Femte Statsmakten no5 2008

Femte Statsmakten 5#2008

8 0 0 2 5# 3 Ledare Linnéa Jonjons 4 Tema pension 7 1038 skäl att vara nöjda Åsa Secher 8 Kårens nya ansikten Sandra Lång 10 Bloggvågen - den nya vågen? Sofia Dahlén 11 “Nödlösningen konkurrerar om framtiden” Sofia Dahlén 12 Plugga på pensionen Sai-Wing Cheung 13 Fri, Friare, Frilans Hanna Widell 14 “Jag tror inte på myten Orvar” Matilda Karlsson &

“Tillåt mig presentera mig själv” Karin Moberg 15 40-talisterna vs. 80-talisterna 20 Dags för plugget - Kerstin Brunnberg Karin Ingströmer 26 Gammal JMK:are - Jonas Dahlquist Jennifer Kücükaslan 27 “Tid för framtid” Fredrik Thambert &

“Åldersångest” Carolina Palmqvist 28 Insparksfesten Matilda Karlsson 30 Drömyrket - Kristofer Ahlström Karin Moberg 32 Att avslöja den tysta starka hjälten Lovisa Cullheim 33 “Därför borde eu-parlamentet bada i kamerablixtar” Philip Lerulf 34 Maxad ernst på Moderna Caroline Åkerlund 35 Mysiga Mraz & Michaelson Sandra Karlsson 36 Omtalad Madonnadebut på filmfestivalen Karin Ander 37 Righteous Kill - Dirty Harry möter 50 cent Regina Dicker 38 Gatuplanets vinkel Sai-Wing Cheung 39 Livsbejakande lurendrejeri-dokumentär Anna Wehlin 40 Boktipset Sara Steinholtz-Sparby 41 Hjälpen är inte långt borta Tove Dåderman 42 Fall handlöst och sväva i det blå Niklas Eriksson 43 “Demokrati - idealens skimrande flaggskepp eller

urvattnat slentrianbegrepp?” Cornelia Sjöström 44 Kalendarie Karin Moberg

LEDARE //

Är du mogen nog att prata pension?

Nytt nummer, ny termin och nygammal redaktion.

Intresset för Femte Statsmakten har varit stort inför skolstarten och många nya skribenter, fotografer och illustratörer har anslutit sig till redaktionen som har vuxit till nästan den dubbla.

Under våren fortsätter vi med vår pdftidning i tidskriftsdesign. Studentnyheter blandat med långa reportage om spännande människor. Ambitionen är att höja nivån ytterligare i både text, redigering, och foto tillsammans med både nya och gamla medarbetare.

I detta nummer av Femte Statsmakten har vi tema Pension. Mediebranschen är tuff. Det är det första vi studenter på JMK hör när vi börjar första lektionen första skoldagen. Och mediebranschen ÄR tuff, det finns många duktigt journalister, fotografer, redigerare och redaktörer. Det är tuff att få jobb som nyexaminerad journalist.

Men kanske är en lättnad på arbetsmarknaden på gång.

En hel del journalister är födda på 40-talet, och många av dom kommer att gå i pension inom de närmsta åren.

Detta är temat för nummer 5#2008. Femte statsmakten har tittat närmare på fenomenet 40-talister vs 80-talister.

I detta nummer kan du kan även läsa om den internationella mediekonferensen IAMCR som arrangerades av JMK i somras, om bloggarnas makt och krönikor skrivna av JMK-studenter. Du kan också läsa om radiochefen och 40-talisten Kerstin Brunnberg som gör det motsatta - byter chefsjobbet mot skolbänken.

Linnéa Jonjons

linnea.jonjons@femtestatsmakten.se

Chefredaktör

Femte Statsmakten är studentkåren vid JMK ́s studenttidning. Den tillhör kåren men ska fungera

som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen är det som är intressant för JMK ́s studenter vilka är den huvudsakliga målgruppen. Femte Statsmakten har också ett annat syfte. Tidningen skall fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet. Vem som helst som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får vara med och jobba med Femte Statsmakten.

Medverkande i detta nummer TEXT: Åsa Secher, Sandra Lång, Sofia Dahlén, SaiWing Cheung, Hanna Widell, Jennifer Kücükaslan, Karin Moberg, Niklas Eriksson, Karin Ingströmer, Tove Dåderman, Lovisa Cullheim, Sara Steinholtz-Sparby, Caroline Åkerlund, Sandra Karlsson, Karin Ander, Matilda Karlsson, Fredrik Thambert, Carolina Palmqvist, Cornelia Sjöström, Anna Wehlin, Johanna Ravhed, Sandra Ajax, Mikael Frendell, Regina Dicker, Cassandra Alm, Philip Lerulf.

FOTO: Linnéa Jonjons, Carolina Palmqvist, Gustav Gräll, Karin Moberg, Sai-Wing Cheung, Sandra Karlsson, Pressbilder.

ILLUSTRATION: Ania Obminska, Pailin Jonsson,

Elin Norström, Martin Arce Linqvist.

REDIGERING: Carolina Palmqvist, Åsa Secher, Erik Jersenius, Karin Moberg, Susanna Öste, Monica Karlstein, Dante Thomsen, Tove Dåderman, Sandra Lång, Sofia Dahlén, Linnéa Jonjons.

Redaktionsledning

Chefredaktör Linnéa Jonjons Redaktionschef Åsa Secher Redigeringschef Carolina Palmqvist Nyhetsredaktör Susanna Öste Featureredaktör Monica Karlstein Webbredaktör Patrik Lythell

Vill du kontakta någon i redaktionen? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

3

4 // TEMA PENSION

TEMA: P

40-talister I detta nummer av Femte Statsmakten har vi tema Pension. Mediebranchens arbetsmarknad har länge varit tuff, nu kanske det är en lättning påväg. 40-talisterna är påväg att gå i pension och 80-talisterna står utanför dörren, redo att ta över.

v

5

PENSION

vs

80-talister Läs mer om pension: • 40-talisternas pension innebär lättnad på arbetsmarknaden, sid 6 • Plugga på pensionen, sid 12 • Krönikor på tema pension, sid 14 • 40-talisterna vs. 80-talisterna, sid 15 • Dags för plugget, sid 20

6

40-talisternas pension innebär lättnad på arbetsmarknaden Det blir en lättning på arbetmarknaden om några år, det spår Svenska journalistförbundet. Uträkningar visar att 1200 av SJF:s aktiva medlemmar kommer att nå pensionsåldern inom en femårsperiod.

Många minns säkert då Pär Nuder uttalade sig om ”köttberget”, som skulle behöva försörjas efter pensionen. De flesta väljer nog att kalla 1940-talets stora barnkullar för någonting mer raffinerat, men instämmer i att allt fler människor kommer att försvinna från arbetsmarknaden, då 40-talisterna går i pension.

Journalistförbundet har idag ca 17 400 medlemmar, varav 2000 redan gått över till att bli seniormedlemmar. Ytterligare 1200 kommer alltså att nå pensionsåldern, bara inom de närmaste fem åren.

Det visar uträkningar som Journalistförbundet genomfört på uppdrag av Femte Statsmakten.

Födelsetalen var som störst på 40-talets mitt och den största barnkullen föddes 1946, vilket gör 2011 till det år då flest kommer att ta ut sin pension. Hela 124 000 kommer då att nå 65 års ålder. Men det är redan från och med i år som riktigt många når pensionsåldern och med det följer också allt fler arbetsmöjligheter.

Lotta Tillström på Journalistförbundet förväntar sig att en stor andel journalister går i pension inom ett par års tid.

– Antalet kulminerar med alla 40-talister, säger hon.

Och hon bekräftar uppgifterna genom att använda sig själv som exempel.

– Jag är också 40-talist, tillägger Lotta med ett skratt.

TEXT Karin Ingströmer ILLUSTRATION Ania Obminska

Pension Antal medlemmar i SJF som går i pension de närmsta åren.

Kvinnor Män Total 2008 150 185 335 2009 92 187 279 2010 117 154 271 2011 73 132 205 2012 43 68 111 .....................................................

Total 475 726 1 201 Källa: Svenska journalistförbundet

1038

NYHET //

skäl att vara nöjda

Tillsammans med Stockholms universitet var JMK i somras värdinstitution för IAMCR. En kongress som lockade medieforskare från världens alla hörn. Och projektledare TEXT Åsa Secher Ester Pollack har all anledning att vara nöjd.

FOTO Pressbild IAMCR dagar i juli träffades medieforskare från hela världen, för att diskutera dagsaktuella frågor och utbyta erfarenheter och idéer.

Antalet deltagare räknades i år till 1038 och över 80 olika länder fanns representerade. IAMCR (International Association for Media and Communication Research), som för första gången hölls i ett nordiskt land, anordnades för 26:e gången sedan 1957.

UNDER SEX HEKTISKA

under namnet ”Media and global divides”, ett brett tema med många olika perspektiv.

- Allt rörde på olika sätt temat, skillnader i medieutvecklingen i världen och mediernas olika betydelser för olika delar av vår glob. Men perspektiven på ett sådant tema är många, säger projektledare Ester Pollack.

ÅRETS KONGRES GICK

ESTER POLLACK HAR många bra min-

nen från kongressen. Alla hjälpsamma studentvärdar, mottagningen i stadshuset och framför allt en av huvudtalarna, Vandana Shiva; fysiker, miljöaktivist och författare från New Dehli. I sitt öppningstal pratade hon om globala mat- och miljöproblem, ämnen som både engagerade och berörde. Men en helt annan bild av kongressen har också etsat sig fast hos Ester Pollack.

- När jag på torsdag eftermiddag tittade ut mot vägen som leder till och från T-banan, kom ett lämmeltåg av människor vandrande mot Aula Magna för avslutningsfesten. Det var en bild av att vi lyckats skapa också en social samhörighet. Och vilken danskväll det blev!

Vad tror du att IAMCR har betytt för JMK? - Jag tror att det har positiva effekter för våra studenter i mötet med andra länders medieinstitutioner. Arrangemanget har gett såväl JMK, Stockholms universitet och det nordiska samarbetet status och gott rykte. har framhållts som en av de absolut bästa på flera år och kallas redan för ”Stockholmsmodellen”. Men fick Ester Pollack chansen skulle hon inte ta på sig att arrangera något likanande igen.

- Nej, ett så här omfattande arbete gör jag bara en gång i livet!

KONGRESSEN I STOCKHOLM

Högst upp t.h: Vandana Shiva, längst ner t.h: Ester Pollack. Till vänster: avslutningsfesten, Aula Magna,w terrassen.

7

8 // NYHET

Kårens nya ansi

Ett nytt kårpresidium valdes vid kårens terminsmöte den De som kommer att företräda JMK-studenternas intressen terminen heter Johannes, Joanna, Izabelle och Karin.

Johannes Edmark är nytillträdd kårordförande och den

ende i presidiet som finns kvar från förra terminen. Då var han sekreterare. De andra tre, vice ordförande Joanna Ljunggren, aktivitetskoordinator Izabelle Poorreza och sekreterare Karin Ingströmer är nya. Johannes, Joanna och Karin har alla börjat sitt andra år på JMK medan Izabelle precis börjat grundkursen.

Intresset för att ta över platserna var större än väntat.

Femte Statsmakten har träffat de nyvalda för att få en snabb genomgång av vilka de är och vad de vill göra för studenterna.

Trots att de flesta av er är gamla JMK:are är det många

som inte känner er. Vilka är ni?

Johannes: Jag kommer från Örnsköldsvik och är Stockholmare sedan ca ett år tillbaka. Tidigare har jag läst Grafisk Form A vid Umeå Universitet och Journalistikvetenskap A och B vid JMK. Nu läser jag sedan ett par veckor Journalistisk produktion. Utöver studierna är jag rätt ordinär och gör allt det vanliga. Jag har en liten svaghet för glossiga magasin, oliver och Eva Dahlgren.

Karin: Jag flyttade till Stockholm för 3,5 år sedan då jag fick ett arbete för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (Kdu). Efter 2,5 år tröttnade jag på politik och ville läsa. Jag har alltid velat bli journalist och ville ge det ett försök. Nu har jag läst Journalistikvetenskap i ett år och har precis kommit in på Journalistisk produktion.

Joanna: Jag jobbar extra på brevsvarsenheten på Statsrådsberedningen. Innan jag började på JMK jobbade jag heltid där.

Jag har förtroendeuppdrag i Täby där jag är ledamot i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt kommunfullmäktige.

På fritiden tittar jag på allsvensk och engelsk fotboll, shoppar, följer samhällsdebatter och dricker sjukt mycket kaffe.

Izabelle: Jag kom till Stockholm från Uppsala där jag är uppväxt och har bott med mina föräldrar och mina yngre tvillingsystrar.

Jag började mina studier inom ekonomi i januari 2007, tidigare har jag både jobbat och rest en hel del. Jag är intresserad av allt där man behöver vara kreativ såsom musik, mode och film. När det kommer till böcker tycker jag om att läsa självbiografier och deckar romaner. I övrigt är jag ett stort fan av amerikansk stand up comedy.

Anledningen till att de valt att engagera sig i kåren är för Johannes del att han från början ville ha något att göra då han beskriver sig själv som en rätt rastlös person. Att engagera sig

var därför något han hade i åtanke redan vid sin första termin.

Tjejerna däremot ger intrycket av att vara problemlösare som tycker om att diskutera och förbättra situationer. Hur kommer deras kårarbete att märkas av?

Vad är er ambition?

Joanna: Förhoppningsvis kommer man som student märka att arbetsmiljön i skolan blir ännu bättre. Sen är det viktigt att informera studenterna om att tanken med kåren är att vi ska ta till vara på enskilda studenters engagemang, och att idéer och arrangemang är välkomna.

Izabelle: Jag tror att vi kan skapa en starkare sammanhållning och ser gärna klasserna mer integrerade i varandra. Jag vill även att studenterna redan under studietiden ska komma i kontakt med potentiella arbetsplatser.

