Femte Statsmakten no4 2008 by Patrik Lythell

Femte Statsmakten 4# 2008

“Jag skrev brevet nästan som en novell.“ Tove Meyer tog hem en av drömpraktikplatserna i Journalistisk produktion.

”Jag får en kick av att gå hem i stugorna.” Intervju med Per Gunne

Ledare Intro: Tema MAKT Att ta den fula vägen till toppen Åsa Secher

Namnlösa tentor kan minska risken för diskriminering, Åsa Secher De har makten över JMK Johannes Edmark

Med siktet inställt på journalistisk produktion Åsa Secher

Praktikplatserna ovanligit många Susanna Öste

AP fastigheter köper studentskrapan Susanna Öste

Många JMKstudenter kombinationspluggar Monica Karlstein

Medieproduktion ny kurs på JMK Susanna Öste

Per Gunne och Amelia Adamo Malin Ekman

Radio JMK söker lyssnare

Karin Ingströmer

3 4 6 7 8

29 30 32 33 34

10 36 12 37 15 38 16 39 17 40 18 42 28 43

Fotbollsmästare endast i backspegeln Rihaneh Rouhani

Studenternas egen noblelfest och Oscarsgala Minna Korsgren

Fri, friare, frilans Karin Ingströmer

Tio sätt att överleva sommaren Karin Ingströmer

Att ha makten över sig själv Johanni Sandén

Fast i förseningskaos

Christopher Gimling Shaftoe

Vänta med plugget - ett smart karriärsdrag Monica Kalrstein

Slaget om sittplats Emil Sandgren Strada

Med JMK i bagaget Johannes Edmark

Bang – normbrytare och förebild Sara Steinholtz

Varför jagar medierna ”monster” när makten går fir? Erik Jensenius Kalendariet Karin Moberg

Du bestämmer 4# Vem bestämmer? Vem har makten? Ibland är det någon annan än du, men allra oftast är det du själv. Du har makten att bestämma över vem du är och vad du vill göra. Det är just det som är temat för terminens sista nummer av Femte Statsmakten - makt.

Du som är nyfiken på JMK: s produktionskurs har några temasidor att titta närmare på, och du som inte fick ett journalistiskt sommarjobb, vi har tipsen på hur du skaffar dig journalistisk erfarenhet utan att jobba på en redaktion.

Det hela börjar på nästa sida, där kan du läsa om några Trevlig läsning! olika härskartaktiker som du kanske stött på i arbetlivet eller i skolan. Det finns även en del artiklar ut det journalistiska perspektivet på makt. Hur bestämmer man över sig själv som jorunalist egentligen? Vi har listat några tips på hur du kan starta din frilanskarriär. Vi har även intrevjuat Anton Gustavsson som startat en egen tidning. I profilintervjun i detta nummer kör vi dubbelt upp, Amelia Adamo och Per Gunne, två personer som har en hel del makt i mediesverige berättar om hur de nått dit de är idag.

Femte Statsmakten är studentkåren vid JMK´s studenttidning. Den tillhör kåren men ska fungera som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen är det som är intressant för JMK´s studenter vilka är den huvudsakliga målgruppen.

Linnéa Jonjons linnea.jonjons@femtestatsmakten.se Chefredaktör

Femte Statsmakten har också ett annat syfte. Tidningen skall fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet. Vem som helst som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får vara med och jobba med Femte Statsmakten.

Medverkande i detta nummer Text: Johannes Edmark, Malin Ekman, Karin Moberg, Marina Nilsson, Åsa Secher, Pia Åkesson, Susanna Öste, Karin Ingströmer, Monica Karlstein, Carolina Palmqvist, Erik Jensenius, Mathias Roth, Sara Steinholtz Sparby, Christopher Gimling Shaftoe, Johanni Sandén, Emil Sandgren Strada, Rihaneh Rouhani, Minna Korsgren, Linnéa Jonjons. Illustration: Elina Borg-Björnström, Martin Arce Linqvist, Ania Obminska, Sandra Karlsson. Foto: Camilla Olsson, Mathias Roth, Anders Jensen-Urstad, Linnéa Jonjons, Sandra Karlsson, Sanna Kvist, Emil Sandren Strada. Redigering: Malin Ekman, Linnéa Jonjons, Carolina Palmqvist, Mathias Roth, Åsa Secher, Susanna Öste, Erik Jensenius.

Redaktionsledning: Chefredaktör: Linnéa Jonjons Redigeringschef: Mathias Roth Nyhetschef: Marina Nilsson Bildredaktör: Camilla Olsson Featurechef: Åsa Secher Vill du kontakta någon i redaktionen? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

Det är mycket som handlar om makt, många vill ha den, och när man har den är det sällan man vill släppa den ifrån sig. Man kan göra bra saker, vissa säger att den är farlig. I detta nummer av Femte Statsmakten är temat

makt.

Tem

Elaine Bergqvist har skrivit en ny bok som heter ”Härskarteknik - Den fula vägen till makt”. I boken kommer hon fram till sju härskartekniker för att nå optimalt mycket makt:

Projicerings metoden - kritik vänds mot kritikern

Komplimang metoden - komplimanger ges i syfte att få dig att göra något

Stereotyp metoden

- särbehandling eller bestraffning om du inte lever upp till din stereotyp

Uteslutni metode

- att bli ignorer du inte bor bli det.

ma:

AKT

ings en

rad när rde

Läs mer om MAKT:

Att ta den fula vägen till toppen, sid 6 De har makten över JMK, sid 8 Per Gunne och Amelia Adamo, sid 18 Fri, friare frilans, sid 32 Att ha makten över sig själv, sid 34

Självförvållad härskarteknik - att förminska dig själv och det du säger

Hierarki metoden

- att använda ett undereller överläge för att härska

Tidsmetoden

- att använda tid till exempel i form av ålder eller erfarenhet för att styra Text: Linnéa Jonjons 5 Illustration: Martin Arce Lindqvist

NYHETER

Att ta den FULA vägen till toppen

Retorikkonsluten Elaine Bergkvist är författaren bakom boken Härskarteknik – den fula vägen till makt, en bok om hur människor använder medvetet och ibland omedvetet använder sig av olika knep för att förtrycka varandra. FS ringde upp för att prata med Elaine om hur hon ser på makt. Text: Åsa Secher

Foto: Pressbild

1976 skrev socialpsykologen Berit

Ås en bok där hon urskiljde fem härskartekniker. Hennes bok hade ett tydligt feministiskt perspektiv med fokus på vilka tekniker män använder för att ignorera och förbise kvinnor. Elaine Bergqvist menar att härskartekniker används av både män och kvinnor mot både män och kvinnor. – Jag tycker det känns fel att säga feministiskt perspektiv, det finns många feministiska perspektiv! Jag har själv inga problem med att kalla mig feminist men framför allt är jag humanist. Jag tror att det är viktigt att sudda ut ansiktet på människor som förtrycker och i stället fokusera på handlingen. Vad innebär makt för dig? – Makt för mig är inflytande över ett stort antal människors liv och tankar. Det kan vara både negativt och positivt men jag tror på fri makt. Martin Luther King till exempel var väldigt mån om att använda makt i positiv bemärkelse, utan förtryck Upprinnelsen till boken sägs ha varit

en situation som uppstod på SVT när en äldre kvinna ifrågasatte Elaines kompetens på grund av hennes ringa ålder. – Nej, alltså det där var en grej som medierna tyckte var rolig. Det här är något som jag har tänkt på väldigt länge. Jag intresserar mig för varför vissa kvinnor och män blir så osäkra, och det är ju en genusaspekt, men framför allt så intresserar jag mig för hur förtryck ser ut och inte vem förtryckaren är. Av de sju härskartekniker som Elaine

presenterar i boken skulle hon själv säga att den så kallade stereotypmeotden är den hon oftast utsatts för själv. – Det finns ju de som tycker att jag borde dansa samba i stället för att skriva till exempel, säger hon och skrattar Trillar du själv dit och använder dig av någon av teknikerna ibland? – Ja, det gör jag absolut, framför allt kompli-

mangmetoden. Jag är väldigt duktig på att ge komplimanger och får ibland höra att folk så gärna gör saker som jag ber dem för att jag är så snäll. Men all makt som man får genom tvång är ju dålig makt, jag vill att makten ska vara fri och att människor ska göra saker av fri vilja, så jag försöker bli bättre på det där. Elaine har själv flera gånger stött på människor som har fått för mycket makt och inte kunnat hantera det. Hon tror inte att en person bör ha för mycket makt, det leder ofta till girighet vilket leder till att man aldrig blir mätt. – Jag tror på fri makt och på fördelad makt, det är otroligt farligt att tro att man är gud. Jag har träffat människor som till exempel har blivit tilldelade en viss position och tagit på sig en roll, tänkt att ”nu är jag den här då måste jag vara så här”, människor har blivit helt personlighetsförändrade och det är skrämmande.

Så hur använder man makt på ett bra sätt? – Genom effektiv kommunikation. Jag tror på att lägga alla kort på bordet och att allas intressen och hälsa, inte bara dina, ska vara intres-

santa. Var spelar makten störst roll? På arbetsplatsen? I skolan? – I skolan skulle jag nog säga. Man tillbringar ju mer tid i skolan med sina lärare än med sina föräldrar, det är där man formas. När jag var liten så ville jag jobba på Pressbyrån när jag blev stor för att tjejen som jobbade där kunde äta så mycket godis. Men så var det en lärare som sa att hon tyckte att jag skulle skriva och bli journalist. Så lärarna i skolan har en enorm makt och ett enormt inflytande. Vilka skulle du säga är de tre mäktigaste personerna inom media just nu? – Många skulle nog säga något i stil med Blondinbella, men att synas mest tror inte jag betyder att människor litar på en och har förtroende för en. Så de med mest makt är nog inte i media utan bakom media, bakom kulisserna. Jag kan tänka mig att till exempel Amelia Adamo har mycket makt. – Och journalister har ju en enorm makt. Nu är det ju du som har makt och inte jag till exempel, du väljer vad du vill skriva vilket påverkar hur många som läser min bok och så vidare.

Namnlösa tentor kan minska risken för diskriminering

På flera större högskolor och universitet i Sverige skrivs tentorna anonymt, i syfte att minimera risken att läraren som rättar inte är objektiv i sin bedömning. JMK:s prefekt Tytti Soila tycker att det Text: Åsa Secher bör tas upp för diskussion på institutionen. Foto: Mathias Roth FÖR ATT ELIMINERA risken att lärare som rättar tentor ska påverkas av till exempel studentens kön, etnicitet eller sexuella läggning i sin bedömning har systemet med anonyma tentor införts på flera universitet och högskolor. Olika tekniker används på olika lärosäten, bland annat kan eleverna tilldelas en sifferkod som används i stället för namn, för varje termin eller hela studietiden. Eller så förses alla tentor med försättsblad med personuppgifter som tas bort vid inlämning och sätts tillbaka när tentan är rättad. På Stockholms universitet används systemet fullt ut på juridiska fakulteten efter ett beslut som togs i maj 1991. På den humanistiska fakulteten, som JMK tillhör, har det förts en del diskussioner om systemets för- och nackdelar. JMK är än så länge inte involverade i samtalen, men prefekt Tytti Soila tycker att det är ett bra förslag. – Jag kan se många fördelar med det och tycker att det bör tas upp för diskussion. Anledningen att vi inte har det är nog dels att det inte finns någon policy från universitetet och dels att det är administrativt krävande.

FÖR TILLFÄLLET finns inte förslaget med på dagordningen men Tytti Soila uppmuntrar studenterna att väcka frågan. Studentkårens ordförande Carina Franzén tycker att det är en bra idé. – Jag ser inga skäl till varför man inte skulle kunna ha det, förutsatt att det inte kostar för mycket pengar. Jag kan absolut tänka mig att väcka frågan på nästa styrelsemöte och se om det finns ett intresse bland studenterna, i så fall är det något kåren kan ta upp på nästa institutionsstyrelsemöte.

att hon tror att många främst tänker på hur namngivna tentor kan dra ner betyget för till exempel kvinnor eller studenter med utländsk balgrund, men att det snarare är tvärtom. – Av egen erfarenhet som lärare så vet jag att risken är större att man ömmar för någon elev och släpper igenom en tenta som inte bör gå igenom TYTTI SOILA BETONAR

att det förekommer någon diskriminering i bedömningen av tentor på JMK och instämmer i Tytti Soilas kommentarer. – Jag personligen kan, precis som Tytti, inte identifiera mig med det negativa som diskriminering och så vidare. Jag känner CARINA FRANZÉN TROR INTE

Studentkåren vid JMK:s ordförande Carina Franzén

snarare att man kanske drar fördel till exempel av att att lärarna vet vem man är. Studentkårens näst sista styrelse-

möte för terminen äger rum den 8 maj, då ska tillfälle ges för frågan att diskuteras av studentrepresentanterna.

NYHETER

De har makt

Hur representeras egentligen studenterna i I relsen och hur kan de påverka? Fyra av plats tillfaller representanter från JMK:s studente För studenterna finns olika sätt

att påverka sin vardag vid JMK och att göra sin röst hörd. Malin Ekman, Carina Franzén, Linnéa Jonjons och Giovana Lerda är fyra exempel på detta. De sitter på de fyra studentplatserna i Institutionsstyrelsen. Kårordförande och

samordnare av studentrepresentationen Carina Franzén berättar, – Det är ett stort värde i att lyssna till diskussionerna i IS, speciellt när det kommer till institutionens ekonomiska beslut, men kanske framförallt utbildningarna och hur de utvecklas. Det är lättare

att ställa krav om man förstår strukturen. Hon tillägger, – I IS informerar jag om vad som händer och lyfter även fram beslut som tas i styrelsen till studenterna. Under vårterminen har JMK fått

en tillförordnad prefekt vilken därmed tagit plats som styrelsens nya ordförande, Tytti Soila. Det beslutades även nyligen om Tytti som ordinarie prefekt. – Hon verkar ha bra och goda visioner, säger Malin Ekman. Det finns en angelägenhet om att ha nära kontakt med studentrepresentanterna och hon verkar öppen inför nya förslag. Hon genomför saker, exempelvis gick det snabbt att få nya mikrovågsugnar, fortsätter Malin.

