Femte Statsmakten Sommarbilaga by Patrik Lythell

Femte Statsmakten

Sommarspecial

Sommarspecial www.femtestatsmakten.se

Ledare 3 Matilda Lann Sommarpresentation 4 Dante Thomsen Vem väljer årets sommarpratare? 5 Sebastian Mattsson Sommarpratare som har berört oss 6 Jessica S. Säll Från JMK till gatan: berättelsen om en blogg 8 Jessica S. Säll Sommarplågor – låtar som fastnar 9 Ella Rudberg Ta sommarens bästa bild 10

Peter Dovärn Krönika: Med vädret följer en hel mentalitet 11 Ella Rudberg Den gamle och ordet 12 Andreas Rågsjö Thorell Parkhäng, parkliv och parkteater 16 Yvonne Rogell Krönika: Gå och var glad, din jävel 18 Sebastian Mattsson En dag med Amin Roudi 19 Andreas Rågsjö Thorell Stockholmspoesi 22 Ella Rudberg

LEDARE //3 3

Sagosommar i city Soliga, strandiga, sandiga dagar är sommar. Jag älskar att fira midsommar och att festivala. Hittade apropå det min hopfällbara ”rockborste” från Hultsfred 2001 som jag bara inte kan slänga. Men sen finns det andra sommardagar som jag tycker precis lika mycket om. Spöregniga dagar, gärna med åska i luften. För i sommar ska jag göra något som jag har längtat efter i flera år. Ägna mina böcker extra mycket kärlek. Och då ska det helst inte vara för bra väder ute. På pappas vind finns gamla barnböcker som Lilla tiger och lilla björn och en hel uppsättning Kulla-Gulla. I min källare finns kilovis med pocket. En del kurslitteratur också. Så ska det givetvis inte vara. Jag klarar mig utan tv och behöver inget riktigt kök. Men mina böcker är min skatt. De ska finnas där jag är. På framträdande plats. Så i sommar ska det bli ordning bland Stieg Larsson, Dostojevskij, Marklund och Guillou.

om dagen och försökte förstå min smak. Det går inte riktigt. Jag sparar alla böcker jag köper, hittar, får, stjäl eller kommer över på annat sätt. Och jag mobbar ingen. Varken Hadenius & Weibull eller Danielle Steel. Det säger ju något om olika perioder i mitt liv. Förutom att läsa och montera bokhyllor kommer jag precis som alla andra att jobba i sommar. Det blir sommar i city. Äntligen. Jag har aldrig haft en citysommar. Inte på riktigt. De senaste åren har jag kört restaurangsvängen. Skärgårdskrog i all ära, men inte varje dag i fyra säsonger. I år blir det äntligen tidningsjobb i stan. Men hösten kommer smygande så småningom och då blir det Metro för mig. Så nu tackar jag för det här året och önskar er alla en sagolik sommar!

Jag samlar lite i smyg så där, men helt utan struktur. En av mina närmaste vänner stod framför min bokhylla här

MATILDA LANN

Chefredaktör & ansvarig utgivare matilda.lann@femtestatsmakten.se

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Chefredaktör och ansvarig utgivare Redigeringschef och redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Webbredaktör

TEXT: Andreas Rågsjö Thorell, Dante Thomsen, Ella Rudberg,

Matilda Lann

Jessica S. Säll, Matilda Lann, Peter Dovärn , Sebastian Mattsson, Yvonne Rogell.

Caroline Åkerlund

FOTO: Axel Pileby, Caroline Åkerlund, Emelie Fågelstedt, Ella

Dante Thomsen Malin Österberg Minna Korsgren Sara Steinholtz Sparby Olof Adlercreutz Sebastian Mattsson Patrik Lythell

Rudberg, Karl Persson, Linda Ajax, Matilda Lann. REDIGERING: Caroline Åkerlund, Matilda Lann, Rebecka

Ljung, Joanna Davis, Dante Thomsen, Sebastian Mattson, Johanna Norrlin, Minna Korsgren.

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

TEMA

Sommar BORT MED KYLA, bort med tjocka otympliga plagg och

bort med snöslask. Efter en vargavinter utan dess like är det äntligen dags för sommaren att göra bejublad comeback. Det firar vi med att bjuda vår högt vördade läsarskara på den extra sommarbilaga du just nu läser. Vänder du sida kommer du att få stifta bekantskap med artiklar om sommarplågor, parkhäng och sommarpratare vi minns. Resultatet blir förhoppningsvis en lite lättare och lite roligare lektyr som med fördel njuts av i sällskap med ett glas iskall saft och en kanelbulle. SOMMAREN BLIR FÖR MÅNGA ett slags pånyttfödelse. Nå-

gra upplever den på festival, några i skärgården och andra på en av Stockholms fantastiska uteserveringar. Efter en bister vinter räcker blotta tanken på att sitta utomhus och äta lunch i skolskenet för att hjärtat ska göra volter. Det som tidigare känns tungt klarar man med en klackspark. För mig har sommaren nästan alltid inneburit festivalbesök. Då andra sökte sig utåt världens alla kanter och hörn sökte jag mig inåt till den lilla håla i Småland som är känd som Hultsfred. För mig blev festivalen en symbol för den frihet och sprudlande glädje som kommer som ett brev på posten när sommaren är i full blom. I flera år var min sommar inte komplett utan varma tält, ljummen öl, underbara spelningar och galna upptåg på campingen. Vad sommaren har i sitt sköte i år vet jag inte än men det jag kan säga med säkerhet är att jag kommer njuta av varenda sekund. FÖR OSS PÅ REDAKTIONEN innebär sommaren 2010 både

en ny början och ett avslut på det som varit. Tillsammans har vi jobbat oss igenom såväl höst som vinter och till slut den efterlängtade våren. Och visst är vi stolta över vad vi åstadkommit. Om några veckor står det klart vilka som kommer få en eftertraktad plats i nästa termins produktionsklass och snart rör sig ett helt nytt gäng i JMK:s korridorer. Men inte innan vi alla får ta del av vad sommaren har att bjuda på i form av sunkiga uteserveringar, strålande sol, flådiga glassdrinkar och nätter som ljusnar innan man lagt sig för att sova. Vi på Femte statsmakten önskar er alla en riktigt härlig sommar och inte att förglömma en njutbar läsning av denna redaktions sista produktion. TEXT Dante Thomsen FOTO Caroline Åkerlund

Vem väljer årets Sommarpratare? Spänningen är alltid stor innan listan på Sommarpratarna offentliggörs. Men vem är det som bestämmer vilka som får vara med på listan?