9

ikten

n 18:e september. n den här TEXT Sandra Lång BILD Linnéa Jonjons

Johannes: Det är viktigt att JMK fortsätter ha sin kår. Det är ganska ovanligt att en så liten institution har en egen kår och jag tycker att det till stor del är vår styrka. Givetvis vill jag att det ska fortsätta så. Som det ser ut nu verkar det vara många intresserade och framförallt drivande studenter, så det kommer absolut bli en bra höst, kårmässigt. Jag tycker också att det är viktigt att kåren fortsätter att hålla igång verksamheterna och då i synnerhet tidningen, radion och tv:n.

Karin: Det gäller att lyssna på vilka frågor som finns och se till att göra någonting med dem. Om det kommer upp någonting som jag tycker verkar fel så får jag väl driva på. Men det handlar inte bara om mig, utan alla studenter på JMK. Alla har ansva för sin studiesituation.

Joanna Ljunggren.

Viceordförande

Karin Ingströmer Sekreterare

Ålder: 24 år. Bor: Stockholm. Kommer från Tingsryd i Smålands mörka skogar. Flyttade till Stockholm för 3,5 år sedan. Pluggar: Första terminen på Journalistisk produktion Ambition med mitt kårarbete: Jag vill att det ska vara trevligt att prata med kåren och att man känner att kåren finns till för de betalande medlemmarna. God kommunikation tror jag är superviktigt. Framtidsplaner/Drömyrke: Att bli journalist. Gärna en bra sådan.

Ålder: 21 år. Bor: Täby. Pluggar: C-kursen i MKV. Ambition med mitt kårarbete: Förhoppningsvis kommer man som student märka att arbetsmiljön i skolan blir ännu bättre. Jag tror på en synlig och nyfiken kår. Framtidsplaner/Drömyrke: Målet är att plocka ihop en bra och relevant utbildning, för att kunna jobba med det jag tycker är kul: kommunikation och intelligenta människor. Drömyrket är ledarskribent.

Izabelle Pourreza.

Aktivitetskoordinator

Ålder: 24. Bor: Gärdet, Stockholm, kommer ursprungligen från Uppsala men flyttade till Stockholm för två år sedan i samband med studierna. Pluggar: Akursen i MKV. Ambition med mitt kårarbete: Jag vill vara med och förändra, vill få både min och andras röster hörda och dessutom få ut det mesta av min studietid här på JMK. Framtidsplaner/Drömyrke: Jag vill utveckla mitt kritiska tänkande och skapa en bra bas som förhoppningsvis leder till min framtida karriär inom tv och radio. Den stora drömmen skulle vara att bli chefredaktör och programledare för ett framgångsrikt tv- program.

Johannes Edmark, Ordförande.

Ålder: 21 år. Bor: Södermalm. Kommer ursprungligen från Örnsköldsvik. Stockholmare sedan cirka ett år tillbaka. Pluggar: Första terminen på Journalistisk produktion. Ambition med mitt kårarbete: För mig handlar den här terminen mest om att bygga ett helt nytt presidium där vi nu fått tre helt nya engagerade och jag har gått upp till ordföranden. Framtidsplaner/Drömyrke: Absolut yrkesverksam kreativ tidningsskribent. Jag hoppas att jag får skriva om det jag brinner för och att jag i någon mån får rum för min (eventuella) kreativitet.

10 // NYHET

BLOGGVÅGEN –

den nya vägen?

Bloggen börjar etableras som en del av mediebilden och skapar en ny rekryteringsplattform för traditionell media på jakt efter den vassaste pennan.

TEXT Sofia Dahlén ILLUSTRATION Ania Obminska

I OKTOBER 2005 blev civilingenjören Eleonore Nygårds Sveriges första heltidsanställda bloggare. Lokaltidningsgruppen NU-koncernen ville attrahera de yngre läsare som annars är svåra att tilltala och tyckte att Eleonore Nygårds modeblogg Ytligheter var ett lämpligt medel. Anna Bansell, VD för NU-koncernen, anser, sedan Eleonore Nygårds gått vidare i karriären och numer är redaktör på Modette. se, att satsningen gav önskat resultat.

Den positiva erfarenheten har inneburit en ökad vilja att se till nya typer av rekryteringsplattformer.

ELEONORE NYGÅRDS SJÄLV säger

att hon aldrig tänkte tanken att bloggen skulle kunna bli hennes huvudsakliga inkomstkälla, i hennes ögon var bloggandet ett tidsfördriv.

2005 VAR BLOGG långt ifrån ett lika

etablerat fenomen som nu, men tiderna förändras. Den senaste tidens storslagna rubriker om de unga bloggskribenternas påstådda miljoner har förmedlat en bild av bloggandet som lukrativ karriärmöjlighet.

– SOM UNG JOURNALIST är bloggen en lättare karriärväg att slå sig in på än det traditionella sättet där man är en av 3000 som söker sommarpraktik på Aftonbladet, säger Anders Mildner, frilansjournalist som bloggar om nya medier på Sydsvenskan.se. Men han påpekar också att bloggandet fortfarande har låg status i förhållande till deras värde. Och det finns

ett motstånd hos traditionell media: – Bloggar utmanar den marknad som finns. Det enklaste sättet att bemöta det är att få det att framstå som väldigt ungt och väldigt ytligt. Så därför väljer många att flytta diskussionen till att handla om ifall 17-åriga modebloggare räddar världen, fastän det är helt irrelevant.

kar att för den som vill etablera sig inom traditionell media är det viktigaste inte hur många som läser utan vilka.

BLOGGENS STYRKA är möjligheten till specificering, och där anser både Anders Mildner och Fredrik Pallin att de inte bara kan bidra till utan även konkurrera med traditionella medier.

VERKLIGHETEN SER ANNORLUNDA UT. Per Gudmundson är ett exempel på

ANDERS MILDNER

hur bloggen kan hjälpa till att etablera ett namn, och att det inte bara gäller nöjesjournalistik. Under hans tid som redaktör för Svt 24:s program Studio 24 skrev han en privat politisk blogg, vilket han av Svt blev ombedd att sluta med. Men utan den hade han, enligt Anders Mildner, aldrig blivit intressant som skribent på Svenska Dagbladets ledarsida.

ATT BLOGGEN ETABLERATS som

en del av mediebilden märks i att de har blivit upptäckta av marknadsförarna. PR-byrån Mahir har länge bevakat bloggar och VD Fredrik Pallin tror att bloggen kan bli en inkomstkälla i sig genom annonsintäkter, men påpe-

framhåller även vikten av att inte underskatta vinsten av bloggarnas kvantitet. Ju fler journalister som på grund av knappa resurser blir fastlåsta vid skrivbordet, desto större betydelse får den mängd bloggare som faktiskt är på plats ute i verkligheten, med digitalkameran i högsta hugg och ett mobilt

KRÖNIKA //

När Expressen.se i våras låg nere på grund av teknikfel ersattes webbsidan av en blogg skriven från chefredaktör Thomas Mattssons kök.

– Har du barnkalas, undrade Dagens Medias dåvarande chefredaktör Rolf van Den Brink.

– Nej, det är barn här som ska äta. Sambon är bortrest. Parallellt uppdaterar jag Sveriges näst största mediesajt, svarade Thomas Mattson och återgick till arbetet att som enmansshow täcka ett världsomspännande nyhetsflöde.

Det verkar vara den intuitiva lösningen när den vanliga nätpubliceringen strular. Tidningsutgivarna löste en krasch tidigare i år på samma sätt och Sydsvenskan har en blogg som går under namnet ”strulwebben” redo att kopplas in vid tekniska problem. Även den mest inbitna teknikfobikern bör kunna notera att om man sätter fingret i luften där ute i cyberrymden kommer man känna att vinden blåser i bloggens riktning. För att av sin värsta konkurrent användas som lösning, när allt annat havererar, måste väl ändå ses som ett erkännande?

Och det finns en tendens att vilja konstruera nyhetsorienterade hemsidor så att de påminner om bloggflöden, även när det inte krisar. Fullt förståeligt när ingen mediekonsument längre är nöjd med att enbart vara mottagare. Media som traditionellt bygger på envägskommunikation öppnar upp för kommentarer till sina artiklar och opinion bildas inte längre på ledarsidorna utan i blogginläggen som kommenterar dem.

Gammelmedia har all anledning att oroa sig för konkurrensen. Ge mig en anledning till varför en hängiven amatör inte skulle göra bättre ifrån sig än ett proffs som sitter vid skrivbordet på en nedbantad redaktion och formulerar om pressmeddelanden men minsann har en fil kand?

Det är lätt att sätta journalisten med tillhörande integritet och etiska regelverk på en piedestal. Men bloggarna kan, om tvåvägskommunikationens inbjudan till diskussion inte räcker, tack vare att de är så många konkurrera med en självkorrigerande Wiki-effekt.

Och, för att spinna vidare på en tanke Sydsvenskans nya medier-expert Anders Mildner väckt tidigare, det måste ju innebära en unik möjlighet att närma sig sanningen om förstahandskällan har möjlighet att själv leverera sin upplevelse utan att behöva gå omvägar via en redaktion.

SOFIA DAHLÉN sofia.dahlen@femtestatsmakten.se

Nödlösningen konkurrerar om framtiden

11

12 // REPORTAGE

Plugga på Pensionen Visste du att du får pension från dina studier? Beloppet är dock inte stort. För att få en skaplig pension gäller det att TEXT Sai-Wing Cheung inte studera för länge.

BILD Pailin Jonsson

Ett flertal undersökningar visar att svenskarnas kunskaper om pensioner är bristfälliga. Vi behöver lära oss mer om vad pension är och hur man får den.

Många inser inte att pensionen handlar om vad som kommer att vara vår försörjning i 20-25 år efter arbetslivet. Bland studenter är det ett fåtal som känner till att de får pensionsrätt för studierna. En ännu mindre skara känner till hur mycket de får i pensionsrätt.

Gunilla Nyström är privatekonom

vid SEB och förklarar hur mycket studenterna får i pensionsrätt i från studierna.

138 procent av bidragsdelen i studiemedlet är pensionsgrundande, vilket motsvarar en årsinkomst av 35 500 kr (2008).

I sin tur motsvarar detta 50-60 kronor i

månaden, enligt Swedbanks Institut för privatekonomi.

Några tips till studenter som Gunilla

Nyström ger är att inte läsa för länge. För att få en bra pension bör man ha haft ett heltidsjobb i 40 år. Om man vill spara för pensionen och inte är höginkomsttagare, vilket de flesta studenter inte är, är aktiefonder att rekommendera.

Gunilla tycker inte att studenter

skall oroa sig för pensionen.

– Under studietiden händer det så otroligt mycket i livet. Investringar som görs bör vara i livets investeringar. Det är viktigare att satsa på än att skaffa en egen bostad till exempel, säger hon.

Pensionen i siffror • Pensionen är skattepliktig • Från 61 års ålder går det att pensionera sig • 17,5 % av Sveriges befolkning är över 65 år. (2007) • Medelpensionsålder är 61,9 år (både förtidspension och ålderspension inräknad) (2006)

Fakta Pension TEXT Sai-Wing Cheung

Pensionen är tredelad: • allmänpension • tjänstepension • privat pensionsparande Allmänpension Beräknas på 18,5 % av inkomsten. Av dessa 18,5 % är 16 % vanlig inkomstpension.

Resterande 2,5 % är den så kallade premiepensionen. Man får själv bestämma i vilka fonder man vill spara premiepensionen.

Tjänstepension Betalas av arbetsgivaren, om sådant avtal finns. Hur hög den blir beror på vad facket och arbetsgivaren har enats om. privat pensionssparande Privatpersoner kan spara ytterligare i ett privat pensionsparande.

13

Fri

Friare

Frilans...

Att frilansa innebär inte bara frihet, utan ofta även ekonomisk osäkerhet. Att få grepp om rekommenderad lön, arbetsvillkor och pensionsersättning kan vara svårt.

– Många säljer sig för billigt, säger Sara Stenmark, facklig klubbordförande på TV4.

En frilansande journalist är en person som utan fast anställning ägnar sig åt journalistiskt arbete.

medvetna om pension, försäkringar, semester, OB-tillägg och annat som anställda har, säger hon.

Majoriteten av Sveriges journalister

Unga frilansare har sannolikt en

är fackligt organiserade i Journalistförbundet. Av dess 18 000 medlemmar är tio procent frilansare. Denna siffra är stabil.

Trots mediemarknadens förändring, med allt färre fast anställda, har inte andelen frilansare ändrats.

hel del annat att tänka på än pensionen.

Men utan fast anställning får man inte del av den eventuella tjänstepension som arbetsgivare kan betala ut till sina anställda.

Därför är det viktigt att ha ett eget privat pensionssparande.

– Det generella antalet frilansare varken ökar eller minskar, utan håller sig på en konstant nivå, menar journalistförbundets ombudsman Leif Palo.

Hur ska man då bete sig för att inte

Som frilansande journalist sker arbetet utan kollektivavtal. I stället finns det genom Journalistförbundet en så kallad frilansrekommendation som föreslår vad det lägsta frilansarvodet bör vara.

Samtidigt säger Sara Stenmark,

klubbordförande på TV4, att deras avtal med frilansare ofta hamnar under Journalistförbundets rekommendation. Detta är ett tecken på att rekommendationen inte alltid följs.

– Många säljer sig för billigt. De är inte

stå totalt barskrapad när pensionsåldern bryter in? Vart ska man vända sig? Pensionssystemet är krångligt och valen är många, vilket innebär att det är upp till varje enskild person att skräddarsy sitt pensionssparande.

Journalistförbundet hänvisar varje frilansare att vända sig till individuell rådgivning hos pensionskassan PP Pension, som riktar sig speciellt till journalister och tjänstemän i medie- och informationsbranschen. För det spelar ingen roll om du är frilansare eller fastanställd journalist, i slutändan är det marknadens aktörer som bestämmer det bästa pensionssparandet. Detta menar Johannes Isaksson på Journalistförbundet.

