Femte Statsmakten no.2 2009 by Patrik Lythell

Femte Statsmakten

2#2009

Femte Statsmakten

2#2009 www.femtestatsmakten.se

Ledare 3 Åsa Secher Tema: Journalistik vs pr 4 Journalistik och pr - att blanda eller inte blanda 6 Jessica Stenssll och Iman Muhamad Öppenhet viktigast för Patrik Westander 8 Sari Vettenranta Krönika: Jag vägrar välja sida 9 Carolina Palmqvist Bemanningsföretagen inom media 10 Matilda Karlsson Sverige fullt av medieutbildningar 12 Moa Jörnmark Profil: Kristina Ebenius14 Monica Karlstein Stipendium öppnar för spännande möten 20 Malin Österberg Slopat kårobligatorium hotar kärnverksamheter 22 Christofer Olsson Krönika: Journalism blir surrealism 23 Sari Vettenranta “Frilansandet är ett vaccin mot bitterhet” 24 Fotini Katriou

Sommarjobbsakuten 26 Sandra Lång Hyreshöjning tvingar JMK att spara 28 Minna Korsgren Förslag om två års låsta studiemedel 29 Jim Jonsson Krönika: Vad klassas som diskriminering? 30 Julia Baez En dag med: Merja Ellefson 31 Malin Österberg Så får du resereportaget publicerat 34 Minna Korsgren JMK-dagen 35 Fredrik Nilsson Efterlängtad releasfest för JMKTV 36 Åsa Secher Prisas för att ge röst åt de röstlösa 38 Monica Karlstein Kultur i siffror 39 Jim Jonsson Chefredaktören som reser vart han vill 40 Monica Karlstein Säsongen i fara för JMK Junited 42 Andreas Rågsjö

Att välja sida

Den ännu en gång uppskjutna ubildningen i medieproduktion väckte diskussion på JMK, både bland lärare och studenter. Kan man utbilda pr-konsulter under samma tak som man utbildar journalister? Kan samma lärare föreläsa för journaliststudenterna om hur man bäst genomskådar lobbyisterna och för medievetarna om hur man bäst får journalisterna att skriva det man vill? Många frågor uppstod. Det återstår att se hur konstellationen kommer att se ut på JMK. Men snacket och oenigheten fick oss på Femte statsmakten att fundera över det där med pr och journalistik. Är de motpoler eller komplement? I det här numret har vi ägnat just den diskussionen lite extra utrymme. Vi har också valt att ge medieoch kommunikationsvetarnas planhalva lite extra mycket utrymme. För tro det eller ej, men alla som läser på JMK vill inte bli journalister. Till alla de som hade satt sitt hopp till medieproduktion på JMK bjuder Femte statsmakten därför på en tröstguide till praktiska medieoch kommunikatonsvetarutbildningar runtom i landet. Profilintervjun det här numret är Kristina Ebenius. Ung men ändå erfaren, driven men ändå ödmjuk.

3 LEDARE //

Idag är hon europachef för pr-byrån Schwartz and communications. Men vi har också träffat chefredaktören för resemagasinet Tobias Larsson. Killen som tidigt visste vad han ville. Foto: Carolina Palmqvist

utöver spännande intervjuer kan du i det här numret också läsa krönikor av tre av redaktionens begåvade skribenter, uppdatera dig om hur väl JMK-dagen föll ut, hur man lyckas som frilansjournalist och hur man ska göra för att få sitt resereportage publicerat.

Åsa secher

asa.secher@femtestatsmakten.se

Trevlig läsning!

Chefredaktör

Femte Statsmakten är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

Medverkande i detta nummer TEXT: Åsa Secher, Sandra Lång, Minna Korsgren, Iman Muhamad, Jessica Stensell, Jim Jonsson, Julia Baez, Malin Österberg, Fredrik Nilsson, Monica Karlstein, Andreas Rågsjö, Sari Vettenranta, Carolina Palmqvist, Matilda Karlsson, Moa Jörnmark, Christofer Olsson, Fotini Katriou FOTO: Carolina Palmqvist, Gustav Gräll, Åsa Secher, Rebecka Gordan, Helena Ohlson, Emma Härdmark, Joakim Lovén, , Fredrik Mårtenson, Fredrik Nilsson, Andreas Rågsjö, Monica Karlstein, Vagabond, Hammer & Hanborg, Mediakompetens, Fritidsresor, Langley Travel, SVT, Expressen, Stockholms kulturfestival

REDIGERING: Carolina Palmqvist, Åsa Secher, Sari Vettenranta, Malin Österberg, Minna Korsgren, Matilda Karlsson ,Ginopiero Bernardi Vega, Moa Ranung, Josephine Edberg, Susanna Persson Öste, Jennie Aquilonius

Redaktionsledning

Chefredaktör Åsa Secher Nyhetschef Monica Karlstein Redigeringschef Carolina Palmqvist & Dante Thomsen Nyhetsredaktör Susanna Persson Öste Featureredaktör Matilda Karlsson & Caroline Åkerlund Webbredaktör Patrik Lythell

ILLUSTRATION: Moa Ranung, Sandra Karlsson Vill du kontakta någon i redaktionen? Skriv då till: fornamn.efternamn@femtestatsmakten.se

TEMA

Journalist

6-7 Journalistik och pr - att blanda eller inte blanda. 8 Intervju med Patrik Westander 14-19 Profilintervju med Kristina Ebenius, europachef för Schwartz an 10-11 Bemanningsföretagen, vilka är de? 12-13 Guide till MKV-utbildningar i hela landet

tik vs PR

I höstas såg det ut som att kursen i medieproduktion äntligen skulle starta på JMK. Kursen i journalistisk produktion skulle få en motsvarighet anpassad till alla de som läser medieoch kommunikationsvetenskap. Men samma dag som antagnigsbeskeden skulle skickas ut, fick de sökande i stället besked om att kursen ännu en gång har skjutits upp. Besvikelsen var stor. Ungefär samtidigt blossade en diskussion upp om den förestående utbildningen och det eventuellt problematiska i att utbilda pr-konsulter och lobbyister under samma tak som journalister, dessa två yrkesgrupper som länge varit motpoler. Det fick oss i redaktionen att börja fundera. Hur viktigt är det egentligen att till varje pris hålla isär journalistiken och pr-verksamheten? Måste man välja sida, eller får man gå emellan? I det här numret kan ni läsa intervjuer med personer som har åsikter om hur tydlig gränsen egentligen bör vara mellan journalistik och pr. Och i väntan på den spännande fortsättningen kring medieproduktionsutbildningen på JMK så presenterar Femte statsmakten landets alla andra alternativ av praktiska utbildningar i medieoch kommunikationsvetenskap. Trevlig läsning!

nd communications Text: Åsa Secher Illustration: Moa Ranung

Journalis

- att blanda ell Medieföretagen skär ner och det kan göra det frestande att använda sig av snabba pressmeddelanden, något som glädjer pr-branschen. Men det finns de som tycker att journalistik och pr närmar sig varandra även på andra plan. Leif Ohlsson på Expressen och Anders Gratte på SVT är överens om att det är ok att ha arbetat inom båda branscherna, men att det är viktigt med tydllighet och öppenhet. TEXT Iman Mohamad FOTO Pressbilder Expressen/SVT

-Jag har ett intryck av att pr-konsulterna blir fler och fler. De har egna resurser i en utsträckning som inte var så vanlig för 10-15 år sen. Samtidigt har medieverksamheten bantat ner på sina resurser. Så det är ett allmänt tryck på den fronten, säger Leif Ohlsson, som är biträdande nyhetschef på expressen.

jobbat inom reklam och pr-branschen är Anders Gratte, före detta studierektor på JMK, numera projektledare på SVT. -Jag har inga problem med det. -Det finns inget negativt i att man har arbetat med olika saker. Det finns mycket Vad innebära det för trovärdigatt tillföra rent erfarenhetsheten, om en person som tidimässigt. Det är en ny roll gare arbetat inom reklam, börsom personen går in i, med Anders Gratte, projektledare på Leif Ohlsson, biträdande nyhetsjar arbeta som reporter? nya etiska regler som han SVT chef på Expressen -Om personen är kompetent för eller hon måste ta hänsyn till. reporterjobbet så spelar det ingen I mellanskiktet, informationsroll vad han eller hon har haft för arsektorn, rör sig också duktigt folk som betsgivare förut. Man får utgå från att merar företaget om en viktig händelse, skulle kunna gå åt båda håll. Men det personen som byter arbetsgivare, byter i det andra försöker det antagligen lura finns nog en större risk att en reporter arbetssätt också, som när det gäller pressen att göra gratis reklam för en som går åt andra hållet blir betraktad frågor om objektivitet och källkritik. som ”svikare”. Så jag tror absolut inte produkt. - Jag vill ju inte stoppa pr-verksamheter. på att hoppa fram och tillbaka. Lämnar Leif Ohlsson säger också att han Pressmeddelanden som innehåller sak- man journalistiken ska man vara ärligt inte skulle ha något problem med att lig och relevant information är tydlig med det. anställa någon som tidigare varit verk- naturligtvis värdefulla och gränsen är sam inom dessa arbetsområden. Han som vanligt flytande. Anders Gratte skulle därför menar att problemet snarare ligger i vad inte låta en journalist arbeta med andet är för typ av agenda man har inom Anser du att det bör finnas en brand- nonsfrågor, eller anställa en reklambyrå reklam och pr. för att syssla med journalistiska frågor. vägg mellan dessa verksamheter? -Medierna ska ju stå fria från kommer- -Nej, vi måste kunna ha kontakt med Han ser i stället vikten av att ha en siella intressen. Det är skillnad på press- pr-byråer och lobbyister, men det är öppen dialog med den arbetssökande, meddelandet ”Företaget x har beslutat viktigt att de inte får sätta agendan. och låta personen förklara sin ståndatt lägga ner en fabrik” och pressmedpunkt. Hans förslag är att man i framtidelandet ”Nio av tio gillar företaget x:s Någon som inte heller är negativ den tar ett uppdrag i taget. nya produkt”. I det första fallet infor till att anställa personer som tidigare

stik & pr

ler inte blanda Sedan länge har det funnits en spänning i diskussionerna om pr och journalistik, och många upplever det alltmer intima samarbetet som problematiskt. Hur pass mycket ska dessa två medieområden separeras, eller tvärtom tillåtas att blandas med varandra? En känslig fråga som kräver uppmärksamhet. Femte Statsmakten har intervjuat Pia Moorhead Törnberg, lärare på JMK, för att höra vad hon tycker. TEXT & FOTO Jessica Stensell

Pia Moorhead-Törnberg, lärare i samhällsjournalistik på JMK, drillar sina elever bland annat i att kunna genomskåda lobbyister och pr-firmors knep för att infiltrera journalistiken. Hon anser att det ska finnas en skarp skiljelinje mellan vem som är pr-konsult och vem som är journalist. – Journalistiken ska förmedla en korrekt bild av verkligheten till allmänheten. Våra roller bör inte gå ihop. I Sverige har det hittills funnits klara skiljelinjer, med få undantag, men svenska journalister borde bli duktigare på att granska pr och lobbying och hur de påverkar politik och tidningssidorna.

Hon nämner ekonomisektorn som ett exempel. En av hennes elever på lobbyingkursen avslöjade ett fall där en ekonomijournalist som tidigare jobbat för en pr-firma även som journalist skrev positivt om företagets kunder och på så sätt missledde tidningens läsare. Pia Moorhead-Törnberg är dock osäker på om vi går mot en ut-

veckling där pr och journalistik blandas. Hon säger att samtidigt som lobbyister och pr-firmor blir skickligare, går man i USA mot en trend med mer kritisk granskning inom journalistkåren. Utvecklingen har mer eller mindre tvingats fram efter debatter och granskande organisationers engagemang i frågan,

något som hon önskar se mer av här i Sverige: – Förutsättningen för att tidningar ska överleva är obundet kontrollerade nyheter. Ute i världen är pr-firmorna gigantiska med mycket makt, men jag har hopp om framtiden i och med den granskning som sker i USA. Konsekvenserna för trovärdigheten när en person som tidigare

jobbat med reklam och lobbying går över till att jobba som objektiv reporter diskuteras ofta. – Journalister agerar farligt om de riskerar att förlora allmänhetens förtroende. Journalistiken lever på sin trovärdighet, mister vi den är vi förlorade. Det bör vara en markering av tydliga roller, säger Pia Moorhead-Törnberg och fortsätter: – Vissa pr-firmor och lobbyister är också oroade av sammanblandningar, eftersom de är beroende av att journalisterna har trovärdighet. Hon påpekar att det är viktigt med tydliga signaler från exempelvis JMK om denna problematik, en åsikt hon har gemensamt med flera av lärarna på JMK. Undervisningen på skolan

präglas på många sätt av objektivitetsideal och etiska resonemang kring journalistrollen.