TEXT Sebastian Mattsson FOTO Pressbild/ Sveriges Radio

– Det var helt hysteriskt. Jag blev helt chockad. Så beskriver Bibi Rödöö sin första dag på jobbet som projektledare för Sommar i P1. Hon var medveten om att platsen som Sommarpratare var eftertraktad, men hon kunde aldrig ana hur stort trycket faktiskt skulle vara. För det är stort. Sommarredaktionen får dagligen samtal från människor som betraktar sina livshistorier som högst radiolämpliga. Det gäller för Bibi Rödöö och hennes kollegor att skilja agnarna från vetet. ARBETET MED URVALET börjar redan

i oktober. Då träffas Bibi Rödöö och resten av medlemmarna i Sommarkommittén över en flaska vin, oftast efter ordinarie arbetstid, och börjar bolla förslag fram och tillbaka. Stämningen är hög och forumet är öppet för alla namn som dyker upp. – Man börjar fundera kring de stora, de ouppnåeliga. Som Ingmar Bergman till exempel. Honom var jag tvungen att jaga i åtta år innan han tills slut ställde upp. Medlemmarna i den mytomspunna Som-

markommittén är utnämnda av Bibi Rödöö själv. Hon har valt ut personer bland anställda på Sveriges Radio som kan skylta med stora kontaktnät som spänner över flera olika sfärer. Meningen är att det slutgiltiga urvalet ska gå i mångfaldens tecken. Samtidigt finns det vissa som direkt diskvalificeras från urvalet: – Om det till exempel är en person som har guppat under täcket i Big Brother som vill vara med blir vi genast tveksamma. Man måste ha uppnått något, något riktigt. Om en person bara har hittat på galet effektsökeri så är vi inte intresserade, säger Bibi Rödöö. DET VIKTIGASTE KRAVET är enligt Bibi

Rödöö att man har någonting att berätta och att man kan berätta det. Ett krav som tydligen väldigt många känner att de lever upp till. Bibi berättar att det inte hör till ovanligheterna att folk kommer fram till henne på krogen och försöker charma till sig en plats i etern, eller att en självutsedd kandidat ”hälsar genom en vän” att intresset finns. Vissa går till och med så långt att de ringer upp redaktionen och

förväntar sig att bli uppskrivna direkt. Den typen av manöver har till exempel komikern Peter Wahlbeck stått för: – Han ringde in och ville vara med. Programassistenten som svarade kollade på listan och såg att han inte var med där. Han blev jätteupprörd. Helt vild. Började skälla ut assistenten som till sist fick nog och sa: ”Du, om du vill vara med i programmet – tror du att det är en sån bra idé att skälla ut mig då?”, berättar Bibi Rödöö och skrattar till vid minnet av historien. DET GÅR KANSKE ATT förstå Peter

Wahlbecks frustration när man hör Bibi Rödöö berätta om hur nyexaminerade Sommarpratare betygsätter upplevelsen: – De allra flesta är helt euforiska efteråt. De får ju en sådan respons. Folk skickar brev och kort. Thommy Berggren sa att ”här har man jobbat på teatern i flera år och folk skickar inga brev, men så ställer man upp i ett sketet radioprogram och så bara väller de in!”

Sommarpratare

Lena Andersson

som har berört oss

Efter 3074 sända program och 1792 berättare är Sommar i P1 en dundersuccé som fått smaka både ros och ris av sina lyssnare. Sommarpratare som Regina Lund och Filip & Fredrik har genererat lyssnarstormar vi minns och fortfarande talar om. Sommarprogrammets chef sedan 14 år Bibi Rödöö anser att ”det gäller att förvalta programmet och samtidigt förädla det”. TEXT Jessica S. Säll FOTO Sveriges Radio

När signaturmelodin Sommar, sommar, sommar ljuder i radion vet vi alla att det är dags för ännu en sommarpratare att ta plats i etern. Sommar i P1 har gått från att förmedla anspråkslös underhållning under semestern till att vara en kär svensk folktradition. – Programmet har skapat en lyssnarintegration utan dess like, många fler än alla andra sända program i Sveriges Radio, säger Bibi Rödöö och menar att man som

lyssnare skapar en relation till programmet. SKAPADE författaren och krönikören Lena Andersson stor turbulens med sitt program En ateists predikan om och med Jesus där hon under programmets gång kritiskt granskade Jesus och Bibeln. Programmet väckte häftiga reaktioner och Bibi Rödöö fick telefonsamtal från flertalet upprörda lyssnare som kände sig kränkta av innehållet. Pro-

grammet anmäldes till Granskningsnämnden och justitiekanslern men processen slutade med ett friande.

2005

– Trots att många lyssnare var förargade och chockerade fanns det de som såg programmet som befriande, säger Bibi Rödöö. EN ANNAN uppmärksammad lyssnar-

reaktion inträffade 2003 då Mustafa Can skildrade mödrakärleken med hans kurd-

Anders Wall, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, Mustafa Can och Regina Lund

iska mor i centrum. Han erhöll både Stora Radiopriset och Ikarospriset för sommarprogrammet dedicerat till modern.

sommarpratare lanserar sig själv, säger Bibi Rödöö.

gångar och motgångar han erfarit under uppväxten. Efter programmet mottog han över 6400 stycken lyssnarbrev.

NÄR KOMIKERDUON Filip & Fredrik

– Det var galet många som hörde av sig efter programmet med gråten i halsen, säger Bibi Rödöö. TROTS AVRÅDAN från producenterna

valde Regina Lund 2004 att endast spela låtar från hennes då kommande album Everybody’s Darling under hela programmet. Lyssnarna blev oerhört upprörda och hon ägnade en hel natt åt att besvara en ström av vredgade brev. – Att man känner ilska inför vissa program handlar många gånger om att en

skulle sommarprata 2007 om första gången de reste till USA tillsammans hade Bibi Rödöö garderat sig för häftiga reaktioner. Emellertid visade sig kritiken bli nådig och rörde sig främst om deras liberala drogsyn. – Och förstås att de har ett sånt ”jävla” språk, säger Bibi Rödöö. DEN SOMMARPRATARE som kanske

hittills har berört lyssnarna mest är finansmannen Anders Wall som 2009 berättade om sina barndomsprövningar, fram-

– Lyssnarna gillar ofta program som man blir berörd av, säger Bibi Rödöö och påpekar vidare att när sommarprataren kliver ut ur sin vardagliga roll berörs man som lyssnare. – Antingen hör man av sig och säger att det här var det bästa jag hört eller så säger man att det var den värsta dyngan jag hört, säger Bibi Rödöö.