TEXT Hanna Widell BILD Elin Norström

Fakta frilansa Rekommenderade arvoden: Vid f-skattsedel Timlön 790 kr Heldag 6 320 kr Återkommande uppdrag f.o.m 6:e dagen lägst 5 060 kr Arvodena inkluderar sociala avgifter och semesterersättning.

VID a-skattesedel Timlön 530 kr Heldag 4240 kr Återkommande uppdrag f.o.m 6:e dagen lägst: 3 400 kr Arvodena exkluderar sociala avgifter, skatt dras av uppdragsgivaren.

Journalistförbundet erbjuder för frilansande medlemmar ett avgiftsfritt telefonnummer för information och vägledning.

För mer information besök: http://www.frilansjournalisten.nu/ http://www.sjf.se http://www.frilansfinans.se http://www.pppension.se

14 // KRÖNIKA

Jag tror inte på Tillåt mig att presentera myten Orvar mig själv Jag tror inte på jätteproppen Orvar. Jag tror inte på en mediemarknad som öppnar upp sig bara köttberget behagar flytta på sig. Jag pratar om 40-talisterna.

Tittar man på journalistförbundets medlemmar är ca 16 procent 40-talister medan 50- och 60-talisterna står för 20 respektive 23 procent. 70-talisterna är ca 24 procent och 80-talisterna är på god ingång. I Sverige överlag är cirka 13 procent 40-talister. Alla efterföljande generationer är lika stora eller större till antalet.

Att sen pensionsåldern stiger och att många väljer att jobba kvar ett tag tycker jag inte att vi kan skylla på gamle Orvar, snarare på ett föränderligt samhälle. 40-talisterna växte upp i ett nytt urbanare Sverige med fler arbetande kvinnor, dagis, barnbidrag, fri läkarvård etc. De var med och skapade det moderna samhället. De nya förhållandena med bättre villkor och bättre hälsa högre upp i åldrarna påverkar såklart arbetsmarknaden.

Om vi unga blivande journalister sitter och hoppas på att året då vi plockar ut vår examen ska vara detsamma som det då Orvar halar ner, så är vi lurade. Orvar är nämligen en myt.

Säkert är att alla 40-talister kommer att gå i pension, förr eller senare. Men det kommer inte att bli ett bottenlöst hål på redaktionerna som kan fyllas med 80-talister, som en räddning på en övermättad marknad. Är det förresten någon som tror att vi karriärkåta 80-talister, i vår tur, kommer lämna in vid 60-strecket?

Myten om köttberget vill inte släppa taget, men det är nog dags att fokusera åt ett annat håll. Vad sägs om att istället lägga energi på att avveckla gubbväldet i mediebranschens toppskikt och släppa fram lite kvinnfolk.

Branschen är tight, det visste vi när vi sökte utbildningen. Så sluta skyll på 40-talisterna, skapa ett behov av dig själv och våga slåss för ett jobb. Eller sadla om till fritidspedagog, det är det tydligen brist på.

Matilda Karlsson matilda.karlsson@femtestatsmakten.se

En ambivalent tidsoptimist med relationsskräck.

En egocentrisk självkritiker med prestationsångest.

En lat estet med framgångsdrömmar.

En orolig logiker med rymdfobi.

En hypokondrisk cyniker med organiserat kaos.

80-talist tror jag även att det kallas.

Vi är hatade av äldre generationer. Älskade av oss själva.

Metro: - Så hanterar du en lat 80-talist; Veckans affärer: - De är hänsynslösa. De är otrogna. 80-talisterna är de nya makthavarna.

Det vimlar av artiklar som beskriver hur vi ska hanteras. Blir någon klokare? Kanske. Vi framställs obeskrivligt ofta som lata. Jag skulle snarare vilja beskriva oss som DAMP-generationen: vi har koncentrationssvårigheter, bristande planeringsförmåga, svårt att tackla motgång och blir snabbt uttråkade.

Precis som vilket bokstavsbarn som helst.

Vårt mest frekvent använda ord: ångest. Prestationsångest, bakisångest, panikångest. Vi är uppvuxna med internet, TV och skvallerblaskor. Det ska gå fort, man vill ha allt och man vill ha det nu! Alla vill spela någon roll, vara unika och ingen vill vara en panelhöna. 40-talisterna avundas vår valfrihet, men som Kirkegaard påpekade: valfrihet leder till ångest. I vår ångest frodas dock vår kreativitet, vår vilja att förbättra, våra framgångsdrömmar, vårt ifrågasättande. Och vår magkatarr.

Jantelagen är blott ett minne. Framtiden är högljudd, cynisk, ångestfylld och egocentrisk – fylld av 80-talister!

Karin Moberg karin.moberg@femtestatsmakten.se

15

40-talisterna

vs 80-talisterna TEXT: Johanna Ravhed, Cassandra Alm, Erik Jensenius, Sandra Ajax, Mikael Frendell, Sofia Dahlen, Linnéa Jonjons FOTO: Pressbilder: Metro, Maria Arnesson, Therese Andrén, Expressen, Ebba von Sydow, Ordfront.

Barbro Hedvall, SVT, Amelia Adamo, Sara Mac Key, SVT, Cecilia Hagen

Femte statsmakten har frågat sex journalister födda på 80-talet och sex journalister födda på 40-talet om deras tankar om generationerna, om journalistrollen genom tiden och vad de tror om framtiden.

16 // TEMA PENSION

Cissi Wallin

Ronnie Sandahl Katrine Kielos

Född: 1985 Arbete: Två hemliga projekt. Ett tv-projekt och en tidningsidé.

Hur började du din karriär?

- Jag fick erbjudandet om att vara med i filmen Tjenare Kungen. Efteråt kände jag att jag ville göra något vettigt. Skriva på allvar. Det handlar om en passion, att berätta något. Oavsett om man skriver om knarkare i Sundbyberg eller kungahuset så är det livsöden.

Född: 1984 Arbete: Författare, krönikör och reporter på Aftonbladet

Född:1983 Arbete: Vikarierande chefredaktör på Dagens Arena, och frilansar.

Största journalistiska bedrift/känd för: Skrev romanen ”Vi som aldrig sa hora” och har skrivit manuset till och kommer att regissera filmen med samma namn.

Mest känd för? boken ”Våldtäckt & Romantik”

Vad är du känd som/för?

- De yngre generationerna känner igen mig från Tjenare Kungen. Annars ses jag väl som en medieprofil som jobbar med radio, tv och skriver.

Vad är din största journalistiska bedrift?

- De två hemliga projekten. Att få bygga upp sitt dreamteam av folk och slippa jobba med muppar.

Hur har journalistiken förändrats?

- Tolkningen av vad en journalist är, är friare idag. Någon som skriver skvaller för finest.se ska också få kalla sig för journalist.

Man kan ju kalla sig konstnär utan att ha gått på Konstfack. Men det är jättemycket jobb och man måste kämpa som fan.

Hur började du din karriär som journalist?

– Jag började skriva professionellt för Falköpings Tidning när jag var 14 och fick sen jobb på Aftonbladet direkt efter studenten.

Hur tycker du att journalistiken har förändrats sedan du började som journalist?

– Det går i vågor. När jag började på Aftonbladet för fem år sen skulle alla texter vara korta. Idag går det inte att sälja tidningen på information som alla kan få tag i ändå. Det är berättande texter med god stilistik som gäller nu och det passar mig bra.

-85

Hur har, enligt dig, journalistyrket förändrats genom åren?

- Nätet har förändrat väldigt mycket. Det är en helt annan snabbhet och ett annat tilltal nu för tiden jämfört med vad det var förr. Man har tillgång till nyheter från hela världen bara genom att ha en internetuppkoppling. När man, som jag, håller på med kommenterande åsiktspolitik kan man knappt vara snabbast utan måste ge något mer som tilltalar läsarna.

Vad tror du om framtiden för journalistyrket?

– Den blir allt mer uppdelad mellan webbjournalistik med snabba nyheter och en mer undersökande journalistik. Det är ett vägval mellan en djupgående journalistik med kvalitet eller en som är snabbare men mindre genomarbetad.

Vad tror du om framtiden?

- Det positiva är att det skapas nya arbetstillfällen genom nya webbplatser och nätsajter. Det negativa är att journalister blir kändisar. Ska man vara kändis eller journalist? Man får nog välja.

Vilka är generationernas styrkor och svagheter?

- 80-talisterna är drivna, kreativa, positiva, innovativa och har mycket idéer. Jag känner inte så mycket 40-talister, men de ska ha all credd för att de byggt upp samhället. Det är fantastiskt.

Hur började din karriär?

- Jag började som skribent på Expressens kultursida.

-83

Snabbheten har lett till att ”avståndet” mellan journalist och läsare minskat.

-84

Vad är skillnaden mellan journalister födda på 40-talet och 80-talet.

– Vi 80-talister är mer individualistiska och måste vara det när det är tuff konkurrens på arbetsmarknaden. Tyvärr är det många som söker sig till yrket bara för att synas och äta lunch med ”rätt personer”, inte för att de vill göra journalistik. Idag kan vi inte syssla med gangsterjournalistik som de gjorde på 70-talet. De stal läkarrockar och smög sig in på sjukhusen för att granska i hemlighet. Du är körd om du gör det idag och det är väl bra egentligen.

Vad tror du om framtiden?

- Dagstidningarna, så som de ser ut idag, kommer försvinna. Kvällspressen kommer t.ex. inte kunna konkurrera med skvaller eller vara först med dem senaste bilderna på Paris Hilton i och med att allt sånt finns lättillgängligt och gratis på internet. Tidningarna kommer behöva hitta ett annat upplägg för att fortsätta sälja, vilket är en spännande utveckling.

Vad, anser du, är 80-talisternas styrkor och svagheter?

Vi är bra på att ta till oss stora mängder information snabbt idag, vilket vi ju är uppväxta med. Detta är en styrka men samtidig en svaghet eftersom det lett till att vi fått svårare att hitta sammanhang och se mönster i all information.

17

Johannes Forssberg Ebba von Sydow

Gustav Fridolin

Född år: 1986 Arbete: Arbetar som ledarskribent på Expressen. Skriver om aktuella samhällsfrågor.

Född: 1983

Största journalistiska bedrift: Att jag lyckades få jobb på den pyttelilla arbetsmarknad som råder för liberala ledarskribenter i Stockholm.

Född: 1981 Aktuell: Chefsredaktör veckorevyn.com Hur började du din karriär?

– Jag började som frilansare vid 15 års ålder, gick via studentradion i Göteborg till att arbeta som musikrecensent och vidare till en journalistikutbildning i Boston. Sedan kom en anställning på Expressen.

Hur började din karriär?

– Jag började skriva för tidskriften Epigon i gymnasiet. Hade också en blogg som ledde till att jag blev kontaktad av flera mediaarbetsgivare, bland annat Magasinet Neo.

-83

Arbete: Jobbar som grävande journalist på TV4s Kalla Fakta. Har jobbat som miljöpartistisk politiker och som språkrör föR ungdomsförbundet, Grön Ungdom. Satt redan som 19-åring som ledamot i Konstitutionsutskottet (KU).

-81

-86

På en releasefest för nämnda tidning träffade jag Expressens politiska chefredaktör, vilket så småningom ledde till ett vikariat på tre veckor.

Vad tror du om journalistikens framtid?

– Jag tror journalistikens framtid är väldigt ljus. Eftersom allt fler ägnar sig åt publicistisk verksamhet blir kvaliteten högre.

80-talisternas styrka?

– Vi är uppvuxna i informationsflödet. Vi är mer pålästa och bättre på att hantera information än någon tidigare generation.

Vi tror också starkt på vår egen förmåga, vilket är omistligt om man ska lyckas som journalist.

80-talisternas svaghet?

– Självsäkerheten kan också överstyr. Vissa är loja och bortskämda och fattar inte att man måste jobba hårt för att lyckas.

Största journalistiska bedrift?

– Allt som resulterar i ett mail eller samtal från en annan ung kvinna som säger att jag motiverat dem.

Hur har journalistyrket förändrats genom åren?

– Under mina tio år i yrket; personfixeringen har slagit igenom. Den är här för att stanna men det krävs mer för att komma fram som profil idag. Men det allra största är förstås internet.

Vad tror du om utvecklingen i framtiden?

– I framtiden krävs en journalistutbildning i kombination med andra kompetenser och en god förståelse för internet, även om man bara arbetar som skrivande reporter är det viktigt att ha en uppfattning om att text uppfattas olika i tryck i jämförelse med på nätet.

40/80-talister: vilka är generationernas styrkor och svagheter?

– Jag har personligen upplevt krockar, att nöjes- och modejournalistiken inte tagits på allvar av en äldre generation. Och när jag gick från papperstidningen Veckorevyn till att bli chefsredaktör på Veckorevyn.com blev reaktionen att det var ett steg nedåt, men för mig var det ett steg uppåt. När man satsar på framtiden anses det inte fint nog.

– Men det snurrar på så snabbt nu, den äldre generationen kan hjälpa till att påminna om publicistiska värderingar.

Hur började du din karriär som journalist?

- Jag hade meddelat att jag tänkte avsluta min politiska karriär och fick då förfrågan ifrån TV4s Kalla Fakta.

Hur har journalistiken förändrats genom åren?

- För 30 år sedan var det okontroversiellt att som journalist visa att man ville förändra världen.

Vad tror du om framtiden för journalistiken?

- Journalistiken behöver bevisa att det finns ett värde i att läsa en tidning istället för en blogg.

Vad är det för skillnad på journalister födda på 40- respektive 80-talet?

- 40-talisterna är en generation som alltid har fått det bättre, inkomsten har alltid stigit. Därför har de oftast starkt självförtroende och vågar stå på sig. Nu när de blir pensionärer kommer det bli ett jäkla liv om pension, sjukvård och dylikt. Men det kanske bara är bra.

