerad i verksamheten och nu också heltidsarbetande kanslist på Gula villan. Emilias spontana reaktion på fördomarna mot Stockholms studentliv är att hon absolut inte håller med. – Det kanske krävs mer av studenterna i Stockholm. De tvingas själva söka upp verksamheten och får den inte serverad som i till exempel Uppsala eller Lund. Men det finns gott om möjligheter! Tyvärr så drunknar de lätt i allt annat som Stockholm har att erbjuda. Hon tycker att det är viktigt med ett ak-
tivt studentliv även i en stad som har stort utbud av annat. Att plugga är mer än bara studier. Det ska finnas ett studentliv, men det ska inte vara något krav att engagera sig. Studenter är inte en homogen grupp och kan inte behandlas som det heller, alla har olika förväntningar på sin studie-
26
tid. Själv tog hon på eget initiativ kontakt med HumF när hon började plugga på Stockholms universitet. Efter att ha fått en inblick i verksamheten under recentiorsmiddagen började hon regelbundet hjälpa till på onsdagspubarna. Men är man inte lika modig som Emilia finns andra sätt att engagera sig. – Till att börja med kan man via vår hemsida ta reda på om det finns någon aktiv ämnesförening inom det ämne man läser. Eller så kan man besöka oss under välkomstveckan då Gula Villan är öppen för alla som är nyfikna på våra aktiviteter. Då kan man köpa biljett till recentiorsmiddagen som hålls en gång i början på varje termin för att välkomna både nya och gamla studenter. Den senaste gick av stapeln i slutet av januari. livnär sig HumF till stor del på den obligatoriska kåravgiften som de får del av via Stockholms universitets studentkår (SUS). Men vad händer när kårobligatoriet tas bort, vilket förmodligen kommer att ske. Ska den verksamhet som faktiskt finns i Stockholm försvinna den också? – Vi kommer inte att vara oförberedda. Vi har redan nu en framtidsgrupp som arbetar med de här frågorna och vi vet att vi måste bli mer utåtriktade, synas och höras mer. I dagsläget
beslutet drabbar Stockholms studentliv hårdare än andra städer eftersom att verksamheten redan befinner sig i skuggan av stadens övriga utbud. HumF har funnits sedan 1914 och Emilia tycker att kväva studentverksamheten i Stockholm är som att skövla en regnskog; tar år att bygga upp men bara någon sekund att rasera. Emilia tror att
HumF / Gula Villan: HumF är en studentförening under Humanististiska fakulteten (Humfak). Humfak i sin tur är den fakultet man automatiskt blir medlem i om man studerar humaniora och betalar kåravgift till SUS. Exempel på verksamhet: Bar HumF varje onsdag 18.00 till sent. Medtag både legitimation och studentlegitimation. Popmusikfestivalen Pop Dakar i september. HumF:s tidning Känguru. Programutskottet anordnar föreläsningar, med mera, de flesta måndagar. Krokimålning varje måndag. För mer info: www.humf.su.se Gula Villan ligger bakom biblioteket ute på Frescati, T – Universitetet. Text: Åsa Secher Foto: Camilla Olsson
Bar HumF – när du vill vara dig själv en liten stund av vad Gula Villan faktiskt handlar om besöker jag den populära onsdagspuben Bar HumF. Puben har två slogans, dels ”Om du vill vara dig själv för en liten stund” men också ”Den lite klassigare köttmarknaden”. Båda passar väl in på lokalen som är fylld till bredden av glada studenter; en hel del dansar framför baren men många tar det lugnt i en av de många sofforna. För att få en bild
Terminens nytillträdde klubbmäs-
Theodor Andrén (Theo) passar på att ta en paus inne på kansliet när vi söker upp honom för en liten pratstund. Som klubbmästare är man ytterst ansvarig för onsdagspubarna, man är som Theo säger ”limmet som håller ihop det”. Till skillnad från Emilia så var hans engagemang mer av en slump än ett aktivt val. För ungefär ett och ett halvt år sedan träffade han en kille som heter Fredrik ute på krogen. Fredrik var vice klubbmästare och tog med Theo till Gula Villan. Det tog inte lång tid innan han fick hoppa in och jobba lite och ganska snart engagerades han i klubbmästeriet. Så vilka är det egentligen som besöker Bar HumF? tare
– Jättemycket utbytesstudenter! Det tror jag till stor del beror på att de tipsar varandra och att de ofta bor i studentkorridorer här i närheten. Och en del har vi piratat från Allhuset, säger Theo och skrattar.