Pia Moorhead Törnberg är lärare på JMK

Att ha beröringsångest är inte hållbart, säger Håkan Lindhoff som bland annat är studierektor för den nya kursen i medieproduktion som startar till hösten. - Samarbetet mellan pr och journalistik finns i verkligheten, men det är ibland ett bekymmer. Är något pr eller reklam så ska det synas, säger han.

Pr-personlighet VD för egen prisbelönt pr-byrå

Öppenhet viktigast för Patrik Patrik Westanders pr-byrå har utsetts till Sveriges bästa fyra år i rad. För honom är pr inte något komplicerat hokus pokus. Hans råd stavas öppenhet och statistik. TEXT Sari Vettenranta BILD Pressbild/Westanders

PATRIK WESTANDER har examen från

Handelshögskolan och har jobbat med olika jobb på finansdepartementet och Statoil. Med erfarenheter från Statoilkoncernen i USA, Sverige och Norge blev han tillförordnad vd för svenska Statoil. Idag är han vd på pr-byrån Westander, som fått utmärkelsen Årets Byrå 2008. KORTFATTAT HJÄLPER Westander

företag och organisationer att få publicitet och/eller påverka politiska beslut. Byrån vill bidra till att fler blir aktiva samhällsaktörer, säger Patrik Westander. VÄGEN TILL PR-BYRÅN Westanders

bildande började med ett samarbete mellan bröderna Patrik Westander och Henrik Westander 1998. Statoil Elektricitet lobbade för en fri elmarknad och Henrik, som samma år hade utsetts till årets lobbyist, anlitades av Patrik för att nå ut till media och påverka politiker. Projektet blev sett från brödernas sida, oerhört lyckat och gav mersmak för prbranschen. I augusti 2000 hade de upprättat sin egen byrå, Westander. De gjorde

pr för sig själva genom pressmeddelanden, journalister och debattartiklar . BYRÅN WESTANDER HAR framgångsrika år i bagaget. Den har bland annat utsetts till Sveriges bästa pr-byrå 2005, 2006 och 2007 samt Årets Byrå 2008. BRA PR GÖRS genom statistik, som Patrik Westander ser på saken. Något som resulterar i att man kan presentera en ökning. Närhetsprincipen är också av stor betydelse för bra pr, det vill säga när något upplevs som nära för lyssnaren eller tittaren, exempelvis när det gäller geografiska aspekter eller intressen. Mediestudenter som är sugna på branschen gör, enligt Patrik Westander, rätt i att skriva en uppsats i ämnet och under projektets gång kontakta branschfolk inom pr, som kan komma att bli viktiga kontakter. PATRIK WESTANDER TYCKER att det roligaste med att jobba på en pr-byrå är att få påverka samhällssynen. Ett viktigt drag i Westanders pr-byrå är öppenhet, samtidigt som de anställda sympatiserar med de uppdrag de tar sig an. Synsättet

har lockat såväl jobbsökare som uppdragsgivare och på kundlistan hittar man bland andra Folksam, Folktandvården, Naturskyddsföreningen, Skolforum, Statoil, Svensk mjölk och Räddningsverket. NÄR ÖPPENHET OCH tydlighet råder kan personer verksamma inom både pr och journalistik kliva mellan rollerna, säger Patrik Westander. Han menar att yrkesutövandet ska ske öppet så att andra kan granska och kritisera. Det måste vara tydligt så att inga intressekonflikter mellan arbetsgivare kan uppstå. PATRIK WESTANDER ANSER att han genom pr-byråns utmärkelser har fått en bekräftelse på att de gör något rätt. Som vd jobbar han mellan 40-50 timmar i veckan och har utöver administrativa sysslor även som uppgift att hjälpa de anställda, vilka han vill framhålla är byråns viktigaste prioritering.

– Anställda som har bra arbetsinnehåll och god jobbtrivsel presterar fina resultat, säger han.

Pr eller journalistik. Journalistik eller pr. Eller? Alla undrar vi var gränsen går. Men kanske framförallt vad som finns på andra sidan. Men jag tror inte att den andra sidan, vilken av dem det än är, är så annorlunda. Vad är det egentligen som skiljer journalistik och pr åt? På den journalistiska sidan har vi den fantastiska objektiviteten medan pr-världen har en något mer kommersiell betoning. Alla vet vi att objektivitet är något vackert och ultimat, men knappast fungerande eller ens möjligt. Jag, du, vi, de och allt annat färgas och påverkas av varandra, alltid. Varför ska man då som journaliststudent lära sig att bita fast i något som inte går att tillämpa? Varför ska man hata de som använder sina kunskaper och tillgångar för att faktiskt arbeta och informera? Varför ska man stoppas av en förlegad gräns och en idiotisk journalistisk stolthet?

Jag vägrar välja sida

Fredrik Strage är en av Sveriges största och mest kända journalister. Han skrev tidigare mest om musik och numera om film i DN:s kulturdel. Då jag själv försöker ta mig framåt som kulturskribent/recensent vet jag att det går ut på att ta och ge. Jag får hem skivor i brevlådan, ackrediterar mig till konserter, utställningar eller filmer för att sedan i utbyte skriva ner min åsikt. Ingen säger åt mig vad jag ska tycka men jag publicerar min åsikt. Vare sig mitt betyg är bra eller dåligt tar jag utrymme i media. All publicitet är bra publicitet. Recensionsjournalistiken är alltså ett utbyte mot gratis kultur. Recensionen blir pr i den aspekten att det recenserade omnämns och betygsätts av ett auktoritärt namn inom området. Strage vann stora journalistpriset i kategorin “Årets förnyare” i höstas, men är det han gör egentligen pr? Vad är pr och vad är journalistik? Hetsen mellan journalistik och PR handlar om huruvida man faktiskt håller sig till sanningen eller vinklar verkligheten. Dödsdomen fälls över de journalister som anses ”sälja sig” för att informera eller kanske rentav propagera för exempelvis ett företag. Jag skulle vilja veta vad en journalist ska göra, om den inte ska informera. Visst vet jag att det är skillnad på att informera och informera men det är dags att vakna, vi sitter trots allt, alla i samma båt. Journalister och pr-människor tillsammans. I medievärldens guppande skepp. Jag tror att vi skulle nå längre om vi började samarbeta i branschen. Då menar jag inte att vi ska gå över till att propagera från att informera men lära oss att lära av varandra. Hjälpas åt att sätta gränser mellan information och reklam, journalistik och pr. Att tillsammans skapa en trovärdig journalistkår och en effektiv pr-värld.

KRÖNIKÖR /

Carolina Palmqvist carolina.palmqvist@femtestatsmakten.se

Bemanningsföre Media Resurs SverigeAB

Åsa Falkman och Christina Hammar Foto: Hammer & Hanborg

Hammer & Hanborg

Hammer & Hanborg bemannar

Hammer & Hanborg lanserar

inom kommunikation, information och marknadsföring och har funnits sedan 1994. Företaget startades av Åsa Falkman och Christina Hammer som båda är delägare. Hammer & Hanborg finns i Stockholm, Göteborg, Malmö och Oslo och erbjuder tjänster som sträcker sig från kortare studentuppdrag till rena rekryteringar på chefsnivå. Varje år förmedlar de cirka 200 uppdrag.

inom kort även ett extranät där alla kandidater i nätverket kan ta del av till exempel karriärcoachning, tips om hur man skriver ett bra CV och intervjuer med

– Fördelen med Hammer & Hanborg är att vi är nischade mot kommunikationsbranschen och kan den väldigt väl. Vi förstår både kundens behov och kandidaternas önskemål och gör specifika intervjuer för varje rekrytering, berättar Eva Beronius, kommunikationskoordinator på Hammer & Hanborg. – För att få ett studentuppdrag vid sidan av studierna ska du läsa media eller kommunikation på högskolenivå och ha studerat minst två år, säger Eva Beronius.

människor i branschen.

Hammer & Hanborg Ägare: Åsa Falkman och Christina Hammar Antal personer i databasen: 18 000 Anställningsvillkor: kollektivavtal Områden: kommunikation, information och marknadsföring Var: Stockholm, Göteborg, Malmö och Oslo Exempel på kunder: IBX Group, AMF, Novamedia Svenska Postkodlotteriet, Läkemedelsverket, SAS och Posten. Rekrytering: registrering av CV via hemsidan därefter personlig intervju för den som matchar ett företags önskemål Hemsida: www.hammerhanborg.com

Ida Johnsd

Media Resurs Sverige AB grundades 2001 av Ida Johnsdotter, med mottot ”Bättre hyra in än lasa ut”. Affärsidén är både att hyra ut kompetenta journalister och hjälpa företag att rekrytera journalister.

– Det var en fullkomligt yrvaken marknad när jag startade upp Media Resurs, men när företaget Mediakompetens fyra år senare följde i mina spår visade det sig att idén var rätt, säger Ida Johnsdotter. För tillfället består verksamhe-

ten av två delar; bemanning och tidningsproduktion, men vid halvårsskiftet kommer det nystartade dotterbolaget Media Resurs Öresund AB att ta över tidningsproduktionen. – Tidningsproduktionen gör det också möjligt för frilansande journalister att få uppdrag via oss, förklarar Ida Johnsdotter.

m te Jo

– k b an

etag inom media

TEXT Matilda Karlsson

Media-

kompetens Mediakompetens är ett beman-

dotter. Foto: Media resurs

förhållande till många andra be-

manningsföretag är Media Resurs ett liet företag som ägs helt och hållet av Ida ohnsdotter själv.

– Det är en fördel att vara ett litet företag, kontakten med kunder och kandidater blir mer personlig och det går lättare att npassa sig efter kundernas önskemål.

Media Resurs

nings- och rekryteringsföretag som startades 2005 av Thomas Lundkvist. Företagsidén är att hyra ut journalister, kommunikatörer och informatörer med rätt kompetens till medieföretag. Thomas Lundkvist berättar att det fanns flera anledningar att han startade företaget, bland annat det förändrade medielandskapet med stora krav på effektivisering och låga kostnader. – En annan anledning var det vi kallar LAS-eländet, folk får jobba 11 månader och sen gå eftersom arbetsgivaren efter 12 månader är skyldig att erbjuda fast anställning. Mediakompetens kan överbrygga detta, förklarar Thomas Lundkvist. Medarbetaren får genom Media-

Ägare: Ida Johnsdotter Antal personer i databasen: 1000 Anställningsvillkor: kollektivavtal Områden: medieföretag Var: kontor i Malmö och Stockholm, men bemannar i hela Sverige Exempel på kunder: Metro, Kvällsposten, SVT, Sydsvenska Dagbladet och Smart Media Rekrytering: registrering av CV via hemsidan därefter personlig intervju för den som matchar ett företags önskemål Hemsida: www.mediaresurs.com

kompetens trygghet i form av anställning med kollektivavtal och garanteras 80-90 procent av en heltid. Medieföretaget som hyr in kompetensen betalar endast för så många timmar som de har användning för, berättar Thomas Lundkvist. Mediakompetens policy gör det också möjligt att gå från ett uppdrag via bemanningsföretaget till en anställning direkt hos företaget som hyr in kompetensen.