Både Malin och Carina hamnade i Institutionsstyrelsen genom sitt engagemang i kåren. Detsamma gäller Giovana Lerda som International Student Representative och Linnéa Jonjons som tidigare vice ordföranden i kårstyrelsen. – Jag hamnade där genom mitt förra jobb som sekreterare i kåren. Institutionsstyrelsen fungerar som en länk mellan lärare, studenter och övrig personal, samtidigt som det inte enbart är ett diskussionsforum utan ett beslutande organ. Jag tyckte att det lät intressant, berättar Malin. Studenterna har fyra mandat

i styrelsen och sitter även med fyra suppleanter. Det är i deras platser som studenterna kan påverka institutionen, utbildningen, dess böcker och kursmål samt lokalfrågor, skriver JMK på sin hemsida. Både Malin och Carina anser att de kan påverka genom att de sitter med i IS. Ma-

makten över JMK

Institutionsstyserna i styrelsen er. Text: Johannes Edmark Foto: Calle Persson och Linnéa Jonjons

lin berättar, – Tillvägagångssättet är lite mer formellt än vid exempelvis ett kårmöte. Men precis som vid kårmöten måste punkter tas upp på dagordningen innan själva mötet. Man får ett tillfälle att säga vad man tycker. Carina instämmer, – Absolut, speciellt med hjälp av nya prefekten Tytti. För närvarande är IAMCR, International Association for Media and Communication research, högt upp på Institutionsstyrelsens agenda och hur detta evenemang kommer att se ut. Det är en stor händelse för institutionen och tar upp mycket av Institutionsstyrelsens tid. Ett evenemang stort för både lärare och studenter. Institutionsstyrelsen är den nämnd på JMK som alla förslag gällande institutionen hamnar hos. Det sitter 13

Nya kurser, förändringar i studielitteraturen eller renovering av toaletter, är alltid aktuella frågor. Men sådana beslut tas inte från en dag till en annan, utan de måste först gå igenom JMK:s Institutionsstyrelse, IS. ordinarie personer i styrelsen varav fyra är studenter och där sitter även ett antal suppleanter. Prefekten är den som håller i klubban. – En av de frågor som nyligen fick stort utrymme har handlat om övergången till Bolognaprocessen och hur institutionen bäst anpassar sig till denna, berättar lektor och tillika medlem av styrelsen Bo Mårtensson. Alla kurser och kursplaner granskades och det skedde en genomlysning av dem. Studenternas egna åsikter var då förstås värdefulla. Bo Mårtensson förtydligar, – Genom aktiva studenter och en egen kår når IS snabbt ut till studenterna med sina beslut och studenter når genom studentrepresentanterna och kåren fram till IS. Ett ytterligare exempel på detta är de toaletter som nyligen genomgått en renovering, något som drevs hårt av förre kårordföranden Philip Lerulf. Eftersom JMK, i motsats till många

andra institutioner, har en egen studentkår kommer den närmare styrelsen och kan genom detta påverka mer. En aktiv kår och aktiva studenter avbildar styrelsen och agendan blir mer nyanserad. – Många av studenternas frågor tar upp protokollet, säger Bo Mårtensson. Men framförallt handlar besluten om ekonomin, som i allra högsta grad påverkar studenterna och institutionen i allmänhet. Även utlysande av nya tjänster går genom IS. IS lyder i sin tur under humanistiska

fakultetsnämnden. Här tas bland annat beslut om nya utbildningar vid JMK och senast gällde detta Masterprogrammet. JMK:s representant i fakultetsnämnden är lektor Ester Pollack. Institutionsstyrelsen är ett av stegen i det hierarkiska ledet som styr JMK. Det beslutande organet för det som rör studenter och personal vid skolan.

”

Genom aktiva studenter och en egen kår når IS snabbt ut till studenterna med sina beslut och studenter når genom studentrepresentanterna och kåren fram till IS. 9

Journalistisk produktion

Med siktet inställt på jou Den 9 juni ska ett antal lyckligt utvalda få skriva det omtalade antagningsprovet till journalistisk produktion. I väntan på besked har Femte StatsText: Åsa Secher makten tagit reda på mer. Illustrationer: Ania Obminska

Gunilla Hjorth är studieinformatör och ansvarig för intagningen till produktionsutbildningen. Hon håller just nu på att handlägga ansökningarna till utbildningen, och antalet sökande i år är något högre än förra året. Ansökan görs i två steg, först lämnar studenten in ett brev med motivering till varför han/hon ska antas till utbildningen. Därefter görs ett urval och ett antal studenter kallas till antagningsprovet som skrivs den 9 juni på JMK. – Vi ska göra vårt yttersta för att så många som möjligt ska få skriva provet, men tyvärr måste vi göra ett urval och det är en avvägning vi gör utifrån flera kriterier. Man kan säga att ju mer man har gjort desto bättre, till exempel i form av högskolepoäng och arbetslivserfarenhet. Utöver de kriterier som Gunilla nämner kan man på institutionens hemsida läsa att utlandsstudier och utländska språkkunskaper är meriterande. Dock ska det poängteras att ingen typ av kvotering förekommer under antagningsprocessen, vare sig i urvalet inför antagningsprovet eller efter att provet är skrivet. Generellt brukar det dock vara något fler kvinnor som söker. Den 9 juni skrivs inte bara provet på JMK i Stockholm utan även på JMG i Göteborg, detta gör att ingen kan söka i båda städerna. Anledningen är att respektive institution gör två delar var av provet, JMK står för referatet och samhällsorienteringen.

– Det är kostsamt att göra de här proven, skulle möjligheten finnas att söka till båda institutionerna skulle man behöva göra dubbla uppsättningar av provet, vilket det inte finns resurser för.

Gunillas tips till de sökande: 1. Håll dig uppdaterad med vad som händer,

tex genom att läsa tidningen. 2. Titta på gamla prov. 3. Läs instruktionerna noga. 4. Om du fastnar på en fråga, hoppa hellre vidare och gå tillbaka än slösa tid. 5. Under den fria betraktelsen ska du helst inte beskriva vad du ser på bilden. 6. I referatet bör du inte ge uttryck för några egna åsikter. 7. Kom i tid!

Produktionsantagningen i siffror Antal sökande HT 2008: 124 Antal sökande som inte har läst på JMK: 31 Antal sökande som saknar behörighet: ett 20-tal Antal sökande som får skriva provet: ca 85

Antagningsprovet – så går det till Provet består av fyra delar och pågår en hel dag från kl 9.00 på morgonen:

Kontextprov - ett lucktest där studenten fyller i ord som saknas i en text. Skrivs i JMK-salen.

Antal sökande som antas: ca 40

Referat - efter att ha lyssnat på en uppläst text/föredrag skriver studenten ett referat på en sida. Skrivs på dator i datorsal.

Lägsta poäng HT 2007 för antagen student: 23,5 av 40

Samhällsorientering - runt 40 frågor om allt från regenter till regissö-

rer besvaras under 45 minuter. Skrivs i JMK-salen. Fri betraktelse - utifrån en bild får studenten associera fritt och skriva en berättelse i valfri genre. Skrivs på dator i datorsal. Gamla versioner av kontextprovet och samhällsorienteringen ligger upp på jmk.su.se för nedladdning

Journalistisk produktion

urnalistisk produktion Provet är omodernt Idag finns det mesta av världens samlande vetande lätt tillgängligt på Internet. På mindre än en minut kan du ta reda på allt, från vad huvudstaden i Kirgizistan heter, ägarstrukturen i TV4 till molekylstrukturen i propan. Hur viktigt är det då för den en student att kunna detta utantill? Utantill-kunskapen spelar antagligen bara en roll i ett frågeprogram. Det som istället spelar roll är hur man använder sig av respektive kunskap för att göra ett framsteg. Molekylstrukturen i propan är viktig att kunna om man med hjälp av denna kan uppfinna en ny medicin och ägarstrukturen i TV4 är viktig att känna till om bolaget påverkar omvärlden negativt och påtryckningar behövs för att ändra på detta.

Tjejen som pallade trycket går sin andra termin på journalistisk produktion och ska till hösten ut på praktik. För knappt ett år sedan lyckades hon hålla nerverna i styr under antagningsprovet som just nu hägrar för ett hundratal sökande studenter. Sara Wilk Axelsson

– Svårast var allmänbildningen. Men jag läste tidningen väldigt noga varje dag för att förbereda mig. Och det är nog den del som egentligen går att förbereda sig inför. Och så använde jag wikipedia en hel del, de har ganska mycket bra sammanställningar över till exempel Sveriges statsministrar, man kanske ska ta det med en nypa salt men det funkar. Utöver noggrann läsning av tidning-

en varje dag så hämtade Sara ut gamla prov och tränade på. Allmänbildningsfrågorna kan aldrig vara det samma men det kan ge en känsla för vilken typ av frågor

som förekommer. Hon tror också att det kan vara bra att ha skrivit i alla fall ett referat innan man går dit. – Är man inte van vid att skriva och att skriva under tidspress så kan det kännas ganska jobbigt. Vill man träna kan man kanske titta på en film och försöka skriva ett referat. Eller skriva ett referat på en föreläsning.

Saras 4 tips inför provet: 1. Läs tidningen noga varje dag och försök memorera namn som nämns.

2. Hämta ut gamla prov. 3. Håll fast vid din första idé under

de skrivande delarna, det kan bli stressigt om man ändrar sig efter halva tiden. 4. Försök att inte ta det på så blodigt allvar, behåll lugnet!

Det som undervisningen i dagens skolor, högskolor och universitet ska inrikta sig på är därför inte ett faktainpräntande, utan en allmän förståelse för samband. Självklart är en allmänbildning och en allmän förståelse för hur saker och ting ser ut viktig och kanske speciellt för oss som studerar till journalister, men frågan är i vilken utsträckning. Ett aktuellt exempel för oss studenter på JMK är de kommande produktionsproven, där de tidigare har frågat efter bl.a. vilken författare som förknippas med Madeleinekakor eller årtalet för freden vid Brömsebro. För en blivande journalist i dagens informationssamhälle är det tveksamt om denna typ av allmänbildning är viktigare att uppnå än en känsla för språk, form och dramaturgi. Inlärningsmetodiken på universitet och högskolor är i regel bra och bygger i hög grad på samband och orsaker, men att ha ett uråldrigt test för att komma in på journalistisk produktion är troligen inte givande vare sig på kort eller på lång sikt. Karin Ingströmer

Journalistisk produktion

Praktikplatserna ovanligt många I höst avslutar 37 förväntansfulla elever på Journalistisk produktion sin utbildning genom att gå ut på praktik. I år fanns det fler praktikplatser att söka än vanligt och nu är antagningen i stort sätt klar. Text: Susanna Öste

Foto: Linnea Jonjons

JMG (journalistutbildningen vid Göteborgs universitet) och Mittuniversitetet i Sundsvall när det gäller praktikplatserna. Inför varje sökperiod upprättas en gemensam praktikplatslista med alla sökbara praktikplatser. De olika institutionernas elever får söka platserna på lika villkor.

JMK samarbetar med

Höstens praktikplatser var fler än vad de brukar vara, cirka 114 stycken inom bland annat press, radio, TV och webb. Mittuniversitetet var inte med i sökomgången eftersom deras elever bara går ut på praktik på våren. JMK:s och JMG:s elever hade alltså ett ordentligt smörgåsbord att välja emellan. – Samarbetet med JMG fungerar otroligt bra! Till glädje för alla, säger Gunlög Israelsson, byrådirektör på JMK och ansvarig för praktikplatserna. Vi tre institutioner har en administrativ styrka gentemot redaktionerna. Vi har en stark tradition som inga andra utbildningar har.

max fyra platser. Till varje plats skriver man ett ansökningsbrev på max en A4 som sedan via Gunlög skickas vidare till respektive redaktion. Sista ansökningsdag var i år den 28 mars.

Varje elev får söka

till varje redaktion hur de väljer att genomföra antagningsprocessen. En plats är emellertid inte tillsatt förrän både elev och redaktion har stämt av med Gunlög, som då stryker platsen från listan över tillgängliga praktikplatser.

Det är sedan upp

har otur och inte får någon av de platser de har sökt får vänta och ta någon av de platser som blir över. Gunlög poängterar att de ändå alltid försöker hitta den plats som passar varje enskild elev bäst. – Vad som är bra för dig är kanske inte bra för någon annan. Rätt praktikplats ska paras ihop med rätt elev, även om eleven är kvar bland de sista.

De elever som

När detta skrivs är det fortfarande en handfull elever som inte har fått besked om vilken redaktion de kommer att praktisera på i höst. Men enligt Gunlög behöver de inte vara oroliga. – Det blir alltid bra till slut, även fast man inte får de första platserna. Eleverna kan känna att det är en kaosartad situation, men jag vet ju att det blir bra.

det att påpeka att det finns en allmän tendens att eleverna från JMG och Mittuniversitetet blir an tagna till praktikplatserna snabbare än elever från JMK. Den pågående antagningen är inget undantag. – Generellt så får eleverna från Göte-

Trots detta så går

Gunlög Israelsson, byrådirektör och ansvarig för praktikplatserna

borg och Sundsvall sina platser snabbare, säger Gunlög. Det går inte säga med säkerhet vad det beror på, men hon tror det kan bero på att deras elever tackar ja snabbare till de platser de blir erbjudna. – Här är man kanske lite mer ”laid back”.

Journalistisk produktion

De fick drömpraktiken Joacim Öhman har lyckats få en praktikplats på DN och Tove Meyer knep en plats på P3 Stockholm, vilket gör att de lyckats få två av årets populäraste praktikplatser. Hur bar de sig åt? fyra praktikplatser fick flest ansökningar av alla redaktioner, totalt 24 stycken, varav 14 från JMK. För att ha en chans på någon av platserna gäller det med andra ord att sticka ut och skilja sig från mängden.