Från JMK till gatan

– berättelsen om en blogg Josefin och Emelie i sina roller som gatumusikanter.

Ett projektarbete som började som en blogg om livet som gatumusikant på Stockholms gator visade sig mer lönsamt än väntat för Emelie Fågelstedt och Josefin Hagström. Nu är de ansvariga för arrangemanget SM för gatumusikanter. ”Har man fått en bred utbildning så vill man prova TEXT Jessica S. Säll på många olika saker”, säger Josefin Hagström. FOTO Emelie Fågelstedt Onsdagen den 5 maj höll JMK-studenterna Emelie Fågelstedt och Josefin Hagström en föreläsning för 50 företagare i Mariefred. Föreläsningen handlade om SM för gatumusikanter, en tillställning som kommer att hållas i just Mariefred den 14:e augusti, 2010. Evenemanget har tjejerna styrt upp på egen hand.

– Det var ett positivt bemötande från folk som lyssnade, nästan bara leenden, säger Emelie Fågelstedt.

I DELKURSEN Digitala medietillämp-

– Man har någon att luta sig mot hela tiden, om jag varit själv hade jag kanske inte gått ut själv och ställt mig på gatan, säger Emelie Fågelstedt.

ningar som ingår i Medieproduktionskursen på JMK gick ett av delmomenten ut på att man skulle använda sig av ett IT-verktyg, exempelvis bloggar, vid publicering via nätet. – Vi ville göra något aktivt, något ute på gatan, säger Emelie Fågelstedt och beskriver att det var så de kom fram till gatumusikantbloggen. TILL EN BÖRJAN gick de själva runt på

gatorna i Stockholm och spelade på sina gitarrer. De laddade sedan upp sina spelningar på bloggen ”Gatumusikanterna. se”. På tio veckor lyckades de tjäna ihop 86 kronor.

DE LYFTER SAMTIDIGT fram fördelen

med att ha varit två om bloggen och på så vis kunnat hjälpa varandra och bolla idéer sinsemellan.

TVÅ MÅNADER efter startandet av blog-

gen fick de förfrågan om att vara delaktiga i arrangerandet av gatumusikant-SM. De tog då på sig ansvaret för hela projektet, för reklamen och marknadsföringen av evenemanget. – Lokalpressen har verkligen varit entusiastisk, eventet är ju en positiv aktivitet för Mariefred, säger Josefin Hagström och menar att tanken är att SM:et ska bli en återkommande företeelse.

FÖRHOPPNINGARNA ÄR ATT de ska

värva 50 gatumusiker till tävlingen och ytterligare 1000 besökare till själva tillställningen. – Tanken är att folk som är gatumusikanter på riktigt ska vara inbjudna att delta, men självklart gäller det andra som också spelar musik och vill delta, säger Josefin Hagström. HUR SER FRAMTIDEN UT för er efter

SM för gatumusikanter? – Vi har blivit kontaktade av ett IT- och medieföretag som kommer att börsnoteras i höst där vi kommer att vara webbansvariga, svarar Emelie Fågelstedt, och tillägger: – Man inser att det man har lärt sig i skolan har varit till hjälp och att det vi övat i klassrummet är samma saker som man har nytta av i verkligheten.

Sommarplågor – låtar som fastnar

Vissa typer av låtar är vanligt förekommande under sommartid, vilket har blivit så pass sedvanligt inträffande att dessa låtfenomen har kommit att kallas ”sommarplågor”. Har en låt en somrig touch, är lättrallig och lite cheezy har den stor chans att bli årets sommarplåga. TEXT & FOTO Ella Rudberg Sommar, sommar och sol, med havet och vinden med doft av kaprifol, hemsöks vi alla av ett fåtal låtar liknande de från fjol. ”Årets sommarplåga” stämplas dessa låtar med, efter att ha spelats extra mycket i radio, på klubbar, ljudit från högtalare på studentflak eller hörts visslats på gatan. Signifikativt för dessa låtar är den trallvänliga melodin, simpla låttexten och förmågan att etsa sig fast i huvudet. Det råder i slutet av sommaren sällan tvivel om vilken eller vilka hits som gjort sig skäl att utses till årets sommarplåga. Men vad gör egentligen att dessa låtar blivit utsedda till årets sommarplåga? Linda Nordeman som är musikredaktör på P3 menar att det som gör en låt till en sommarplåga är att den först och främst måste ha en hitkänsla.

Är sommarplågor ett fenomen som uppkommit av sig självt, eller produceras låtar enbart i syfte om att bli sommarplågor? – Ingen aning faktiskt. Men, det är bara titta på hur man lever, folk tycks vara mer mottagliga för dessa låtar på sommaren. Sedan väntar många skivbolag med vissa låtar för att se över marknaden, vissa sound funkar bättre på sommaren. Det är nog lite kopplat till känsla. Skivbolagen kan ringa till oss och säga något i stil med ”Vi tänker oss den här låten på stranden” eller ”Vi tänker oss den här låten när man går och käkar glass på stan”… Så skivbolagen spelar alltså på att en låt ska bli en sommarplåga? – Ja, absolut, svarar Linda Nordeman.

– Generellt sett har de flesta sommarplågor en somrig touch, antingen kan de vara i stil med Jason Mraz lättralliga ”I’m yours”, men inga tunga ballader. Eller så är de mer partyhits: tokiga och röjiga, säger Linda Nordeman.

Varför tror du det kommer sig att just sommardängor sällan är djupa och oftast så trallvänliga? – Fast, det är nog inte bara sommarplå-

gor, tänker man efter så kan du höra hits året om som kan låta väldigt cheezy, men det är nog lättare att komma undan med att gilla det på sommaren, då det förekommer mer partyn, spex och glada studenter. De trallvänliga hitsen har ett gott klimat att frodas i då. Det blir mer och mer att skivbolagen också styr att de typer av låtar hamnar där. Sedan finns det även låtar som vi själva gjort till sommarplågor, till exempel ”Bailando”, som faktiskt inte alls kom på sommaren, påpekar Linda Nordeman.