Thomas Lundqvist Foto: Fredrik NIlsson

Mediakompetens Ägare: Ingår i Profficekoncernen Antal personer i databasen: 3000 Anställningsvillkor: kollektivavtal Områden: journalistik, kommunikation och information Var: Hela Sverige, men främst västkusten Exempel på kunder: DN, Göteborgsposten, Hallandsposten, TV4, SVT och Expressen. Rekrytering: registrering av CV via hemsidan därefter personlig intervju för den som matchar ett företags önskemål Hemsida: www.mediakompetens.se

Sverige fullt av medie Från Lund i söder till Umeå i norr, och på en hel del andra platser i Sverige, erbjuds utbildning i medieoch kommunikationsvetenskap. Här finns en mängd kurser som fördjupar – men kanske framför allt – kopplar samman teori med praktik. TEXT Moa Jörnmark Illustration Moa Ranung

Vid 17 olika universitet och högskolor kan man läsa medieoch kommunikationsvetenskap och JMK är bara ett av alla dessa. Vad JMK saknar, men som många andra lärosäten erbjuder, är en praktisk del i sin utbildning. Kursen i medieproduktion som länge varit på gång på JMK har skjutits upp flera gånger och i nuläget är det osäkert när den kommer att starta. För den som vill ha en praktisk utbildning inom medieoch kommunikationsvetenskap finns det dock många andra vägar att gå. När man söker efter MKV-utbildningar på studera.nu får man inte mindre än 309 träffar! Vill man plugga fortsättningskurser får man 144 träffar till. Med andra ord: det finns en hel del smaskigt att välja mellan för den som vill studera medieoch kommunikationsvetenskap. Den praktiska

Örebro universitet,

har två grundkurser i Medieoch kommunikationsvetenskap, en med inriktningen film, på 30 hp vardera. Dessa kan sedan byggas på i tre led, på 30 hp vardera. www.oru.se

biten finns dessutom representerad på många håll. Kanske framför allt i de något mindre städerna. Det gäller alltså bara att slita sig från huvudstaden, ta klivet mot en pittoresk småstad och skaffa sig en begagnad cykel. Femte statsmaktens guide visar vilka utbildningar som finns förutom JMK, och mest intressanta är kanske de skolor där just den praktiska utbildningen faktiskt finns. Utöver de som är med här, finns självklart andra liknande utbildningar. Framför allt så finns det en mängd privata utbildningar, både dyra och billiga varianter. Det mest kända exemplet kanske är Berghs school of communication.

Högskolan i Halmstad,

har programmet Medier och kommunikation i teori och praktik på 180 hp och har dessutom grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp, samt den praktiska kursen Medieproduktion, 30 hp. www.hh.se

Göteborgs universitet,

har programmet Medie- och kommunikationsvetarprogrammet - PR, opinionsbildning & omvärld, 180 hp. Universitet saknar dock den praktiska delen som många studenter eftersöker. www.jmg.gu.se

Stockholm universitet,

har grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 60 hp, samt en fortsättningskurs inom ämnet på 30 hp. www.jmk.su.se

Karlstads universitet,

har en introduktionskurs till MKV; Introduktion till Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp, som sedan kan byggas på i tre led på 30 hp vardera, samt andra kurser inom ämnet, bland annat Mediepraktik, 15 hp. www.kau.se

Upps

har tv kommu hp, som p

eutbildningar

Högskolan Dalarna,

har inget helt program inom MKV, men erbjuder en mängd kortare kurser, bland annat Teorier och metoder inom medieoch kommunikationsvetenskap, 15 hp. Där finns också möjlighet till mängder av praktisk utbildning, bland annat grundkurserna Ljudproduktion och Musikproduktion, 30 hp vardera. www.du.se

Högskolan i Gävle,

Högskolan i Jönköping,

har Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet, 180 hp, där man under det andra året väljer en av fyra inriktningar, där en är Medieproduktion på 60 hp. Dessutom finns grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp. www.hhj.se

Södertörns Högskola,

Linköpings universitet,

har grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp, samt fortsättningskurser i två led. Har dessutom två kurser i Medieproduktion, 30 respektive 15 hp. www.sh.se

sala universitet,

vå kurser i Medie- och unikationsvetenskap, 30 m kan byggas på i tre led på 30 hp vardera. www.uu.se

har grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 60 hp, samt en fördjupningskurs inom samma ämne på 30 hp. Saknar precis som universiteten i Göteborg och Stockholm en praktisk utbildning. www.liu.se

Lunds universitet,

har grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp, samt fortsättningskurser inom MKV på såväl grundnivå, där två helt praktiska kurser, 15 respektive 30 hp finns, som avancerad nivå.

www.lu.se

har inget helt program, men grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp, och en vidareutbildning inom samma ämne, även den på 30 hp. Till detta kan man även läsa en tredje fördjupningskurs och får då behörighet till kursen Medie- och kommunikationsvetenskap, praktiktermin. www.hig.se

Högskolan i Kalmar,

har inget helt program inom MKV, men erbjuder grundkurserna Medieoch kommunikationsvetenskap, 15 respektive 30 hp, som sedan kan byggas på med ytterligare kurser inom samma ämne, som sammanlagtkan bli 90 hp. Har dessutom flera kortare kurser, alla på 7,5 hp, i medieproduktion. www.hik.se

Umeå universitet,

har grundkursen Medie- och kommunikationsvetenskap, 30 hp, som kan byggas på i tre led; 30 hp vardera. Den teoretiska undervisningen blandas med praktisk. Har även två ännu mer praktiska grundkurser, 30, respektive 7,5 hp; Medieteknik och Produktion för tryckta medier och webb.

www.umu.se

Kristina Ebenius

Europachefen som lånar det bästa från två världar

Text: Monica Karlstein Foto: Gustav Gräll

KRISTINA

Schwartz Communications har sitt Europahuvudkontor på Blasieholmen, precis mellan Nybroviken och Skeppsholmen i Stockholm. På väggen vid receptionen hänger fotografier på personalen omstylade till kändisar. – Det är bilder från en personalfest då vi hade en sminkös här och beställde upp mat och drack ett par goda drinkar, berättar Kristina och skrattar. Hon själv föreställer Nicole Kidman med pekfingret mot läpparna. Men hennes imitation utstrålar bra mycket mer skärpa och integritet än originalet. Och så är hon också i verkligheten, skarp och full av integritet, när hon berättar om vägen till sitt vackra kontor med stora fönster och farfars gamla läkarskrivbord. Hon berättar om de kunder hon jobbat med och de uppdrag hon haft.

Schwartz är nischade mot teknik, hälsa och medicin och en av deras kunder är Medtronic som är ett av världens största medicintekniska företag.

”Jag går till jobbet varje dag och lär mig nya saker. Det är helt underbart.” – Jag tycker om att hålla fingret på pulsen i alla olika branscher, säger hon och berättar att hon inte kan välja vilka kunder eller uppdrag som varit roligast att arbeta med. Ett uppdrag från hennes tid i USA minns hon däremot allra bäst. Hon satt med i lärosyfte bakom glasväggar och såg på när en man genomgick en hjärtoperation. Det var en

del av hennes uppdrag kring ett godkännande av ett konstgjort hjärta. – Inför ett sånt uppdrag är man ödmjuk, och det är det jag älskar med pr. Jag går till jobbet varje dag och lär mig nya saker. Det är helt underbart. Innan Kristina tog sig an Schwartz Stockholmskontor jobbade hon ett år i Sverige på Andréasson Public Relations och innan dess bodde hon i USA i tio år. – Jag kom till ett vägskäl i livet där jag var tvungen att bestämma mig, antingen stannade jag i USA resten av mitt liv eller så åkte jag tillbaka till Sverige, berättar Kristina. När hon år 2005 hade pratat nästan bara engelska i tio år, börjat glömma vissa svenska ord och tappa anknytningen till det svenska så bestämde

EBENIUS

hon sig för att åka tillbaka till Stockholm där hon tidigare hade bott. Tio år tidigare hade hon lämnat Stockholm för att plugga på Hawaii Pacific University. Tre och ett halvt år senare åkte hon därifrån med en amerikansk kandidatexamen i kommunikation med inriktning på public relations och många kontakter och upplevelser rikare. – Tiden där var fantastisk, och utan Hawaii hade jag inte suttit här idag, det kan jag garantera. Det var inte bara utbildningen som lockade utan även naturen. – Det är helt fantastiskt med alla olika landskap, allt ifrån regnskog och rullande gröna kullar till vulkanlava. Och man kunde sitta vid vattnet och äta frukost och så hoppar en delfin förbi. Det var helt magiskt. Efter examen drog hon tillsammans

med sin dåvarande pojkvän ut på en lång bilresa runt hela USA:s fastland för att 1999 börja arbeta på Schwartz Communications i Boston. Som ny i branschen fick hon börja ordentligt från grunden men hon befordrades snabbt och flera gånger om. Vid två tillfällen därefter bytte hon arbetsplats men båda gångerna för att prova på livet i andra städer. Första gången flyttade hon till Los Angeles och tog jobb på pr-byrån Edelman. Andra gången åkte hon tillbaka till Stockholm.

”I USA är man väldigt proaktiv, man är driven och vågar säga bra saker om sig själv. ” I sitt arbete i den svenska pr-branschen har hon nu, som hon själv ut-

trycker det, det bästa av två världar. Mycket av det amerikanska har hon behållit men ibland försvenskat en aning. – I USA är man väldigt proaktiv, man är driven och vågar säga bra saker om sig själv. I Sverige är man mer tillbakadragen och man har den där Jante på axeln, säger hon men betonar att när man säger något i Sverige då menar man det verkligen. En av de största skillnaderna mellan pr-branschen i Sverige och USA är att det är mer prestationsdrivet. Kristina tror att det delvis beror på avsaknaden av den svenska lagen om anställningsskydd. Någon som jobbat på en arbetsplats i nio år och gör ett bättre arbete än någon som jobbat där i 12 år borde ju ha mer rätt att stanna kvar tycker Kristina. Men i Sverige följer Schwartz de svenska lagarna.

”Hur ska personen kunna göra pr om den inte ens kan sälja in sig själv, det inger ju inte särskilt mycket förtroende.”

En sak som skiljer utbildningarna och vägen ut på arbetsmarknaden åt är att de amerikanska utbildningarna fokuserar mer på praktik och på att lära sig genom att pröva sig fram. – Diskussionen som pågår om glappet mellan skola och näringsliv i Sverige är intressant. Det är viktigt med praktik för att sedan ta sig in i branschen. Vi anställer många av de praktikanter som vi lär upp. När Kristina rekryterar personal brukar hon fråga efter något hon verkligen lärde sig i USA, nämligen att sälja in sig själv. Hon brukar fråga personen hon möter vad hon eller han är bra på och ofta faller personer på just den frågan trots att de har ett lysande cv. – Hur ska personen kunna göra pr om den inte ens kan sälja in sig själv, det inger ju inte särskilt mycket förtroende. Andra tips för att ta sig in i bran-

schen är att ligga på och följa upp ansökningar, genomföra sin praktik och knyta så mycket kontakter som möjligt. Men även om hon betonar vikten av att framhäva sig själv så påpekar hon att någon med vassa armbågar inte har något på Schwartz att göra. – Här hjälper vi varandra och vi är inte en av de pr-byråer där man tävlar om vem som är längst kvar på jobbet. Här får folk gärna gå på minuten när vi stänger för dagen och jag försöker uppmana folk att träna på lunchen så länge de presterar i arbetet. Kristina själv strävar alltid efter en balans mellan jobb och fritid och för att få ur jobbstressen ur kroppen tränar hon så mycket hon kan. Dels spelar hon tennis men har också ett flitigt använt gymkort på Sats på Stureplan. I jobbet reser hon ofta mellan Stockholm och London och ibland till

Schwartzkontoren i San Francisco och Boston, men när hon är ledig njuter hon helst av svenska delikatesser i naturväg. Tillsammans med sin bror och föräldrar har hon ett sommarställe i Blekinge. – Jag har ju varit borta så länge så jag har mycket kvar att utforska här. Sverige är fantastiskt. Trots den amerikanska självsäkerheten med sig i bagaget slinker det blygsamt fram mellan två samtalsämnen att Kristina nyligen fått axla posten som Schwartz Europachef. Och när hon tänker på framtiden, trots att hon inte är så värst bekväm med framtidstänket, så ser hon väldigt nöjd ut när hon säger att hon förmodligen är kvar på Schwartz även om femton år. – Jag älskar verkligen att jobba här. Företagskulturen är underbar. Det är väldigt högt i tak och jag jobbar ihop med otroligt bra människor.

Stipendium öppnar för

JMK-studenter sk

Sex JMK-studenter har sökt årets Minor Field Studies-stipendium varav två har blivit beviljade. Samtidigt som ansökningsprocessen för 2009 precis har avslutats befinner sig de två studenter som fick stipendiet i höstas just nu ute i världen för att genomföra sina projekt.