DN:s redaktion med

ansökningsbrev i InDesign så att det såg ut som en nyhetsartikel. – Jag var lite tveksam om det var overkill att hålla på med sådana grejer, säger han och skrattar.

Joacim redigerade sitt

inte DN ha tyckt, för de var de första som hörde av sig och frågade efter Joacims referenser. Han angav sina kontakter från tidigare arbeten. Joacims har frilansat för tidningen PC för Alla där han bland annat har gjort produktester och skrivit för hemsidan. Sin två veckor långa kortpraktik gjorde han på Lokaltidningen Landskrona.

Det verkar dock

på att syssla med radio. – Jag fick en chock att radio nästan passade mig bättre än att skriva, säger hon.

”

Jag skrev brevet nästan som en novell

Toves intresse har annars

varit skönlitterärt skrivande. Hon har en diger meritlista. Bland annat var hon nominerad till Lilla Augustpriset 2002. Hennes berättelser har publicerats i olika mindre

Text:Susanna Öste Foto: Linnea Jonjons

magasin så som Ponton, Tromb, Glöd och Chili, samt en del antologier. Hon har även vunnit en mängd novelltävlingar, bland annat SL:s skrivartävling. speglades i hennes ansökningsbrev till P3. I stället för att rabbla arbetslivserfarenheter koncentrerade hon sig på att beskriva sig själv genom sina personliga erfarenheter. – Jag tänkte, hur ska jag sticka ut? Jag skrev brevet nästan som en novell som handlade om min uppväxt, om skolanom skolan och fritiden, det blev nästan som en krönika. forts. nästa sida se Drömpraktiken Det skönlitterära intresset

Efter bara några timmar ringde DN åter upp och meddelade att han hade fått platsen. Därmed blev Joacim den förste som fick skriva upp sig på praktiklistan. – Jag blev förvånad att det inte var någon intervju, och att det gick så snabbt. Det tog ju bara några timmar. Så vad avgjorde att just han fick en av DN:s praktikplatser? Joacim tror att det är viktigt att kunna motivera i ansökningsbrevet varför man vill ha just den praktikplats man söker. Han tror också att DN främst vill ha en praktikant som är självgående. – Eftersom det är en så stor redaktion är det viktigt att inte försvinna ut i periferin, utan att ta för sig.

lyckades knipa en av de mest populära praktikplatserna; en plats på redaktionerna P3 Populär och P3:s nyheter (som fick 16 ansökningar totalt, varav 9 från JMK), trots att hon innan radiokursen som ingår i Journalistisk produktion aldrig hade haft en tanke

Även Tove Meyer

Journalistisk produktion

forts. Drömpraktiken Det behöver inte vara den med mest relevant yrkeserfarenhet som nödvändigtvis får en praktikplats. Tove tror att personligheten spelar stor roll, att man är den sorts person som redaktionen söker. Precis innan intervjun på P3 hade hon varit på en misslyckad intervju hos Kulturnyheterna, och kanske var det anledningen till att intervjun med Calle Dernulf på P3 Populär gick så bra. – Jag fick en chans att berätta hur jag vill arbeta och hur jag är som person, säger Tove. – Jag var avslappnad eftersom jag kom från en så dålig intervju, och tänkte bara gå dit och vara mig själv. Vi hade ett bra samtal, vi klickade verkligen. Det visade sig att han också gillade gamla episka filmer som jag, så vi satt och pratade om det, säger hon och skrattar. Tove har sedan tidigare en fil. kand. examen i medieoch kommunikationsvetenskap från Södertörns högskola. Hon har även jobbat ett år i USA och studerat utomlands i Budapest. Sin kortpraktik gjorde hon på Smålandsposten, där hon kommer att vikariera i sommar.

– Vi söker efter nyfikenhet och initiativförmåga DN och P3 tillhör de populäraste praktikplatserna. Därför har Femte Statsmakten frågat de ansvariga, DN:s Marika Bergengren och P3 Populärs Calle Dernulf, om vad de letar efter när de väljer praktikanter. Text: Susanna Öste Illustration: Ania Obminska

Vilka kvaliteter och meriter söker ni efter hos en praktikant? DN: Vi sätter högt värde på ansökande som har erfarenhet från andra redaktioner, som har ett intresse för olika ämnesområden och som gärna jobbar med redigering och webb förutom att skriva för papperstidningen. Nyfikenhet och initiativförmåga är egenskaper vi söker. P3 Populär: Jag letar efter någon som visar ett stort intresse för både själva hantverket men framförallt för de ämnesområden som platsen gäller. När det gäller ansökningarna så vill jag hitta någon som har en hög ambitionsnivå. Jag uppskattar någon som i sin ansökan kan visa på att hon/han är engagerad i många olika projekt eller har testat sig fram för att på så vis hitta rätt.

Har ni märkt av några generella skillnader mellan elever från JMK respektive JMG? DN: Jag tycker inte att man kan se någon generell skillnad på elever från JMK respektive JMG. Vi har mycket bra erfarenhet av alla praktikanter som har varit hos oss oavsett vilken av de två skolorna de kommer ifrån. P3 Populär: Jag har inte märkt av några skillnader. Vi har haft praktikanter från båda och de har alla utmärkt sig! På P3

Populär har alla våra före detta praktikanter fått fortsatta kontrakt efter att praktiken tagit slut. Så bra är de!

Hur går er antagningsprocess till? DN: Den här våren gick vår rekryteringsprocess något snabbare än vanligt. Det berodde bland annat på erfarenheten från i höstas då flera av de sökande snabbt försvann till andra redaktioner, det berodde också på att april är en mycket hektisk månad över huvud taget. Vi är då inne i en intensiv rekryteringsperiod inför sommaren. Vi hann helt enkelt inte riktigt med intervjuer den här gången, men har gjort det tidigare. Vi utgick förstås från ansökningsbreven och bestämde oss för att kontakta dem vi (handledarna och jag) fastnade för gemensamt. Efter ett första telefonsamtal kontaktade vi referenser. Den här gången utgick vi alltså från den bild vi fick av ansökningsbrevet, telefonkontakten och det referenspersonerna hade att säga. P3 Populär: Jag har begärt in ljudprov efter att ha tagit emot ansökan. Efter att ha lyssnat på ljudproven har jag kallat in några för intervju och med en del har jag löst det på telefon. Jag har sen gjort en längre intervju kring deras bakgrund, utbildning, diverse arbeten och kulturella vanor och ovanor. När jag sen sammanställer uppgifterna från intervjun väger jag in hur personen i fråga uttrycker sig och låter på ljudproven. Det är för min del avgörande att rösten är bra och att personen har ett intresse för dramaturgi eller har förstått betydelsen av det.

NYHETER

AP Fastigheter köper Studentskrapan Nu är det klart, det blir AP Fastigheter som köper Studentskrapan vid Medborgarplatsen av kommunalägda Svenska Bostäder för 1,2 miljarder kronor. Studentägda Stiftelsen Stockholms Studentbostäder, SSSB, var med i budgivningen ända till slutet men förlorade vid målsnöret.

Text: Susanna Öste Foto: Calle Persson

FÖRRA ÅRET beslutade Stockholms

stad att Studentskrapan skulle säljas till en privat aktör, vilket ledde till oro bland studenterna att studentlägenheterna skulle försvinna. För att försäkra sig om att det inte skulle hända lade SSSB ett seröst bud på fastigheten. Budet låg endast 7,5 miljoner kronor under det vinnande budet. – NATURLIGTVIS ÄR DET tråkigt att vi förlorade, men vi är ändå väldigt nöjda med att det blev AP Fastigheter, säger SSSB:s vice ordförande Daniel Carnerud. Nu vill vi bara lägga den här affären bakom oss och blicka framåt. Vi tror verkligen att AP Fastigheter kommer att ta vid där Svenska Bostäder slutar. AP FASTIGHETER äger sedan tidigare

cirka 4 600 studentlägenheter och har även erfarenhet av såväl hyreslägenheter som kommersiella fastigheter.

– BÅDE SSSB OCH AP Fastigheter var bra för oss, så vi är nöjda med att

det blev AP Fastigheter. De äger redan många studentbostäder i Stockholm, de är stabila, har god ekonomi och gott rykte, säger Paula Rybacka, boende i Skrapan och styrelseledamot i Skrapans hyresgästförening. BLAND DE VIKTIGASTE kraven staden ställde på en potentiell köpare var långsiktighet och en garanti för att studentbostäderna skulle få vara kvar.

– VI ÄR GLADA över att ha hittat en erfaren, seriös och långsiktig ny ägare till Skrapan. AP Fastigheter uppfyller alla våra krav på en ny ägare och har goda möjligheter att fortsätta utveckla Skrapan utifrån den grund som Svenska Bostäder har lagt, sa Kristina Alvendal (m), ordförande i Svenska Bostäder, i ett pressmeddelande den 17 april. GÅR KÖPET enligt planerna så lämnas

Studentskrapan över till AP Fastigheter den 16 juni.

NYHETER

Många JMK-studenter kombinationspluggar Allt fler medieföretag söker journalister med specialkunskaper. Det räcker inte att kunna skriva en bra story, producera TV eller radio. Dessutom önskas kunskaper inom till exempel statsvetenskap, ekonomi och meteorologi både här i Sverige och ute i världen. Text: Monica Karlstein IIlustration: Sandra Karlsson

– Det bästa man kan göra för att slå sig fram i den här branschen är att skaffa sig en kompetens i något annat ämne än bara journalistik, säger Bette Finlayson, radioreporter för COX Communications-ESPN Radio, på Hawaii, USA. Hon har tidigare arbetat för amerikanska KHON-TV2 på Hawaii, KPHO Channel 5 i Pheonix och CNN i Kalifornien. – I takt med ökade naturkatastrofer kommer kunskaper inom meteorologi att vara populärt. Det är heller aldrig fel att kunna ett extra språk eller två, fortsätter hon. Marianne Peterson, personalredak-

tör på Aftonbladet, tycker att det är ett smart drag att kombinera journalistikstudier med statsvetenskap om man vill in i dagspressjournalistiken. Gunilla Hjorth, studievägledare på JMK, håller med om att det är bra att kombinera sin journalistikutbildning med kunskaper inom det område man vill jobba med senare.

En hel del studenter kombinerar

JMK-studier med andra ämnen. En del varvar journalistikkurserna med andra ämnen, medan andra studenter läser två olika ämnen parallellt och får då också ut sin examen på kortare tid. En av dem är Susanna Öste som läser andra terminen på journalistikvetenskapskursen och samtidigt läser litteraturvetenskap på halvfart. Hon strävar efter en examen i antingen litteraturvetenskap eller journalistikvetenskap men har ännu inte bestämt sig för vilket. – Anledningen till att jag läser dubbelt har i grund och botten att göra med att jag inte kan bestämma mig, säger Susanna och fortsätter: – Men det är också ett strategiskt val av mig att läsa både litteraturvetenskap och journalistik eftersom det är lättare att få jobb som journalist om man är specialiserad.

Anna Hagberg läste kandidatkursen i journalistikvetenskap på JMK förra hös-

ten och hade tidigare läst statsvetenskap på Stockholms universitet. Nu kompletterar hon sin journalistikexamen med statsvetenskap på c-nivå. – Jag tycker att statsvetenskap är oerhört intressant och inom mitt framtida yrke är jag främst intresserad av att arbeta med internationella frågor där jag även vill tillgodose mina språkkunskaper. Jag vill i framtiden arbeta som journalist med internationell inriktning, säger hon. Karin Ander läser första terminen

på journalistikvetenskapskursen parallellt med 7,5 poängskursen i journalistiskt skrivande. Hon har en sjuksköterskeexamen från Röda Korsets högskola bakom sig och vill kombinera jobbet som sjuksköterska med skrivandet. – Min ambition är att inom en snar fram-

tid arbeta som sjuksköterska för Läkare Utan Gränser. Då skulle jag gärna vilja kombinera det arbetet med ett journalistiskt arbete. Karin är övertygad om att hennes kunskaper och erfarenheter från sjukvården kommer att underlätta för henne i sitt jobb som reporter, både på hemmaplan och utomlands. Naturligtvis ska man satsa på kom-

binationsämnen man är intresserad av, men att plugga något som branschen dessutom efterfrågar underlättar. Gunilla tror att specialkompetens inom ekonomi och statsvetenskap kommer att efterfrågas på marknaden inom de närmsta åren, så råkar man vara intresserad av dessa ämnen så är det bara ett plus.

Medieproduktion ny kurs på JMK En ny kurs startar på JMK till våren 2009. Medieproduktion blir ett medieoch kommunikationsvetenskapligt alternativ till journalistisk produktion och välkomnas av JMK:s kårordförande Carina Franzén. Text: Susanna Öste

Foto: Linnéa Jonjons

Planeringen av kursen har pågått i ett par år, men det är först nu som den verkligen blir av. – Om det inte händer något oförutsett, reserverar sig studierektor Bo Mårtenson. Kursen, som omfattar två terminer, kommer inte att vara inriktad på något speciellt yrke. I stället ska det vara en bred kurs inom medieoch kommunikationsvetenskap som ska ge de rätta praktiska redskapen för att kunna arbete inom flera av informationssektorns områden. Kursen kommer enligt Bo Mårtenson att starta i en liten skala med cirka 20 elever. Hur kursen utvecklas sedan beror på studenternas feedback, kostnaderna samt söktrycket. JMK har under de senaste åren fått kritik från flera håll för att utbildningarna på institutionen har blivit alltför teoretiska. De praktiska momenten, som förbereder inför arbetslivet, ska ha blivit för få. Detta tas bland annat upp i DN:s artikel ”Kritiska lärare måste lämna JMK” från 13 mars 2007. Att man nu startar en praktisk kurs i medieproduktion har dock inget att göra med den diskussionen, enligt Bo Mårtenson. – Arbetsmarknadsanknytningen på JMK för journalister är bra, men har inte funnits på samma sätt för MKV, så det här är ett väldigt bra initiativ i rätt riktning, säger kårordförande Carina Franzén.

ten att ligga på sådant som inte är journalistiskt skapande. Till exempel kan innehållet bestå av ”medieträning”, som att man får lära sig att bli intervjuad. Den andra terminen börjar med den tredje modulen som består av att lära sig digitala redskap, så som webb, redigering och animering. Medieproduktionen avslutas med en kurs i kampanjstrategi, där man ska få lära sig hur man får ut ett mediebudskap. Hur man som producent av informationskampanjer jobbar strategiskt med ett uppdrag. Innehållet i kursen är emellertid inte helt färdigt än. – Vi planerar en termin i taget, och det finns en hel del kvar att göra, säger Bo Mårtenson.