Gula Villans största konkurrenter ute på Frescati, är det tomt på Gula Villan är det ofta fullt på Allhuset och vice versa. Theo tror att Gula Villan vinner i längden tack vare generösare öppettider och lägre priser. Men han tycker också att Gula Villan är gemytligare och hemtrevligare och därför mer lockande att komma tillbaka till. För många har det blivit som ett andra vardagsrum. Allhuset är
– Och så är vår barpersonal snyggare, säger han och skrattar. Bartendern Gustav som precis klivit in på kansliet lägger skämtsamt till att den inte bara är snyggare utan billigare också. dela med sig av sitt bästa minne från Gula Villan och han berättar leendes att det var här han träffade sin nuvarande flickvän, Lisa. Och han är inte ensam om att ha hittat kärleken via HumF, föreningens ordförande Emilia Edblad träffade sin nuvarande sambo Alexander på Gula Villan. Emilia har dessutom berättat att det till och med finns en HumF-bebis och att det i somras anordnades bröllopsfest i lokalen. Så det finns gott om exempel på att Gula Villan är en kärleksfull miljö och vem vet, kanske blir det fler HumF-bebisar snart. Ett som är säkert är i alla fall att Stockholmsstudenterna minsann också vet hur man lever studentliv, i alla fall på Gula Villan. Jag ber Theo
27
Junited mästare, igen
Väl värda finalplatsen gjorde Junited det man missat under utomhussäsongen, att ta hem segern. I en serie där få matcher har varit ”bara på skoj” har spelarna slitit in i slutminuterna, men mycket har varit tack vare vissa hjältar som lett laget till vinsten. 5-4 i en match som aldrig tycktes ta slut, där smällar togs och domartjafs uppstod avgjordes spelet i golden goal istället för straffar. söndagen den 20:e januari Royal Ackis i Frescatihallen. Spänning syntes i luften, det var dags för finalen i motion hög-serien för studenter. Många hade redan innan matchdags bestämt sig för att segern skulle gå till Junited, det hade redan lagts upp för firande och avslutning efter matchen, men coach Carl-Johan Tamm tycker inte om att ta ut något i förskott. Med förtroende för laget såg inte Tamm den förlängda matchtiden på 2x20 minuter som något problem, ”inga problem för konditionsstarka Junited” skrev han till spelarna vid uttagning till matchen. Trots det höga förtroendet spelade Junited en av sina sämre matcher, laget spelade inte på samma nivå som tidigare uppnåtts. På uppvärmningen innan matchstart såg större delen av laget ut att va på topp, i kropp och själ, men när matchen blåstes igång var det många slarvpass, dåliga mottagningar och en mycket dålig koncentration från hemmalagets sida. JMK Junited mötte
Innan Junited ens hunnit reagera på att matchen faktiskt blåsts igång och det är seger och ära det spelas om hade Ackis redan hunnit smälla in två bollar i nätat
28