TEXT Malin Österberg BILD Rebecka Gordan, Helena Ohlson

Tredje dagen i Indien besökte Rebecka Gordan Dharavi, som kallats Asiens största slumområde. Det är också känt för att så många av invånarna arbetar på samma plats. Just nu pågår planer på att riva hela området och bygga höghus istället. MINOR FIELD STUDIES-STIPENDIET,

MFS, är ett Sidafinansierat stipendium om 25 000 kronor med syfte att ge studenter kunskap om utvecklingsländer och utvecklingsfrågor.

REBECKA GORDON och Emilia Mell-

berg som både läser Masterprogrammet i Journalistik beviljades stipendiet i höstas och befinner sig nu i Indien respektive Uganda för att genomföra sina projekt. Gemensamt har de en längtan efter att möta nya människor och på frågan om de skulle rekommendera andra JMKstudenter att söka stipendiet är svaret självklart. – Det här är en fantastisk chans att få djupdyka i det man själv allra helst vill jobba med, säger Rebecka Gordan.

HON ANLÄNDE TILL Indien den 8 fe-

bruari i år och har hittills varit i Mumbai och Pune. Resan är hennes examensarbe-

te som med största sannolikhet kommer att utformas som en kortare reportagebok. Hon valde att inrikta sitt projekt på socialt engagerade arkitekter och att det blev just Indien beror på landets växande stadsbefolkning och dess stora så kallade slumområden. – Mitt syfte är att belysa bostadssituationen och låta de människor som arbetar med frågan få sina röster hörda, menar Rebecka Gordan. HENNES MÖTEN med människorna i

Indien har en stor roll i hennes berättelse, att få ta del av deras visioner, drömmar och öden. – Jag har intervjuat många invånare i de informella bostadsområdena och de har mött mig med en enorm värme. Alla här är verkligen vänliga. Och även om många arkitekter och forskare varit stressade har ingen sagt nej till en intervju.

FÖR REBECKA GORDON har det svåras-

te hittills varit att på egen hand möta den nya kulturen samtidigt som man ska vara produktiv och föra sitt arbete framåt. – Man är extremt utmattad av att försöka bemästra alla nya koder och intryck. Att lära sig att navigera i Indien, eftersom det är första gången jag är här, har krävt mycket tid och kraft. Hur mycket ska man betala rickshawföraren, hur ska man undvika att bli magsjuk, hur fungerar de informella reglerna kring bokandet av intervjuer, säger hon.

INNAN RESAN var hon orolig att hon

inte skulle få tillräckligt många intervjuer, men det visade sig bli precis tvärtom. En månad efter sin ankomst till Indien har hon gjort 35 intervjuer och ett tiotal besök på olika platser och har nu satt sig ned för en första skrivarinsats.

spännande möten

kriver uppsats i Indien och Uganda TEXT Förnamn Efternamn BILD Efternamn Efternamn

Ingress

Eventuell bildtext.

Rebecka och Sampat Mahagaonkar på tigersafari i Mumbais nationalpark. Han är volontärarbetare och jobbar med bostadsfrågor för fattiga.

EMILIA MELLBERG som sökte MFS-

stipendiet för att genomföra fältstudier inför sin masteruppsats reste till Uganda den 11 februari. Hon ville inte vara fast vid att bara skriva en uppsats utan för att se något mer, något annorlunda. ATT TRÄFFA MÄNNISKOR med andra erfarenheter än sina egna är en av de viktigaste och mest spännande delarna av Emilia Mellbergs projekt och hon beskriver ett hjälpsamt och mycket vänligt folk i Uganda. Hon har inga direkta medarbetare men har haft en del hjälp av en professor på universitetet i Kampala.

– Jag tror att jag kommer att knyta kontakter för framtiden och förhoppningsvis kommer jag på ett eller annat sätt att kunna använda de nya kontakterna även utöver min uppsats, säger hon. UNDER SIN FÖRSTA tid i Uganda bodde Emilia Mellberg på hostel. Just nu bor

hon i ett hus tillhörande ett bortrest holländskt par men efter det planerar hon att flytta till en lägenhet. – Jobb och fritid flyter ihop, men jag försöker att så mycket som möjligt komma ut ur staden och se mer av landet.

– Ja absolut kan jag rekommendera andra att åka iväg! Ha en plan men var beredd på att den kommer att ändras när du kommer fram! ÅRETS STIPENDIUM har tilldelats Lina

Rosengren (V08J Master) och Ahnna Gudmunds (V07M Kand).

PÅ FRÅGAN OM något hittills varit sär-

skilt svårt svarar hon att allt som man inte vet hur det fungerar är svårt, det tog till exempel ett tag innan hon listade ut hur transporterna i Uganda fungerar.

- I mötet med Kampalas trafik ber man ganska automatiskt för sitt liv, skriver Emilia Mellberg i ett inlägg på sin blogg. MEN TROTS NYA intryck och kaosartad

trafik är hon glad över alla människor hon mött och kan verkligen rekommendera andra studenter att åka iväg genom MFS-stipendiet.

FÖR ATT SÖKA MFS-STIPENDIUM Minst 150 avklarade högskolepoäng Goda kunskaper i engelska Svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd Ingen påbörjad utbildning på forskarnivå

Slopat kårobligatorium hotar kärnverksamheter En ny proposition från regeringen hotar att kraftigt försämra de svenska studentkårernas ekonomi. Hos JMK:s kår befarar ordförande Izabelle Pourreza att flera av kärnverksamheterna kan komma att hotas. TEXT Christofer Olsson

FOTO Åsa Secher

”Det här blir en välbehövlig nystart för studentkårerna. Nu måste de vara kreativa och visa för studenterna att det finns en poäng med att vara medlem i en kår.” Med de orden presenterade högskoleoch forskningsminister Lars Leijonborg innehållet i den proposition om kårobligatoriet som regeringen la fram för riksdagen i mars. För en studerande vid JMK innebär förslaget inte bara ett aktivt beslut om att gå med i kåren eller inte, det kan också få till följd att villkoren för JMK-medierna ändras radikalt, tror JMKs kårordförande Izabelle Pourreza.

– Femte Statsmakten, Radio JMK och JMK TV bär alla med sig stora kostnader som kåren i dess nuvarande form inte kan bära upp om intäkterna minskar kraftigt. Jag tror dock att det kommer att lösa sig på sikt, säger Izabelle Pourreza. – Kårens ekonomi är god och dessutom ligger det ju i skolans intresse att en journalistskola kan erbjuda sina studenter möjligheter att i praktiken prova på olika delar av journalistyrket, särskilt som våra utbildningar i huvudsak är teoretiskt utformade. Samtidigt lyfter ordföranden i Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, Kristian Kull fram en annan farhåga.

– Om en studentkårs ekonomi försämras kommer det att leda till att man tvingas skära ner på flera håll i sin verksamhet, bland annat i studiebevakningen.

Försämrad studiebevakning leder i förlängningen till en sämre utbildning och därmed en sämre skola. Hur kårernas ekono-

miska situation kommer att förändras i och med lagändringen är i dagsläget mycket osäkert. Ordförande Gardar Björnsson för Stockholms universitets studentkår sade till DN i mars 2009 att kåren, i sina mest optimistiska beräkningar, förlorar cirka hälften av sina intäkter. Vid JMK:s studentkår har man ännu inte utarbetat några strategier för hur man tänker bemöta förändringarna. – Vi håller i nuläget på att sätta oss in i det hela, berättar Izabelle Pourreza. Inte heller SSCO har kommit särskilt långt i sina förberedelser. – Propositionen kommer inte som någon överraskning för oss, då den varit under utredning och ute på remiss en längre tid. Men i nuläget är vi i full färd med att planera inför nästa valår och lägger det mesta av koncentrationen där, förklarar Kristian Kull.

Propositionen i punkter • Propositionen föreslås träda i kraft 1 juli 2010. • Det ska bli frivilligt för högskolestuderande att vara ansluten till en studentkår. • Kårerna behåller sin rätt till representation i skolans olika organ • Staten kommer att bidra med 105 kronor per helårsstuderande

JOURNALISM BLIR SURREALISM

En clown med röd näsa står och jonglerar med tre bollar i luften. Han gör sitt nummer inför en bred publik, som jublar. Clownen är duktig, cirkusen är hans. Nästa steg blir att ta på sig en vit rock samt att greppa ett stetoskop som är kopplat till en högtalare. Han ska åskådliggöra hur man lyssnar på hjärtat. Han för stetoskopet till handleden där pulsen dunkar och ler sedan brett mot hela publiken när psykedeliska arytmiska slag strömmar från högtalarna. Publiken kiknar av skratt. Vilken skojare, men publiken är hans. I dagens läge krävs föga ansträngningar för att personer utan akademisk bakgrund inom media och journalistik, ska kunna agera som journalister. Det har blivit allt vanligare att medieanvändarna producerar egna texter eller bilder till tidningar, webbsidor och andra mediekanaler. Begreppet som går under termen medborgarjournalistik möts av stort intresse från mediearbetsgivare världen över. Redaktionerna vill framhålla fenomenet som läsarmedverkan och ser det som ett sätt att komma närmare användarna och knyta dem till tidningen eller mediehuset. Intresset bottnar egentligen i en strävan att kunna publicera material som inte kommer från journalister – eftersom journalistiskt material kostar pengar Den mörka sidan med materialet som produceras av privatpersoner, är att reflektionerna till källkritiken blir obefintliga. Etiken, som journalister förbinder sig till som medlemmar i Journalistförbundet, finns inte med i bilden. Det innebär bland annat att dessa personer är inkompetenta i att skydda källor och ge objektiva framställningar. Om journalistjobben ersätts av allt gratismaterial leder det till att en rad amatörmässiga bevakare kommer att axla ansvaret, med att granska de mäktiga i samhället. Personer som varken vet hur man gräver fram uppgifter, verifierar fakta eller har tid för research riskerar att sätta demokratin i farozonen. Om subjektiva vinklingar sker i politiska frågor, kan en majoritet bli anhängare av annan ideologi. Vad kommer överhuvudtaget att hända med trovärdigheten? Viktigt att komma ihåg är att man inte blir journalist för att man knäpper ett kort eller skriver en text. Det behövs renodlade journalister som håller i strukturen för vad som ingår i det här yrket. Annars löper systemet stor risk att förvandlas till ett nätverk där clowner gör show.

KRÖNIKÖR /

Sari Vettenranta sari.vettenranta@femtestatsmakten.se

”Frilansandet är ett vaccin mot bitterhet”

En del tycker synd om frilansjournalister. De har inte träffat Andreas Utterström. Bara trettio år gammal skriver han på uppdrag för Sveriges största tidningar och gör runt tio reportageresor om året. TEXT Fotini Katriou FOTO Emma Härdmark

Idag tackar Andreas Utterström

nej till erbjudanden om fast jobb som journalist. Men det var bara fem år sen han gav frilansandet en riktig chans. Jag träffar honom i vindsvåningen i Gamla stan där han har sitt kontor för att ta reda på hur man blir lycklig - och lyckad - frilansjournalist. - Nu har jag på något sätt lyckats bygga upp det jag strävade efter när jag började jobba som frilansjournalist, säger Andreas Utterström. Hur kom det sig att du började frilansa? - Från början var det för att jag inte fick fast jobb. Jag började jobba extra som journalist när jag var femton. Men på heltid har jag jobbat som frilansjournalist sen 2003, när jag bestämde mig för att ge frilansandet en riktig chans och flytta till Stockholm. Andreas hade praoat, jobbat extra och haft vikariat som journalist innan han började frilansa. För sju år sen bodde han

i Örebro och delade på en låg hyra med sin sambo. Då började han också frilansa lite. Men för fem år sen, då han flyttat till Stockholm, bestämde han sig för att försöka satsa på frilansandet på allvar. I början var han beroende av Aftonbladet som var hans största arbetsgivare. Det är han inte längre eftersom han har sett till att skaffa sig många olika uppdragsgivare. - Nu har jag på nåt sätt lyckats bygga upp det jag strävade efter när jag började jobba som frilansjournalist. Jag ligger inte sömnlös om nätterna och funderar över hur jag ska betala hyran, jag har variation i jobben, jag har så pass många uppdragsgivare att jag inte skulle få panik om en eller två la ner, att jag kan göra de här resorna. Jag gillar all planering, att dra iväg, och sen komma hem och skriva. Kan det inte kännas ensamt att inte tillhöra något nätverk eller en redaktion? - I teorin är det så men inte i praktiken. Nu sitter jag ju på ett kontor med en massa andra journalister och bor med min flickvän och vår son. Sen har jag ett

stort nätverk av människor som jag hör av mig till. Representationsluncher och nätverksgrejer, det är nog en av mina styrkor. Många frilansjournalister borde sluta gnälla och bli bättre på att sälja! Varifrån får du din feedback? - Det får jag av mina redaktörer. Inte så mycket av läsare, min mail står aldrig i artiklarna. Men hela jag är en enda stor journalistklyscha, i stort sett hela min bekantskapskrets består av journalister. Så jag får feedback av dem, vi är som en enda stor klubb för inbördes beundran. Och så har jag ett ovanligt namn, som folk ofta lägger på minnet. Jag hette Ericsson fram tills att jag var sex år och jag är jävligt glad att mina föräldrar bytte. Annars hade nog ingen kommit ihåg mig. Jag har flera kompisar som frilansar i samma genre som jag, och vi skulle kunna betrakta varandra som konkurrenter men vi hjälper varandra istället. Det är jag förvånad över, innan jag började frilansa på allvar så trodde jag att det skulle krävas vassa armbågar men det gör det inte.