Idén att starta en kurs i medieproduktion på JMK är inte ny, utan har enligt studierektorn funnits i cirka tio år. Hindret har varit de ekonomiska resurserna eftersom praktiska utbildningar är betydligt dyrare än teoretiska. Av den anledningen har det funnits en viss oro bland elever att medieproduktionen ska sno resurser från journalistisk produktion. – Oron är obefogad, säger Bo Mårtenson. Vi kommer inte att dra ner på journalistisk produktion. Det här blir i stället ett komplement. Kursen kommer bland annat finansieras av de extra pengar som alla universitet tilldelades för två år sedan. JMK beslutade då att dessa pengar skulle satsas på just kursen i medieproduktion.

Enligt henne krävs det någon form av praktisk erfarenhet av mediekommunikation för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden, och det har inte funnits på JMK för MKV-studenter. – Som det är nu blir studenterna tvungna att avsluta sin utbildning någon annanstans. Det vore skönt att ha möjlighet att ta en full examen här, säger hon. För att bli behörig till kursen ska man, i likhet med journalistisk produktion, ha läst minst 60 högskolepoäng (B-nivå) i medieoch kommunikationsvetenskap eller journalistikvetenskap. Vid antagningen kommer JMK:s studenter att få förtur före studenter från andra lärosäten. Kursen kommer enligt studierektor Bo Mårtenson att bestå av fyra delkurser, eller så kallade moduler. Dessa ska vara lätta att uppdatera och byta ut i takt med att den moderna tekniken utvecklas. Den första modulen är tänkt att bestå av retorik där man får lära sig att skriva och tala, i stil med kursen journalistiskt skrivande. Detta följs av en modul med ljud och bild. Till skillnad från radio- och TV-momentet inom journalistisk produktion kommer tonvikStudierektor Bo Mårtensson

Amelia Adamo

Per Gunne bossar över lande Amelia Adamo värvar styrel sin. Ingen av dem ser sig själv har lyft Aftonbladets upplag bilagor.

Och just det: Pers mamma är

Femte Statsmakten har träff mediepersoner.

ets största morgontidning och lseuppdrag med egna magava som karriärister. Men båda ga och ansvarat för populära

r Amelias väninna.

fat två av Sveriges mäktigaste

Per Gunne

”Jag får en kick av att gå hem i stugorna” Skidfantast, före detta DJ och chefredaktör för Metro Sverige. En resultatinriktad glidare som vet vad han vill – och vad läsarna vill ha. Per Gunne erkänner: ”Jag älskar kommersiell journalistik”.

Han har blygsamma 12 högskolepoäng

i bagaget men är nu inne på sitt tredje chefredaktörskap. Men karriärist är ingen etikett Per Gunne vill sätta på sig själv. Däremot tror han inte att man blir chef om man inte strävar efter det. Han gillar att bestämma och han tycker att det är härligt när tidningen blir som han vill. Annars blir han frustrerad. Makten ser Per som ett verktyg att lyfta händelser och skeenden – Metro trycks i nära miljonen exemplar och läsarskaran når långt däröver. – Det är populärt att säga att ”äsch jag har väl ingen makt” men det klart att man har den makten. Det har man. Blotta tre veckor efter terminsstart 1995, hoppade Per Gunne av journalistutbildningen i Sundsvall och återvände till Åre. Där hade han tidigare växlat skidåkning – hela 120 skiddagar om året – med vattengympa för pensionärer, diskande och garderobsjobb på krogar. Nu var han åter i Åre för ett jobberbjudande på tidningen Åka Skidor. Per minns hur han och hans vän på tidningen kom på jobben, skrev dem, layoutade, tog bilder och valde ut skidor till tester som de ordnade formulär till, testkörde, paketerade och skickade tillbaks. Sex nummer under en säsong på åtta månader skulle produceras –ett slitsamt jobb han 20

trots allt mest förknippar med glädje. – När jag lägger av tror jag att det kommer att vare det roligaste jobb jag har haft, funderar han övertygat. Efter ett knappt år på tidningen Åka Skidor blev Per, 26 år gammal, chefredaktör - en titel som enligt honom själv berodde mer på omständigheterna snarare än hans meriter. När chefredaktören hoppade av var de bara två personer på redaktionen och Pers kompis ville inte ta över. Per Gunne tycker att han var gammal då han tog över för att axla chefrollen på den lilla tidningen. Efter ett försiktigt påpekande om att 26 år kanske inte är en betydande ålder för den typ av position, erkänner han att visst, han kanske var relativt ung. Efter sammanlagt åtta år i Åre flyttade Per hem till Stockholm där han började på Café och fick ansvar för tidningens ”Smarta Sidorna”. – Det var lite ”Så får du rutor på magen”, -fast roligare, kommenterar han innehållet. Det pratas om att förändringar är något av

Per Gunnes grej. Han tror att det är DN:s Thorbjörn Larssons ord han citerar när han säger att det inte är den som har de bästa idéerna som vinner utan den som genomför

dem. Själv anser han sig haft tur då han arbetet på lyhörda, pigga och lätta redaktioner. Café, sedan blev det Elle och därefter Aftonbladet där han som redaktör fick bilagan Puls i händerna, en tidning han ansåg tillhörde den nu förlegade nittiotalsjournalistiken och därför behövdes förnyas. Han bestämde sig för att lägga ner Puls och starta Klick!, en mer tidsenlig bilaga med mindre text, mer bilder och en ny typ av kändisjournalistik inspirerad av amerikanska US Weekly.

på näsan. Per har själv varit DJ. I Åre spelade han på på inneställen som Bygget och Diplomat och i Stockholm på bland andra Köket och Sturecompagniet. Själv spelade han musik efter samma filosofi som han gör tidning –för publiken. Allt som får publiken att vifta på armarna, tjoa och dansa på bord och stolar, definierar han sin DJ-stil, vilken inkluderar allt från pojkband till house men med en gräns vid schlagers.

– Jag tänkte ”fan, det här ska vi göra i Sverige”. Det gick ganska fort. Det tog några månader att göra om det där, två-tre kanske.

Han beskriver sig själv som en hiphopare i smala svarta byxor. Något mode för killar tycker Per inte att det finns, däremot stil. På jobbet klär han sig återhållsamt i klassisk ”jeans och skjorta –stil” men hemma i garderoben finns Hela tiden var han hundraprocentigt övertygad om att den allt från udda träningsoveraller till t-shirts med skumma nyfödda bilagan skulle sälja bättre än föregångaren men i tryck. I skosamlingen hittar man många gympadojor i neosamband med släppet infann sig ändå en viss ångest. Han nfärger. berättar om hur han på hemvägen från mataffären, nästan – Privat klär jag mig som karamellkungen, det gör jag ju. gråtfärdig, ringer upp chefredaktören Jan Helin som tit- Jag har lila träningsoveraller, någon som är syrianfärgad tar på fotboll, säger ”jag börjar bli nervös, ska vi verkligen med ett dödskallaskelett och en huva som man kan dra göra det här?” varpå Helin iskallt svarar att ”raketen har upp så att det blir en mask. Men de där kan jag ju i princip redan lyft”. Upplagan ökade snart med 250 procent och bara ha hemma i lägenheten. framgången var ett faktum. – Jag får en kick av att gå hem i stugorna. Jag delar inte in Per Gunne är ingen traditionell chefredaktör läsare i fina eller fula… Jag älskar kommersiell journalistik, för en stor dagstidning. Det säger han själv. Han har sitt när det går bra. För mig är ett av måtten på att man gör umgänge och medger att han är en frekvent gäst på Sturenågot riktigt bra att man får många läsare. Sedan finns det plan –överallt där han släpps in. Sambo och flickvän är andra variabler. Men den är viktig för mig, oerhört viktig. Aftonbladets moderedaktör Sofi Fahrman. Bästisen heter Vimal Kovac och är ägare ochVD för Stureplansgruppen. Han tycker att han har en känsla för vad läsarna vill ha Det är nästan så att han låter bekymrad när han konstaterar och betonar vikten av att hålla isär sina egna intressen med att nattklubbsbesöken minskat i antal de senaste månadläsarens. erna och att det kanske håller i sig. – Jag hatar redaktörer som säger ”jag gör den tidning jag – Jag är lite orolig över det men vi får se, jag kanske komsjälv skulle vilja läsa”. Jag tror att många andra redaktörer mer igen starkt. Det var ändå bara några månader sen jag blandar ihop sina egna intressen med läsarnas. Det tror jag somnade i hallen. är livsfarligt. Och ja, Per och Sofi kan faktiskt prata tidning hemma vid Det är inte det att han föraktar smalare tid- köksbordet även om de för det mesta låter bli att tala om ningar med mindre upplagor men han har en övertygelse varandras produkter. Annat var det med Otto Sjöberg, om att folk som är specialister på något ofta överskattar Expressens chefredaktör som under femton år var sambo andras intresse för det de håller på med. Rodeo avfärdar med Pers mamma, kolumnisten Monica Gunne. Då Per han som en tidning som skjuter långt över målet och gör under en tid var nattchef på Aftonbladet blev jobbet ett sig märkvärdiga över vilka udda och smala saker som de känsligt ämne. nosat upp. Han menar att de signalerar ”det här är så coolt – Det skar sig. Man håller ju så hårt på sitt lag. Blir föratt du aldrig har hört talas om det. Du kommer aldrig att bannad om någon kritiserar ens produkt eller arbetsplats, fatta det heller.” Per jämställer denna form av tidningsmak- i alla fall jag. Men det är inte värre än att man inte pratar eri med DJ:s tendens att spela den sorts musik de själva om det. tycker om istället för det gästerna vill höra. – Disc Jockeys är superexemplet på det. Tyvärr finns det Som för alla andra med kända eller framgångsrika förälen hel del tidningar som görs på det sättet också. Jag menar drar, låter sig kritiken inte undgås. På frågan om han fick att den typ av journalistik kan göras mycket smartare och jobb på Aftobladet med hjälp av sin mamma som sedan roligare –få folk att upptäcka det istället för att skriva det länge arbetat på tidningen blir svaret nej. Ändå har han en 21

PER GUNNE

öppen inställning till saken. – Folk har ju vetat vem man är och det tror inte jag är någon nackdel. Du får ett slags försprång. Har dina föräldrar gjort något bra så stannar man upp och lyssnar. Men sen ska man börja leverera själv och gör man inte det är min bestämda uppfattning att man åker ut.

ståndet. Den första att det funkar med familjen, vilket han tycker att det i hans fall gör. Den andra att man gör något man är stolt över. – Om lönen är stor eller om folks omdömen är goda spelar mindre roll här, i stället måste man kunna känna att ” det här är jag stolt över, det här är bra”, resonerar han.

Han har svårt att tänka sig en miljö i Sverige

Chefredaktören för Metro ser sig själv som en ledare, försöker vara så rak och ärlig han kan i sin ledarroll och är mån om att motivera de beslut som fattas. – Man är inte överens. En del tror att det är demokrati på en tidning men det är det inte. Det är diktatur. Det finns en ansvarig utgivare och det är hon eller han som bestämmer.

idag där man kan få glidarjobb för att ens föräldrar åstadkommit något bra om det inte är ett familjeföretag. Är han lycklig? Ja, det skulle han säga att han är. Enligt Per Gunne krävs det två saker för att uppnå det sinnestill22

”

Jag hatar redaktörer som säger att de gör den tidning de själv skulle vilja läsa

Till de svåraste besluten hör det pressetiska: namn och bildpubliceringar kräver medvetenhet och nogsamma övervägningar. Beslutet måste vara rätt både ett och två dygn efter publiceringen. – Det är väl de gånger man får dra sig undan lite och verkligen sätta sig ner och fundera. Det är ju olika från publicist till publicist men jag vill publicera namn och bild. Det är min grundinställning att jag vill göra det. Per Gunne har en plan. Det handlar om att ge läsarna vad de vill ha men också det de inte visste att de ville ha. Än en gång drar han paralleller till discjockeyeriet. – Det finns en tillfredställelse i att stå och spela musik när

det är riktigt bra stämning, folk har händerna i luften och det tjoas i hela lokalen. Man vet vad nästa låt kommer att vara och man vet vad som kommer att hända… Lite så är det med tidning också, ”Okej, ni tycker att det här är bra? Vänta bara på vad vi har på gång” . Det är så man måste tänka, menar Per Gunne. Framtiden är inget som bekymrar honom. Han ser inga problem i att avsluta sin karriär på en mindre tidning - absolut inte. Men en sak är han tydlig med –han är långt ifrån klar med Metro. Text: Malin Ekman Foto: Mathias Roth

Entreprenör och tidningsmakare Hon introducerade en ny typ av featurejournalistik och upplagorna steg i taket. Amelia Adamo är en energisk entreprenör och opinionsbildare som vet vad hon vill. Men någon idealist, det är hon inte.