Sommarplågorna vi minns

2006 Boten Anna - Basshunter 2004 Hej Monika – Nic and the family 1997 Bailando – Paradisio 1996 Macarena – Los del Rio 1994 GES – när vi gräver guld i USA 1991 Sommaren i city 1990 - Angel 1985 Opus – Live is life

Ta sommarens bästa bild

Systemkameror har blivit en populär sak på sistone. Men hur utnyttja den till fullo i sommar? Femte Statsmaktens egen fotograf, Karl Persson, bjuder på tekniktips och bra platser där man kan fånga den perfekta sommarbilden. TEXT Peter Dovärn FOTO Karl Persson

Under sommaren så lockas fotografen inom oss alla fram av värmen, den glada stämningen och den härliga solen. Flera av oss har även dyra systemkameror som mår direkt dåligt av att inte användas nu när vädret börjar bli alldeles underbart. Men var finns de bästa ställena att fota på i Stockholmsområdet och vad ska man ha i åtanke när man ska ta den perfekta sommarbilden? Femte Statsmaktens fotograf, Karl Persson, har såklart flera matnyttiga tips man ska tänka på. Angående den bästa platsen så rekommenderar han Djurgården. – Ska man ta en riktigt klassisk sommarängsbild i Stockholmsområdet så är det Djurgården som gäller, ingen tvekan om den saken, säger Karl Persson. Han tipsar även om en direkt plats där man kan fånga den rätta sommarstämningen. – Vid Djurgårdsbrunnsbron med överblick av Djurgårdskanalen kan man få

riktigt bra bilder. En solnedgång där är svårslagen om man lyckas fånga den.

använda då. Det kallas att man använder sig av upplättningsblixt.

ATT TA SIG LÄNGST upp på Drottning-

En annan sak att tänka på när man fotar under en solig dag är att ha ett så lågt ISO som möjligt. När det är välbelyst, som det oftast är på sommaren, behövs inget högt ISO-tal.

gatan för att sedan fota nedåt är ett bra ställe för sommarfoto i centrala Stockholm. Där kan man få med glada, solglasögonprydda människor i massor i sin sommarbild.

ETT SISTA TIPS från Karl Persson är att

Ett annat tips för bra bilder under sommaren är givetvis skärgården. Vaxholm, sommarens huvudstad, erbjuder enorma möjligheter för att få en bra bild. Glassätare, båtar, vattnet och staden i sig själv. Har man möjlighet till det så kan man även ta sig längre ut i skärgården till den mera orörda naturen. ETT MER TEKNISKT tips Karl Persson

har att ge är att använda blixt i starkt solljus när man ska fota porträttbilder. – Det låter helt sjukt jag vet, men faktum är att det blir så mycket skuggor under en solig sommardag att blixt är bäst att

fota i både med- och motljus, helt enkelt för att få en större variation i bilderna. Var även medveten om skuggorna som träd, människor eller byggnader kastar och använd dig av dem. Med dessa tips i bakhuvudet hoppas vi att fotografen inom dig har vaknat till liv, och att du ger dig ut i värmen för att fånga den perfekta sommarbilden. Tips för plåtning vid starkt solljus: • • • •

Använd så lågt ISO-tal som möjligt Använd blixt vid porträttfoto Ta bilder i både med- och motljus Tänk på ljus/skuggor och använd dig av dem

Med vädret följer en hel mentalitet

äderleken är som ett ständigt lotteri här i de övre breddgradernas oförutsägbara land. Att tala om väder faller innanför ramen för vad som anses vara ”typiskt svenskt”. Vi får aldrig nog av att tala om vädret i alla dess former. Vi är bra på att beklaga oss över det dassiga vädret, men också skickliga på att beundra och förundras över de spröda solstrålar som lyckats hitta sin väg genom tjocka murar uppbyggda av pessimism i dess renaste form - mörkret. Många från andra länder (vilket som helst utanför Sverige) säger att det är mörkt här under vinterhalvåret, det är nog därför de flesta av oss känner ett starkt tvång av att vistas utomhus och lapa sol så fort det är fint väder. Vi garderar oss för nedstämdheten som förväntas komma i samband med vintermörkret. Ja just det, för med vädret följer också förväntningar. Tänk bara på hur laddad sommaren och våren är med föreställningar om livets glada dagar. Trots att vi alla är väl medvetna om de skandinaviska vädergudarnas opålitliga humör (och dåliga humor), blir vi alltid lika besvikna när vädret sviker på midsommarafton. Det slår aldrig fel… Eller ja, det är väl just det det gör. Jag måste ändå beundra oss. Kalla oss naiva, men lite charmigt är det att vi aldrig slutar hoppas på det perfekta midsommarvädret – precis som det ska vara. Våra värderingar av vädret avspeglas i hur vi känner. Det är sällan någon kommer med ett genuint leende på läpparna, samtidigt som han beklagar sig över det dåliga vädret. Den som besviket kommenterar det ruttna vädret vill uppmärksamma omgivningen på sitt missnöje. För den smygemotionelle är vädret ett mycket användbart symboliskt instrument att förmedla känslor med. Vädret ställer krav på hur vi förväntas må. Eftersom klimatet har en så pass stark inverkan på vårt kollektiva mående är det inte konstigt att fenomenet ”vårdepression” fick just ett väderprefix. Under vår - och sommarhalvåret förväntas vi ansluta oss till den glada massan och glömma våra sorger. Men de som inte är glada då? Trots det förträffliga vädret. Otacksamma? En glädje som tillsynes verkar självklar att uppnå är inte en källa till lycka för alla, inte ens ytlig. Att inte känna den överoptimism som alla andra tycks dela kan för vissa ge starka känslor av utanförskap. Att tala väder är enligt vissa ett tecken på dålig fantasi – vad tjänar man på att konstatera något så uppenbart? Samhörighet med en hel mentalitet skulle jag svara.