Andreas tips till dig som vill frilansa

2. Bygg ditt nätverk

Kan inte underskattas. Håll kontakten med dem du lär känna på redaktionerna. Luncha, fika, ring och adda på Facebook. Då får du branschskvaller, tips om jobb som inte utannonseras och annat.

3. Ta alla jobb du kan

Professorerna i journalistik säger man ska nischa sig. Eftersom de i princip alltid har fel ska du göra tvärtom. Hur lätt är det att försörja sig om man bara skriver om klassisk musik? Det är inte ens nödvändigt att välja mellan tidning, radio och tv.

4. Sprid riskerna

I början är det som frilansare naturligt att vara beroende av en uppdragsgivare, men försök skaffa fler så snart som möjligt. Tänk som en aktiesparare – att det är viktigt att sprida riskerna.

5. Håll deadline

En självklarhet som många skiter i. Att vara leveranssäker är en underskattad konkurrensfördel.

6. Bygg din egen telefonbok En annan självklarhet som många inte har fattat. Spara telefonnummer och mejladresser till kändisar och experter som du kommer att prata med fler gånger under karriären, typ citatmaskinen Leif GW Persson.

8. Medieknarka

Att jobba är bästa sättet att utvecklas, men att konsumera medier i stora mängder är nummer två. Och skippa JMK-snobbismen. Själv har jag aldrig fattat varför man inte kan gilla både skvallerbilder i Aftonbladets Klickbilaga och politiska essäer i Arena. Ju bredare konsumtion, desto bättre.

FOTO Fotini Katriou

1. Skaffa redaktionell erfarenhet

Jag tror att det är nästan omöjligt att som nyexaminerad journalist börja frilansa. Bättre är att först ta några vikariat, allt som är av intresse och gärna kvällstidning där man lär sig vinkelskärpa och leverenssäkerhet.

FAKTA Hur viktigt är det med de rätta kontakterna? - Det är A och O. I princip alla arbetsgivare jag har är personliga kontakter. Stockholms medievärld är väldigt liten och Stockholms skrivande medievärld ännu mindre, så det gäller att bygga sitt nätverk. Och då tror jag inte på shortcuttrams där man ska gå på mingelkvällar och dela ut visitkort. Det fungerar inte så, utan de man lär känna de håller man kontakten med. Och nu när facebook finns är det ju hur lätt som helst. Har man inget naturligt intresse för det, som jag ändå tycker att jag har, jag vill veta hur det går för folk, skvallra, då kan man göra det extremt metodiskt, och det behöver man ju inte berätta för dem. Varför de alltid får mail den första i varje månad och så. Jag tror på att gå ut och fika med folk, luncha och ringa. Hur tror du att föräldraskapet kommer att påverka ditt arbete? - Jag tror att jag kommer att bli mer effektiv och mindre ego. Men det ska verkligen bli skönt att vara pappaledig,

och få lite distans till det här. Jag har jobbat ganska hårt de senaste åren. Jag tror absolut inte att jag ska kunna jobba halvtid, men om jag kan skriva en artikel i månaden gör ju det att jag kan vara pappaledig längre. Men jag har inga ambitioner om att jag ska rusta lägenheten, skriva klart någon uppsats, jobba och samtidigt vara med honom. Sådär som en del tror. Idag är Andreas Utterström mest

glad över att han inte fick fast jobb när han ville ha det. Bitterheten i journalistkåren avskräcker honom. Själv vill han bara jobba som journalist så länge han tycker att det är roligt, och han är inte beroende av någon annan för att trivas med arbetet. – Frilansandet är ett vaccin mot bitterhet. Många unga journalister har redan blivit griniga och uppgivna, det gäller både vikarier som kämpat länge utan att få fast jobb och de som har fast jobb, vantrivs och inte vågar säga upp sig. Varje gång jag träffar någon i den situationen inser jag hur bra jag har det. Vill jag tjäna mer jobbar jag mer, vill jag jobba mindre gör jag

Namn: Andreas Utterström. Ålder: 30 år. Bor: I Stockholm. Familj: Sambo med Emma Härdmark, reporter på Fokus. Sonen Albert, född i december. Uppvuxen i: Nora, tre mil norr om Örebro. Utbildning: Fil kand i statsvetenskap (vilket till 80 procent var bortkastad tid). Tidigare arbete: Har bara jobbat som reporter. Aldrig haft fast anställning, däremot vikarie på Nerikes Allehanda, Expressen, TT Spektra, SvD och DN. Uppdragsgivare: DN Söndag, King, Icakuriren och Tidningskompaniet är de mest frekventa. Tjänar i genomsnitt: Omsättningen 2007 var cirka 660 000 kronor. 2008 gissningsvis 800 000 kronor. Journalistisk förebild: John Dickerson, Slate. Ingen skriver bättre om amerikansk politik.

det. Jag styr min egen tid och så har jag en variation i arbetet som de fasta journalisterna inte har. Jag kan till exempel skriva om allt från porrstjärnor till genus. Som frilansare har jag ingen annan att skylla på karriärsmässigt.

Sommarjobb Eventuell bildtext.

Med Langley Travel får du chansen att resa utomlands Foto Pressbild Langley Travel

Fick du inte sommarjobbet du hoppades på eller är du typen som tänker att allt löser sig? Femte statsmakten har listat jobben för dig som är sent ute.

Langley Travel

Är du trött på kalla och regniga somrar är Langley Travel något för dig. Du får chansen att arbeta utomlands, antingen hos researrangörer eller på hotell. På hotellen kan du arbeta med allt i från reception, bar och kök, städning, servering med mera. Hos researrangörerna kan man jobba som reseledare, guide, barnklubbsledare och instruktör. För vissa av tjänsterna såsom reseledare, kock och instruktör där man lär ut segling eller tennis krävs utbildning. Men det viktigaste för Niklas Lundquist, personalchef på Langley travel, är att hitta rätt person. Vill du ha ett jobb där ingen dag är den andra lik är detta jobbet för dig. Säsongen drar igång redan i april och håller på ända till november, men de anställer även personal till högsäsongen. Lönen är ingen höjdare men upplevelsen desto större. Du tjänar mellan 5 000-7 000 kronor men då ingår också boende och mat.

TEXT Sandra Lång BILD Pressbilder

Tidningen Dagen

Har du ännu inte gett upp hoppet om att du ska hitta sommarjobbet där du får journalistisk erfarenhet? Är du en fena på Indesign och har både dokumenterad yrkeserfarenhet och journalistisk utbildning? Tidningen Dagen söker inför sommaren flera reportrar och redigerare. Ansökan görs via mail till jobb@dagen. se, körkort är meriterande.

A c a d e m i c Wo r k

Precis som namnet antyder är detta ett företag som fixar jobb åt studenter. Både extrajobb och heltidsjobb erbjuds. Hos Academic work är de flesta uthyrda till ett annat företag. Studenten söker en specifik tjänst på ett specifikt företag men är anställd av Academic work för företagets räkning. Grundlönen ligger på 100 kronor i timmen plus semesterersättning. De som söker ett extrajobb nu är nästan garanterade sommarjobb. Fördelen med Academic work är att de också erbjuder arbeten för nyexaminerade akademiker.

Stockholms Universitet Känner du för att förkovra dig under sommaren kanske du ska fortsätta plugga. Universitetet har inför denna sommar 57 kurser på mellan 7,5 – 15 hp att välja bland. JMK tillhandahåller dessvärre inga sommarkurser men se det som en chans att lära dig något nytt. Varför inte lära dig ett nytt språk, fördjupa dina kunskaper i den japanska tekulturen eller lär dig mer om klimatförändringarna. Du får massa rolig kunskap samtidigt som du som vanligt har rätt till studiemedel. Då sista ansökningsdag redan varit är det lättast att surfa in på respektive kurs hemsida. Klicka dig vidare till kursansvarig och skicka iväg ett mail så brukar det lösa sig.

sakuten

Stockholm Kulturfestival Foto Pressbild Stockholms Kulturfestival

Stockholm Pride, varje år en välbesökt festival FOTO Pressbild/Fotograf Joakim Lovén

Har du ditt på det torra med pengarna i sommar? Bli volontär! Stockholm kryllar varje sommar av festivaler av olika slag.

New generation festival Är du intresserad av musik och ungdomar? Passa på att skicka iväg ett mail till New generation festival på katarina@ newgenerationfestival.se. Redogör för dina tidigare erfarenheter så är det inte omöjligt att du får vara med och hjälpa till. Festivalen äger rum på Klubben vid Fryshuset den 9 maj med bara svenska band.

Stockholms kulturfestival Sedan starten 2006 har festivalen årligen lockat cirka 300 000 besökare. I år går den av stapeln den 11-16 augusti och bjuder på mängder av musik, teater, gatukonst, dans, stand-up comedy med mera. Gå in på www.kulturfestivalen.stockholm. se för mer info eller vänd dig direkt till Stockholms kulturförvaltning som är anordnare.

Stockholm pride

Stockholm pride lockar varje sommar mängder av turister. I år anordnas den mellan den 27 juli och 2 augusti. Gå in på festivalens hemsida och klicka dig fram till volontärsidan. Gå vidare till staber. Där hittar du mängder med jobb som ger dig den praktiska grund många av JMK:s studenter saknar. Var till exempel med och rapportera vad som händer under festivalen. I medieproduktionsstaben får du vara med och skriva artiklar som uppdateras på hemsidan. Pressgruppen och informationsgruppen har också de fullt med lämpliga arbetsuppgifter.

Hyreshöjning tvingar JMK att spara JMK har fått ett påslag på hyran för 2009. Totalt ska 300 000 kronor sparas in vilket tvingar institutionen att finkamma budgeten efter möjliga sparposter. Tytti Soila, prefekt, menar TEXT Minna Korsgren att besparingarna inte kommer att påverka undervisningen negativt. BILD Fredrik Mårtenson

hade en så hög hyra, 8,2 miljoner kronor om året.

I NOVEMBER kom beskedet att Stock-

holms universitet höjer sitt vanliga påslag på institutionernas hyra. Det innebär en extra utgift på 300 000 kronor för JMK, som nu tvingas se över alla sina kostnader.

– I princip är det så här, vi sitter här därför att Lärarhögskolan har flyttat till de lokaler som var reserverade för oss, fortsätter hon, men är medveten om att flytten till Frescati är en infekterad fråga som inte gillas av alla på institutionen.

– Det här hade vi inte räknat med säger Tytti Soila, prefekt på institutionen, som berättar att man precis beslutat om ett åtgärdspaket. AMBITIONEN ÄR att undervisningen inte ska påverkas av detta utan att antalet lärarledda timmar istället ska utökas som en följd av bättre planering och minskad administration. Samtidigt medger hon att institutionen nu drar in på all övertid och att de inför ett inköpsstopp under ett halvår.

Andra förändringar som institutionen planerar är att göra sig av med korridoren till vänster om trapphuset på plan fyra. Istället kommer en datasal att göras om till klassrum. Inga nya doktorandtjänster kommer att utlysas 2009 och besparingar på driften av lokaler kommer att göras. Därutöver väntar man med att tillsätta ersättare i takt med att den nuvarande personalen går i pension.