bakom Lars Edman i Junited-målet. Ytterst lite hade att göra med hans egen prestation, mycket med lagets anfall och försvar. Då många i laget efter varje match konstaterar vilket fantastiskt jobb målvakten i Junited gör kan det däremot konstateras att försvaret och anfallet hade i denna match för JMK Juniteds del föga koll på varandra och hur ett bra spel fungerar i laget. Anfallet höll inte sina mannar på rätt planhalva vilket gav Ackis möjligheten att bygga upp ett stabilt anfall mot mål och i och med att Junited-anfallarna hade alldeles för passiva positioner gav det inte heller försvararna någon möjlighet att bryta Royal Ackis spel. En stor del av problemet var att det dels var alldeles för många avbytare i Junited vilket skapade ett mindre kaos på bänken och samspelet på plan, men också att spelarna trots trötta ben inte bytte då det behövdes. För många ville för mycket, vilket gav ett mindre funktionellt samarbete. för Junited under början av matchen, men av erfarenhet vet spelarna att matchen kan vända och Martin Berg visar att det inte är över förrän det är helt över och smäller in det första målet för Junited och har därmed reducerat till 1-2 och lossar därmed lite på snaran runt halsen på Junited-spelarna. Den sent anlände anfallstalangen Rickard Eriksson kvitterar i sitt första anfall, som bevis på att underläge inte är hans grej. Han presterar som bäst när ilskan dyker upp och tillsammans med laget levererar när oron för förlust stöter in. Sportchef Tamm ska självklart inte vara sämre än någon annan, han ger laget ledning med sitt 3-2-mål men Ackis gör det inte lätt för någon, de tar över matchen emellanåt och ger Junited en av de hårdaste matcherna Det såg mörkt ut
laget spelat. Ordinarie matchtid avslutas 4-4 efter att Oskar Reimer räddat Junited från en förlust med ett hårt vristskott där Ackis-målvakten stod chanslös. Domarens insatts imponerade emellanåt men det var inte alla gånger spelarna var på hans sida vid utvisningar och en del fördelar som utdelades Ackis. Men allt detta var glömt när matchen var slut. för att matchen skulle sluta i straffar, senast det hände gick Junited som förlorare tack vare några fantastiskt dåliga skott från några Junitedspelare men denna finalkväll gav domaren ett annat besked, matchen avgörs på golden goal. Coachen funderar inte länge på vilken fyra som startar, Berg och Reimer i försvaret och Appelgren och Eriksson som anfallare. Bra val var väl det, innan ens tre minuter har spelats hänger Björn Appelgren in ett efterlängtat mål i motståndarnas nät och Junited tog därmed hem segern och pokalen i inomhusfotbollens final i motion hög. Björn spelar en match som han själv inte är särskilt nöjd med, men han nätar då det verkligen räknas och Junited kunde nu fira sin seger. Lagledaren i Royal Ackis påpekar också att Junited var värda segern och gav därmed över pokalen till coach Tamm. Hade Ackis vunnit denna finalmatch hade pokalen blivit deras för att behålla då det skulle ha varit lagets fjärde vinst i inomhusserien, men Junited ger lyckligt slut för egen del och ingen annan. Det fanns en viss oro
Publiksiffran en kväll som denna var kanske lägre än man kunnat hoppas på men i publiken fann vi supportrar som ansåg mödan värd att ta sig hela vägen från Kinna till Stockholm för att se Junited glänsa i lysrörens reflektion av den stora pokalen.