”Jag vill ha nya frågor”, säger Amelia Adamo på

telefon när hon ringer upp för att skjuta upp intervjun till nästkommande vecka. Hon har fått många återkommande frågor av typen ”När började du på Aftonbladet?”. Sådant kan du läsa någon annanstans, tycker hon. Men Amelia ställer gärna upp på intervjuer. Finns det något hon kan lära ut gör hon gärna det. Att vara tillgänglig ingår i hennes strategi, men hon har alltid haft svårt att säga nej. – Nu har jag lärt mig att säger jag nej till något, blir det ja till något annat. Dagarna innan intervjun har hon varit i Italien med läsarna och gästat både Belinda på TV8 och SVT:s Gokväll för att prata om sin nya skönhetsbok som ges ut samma dag som vi ses. Dagen efter åker hon till Norge för att medverka på mediedagar i Oslo. I det dagliga arbetet är hon förutom chefredaktör också styrelseledamot inom Bonnier och goodwillambassadör i koncernens mediauniversitet. Amelia har gjort sitt namn till sitt varumärke och började marknadsföra sin byline och sin person långt innan hon hört talas om ”branding”. Den första gången man använde sig av hennes namn var i en serieruta i Svensk Damtidning. Den lilla seriefiguren fick heta Amelia och var inspirerad av den då artonåriga kontorist som arbetade på tidningen. – Då tyckte jag att det var lite skojigt och jag märkte att jag inte kände mig blyg i sådana här sammanhang. Det var 24

inget mer än att man använde sig utav mitt namn., säger hon i dag. Men Amelia var inte först. Tidigare var personlig pr bekant i tv-sammanhang. Stina Dabrowski och Malou von Sivers hade båda haft program där deras namn och person var viktiga ingredienser. Inom tidningsvärlden hade man inte tänkt på samma sätt. Men när hon skulle lansera amelia, som i dag är Bonniers mest lönsamma tidning, gjorde hon en uppmärksammad reklamkampanj i TV där hon figurerade naken. Nuförtiden pryder hon varje omslag av sin tidning M-Magasin. – Jag är i väldigt stor utsträckning en marknadsföringsmänniska. Många journalister blir journalister på grund av att de vill ändra på någonting, har en story, älskar ord – det är inte jag. Jag drivs inte av någon idealism. Amelia Adamo är kritisk till den nya typ av elak journalistik som hon tycker många ägnar sig åt just nu. Det hela började med Schyffert och Spermaharen och sedan dess har det eskalerat, anser hon. Själv säger hon sig inte ha något behov av att ägna sig åt sådana skriverier. – Jag har inget behov som den här Alexander Schulman att tala om vilka idioter alla är. Det är inte min grej att lista folk efter om de är fula eller dumma. Hon säger att hon är duktig på att scanna av sin omgivning,

lägga märke till vad som händer. Hur kommer det sig att många tjejer lägger 7000 kronor på en väska? Vad tänker kvinnor annorlunda än tidigare generation när de dricker latte istället för kaffe i termos, tar dyra lån och handlar på ROOM på lördagarna? – Måste livet förpackas så fruktansvärt rätt? frågar hon sig. När hon 1984, blev erbjuden jobbet som featurechef på Aftonbladet var motståndet massivt från flera håll. Från ledningssidan försökte man få bort det politiserade nyhetsmaterialet som präglat tidningen och som en del av moderniseringen ville man ha Amelias lättare journalistik. Men många på redaktionen var skeptiska till idén och tyckte inte att Amelias ”läppstiftsjournalistik” passade in. Det är populärt att hylla förändringar men i själva verket är det få som faktiskt gillar dem, anser hon. – Det finns inte en människa som gillar förändringar, det säger de bara. Så fort det börjar rycka i deras stolar blir de skitnervösa.

deskar och liknande och bara talar om hur man ska få högt hår. Det är helt okej med härmande men när det kommer en tionde likadan tidning tänker man ”kan de inte komma på något annat”? Hon har fått journalistikens finaste pris,

lyft såväl Vecko-Revyn som Aftonbladet upplagemässigt och skapat egna magasin. Men hennes nuvarande styrelseuppdrag är inget hon låter sig imponeras av. – Det här med styrelser, det är någonting som män byggt upp för att det ska vara något så fruktansvärt hemligt och stort och märkvärdigt. Det är det inte, faktiskt inte. Man pratar om företagets finanser och strategier. Hierarkiskt sett är hon inte det minsta stor, menar Amelia. Hon har så stor makt som hon har lust att utöva men främst är den opinionsbildande. När Veckans Affärer listar de hundratjugofem mest inflytelserika kvinnorna finns inte Amelia Adamo med. – De räknar omsättning och antal anställda, här är det fyra hundra miljoner och det räcker inte långt. Men det tycker jag är fel. Jag påverkar ju så många människor.

Aftonbladet ökade sin försäljning och

hennes Söndagsbilaga gjorde succé. 1986 belönades hon med sitt första Stora journalistpriset (det andra fick hon 2003) för sina insatser på Aftonbladet. Men när de för fem år sedan, ringde upp och frågade om hon ville bli gästprofessor på JMG blev hennes förvåning stor. – Jag trodde att det var ett skämt. Jag trodde att det var något påhitt därför att de har aldrig efterfrågat min journalistik. Aldrig någonsin. Man har inte varit intresserad av min typ av journalistik. Den har man tyckt illa om och föraktat.

Byråkrati och krångliga eller segdragna beslutsvägar är ingenting för Amelia som säger sig vara djupt tacksam över tidningars odemokratiska struktur. Egenskaperna bakom hennes framgång sammanfattar hon i att hon är påhittig, orädd och har en god känsla för tajming. Hon vet när något är tillräckligt stort för att det exempelvis ska bli tidning av det. Också hennes omdömeslöshet och brist på politisk korrekthet som hon tror kommer från Italien, har inverkat på hennes intention att lyckas. Hon har inte den svenska ängslighet av typen ”gör jag rätt nu?” säger hon.

I dag har featurejournalistiken blivit standardiserad. Att andra tagit efter är visserligen ett tecken på makt men Amelia tycker att det finns en torftighet i härmandet. Hon menar att man leker väldigt mycket Följa John i ett litet land som Sverige. – Jag tycker inte att det är bra att man demonterar nyhets-

Amelia Adamo har intensiv ögonkontakt, gestikulerar tydligt och talar energiskt. Sedan behärskar hon konststycket att till och med svära sofistikerat. Hon fortsätter att prata på temat och berättar om hur hon på uppdrag av Svensk Damtidning tog sig till ett fint galleri på Strandvägen. Andy Warhol som nyss hade blivit skjuten och svårt skadad av 25

”

Du måste igenom pinsamheterna, sen händer det grejer

Valerie Solanas, besökte sin utställning på galleriet. Där stod Amelia tillsammans med journalistkåren från finare medier såsom Dagens Eko, konsttidningen Paletten och DN. Höggravid tog hon sig fram till Andy som var känd för att mest tycka om sina taxar. ”Is it true that you only like your dogs?”, frågade hon. ”Finally can we talk about something else than paintings, colours and Campbell soups”, svarade Warhol. De övriga samlade tog sig allt närmare för att höra vad som sades. – Det var väldigt pinsamt att ställa alla mina Svensk Damtidning-frågor inför Dagens Eko och alla de fina tidningarna. Sedan har jag upptäckt att om man ska hålla på att tänka på vad alla kolleger ska tycka, då blir det liksom ingenting. Du måste igenom pinsamheterna, sen så händer 26

det grejer. I dag tycker hon att hon respekteras även inom journalistikens tyngre genrer. Hennes man är DN:s Thorbjörn Larsson som hon träffade under sin tid på Aftonbladet och blev tillsammans med 1984. De gifte sig 1999 i Indien. Thorbjörn har varit hennes stöd både professionellt och personligt. Båda kommer från enkla förhållanden och har gjort karriärer först på Aftonbladet och sedan inom olika områden i tidningsvärlden. Amelia Adamo jobbar nästan jämt men gil-

lar att resa och tillbringar gärna tid på landet ute på Dalarö. När hon ska koppla av gör hon det genom att promenera,

Hon tycker att det är skillnad på vad man förväntar sig från manliga och kvinnliga chefer. De som har kvinnliga chefer tycker alltid att hon ska vara snällare, bussigare - mer kompis. Man kräver mer. – Som kvinnlig chef är du allt från vad du har på dig till vad du säger. En man behöver inte vara så omtyckt. Tidigare brydde hon sig mer om vad folk tyckte, erkänner hon. – Gud, vad mycket så jag har tänkt. Men jag har blivit oändligt mycket bättre på att strunta i vad andra tycker. Hennes personliga drivkraft är att lyckas. Att genomföra något. Ha en idé och se den gå i mål. – Är man en entreprenörssjäl så slutar man inte bara för att man fyllt 61. Det där är ingenting som går över.

AMELIA ADAMO

”vråldansa”, utöva pilates eller träffa sina väninnor. Helst går de då ut och promenerar samtidigt -umgänge och motion i ett. Amelia trivs bäst när hon får gjort flera saker samtidigt. Att vara kvinna ser hon som en fördel i karriären. Hon har aldrig tänkt att hon skulle vilja vara något annat. Amelia har haft sin nisch där hon kunnat göra sin sak. Men hon tycker att gamla strukturer lever kvar på vissa plan. – Fortfarande är det gubbar som väljer varandra högst upp, även här på Bonniers. Den äldre generationen män tycker helt enkelt att de är lite bättre även om det luckras upp. Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre med tiden.

Visst tycker hon att hon har lyckats tillräckligt. Men någon karriärist, det ser hon sig inte som. Hade hon varit det, hade hon försökt att bli VD för Sveriges Radio eller något sådant. Istället har hon stannat kvar i vad hon kallar sin ”lilla fålla”. Drivkraften och anledningen till att hon fortsätter gå till arbetet varje dag är glädjen. – Jag går inte till jobbet varje dag för att få några fler medaljer. Jag går hit för att jag tycker att det är roligt. Vad skulle jag annars göra? Detta är mitt liv! Finns det ingen gång hon vill lägga av? Nej, någon obotlig arbetsnarkoman är hon inte. Inte i semestertider i varje fall. – Varje gång tänker jag att ”nu slutar jag, nu säger jag upp mig, nu gör jag något annat”. Men efter två timmar på redaktionen igen är det bortglömt. Text: Malin Ekman Foto: Anders Jensen-Urstad

REPORTAGE

Radio JMK söker lys För studenter på JMK finns mer att hämta än bara metodregler och presshistoria. Studentradion på JMK sänder varje tisdag eget material på 95,3 Mhz. Hanna Hoikkala är sedan årsskiftet chefredaktör för Radio JMK. Text: Karin Ingströmer Foto: Calle Persson

– Jag började arbeta med radion redan då jag började på JMK och höll på med det under hela förra hösten. Då den förra chefredaktören Kristina Lindqvist avslutade sitt uppdrag bestämde jag mig för att söka. Jag anmälde mitt intresse och fick uppdraget. Är det någonting som du ångrar nu? – Nej, absolut inte, säger Hanna och ler. Hanna berättar om Radio JMK:s redaktioner och hur arbetet det är att arbeta med radioproduktion. – Det handlar dels om radiosändningar, men kanske framförallt om att få fram material inför sändningarna. Vilket material det blir är helt upp till de tre redaktionerna som vi är uppdelade i. Vi har en kulturredaktion, en samhällsredaktion

och en musikredaktion. Varje redaktion består av 4-5 personer som sänder en timme var fjärde vecka. Utöver det har vi en öppen timme som vem som helst kan anmäla intresse om att få sända på. Vi brukar kalla den för nöje. Hur går det med radiomaterialet? – Jo, det går bra. Förra veckan hade samhällsredaktionen en sändning som handlade om industrimusik och djup kunskap och nästa gång kommer det att vara ett debattprogram om pressetik och SL. Är det svårt att få vara med i radion? – Nej, det är bara att kontakta mig eller komma till studion. Alla är välkomna när som helst under året. Om jag skulle vilja vara med i en

redaktion – hur gör jag då? – Då pratar du med mig och så frågar jag vad du är sugen på, intresserad av. Därefter berättar jag om våra tre redaktioner och hur allting fungerar rent tekniskt. Sen får du vara med på en provsändning, se studion och lära dig Pro Tools. Vad har ni för mål och ambitioner med Radio JMK? – Det är viktigt att få en struktur så att det känns som en riktig radiokanal. Vi arbetar på att skapa en jingel och utveckla en hemsida. Dessutom har vi nyligen startat en blogg. Vad kräver ni av dem som engagerar sig i radion? – Att de är aktiva och att de självmant kommer med idéer. Radion tar mycket tid

ssnare och innebär en hel del jobb. Det kräver redigering av material och intervjuer. Utan förarbete och färdigt material är det bara ett rum med tre mikrofoner i. Är det någonting som ni i radion kan bli bättre på? – Vi arbetar på affischeringen och har precis skapat en ny affisch. Vi måste bli bättre på att hitta lyssnare och öppna upp för nya engagerade medarbetare. Vi har varit tillräckligt många i reaktionerna och därför har vi inte aktivt sökt nytt folk, men vi skulle självklart ta in fler i redaktionen om det kommer någon som vill engagera sig. Framförallt måste vi bli bättre på att göra reklam för oss, att aktivera lyssnare och se hur många som lyssnar. Det är bland annat det som är tanken med bloggen. Om man vill vara med i Radio JMK, veta mer om vad ni gör eller har en programidé - hur gör man lättast då för att komma i kontakt med er? – Om man vill läsa om radion och se vad vi gör så kan man gå in på vår blogg. Om man vill engagera sig i radion kan man ta kontakt med mig.

Radio JMK För lyssnare: www.radiojmk.blogspot.com. För de som vill engagera sig: hannahoikkala@hotmail.com Webbradio: www.narradio.se/webbradio Frekvens: 95,3 Mhz När? Tisdagar mellan 20.00 och 21.00

Fotbollsmästare endast i backspegeln!