KRÖNIKÖR /

Ella Rudberg ella.rudberg@femtestatsmakten.se

DEN GAMLE OCH ORDET HÅKAN LINDHOFF – PENSIONÄR I HÖST

Många studenter kallar honom ”stelbent” och ”paragrafryttare”. Tryckfrihet och etik är moment som han ofta plockar upp ur sin akademiska godispåse. Trots att Håkan Lindhoff ibland möts av en suckande kuliss är det den nära kontakten med studenterna som fått honom att stanna inom informationsforskningen i över trettio år. – Man håller sig lättare ung själv när man träffar unga människor. Det är alltid kul att bli utmanad av ungdomar. Jag har vänner som inte umgås med yngre människor. Jag upplever att de känns lite äldre. TEXT Andreas Rågsjö-Thorell FOTO Karl Persson, Arkiv

November 2009. Det är måndag klassen i Journalistisk produktion, sitter trötta samlade i den stora redaktionssalen för genomgång i redigeringsprogrammet Indesign. In kommer Håkan Lindhoff illröd i ansiktet. Sammanbitna käkar och ett ivrigt kliande i skägget. Han ber om ordet. – I fredags hade min kollega Mats Nörklit gett er tillåtelse att dricka öl här. Utan att fråga mig. Jag litar fullt på Mats omdöme och Folk- och försvarsövningen hade gett flera bra resultat. När städaren kom in hit i morse stank det öl. Det låg buteljer i källsorteringen och i taket var det rödvinvinsstänk. Och ni hade poppat popcorn. Det hade kunnat börja brinna här. Jag blir så jävla besviken. HÅKAN LINDHOFF VÄXER upp i ett

medelklasshem på Kungsholmen och Långholmsgatan. Pappan är revisor, mamma hemmafru. Tillväxtens folkhem blomstrar och i skolan är Håkan flitig.

Till Handelshögskolan i Stockholm kommer Håkan efter gymnasiet. Här hamnar han snarare på grund av betygen än ett brinnande intresse för ekonomi. Efter examen 1966 forskar han vidare på institutionen. Han intresserar sig allt mer för de röda vindarna som blåser. På den karaktäristiskt blåa Handelshögskolans kommunikationsavdelning tillhör han en öppet vänsterradikal fallang. Det är högt i tak och det konservativa kollegiet accepterar att Håkan med röda kamrater koloniserar institutionen med vänsteridéer. Håkan Lindhoff minns 1968: – Det var en fantastisk tid. Här fanns ett stort samhällsengagemang som väcktes av de orättvisor som fanns. Samtidigt närdes många egon under den här tiden. Idag är det många i 68-rörelsen som jobbar som bankirer med feta löner och röstar blått. Sen finns det dem som faktiskt har sinnet i behåll. Jag tillhör den senare kategorin, skrattar Håkan Lindhoff.

HÅKAN RÖKER PIPA och odlar mus-

tasch. Skägget ska han komma att bära under flera epoker livet igenom. Under sent sextiotal träffar han en tjej som umgås i journalistkretsar. Samtidigt arbetar han och kollegorna på Handelshögskolan frekvent med statliga utredningar, bland annat högeromläggningen 1969. Men han tycker att ämnet företagsekonom börjar utvecklas till ”en ganska slabbig vetenskap”. Hans intresse för kommunikationsforskning intensifieras. Håkan känner sig malplacerad i korridorerna på Handelshögskolan. Plötsligt dyker möjligheten upp. En vän berättar om en ledig tjänst på Mittuniversitetet i Sundsvall. Man vill bygga upp en utbildning i informationskunskap. Håkan är inte sen att tacka ja. Följande år 1979 beslutar den blåa regeringen på initiativ från Folkpartiet att instifta en Journalisthögskola i Stockholm. Till lokalerna i Marieberg och Svd-huset kommer Håkan Lindhoff snabbt.

HÅKAN LINDHOFF • Är 66 år och bor i Hägersten söder om söder. • Röker Prince, men började med John Silver. • Skaffade mustasch 1966 och bar den stolt på barrikaderna 1968. • Hade ett ”jävligt vilväxt skägg” kring 1970. När han såg kort på ansiktet tänkte han: ”Jag kommer att bli lynchad”. • Gillar ironi. Men tycker det är för känsligt för att använda på jobbet. • Har två barn och är gift med samma fru sedan 1971. • Kommer ta en lång skärgårdssemester i sommar. Med många dopp i det blå. • Tycker att jobbet har tagit för mycket tid. • Tror att hans fru inte tycker att Håkan varit hemma tillräckligt ofta.

– Studenterna på den här tiden hade höga ideal. Det fördes många intressanta diskussioner som jag kommer ihåg än idag. Men de var också enormt uppfyllda av sig själva. När vi började utbilda studenter i informationskunskap på skolan ignorerades de av journaliststudenterna. Dom ansåg att informationskunskap var fiendeland. SOM LÄRARE TRÄFFAR Håkan en ung

Bo Mårtensson (numera forskare på JMK). Håkan beskriver Bo som engagerad och ambitiös. Håkan och Bo skulle bli parhästar i flera decennier. Från början fungerar Håkan som Bosses mentor. Senare utvecklas både vänskap och allians. Enligt Håkan Lindhoff har duon agerat medlare i flera infekterade konflik-

ter på institutionen. Strider som nådde sin kulmen på 80-talet. Ofta fick Håkan Lindhoff hård kritik från både kollegor och studentkåren för att han inte tog en tydligare ställning. Håkan menar att beskrivningen av de vattentäta skotten mellan informationsavdelningar och journalistkåren är en onyanserad bild. – Det är naivt att definiera källor som fiender. Dom sitter på kunskap som journalisterna behöver förenkla och förmedla till en bredare publik. Sen kan man som journalist aldrig släppa källkritiken. UNDER HÅKANS ÅR har JMKs resur-

ser till studenterna i praktiskt journalistik sinat. Som mest har institutionen examinerat 80 studenter i praktiskt journalistik

per år. Håkan ser Journalisthögskolans tidigare studierektor Lars Furhoffs död 1986 som en symbolisk vändpunkt för institutionens vägval. Institutionen för informationskunskap och Journalisthögskolan omvandlas till JMK och MKV 1989. Det är de praktiska utbildningarna som har får lida med avskedade lärare, färre platser och en allt mer knaper utrustningsarsenal. Håkan tar också själv på sig en del av skulden. I slutet av 90-talet arrangerar Håkan Lindhoff en kurs i ekonomijournalistik. Gästföreläsare, utbytesresor och tätt mellan lektionerna. Utbildningen var påkostad. Idag tycker Håkan att han inte förvaltade anslagen på ett optimalt sätt. Under tiden efter millennieskiftet blir den teoretiska delen alltmer dominerande. Håkan Lindhoff anser dock att grundkursen i journalistvetenskap är nödvändig för blivande journalister. – Som journalist behöver du en bred grund och stå på. Därför är det bra att få en översiktlig beskrivning om hur det ser ut där ute. När jag träffar på gamla studenter som jag haft upplever jag ofta att det är minnena från seminarier och förläsningar som sitter kvar. NU SKRIVS DET sista kapitlet i sagan om

