FS
en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet nummer
02 2011 : populärkultur
”Kulturjournalistiken blir bäst när man skiter i den dagliga nyhetsfabriken” – Björn af Kleen
aktuellt
tema: populärkultur
studentvärlden
FS dyker ner i public service debatten
Läs om modejournalistikens identitetskris 14
Kommer Janne Josefsson in på Journalistik produktion?
04
32
02
innehåll
femte statsmakten nummer 06 2010
26
28 04 fri television... eller? av sofia brunzell
06 ett konstnärligt besök hos fs av paul philip abrigo
06 ny grundkurs snart på jmk av mari norberg
07 se mig, hör mig, gilla min
status av caroline kernen
08 60 sekunder med åsa
lindeborg av carin fock
09 tema: populärkultur av joanna davis
10 melodifestivalen - programmet vi älskar att hata av jesper lindquist
29
12 han lever drömmen i
32 vem kommer in på journalis-
14 mode(journalistik) av ida
34 fs-debatt av linne ogelid &
16 stilsäkert av paul philip
36 krönika: plastic-wrapped
mardrömsbranschen av martin hassel kjellgren abrigo
18 här skapas big brother av fredrik johansson
20 profilen: björn af kleen av leonard goldberg
26 kaféguide av mari norberg 28 proffsen tycker till om
sociala medier av paul philip abrigo
29 anteckningar från spelhålan av jessica s. säll
tisk produktion? av caroline kernen anna bremer
euphoria by elena krivovyaz
37 downfall of the music
magazine by angela blumen
38 entertainizing politics by adelina dankova
39 café guide for jmk by mari
norberg (eng: yvonne rogell)
40 fashinably inked by yvonne rogell
innehåll
femte statsmakten nummer 06 2010
03
”Populärkultur är poppis” för många klingar ordet populärkultur som någonting fult och lite dåligt. Det verkar vara en avvart av all kultur som inte är tillräckligt fin för att få kalla sig rätt och slätt kultur. Och mycket att sitt dåligt rykte verkar populärkulturen ha fått av att det förknippats med massmedier. förr kanske man behövde göra skillnad på kultur och kultur. Kanske för att definiera den nya, annorlunda typen av kultur som började dyka upp någon gång på 60-talet. Men i dag på 2010-talet känns det helknäppt att särskilja populärkulturen från all annan kultur. Ordet populärkultur förknippar jag själv med tv-
mediet. Och vem idag tittar inte på tv? Just det, där ser ni. Tv är inte bara någonting de flesta tittar på, utan någonting de flesta av oss också diskuterar på jobbet, skolan och så vidare. vi på fs tycker att det är dags att populärkulturen får revansch. Därför har vi valt populärkultur som tema till det här numret. Genom att titta på olika populärkulturella-fenomen hoppas vi kunna ge populärkulturen en rättvis chans att mäta sig med resten av kulturen. För tittar man efter är populärkulturen riktigt poppis numera. Trevlig läsning!
Caroline Åkerlund Chefredaktör och ansvarig utgivare caroline.akerlund@femtestatsmakten.se
femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet. chefredaktör & ansvarig utgivare Caroline Åkerlund redaktionschef Malin Österberg redigeringschef Joanna Davis & Anna Nordbeck grafisk formgivning Nina Kuoso webbredaktörer Simon Holmén redaktörer Sebastian Mattsson, Leonard Goldberg, Mika Wallgren & Leonel Marjavaara engelsk redaktör Yvonne Rogell
skribenter Sofia Brunzell, Paul Philip Abrigo, Mari Norberg, Caroline Kernen, Carin Fock, Joanna Davis, Jesper Lindquist, Martin Hassel, Ida Kjellgren, Fredrik Johansson, Leonard Goldberg, Jessica S. Säll, Elena Krivovyaz, Angela Blumen, Adelina Dankova, Yvonne Rogell foto Paul Philip Abrigo, Caroline Kernen, Ulla Montan, Martin Hassel, Nathan Grossman, Peter Dovärn, Mari Norberg, Malin Österberg, Nikolaj Lassen, Dylan Holmes
illustration Tova Kurkiala Medbo, Joanna Davis, Sari Vettenranta redigering Yvonne Rogell, Angela Blumen, Malin Österberg, Joanna Davis, Caroline Åkerlund, Jacob Sjölin, Emma Ohlsson, Sebastian Mattson, Leonard Goldberg, Olle Hammarström, Jessica S. Säll
nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se
04
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
Fri television ... eller? Public service debatteras just nu flitigt i svenska medier. Enligt Sveriges Televisions utbudsstrateg ska SVT vara ”om alla, för alla”, men hur bör utbudet se ut? Är det okej att SVT tar emot sponsring? Är SVT verkligen fri television? Femte Statsmakten dyker ner i debatten.