Text: Rihaneh Rouhani Foto: Mathias Roth

De senaste tre säsongerna med fotbollslaget JMK Junited har inneburit semifinalspel utomhus samt segrare i inomhusfinalen, men idag är laget ett av de sämre lagen i motion hög-serien. Så vad har hänt med JMK-laget? När gick laget från att vara pokalinnehavare, det lag som stoppat Royal Ackis från ett permanent innehav av pokalen, till att bli det lag som ingen längre fruktar? Det fanns tidigare en respekt för Junited, en viss oro hos motståndarlaget under varje matchminut men idag finns det inget lag som fruktar ett möte med oss. Laget består idag endast av gamla JMK studenter, detta trots att en stor del av de nuvarande studenterna har informerats dels om träningstider men även om matcherna.

och domare som frustrationerna idag leder till. Så vad beror det på, undrar man? Kan det vara att vi till varje matchhelg bli tvungna att låna in spelare från andra lag och att vi mycket sällan är fulltaliga eller har det mycket enkelt att göra med att vi saknar sinne för spelet, sporten? Jag skulle definitivt vilja slå ett slag för det förstnämnda, det handlar knappast om att vi saknar sinne för spelet. Många av JMK-spelarna som vi kan se – om de bara orkar ta sig till träningarna – har många gånger ett bra spel. JMK-studenterna har helt enkelt valt att inte engagera sig och detta kommer att innebära nederlag. Det som håller laget vid liv just nu är ett fåtal föredettingar som fortfarande vill spela i skolans namn, men hur länge håller det?

Det finns ingen vits med att anmäla ett lag till SSIF om inte studenterna väljer att engagera sig. Alla gamla studenter som vill ställa upp och fortsätta spela för JMK Junited och som säsong efter säsong väljer att betala den obligatoriska kåravgiften får inget för pengarna om de står ensamma på planen vid matchdags. Spelet är inte bra, sammanhållningen börjar tryta och laget har hamnat i en svacka. Görs ingenting snart kommer studenterna söka sig till andra lag. Junited har inte, så länge jag har varit med i laget, haft en sån dålig sammanhållning som den bygger på idag och har sällan tidigare hamnat i så många konflikter med motståndare

All ära till den förra sportchefen på JMK, som coachade Junited samtidigt som han själv var delaktig i spelet. Men han var aldrig ensam, det fanns engagemang hos andra studenter på skolan som gav laget den framgång den nådde. Institutionen har tidigare diskuterat att lägga ner JMK Junited och för att detta ska förhindras krävs att dagens JMK:are tar ett steg framåt och visar att man vill ha kvar laget. Det handlar om att spela boll och ha kul, det ska inte vara så ansträngande att ha roligt. Låt oss återse de forna glansdagarna i Juniteds namn, kom och spela som JMK student!

s egna

Studenter na

Nobelfest och Oscarsgala

Feststämningen var påtaglig i Stockholms Stadshus då studenter och representanter från näringslivet samlades för den första upplagan av Studentgalan. Gustav Borgefalk tog emot utmärkelsen årets student av forsknings- och högskoleminister Lars Leijonborg och Skövde utsågs till årets studentstad av SFS, Sveriges förenade studentkårer. Text: Minna Korsgren Foto: Sandra Kalrsson

I sann nobelanda

anordnades den första upplagan som en mix av en nobelfest och Oscarsgalan. Även Stuav Studentgalan i Blå hallen i Stockholms stadshus i on- dentmedias VD som arrangerat Studentpriset tillsamsdags. Tillställningen genomsyrades av målet att ta till- mans med SFS var påtagligt nöjd. – Vårt mål med detta event var att hitta unga talanger vara på och inspirera unga begåvade studenter. och ge dem en chans att visa sig för näringslivet. Det Redan vid femtiden öppnades dörrarna för min- har vi lyckats med. Jag vet redan nu företag som varit i gel i stadshuset. Bland gästerna, betydligt färre än de kontakt med några av studenterna. niohundra som arrangörerna utlovade, fanns chansen att knyta värdefulla kontakter med representanter från Särskilt en person lyckades göra sig ett namn unnäringslivet, politiken och högskolevärlden. Precis in- der kvällen, Gustav Borgefalk från handelshögskolan nan sittningen började hann vi växla några ord med i Stockholm, kammade hem två delsegrar, ett tillsamhögskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. mans med sin bror Erik Borgefalk, samt utmärkelsen – Jovisst det här tycker jag är en bra tillställning för årets student. I sitt tacktal betonade han att det är danäringslivet och studenterna att komma i kontakt med gens studenter som inom tjugo år tagit över de tyngsta varandra, annars hade jag inte tackat ja till att närvara. posterna i samhället. Senare under kvällen kommenterade han Studentgalan – Egentligen görs det tillräckligt för att få ut studenter

i arbetslivet. Däremot behövs det mer stöd för unga entreprenörer att realisera sina idéer på det sättet de själva vill berättade han för oss i gyllene salen efter prisutdelningen. Det delades även ut ett kommunikations- och mediapris som journaliststudenten Josefin Pehrson från Lunds Universitet vann. Uppgiften var att jämföra dagstidningsbranschens hårdnande konkurrens med någon liknande situation på marknaden. Brigitte Mral,

professor i retorik vid Örebros universitet som satt i juryn berättade att det bara var sex bidrag som skickats in. Svante Randlert från Studentmedia beklagade att informationen om tävlingen varit bristfällig i och med tidsbrist men tror att fler studenter kommer att delta nästa år. Detta bekräftades av de närvarande studenternas kommentar från dansgolvet.

Studentgalan Studentpriset anordnades första gången i år. Arrangörerna var Studentmedia i samarbete med SFS, Sveriges förenade studentkårer. Tävlingen bestod av åtta olika kategorier som alla representerades av varsitt välkänt företag. Tävlingsmomentet var att hitta en lösning på ett verklighetsrelaterat ”case” knutet till företagets verksamhet. De tre bästa bidragen inom varje område nominerades av en jury med representanter ur näringslivet och akademivärlden. Under kvällen belönades de åtta vinnarna med tiotusen kronor var. Av dessa utsågs till slut årets student som fick ytterligare fyrtiotusen kronor. I år skickades totalt 130 bidrag in till Studentpriset.

Fri, friare, FRILANS Drömmer du om att kunna försörja dig på ditt skrivande, men samtidigt vara ”din egen”? I så fall kan frilansyrket vara något för dig. Femte Statsmakten listar de bästa knepen för att ta sig fram på en tuff marknad.

1. VAR ENVIS OCH GE INTE UPP INNAN DU HUN-

NIT BÖRJA – Det tar tid innan man tjänar stora pengar och kan dra sig tillbaka för att skriva sina memoarer i en lägenhet på Rivieran.

KONTAKTA TIDNINGARNAS REDAKTÖRER, de kommer inte att kontakta dig så länge de inte vet att du existerar. Visa ditt intresse och engagemang genom att maila, skicka uppslag och etablera kontakter.

3. SKAFFA F-SKATTSEDEL REDAN IDAG – Det är

mycket enklare för dina framtida uppdragsgivare att kunna skicka en faktura efter ett avslutat jobb istället för att behöva betala lön och arbetsgivaravgift. Gå in på www.skatteverket.se.

4. KORREKTURLÄS DINA ARTIKLAR – Lämna inte in

artiklar fyllda av stavfel, särskrivningar och slarvigheter utan gör ett gott intryck från början.

DUBBELKOLLA ALLTID DIN RESEARCH så att du inte felciterar eller vänder på siffror. Kolla extra ordentligt om du skrivit korrekt namn och titel på personer som du nämnt eller intervjuat.

LÄS OCH HÄRMA – Surfa efter den typ av journalistik som du gillar och undersök hur journalister skriver. Läs olika sorters material och låt dig inspireras.

FLEXIBLA ARBETSTIDER - En frilansare bestämmer själv sina arbetstider, men tänk på att inte skjuta för mycket på artiklar i ditt självständiga arbete. Se det som ett ”vanligt” arbete som kräver avsatt tid och planering.

8. KONTAKTER - Försök att få kontakt med dem som har erfarenhet av journalistik, gärna de som frilansat, och rådfråga dem om hur man skriver och säljer in sitt material.

9. KVANTITET - Kontakta så många tidningar som möjligt – Ju fler desto bättre! Det är större sannolikhet att sälja in den artikel som skickats till 30 tidningar än den som endast skickats till en.

. ERFARENHET - Var beredd på att ta jobb med dåligt betalt till en början för att kunna få den värdefulla erfarenhet som senare kan leda till mer välbetalda jobb.

. LÄS DIG FRAM - Surfa på nätet eller shoppa böcker om hur man blir en bra frilansare. Det finns ett flertal bloggare och webbsidor som diskuterar fördelar och nackdelar med att frilansa.

12. STARTA EN BLOGG – Mycket journalistik bedrivs nu32

mera genom bloggar och många bloggare blir uppmärksammade i media. Det är ett bra sätt för att kunna skriva regelbundet och samla sitt material på ett ställe.

13. PROFFSIG – Jobba på din frilansimage genom att försöka ta fram ett sätt som kan presentera dig. Tryck upp visitkort, skaffa en hemsida och låt dina uppdragsgivare veta att du är seriös.

14. LÅS INTE IN DIG – Byt ut laptopen mot ett block emellanåt och njut av sommarsolen samtidigt som du arbetar.

15.

SPARA MATERIAL – Släng inte bort gammalt material. Att artiklar ännu har blivit publicerade är inte detsamma som att de aldrig kan bli det. Dessutom kan gammalt material utgöra bra uppslag till nya krönikor och artiklar.

16. HÅLL DEADLINES – Om du vill skapa ett förtroende

hos tidningar och ha möjlighet att publicera mer material är det viktigt att hålla deadlines. En artikel som inte skrivs kan bli en tom plats i tidningen och är svår att bortförklara.

17. IRRITERA INTE TIDNINGAR – Att göra sig ovän

med redaktionschefer är inget bra sätt att påbörja en frilanskarriär. Försök att ha en ödmjuk attityd och att inte äventyra förtroenden genom slarvigt skrivna eller uteblivna artiklar.

Text: Karin Ingströmer Illustration: Martin Arce Lindqvist

Tio

sätt att överleva sommaren Vet du inte vad du ska göra i sommar? Ingen fara! Femte Statsmakten listar alla ”sista minuten” - alternativ som en JMK-student kan ha nytta av. Text: Karin Ingströmer

1. FRILANSA

Skaffa en F-skattsedel (www.skatteverket.se) redan idag så att du i sommar har möjlighet att ”vara din egen”. Gör en maillista, börja spåna på material och låt tidningarna veta att du finns. Frilansandet kanske inte kan betala dina dyra semesternöjen, men kommer åtminstone att dig värdefull erfarenhet.

2. GÅ SOMMARKURSER

Ett alternativ till ett tråkigt sommarjobb är att gå en inspirerande sommarkurs. Universiteten har fortfarande lediga platser kvar på ett flertal utbildningar såsom grekiska, idéhistoria och litteraturvetenskap. Gå in på universitetens hemsidor eller studera.nu och ta reda på vilka sommarkurser som har platser över.

3. HÄNG MED RÄTT MÄNNISKOR

Många av dina förebilder bor säkerligen i Stockholm och kommer även att tillbringa sin semester här. Försök att ta reda på var dina drömmars gäng håller till och se till att hamna på rätt efterfester och skaffa eftertraktade telefonnummer. Dina nyvunna kontakter kan säkerligen vara välbehövliga i din framtida karriär.

4. PLUGGA KOMMANDE TERMINS LITTERATUR

Är du riktigt ambitiös så kan du redan nu försöka ta reda på kommande termins preliminära schema och tillhörande kurslitteratur. Tänk dig hur bra du kommer att må då du inser att du läst hela terminens litteratur och kan ha höstlov när alla andra pluggar.

5. FINANSIERA DINA NÖJEN

Försök få jobb som finansierar dina nöjen. Med rätt kontakter och god vilja kan du få jobb som frilansskribent eller scenriggare på alla Sveriges festivaler och samtidigt slippa undan de leriga tältcampingarna för att istället njuta av ett uppgraderat boende.

6. TRÄNA INFÖR BEACH 2009

Om man ändå är ledig hela sommaren kan man ju passa på att bli den man alltid önskat vara. Läs alla hälsotidningar som du kommer över, gå i Jane Fondas fotspår och motionera dig genom sommaren i hopp om beach 2009.

7. FLYTTA HEM

Föräldrarna kanske inte är det mest lockande alternativet, men det är oftast gratis, helt okej käk och sällan några större krav. Om du klarar av en sommar med en orolig mamma är detta ett fullgott alternativ till pengabrist och en hungrig mage.

8. VAR KREATIV – BLI UPPTÄCKT!

Istället för att vänta till din pension kan du redan i sommar återuppta gamla hobbyer. Sök din inre kreativitet och skapa någonting utifrån det som du gillar allra mest. Varför inte spela in en film, skriva en tidning eller måla hejdlöst många akvareller?

9. LEV PÅ SKATTEÅTERBÄRINGEN

För dem som lyckats med väl genomförda avdrag eller som får tillbaka på skatten av andra skäl kan sommaren bli ett slappt och lyxigt nöje utan några arbetsinsatser. Grattis till er!

10. ”FLYTTA IN” HOS NÅGON

Ett sista desperat försök kan vara att flytta in hos kändisar med en kamera i handen och försöka få dem att tro att du vikarierar för Carina Berg i ”Berg flyttar in”.