– 80-talisterna däremot har oftast ett svagt självförtroende, med hög arbetslöshet på arbetsmarknaden o dylikt. Journalisters självförtroende är ännu svagare. Vi kan känna oss tvingade att göra det man tror chefen vill, annars får vi sparken. Enligt en undersökning av SCB (Statistisk Centralbyrå) har inga tidigare generationer sedan efterkrigstiden haft så stor instrumentell inställning till arbetet som unga idag. Vilket innebär att vi godtar dåliga jobb, otrygg anställning, vikariat mm.

18

Barbro Hedvall Stig Fredrikson Amelia Adamo Född år:1944

-44

Arbete: Ledarskribent Största journalistiska bedrift: Att ha hållit ut så länge i det här jobbet, 1980, och fortfarande tycka om det.

Hur började du din karriär?

– Jag var historiker i Uppsala början av 70-talet, sedan förbundssekreterare i Fredrika- Bremer-Förbundet, därpå politiskt sakkunnig i arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen, innan jag 1980 började i Expressen.

Hur tycker du att journalistyrket har ändrats genom åren?

– Det har både förlorat och vunnit status.

Undersökande reporter är inte längre så eftertraktat, och tyvärr inte heller så vanligt.

Den specialiserade reprotern har ersatts av allmänditon. Åsiktsjournalistiken har blvivit mer efterfrågad och lockar därför fler.

Vilka är dina tankar om journalistikens framtid?

– Kärnan i det journalistiska arbetet - att söka nyheter, bearbeta och efterforska orsaker, ge förklaringar - kommer att bestå.

Likaså - hoppas jag - bevakningen av makten.

Vilken är din generations styrka?

– Vi är många, välutbildade, vana att dominera.

Vilken är din generations svaghet?

– Vi har svårt att lämna plats och inte längre låta våra egna problem stå i centrum.

Född: 1945 Arbete Utrikeskommentator på Aktuellt

Född: 1947 Arbete: Chefredaktör för M-magasin.

Vad är du mest känd för?

- Att jag kommenterar utrikesnyheter på ett trovärdigt sätt, utan att ta ställning själv.

Hur började du din karriär?

- Jag gick på olika premiärer med en fotograf och talade om för honom vilka han skulle fotografera. Sedan blev jag sekreterare på Svensk Damtidning. Jag är utbildad beteendevetare och påbörjade även sociologutbildningen, men valde istället journalistiken.

Vad är du känd som/för?

- Jag är bra på målgrupper. Jag har lyckats skapa en tidning till mitt eget varumärke

-45

Hur började du din karriär?

- Jag har inte gått någon utbildning utan har jobbat mig ”in” i yrket.

Hur har journalistyrket förändrats genom åren?

- Idag finns det mindre plats för specialister och journalisterna ska kunna göra lite av varje. Utvecklingen har lett till att färre journalister ska producera mer, alltså har de s.k. allmänjournalisterna ökat.

Vad tror du om framtiden?

- Jag tror att denna utveckling kommer fortsätta vilket leder till att vem som helst kan kalla sig journalist. Gränserna mellan vem som skriver och vem som är utbildad journalist suddas ut. Det positiva med detta är att demokratin stärks när fler får publiceras men tyvärr leder det till en större okunskap, då det finns vissa saker inom journalistiken man måste lära sig.

Vad, anser du, är 40-talisternas styrkor och svageter?

- Under den tid då jag fick göra karriär hade redaktionerna bättre resurser. Det fanns mer pengar och möjligheterna att bli utrikeskommentator var mycket större än idag. Det fanns större förutsättningar för kunskap, bredd och djup. Konkurrensen inom journalistiken var inte lika stor som idag, då, det enligt mig, utbildas alltför många. Risken att man i min ålder anser att man redan gjort allt är en svaghet. Man blir mindre hungrig vilket syns väldigt tydligt om man tittar på de unga journalisterna som måste vara ”på hugget” hela tiden.

-47

Vad är din största journalistiska bedrift?

- Då måste jag nog säga Rosa Bandet, som jag introducerade i Sverige. Kanske också journalistiskt Amelia, som är inne på sitt 13:e år.

Hur har journalistiken förändrats?

- Det har blivit mer närgående. Det är mycket privat och mycket skvaller. Mer avslöjande och även mer farligt. Öppenheten är rakt ut, vilket både är till det bättre och det sämre.

Vad tror du om framtiden?

- Det uppkommer nya medier, men de ersätter inte de gamla. Folk har sina vanor och beteenden. Man vill kunna läsa tidningen till kaffet på morgonen. Det sker alltså inga radikala förändringar.

Vilka är generationernas styrkor och svagheter?

- 40-talisternas är många och vana att ställa krav. De är pionjärer! Det är också på grund av just detta som de tar för mycket plats.

80-talisterna är bortskämda, men även duktiga och har självkänsla. De har inte uppfostrats med Jante och de visar upp sig!

Deras svaghet är att de inte förstår att man måste ta i för att komma någon vart.

19

Peter Bratt

Erik Fichtelius Cecilia Hagen

Född: 1944 Arbete Pensionär, författare och opinionsbildare. Var journalist på Dagens Nyheter i 28 år. kom förra året med självbiografin Med rent uppsåt .

Född: 1949 Arbete: Programledare i Svt:s nya forumprogram, Boken ”Nyhetsjournalistik - 10 gyllene regler. Version 2.0”

Största journalistiska bedrift/Känd för: Avslöjade 1973 den hemliga svenska underättelsetjänsten IB tillsammans med Jan Guillou.

Hur tycker du att journalistiken har förändrats genom åren?

– På 60-talet var journalisterna löjligt ödmjuka inför politikerna, men under 70-talet hände något. Avslöjandet av IB betydde mycket för journalistiken, det visade sig att makten ljög och ingen trodde att det förekom i lilla Sverige. Nu är nyhetsjournalistiken mer effektiv, den granskar politikerna och drar fram liken ur garderoben.

Hur började du din karriär?

– Som radskrivare på en lokaltidning som 14-åring. Jag tog en fil kand i samhällsvetenskap, blev frilansskribent för Uppsala Nya Radio och hamnade därefter på ekot.

Största journalistiska bedrift?

– Reportaget om misshandeln på Södermalms polisstation som väckte frågan om polisvåld på 70-talet. Och att jag trots allt lyckades slutföra projektet Göran Persson.

Hur har journalistyrket förändrats genom åren?

– Sagojournalistiken breder ut sig, en underhållningsjournalistik som är frikopplad från verkligheten och inte lämnar plats åt riktig journalistik.

Vad tror du om utvecklingen i framtiden?

– Kommersialisering; man sneglar nervöst på kortsiktiga tittarsiffror. Och samtidigt som tyckmyckenheten breder ut sig får vi fler specialiserade journalister. Långsiktigt tror jag ändå att man lyckas vinna publik genom riktig journalistik.

-44

Vad tror du om framtiden för journalistiken?

– Det måste bli en samlad journalistisk kraft med egen makt. Idag är det bara slump allting, om någon upptäcker något att skriva om fortsätter den bara om alla andra hänger på. Det finns ingen uppföljning, det blir bara tillfälliga granskningar.

Vad är det för skillnad mellan journalister födda på 40- och 80-talet?

– Det är ingen skillnad mellan generationerna. Det handlar om att det måste ske något som väcker engagemang och samvete. Idag finns det som många bra och billiga tekniska möjligheter. Bloggar är en bra idé, men det är ingen som gör något vettigt av det.

Finns det inga idealister som vill skapa ett bättre samhälle idag?

Född:1946 Arbete: Skriver krönikor och söndagsintervjuer i Expressen Hur började du din karriär?

Först vikareierde jag på Veckorjournalen, sen gick jag på Journalisthögskolan i Stockholm med start vårterminen 68, sen ett par år till på VJ och sen Expressen sen 73.

Vilken är din största journalistiska bedrift?

När jag på en natt skrev en hel bilaga på egen hand, det var när prinsessan Diana dött.

Hur tycker du att journalistyrket har förändrats genom åren?

Alla har för kort tid på sig till allt, hinner inte läsa på ordentligt, de unga är ofta ännu mer detaljstyrda än förr och allt som ska göras ska baseras på konflikter av olika slag.

Språket har blivit mycket mindre viktigt och alla artiklar mycket kortare.

Vad tror du om framtiden sedd ur journalistyrkets perspektiv?

Jag hoppas att papperstdiningar kommer att finnas så länge som möjigt till.

Vilka tycker du är de olika generationernas (1980talister vs 1940-talister) styrkor och svagheter?

80-talisterna har det tufft och osäkert, jobbar och sliter och tävlar i den obarmhärtiga vikariesvängen. Vi ännu överlevande 40talister har förstås erfarenheten och perspektiviet bakåt.

-49

40/80-talister: vilka är generationernas styrkor och svagheter?

– De yngre är bättre utbildade. Men jag vägrar tala om det i termer av 40- och 80talister, det är så individuellt. Ska man ändå tala generellt tror jag att narcissismen som en journalistisk sjuka har blivit mer påtaglig än förut, men jag känner å andra sidan till patologiska narcissister bland 40-talisterna som kanske till och med är värre.

-46

Dags fรถr plug

Kerstin Brunnberg byter radiochefsrollen mot

Text: Karin Ingstr

gget

t studentlivet

rÜmer Foto: Gustav Gräll

22 // PROFIL

När man är 67 är det dags att sluta Hon har arbetat inom Public Service sedan 60-talet och är numera högst upp i hierarkin på SR. Radiochefen Kerstin Brunnberg berättar om hur svårt det är att kombinera familj med karriär, om vikten av mångfald inom journalistiken och om varför hon har svårt att se sig själv som en farmor.

Kerstin Brunnberg har stor yrkesmässig erfarenhet genom sina år inom Public Service. Hon har bland annat arbetat som politisk reporter på Ekot och Rapport, varit med om att starta Godmorgon Världen och ansvarat för kultur och musik i egenskap av programdirektör. Det kommer att bli svårt för henne att gå i pension, det råder inga tvivel om det. Men hon anser att var sak har sin tid och räknar med att sluta som radiochef vid årsskiftet.

- Ja, jag hade själv tänkt mig det, om man nu får bestämma någonting. När man fyller 67 så slutar man. Då har man inte längre rätt att stanna och jag hade verkligen inte tänkt göra anspråk på det heller.

Det var i samband med studier i statsvetenskap, eller statskunskap som det hette då, som hennes samhällsintresse växte fram. Med det föddes en lust att arbeta med journalistik. Efter inskickade betyg, redovisad arbetslivserfarenhet och ett intagningsprov, blev hon antagen till journalistlinjen. Att hon en dag skulle bli radiochef, det hade hon aldrig kunnat tänka sig då. Men även 40 år senare märks det att hon har en ödmjuk inställning till sin chefspost.

– Nu var det väl tur att jag befann mig på sluttampen av min yrkeskarriär och fanns någorlunda lös och ledig när man behövde någon här ett tag, säger hon.

hon talar om sin entusiasm för radiomediet lyser det lite extra i hennes ögon, och plötsligt lutar hon sig fram och säger med en bestämd röst.

- Men medge att det är jävligt smart som medium betraktat?

Hennes radiokarriär har tagit mycket av hennes tid. Nu, efter pensionen, kommer hon att umgås med sina barn och barnbarn. Kerstin har fyra barnbarn, men hon ser sig inte som en farmor.

- Nej, för helvete. Jag hajar till när de kallar mig för farmor och tänker: Menar de mig? Men det är väl en underbar roll, och jag ska försöka leva upp till den, säger hon.

Hennes nu vuxna barn, har vid något tillfälle klagat på att hon skällde för mycket på dem eller att hon glömde bort att hämta dem efter deras fritidsaktiviteter.

Själv ångrar hon att hon inte tog sig tid att umgås.

- När jag ser hur kul det är att umgås med barnbarnen, kan jag ibland fundera på varför jag inte tog mig lite mer tid.

Varför var jag alltid på väg någonstans?

Det hårda arbetet har gett resultat och sedan 2007 är hon chef för Sveriges Radio. Inom ett par månaders tid kommer hon att avgå som radiochef. Hon tycker att Public Service har ett behov av att växla kompetens och Ödmjukheten ska dock inte förväxlas med me- kunskap. sighet. För Kerstin Brunnberg är långt ifrån mesig. Hennes - Jag kan tycka att ni i er generation blir chefer rätt så sent. röst är bestämd och hennes ögon är skarpa och ivriga. Vil- Chefskapet är inte någonting som man får i belöning för jan lyser starkt, och passionen för radio märks tydligt. Då lång och trogen tjänst, utan för att man just då är lämplig

“ När man fyller 67 så slutar man. Då har man inte längre rätt att stanna och jag hade verkligen inte tänkt göra anspråk på det heller.”

24

“ 80-talister har kunskap och erfarenheter från sina liv som vi inte har. Jag tycker att det är så otroligt viktigt att alla perspektiv kommer med. Det är inte något jävla skitsnack det här att det behövs olika generationer, kön och bakgrund.”

KERSTIN BRUNNBERG

för det chefskap som är ledigt, säger hon.

Men hur tycker du att vi som är 80-talister skiljer oss från er 40-talister?

- Hur ska man svara intelligent på den frågan? Det var en bra fråga. 80-talister har kunskap och erfarenheter från sina liv som vi inte har. Jag tycker att det är så otroligt viktigt att alla perspektiv kommer med. Det är inte något jävla skitsnack det här att det behövs olika generationer, kön och bakgrund.

Kerstin Brunnberg blir engagerad i diskussionen om mångfald. Hon har i en artikel kritiserat JMK just gällande bristande mångfald.

- Ja, jag tyckte att det fanns en brist på ett resultatinriktat mångfaldsarbete. Man har inte alltid självförtroende att känna sig kallad till en sådan här utbildning, om man inte får en knuff, säger hon.

Hon tycker att JMK ska arbeta mer med uppsökande verksamhet, men medger att allting är en fråga om resurser. Hon ställer sig inte lika positiv till kvotering.

- Nej, jag vet inte. Usch, jag tycker att det är en svår fråga.

Ibland kan man väl behöva kvotera, men man såg ju vad som hände på veterinärutbildningen. Jag tycker inte att det är så himla lätt, och jag tror inte att någon vill känna sig inkvoterad.