text sofia brunzell illustration tova kurkiala
Det råder delade meningar om vilken roll public service ska ha i dagens medielandskap. Den förbättrade tekniken betyder ytterligare möjligheter att höja kvaliteten i utbudet. Det menar Sveriges Televisions (SVT) utbudsstrateg Markus Sterky. Han anser att kvaliteten på utbudet är högre idag jämfört med före de kommersiella tv-kanalernas födelse. webbtekniken ger också bättre förutsättningar för dialog med publiken. – Den digitala distributionstekniken har gjort det möjligt att leverera ett bredare urval av program och tjänster,
med innehåll som svarar mot publikens behov, säger Markus Sterky. svt ska vara för alla, i sann public service- anda: – Alla ska känna att det vi gör har ett värde för dem. Vi beställer och sänder ett mycket smalt utbud, inte för att vi måste utan för att vi vill, säger Markus Sterky. Om tv-avgiften är själva grundpelaren för finansieringen av public service, är den sponsring som SVT får från olika företag ett inte lika självklart inslag. Enligt Lars-Åke Engblom, professor i medie- och kommunikationsvetenskap
vid Högskolan i Jönköping, har sponsringen blivit mer synlig idag, exempelvis genom Melodifestivalen. och sponsringen, som årligen uppgår till 50 miljoner kronor, har stor betydelse för SVT. – Utan sponsring skulle SVT tvingas avstå från större evenemang inom sport och kultur, till exempel filmsatsningar som kostar mycket, säger Lars-Åke Engblom. SVT:s sponsring rimmar illa med det som ska skilja public service från de kommersiella tv-kanalerna – nämligen att vara politiskt och ekonomiskt oberoende.
Aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
Men Markus Sterky tycker inte att det är något problem i dagsläget: – Vi ser till att sponsorhanteringen och redaktionellt arbete aldrig blandas ihop. Om vi upplevde att publikens förtroende för oss påverkades negativt av
sponsringen skulle vi omvärdera vår ståndpunkt, säger han. lars-åke engblom tror dock inte att SVT:s sponsring är helt oproblematisk. – Sponsringsskyltarna demonstrerar
05
att SVT har en kommersiell finansiering, och här tar man en risk. Den största tillgången är publiken som litar på att SVT står fri från ekonomiska intressen, säger Lars-Åke Engblom.