Håkan Lindhoffs långa gärning på JMK. Eller inte? På plan fem tror Håkan att det pågår diskussioner om den avgående rektorn kommer att få ett stående arbetsrum i korridoren likt Torsten Thurén. Håkan

hoppas på hyllning. Men många undrar. Arga mail och upprördhet över alla tomma bänkrader på allmänna föreläsningar. Vissa lärarkollegor beskriver Håkan Lindhoff som en person som aldrig viker sig för sin egen sanning. Kanske finns här en rädsla över att lämna bygget. Sammanfattningsvis kan Håkan Lindhoff beskrivas som notoriskt engagerad. Men varför

blev han inte journalist? – Jag tror att jag besitter många kunskaper som hör ihop med journalistyrket. Jag har en god verbal förmåga och en hög stresstålighet. Jag kan improvisera. Jag skulle säkert passa inom etermedier. Men slumpen gjorde att jag hamnade här. Jag hade två barn att försörja och tyckte det var för kul med forskning.

HÅKAN LINDHOFF KOMMENTERAR H08jps Facebookbråk våren 2009: En student smutskastar en annan på Facebook under praktikhetsen. Parallellt skapar en annan en falsk profil för Carin Mannberg- Zackari. Håkan kallar till extra insatt förläsning. Ingen får lämna salen. ” Jag blev beordrad att hålla en extralektion. Deras beteende hade varit förjävligt. Det blev en ganska obehaglig debatt. Där vissa studenter aggressivt undrade. Vad har du för rätt att samla oss…” Popcornincidenten november 2009.: H09jp har fått tillåtelse av läraren Mats Nörklit att stanna kvar och dricka lite öl bland borden i cafeterian. Många blir berusade. Andreas Rågsjö Thorell stannar kvar sist med tre andra. Kvartetten lämnar utan att städa. Håkan Lindhoff blir besviken och varnar om böter. ”Som studierektor får man ta en hel del skit. Man måste rycka in. Man blir besviken. Samtidigt var man ju full själv och hade roligt.” Praktikmailen inför h08jps praktik hösten 2009: Utan studenternas vetskap mailar Håkan Lindhoff och kollegan Carin Mannberg-Zakari en uppmaning till höstens praktikplatser. De kommande praktikanterna ska inte erbjudas vikariat

DET ÄR STUDENTERNA han kommer att sakna. Under åren har mer än 1000 elever passerat. Långtifrån alla har gjort karriär som journalister. Håkan svarar instinktivt på frågan om vad jag behöver som journalist:

– Var nyfiken, ha tålamod och se till att de inte korrumperar dig.

under perioden för den avslutande kursen i medieetik. Det hela slutar med en artikel i tidningen Journalisten och en klass som börjar tappa förtroende för institutionen. ”Det var inga nyheter. Men jag hade kunnat skött det hela smidigare. Jag visste inte vad det här skulle få för konsekvenser. Men redaktionerna ska inte locka med vikariat och hindra våra studenter från att avsluta sina studier. Det står jag för än idag.” Kavajen: Håkan Lindhoff har de senaste tre åren konsekvent gått klädd i kavajer och skjortor. Secondhand kläder inköpta av frun eftersom Håkan inte gärna botaniserar bland textilier. Han föredrar grövre material som Tweed- och Manchestertyg. ”Det är jävligt praktiskt. Man kan ha grejer i fickorna.” Etiktjatet: Som student från grundkursen känner du igen dom. Håkans föreläsningar om de etiska spelreglerna och den svenska Tryckfrihetslagstiftningen. Overheader med stolpar som återkommer med jämna mellanrum möttes med suckningar och fikarastsmanfall under höstens lektioner för h09jp. ”Jag tror att en etisk drivkraft måste finnas hos en journalist. Utan etisk styrka är det lätt att gå vilse. Jag är inte religiös.”

Parkliv, parkhäng, parkteater TEXT Yvonne Rogell FOTO Linda Ajax

Stockholms parker var förr reserverade för kungligheter men nu får både folk och fä roa sig däri. Att slå sig ned i en av dessa gröna oaser med några vänner, en filt, lite picknick och kanske en flaska vin eller några kalla öl är ett enkelt, billigt och trevligt nöje. OM MAN VILL kan man spela brännboll

eller kubb. Skulle det ha blivit för mycket av kubbkastandet och bollslagandet genom tiderna så ta med ett Twister-spel och sätt er uthållighet och vighet på prov! Eller varför inte gå på lina? Stockholms outdoor- och klätterfolk håller ibland till i parkerna för att öva upp balanssinnet på så kallade slacklines. ANDERS LINDBERG,

avdelningschef för Parkmiljögruppen norra innerstaden tipsar om Spökparken vid Drottninggatan och Glemmes terrasser i Vasaparken som väl värda besök. I Vasaparken kan man hitta kvällssol såväl som bollplan och lugnare platser att vila på.

– I alla våra parker ska man kunna hitta lek, spel, ro och vila. Allt ska kunna försigå, säger Anders Lindberg.

lenniumtriologins spår. Vandringen arrangeras av Stadsmuseet och kostar 120 kronor.

FÖR DIG SOM HELLRE får underhåll-

– Den turen är verkligen jättetrevlig. Det är intressant och spännande, mycket är på Södermalm och triologins handling blandas med Stockholms historia så till slut vet man inte vad som är verklighet och vad som är påhitt.

ningen serverad rekommenderas Parkteaterns föreställningar som alltid har fri entré. Var på plats tidigt om du vill se bra och ta gärna med filt och kanske ett paraply – det är ju trots allt Stockholm vi talar om. Sommarens program släpps 20 maj.