Kerstin svarar snabbt och engagerat på alla frågor. När jag påpekar att hon arbetat med kommersiell media hinner jag inte avsluta meningen innan hon svarar: - Ja, inte mycket hörrudu. Jag har jobbat på några tidningar, men annars har jag banne mig en väldigt liten erfarenhet från kommersiella medier.

25

Efter en stunds eftertanke, svarar hon återigen på frågan. Hon menar att både kommersiell media och Public Service behövs, och att de kompletterar varandra.

Men hon känner själv att hon har för lite erfarenhet av pressen.

- Ja, det är klart att det hade varit bra att ha. Om jag sitter och talar om mångfald och behovet av olika erfarenheter, så kan jag ju inte säga att det är jättebra att man har jobbat på Public Service hela sitt liv.

Men hon tror inte att hon skulle ha blivit en bra skribent.

- Jag tycker att jag skriver som en kratta, så jag hade väl inte klarat det. Men jag hade väl möjligtvis kunnat sitta som redaktionssekreterare, eller nåt sånt där. Men min stilistiska förmåga är väl inte den bästa, säger hon.

Men det var faktiskt i pressen som det hela startade. Hon hade en praktikplats på Svenska Dagbladet,

och en dag ringde det till redaktionen. Det var precis efter starten av Rapport och de behövde en telegramredaktör från Svenska Dagbladet. Någon tipsade om Kerstin Brunnberg, vilket ledde till en fast anställning och början på hennes karriär inom Public Service.

- Det låter ju inte klokt i dagens läge när ingen människa blir inlasad förrän femte gången man är på samma arbetsplats.

Om ett par månaders tid, slutar hon som radiochef. Efter pensionen kommer hon att läsa mycket böcker och först ut är alla Doris Lessings böcker. Förutom skönlitteratur, ser hon fram emot en del kurslitteratur.

- Ja, jag ska jag plugga antingen matte eller företagsekonomi. Företagsekonomi är ett område som intresserar mig mycket, och jag skulle åtminstone vilja komma så långt att jag tog studenten i matematik, säger hon.

// GAMMAL JMK:ARE

Jonas Dahlquist ”Det svåraste var att komma in”

säger före detta studenten, numera sportreportern Jonas Dahlquist om sin tid på JMK. FÖR FEMTE STATSMAKTEN

berättar han om utbildningen som ledde till att barndomsdrömmen gick i uppfyllelse jobbet som sportreporter.

Jonas Dahlquist, 32, var student på JMK mellan 20002002 och läste det dåvarande ”långa programmet ” om 150 högskolepoäng.

Sedan sex år tillbaka arbetar han som reporter på Canal+ sportsändningar, ett jobb han fick efter att ha praktiserat på kanalen.

- När det var dags för den halvårslånga praktikperioden som ingick i utbildningen fick vi en lång lista med alternativ på praktikplatser från skolan.

Eftersom det inte fanns med

några sportredaktioner på den listan tog jag själv kontakt med Canal+ och frågade om jag fick göra min praktik där.

När praktikperioden var slut

sa en av kanalens ordinarie reportrar upp sig varpå jag sökte hans tjänst och fick den, berättar Jonas som började arbeta parallellt med att han gick klart det sista halvåret på JMK. Tiden på JMK beskriver Jonas

som lite av en besvikelse och han är framför allt kritisk till den stora mängden teori som undervisningen baserades på.

- Jag var inte alls imponerad av skolan. Efter att ha gjort alla intagningsprov antog jag att nivån skulle vara jättehög,

TEXT Jennifer Kücükaslan BILD Pressbild Canal +

men att komma in på skolan var nog det svåraste med hela utbildningen.

- Jag är emot att man läser så mycket journalistikhistoria och andra teoretiska ämnen. Är man intresserad av att bli yrkesverksam journalist bör man få utbildning i det, och det tycker jag inte att jag fick. Och det märkte jag när jag kom ut i arbetslivet. Inget av det man lärt sig på JMK gick att applicera på verkligheten.

Men, hade det inte varit för

min tid där hade jag aldrig haft det jobb jag har idag. Så jag kan inte på något sätt säga att jag ångrar det utbildningsvalet.

Har du något speciellt minne från skolan?

- Förutom alla fester? Min nuvarande sambo träffade jag på skolan så jag får väl säga att det har varit det bästa med att ha gått på JMK. Vad har du för tips till dagens studenter?

- Man ska ta alla möjligheter som skolan ger. Att välja en bra praktikplats tror jag är jätteviktigt eftersom att det för de flesta är den första ingången till den riktiga branschen. Det gäller att sälja in sig själv ganska rejält och knyta så många kontakter man bara kan. I slutändan handlar det bara om personlighet, har man rätt attityd kommer man att lyckas.

KRÖNIKA //

Tid för FRAMTID Att vara motiverad, ha en stark drivkraft och ett tydligt mål för sin framtida karriär, är förmodligen en viktig grundpelare för den framtida journalisten. De dystra framtidsutsikterna som målas upp för oss journalistikstuderande får mig ibland att fundera över om inte vvs-montör vore ett mer lämpligt karriärval. I andra stunder kan det motsatt ha en sporrande effekt, typ ”Jag ska f-n visa dem var skåpet ska stå!”. Problemet uppstår när dessa två drivkrafter kolliderar med varandra. Ett vakuum uppstår och ur det framstiger en likgiltighet inför det som komma skall. Hur kan det komma sig? ”Vi 80-talister” skall ju vara framåtskridande, likt de produkter av 80-talets glada dagar som vi faktiskt är. Om det inte är maximal exponering och samhällsomdaning vi är ute efter, så skall vi väl åtminstone ha en Porsche och en yuppienalle?

Här någonstans måste något ha gått fel i mitt fall, eller kanske har jag bara missuppfattat hela situationen, eftersom jag är ganska nöjd med min tillvaro. Jag åtnjuter det stora privilegiet att få leva ett studentliv. Alltså inte i den bemärkelsen att jag springer omkring och spexar i en orange overall, utan i det att jag har en massa tid att disponera som jag själv vill. Jag kan boka en tvättid klockan 13.00 på en tisdag eftersom de flesta andra faktiskt har ett jobb att gå till. Jag kan sitta och läsa en bok klockan 03.00 på en onsdag eftersom det är tenta dagen därpå, eller om det inte är tenta, göra något helt annat. Visserligen har jag ett arbete som jag måste gå till, men det ser jag mest som ett nödvändigt medel för att finansiera detta liv.

Jag trivs nog helt enkelt för bra i nuet, för att kunna få mina tankar fokuserade på morgondagen. Dilemmat uppstår nog när jag om tio år sitter och yttrar samma ord som ni just läst.

Åldersångest Ett år yngre, två år äldre, dubbelt så gammal, lite yngre. För liten eller för gammal. När man är liten vill man vara stor och när man är gammal vill man vara ung igen. När är man egentligen som bäst? När är man som hetast, vad är perfektion i årgång och när ligger världen för ens fötter?

När man är liten har man allt framför sig och ens problem är nästan för små för att riktigt räknas som problem. Som ung personifierar man det tickande livet i bittersweetness då allt är underbart men katastrofalt. Därpå intas en tidig vuxenfas intryckt i livets kombo kantat av en trendigt stadgad tillvaro. Åren går, håren blir färre och gråare och man kliver upp på livets översta trappsteg. Livet är i sin mittfas, tiden gyllen men framtiden bakom en. Som pensionär öppnas möjligheten att göra allt man inte gjort som ung, medan trappstegen faller nedåt mot det fruktade slutet.

Vissa dagar anser jag mig hunnit mycket och puttrar fram ett litet belåtet fnitter. Jag klappar mig på själv på axeln, lutar mig tillbaka och tänker på allt jag presterat och upplevt. Samtidigt försöker jag hejda mig själv från överhettning, då det spritter det i varenda ben- och blodfyllda del av mig när jag tänker på allt spännande som komma skall.

Andra dagar kan jag med blodsprängda ögon och stripigt hår stirra mig blind på eller smärtsamt ställa öronen på vid gavel för en sextonårings smärtsamt imponerande meritlista. Pesten kommer flygande i form av ett underbarn från himlens övre våning som uppenbarligen verkar ha hunnit med mer än halva Stockholm, allt på tre år. Mina fifteen minutes of fame blir då arkiverade i livets presskriberade ärenden, innan de ens börjat. Jag transformeras till en gammal misslyckad räv som överlevt sig själv.

Men tänker man efter, så är ju ålder bara siffror som finns till för att dela in oss i exempelvis olika gympagrupper. Och fantastiskt nog är jag inte matematiker och har då inte heller någon vidare tro på det där med siffror.

Fredrik Thambert fredrik.thambert@femtestatsmakten.se

Carolina Palmqvist carolina.palmqvist@femtestatsmakten.se

27

// REPORTAGE

s k r a p s in

F ESTEN

!

TEXT Matilda Karlsson BILD Sandra Karlsson

LAGOM TILL ATT det är slut

med rosépimplande i solen är det dags för JMK:s insparksfest. Till de vitputsade källarvalven på H62 söker sig alla de som valt att inte vara en fyrkant, utan att helt enkelt ”be there”.

STUDENTKÅREN med Ca-

rolina Palmqvist i spetsen har jobbat intensivt sen terminsstart för att få till det ultimata partyt.

BILJETTERNA ÄR slutsålda,

men vid 23:30 är det ändå inte mer än 80 personer som hittat hit. Studentkåren ser aningen nervös ut, men de kan vara lugna, ett par timmar senare är det fullt i lokalen och det är en avslappnad, familjär stämning bland JMK:are från både JV och MKV.

- Meningen med insparken är att man träffar folk som pluggar annat, både medievetare och journalister. Det är styrkan med den lilla institutionen.

TVÅ SKÖNA DJ:S får igång

dansgolvet med lite klassiska 80-talsdängor, men riktigt hett blir det först framåt småtimmarna när 90-talet får göra sitt.

VID BAREN står två killar och

diskuterar skämtsamt om det finns någon att gå hem med.

Och visst skymtades det ett och annat hångel i hörnen.

V

JOHANNES EDMARK, nybliven ordförande i studentkåren, berättar att insparksfesten är lite istället för nollning för de nya studenterna.

S? CK TY

VA D

Malin Ekman, journalistisk produktion, tycker att det är himla kul att så många köpt biljett och tror på kvällen. Linda Myrin, JV1B, trodde att hon skulle få träffa sina kursare, men det är inte så många på plats. Erik Cunelius, tidigare elev på JMK, tycker att det är mycket trevligt. Sari som gått två veckor på MKV tycker att gemenskapen på JMK är cool. Caroline Åkerlund & Hanna Widell från JV1A tycker att insparken är mycket trevligare än förväntat. Det är personligt och hyfsat lätt att ta kontakt med folk. Lovisa Kullheim, JV1A, tycker att det känns kul. Hon hade förväntat sig en större lokal och bättre musik, men det är trevligt ändå.

Carina Franzén, från studentkåren, berättar att det är slutsålt. - Jätteskönt!

Kristofer Ahlström En gotlänning i exil

DRÖMYRKET TEXT Karin Moberg BILD Karin Moberg

Kristofer är en narcissistisk, självhatande, ångestfylld, sen 70-talist som flydde sitt ursprung för att söka lyckan i storstaden. Idag går hans jobb som redaktionschef på tidningen Café ut på, enligt honom själv: ”att gå till en fritidsgård och hänga med sina bästa kompisar”.

// DRÖMYRKET

i Visby, bland annat med en mamma som är barndomsvän med Babben Larsson. Han har alltid varit kreativ och ägnat sig åt att skriva men i Visby var det hockey och fotboll som gällde för unga män.

Kristofer växte upp

Kumlabunkern och det kändes.

- Min konstnärliga själ skrek av dödsångest när jag klev in genom dörrarna.

Kristofer alltid levt med. Den är dock mindre idag än den var under hans tonår.

- Jag tycker faktiskt att det är förolämpande om man skulle jämföra min blogg med hennes. Vi har inte alls samma läsarkrets eller inblick.

Vi spelar inte på samma villkor.

Ångest är något

fortsätta att utvecklas inom mediavärlden. Han är aldrig belåten utan kän- Jag säger som Steven King: Jag litar ner konstant ett hål inom sig som ”Jag litar inte på inte på någon som hade en lycklig han vill fylla.

Men hans ångest har alltid någon som hade en tonårstid. varit kreativ och han ser det som en - Den dagen jag är helt nöjd komav anledningarna till att han lyckats. mer jag att vara mycket sämre på lycklig tonårstid” mitt jobb. Han har författarambitioner och skulle gärna ge ut en roman.

Han ”flydde” således till London där ”Jag gick ständigt En sådan finns redan påbörjad men han i åtta månader jobbade i en skivbuär just nu något och väntade på att prestationsångesten tik. När han återvände till Sverige flytför stor. tade han till Stockholm. För att få ett

- Det fanns inget sätt att få utlopp för något där.

kulturellt utlopp tog han anställning i biljettkassan på Dramaten, vilket skulle visa sig vara mer frustrerande än kulturellt. Han ägnade sina raster åt att göra telefonintervjuer för kommande artiklar; utan utbildning men med en drivkraft att ständigt jaga nya projekt.

bli avslöjad som en bluff”

Telia jobbade Kristofer dagtid och hade därför svårt att få tid till intervjuer. Han in- Jag såg mig själv som någon som kan tervjuade Johan Staël von Holstein dölja min brist på kunskap genom att sittandes på huk i en duschkabin.

Under tiden på

droppa rätt saker i rätt sammanhang.

- De trodde att jag gick på toa men första artikel till egentligen satt jag och viskade i en tidningen Bon. Den handlade om mobiltelefon. ”Bumfights”; tre universitetsstuderande i USA som tjänade pengar på Kristofer fick tillslut ett vikaatt filma slagsmål mellan hemlösa. riat på tidningen Pause, som senare ledde till en tjänst som redaktions- Jag är fortfarande nöjd med den chef. Genom hans jobb där fick fler trots att det var fyra år sedan jag upp ögonen för honom och han skrev den. började bland annat skriva recensioner för Aftonbladet.