En annan fråga som blivit aktuell i och med hyreshöjningen är att de ideella organisationerna Reportrar utan gränser och Grävande journalister disponerar sin lokal på JMK gratis. Från institutionens sida har man nu börjat förhandla om ett utvecklat samarbete som utbyte för detta.

JMK:s prefekt Titty Soila

ANLEDNINGEN TILL den ökade utgiften, som räknas procentuellt på varje institutions hyra, beror bland annat på att Stockholms universitet inte har blivit av med Lärarhögskolans gamla lokaler. De har stått tomma sedan Lärarhögskolan flyttade till Frescati berättar Tytti Soila. Hon anser att JMK drabbats orättvist eftersom institutionen redan från början

– Vi hjälper mer än gärna till, säger Urban Löfqvist, kanslichef för Reportrar utan gränser som haft ett inledande möte med Håkan Lindhoff om detta. TOTALT HAR JMK en budget på över 40

miljoner kronor. Så trots ökade utgifter verkar Tytti Soila positiv när det gäller institutionens kapacitet att klara av besparingarna.

Förslag om två års låsta studiemedel En grupp politiker har skickat ett förslag till regeringen som går ut på att ytterligare tidsmässigt begränsa den allmänna rätten till studiemedel.

TEXT Jim Jonsson BILD Lina Ohlsson

Förslaget som kommer från en borgerlig majoritet syftar till att sänka tiden som studenter är beviljade studiemedel från nuvarande sex till fyra år. I Södertäljetidningen LT skriver ledarskribenten Erik Hultgren 27 februari att det inte är en rättighet att hoppa mellan olika högskoleprogram och att det varken gynnar studenten eller samhället. Många studenter tar lång tid på sig vilket innebär att färre tar examen och färre kommer ut i arbetslivet, vilket kostar skattepengar. På Stockholms universitets Studentkår är man

starkt kritisk till förslaget. Vice ordförande Veera Jokirinne menar att förslaget skulle innebära att man inte har möjlighet att ändra inriktning eller bredda sig för att skaffa vidare perspektiv. Hon menar också att man, med det nya förslaget, inte har tid att nischa och bredda sig – dubbel kompetens är något som efterfrågas eller krävs allt mer på arbetsmarknaden. Förslaget hamnar inte i högskole- och forskningsminister Lars Leijonborgs händer förrän den 30:e mars, men delar av förslaget har läckt. Enligt Sveriges förenade studentkårers hemsida kan man få tillgång till ytterligare två till tre års studiemedel. Avlägger man en kandidatexamen eller yrkesexamen inom de fyra åren får man tillgång till ytterligare två CSN-finansierade studieår. Läser man ett program om minst fem år kan man också få ett sjunde år för att slutföra studierna. Henrik Vilén läser socialantropologi på Stockholms universitet och är kritisk till förslaget.

– Man ska inte behöva oroa sig för att ”söka fel”. Jag tycker att man ska få lov att utvecklas på högskolan, testa sig fram, hitta det man tycker om. Detta förslag kommer öka stressen för högskolestudenter och skapa ett klimat som jag inte tror är bra för någon, säger han och fortsätter: – Dessutom tror jag att studenter kommer känna sig motarbetade, vilket knappast kan ses som produktivt.

Henrik Vilén som läser tredje året på Kulturvetarlinjen vid Stockholm Universitet är kritisk till det nya förslaget.

Veera Jokarinne är vice ordförande i Stockholms universitets studentkår

Det var i DN (26/2-09) man först avslöjade förslaget, och i

samma artikel sade folkpartisten Christer Nylander till DN: – När man har ett studiemedelssystem som det svenska så är det rimligt att kräva en motprestation. Många menar att högskolestudier i ekonomiskt svårare tider blir en nödlösning för många som står utan arbete, men Veera Jokirinne tar upp andra aspekter. Icke yrkesinriktade ämnen kommer förmodligen att få betydligt färre sökande då man pressas till att läsa en yrkesutbildning och klara av den fortast möjligt. Kanske framför allt i ekonomiskt svåra tider.

– Konsekvenserna blir att minska mångfalden bland studenter och även minska ämneskombinationer hos studenter, säger Veera Jokarinne.

Vad klassas som diskriminering?

Den senaste tiden har många diskussioner handlat om människor som känt sig diskriminerade eftersom andra inte har förstått sig på deras specifika sätt att leva, deras sätt att klä sig eller kulturella yttringar. Men var går egentligen gränsen för vad som är diskriminering? Personligen bryr jag mig inte om hur människor klär sig eller beter sig utan det är upp till individen själv, såvida man inte skadar någon annan i sin omgivning. Den väldigt påtagliga ”vi mot dem” synen kan vara en anledning till att kulturkrockar uppstår och det är en syn som måste förändras. Många kan vara rädda att förlora sin identitet i ett nytt land och känner att de måste försvara sin kultur. Men så hårt som det må låta så finns det faktiskt farligare problem därute: riktig rasism och smygrasism som är mer skadlig än allt annat. Då jag åkte pendeltåg en dag satte det sig två kvinnor bakom mig. De började konversera halvt viskandes och på mindre än några minuter hann jag skapa mig en bild av vilka de var. Det visade sig att den ena kvinnan jobbade på migrationsverket och hade hand om nyanlända flyktingar. Hon förklarade för sin väninna hur svårt hon hade det på jobbet och vid ett tillfälle sade hon: ”Du skulle bara se hur de beter sig, de ställer sina äckliga skor från Afghanistan på borden, man blir äcklad av att ens vara i närheten av dessa människor. Jag tappar aptiten varje gång jag ska äta lunch!” Den andra kvinnan satt bara och höll med, ja stackare. Eftersom jag hade ryggen vänd mot dem kunde jag inte se deras ansikten men jag hann fantisera fram den mest groteska bilden av dessa människor. Väl framme på centralen fick jag se en glimt av dem och upptäckte att min bild inte alls stämde överens med verkligheten. De såg ut som helt vanliga människor, inte alls några monster. Det är helt oförståeligt att denna empatilösa människan håller flyktingars liv och framtid i sina händer. I jämförelse med detta fall framstår många diskrimineringsrelaterade problem som småpotatis. Det tråkiga är att all fokus numera ligger i att vara politiskt korrekt vilket leder till att man går miste om den äkta dialogen mellan människor och som också reflekterar de åsikter som råder i samhället. Många är framför allt rädda att yttra sig för att inte bli stämplade som främlingsfientliga. Min teori är att detta endast skapar mer smygrasism. Frågan är hur man skall kunna uppnå samhällsförändringar och förståelse mellan skilda kulturer utan en riktig och öppen dialog.

KRÖNIKÖR /

Julia Baez

julia.baez@femtestatsmakten.se

En dag med

Merja Ellefson

06.30 Vaknar, går ut med hunden 07.00 Frukost 07.30 Lämnar Farsta C 09.00 Kommer till jobbet, börjar med att kolla mejlen. “Då blir man uppdaterad“ 11.00 Håller introduktion för C-kursstudenterna 12.15 Kollar mejlen, administrativt arbete 13.00 Lunch, matlåda. “Det är enklast och snabbast så“ 14.00 Läser ansökningar till MFS-stipendiet 17.00 Lämnar JMK 18.00 Hemma, går ut med hunden. “Det rensar tankarna“ 19.30 Middag, läser något, tittar på TV 22.00 Går ut med hudnden igen. “Det är en valp, så vi går ut ofta“ 22.30 Sover

När Merja Ellefson lämnade sitt hemland Finland planerade hon att stanna i Sverige i ett år. 20 år senare är hon fortfarande kvar och ligger i startgroparna med ett nytt forskningsprojekt. Femte Statsmakten följde henne en vanlig dag på jobbet. TEXT Malin Österberg FOTO Åsa Secher

KLOCKAN ÄR NIO en grå torsdagsmorgon när Merja Ellefson, kliver in på JMK. Hon har redan hunnit med dagens första promenad med hunden, en ettårig italiensk mastiff. Merja är bland annat kursansvarig för B- och C-uppsatserna på JMK och har mycket att stå i. För att hinna med allt arbete kommer hon tidigt till jobbet.

– Men om jag inte har föreläsning och ska jobba hemma en dag tar jag gärna sovmorgon.

Kontoret på plan 5 delar hon med Eva Kingsepp.

alltid på fel ställe, säger hon och suckar skämtsamt.

– Vi har delat kontor sedan 2001 när vi båda började vår forskningsutbildning på JMK.

BÅDE MERJA OCH Eva har ett intresse för politisk kitsch med revolutionsmotiv och politiska symboler från historien. Gamla propagandaaffischer pryder därför rummets väggar och från bokhyllans högsta plan tittar Che Guevara ner. – Jag och Eva inredde rummet tillsammans när vi flyttade in, för att få bort den kalla känslan här inne. Dekorationerna har varit desamma sedan dess, säger Merja och ler.

DE TRIVS BRA tillsammans men Merja

medger att de inte ses så ofta eftersom de går om varandra. Rummets bokhylla har de diplomatiskt delat upp, Merja är välorganiserad och har full koll på vad hon har i sin del. – Jag har ordning på mina pärmar och papper, det enda problemet är böckerna. Jag har vissa böcker här och andra böcker hemma och den bok jag behöver finns

”Jag har ordning på mina pärmar och papper, det enda problemet är böckerna”

Ingen dag är den andra lik och Merja tycker att det är tjusningen med sitt jobb.

– Jag lär mig hela tiden något nytt. Som handledare får jag ta del av nya idéer, det är väldigt spännande och stimulerande. Jag tycker också att det är viktigt att studenterna framför sina åsikter och ställer frågor, det är lätt att vara hemmablind och saker som är självklara för mig kanske inte är det för alla, säger hon och minns sin egen tid som student.

torand Kajsa Klein som kommer, om 15 minuter ska de hålla en introduktion tillsammans i JMK-salen. FÖDD I FINLAND kom

Merja till Sverige för 20 år sedan. – Jag hade tänkt vara i Sverige i ungefär ett år, men så blev jag kvar. Efter ett år hade det varit lätt att flytta tillbaka, men efter trefyra blev det ett alltför stort projekt och jag valde istället att stanna. För tillfället har jag inga planer på att återvända, men man ska aldrig säga aldrig. NÄR

FRÅGAN

framtiden kommer på tal berättar Merja entusiastiskt att hon är i full gång med att söka forskningsmedel för ett nytt projekt.

MERJA LÄSTE både grund- och C-

kurs på JMK innan hon fortsatte till Södertörns Högskola för en D-kurs. Hon återvände till JMK för genomförandet av sin forskningsutbildning och disputerade i december 2007. Hon har undervisat på institutionen till och från sedan 2003.

”Som handledare får jag ta del av nya idéer. Det är väldigt spännande och stimulerande” – Jag trivs på JMK eftersom det är högt i tak här, man är positiv till nya forskningsidéer. Så är det inte överallt, somliga institutioner har väldigt snäva ramar. KLOCKAN NÄRMAR SIG kvart i elva och det knackar på dörren. Det är dok-

–Jag söker forskningsmedel för ett projekt som handlar om komparativ presshistoria, det vill säga om offentlighetens och pressens utveckling i Sverige, Finland och de estniska provinserna under förra sekelskiftet. Konkurrensen är hård, det är lite som att spela på Lotto, men spelar man inte så vinner man inte. Om jag inte blir beviljad i år tänker jag finputsa på mina ansökningar och försöka nästa år igen, fortsätter hon. Senare under eftermiddagen sätts Merjas tidigare påtalade ordningssinne på prov när hon letar efter en lista med några studenters inloggningsuppgifter till datanätet.

– Det kan hända att jag slängt listan, jag trodde nog inte att jag skulle behöva den igen. Men det är ingen fara, försäkrar hon, jag får uppsöka vår webbmaster. MERJA SITTER I rangordningskommittén för Minor Field Studies-stipendiet (MFS) och spenderar resten av eftermiddagen med att läsa igenom de ansöknin-

gar som kommit in. När klockan närmar sig fem bestämmer hon sig för att avsluta dagen. Hon ser framemot kvällspromenaderna med hunden, det rensar tankarna efter en lång dag på kontoret. DEN SISTA PROMENADEN görs omkring klockan tio på kvällen. Snart därefter går Merja och lägger sig för att sedan vakna till ännu en dag och ännu promenad med Mauro. Hunden alltså.