Inget går som en dans på rosor för vårt Junitedlag Det firades och sackades om finalspelet i max en vecka, sen var det bara att ladda om till en ny serie. JMK har anmälts till årets första inomhussäsong och det ser ut att bli tuffare än någonsin. Innan laget ens hunnit smälta den hårda finalen mot Ackis får man besked om att denna inomhussäsong börjar med en match mot korplaget från Naprapathögskolan. Det vore ju helt okej om det inte hade varit så att de faktiskt var segrarna i serien över oss, elit-serien för studenter. Trots en del anmälda JMK-studenter var det endast ett fåtal som dök upp till matchstart men hjälp anlände från annat håll. Varje onsdag dyker många fotbolls- intresserade upp till den utsatta träningstiden, vi lär känna nya och gamla Junitedspelare
men sen också spelare från andra humanistiska studentlag och – serier och härifrån lyckades vi flörta med Fredrik och Erik till den första seriematchen. Men hur gick nu matchen mot Naprapaterna, det seriösa laget med matchställ? Jo, Junited var väl inställda på storstryk och en aningen nervösa inför mötet men det gick bättre än väntat, förlusten blev bara 2-1 och det tycktes vara ett bra resultat mot elit-vinnarna. Matchen efter väntade vi på FC Barilla, men laget dök aldrig upp så det blev en vinst på WO, klart man hade velat spela den matchen, den kändes som viktigare efter som de tillhörda förra säsongens motin-hög, samma serie som Junited kamma hem finalsegern i. Text: Rihaneh Rouhani Foto: Mathias Roth
29
Tomas A ndersson W ij – Mannen som kunde måla med ord
Text: Karin Moberg Foto: Pressbilder
INNANFÖR EN JÄRNGRIND,
i ett gårdshus på Åsögatan, öppnar journalisten och artisten Tomas Andersson Wij dörren till ett rum, hans kontor, hans vardag. Han frågar om jag är hemskt kaffesugen men det negativa tonfallet i frågan får mig att ljuga och svara nej. Mycket riktigt är kaffet slut men Tomas egna sug tar över och vi går ner till Svart kaffe runt hörnet där jag blir bjuden på en dubbel latte. Väl tillbaka möts jag av en Bob Dylan-affisch, en av Tomas favoritlyriker, och jag slår mig ner i soffan mittemot Tomas fåtölj. Under bordet framför mig står en samling biografier av kända artister, det är enligt Tomas mer intressant att läsa om riktiga människor än om fiktiva karaktärer. Tomas är inte särskilt förtjust i att bli intervjuad. Han blir väldigt självmedveten och tänker på hur hans uttalanden kommer att se ut i skrift. Ofta känner han inte igen sig när han läser texten. Kanske beror detta på den ambivalens han visar; han har svårt att ge mig direkta svar på frågor och svarar ofta med att männis-
30
kan är komplex. Han pekar också på hur endimensionell media kan vara. Han blir provocerad av att journalister försöker trycka ner honom i en färdig form och bara ställer frågor som kan styrka deras förutfattade meningar. Tomas föredrar samtal, för varje fråga jag ställer får jag en fråga tillbaka. Intervjun liknar mer och mer en dialog och det känns som att Tomas får reda på lika mycket om mig som jag får om honom.
“
Att jämföra mig med Carola är som att jämföra Brasilien med Finland. Tomas Började som
journalist på Svenska Dagbladet vid 17 års ålder. Han hade tidigare talat i ungdomsprogrammet Tvärnit i P3 och byggt upp en erfarenhet och ett självförtroende som reporter. Tomas växte upp med SvD genom föräldrarnas prenumeration.