2004 sålde han sin

”Den dagen jag är helt nöjd kommer jag att vara mycket sämre på mitt jobb”

artiklar för Aftonbladet och även för Dagens Nyheter och har tillsatts som chefredaktör för tidningen Café.

Han driver dessutom bloggen ”Jag, Kristofer – en narcissistisk mediamans liv och leverne” på Stureplan. se och har till och med två alldeles Kristofer sade upp sig från Draegna stalkers. Han vill dock inte maten och började jobba på Telia. jämföra sig med bloggdrottningen Teliahuset var designat av samma Blondinbella. kille som hade gjort ritningarna till Han skriver fortfarande

I framtiden vill Kristofer

KRISTOFER AHLSTRÖM Född: 1979 Uppvuxen: I Visby Bor: På Kungsholmen Aktuell med: Nybliven redaktionschef på Café, frilans för bl.a. Aftonbladets och DN:s kultursidor, samt driver bloggen ”Jag, Kristofer” Ensam i skogen vs. Bitter på krogen Förhållande i misär vs. Olyckligt kär Ensam på toppen vs. Gemenskap i botten Kristofers skrivartips Jobba hårt. Du kommer möta motgångar, du kommer möta oförstående redaktörer, du kommer ha svackor. Det kommer dagar när du vill flytta till en bergstopp i Anderna med en skock getter. Sånt går över, men stoltheten över att ha lyckas består.

TEXT

31

32 // NYHET

Att avslöja den

tysta starka HJÄLTEN Anja hirdman är inte bara nybliven studierektor på jmk utan också aktuell med boken den ensamma fallosen som handlar om hur män skildras i medierna.

MANLIGHET FÖRKNIPPAS MED styrka, kontroll och makt. Män

omgivna av våld och vapen är vanliga inslag i populärkulturen. Myterna kring manlighet är många och dessa vill Anja Hirdman genom sin bok uppmärksamma och diskutera.

– Jag ville skriva om bilden av manlighet och myter om maskulinitet. Manlighet och framför allt manlig sexualitet blir aldrig diskuterade, de ses som självklara. Därför ville jag se vilka bilder av män vår uppfattning av manlighet faktiskt bygger på.

Hur framställs män i media?

– Egentligen finns det flera typer. Men en vanlig manlighetsmyt i populärkulturen är att han har kontroll över sina känslor och är förnuftig. Mannen kan också, som vi ser i hårdpornografin, vara muskulös och hypermaskulin.

I debatten om mediernas skildring av könsroller är det i regel kvinnorna som står i centrum. Medierna får skulden för samhällets stora krav på kvinnors utseende och beteende. Men Anja Hirdman menar att männen lider minst lika mycket av idealiserande mediebilder.

– Jag tror att manligheten är laddad med skam och skuldkänslor.

Speciellt när man talar om det sexuella där manlig heterosexualitet innebär att alltid vilja och alltid kunna. Verkligheten ser annorlunda ut, som potensproblem och att inte känna lust.

Den ensamma fallosen vänder strålkastarljuset mot de många gånger okontroversiella idéerna om manlighet och hur den framställs i media. Anja Hirdman menar att många av de problem

TEXT Lovisa Cullheim BILD Pressbild

vi ser i samhället beror på osynliga föreställningar av maskulinitet som män måste förhålla sig till.

Enligt henne är det viktigt att börja betrakta våra föreställningar om manligt och kvinnligt som problem, som trots allt begränsar människor och sätter dem i fack. Men eftersom det pratas så lite om vad manligheten faktiskt betyder kan den vara svår att definiera.

– Män kan bli oerhört upprörda om de blir talade till som grupp, de ser ofta sig själva som helt självständiga.

En av hennes tidigare böcker, Tilltalande bilder, som gavs ut 2006 fokuserade på kvinnor i bilder och fick stor medieuppmärksamhet i jämförelse med Den ensamma fallosen. Ämnet för den nya boken har inte skapat lika mycket debatt som Tilltalande bilder, vilket hon tycker beror just på att manligheten är svår prata om.

– Jag tror att manligheten fortfarande är svår att greppa, det är nästan inte intressant att prata om. Jag är förvånad över hur få män det är som vill avslöja manlighetsmyterna.

Vad har din bok tillfört i den här debatten?

–Egentligen har det inte blivit någon riktig debatt, boken har recenserats i de stora tidningarna men sen har diskussionen uteblivit.

Tycker du det är för lite fokus på genusperspektivet i medieutbildningarna?

–Ja. Men som nybliven studierektor kommer det att bli mer av det på grundkurserna, åtminstone här på JMK!

KRÖNIKA //

Därför borde EU-parlamentet bada i kamerablixtar Bryssel är ingen vacker stad och har betydande svårigheter att mäta sig med till exempel Stockholm eller Köpenhamn, det ska genast sägas. Men trots det är det förvånande svårt att inte låta sig charmas av sekelskifteshusens slitna fasader, de vildvuxna parkerna och det generationsöverskridande utelivet som knappt står att finna i Sverige numera. Dessutom är Bryssel som bekant hemvist för EU-parlamentet, som om du frågar mig, omskrivs alltför sällan i svensk press.

Den knapphändiga bevakningen av parlamentet är bedrövlig - det är minst sagt märkligt att ett så pass inflytelserikt maktcenter inte oftare är på tapeten. Det borde vara självklart att nyhetsmedierna bevakar och granskar den beslutande makten. Med samma iver som man vänder och vrider på minst stavelse av det som sägs i riksdagen borde man också ta sig an det som sker i parlamentet. EU-parlamentet är ju faktiskt EU:s enda folkvalda församling.

Det givna svaret på den här typen av kritik är ofta den samma: endera har EU-parlamentet för lite inflytande i jämförelse med rådet och kommissionen, eller också är parlamentets verksamhet svår att koka ner till konkreta nyheter.

Men då tycks man glömma bort de enskilda EUparlamentarikerna och deras potentiella nyhetsvärde. För som alla känner till behövs det personligheter för att nyheter ska få verkligt genomslag. Och om det är något som parlamentet har gott om så är det personligheter, 785 stycken närmare bestämt.

Vad sägs till exempel om den tjeckiske ledamoten i sextioårsåldern som under ett långt liv som affärsman gjort sig en miljardförmögenhet inom mediebranschen och som nu anklagas för mutbrott och förskingring i sitt hemland. En sådan figur hade granskats med lupp om han satt i riksdagen. I EU-parlamentet kan han däremot utan större medialt intresse bidra till att forma svensk lagstiftning. Listan kan givetvis göras lång, och innefattar inte enbart korruptionsanklagade affärsmän utan alltifrån fullfjädrade fascister och stolliga stalinister till religiösa fanatiker och uttalade homofober. Förmodligen finns det tillräckligt många karaktärer i parlamentet för att göra vilken skvallertidningsredaktör som helst grön av avund.

Svenska medier är duktiga på att följa och bevaka Sveriges riksdag. Men flera av EU-parlamentets ledamöter skulle också behöva synas i sömmarna. Det är trots allt i allt högre utsträckning i Bryssel och Strasbourg - och inte i Stockholm - som de viktiga besluten som kommer att påverka våra liv fattas.

Philip Lerulf är praktikant i EU-parlamentet och f d ordförande i studentkåren vid JMK. Han kommer under hösten skriva krönikor för Femte Statsmakten från Bryssel.

PHILIP LERULF

33

34 // RECENSION

Maxad Ernst på Moderna Moderna museet presenterar, sedan i september och fyra månader framöver, utställningen Max Ernst – dröm och revolution, en klart sevärd utställning som tydligt visar på konstnärens aktualitet idag.

TEXT Caroline Åkerlund BILD Pressbild: Anna Riwkin

konstnären Max Ernst (1891-1971) visas i en utställning som framställts i samarbete med konstmuseet Louisiana i Danmark och som avslutar firandet av Moderna museets 50-års jubileum. Senast konstnären ställdes ut i Stockholm var år 1969. När Max Ernst nu visas har det tagit fyra år för att få låna de omkring 175 verk som utställningen utgör.

DEN TYSKE

TANKEN ÄR att visa Max Ernst som den

mångfasetterade konstnär han var. I sitt konstnärskap blev han mycket kritiserad för att inte hålla sig till en igenkännbar stil. Istället experimenterade han med form, färg, textur och teknik för att nå fram med sitt budskap. Max Ernst hade påverkats starkt av de båda världskrigen och omvälvningarna som skedde i Europa i samband med dessa. Han trodde bestämt på att konsten inte längre kunde fortsätta som den hade gjort tidigare och lät sin konst ta sig nyskapande uttryck.

Ernsts verk är så varierande är det vanligt att utställningar som presenterar konstnären byggs upp kronologiskt. Detta har även Moderna museet gjort, men utställningen präglas främst av konstnärens aktualitet idag och det som är typiskt för hans konst, nämligen hans föränderlighet.

EFTERSOM MAX

MED HJÄLP av färg, ljus och arkitektur vägleds besökaren genom en skog av konstverk vars grenar sträcker sig ända till idag, där Max Ernsts bilder lätt associeras med datorspelens värld. Att detta utgör kärnan för att locka en ung publik till utställningen är uppenbart då

hela utställningslokalen utstrålar science fiction. kontrasteras av färgfläckar, målningar, kollage och skulpturer som noggrant utplacerats för att visa på den värld av våld, revolution, terror och skräck som konstnären målar upp. Men en drömvärld bortom hemskheterna, där en pånyttfödelse av samhället och mänskligheten är möjlig, är alltid nära i Max Ernsts fantasivärld.

Max Ernst, Dröm och revolution

VITA VÄGGAR

VAD: Max Ernst, Dröm och revolution Var: Moderna Museet NÄR: 20 september 2008 – 11 januari 2009 ÖPPETTIDER: tisdag 10-20, onsdag-söndag 10-18 ENTRE: Studentpris, 60kr

RECENSION //

Mysiga Mraz & Michaelson Jason Mraz scatade förnöjt när han intog Fryshusets scen lördagen den 27 september.

Barfota, iklädd hatt och randig tröja; upphovsmannen till ”I’m Yours”.

TEXT Sandra Karlsson

BILD Pressbild: Anna Schollin-Borg

LÅTEN I’M YOURS som gått varm på radiokanalerna sedan 2006 och som delar upp människor i två läger; de som trallar med och uppskattar hans gulliga feel-goodmusik, och de som ofrivilligt framkallar spontankräkningar på grund av frasen ”scootch on over closer dear, so I can nibble your ear” som är lite för sockersöt. Men jag gillar love, peace & understanding. Och randiga tröjor.

BILJETTERNA var slutsålda för länge sedan, och publiken bestod mest av hattbeklädda ungdomar. (Det måste vara något med hatten?) Förbandet var – en också iklädd randig tröja och hatt – singer/songwriter kallad Ingrid Michaelson som sedan länge vunnit mitt hjärta.

HENNES ENMANNABAND fyllde upp scenen med en halvkaxig attityd och en fantastisk sångröst som får en att tänka på Regina Spector. Hon berättade glatt att hon är halvsvenska, gjorde ett halvlyckat försök att få publiken att börja och sluta klappa på exakt rätt ställen. Sedan tog in Jason Mraz och hans band som gästartister, (!) för att därefter lämna publiken att få vänta en halvtimme till innan Mraz och hans band återigen skulle dyka upp på scenen.

i Fryshuset var varm, fuktig, trång och jag hade obekväma skor. Vi var otåliga - här krävdes en MVG-insats för att charma oss. Trots att Jasons band var ett duktigt sammansynkade sex-någonting-mannaband med både bas och brass var publiken relativt stillastående, det var först till ”I’m Yours”, då det blev allsång på hög nivå.

GYMNASTIKSALEN

dinglade i luften medan herr Mraz uppmanade ”all the sexy people in the audience” att vissla,

MOBILKAMERORNA

scata och sjunga små fraser. Stockholmarna mjuknade. Lite. sko-erfarenhet gillar jag konceptet. Jason Mraz och hans kvinnliga motsvarighet Ingrid Michaelson har influenser av både TROTS MIN DÅLIGA

”Låten är dock fastetsad som en liten gjuten tennsoldat i mitt huvud. Det är rart och trallvänligt. Det är opretentiöst smart – och det är sockersött.”

sambatoner, pop och jazz och båda är grymma på det de gör. Frågan är bara om Jason Mraz kommer bli mer än ”I’m Yours”-killen i framtiden. Låten är dock fastetsad som en liten gjuten tennsoldat i mitt huvud. Det är rart och trallvänligt.

Det är opretentiöst smart – och det är sockersött. Förmodligen kommer Jason Mraz musik fortsätta nibbla mitt öra ett tag till. Världen behöver mer peace & love…

JASON MRAZ Jason Mraz (USA) – Pop Ingrid Michaelson (USA) - Pop Fryshuset, Stockholm 2008-09-27

35

36 // RECENSION

Omtalad Madonnadebut på

filmfestivalen

Eugene Hutz i “Filth and Wisdom”

Avsparken för Stockholms 19:e internationella filmfestival närmar sig. Trots det är mycket av materialet fortfarande hemligstämplat. Enbart sju filmtitlar har offentliggjorts, bland dem Madonnas kontroversiella regidebut TEXT Karin Ander BILD Pressbild, ”Filth & Wisdom” ”Filth and wisdom”.

POPDROTTNINGENS lågbudgetfilm är

ett av de stora dragplåstren till årets filmfestival då den skapade stor uppmärksamhet på Berlins filmfestival tidigare i år. Handlingen kretsar kring tre sammanboende Londonbor och deras strävan efter att finna sin rätta plats i samhället.

Huvudrollen spelas av Eugene Hutz, till vardags frontfigur i punkbandet Gogol Bordello. Deras musik är även ett återkommande inslag i filmen.