06
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
Ett konstnärligt besök hos FS Trots att resten av JMK gapade öde, samlades en brokig skara FS-skribenter i sal 1. I det blågula ljuset från en projektorduk dracks det kaffe och åts kanelbulle. Fotokonstnären David Molander berättade för redaktionen om det fina, men också hemska, med det fotografiska mediet. text & foto paul philip abrigo David Molander har gått en lång väg och satt sina spår på platser som Harvard, Liljevalchs, Los Angeles, Cape Town och Skövde. För honom började allting med en rasbiologisk bok (“Svenska folktyper: bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt” av H. Lundborg) från 1919, en bok med porträttfoton som gjorde ett starkt intryck på en mycket ung, ej läskunnig pojke. Som ������������������������������ tonårig ville David Molander arbeta med journalistik, men insåg
snabbt att ett yrke som fotograf skulle ge honom friare tyglar. Idag är han aktuell med ”An Urban Anatomy” på bland annat Stockholms stadsmuseum, som på ett nästan kirurgiskt sätt visar exempelvis Slussen i genomskärning. Dessutom visas just nu hans mer populärkonstnärliga tavlor på Liljevalchs vårsalong - klubben Berns 2:35:1 är motiv. Under den dryga timmen fick redaktionen lära sig om allt från vad konstnären Alfredo Jaar tycker om Newsweek:s
rapportering av folkmordet i Rwanda, till Playboy:s historia, och hur enkelt det är att digitalt retuschera en kvinnokropp.
Ny grundkurs snart på JMK Att hitta balans mellan att erbjuda både en yrkesförberedande och en forskningsförberedande utbildning är svårt. Institutionen måste vara lyhörd, inte bara för utvecklingen inom forskningsfältet, utan också för journalistbranschens utveckling. Femte Statsmakten har undersökt hur JMK-utbildningarna förändras. text mari norberg – Vi vill göra utbildningarna tydligare, genom en fördjupning av ämnena och en större profilering. Det är förklaringen Anja Hirdman, studierektor för grundutbildningarna på JMK, ger till de många förändringar som sker på JMK:s grundkurser just nu. I nuläget läser journalistik- och medievetenskaper sex delkurser tillsammans på grundkursen. Men i framtiden ska det endast vara fyra gemensamma delkurser. – Termin A hänger tydligare ihop med termin B Det blir en tydligare progression
mellan kurserna. Dels på grund av det ändrade kursutbudet men också för att lärarteamet jobbar tillsammans över terminerna. det första året är den akademiska basen i utbildningen. Målsättningen är att man som student bär med sig det mer akademiska kritiska tänkandet i ryggsäcken inte bara när man pluggar vidare utan också när man tar sig ut i arbetslivet. – Det kritiska tänkandet är en vital del av det första året medan produktionsutbild-
ningarna handlar om att lära sig det praktiska, hur man skriver hur man gör en radiointervju, hur man gör olika inslag i tv, radio och webbtidningar. Produktionskurserna är flaggskepp på JMK. Målsättningen är att ge studenterna en praktisk utbildning. Men vad gäller medieproduktionen är den fortfarande i förändring. Där jobbar man på en tydligare profilering genom att undersöka vilka typer av jobb tidigare studenter har fått. – Vi kommer att se över att utbildningen är i paritet med vad som står att den är. Utbildningen handlar om att lära sig olika publiceringsformer. Man ska lära sig webbpublicering, tal och skrift, liksom ljud och bild. Det är viktigt att man lär sig använda dessa verktyg med fokusering på sociala medier och plattformar. Det eftersöks på arbetsmarknaden, förklarar Anja Hirdman.
femte statsmakten nummer 06 2010
xx
Se mig, hör mig, gilla min status Drygt 4 miljoner svenskar använder sig av Facebook och antalet medlemmar ökar konstant. Genom kommentarer och statusuppdateringar klär vi av oss offentligt och blottar våra liv.
text & foto caroline kernen
Beatrice Wahlberg är 30 år och har sedan 2006 bloggat dagligen om sitt liv. Hon tror att bekräftelsen man får genom kommentarer är en stor anledning till att många, precis som hon, väljer att vara väldigt utelämnande i sina texter. – Man vill kanske bara ha uppmärksamhet. Jag är lite osäker på vem jag är och vill gärna att någon bekräftar mig. Det blir som en drog, jag har blivit fixerad vid att berätta om mitt liv, säger hon. – Vår syn på vad som är privat har förändrats, säger Jonas Mosskin, psykologstudent vid Stockholms universitet. Det finns saker med Facebook
och liknande sidor som lockar oss att berätta om våra liv. Ofta har vi en föreställd publik på ca 20 personer när vi skriver en statusuppdatering, vilket leder till att vi ibland är mer utelämnande än vi kanske borde vara.