Född: 1972 Uppvuxen: i Fruängen utanför Stockholm
Bakgrund: singer/songwriter som även jobbat som journalist i 17 år Aktuell med: sjätte albumet “En sommar på speed” släpps 20 februari
– Inte för att de jobbade i den samhällsbärande klassen utan för att de tyckte den var bättre. Tomas skrev brev till SvD och föreslog att de skulle starta en ungdomsredaktion men fick inget svar. Ett år senare skrev han igen och den gången fick han komma på intervju. – De förklarade för mig att eftersom majoriteten av deras läsare är över sextio behövde de ingen ungdomsredaktion, de behövde en ung reporter. Att bli journalist hade aldrig varit någon dröm. När Tomas var liten ville han bli bonde som sin morfar men efter att ha upptäckt Elvis och Beatles var det en artistkarriär han drömde om. – Det var kanske på sätt och vis nyckeln till att det gick så bra. Jag hade inget behov av att vara duktig utan jag ställde bara frågor som jag själv var intresserad av. Tomas har haft förmånen att få göra långa intervjuer med intressanta människor. Några av de han minns väl är intervjuerna med Lars Norén och favoritförfattaren Klas Östergren. Tomas lyser upp när han talar om dessa människor. Han ignorerar sin mobil som ringer och vinklar om sin fåtölj så han hamnar närmre mig. Ibland kan han dock bli besviken på de han intervjuar då han menar att konsten ofta är intressantare än konstnären. släpper Tomas sitt sjätte album, tio år efter debuten med första skivan Ebeneser. Orden har alltid kommit naturligt för Tomas, han skrev sin första text Guld och Silver redan vid åtta års ålder. Han verbaliserade då en betraktelse av Gamla stan, något som liknar hans aktuella texter. Precis som i sitt journalistiska skrivande är målet med texterna att kunna måla upp en beskrivande bild för publiken. Han är medveten om språkets inverkan och njuter av att kunna säga något stort med få ord. – När man intervjuar måste saker och ting gå ihop på slutet. I låttexter kan man vara både i det förflutna och i nuet. Det DEN 20:E FEBRUARI
är både politiskt och privat, man kan kasta sig mellan ämnena, vilket är helt fantastiskt! Det är det som är kicken med sångtexter; man behöver inte befinna sig i tid och rum.
man har pretentioner utan täckning och jag hoppas att jag har täckning för mina pretentioner. Är det bra kan det inte bli för pretentiöst men är det dåligt så blir det bara pinsamt.
Tomas har alltid skrivit på svenska, texterna och språket hamnar mer i fokus. Vi talar om hur svenskar ofta skäms för sin nationalitet; visar ett förakt mot det egna. Tomas har en teori om att det beror på att vi länge varit ett landsortsland fyllt med ”lantisar”. Vi har varit så besatta av att bli moderniserade att vi inte vill veta av det gamla. – Det blir lite som en tonåring som inte vill veta av sina föräldrar. Tomas tror att många undviker att skriva svenska texter då det kommer lite för nära; det blir värdeladdat och nästan genant vilket han ser som patetiskt. – Hade vi haft lite mer självförtroende i det här landet så tror jag att vi hade haft fler genier också.
Att kort beskriva sig själv är inget Tomas vill göra. Han kan inte tänka på några frågor han som journalist skulle fråga sig själv; det känns onanistiskt. Han skulle heller aldrig skriva en kontaktannons då han anser att man är mer än fyra rader. – Jag skulle inte kunna säga någonting om mig själv där motsatsen inte är lika sann. Jag är glad men också vemodig, utåtriktad men också en ensamvarg. IDAG ÄR DET FRÄMST MUSIKEN som gäller,
men Tomas gör fortfarande reportage för olika tidningar. Även om han ser sig själv som ambivalent till det mesta är han driven och när han väl vet vad han vill
“
Hade vi haft lite mer självförtroende i det här landet så tror jag att vi hade haft fler genier också. ser han till att få det. Den femte mars går startskottet för en Sverigeturné med en konsert på Göta Lejon. Efter det fortsätter han ut i landet för att dela med sig av sin musik och sina texter, samtidigt kommer hans artiklar kunna läsas i till exempel Bon och Café. Jag tackar Tomas för vårt samtal som blev betydligt längre än väntat och vi tar sällskap på bussen ner mot city. Efter en konsert på kulturhuset funderar Tomas på att titta in på Riche. Han säger att det inte är sällan man kan hitta honom där i vimlet.
TOMAS KÄNNER SIG SVENSK på många sätt, men samtidigt inte. När jag frågar hur han förhåller sig till andra svenska artister uppstår en lång diskussion. I finalen i Melodifestivalen 2007 öppnade Tomas i Globen med en cover på Carolas Evighet. Det var ett beställningsjobb för P3 som Kristian Luuk sedan ville ha med. – Jag kan tycka att det är lite ironiskt att efter alla år som jag har jobbat och gjort så mycket låtar så är det den låten som jag lägger ner typ 10 minuter på som blir min största radioframgång. Det är nästan lite sedelärande; när man inte anstränger sig så mycket så kan det faktiskt bli riktigt bra.