REPORTAGE

“

De att ba na låt liksom

Att ha makten över Sverige förärades med ett nytt musikmagasin i april och bakom det står ingen mindre än JMK-studenten Anton Gustavsson. Med tidigare erfarenheter från mindre publikationer som tidningen Ondskan och det egenkomponerade fanzinet En Garde hoppas nu Anton att kunna nå ut till en bredare publik. Text: Johanni Sandén Foto: Sannah Kvist

I det första numret

av Novell får vi bland annat följa den nykläckta svenska hiphop-stjärnan Adam Tensta under en dag, få en blick över filmmusikens betydelse i Indien, en pratstund med Marit Bergman om hennes tio år gamla Fittstim-text och möta en turkisk popduo som hindras av EU:s byråkrati. Novell är en musiktidning som vill lyfta blicken från skivbranschen och berätta historierna om människorna bakom musiken. Anton har en stor tro och förhoppning på magasinet: – Jag tycker verkligen att vi gör någonting väldigt 34

annorlunda. Det finns inte, i Sverige, musikjournalistik som ser ut så här idag. Som är tydligt berättande och som ställer ett krav på att det ska finnas en story att berätta i varje enskilt fall. TROTS ATT ANTON

bara är 21 år har han tidigare erfarenheter av att skapa tidningar då han också stod bakom tidningen Ondskan och även ett egenkomponerat fanzine, En Garde, som han gjorde under sina tonår. Ondskan startade 2006 och hade en ganska stadig läsarkrets men Anton kände att det

Drömyrke:

tarta egen tidning

et är ju så himla korkat ara prata om hur syntarter på Robyns nya skiva m

Fakta om Anton Namn: Anton Gustavsson Ålder: 21

r sig själv otroliga (gratis)jobb som lades ner på tidningen inte riktigt motsvarade den klena respons de fick för allt arbete. – När jag hade gått ett tag på JMK så började jag fatta att Ondskan inte var så journalistiskt genomtänkt och jag kände att jag ville styra upp det och börja på nytt. Men om vi skulle göra det under samman namn skulle ingen lägga märke till det så istället startade vi en helt ny tidning. ATT ONDSKAN OCKSÅ

talade till en ganska snäv och specifik målgrupp gjorde att Anton kände en önskan och en utmaning att nå ut på ett bredare plan: – Det kändes som att vi ändå bara nådde ut till dom som jag ändå träffade ute liksom. Det blev för internt och en förståelsegemenskap som var så himla liten. Jag tycker det är jätteviktigt att Novell inte alls ska kännas intern eller snäv. Tanken är väl att vi inte ska

Bor: Södermalm, Stockholm Aktuell: Som grundare av det nya musikmagasinet Novell

överskatta läsarens förkunskaper helt enkelt, vilket vi gjorde konsekvent i Ondskan. EN ANNAN STOR förändring med Novell är också just

fokus på människorna och berättelserna mer än den traditionella musikbevakningen av branschen och dess aktuella artister och skivsläpp. Den journalistiska förändringen är framför allt inspirerad av en amerikansk tradition av klassisk reportageteknik där journalisten inträder i rollen som betraktare. – Det finns så himla mycket runt musiken där det finns intressanta berättelser; människoöden, strukturella aspekter och allt möjligt. Så musiken är ju på ett vis en sån himla bra ingång till väldigt mycket. Därför är det ju så himla korkat att bara prata om hur syntarna låter på Robyns nya skiva liksom. Jag tycker det är en sån fattig ingång till ett ämnesområde där det finns så himla mycket. 35

Fast i förseningskaos Att hamna mitt i ett förseningskaos i Madrid när man flyger med Iberia är inte ovanligt. Det är det bolag, som efter Ryanair, fått flest klagomål mot sig i den senaste undersökningen från Konsument Europa. Men som student tvingas man kompromissa med kvaliteten för att få en resa som fungerar med sin budget. Vissa rättigheter bör man dock alltid ha även om flygbolagen och resenärerna inta alltid tolkar reglerna likadant. Text och foto: Christopher Gimling Shaftoe Illustration: Ania Obminska

väljer man ofta de billigare resorna när man ska resa bort. För kortare resor är Ryanair vanliga, kända för sina låga priser och struliga resor. Senast för några veckor sedan gjordes ett inslag på Insider om hur svårt det kan vara att få tag på någon på Ryanair när man vill klaga. För längre resor finns det flera flygbolag. Ett bolag som profilerat sig som ledande på resor mellan Europa och Sydamerika är spanska Iberia. Iberia är det flygbolag, efter Ryanair, som fått flest klagomål i 2006 års undersökning av Konsument Europa.

Som student

Elisabeth Firuzi tog en billig resa och blev försenad. Det anmärkningsvärda var att trots att förseningen överskred fyra timmar så fick resenärerna ingen kompensation eller mat medan de väntade. Elisabeth, som flyger flera gånger om året och ofta längre resor hade flera samtal med Iberias personal under förseningen. – De kom aldrig med någon information och hänvisade till en fyra timmarsregel när vi bad om att få matkuponger, berättar hon. När det gått fyra timmar säger de att vi ändå inte kommer att få någon mat eftersom planet ska vara klart ganska snart, trots att de sagt det i fyra

! timmar säger Elisabeth. Efter fyra timmar och 20 minuter började Iberia till slut släppa in passagerarna på planet utan att passagerarna fått någon mat eller dryck. på Iberias Internationella pressavdelning förklarar händelsen med att det var ett tekniskt fel och att man inte visste hur lång förseningen skulle bli. När fyra timmar hade gått så visste man att planet strax skulle vara redo och valde att inte dela ut någon mat. – Normalt föredrar passagerarna att resa så snart som möjligt hellre än att äta en middag på flygplatsen, ifall man vet hur länge planet kommer att vara försenat så kan man dela ut vouchers men i detta fall valde personalen att inte göra det, förklarar Consuelo Arias.

Consuelo Arias

Elisabeth Firuzi

är dock inte tillfred-

ställd. – Det var väldigt jobbigt och det krävs väldigt låga priser för att jag ska resa med Iberia igen. Genom att kontakta sin kon-

tokortsleverantör så har Elisabeth kompenserats ekonomiskt för förseningen men FS:s reporter som betalade med en banköverföring har ingen ersättning att förvänta sig. Ett råd är därför att betala resor med kreditkort då många har förmånliga reseförsäkringar om något skulle ske.

Vid en försening.. ..på 2 timmar eller mer för flygningar som är kortare än 1500 km, på 3 timmar eller mer för längre flygningar inom EU och för andra flygningar mellan 1500 och 3500 km eller på 4 timmar eller mer för flygningar som är längre än 3500 km och utanför EU ska: – bolaget bjuda dig, passagerare på mat och dryck, – se till att du gratis får framföra meddelanden på telefon, fax eller e-post. (Fakta från Konsument Europa (http://www. konsumenteuropa.se/mallar/sv/artikel. asp?lngCategoryId=1496)

KRÖNIKA

Vänta med plugget – ett smart karriärsdrag – What do you do for a living, frågade en skrynklig tant när hon slog sig ner bredvid mig på bussen under ett av mina besök i staden Honolulu. – I’m a student, svarade jag och några minuter senare visste hon att mina huvudämnen var journalistik och statsvetenskap. Då frågade hon mig vad jag skulle bli.

Text: Monica Karlstein Illustration: Sandra Karlsson

Vid den frågan tog det småtrevliga samtalet slut. Jag skulle inte av vid nästa station, men jag visste inte vad jag skulle svara. Några veckor senare när jag klev av tunnelbanan ute på Frescati, här i Stockholm, såg jag mig omkring och upptäckte studenter som inte ens var tillräckligt gamla för att köpa sprit på systemet, eller komma in på många av stans klubbar. Men uppenbarligen var de redo nog att bestämma vad de ville jobba med efter examen och för resten av livet. Deadline för ansökan

till kurser för nästa termin är förbi, och studenter hoppar varje termin på utbildningar och sedan, innan de ens hinner tänka efter har tre eller fyra år passerat. Det är dags för examen, i ett ämne de bara anmälde sig till i brist på bättre alternativ.

Även nu, ett tag senare

gnager frågorna innanför pannbenet. Varför måste vi bestämma oss nu? Även om vi är gamla nog för systemet och klubbarna, och ännu äldre än så, vad har vi bråttom till? Medellivslängden i Sverige är cirka 80 år. Jag är 23, vilket innebär att jag har ungefär 57 år kvar av mitt liv, precis som de flesta andra universitetsstudenter. Vi har ju inte alls bråttom. Vi har hela livet framför oss, vi behöver inte stressa eller förbereda karriären in i minsta detalj än på ett tag.

Kan vi inte vända

upp och ner på hela ramverket för hur ett liv ska fortlöpa? Utbildning, jobb, barn och så vidare och ta allt i omvänd ordning, huller om buller. Resa jorden runt några varv, och njuta av äventyret till vi närmar oss 35. Och därefter—när vi har mindre än två tredjedelar kvar—då börja tänka på utbildning och kloka karriärsdrag. Människor skulle inte lika ofta behöva ändra yrkesbana på vägen om de började plugga vid 35 istället för 18. De skulle ha mer tid att klura ut vad de verkligen vill ägna sig åt och färre förhastade val skulle göras. Dessutom skulle många inte behöva plugga lika länge om de från början tog rätt beslut och läste relevanta kurser. Kanske är vi redan nu på väg åt det hållet, eftersom allt fler studenter ändå verkar vänta längre med studierna.

Tanten på bussen

fick aldrig något svar, idag vet jag vad jag då skulle ha sagt: – Thanks for asking, but I’ll get back to you when I’ve thought about it twice. And please, don’t wait for me, it might take a while.

Varför ta ett förhastat beslut och börja plugga, man kan vänta och välja rätt från början, även om man blir en aning äldre.

EMIL i Emil Sandgren Strada är en 22-åring som för närvarande bor och lever i Argentina. Just nu har han tagit sabbatsår från jmk, men gör comeback vårterminen 09. I skrivande stund skriver han krönikor om saker han ser/gör i Buenos Aires, en stad med 15 miljoner invånare. Han pluggade medieoch kommunikationsvetenskap innan han reste hit, för cirka 4 månader sedan. Spanskan blir allt bättre, och kulturkrockarna allt färre! Sakta men säkert fascineras han av denna stad.

Slaget om sittplats DUNK!

Jag slår åter i huvudet, för fjärde gången den här bussresan. Bussen guppar och bromsar snabbt in för att plocka upp nästa grupp resenärer. De som stiger på är följande: En dam i övre 60-års åldern, elegant klädd och armerad med ett världsvant ansiktsuttryck. En ung pojke, med grova ansiktsdrag, nästan helsvarta kläder och en ivrig blick som söker sittplats. Till sist, en kraftig mustaschprydd man som effektivt röjer undan alla med sin imponerande mage. ALLA I MITTGÅNGEN står med ansiktet pekandes utåt mot fönstrena för att inte mosa varandra. Jag (190cm) har fullt upp med att inte armbåga folk i huvudet. Sittplatserna är guld värda, men när den äldre damen närmar sig flyger en kort man upp för att lämna plats. Han hjälper henne sätta sig, medan omgivningen tittar på. Bakom den kraftiga mannen ser jag att grabben och jag fatt syn på samma plats. Trots att jag lätt borde hinna först, flyger han som en raket på syra igenom bussen och tar platsen. Hur? Men sedan kom jag på det. Det är som i mellanstadiet, den leken där man satte ut stolar och i takt till musik sprang runt dessa och när musiken tystnat skulle man snabbast möjligt finna en stol. JAG BLEV OFTA DEN STOL-LÖSE. Nu sitter även mustach-

mannen ner, medan jag sen 45 minuter tillbaka står upp. Mitt

svenska tålamod är helt bortblåst och mina ben är stelare en staty. Som ett mirakel börjar tjejen i stolen närmast att skruva på sig, “hallelujah moment” kan vi kalla det. Sakta sjunker jag ner, men hör en skarp basröst: ”Lämna plats åt den gravida!” Mannen med den stora magen ger mig en iskall blick och jag leviterar upp igen. Tur att en resa bara kostar två svenska kronor, annars skulle jag nästan föredra SL! klagar jag tyst. Damen som steg på tidigare får nu konkurrens av en ännu äldre dam som med bräckliga steg letar plats, den enda plats som finns är den yngre damens och duellen slutar med att den äldre damen segrar och sätter sig. DEN YNGRE DAMEN SÖKER nu ny sittplats, men en stor-

vuxen kvinna snor platsen framför näsan på damen. Med sin mjukaste saft-och-bullar-röst ber hon: snälla, jag är trött, kan jag inte få sitta? Kvinnan svarar: ne, jag är också trött! och så rycker hon på axlarna.

VARJE BUSSRESA JAG ÅKER genom Buenos Aires är en lektion i samhällskunskap, en reflektion av hur jag ska och inte ska bete mig i det har argentinska samhället, och den har lektionen är tusen gånger mer värd an en taxiresas bekvämlighet. Text och foto: Emil Sandgren Strada

KRÖNIKA

Med JMK i bagaget I SAMMA STUND som vårsolen steker i ansiktet tittar jag till-

baka på mitt första år som student vid JMK och i Stockholm. Jag har tagit några av mina första högskolepoäng och jag inbillar mig att jag börjar bli varm i kläderna. Faktum är att studier å ena sidan blir ett måste, medan det å andra blir ett steg i motivationen till att bli fullfjädrad. DET VAR TROLIGTVIS med en klyschig vördnad och lite hög-

mod jag spatserade in i JMK:s korridorer och insöp samma luft som många av våra framstående journalister redan andats. Detta kändes som rätt val och rätt väg att gå. Jag tyckte mig ha hamnat rätt och kände att jag kommer att trivas. Så med facit i hand, två terminer senare, kan jag säga att jag har trivts väldigt bra. Att jag däremot från andra hört hur missnöje snabbt flugit genom luften, ja det hör väl till den mänskliga faktorn. EN KÄND GÄSTFÖRELÄSARE sa en gång på JMK att han

tyckte att institutionen bör läggas ner och att han inte skulle anställa någon examinerad därifrån. Att JMK befinner sig på någon nivå där den lever på sitt goda anseende, är även det en rätt vanlig uppfattning. Jag skulle väl å andra sidan hävda raka motsatsen och säga att skolan behöver mer prestige och mer av det goda anseende ryktesspridning faktiskt kan ge. Att studera vid en erkänd skola har väl aldrig stått för något negativt? Det är rätt komiskt, med tanke på att samma förhållningssätt aldrig skulle kunna appliceras på exempelvis läkarkårens utbildningssäten. Där anses istället historia stå för något riktigt, något bestående.

JAG ÄR ABSOLUT ingen konservativ bakåtsträvare. ”Det var

bättre förr” tillhör inte min ungdomliga mentalitet. Men jag anser att med dagens hårdnande konkurrens såväl inom högskola såsom yrkesliv, bör JMK stå för en god utbildning och främja en gedigen journalistisk grund. Kanske mer än någon annan. Detta bör även den käre gästföreläsaren förstå.