mentarer. När jag har varit sjukskriven länge, har jag inte direkt haft någon identitet. Genom bloggen blir jag någon. Men det är lite farligt också, jag vet inte vad det har för konsekvenser, säger hon.
nina nansdotter är beteendevetare och skriver just nu en bok om sociala medier. Hon menar att vi ännu bara sett början. – Vi är ovana i Sverige att blotta oss. I början är man lite blyg, sedan skriver man någonting personligt och märker att det gick bra. Nästa gång skriver man någonting ännu lite personligare. I framtiden kommer vi få se mer av det på sociala medier. Det gäller bara att inte passera gränsen till privat, säger hon. Beatrice Wahlberg märker ofta att hon går över gränsen för vad som är okej att skriva. – Ibland ångrar jag mig, som om jag hänger ut någon familjemedlem. Man känner sig skyddad framför datorn och det är spännande att se folks kom-
jonas mosskin säger att behovet av bekräftelse alltid har funnits. Långt innan internet uppfanns använde människor sig av t.ex. klädstilar för att skapa sig en identitet. Han ser dock aningen bekymrat på konsekvenserna av människors blottande: – Det finns en föreställning, som mediemänniskor ofta vill sprida, att det är alltid är bra att berätta om allt. Ur ett psykologiskt perspektiv är det tveksamt, många gånger är det bättre att inte säga precis vad man tänker. Det finns forskning som visar att sociala medier berikar våra liv och det finns forskning som visar på motsatsen. Hur som helst menar Jonas Mosskin att sociala medier uppmuntrar till ytliga kontakter vilket aldrig kan ersätta nära vänner och familj.
08
aktuellt
femte statsmakten nummer 06 2010
] D E M R E D N [ 60 SEKU
Åsa Lindeborg Aftonbladets kulturchef Hon är författare till succéromanen Mig äger ingen. Nu styr hon på Aftonbladets kulturredaktion. Femte Statsmakten har pratat med Åsa Lindeborg om populärkultur.
text carin fock foto ulla montan
HENNE ÄGER INGEN. Åsa Lindeborg vill varken tillhöra populär- eller finkultur.
Vad är skillnaden mellan populärkultur och finkultur? – Populärkulturens lättillgänglighet. Den har inget krav på att säga någonting viktigt och är ofta gjord för att fånga så många som möjligt. Idag styr det kommersiella och det märks i att populärkulturen är på frammarsch. Finkulturen pressas tillbaka. Den kommer ju alltid att finnas, men frågan är om den kommer vara tillgänglig för alla människor. Vilken kategori tillhör du? – Som författare har jag egentligen skrivit för lite för att kunna kategoriseras över huvud taget. Jag har nått en stor publik, som populärkulturen ofta gör, men samtidigt fått fina priser, vilket populärkulturen sällan får. Som kulturchef på Aftonbladet tillhör jag ingen genre och vill heller inte göra det. Mitt mål är att locka in läsare till
kultursidorna - även de som bara köper tidningen för sporten. Populär- eller finkultur? Välj! – Jag kan inte välja. Jag gör ju en poäng av att jag faktiskt inte kan. I praktiken har jag självklart lättare att fastna för populärkulturen, till exempel en dokusåpa eller ett matlagningsprogram. Kommersialismen vinner i långa loppet, men program som till exempel “K Special” kommer alltid att finnas, eftersom Sverige har en bildad medelklass. Är populärkulturens utbredning bra eller dåligt? – Kommer vi kunna byta kanal till något mer lättillgängligt så gör vi det. Det har länge funnits en fientlighet mot TV-tittandet där populärkulturen är som mest utbredd. Som om TV skulle hota kulturen. Jag skulle säga att det är
tvärtom. TV:n har spridit bra kultur på det allra bästa sätt till svenska folket. Genom den har vi fått utbildningsprogram och teatrar, som vissa kanske inte skulle gå och se annars. Hur ser klimatet för populärkultur ut på Aftonbladets redaktion? – Vi vill öka intresset för populärkultur. Som skribent måste du vara intresserad av många olika saker för att kunna skriva om populärkultur. Att skriva om finkultur är inte lika svårt då det finns tidigare information att luta sig tillbaka på. Populärkulturen är här och nu, vilket gör det svårt att göra den intressant. Jag är intresserad av vad den har för budskap. Det viktiga är inte att recensera populärkulturen, utan att idékritiskt granska den.