SKULLE STOCKHOLM trots allt tråka ut PÅ STOCKHOLM TOURIST CENTRE

vid Kungsträdgården säger Stefan Pettersson att skärgården alltid är ett populärt turistmål i Stockholm och rekommenderar båtluffarkortet som kan köpas av Waxholmsbolaget. – Man tar sig ut och öluffar helt enkelt, ett jättebra tips. Kostar 420 kronor, gäller i fem dagar och då får man åka vart man vill. STEFAN PETTERSSON rekommenderar

även en stadsvandring som följer i Mil-

en – åk på cykelsemester till Åland. Det går att ta sig till Grisslehamns färjeläge med SL och båtiljetten t/r för studenter kostar från 30 kronor. Väl framme är det bara att börja trampa, ta med er tält och torrmat (typ soppor, pasta, nudlar) så kommer semestern inte kosta mer än vanligt leverne. FÖRKÄRLEKEN TILL HAVET är stor

bland stockholmsborna och de som turistar i staden. Och vem kan klandra dem när vattnet glittrar blått mellan de tusentals öarna? För den som är villig att betala

BÅTGUIDE Räkbåt: kan bokas med Strömma Kanalbolag eller M/S Vindhem. Pris från 260 kronor. Brunchkryssning: Avgår från Strandvägen lördagar och söndagar. Pris 430 kronor för tre timmar. Bastubåt: Bokas exempelvis på stockholmsbastuflotte.se eller liveit.se. Pris från 4900 kronor för två timmar. Båtarna rymmer 10-20 personer. Ribbåt: Bokas exempelvis på allabla.se, ribcharter.se eller ribsightseeing.se. Waxholmsbåt: SL:s biljetter gäller inte på Waxholmsbolagets båtar. Enkel resa från Strömkajen 90 kronor.

och skärgården lockar några hundralappar för en dagsutflykt finns ett stort utbud av båtturer att välja emellan. Vad sägs om räkbåt, bastubåt eller en renodlad brunchbåt från 30-talet? – Räkfrossan och brunchkryssningen är väldigt uppskattade. Speciellt brunchkryssningen som går året runt i stort sett utan marknadsföring, vi har väldigt många återkommande gäster, säger Magnus Krantz, produktchef på Strömma Kanalbolag. HÖGSÄSONGEN FÖR dessa kryssningar

är generellt maj till mitten av september. Riktigt fina vårdagar kan det vara, som Magnus Krantz uttrycker det, knökfullt på brunchkryssningen. Onsdagar och torsdagar under senare delen av maj fram till midsommar triumferar räkbåten och det kan inte framstå som någon nyhet att svenskar gillar räkor. Faktum är att det är främst svenskar och inte så många turister som åker på denna kryssning. Brunchkryssningen, som är mer popu-

lär hos turisterna, tar dig ut till Vaxholm och i buffén ingår olika sorters sill, lax, potatissallad, grönsallad, bacon, janssons frestelse, prinskorv, hembakt bröd och mycket, mycket mer. Spara lite plats för ost- och dessertbuffén som är minst lika stor den. BASTUBÅT ÄR NÅGOT för den som gil-

lar att svettas. Samla ihop ett gäng och dela på notan som annars kan kännas ganska saftig. På vissa båtar erbjuds tillval som karaoke, vattenskoter eller vattenskidåkning samt mat, dryck och tilltugg. Båtarna rymmer grupper på 10-20 personer och det vanligaste är att badlakan ingår. LITE FART OCH FLÄNG blir det med

ribbåtarna. RIB står för Rigid Inflatable Boat och som namnet antyder rör det sig om en gummibåt med hårt skrov. Båtarna är minst sagt snabbgående – vissa kommer upp i 60 knop. Välj mellan en sightseeing i Stockholm eller en tur ut i skärgården. Bland annat kan man åka till

Bullerö och besöka konstnären Bruno Liljefors jaktstuga som numera är ett museum. VILL DU STANNA lite längre i skärgården

finns såklart även de traditionella Waxholmsbåtarna. Fina turer kan förslagsvis gå ut till Grinda. Resan tar inte mer än två timmar och väl framme går det att hyra kajaker antingen en hel eller halv dag. Sjökort, flytväst, kapell och paddel ingår i priset. – Det finns mycket fin natur på Grinda och många fina promenadstråk som Grindastigen till exempel. Man kan spela boule och kubb eller bara läsa en tidning, sola och koppla av, säger Camilla Bring på Grinda Wärdshus.

Gå och var glad, din jävel!

Man ska som bekant akta sig för att generalisera, men jag tror trots allt att man kan peka på två saker som förenar det svenska folket: hatet mot TV4:s Patrick Ekwall och den odödliga, ständigt närvarande kärleken till sommaren. Och medan TV-tittarna tvingas stå ut med Ekwall i princip året runt, så begränsar sig tidsluckan ämnad att ägna sig åt passionerad sommardyrkan till ungefär tre månader. Under de här månaderna cirkulerar genomsnittssvenskens liv kring en enda sak: just det – sommaren. Alla drömmar, ambitioner och planer involverar på ett eller annat sätt sol, bad, långa utekvällar, dråsiga parkvistelser och allt annat som ingår i en typisk ”svensk” sommar. Och det här stör mig. Jag har inget problem med aktiviteterna i sig – det finns få saker jag njuter mer av än en lat eftermiddag i en hängmatta i sällskap med en bok, eller långa promenader längs stadens gator i temperaturer som inte leder till att man i sin köldslagna, huttrande och hopkurade gestalt börjar likna en crackmissbrukare på väg mot ett återfall. Allt det där är jättebra. Det som stör mig är den kollektiva hypen som hemsöker hela vårt land under tre månader i sträck (ännu längre i och med att uppsnackandet av sommaren inleds någon gång i februari). Sommaren har den unika förmågan att kunna knuffa bort alla andra potentiella samtalsämnen från tapeten. Så fort de första solstrålarna gör sig påminda slår en switch om i svenskens huvud, och från och med den stunden fram till att löven ändrar färg existerar ingenting annat i hans eller hennes universum. Stryk förresten det där med solstrålarna, för svensken har betydligt slappare kriterier än så. För när det är sommar så är det sommar. Det spelar ingen roll om inte vädret följer schemat. Om så solen slocknade och hela världen försänktes i en ny, skoningslös istid, där allt växtliv förintades och alla världshav förvandlades till enorma isspeglar, så skulle vi ändå kunna åka ner till Långholmen på en valfri juniförmiddag för att kolla på hur blåfärgade Stockholmare bredde ut sina picknickmattor och med fingrar när som helst redo för amputation krampaktigt letade sig fram till sina Bob Marley-spellistor på Spotify. Det är en naturlag lika pålitlig som allt Newton någonsin kunde tänka sig. Men det kanske är att betrakta som en frihetshandling. Ett folk som är belägrat av kylan större delen av året kanske måste slå sig fria då och då. Även om solen inte är med på leken. Jag önskar bara att jag slappa höra om skiten.