B rans c h ens e g na tips

Så får du resereportaget publicerat De ledande resemagasinen erbjuds mängder av reportage och artiklar varje dag. Det gäller att sticka ut ur mängden. Femte Statsmakten har nu benat ut vad som krävs för att få sitt resereportage publicerat.

TEXT Minna Korsgren

Att skriva resereportage glamouriseras

ofta trots att det är ett slitigt journalistgöra. Den som insett det har kommit en bra bit på vägen i den stentuffa konkurrensen menar Barbro Janson, nyhets- och webbredaktör på resemagasinet Vagabond. Barbro håller även i Vagabonds skrivkurser och hennes bästa tips är att kontakta människor, göra research, marknadsundersökningar och jobba med språket. – Det skiljer sig mycket mellan att åka ut på ett jobb och att åka på en vanlig resa, man sliter ofta häcken av sig. Viktigast är att ha en riktigt bra idé, berättar hon. Huvudsaken är att vinkeln ska vara

ny. De flesta förslagen som Vagabond tar emot sållas helt enkelt bort för att de redan skrivits eller för att timingen inte stämmer. Ofta dröjer det minst ett halvår

Barbro Janson är nyhets- och webbredaktör på resemagasinet Vagabond. Foto: privat.

från att resan görs tills artikeln publiceras. Både läsarna och annonsörerna vill att reportagen publiceras inför en högsäsong. Det ska vara nytt, fräscht och spännande.

Att göra resereportage är inte lika glamouröst som det ofta porträtteras. Det gäller att slita häcken av sig, enligt Vagabonds Barbro Janson. Foto: Fritidsresor.

Kajsa Beausang, chefredaktör på magasinet Escape 360° vill ändå, den populära branschen till trots, visa på möjligheterna att lyckas. – Vill man tillräckligt mycket och har fingertoppskänsla och ett öra mot marken för hur trenderna går inom reseindustrin så är det bara att kämpa på. När idén är kläckt gäller det att sälja den. Resemagasinen är bortskämda och köper sällan på spekulation. Vanligast är att skicka ett mail till tidningens chefredaktör eller någon ansvarig för inköp av frilansmaterial. Beskrivningen av artikeln ska vara kort och tydlig. Ju bättre uppfattning tidningen får av texten desto större är chansen att de blir intresserade. Därför är det viktigt att ha en klar vinkel, att berätta vilka människor som ska vara med och vilka miljöer som beskrivs i texten berättar Barbro. En stor del av ett resereportage är

bildmaterialet. Därför är det ett plus att redan i första kontakten bifoga några utvalda nyckelbilder i låg upplösning. I ett senare skede är det inte ovanligt att tidningarna vill ha upp emot femtio bilder att välja mellan för ett större reportage. – När vi väljer bildmaterial till tidningen försöker vi ofta få olika typer av bilder.

En detalj kan säga väldigt mycket om en plats, men det beror på sammanhanget, berättar Barbro och fortsätter: – Mycket ligger i en fallenhet och träning att se bilderna på plats. De bästa reportagen drivs ofta av

människor. Se till att ha en tolk så att inte språket blir ett hinder, för det är lokalbefolkningen som har bäst kunskap om platsen. Klichéerna ska undvikas. Det gäller att öva ofta och att läsa gamla reportage vilket även Kajsa håller med om. – Skriv, skriv, skriv och skriv för övningens skull. Läs ESCAPE 360º och andra resemagasin, svenska och utländska, för att få så bra förståelse som möjligt för resebranschen.

Bästa Tipsen • • • •

Håll reda på trender inom resebranschen Snoka reda på en ny spännande idé Skriv en kort synopsis med tydlig vinkel Skicka med en läcker bild

JMK-DAGEN

Den 11 Mars anordnades återigen JMK-dagen på Karlavägen 104. Studentkåren hade bjudit in Public service, dagstidningar, mediebemanningsföretag och PR-byråer samt organiserat fem föreläsningar av yrkespersoner inom olika verksamhetsområden. Studentkåren hade dagen till ära fyllt JMKfikets korridor med färgglada heliumballonger som välkomnade de besökande. TEXT & FOTO Fredrik Nilsson FöRST UT PÅ SCHEMAT för dagens fö-

reläsare var Thomas Lundkvist, vd för bemanningsföretaget Mediakompetens. Lundkvist gav en engagerad presentation av sitt företag och beskrev det som ett bemaningsföretag för människor med mediakompetens på många olika områden. Fokus låg på hur arbetsmarknaden ser ut idag och varför just hans företag var viktigt i och för mediesverige. Nyckelorden genom hela föredraget var trygghet och stabilitet för hans anställda och han ville gärna slå hål på myten att företag som mediakompetens bidrar till lägre löner och ökad konkurrens för mediearbetare. Nästa talare var den före detta JMK-studenten Ida Ståhlnacke. Ida fick jobb på Prat PR som kommunikationskonsult i November efter en examen i medieoch kommunikationsvetenskap. Under hennes föreläsning behandlades pr-yrket och hennes verksamhetsområden samt vad pr är i praktiken. FRÅN EN MINDRE pr-byrå som Prat PR

var det sedan dags för en av pr-världens större firmor Hill & Knowltons vd Bo Albertsson att ge en inspirerande föreläsning för många närvarande mediestudenter. Som företrädare för en gren av detta världsomspännande företag var Bo

Albertsson hoppfull för pr-yrkets framtid och möjligheterna som fanns inom detta. Samtidigt som Hill & Knowlton, höll fem anställda från Tidningarnas telegrambyrå ett föredrag om sin verksamhet. Tonvikten låg på TT:s olika grenar och hur en arbetsdag ser ut för de anställda. Det poängterades hur viktigt det var att kunna ta vilket jobb som helst för att bli en del av företaget. De framhöll särskilt hur viktigt det är att kunna se betydelsen av sin egen yrkesroll i företaget. En av TT:s medarbetare på plats var en praktikant från Mittuniversitetet. Som praktikant fick hon fylla många arbetsroller och cirkulerade under sin praktiktid på allt från redaktionsdesken till TT spektra som är en av TTs fyra avdelningar. SIST UT som föredragshållare var Lars-

Ola Nordqvist från Comvision som ville belysa problemen och fördelarna med att gå från journalistik till Public Relations (eller ”På Restaurang” som en av hans föregångare hade kallat det). Lars-Ola hade tidigt fått höra när han, efter 15 år som journalist blev pr-konsult, att det inte gick att gå tillbaka till att bli journalist efter att ha beträtt den ”oheliga marken” hos prbyråerna. Med tiden började han också förstå att de varningar han fått höra kring detta var sanna. Detta är fortfarande något han anser att journalister idag gör fel

när de mediatränar eller föreläser kring medievana för offentliga personer för att vid ett senare tillfälle skriva objektiva artiklar om människor de kanske betraktrar som sina vänner. Han ansåg att trovärdigheten hos journalisten alltid ska gå först annars undermineras yrket. Yrkesmoralen hos pr-byråerna tyckte han också var viktig men den låg främst i vilka företag man valde att representera. LARS-OLA NORDQVISTS föreläsning

var talande för hur relationen framställs mellan journalistiken och pr. Pr-branchens företrädare utmålade sig gärna som företrädare för framtiden och en stabil sådan med mycket resurser och möjligheter till personlig utveckling. Journalisternas företrädare framhöll de olika intressanta arbetsrollerna man kan ha på en tidning och i radio, men också den osäkra framtiden som många unga journalister går till mötes just nu. Det fanns även en viss osäkerhet kring vilka vägar olika medier väljer att gå och hur det kommer se ut i framtiden för de tidningar och radiokanaler som har svårt att överleva idag. Under en lågkonjunktur i samhället blir även mediebrancherna utsatta och detta speglades i det antal informatörer som var på plats för dagen.

Efterlängtad releasefest Efter två års enträget arbete kunde JMK:s egen studenttv äntligen bjuda in till releasefest! TEXT Åsa Secher

TEXT Fotini Katriou BILD Efternamn Efternamn

FOTO Carolina Palmqvist

Från vänster: Mikael Petterson från Rapport, Marja Grill från Uppdrag granskning och Johanna Kratz från tv4-nyheterna.

Till vänster, talkshowvärd för kvällen, JMKTV:s Karolina Schützer

t för Logotyp: copyright JMKTV

Den 25 februari fylldes café JMK till bredden av förväntansfulla studenter. Studentkåren vid JMK driver sedan ett bra tag tillbaka Radio JMK och Femte statsmakten. Under snart två års tid har ett fåtal hängivna studenter arbetat med att starta upp en tv-redaktion, och i slutet av februari var det alltså äntligen dags att sjösätta projektet som går under namnet JMKTV. I dagsläget läggs de klipp som görs upp på hemsidan i youtube-format. Louise Fauvelle är redaktionschef för JMKTV: Varför ska JMK ha en tv-redaktion? - JMK är inte längre bara för journalister, det finns ju även mediekommuniaktion, och det innehåller ju mycket mer än skrivandet. Så jag tycker att det är viktigt att vi för in tv-mediet. Man kan säga att det är ett inslag på JMK som ligger väldigt rätt i tiden. Det är ju viktigt att vi hänger med. Vad är dina förhoppningar och förväntningar på verksamheten? - Jag hoppas att fler engagerar sig så att verksamheten hålls vid liv även kommande terminer, när vi som ingår i redaktionen nu har slutat på JMK. Men jag hoppas också att det ska kunna utvecklas och bli ännu bättre. Vad tyckte du om releasepartyt? Det var väldigt, väldigt lyckat. Jättekul att det kom så mycket folk och att det var så bra stämning.

Hedersgästerna på releasefesten var ,

förutom JMKTV:s redaktion även tre inbjudna tvjournalister; Marja Grill från Uppdrag granskning, Mikael Pettersson från Rapport och Johanna Kratz från tv4-nyheterna. Talkshowvärd för kvällen var JMKTV:s Karolina Schützer. Under en dryg timme diskuterades allt från fördelarna med tv-mediet till hur motiverat den makalösa medieuppbådet kring kronprinsessans förlovning var och självklart vilka konkreta tips proffsen ville ge till aspirerande tvjournalister. Publiken lyssnade med spetsade öron och intervjun avslutades med att publiekn fick ställa frågor. Marja Grill och Mikael Petterssons tips till dig som någon gång vill söka praktik på tv:

- Tänk utanför Stockholm. Ju längre ut i landet och ju mindre stad, desto mer får du göra - Känn av utgångsläget, försök att tänka bort prestigen kring de stora redaktionerna, fråga dig istället: var är jag just nu, vad vill jag och vad klarar jag av just nu?

Vill du komma i kontakt med JMKTV? Besök jmktv.se

Prisas för att ge röst åt de röstlösa Palestinska fotojournalisten Mohammed Omer tilldelades årets pressfrihetspris på utrikesdepartementet inför en fascinerad skara åhörare, alla tagna av hans magstarka skildringar av ett söndertrasat Gaza. Femte Statsmakten var på plats.

MOHAMMED OMER, 24, född och upp-

vuxen i Rafah på södra Gazaremsan, berättar om den svåra situation både han och hans folk tvingas stå ut med i flyktinglägret i Rafah. Mohammed Omer har flera gånger hotats för de fotografier han tagit som tycks vara för nära en obekväm sanning. MEN YTTRE PÅTRYCKNINGAR och hot tycks inte stoppa Mohammed Omer från att stå upp för dem som inte kan stå för sig själva. Han har skrivit så länge han kan minnas men det som började som ett nöje har numera blivit en plikt; att berätta. Enligt honom själv, kan journalister öppna dörrar för en politisk lösning och journalisters huvuduppgift ska inte bara vara att informera utan även att få människor att agera.