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Ordet populärkultur kan tyckas vagt och svårdefinierat. Det kan stå för populärlitteratur, populärmusik och populärpress. Beroende på hur man förstår ordet kan det vara ett positivt begrepp eller motsatsen till finkultur och därmed fulkultur. Gränsen är flytande och subjektiv. En persons finkultur är en annans fulkultur. Debatten lär fortsätta länge till. Årets andra nummer av Femte Statsmakten handlar om modejournalistik, att vara TV-producent i en tuff bransch, om Big Brothers nystart och Melodifestivalens framtid. text & illustration joanna davis
09
10
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Melodifestivalen – Programmet vi älskar att hata Drygt 3 miljoner tittare följer under en månad varje år Melodifestivalen där vårt bidrag till Eurovision Song Contest skall utses. Trots detta är löpsedlarna fyllda med krav på nedläggning av festivalen.
text jesper lindquist illustration sari vettenranta
– Det finns ingen anledning att lägga ner. Journalisterna på kvällstidningarna tycks ha svårt för matematik, säger Melodifestivalklubbens ordförande Jens Johansson. Melodifestivalen är idag Sveriges största TVprogram. Men sjunkande TV-siffror och inte minst upprepade misslyckanden i Eurovision Song Contest har lett till att frågan ändå har tagits upp i media. Bör vi lägga ner melodifestivalen? – Frågan är helt befängd. Att det finns en nedgång som tar melodifestivalen från astronomiska tittarsiffror till ”bara” stor succé säger inte mycket. Under samma tid som tittarsiffrorna har sjunkit minskar televisionens tittande överlag, även program som Allsång på skansen och Kalle Anka går ner. Detsamma gäller för Idol där finalen följdes av 1,5 miljoner tittare i jämförelse med en deltävling i Melodifestivalen som följs av 3 miljoner, säger Gustav Dahlander. Han är chefredaktör för den populära Melodifestivalsidan Poplight, och har svårt att se en seriös diskussion ta form i frågan så länge tittarna visar intresse i så extremt stor omfattning. – Melodifestivalens utveckling de senaste åren är utmärkt. Det är Sveriges bästa TV-program med en organisation som är väloljad, proffsig och korrekt, säger Gustav Dahlander. jens johansson, ordförande för Melodifes-
tivalklubben, är av liknande åsikt. Han påpekar att trycket på hemsidan Twitter varit enormt och att redan 20 minuter in i årets första deltävling tog sig Melodifestivalen 2011 på listan Trending Topics som ett av världens då mest twittrade ämnen. Han går även ett steg längre när vi talar om melodifestivalens utveckling. – I år slogs rekordet för inskickade bidrag igen, 3832 stycken skickades in. Jag ser gärna att vi får höra fler än 32 av dessa bidrag och skulle därför vilja ha fler deltävlingar i festivalen, säger Jens Johansson. melodifestivalens expansion de senaste åren har även väckt kritiska röster. Robin Spring är student vid Stockholms Universitet, och ser överhuvudtaget inte det roliga med festivalen: - Jag ser ibland programmet när jag av en händelse slår på TV:n. Musiken är densamma nu som för 10 år sedan, möjligtvis i modernare
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
form. Men så fort festivalen är över försvinner i stort sett all musik, hur många av alla som tittar på programmet kommer ihåg vem som kom på 5:e plats för 4 år sedan till exempel? säger han. Robin Spring, vars iPod snarare är fylld av klassisk rock än klassiska schlagers, är tydlig med vad han tycker om Melodifestivalen: – Det vore hårt att säga att jag hatar Melodifestivalen, men jag tror inte jag skulle bry mig överdrivet mycket om den las ner. Kritiken till trots, intresset för Melodifestivalen är fortfarande väldigt högt. Den höjdpunkt som
nåddes under mitten av 2000-talet då finalen sågs av över 4 miljoner tittare varje år är måhända förbi, men det finns fortfarande få program som kan matcha festivalens höga tittarsiffror. – Utvecklingen är fantastisk. För 10 år sedan ville ingen medverka i Melodifestivalen. Idag vill i stort sett alla medverka. Jag tycker att tävlingen är mer spännande, bidragen mer varierande och idag tänker man på scenframträdandet som en helhet med ljus, dans, kläder och show, säger Jens Johansson.