BLAND ÖVRIGA offentliggjorda titlar

finns svensk tragikomik i Ruben Östlunds ”De ofrivilliga”, och ett ryskt sagodrama

i stil med ”Amelie” i filmen ”Mermaid”.

Plats har också tilldelats en dokumentär om biobränsle samt Steven Soderberghs ”The Argentine”, första delen av två om Ernesto ”Che” Guevaras liv. För den nyfikne släpps resten av programmet på en presskonferens den 22 oktober då även festivalens årliga tema avslöjas och biljettförsäljningen tar fart.

TOTALT SKA 13 priser delas ut under

festivalen, bland dessa kortfilmspriset 1 km film där debuterande filmskapare tävlar om möjligheten att få producera en film. Som avslutningsfilm har man spikat

”Australia”, en hejdundrande kärlekshistoria från andra världskrigets Australien med ingen mindre än Nicole Kidman i en av huvudrollerna. För regin står Baz Luhrmann, känd för att tidigare ha regisserat ”Moulin Rouge”.

BILJETTINFO För att gå på Stockholms filmfestival krävs ett festivalkort. Detta gäller från augusti 2008 till augusti 2009 och kostar 160 kr för studenter (Fullt pris 220 kr). Utöver detta kostar festivalbiljetterna 70 kronor.

37

”Righteous Kill”

(THRILLER)

- DIRTY HARRY MÖTER 50 CENT

Jon Avnet återförenar två välmeriterade veteraner i noir-inspirerad gubbthriller med konventionell knorr och moraliskt dilemma. Robert DeNiro och Al Pacino som senast syntes tillsammans på vita duken i Heat orkar tyvärr inte bära ett fattigt och förutsägbart manus.

TEXT Regina Dicker BILD Noble Entertainment

I ETT MÖRKT neonfärgat

New York, där ryska maffiosos, hiphopgangsters, barnamördare och perversa präster delar gatorna med oskuldfulla korgossar och vanliga dödliga, är det svårt att tro. Svårt att tro på godhet, heder och rättfärdighet. I denna urbana miljö av moraliskt förfall finns dock två envisa fornlämningar kvar bland ruinerna av en rättvis värld. Två hårdkokta snutar från Dirty Harry-eran med puffran i ena handen och brickan i den andra.

TURK (DENIRO) och Rooster

(Pacino) som tillsammans har ”mer än 120 års erfarenhet på nacken” (skämtas det lite självironiskt) introduceras på skjutbanan med tuffa miner

och vi förstår genast att vi inte ska låta oss luras av deras ålder. Efter att ha jagat bovar ihop i 30 år kompletterar de varandra på bästa sätt.

TURK ÄR DEN där lite hetsiga

machotypen som svär och spottar och gärna pucklar på skurken innan han arresterar honom. Rooster är den coola som tyglar och backar upp sin partner när chefer och psykologer ställer lite för många frågor. Men deras välde är hotat, inte bara av den rimmande seriemördaren som rensar upp bland stadens kriminella, utan också av den yngre generationen i form av två driftiga hetsporrar, ännu oförstörda av tidens tand. Det är dessa som inser att mördaren kan

vara en övernitisk kollega och plötsligt vänds misstänkarna mot den notoriskt oåterhållsamme Turk.

VAD SOM NU hade kunnat bli en spännande jakt på en mördare eller ett intressant debattinlägg om moral, blir för åskådaren bara en tröttsam gissningslek. Den vane fimfantasten klurar snabbt ut den sedan Fight Club obligatoriska knorren och börjar i stället kolla mer på DeNiros guppande mage när han springer, hans guppande mage när han har ”hett” sex med den unga, snygga kollegan Karen (Carla Gugino) eller varför inte DeNiros guppande mage när han pucklar på 50 Cent som har en marginell roll som knarkar-

kungen Spider. Jag är ledsen att behöva säga det, men Gudfadern har sen han drivit så intensivt med sig själv i filmer som Analyse This och Stardust inte mycket pondus kvar som tuffing. Trots detta utstrålar han mer än den ovanligt bleka och intetsägande Pacino. Det saknas helt enkelt krut i den gamla pickadollen.

Righteous Kill Regi: Jon Avnet Medverkande: Robert DeNiro, Al Pacino, Carla Gugino, Curtis Jackson (50 Cent) m fl Speltid: 1 tim, 41 min (Från 15 år) Premiär: 26 september

38 // REPORTAGE

GATUPLANETS VINKEL Tio års uttryck av: frihet, längtan, död, sorg, missbruk, saknad, ilska, lycka och kärlek i tidningen Situation STHLM har nyligen samlats i en ny bok, Hemlös – med egna ord.

Stefan Wikbergs texter finns att läsa i både tidningen och boken.

TEXT och BILD Sai-Wing Cheung

tidningen var att förtjänsten inte skulle beskattas. Tillslut insåg Skattemyndigheten att det inte går att skicka ett krav till någon som inte har en adress.

– Ja, ja, ni kan skicka räkningen till parkbänk fem, säger Stefan ironiskt. Och då inser de att det nog att inte ens är värt att försöka.

Stefan berättar att Situations STHLM:s redaktion är väldigt måna om att de hemlösa ska skriva i tidningen och hjälper gärna till med texter och med språket. Och dessutom får de betalt för texterna de får in i tidningen.

Stefan Wikberg är ren och skötsam, en riktig mönsterkille som hemlös. Han är en stolt människa.

tidningen, som stod och rökte. Som svar på hans fråga sa han: ska jag be om ursäkt för att jag andas också?

Han lider inte av något missbruk och

Killen som ifrågasatte honom kom senare skamset tillbakaoch bad så hemsk mycket om ursäkt och dessutom köpte han tidningen, berättar Stefan.

har jobbat som datatekniker. Nu arbetar han sju dagar i veckan som tidningsförsäljare. För Stefan finns inga alternativ.

– Utan Situation STHLM hade jag inte kunnat överleva, förklarar han.

Som ständigt mörka moln på himlen har Stefan tolv år gamla skulder som han inte kommer att kunna betala av under sin livstid, och idag finns ingen möjlighet till skuldsanering. För Stefans del betyder det att han inte kan få en bostad. Han måste också leva på existensminimum under resten av sitt liv. Även om han inte är hemlös för tillfället så har han heller ingen egen bostad.

Hos vissa personer kan det sticka

i ögonen att en som säljer Situation STHLM har en mobiltelefon eller att de röker.

- Det var en kille som kom fram och ifrågasatte en vän till mig, som också säljer

– Många tror att tidningen bara är elände, men så är det inte. I tidningen finns det mycket läsvärt och bra reportage. Till exempel var tidningen den enda som fick till en tidningsintervju med Joakim Thåström som just då hade släppt en skiva på svenska efter tio år i utlandet. Situation STHLM har även lyckats få till en intervju med kungen efter att tjatat på hovet i tre år. Vi ligger lite före, berättar Stefan lite kaxigt.

– Min mobiltelefon är dessutom min livlina, om någonting händer måste jag kunna ringa. Det enda sättet min familj kan nå mig är genom mobiltelefonen och om min son inte skulle kunna nå mig skulle han bli jätteorolig, förklarar han.

– Jag vet att det är en bra produkt jag säljer, jag är nog den enda tidningsförsäljaren som också ger läsgaranti på tidningen.

Tycker du inte att den är läsvärd köper jag tillbaks den, säger han stolt.

Även insändare till tidningen har

HEMLÖSHET I STHLM

haft åsikter om att de förväntar sig att tidningsförsäljarna skall vara drogfria. Invändningen är främst emot att pengarna skulle användas till att köpa droger. Enligt Situation STHLM är tidningen till för att ge hemlösa hjälp till självhjälp för att kunna ta sig ur sin situation, oavsett om de har ett drogproblem eller inte.

Stefan berättar om ett möte med

Skattemyndigheten där de diskuterade de tjugo kronor tidningsförsäljarna tjänar på att sälja tidningen. Utgångspunkten och ett ultimatum för att kunna starta

TEXT Sai-Wing Cheung

3370 personer är hemlösa enligt BILD Stockholms stad.

3863 personer är hemlösa enligt Socialstyrelsen.

5000 personer är hemlösa enligt frivilligorganisationerna.

De flesta hemlösa har haft ordnade liv med bostad, jobb och familj.

Ungefär en fjärdedel är kvinnor.

RECENSION //

Livsbejakande lurendrejeri-dokumentär

TEXT Anna Wehlin FOTO Pressbild, Folkets bio

HAN KLEV AV FÄRJAN i Malmö i mitten av nittiotalet, och påstod sig vara Vatikanens sändebud, en katolsk biskop iförd mantel och stav – fader Macdulio Roy. Jakten på sanningen om Fader Mac utvecklar sig till en världsomspännande dokumentär thriller av en bedragares framfart.

FADER MAC VAR GENERÖS mot de han blev vän med i Malmö medan han lärde sig svenska och tog simlektioner. Han erbjöd dem att investera i några av Vatikanens intressen - med sagolik ränta. Men dagen då 15 förhoppningsfulla malmöbor gick hem till honom för att få utdelning var han borta.

DOKUMENTÄREN TAR AVSTAMP i de som mött och drabbats av

Fader Macs framfart i Malmö för nästan 12 år sedan. Simläraren, betjänten och paret som blev vigda av Fader Mac: ett intressant persongalleri bara där, men inte i närheten av Fader Mac själv, eller György Zemplenyi som det visar sig att han egentligen heter. Vem är denna man egentligen? Var kommer han ifrån och vart tog han vägen efter att han lämnat Sverige med Malmöbornas livsbesparingar? Och kanske främst: vad driver en människa som svindlar alla personer han möter i sitt liv?

EFTER MALMÖBESÖKET tar filmen oss till Ungern, där det visar

sig att Z, som bedragaren kallas i filmen, bland annat varit coach för det ungerska simlandslaget, trots att han själv inte kunde simma.

Efter att ha lämnat landet med lagets ekonomiska tillgångar börjar en svindlande historia, i ordets rätta bemärkelse, om bedrägerier i ett antal länder. Bland annat Israel där Z blir diamanthandlare och byter ut alla diamanter till glas.

TYVÄRR VERKAR DET som att budgeten till filmen endast täckt två

resor: till just Ungern och Israel, och det känns synd att Z:as framfart bara täcks delvis, eftersom en ännu mer komplex och svindlande historia anas genom hela filmen.

FILMEN LÄMNAR EFTER sig en känsla av förundran över människans uppfinningsrikedom och djävlighet, men också över de godmodiga människor som blivit lurade men ändå ser hur de lät sig förföras och på något sätt finner ro i det. Det är som kvinnan som blev vigd av den katolske biskopen säger: – Man kan ju inte gå runt och känna sig lurad hela livet.

BEDRAGAREN Regi: Åsa Blanck/Johan Palmgren Medverkande: Bröllopsparet, simläraren, betjänten, OS-medaljören och Z alias Fader Mac alias György Zemplenyi Land: Sverige, 2008 (90 min) Biograf: Zita

39

Boktipset Höstens pockettips

Känns hösten lång och svår? Eller börjar tentaångesten komma smygande?

Femte statsmakten har boktipsen till dig som behöver glömma vardagen och pluggandet för ett tag.

TEXT Sara Steinholtz-Sparby

BREAKING DAWN Stephenie Meyer Om du inte stött på Twilight-serien tidigare så är det verkligen på tiden. Vampyrer, kärlek och åtrå är nyckelord i denna serie som fått oerhörd genomslagskraft världen över och nu blivit komplett i och med utgivningen av den fjärde och sista boken Breaking Dawn.

Du kanske tror att vampyrlitteratur inte är något för dig, men tänk igen. Stephenie Meyer skapar en värld som man sugs in i och definitivt inte vill lämna i första taget.

Bella, Edward, Alice och de andra i den amerikanska småstaden Forks kommer inte att göra dig besviken. Skynda dig och läs böckerna innan du ser filmen som har premiär i november.

LISTBOKEN Amy Wallace David Wallechinsky

TUSEN GÅNGER STARKARE Christina Herrström

HEMLIGE KOCKEN Mats-Erik Nilsson

Listboken gavs ut för första gången 1977 och har blivit omåttligt populär med sina åtta miljoner sålda exemplar och nu kommer den i ny omarbetad svensk utgåva.

Här finns listor som handlar om allt och lite därtill och ger dig kunskap att briljera med inför vänner och familj. Eller vad sägs om tio nationer med flest kameler eller nio ovanliga saker som sålts på Blocket. Listboken är beroendeframkallande, du kommer garanterat störa din omgivning med ditt kunnande lång tid framöver. Är du en listnörd? Läs! Är du inte en listnörd?

Läs ändå, du kommer garanterat att bli en.

Christina Herrström, skapare till bland annat Glappet och Ebba och Didrik, har nu kommit ut med en ungdomsbok som ett brännande inlägg i jämställdhetsdebatten.

Signe och de andra tjejerna i nian är tillbakadragna och tysta i klassrummet. När Saga, en ny tjej kommer till klassen börjar saker att förändras. Hon ifrågasätter och tar plats och lämnar lärarna mållösa.

Signe och de andra tjejerna i klassen älskar Saga och börjar ta för sig mer och mer. Men kan alla hantera Sagas beteende? Vad är det som händer när en tonårstjej inte beter sig enligt det normgivna?

Språket är kraftfullt och engagerande. Detta är en bok som alla borde läsa!

Äntligen kommer den här oerhört uppmärksammade boken i pocketformat.

Mats-Erik Nilsson, redaktionschef och matkrönikör på Svenska dagbladet gräver på djupet inom livsmedelsindustrin.

Vet du vad du stoppar i dig och vad innehåller egentligen brödet du köper i mataffären?

Här granskas våra livsmedel och vad som händer innan vi köper hem dem. Läs och begrunda. Du kommer att bli både skrämd och upplyst.

KÄRLEK ÄR ETT BLANDBAND LIVET LÅT FÖR LÅT Rob Sheffield Musikjournalisten Rob Sheffield gifter sig i unga år. Tragiskt nog blir han änkling, fem år senare.