Däremot skulle han aldrig kunna tänka sig att bli mer kommersiell eller folklig för att sälja mer. Sättet han sjunger och skriver på skulle han aldrig kunna ändra. Jag frågar vad de största skillnaderna är mellan honom och Carola. – Att jämföra mig med Carola är som att jämföra Brasilien med Finland. Han kan inte identifiera sig med vare sig Kents mörka, deppiga arbetarklassjargong eller Gyllene Tiders sorglösa ”dricka Pripps blå i sommarnatten”. Kanske är han lite av båda. som Tomas Andersson Wij förekommer ofta ordet pretentiös. – Om inte jag tog mig själv på allvar, vem skulle då göra det? Pretentioner måste man ha. Pretentiöst blir det när I samma mening
31
KONSERTER
25 februari Queens Of The Stone Age, Annexet 26 februari Panic At the Disco, Arenan 27 februari Eva Dahlgren, Cirkus Hardcore Superstar, Tyrol-Gröna Lund Los Van Van, Debaser Medis Orkidea Album Release Tour, Göta Källare
6 mars Mando Diao, Cirkus 8 mars Alicia Keys, Hovet 12 mars Rihanna, Hovet 14 mars Melodifestivalen Genrep, Globen Tegan and Sara, Nalen – Stora scenen
5 mars Tomas Andersson Wij med Band, Göta Lejon Joe Bonamassa Band, Debaser Medis Cunninlynguists, Nalen – Stora scenen Stereophonics, Berns Salonger
32
Tre Kronor Gustav Vasa, Kristina, Gustav III av August Strindberg Jungfruleken Av Jean Genet Den tatuerade mamman Av Jacqueline Wilson
Security Av Richard Hobert 15 mars Melodifestivalen FINAL, Stadsteatern Globen
16 mars 28 februari Paramore & New Found An Café, Klubben Glory, Klubben Panic & Action, Kafe 44 20 mars Avishai Cohen, Fasching (Även fre, 21 mars) 1 mars Dillinger Escape Plan, 20 mars Klubben Elin Sigvardsson, Nalen Smashing Pumpkins, – Stora salen Hovet Himsa, The Agony TEATER Scene, Klubben 4 mars Sofia Karlsson, Rival
felts Dödenboken
Dramaten Hamlet Av William Shakespeare Svenskt landskap med kinesiska detaljer Av Lucas Svensson Har du hört att Gösta har bitit i gräset? Fritt efter Pernilla Stal-
Pippi Långstrump – Världens starkaste Av Astrid Lindgren Det stora ovädret Fritt efter Gitte Spee Mästaren och Margarita Av Michail Bulgakov Petra von Kants bittra tårar Av Rainer Werner Fassbinder Mäster Olof Av August Strindberg Den smala vägen Av Frida Stéenhoff Arsenik och gamla spetsar Av Joseph Kesselring
Djungelboken Efter Rudyard Kipling Vildanden Av Henrik Ibsen Rock ’n’ Roll Av Tom Stoppard Teaterverket Kollektionen Av Harold Pinter Den nya världsordningen Av Harold Pinter UTSTÄLLNINGAR
Moderna Museet Andy Warhol - Andra röster, andra rum Rio de Janeiro 1956-1964
I nästa nummer...
Femte Statsmakten 2# 2008
Kulturhuset Amy Simon: Manège – from the Central Park portfolio Konstfack: Showdown Fröken Livrädd på Sergels torg Internationell videokonst: Tvåsidighet Chaplin Maria Friberg: Boys are us White Sea Black Sea Text: Karin Moberg Foto: Mathias Roth
33