KRÖNIKÖR /

Sebastian Mattsson sebastian.mattsson@femtestatsmakten.se

En dag med

Amin Roudi TEXT Andreas Rรฅgsjรถ-Thorell FOTO Axel Pileby

Allas vår Cafékille, Amin Roudi, lovar att bli bättre nästa år. Han vet att många studenter tycker att hans utbud är trist. – Jag lovar att bli bättre till nästa år. Det här var ju bara mitt första år. Nu har jag bättre koll på vad folk vill ha. I höst väntas tillskott i glasmontern. Ett fylligare utbud av mackor, spännande pastarätter och en Amin som drar oftare på smilbanden. För den Amin JMK-studenterna har lärt känna under läsåret har varit ganska trött. VID FEMTIDEN ringer väckarklockan i

Vallentuna. En förbannad Amin kliver ur sängen. ”Det är bara att bita ihop”, tänker han som avskyr tidiga mornar. På pendeln slumrar han till ibland. Han har inte hunnit äta någon frukost. Nu passar han på att få lite vila innan det är dags att ta på sig blåstället och knyta nävarna för ännu en dag bland journalistdrömmare. – Det är tråkigt att gå upp tidigt. Det värsta är vintern. Jag gillar ljus och värme. Men man måste sköta jobbet, säger Amin med eftertryck. KLOCKAN ÄR SJU och Amin har kom-

mit till ett tomt JMK. Här blir det frukost, funderingar och förberedelser. Amin är

född i Iran och kom till Europa och Holland 1992. I ungdomen drömde Amin om att bli fotbollsproffs. Ajax-matcher såg han titt som tätt. Amin ville bli en snabb ytterforward à la Marc Overmars. Efter ett tag förstod han att konkurrensen var för hård. Fotbollen är fortfarande passionen i Amins liv. Enda sen han som trettonåring fick en halsduk är gudinnan Zlatans Barcelona.

kvar och frågor om krita är fenomen Amin Roudi hatar. – Man kan inte ta varor på Konsum och komma tillbaka någon annan dag för att betala. Man kan inte heller räkna med att jag ska plocka upp folks matrester eller diska deras smutsiga tallrikar. Jag blir förbannad, säger Amin. LUNCHTID OCH AMIN får hålla ögonen

– Jag älskar dom. Kärleken växer för varje dag. Det är inte fotboll. Det är kärlek. Timmarna går. Dom första studenterna dimper sömndrucket in strax innan nio. Kaffe, Cola och Kexchoklad. Alla kioskvältare i Amins skafferi. Amin springer titt som tätt mellan kaffebryggaren och diskstället. Förra sommaren fick han ett samtal från en kompis. Då jobbade han som lagerarbetare på transportföretaget TNT. Att börja jobba i JMK: s cafeteria var en möjlighet att bryta tristessen. Amin tvekade inte en sekund. Idag, med några månader bakom sig är han lite besviken på studenterna. Disk som lämnas

öppna. Det blir snabbt kö och många beställningar skrivs upp på Amins långa lista. Mellan varven hinner han snacka lite boll med intresserade studenter. Amin gillar lunchen. Kontakten med människor är det som gör jobbet betydelsefullt. Efter lunchen är det mest en transportssträcka mot dagens ända. Samtal till morsan och brosan, tidningsläsande och godistuggande. Ibland tittar han på planschen över Barcelonas fotbollsgud Lionel Messi. Vid fem styr kosan hemåt efter ännu en dag i mediefabriken. John Blund kommer vid 23.00.

Fakta om Amin Roudi Har en tatuering... på vaden. Ett Barca-märke i blått och rött. Bästa tips... ”Köp en fralla och kaffe. 20 spänn är ett bra pris.” Kommentar till dom höjda priserna... ”Nästa år blir vissa saker billigare andra dyrare.” Största fotbollshjälte genom tiderna... är Edgar Davids (Ajax och Holland m.fl.). Amin fyller 30 år... den 23 september!

Stockholmspoesi STOCKHOLM – en stad som

under sommaren frodas i färg och lyster Snötäckena smälter och dumpas i Mälaren så dyster STADEN BRILJERAR med

byggnader så vackert polerade Victoria och Daniel inför bröllopet så lyckligt poserande

TEXT & FOTO Ellla Rudberg

MYNDIGHETER får fullt upp

FÖR PARTPRISSEN

med tillståndsdelegering Alla restauranger och fik vill ha uteservering

finns Stureplan att bevista där den som inte känner vakten bör stå på lista

SOFOS GATOR fylls av cafén och nischade boutiques Där fyndar de som tröttnat på Earl Grey och Kicks

STUDENTER KAN iakttas

FÖR DEN BEKVÄME

MER FINNS att upptäcka

från stadens alla delar När de i sökandet efter varandra berusat skelar

Strindbergs huvud där på Drottninggatan hänger och dinglar Tittar fördömande på dem som berusat nerför gatan vinglar Observatorielunden är en levande park Där man kan rasta hundar, skejta och hitta knark

finns Östermalms lugna gator Där flockas gubbsen och arga ragator

i vårt storstadsmetropol Åk med båt över snuskMälaren för att nå ditt mål

23 Sessan och Daniel ska äntligen med sitt bröllop komma till skott Då är det viktigt att Stockholm rustas upp likt vårt gigantiska slott

Om sommaren blir Vasastan raggarnas häng Lämnar spår med sina bilar och flockas i gäng

Rök stannar kvar likt en dramatisk ridå Brända däck lockar nyfikna ögon att se på

Om sommaren blir många stockholmare cyklister Deras civila olydnad retar gallfeber på billister

Sergelfontänen med sitt porlande vatten så vacker Väntar på galna studenters kommande attacker