Kärlek är ett blandband är en oerhörd vacker hyllning till hans hustru och till livet. Genom olika blandband följer vi Rob Sheffield genom livet och kärleken till hustrun. Rob Sheffields ”Kärlek är ett blandband” är präglad av saknad, kärlek och musikens kraft att sammanföra människor.

En oerhört vacker berättelse.

TIPS //

Hjälpen är inte långt borta I en tid långt bort från Stålmannens och Fantomens glansdagar har de alternativa serierna växt fram. Den nystartade tidningen Hjälp är en kvick och modern tidning som behandlar just dessa.

TEXT Tove Dåderman BILD Från tidningen Hjälp

KARTAGO FÖRLAG har tidigare pu-

blicerat serietecknare som Martin Kellerman, Lisa Myhre och Nina Hemmingsson. Dess betydelse för alternativa serier i Sverige har de senaste åren varit stor. Hösten 2007 började en ny svensk serietidning ta form på förlaget. Rolf Classon började nämligen sakna att ge ut serietidningar efter att ha publicerat ett flertal böcker.

Inspirationen kom till stor del från Classons egen gamla tidning Galago.

Kärleken till Lasse Ó Månssons gamla 60-talsmagasin HJäLP! Namngav den nya tidningen. Hjälp föddes.

DET FÖRSTA NUMRET av nya Hjälp

kom ut i slutet av december 2007.

Konceptet är att kunna publicera nya svenska och nordiska serietecknare i ett större sammanhang. Tidningen är fylld av samhällssatir, genusperspektiv och tankeställare. Hjälp försöker också hela tiden att hålla en jämn balans mellan publicerade män och kvinnor för att gå emot den manliga dominans som råder inom seriebranschen.

DEN ALTERNATIVA SCENEN för svenska serier är inte den största. När en tidning har sålt riktigt bra kan den ha kommit upp i ca 10 000 exemplar.

Det gäller alltså att kunna marknadsföra sig för att nå ut till så många som möjligt på kort tid för att gå med vinst.

Många av just Hjälps läsare är av den anledningen antagligen gamla Galagofans, då tidningen har ett liknande idé och formkoncept.

- Förut hade tidningar typ tre år, nu har vi bara tre nummer att etablera oss på känns det som, säger Mikael Sol, redaktör på Hjälp.

HJÄLP SKILJER SIG från sina föregång-

are. Tidningen har många unga serieteck nare och försöker dessutom vara något mer än bara en tidning. Vid varje släpp ordnas därför alltid en releasefest, något

vi ofta ser hos populära gratistidningar.

Med mingelbilder, gratisöl och nytänk hoppas tidningen på att etablera sig hos en större publik och som något mer än bara en serietidning.

HJÄLP! Hjälp utkommer 6 gånger om året och ges ut av Schibsted Förlagen AB. Ansvarig utgivare är Jonas Svensson och Rolf Classon är Chefredaktör. Nästa nummer av Hjälp är i butik i början av december.

41

42 // REPORTAGE

Eventuell bildtext.

Fall handlöst och sväva i det blå Tänk dig att du hoppar från ett flygplan på 4000 meters höjd och faller fritt TEXT Niklas Eriksson mot marken i 200 km/h. Låter det som din grej, prova tandemhoppning. BILD Stockholms Fallskärmsklubb PÅ SANDVIKENS flygplats i

Gävle finns Jannica Söderlund, som bestämt sig för att ge sig ut i det blå. Det märks att hon aldrig hoppat fallskärm tidigare, hon verkar en aning stressad och är svår att få kontakt med.

– Jag är lite nervös men framförallt ska det bli roligt. Jag undrar hur det kommer att kännas de där första sekunderna efter uthoppet, säger Jannica.

INNAN HOPPET blir Jannica

tilldelad en instruktör från Stockholms Fallskärmsklubb, som ska ge henne en teorilektion i hur ett tandemhopp går till i praktiken och vad man ska tänka på som nybörjare. Efter snabblektionen väntar flygplanet några hundra meter bort.

– Det gick jättefort, jag hann knappt tänka till och efter ungefär tjugo minuter så satt jag redan i flygplanet på väg upp mot molnen. När

luckan öppnades och jag såg himlen i kombination med vinddraget så slog hjärtat jättehårt. Sedan fick

jag en lätt knuff av instruktören och vi hade lämnat planet, berättar Jannica. Rikard Backne, Jannicas

instruktör, har arbetat som tandemlärare i några år och berättar att fallskärmshoppning är det absolut roligaste han vet.

– Att ha chansen att hjälpa andra människor att få uppleva känslan av ett fallskärmshopp är jättekul.

Om det sedan visar sig att personen vill göra om det och börja hoppa med oss på heltid så är det ju ännu bättre, säger Rikard.

VÄL NERE på marken igen försöker Jannica att beskriva känslan hon har i magen men förstummad av hoppet får hon svårt att uttrycka sig.

– Det går helt enkelt inte att förklara utan det är något man måste uppleva själv, säger hon och fortsätter: ”Det enda jag kan säga är att det var ansträngande att först falla så snabbt genom luften men sedan var det bara härligt att segla den sista biten och jag rekommenderar andra att prova”

KRÖNIKA //

Demokrati - idealens skimrande flaggskepp eller urvattnat slentrianbegrepp?

Journalister ska bidra till en fungerande demokrati. När jag hör dessa ord under min första föreläsning på JMK ställer jag mig genast en motfråga: vad är en demokrati egentligen och varför förutsätts nu min vilja att bidra till den?

Det är det statsskick som under en tid rådde i antikens Aten som vårt begrepp ”demokrati” döpts efter och fått sitt begreppsliga innehåll av, och det är också denna stadsstat som är allmänt känd som ”den första demokratin”. I detta samhälle hade förvisso alla fria män rätt att rösta och delta i den allmänna debatten – men de som inte var män och inte var fria stod helt utan möjlighet att påverka.

För att ta ett färskare exempel så sändes det på SVT inför OS i Beijing en dokumentär där ett antal invånare i Kina intervjuades. Av dessa ansåg samtliga att de, trots att de inte hade rätt att yttra sig fritt och trots att staten inte uppfyller FN:s krav på mänskliga rättigheter, levde i ett demokratiskt samhälle. De fick alla rösta – om än på det enda parti som finns – och ansåg sig därmed vara medborgare i en demokrati.

Med dessa exempel framför mig måste jag undra: varför målas då demokratin upp som något så eftersträvansvärt? Dels kan man säga att jag här tagit upp ovanligt misskrediterande exempel och dels påpeka att andra ideal oftast förutsätts följa med den version av demokrati som figurerar i såväl kurslitteratur som föreläsningar; yttrandefrihet, tryckfrihet, informationsfrihet med flera. Det finns dock en poäng bakom dessa hårddragna exempel - jag vill med detta enbart understryka exakt hur viktigt det är att som kritiskt tänkande människa också försöka se baksidan på de självklart förutsatta ideal som vi möter varje dag. Som vi ser ovan är det inte självklart att det som gömmer sig bakom det vackra begreppet demokrati alltid är ett vad vi skulle känneteckna som ett demokratiskt samhälle.

En demokrati där kvinnor inte har varken rösträtt eller rätt att röra sig fritt och där de fria männen har rätt att äga andra individer är inte ett samhälle som jag som blivande journalist vill bidra till. Inte heller till en demokrati som inskränkt yttrandefriheten och som inte uppfyller de mänskliga rättigheterna.

Trots allt detta måste jag själv efter noggranna funderingar hävda att även jag hoppas kunna bidra till att främja det komplicerade begreppet och statsskicket demokrati. Inte för att det i alltid är bra, inte för att det alltid är rättvist (vilket mina exempel visar) utan helt enkelt för att det i sammanhanget är det minst dåliga och det minst orättvisa av de alternativ som står till buds.

Så även om vi alla tvingats inse att demokrati i sig inte garanterar ett fullkomligt och rättvist samhälle och även om mina skarpa exempel kanske råkat nöta bort något av idealets guldkant så är det som jag tolkar som demokratins vackra grundtanke - att alla ska kunna påverka det samhälle de lever i – något som vi alla oförtröttligt bör sträva efter och kämpa för.

Cornelia Sjöström cornelia.sjostrom@femtestatsmakten.se

43

44

TEXT Karin Moberg BILD Carolina Palmqvist

KA L E ND AR I E Utställningar Kulturhuset Charles Sandison: The Human Condition 12 september 2008 - 9 november 2008 Harold Offeh: Being Mammy 12 augusti 2008 - 2 november 2008 Nuevas historias – samtida spanskt fotografi 4 oktober 2008 - 25 januari 2009 Spansk videokonst del 1 5 oktober 2008 Peripheral Vision 11 oktober 2008 - 16 november 2008 The Shop (Loui Kuhlau & Emilia Bergmark) 6 september 2008 - 17 oktober 2008 Skulpturutställning 11 oktober 2008 - 23 november 2008 Nan Goldin 6 september 2008 - 7 december 2008 Kulturhusnatten 2008 – utställningar 17 oktober Spansk videokonst del 2 26 oktober Moderna museet Max Ernst. Dröm och revolution 20 september 2008 - 11 januari 2009 Tid & Plats: Los Angeles 1957-1968 4 oktober 2008 - 6 janauri 2009 Inta Ruka Amalias Street 5a 23 oktober - 14 december 2008 Övriga utställningar 2 oktober Singel I Tokyo Galleri Kontrast, Hornsgatan 8 6 oktober The Shop (Loui Kuhlau & Emilia Bergmark) Galleri K1, Kulturhuset, Sergels Torg 3 Projekt Kenya - Vernissage!

Berns Salonger, Berzeli Park 7 oktober Kreativ Verkstad Ánanda Márga Yoga & Meditation, Götgatan 90 Fotografier av Jenny Groth - ”Berga” Allmänna Galleriet 925, Kronobergsgatan 37, 2 tr 29 oktober Anssi Törrönen, målningar Finlandsinstitutets galleri ”Britney Spears by Hannes Fossbo” Galleri Kocks 24-29 oktober, Kocksgatan 18 (Vernissage 24 oktober kl 17-21)

Musik Kulturhuset Kulturhusnatten 2008 – musik 17 oktober 2008 Bix Ballroom

11 september 2008 - 4 december 2008 Volare. Hyllning till Domenico Modugno urschlagerns fader (Italien) 22 oktober 2008 Represent your line 24 oktober 2008 Ny musik för hållbar utveckling 26 oktober 2008 Fritz’s Corner-kväll på Lava 31 oktober 2008 Natacha Atlas & the Mazeeka Ensemble (UK/Egypten) 27 november 2008 Värttinä (Finland) 28 november 2008 Musik i stan 25 september 2008 - 21 november 2008 Zarbang med Hossein Alizadeh (Iran/ Afghanistan) Värttinä (Finland) 28 november 2008

Tyrol-Gröna Lund Sol Vind & Vatten Cirkus 13 Oktober Built To Spill Debaser Medis Stanley Clark, Marcus Miller China Teatern 15 Oktober Leonard Cohen Globen The Last Shadow Puppets Cirkus Wille Crafoord på Riddarhuset Riddarhuset 18 Oktober August Burns Red Klubben

Övriga konserter 1 Oktober Paul Gilbert Debaser - Slussen

20 Oktober Soweto Gospel Choir Cirkus Of Montreal Debaser Medis

2 Oktober Tony Joe White Berns salonger Maskinen Berns salonger

21 Oktober Brett Andersson China Teatern Sophie Zelmani Cirkus

3 Oktober Ane Brun Konserthuset

25 Oktober 2008 Aiden Klubben Guru´s Jazzmatazz Berns salonger Rigmor Gustafsson Fasching

5 Oktober Ulf Lundell Unplugged Cirkus 7 Oktober Kill Hannah Debaser - Slussen Katie Melua Annexet (Globen) Ulf Lundell Unplugged Cirkus 8 Oktober Ulf Lundell Unplugged Cirkus Wendy McNeill Nalen

26 Oktober Cyndi Lauper Berns salonger The Moody Blues Annexet (Globen) Rigmor Gustafsson Fasching The Do Debaser – Slussen 27 Oktober Randy Crawford & Joe Sample Cirkus

9 Oktober 2008 LA Guns Göta Avishai Cohen Trio med BBB Fasching

28 Oktober Håkan Hellström Cirkus Rosa Bandet-Galan Globen

11 Oktober Rockstar Taste of Chaos Arenan

29 Oktober In Flames Annexet (Globen) Amy MacDonald Debaser Medis Håkan Hellström Cirkus

12 Oktober Karaoke SM Final

30 Oktober In Flames Annexet (Globen) Bob Wilber & Lars Erstrand Vasan 31 Oktober Simple Plan Annexet (Globen) Disturbed Arenan The creeps Berns salonger

Teater Kulturhuset Florence Nightingale – återkomsten! – KEL 9 oktober 2008 - 19 oktober 2008 Kulturhusnatten 2008 – scenkonst 17 oktober 2008 Rosa löften – om dansbandsmusik och kroppspolitik – Malin Hellkvist Sellén 30 oktober 2008 - 8 november 2008 Som fåglar färdas – bråddjup – Vindhäxor 13 november 2008 - 23 november 2008 De dansande björnarna dansar inte – Sanna Söderholm 27 november 2008 - 30 november 2008 Balladen om Ricky & Ronny – en popopera 3 oktober 2008 - 4 oktober 2008 Humorscen – december 11 december 2008 - 21 december 2008 Stadsteatern Klara Soppteater Krig och fred Tre systrar Kärleksköparen – Fröding naked Arsenik och gamla spetsar Anne Franks dagbok Nathan den vise Den allvarsamma leken Soffan – Seminarier Sagan om den lilla farbrorn Kvinnornas hämnd Cabaret Petra von Kants bittra tårar Fem gånger Gud Gabriel Vildanden Dramaten Hamlet Drottningens juvelsmycke Onkel Vanja Små äktenskapliga brott Bernardas hus Den fule Den ömhet jag är värd Upp i sadeln!

Love och cirkusfåglarna Kung Ubu

www.femtestatsmakten.se