DET ÄR I ALLA FALL med stora erfarenheter i bagaget som jag lämnar in och tackar för året. Jag hoppas att jag får säga ”på återseende”. Text: Johannes Edmark Foto: Camilla Olsson

REPORTAGE

Bang – normbryt Barbro Alving, Sveriges första kvinnliga krigskorrespondent som ville göra skillnad. BARBRO ALVING FÖDDES I UPPSALA 1909,

hon växte upp med en far som var lektor i nordiska språk och en mor som var den första svenska kvinnliga deckarförfattaren. Familjen flyttade vidare till Stockholm där hon skaffade sig sin första journalistiska erfarenhet som volontär på Stockholms dagblad. Det var då hon tog signaturen Bang. Namnförkortningen kom till genom att kombinera de första och sista bokstäverna i hennes för- och efternamn.

VECKOTIDNINGEN IDUN blev hennes arbetsplats under tre år som redaktionssekreterare. Bang hade hela tiden en känsla av att arbetet på veckotidningen inte var tillräckligt. En längtan efter någonting mer än att skriva om kungahuset och andra, enligt henne själv, triviala händelser hemma i Sverige växte sig allt starkare. Hon ville göra skillnad. EFTER ETT SOMMARVIKARIAT på DN blir hon 1936 deras utsända reporter till de olympiska spelen i Berlin. Hennes nästa projekt blir inbördeskriget i Spanien, dit hon åker på eget initiativ för att rapportera för DN. Vistelsen och upplevelsen av inbördeskriget där gör henne till en övertygad pacifist och hemma i Sverige engagerar hon sig senare i kärnvapensfrågan. Efter Spanienresan ser Bang till att alltid befinna sig i och rapportera från händelsernas centrum. Hon rapporterar från finska vinterkriget och revolutionen i Ungern och reser runt i och skriver reportage om USA och Asien.

är Bang skuldsatt. För att tjäna extra pengar börjar hon jobba som kommentator i radions utrikespolitiska kvart samt åka landet runt för att hålla föredrag om sina upplevelser som krigskorrespondent.

TILLBAKA I SVERIGE

EFTER EN AFFÄR med en gift kollega på DN, blir Bang 1938 mor till dottern Ruffa Alving. Tillbaka på DN vill hon dock ha ändrad titel till fru, trots att hon är ensamstående. När dottern Ruffa är något år gammal bildar Bang familj med den skånska adelsdamen Loyse Sjöcrona.

Text: Sara Steinholtz Foto: Folkets bio

DET SOM PRÄGLADE BANGS LIV och yrkeskarriär är som hon själv har uttryck det; en strävan efter att göra skillnad. Den drivkraften tog henne till jordens alla hörn och har gjort henne till en legend.

tvingas Bang precis som alla andra kvinnliga journalister att stanna hemma i Sverige. Hon tar aktivt ställning mot atombomben och 1958 säger hon upp sig från DN i protest mot chefredaktören Herbert Tingstens ståndpunkt i frågan. Hon vägrar också att delta i civilförsvaret och får därför tillbringa några månader i Långholmens fängelse. UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET

ÅRET SENARE BÖJRAR BANG som specialreporter på Vecko-journalen, där hon får förhållandevis fria händer. Hon skriver också kolumner under signaturen Kärringen mot strömmen. En signatur som säger en hel del om hennes självironiska sida. Samma år konverterar hon till katolicismen.

Bangs personliga sätt att skriva och hur lätt hon förde sig mellan olika typer av ämnen och texter. Barbro Alving var en oerhört mångsidig journalist som under sin yrkeskarriär hann med att göra det mesta. Allt från rapporter om kungahusen till att rapportera direkt från krigszoner och skriva filmrecensioner däremellan. Hon var orädd och drog sig inte för åka jorden runt eller för att ta ställning i känsliga frågor. TIDIGT UPPMÄRKSAMMADES

en hjärnskada som drabbar språkfunktionerna, och hon kan inte längre skriva. Fyra år senare avlider hon. 1938 DRABBAS BANG AV AFASI,

40 Bang (Barbro Alving) med sin dotter

tare och förebild Bang och världshistorien Film: ”Bang och världshistorien” Genre: Dokumentär Regi: Maj Wechselmann

Alkoholist, bisexuell och ensamstående mor. Så beskriver hon sig själv, Barbro Alving alias Bang. Journalisten och kvinnan som bröt mot de flesta normer i samhället och blev en av vår tids mest kända krigskorrespondenter. Nu uppmärksammas hon i Maj Wechelmanns film Bang och världshistorien. Mångsidigheten hos Barbro Elving, alias Bang, framträder i filmen ”Bang och världshistorien”. Det är främst som journalisten och krigskorrespondenten Bang vi här får se henne, men även delar ur familjelivet glimtar förbi då och då. Maj Wechselmann blandar friskt dokumentära inslag med fiktiva när hon i kronologisk ordning radar upp Bangs liv och karriär. Tillsammans med citat ur Bangs dagboksanteckningar, brev och artiklar ofta ackompanjerade av skrivmaskinsknatter, skapas en personlig stämning i filmen och det känns som om tittaren får komma Bang nära. Speciellt genom hennes ironiserande språk och öga för detaljer. Som journalist och utrikeskorrespondent var Bang långt före sin tid. I rollen som reporter under OS i Berlin blev hon den första svenska kvinnliga utrikeskorrespondenten. Hon var också tidigt ute att starkt kritisera Hitler och nazismen, vilket vi här får ta del av genom hennes egna formuleringar tillsammans med gamla svartvita journalfilmer. Detta bidrar till att ge en bild av den tid hon levde i. Det som får störst effekt är de familjebilder som ibland skymtar. Privatlivet var även det dramatiskt i denna krigskorrespondents liv. Utdrag ur en intervju med dottern Ruffa Alving-Olin bidrar till att ge en bredare bild av Bang som person. Just intervjun hade gärna fått ta större plats i filmen. Den journalist och kvinna som presenteras i Maj Wechselmanns film är långt före sin tid. Bang framställs som den modiga, egensinniga och skarpa analytiker hon var. Hon åker på eget bevåg till spanska inbördeskriget och efter det fortsätter hennes rapporteringar i samma riktning, från Finska vinterkriget till Vietnam. Samtidigt anar man hur komplicerat det måste ha varit för Bang att få ihop livet som krigskorrespondent med livet som ensamstående mor och sambo. Bang och världshistorien känns som en hyllning till Bang och det är bilden av en skicklig journalist som växer fram, en journalistikon som har varit och fortfarande är mångas förebild. Text: Sara Steinholtz Foto: Folkets Bio

41 Roffa

KRÖNIKA

Varför jagar medierna ”monster” när makten går fri? Det frosseri i mord och vansinne som medierna ägnat sig åt under den senaste tiden ställer oss inför den viktiga frågan: Vem ska medierna granska och varför? Fallet Engla har under de senaste veckorna dominerat svenska medier. Vi har följt ett ändlöst rotande i inblandade personers privatliv och förflutna. Bilder och namn har publicerats med motiveringen att det ligger i allmänhetens uppenbara ”intresse”. Samtidigt verkar det som om den verkligt viktiga diskussionen om politikernas och rättsväsendets ansvar för det inträffade rinner ut i sanden. Att Englas namn och bild publicerades var helt i sin ordning. Någon kunde faktiskt ha hittat eller sett Engla efter hennes försvinnande och känt igen henne. Men hur kommer det sig att hennes bild fortsätter figurera i mediesammanhang efter att man funnit henne död? Är det av allmänintresse eller ett osmakligt intresse i människors sorg och lidande? När polisen grep hennes kidnappare och denne erkände att han mördat henne genomgick svenska medier något av ett paradigmskifte i publiceringsetik. Inom loppet av ett par dagar sågs förövaren, tidigare känd som ”42-årigen”, på bild i både tidningar och TV. Kvällstidningarna var givetvis ut först, sedan TT och det tog någon dag innan SVT föll för grupptrycket och hängde med i klappjakten. ”Monstret” fick ett namn, Anders Eklund, en lastbilschaufför utan vare sig huggtänder eller klor. Medieprofessorn Stig Hadenius gick i DN debatt (15/4) till försvar för publiceringen av namn och bild på förövaren. Han menar att vi behöver mer sådant i Sverige. Publiceringens etik ligger i att allmänheten kunde känna igen honom ifall någon sett honom i samband med andra brott. Hadenius menar även att fler bild och namn publiceringar av det här slaget gör att allmänheten blir mer vaksam. Medierna måste bli mer försiktiga hur de beskriver en person som har namn

och utseende istället för att bara skriva ”42-åringen”. I Sverige betraktas misstänkta brottslingar som oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad. Personer som avtjänat sitt straff ska inte behöva förföljas eller misstänkliggöras. Vi ger dem en andra chans. I fallet Engla har vi ett erkännande och en man som tidigare avtjänat straff, men att hänga ut förövare i medierna till allmänbeskådan som ”monster” är omänskligt. Straff är något som utdöms vi domstolar och för den här typen av brott innebär det fängelse. Att inte få röra sig fritt i samhället är straffet, inte att hängas ut åt människor som under tillfällig förtvivlan och sorg ropar efter ”hängning” eller ”nackskott”. Riktigt störda brottslingar som Anders Eklund är sällsynta, en på miljonen enlig Leif G W Persson. Frågan är om Eklund hade behövts hängas ut ifall politiker, domstolar, poliser och kriminalvård hade gjort sitt jobb. Vi betalar mycket skatt för att de ska göra vårt samhälle säkert från mördare, pedofiler, knarklangare och bankrånare. Var gång grova brott sker bör journalisterna ställa sig frågan om poliser och politiker har gjort sitt yttersta för att hindra våldsverkare ifrån att skada vår gemenskap. Det har funnits granskande inslag i rapporteringen, men skymt bakom spaltmeter av detaljredogörelser om tragedins offer och förövare. Är det någon som ska hängas ut i media är det inkompetenta polismän, obildade politiker och lata byråkrater. Bild, namn och frågan ”Vad gjorde ni för att skydda Engla?”. Att granska makten, inte jaga ”monster”, är det journalisterna ska ägna sig åt. Sverige Television tog det ”sociala ansvaret” att visa Englas begravning efter hennes föräldrars önskan. Det ligger säkert i föräldrarnas chocktillstånd och sorgearbete att vilja något sådant, men som licensbetalare säger jag ifrån. Engla hade exponerats nog som det var, hon borde åtminstone ha fått frid vid sin egen begravning. Text: Erik Jensenius

Konserter 2 juni Paavo, Fasching 3 juni Steve Earle, Cirkus Sliding Hammers, Fasching 4 juni Gavin deGraw, Berns Salonger Immanuel Big Band, Fasching

Gnarls Berkley, Nalen 9 juli Lou Reed´s Berlin, Globens Annex Cat Power, Berns Salonger 12 juli Countrygala , Skansen 16 juli Iron Maiden, Stadion

Dio, Debaser Medis Kathryn Williams & Neill McColl, Nalen

17 juli Yngwie Malmsteen, Berns Salonger

7 juni Celine Dion, Globen The Bluebirds, Fasching

18-19 juli Sthlm Jazz, Hågelbyparken

11 juni Kylie Minogue, Globen

18 juli Chicago, Cirkus

12 juni Mad Proffessor, Berns Salonger

19 juli Jazz, Skeppsholmen ICE Cube, Kägelbanan

13 juni Dolly Parton, Stadion

24 juli Magnus Uggla, Skansen

14 juni Where The Action Is, Stora Skuggan/Universitetet

27 juli Barbro Lill-Babs Svensson, Skansen Eva Dahlgren & Peter Jöback, Skansen

16 juni Counting Crows, Cirkus 19 juni Jay-Z, Globen 25 juni Steve Lukather, Berns Salonger 26 juni Erykah Badu, Berns Salonger 27 juni Pugh med Jojje & Loffe, Tantogården

29 juli Juanes, Globens Annex Dramaten Hamlet av William Shakespeare Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist Kung Oidipus - Gästspel Av Sofokles

Utställningar 28 juni Avril Lavigne, Globens Annex Last Riot 10 maj - 17 augusti 28 juni Kent, Zinkensdamms IP Rand, ruta, prick – textila 29 juni mönsteridéer från Beckmans The Magnetic Fields, Cirkus Designhögskola 16 maj - 15 juni 1 juli Miyavi, Tyrol Gröna Lund

Trinidad Carrillo: Braiding 17 maj - 3 augusti SEEK: In a house of snow 24 maj - 17 augusti Fördunstar 24 maj - 19 juni Nou Nou Hau 25 april - 22 juni Lennart Nilsson: Någonstans i 31 maj - 7 september Wild Cards – Fotoutställning på taket 31 maj - 31 augusti Gunnar Smoliansky: En bild i taget 14 juni - 14 september Stadsteatern Juni Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg Djungelboken efter Rudyard Kipling Mordet på Marat av Peter Weiss Mitt namn är Rachel Corrie av Alan Rickman och Katharine Viner Mäster Olof av August Strindberg Nakna damer på nedre botten.. av Bodil Malmsten Nya pjäser – Nya världar Teaterfestival i Skärholmen Peer Gynt av Henrik Ibsen Petra von Kants bittra tårar av Rainer Werner Fassbinder Skådespelerskan av Anne Charlotte Leffler Vildanden av Henrik Ibsen Mordet på Marat

Av Peter Weiss Skådespelerskan Av Anne Charlotte Leffler Parkteatern juni, juli, augusti runt om i hela Stockholm Juli Hedwig and the angry inch av John Cameron Mitchell Ängarna av Marcus Lindeen Bio 5 juni Speed Racer The Ruins Trubbel i sagoland 6 juni Hennes envisa hjärta 11 juni The Happening 13 juni Step Up 2 the streets The Incredible Hulk 21 juni Den magiska leksaksaffären Jiddra inte med Zohan Sex and the city 27 juni Skådespelerskor Son of Rambow 2 juli Narnia: Prins Caspian 11 juli La Zona Mamma Mia 18 juli Hancock Kung Fu Panda My Blueberry Nights 25 juli Batman The Dark Knight

Text: Karin Moberg Foto: Mathias Roth

Femte Statsmakten

รถnskar glad sommar!