– Idag kan allt färre människor tack vare journalisters arbete skylla ifrån sig genom att säga; vi visste inget, så hur skulle vi ha kunnat förhindra det, säger Mohammed Omer. PRESSFRIHETSPRISET DELADES UT

av Reportrar utan gränser för sjätte gången. Priset vill uppmärksamma de journalister som dagligen arbetar mot förtryck och brott mot pressfriheten. – Det är en stor ära för mig att få ta emot det här priset säger Mohammed Omer, men han är orolig för att samma sak ska hända nu som när han återvände till Rafah efter att ha tagit emot Martha Gellhornpriset 2007. HAN VÅRDAS för tillfället i Amsterdam

TEXT Monica Karlstein & Minna Korsgren FOTO Monica Karlstein

för de skador han fick ta emot efter att ha misshandlats av israelisk militär. När Femte Statsmakten träffar honom visar han ett markerat ärr på halsen som kommer från en grov känga. Holländska myndigheter har nu meddelat att de avslår hans ansökan om tillfälligt uppehållstillstånd för medicinsk behandling. Under prisceremonin berättar Mohammed Omer hur uppgiven han är. Om det inte hade varit för vården som han behöver i Amsterdam hade han redan varit tillbaka i Rafah för att fortsätta rapportera. – Det finns ingen chans för mig att få den vård jag behöver i Gaza. På sjukhuset där finns varken elektricitet eller smärtstillande medel så det räcker.

Kulturdebatt:

Kultur i siffror – ett kommersialiserande av kulturen? Kategoriserandet av vad som kallas kultur stegrar. Samtidigt är vissa kulturyttringar demokratiska rättigheter och förutsättningar medan andra inte är det. TEXT Jim Jonsson ILLUSTRATION Sandra Karlsson

halvan av 2006 införde Dagens Nyheter en femsiffrig betygskala för filmer. Det innebar att tillhörande varje filmrecension skulle det gå att hitta ett betyg. Detta för att göra filmkritiken mer ”överskådlig” i tidningen. Genom att införa betyg effektiviserar man konsumentens läsande genom att i siffror berätta hur bra eller värdefull en film är. Resultatet är ett ökat kategoriserande vilket innebär att man på grundval av siffran kan göra en någorlunda korrekt bedömning rörande hur värd filmen skulle vara att se. Ytterligare variabler spelar givetvis in, exempelvis vem som skrev recensionen i fråga och om man har några förkunskaper om till exempel filmens regissör. Det eventuella problemet består i att separera recensionens förmedlade intryck från siffran ovanför texten. Under den andra

av siffran och läser recensionen kan siffran vara av stort diskussionsvärde. Besvikelsen över favoritregissörens senaste alster begynner redan vid läsningen av den fördömda ettan eller den tråkiga tvåan. Kanske är recensenten dum i huvudet och tycker fel, varför man kan börja prata i termer av över- och underskattad. DN har även betyg på datorspel och musikalbum. Däremot betygsätts inte böcker ännu. Påverkas man inte

Böckerna, litteraturen,

har alltså sluppit undan. Genom biblioteken (i både fysisk form och lagligt på internet) värnas det om medborgarens rätt att läsa böcker. Läsandet är något eftersträvansvärt. Däremot är musik och film något som uteslutande är en produkt till för konsumenter. Den slutsatsen skulle man kunna dra av fil-

delningsdebatten såsom den bedrivits av politiker och lobbyister. Kanske har de rätt när de tänker att fildelare inte har något intresse av filmer eller musik vars upphovsrättinnehavare gått bort. De är trots allt mestadels ungdomar. När kultur idag nämns i bredare ordalag handlar det om entreprenörskap. sig av betyg kan man sprida sitt varumärke. Expressen har getingar och Aftonbladet sätter plus på allt. Ser man en film med fyra plus vet man var Aftonbladet står i frågan bra/dåligt. Dagens Nyheter har nu samma chans till inflytande – direkt på Megastore.

Genom att begagna

Drömyrket:

Tobias Larsson

Chefredaktören som Han är chefredaktören som frivilligt blev skjuten i magen i Colombia för att få sig en story. När ingen ser honom skrapar han trisslotter för att kunna finansiera ett sommarhus i varje världsdel. Och i jobbet som chefredaktör för resemagasinet Vagabond bestämmer han helt själv vart han ska åka. TEXT Monica Karlstein FOTO Vagabond

På besök hos en skräddare som sydde

Men han påpekar att man inte all-

skottsäkra kostymer vars affärer hade försvagats ville Tobias Larsson, chefredaktör för Vagabond, visa att det blivit säkrare i Colombia. Väl där såg han sin chans att komma hem med en väldigt annorlunda story. Han tog på sig en likadan skottsäker mockajacka som actionskådisen Steven Seagal är känd för att använda och bad om att bli skjuten i magen.

tid behöver bli skjuten för att det ska bli bra.

– Det var en sådan klockren story så jag frågade om han inte kunde skjuta mig, säger Tobias och fortsätter: – Som journalist gäller det att gå lite djupare och göra annorlunda grejer, då blir det som bäst.

För Tobias började vägen till chefredaktörsposten på Vagabond för nio år sedan när han volontärarbetade på Kokosön utanför Costa Rica.

– Jag träffade ett reportageteam från När och Fjärran när jag jobbade med havssköldpaddor där och då väcktes tanken att man faktiskt kunde livnära sig på att resa. Planen var från början att bli socialan-

tropolog men journalistiken fick i stället, som han själv uttrycker det, bli en lightva-

riant. När han kom hem från Costa Rica slängde han in en ansökan till journalistutbildningarna i Sundsvall, Göteborg och Stockholm och kom in i Sundsvall för att sedan byta till JMG i Göteborg. Både sin kort- och långpraktik gjorde han på Vagabond och efter långpraktiken hoppade han av skolan för ett vikariat på tidningen. Inte förrän förra sommaren 2008, 8 år senare, tog han sin examen i journalistik. – När jag hade varit ett tag på Vagabond tog jag tjänstledigt i tre och en halv månad och jobbade med medieoch informationsoperationer i Afghanistan. I Afghanistan ledde han fyra lokala

journalister i produktionen av nyhetsar-

m reser vart han vill tiklar och inslag på uppdrag av FN. Men redan innan han lämnade Sverige hade han klart för sig att chefredaktörsposten på Vagabond var hans när han kom hem. Tobias har varit i ett femtiotal län-

der och i alla världsdelar utom Oceanien, dit han faktiskt var på väg ewn gång men ändrade sig eftersom flygresan var så lång. – Det är så tråkigt att flyga och det var så långt så tillslut blev det Sydafrika i stället, som jag och mina närmsta vänner länge drömt om att besöka. Trots det långa avståndet är drömreportaget för Vagabond en resa till nord- eller sydpolen. Tobias berättar att det nästan inte finns något som begränsar redaktionens resande men att en resa till polerna kostar lite för mycket. Det finns flera frilansare som åkt dit men hittills har han inte varit intresserad av deras reportage.

– Jag skulle gärna se att vi gjorde nord-

eller sydpolen själva just för läsarna ska känna att vi också är resenärer. Det ska inte vara någon köpt, ihopklippt frilanshistoria. Av de cirka 250 frilansförslag som Vagabond får in varje månad nappar de på ett enda, så det gäller att ha en bra idé, en tydlig vinkel och enligt Tobias också väldigt mycket tur. Ett av de häftigaste länder Tobias

besökt är Rwanda. På en vandring i Virungabergens nationalpark hamnade han helt oförberedd öga mot öga med en bergsgorillahanne på 200 kg. Det normala säkerhetsavståndet är sju meter, den gången var avståndet mindre än 1,5 meter. Även om Tobias föll för landet och naturen kommer han aldrig att glömma barnen i Rwanda. – Det starkaste mötet med människor är barnen jag träffade i Rwanda på gränsen till Kongo. De bodde i lövhyddor på en potatisåker, men det var inte deras po-

tatis. De hade ingenting att äta och hade stora hälsoproblem. De gick barfota i kall lera och hostade och rosslade. Många hade malaria. Redan vid första kontakten med Tobias bekräftar han att han har drömyrket. Senare säger han också att han är övertygad om att han kommer att stanna på Vagabond länge. – Jag blir nog kvar här, det är ett jättebra jobb. Kombinationen att få göra tidning och att få resa och lära mig så mycket är fantastiskt. Jag jobbar dessutom med ett väldigt bra gäng, vilket också är otroligt viktigt.

Tobias Larsson Yrke: Chefredaktör för resemagasinet Vagabond. Ålder: 31 Civilstånd: Singel Vill helst resa till: Kina På väg till: Indien för att se bengaliska tigrar. Äckligaste maträtt: Kamelmjölk som “smakar som kamel luktar”.

Peter Alestig (mitten) är lagledare för JMK Junited. De tränar varje vecka i Frescatihallen tillsammans med humanisterna.

Säsongen i fara fö

Fotboll är det gröna fältets schack. JMK Junited är idag ett bräde utan pjäser. Säsongen 2009 riskerar att bli ett misslyckande innan avspark. Laget saknar spelare. Lagledare Peter Alestig ser dock med tillförsikt på framtiden. TEXT & BILD Andreas Rågsjö Vi står i snöslasket utanför Frescatihallen inför onsdagens träning. Peter tänder en cigarett. Fotbollsplanen är den plats där han känner sig mest avslappnad. Han började spela redan som femåring i hemstaden Göteborg och fotbollen har följt honom sedan dess. I år är det Peters uppgift att skapa ett nytt JMK Junited. Ett lag starkt nog att vinna serien. Men trots ihärdig affischering har responsen varit svag.

– Målet är att skapa ett lag där majori-

teten är JMK:are. Det ska bli en grej på skolan. Folk ska känna till vilka vi är och publik ska komma på matcherna. Jag tänker på de amerikanska collegefilmerna. Dit kommer vi aldrig att komma, men jag vill ändå uppnå något av det, berättar Peter. För så var det en gång. Med fortlö-

pande träningar och stor trupp kom en hejaklack av studenter för att se laget vinna tre seriesegrar i studentserien under 2000-talet. Med en fjärde titel kom-

mer JMK Junited att få behålla bucklan. Men 2008 sprang inget journalistlag ut på planen. Brister i administrationen ledde till att man inte fick ihop tillräckligt med spelare och laget tvingades ta ett ofrivilligt sabbatsår. JMK Junited tränar i Frescatihallen tillsammans med humanisterna. I omklädningsrummet före träningspasset pratas europeisk toppfotboll och anekdoter från tiden som var.

Jean Paul (t v) dribblar loss. Han var en av tre JMK-studenter som dök upp på träningen den här onsdagskvällen.

JMK Junited Seriestart 9: e maj Spelplan Gärdesfältet (7-manna fotboll på stor plan) Matchdagar Helger Hemmaställ Svart eller vitt, beroende på humör. Spelsystem 2-3-1 Lagledare Peter Alestig (Journalistisk produktion)

Peter lindar om foten. Laget är i akut behov av spelare.

ör JMK Junited – Jag är med i laget som inte existerar, skojar Björn Appelgren, tidigare JMKstudent. Under träningen deltar, förutom Peter, bara två nuvarande JMK-studenter. Det är än brokig skara av bland annat sociolog-, lärar-, och historiestudenter som virrar omkring på hårt plastgolv mellan väggar av trä i ett spel utan skrupler. Inga koner, taktikpärmar eller skottövningar får plats, bara rent tvåmålsspel. Folk droppar in sporadiskt, oavsett

om de tillhör humanisterna eller inte. Kvalitén på spelet varierar, tempot är intensivt och viljan viktigare än talangen. En matt tysk KTH-student dunsar frustande ner på avbytarbänken.

Efter träningen diskuteras huruvida

folk utanför humanisterna ska få delta i fortsättningen. På JMK och andra humanistiska institutioner går en del av kåravgiften till betalning av träningstiden. I vår sparkas den utomhussäsong

igång som kan innebära nystart och segrar för JMK Junited. Men om det vill sig illa blir det ett år till utan seriespel och en buckla som går förlorad. – Jag har varit med alla guldår, utbrister den tidigare kårmedlemmen Oskar Reimer stolt. Han berättar att de ekonomiska musklerna för en fotbollssatsning finns

hos kåren. Inom de närmaste veckorna måste en spelartrupp vara spikad inför seriespelet. Fotbollskunnande och erfarenhet har under åren varierat i JMK Junited. När laget tampas på Gärdesfältets gräsmatta i vitsvarta dräkter har det aldrig varit en fråga om toppningar. Både killar och tjejer får plats, nybörjare som ärrade.

– Det krävs inte ett skit för att få spela. Att vilja räcker gott. Jag hoppas att det kan bli ringar på vattnet att en student börjar spela och fler hänger på, säger en passionerad Peter innan han kliver in i duschen.

I nästa nummer av Femte statsmakten: Tema svenska språket

Möt Kristina Kappelin