11
12
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Han lever drömmen - I mardrömsbranschen Med ett välbetalt jobb i TV-branschen lever 28 år unga inslagsproducenten Jonas Bergström drömmen i en tuff bransch. För Femte Statsmakten berättar han om otrygghet, karriär och vad en inslagsproducent egentligen gör. text & foto martin hassel Fredagens glamour från livesändningen av Let’s Dance är historia. Det är lördag morgon när Femte Statsmakten träffar Jonas Bergström i ”Let’s Dance”:s träningslokal vid Gärdet. I väntan på sena kändisar målar Jonas Bergström upp en bild av en tuff men spännande bransch. Vi börjar med frågan hur han fick jobbet. Under sina journalistikstudier vid Luleå Tekniska Universitet åkte Jonas Bergström till Stockholm för praktik på auktionsprogrammet Första, andra, tredje. Efter praktiken fick han jobb och hoppade då av studierna. Ett och ett halvt år senare är han kvar i branschen, men fortfarande utan examen. – Ingen bryr sig om man har utbildning i TVbranschen. Det finns dem som inte har någon alls. Det gäller att få in foten och sen måste man vara jävligt social och duktig på det man gör, berättar Jonas Bergström. alla i branschen frilansar. Produktionsbolagen anställer specifikt för varje produktion.
Just nu är Jonas Bergström inslagsproducent på Mastiffs program Let’s Dance. Han har tidigare arbetat med program som Ullared, Halv åtta hos mig och ska framöver arbeta med nästa säsong av Så mycket bättre. – Det gäller att ligga på för att få jobb och anställningsintervjuer. I början var det osäkert, man visste inte om man skulle få jobb. Nu känner jag mig trygg och vågar till och med ta semester, men det är första gången jag känner så. Jonas Bergström har lyckats i en tuff bransch. Som inslagsproducent har han en snittlön på 35 000 kronor i månaden, men han lever hela tiden med vetskapen att han kan vara arbetslös nästa månad. Vilket många är. materialet till det första inslaget, inför fredagens bugg med Jessica Andersson och dansaren Kristjan Lootus, är efter 45 minuters filmande klart. Efter en paus är det dags att påbörja arbetet med nästa inslag. Jonas Bergström stämmer av med deltagarna vad han vill få ut den här
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
DIRIGERAR STJÄRNORNA. JONAS BERGSTRÖM TRIVS I DEN TUFFA TV-BRANSCHEN.
gången. Jessica Andersson verkar inte överlycklig över att han vill ha ett mer personligt och nära inslag. Men Jonas Bergström vet vad tittarna vill se och vad som ger röster. – Jessica har utvecklats enormt mycket senaste veckorna, men det är jättesvårt att få fram till tittarna under ett inslag på en och en halv minut, förklarar Jonas Bergström. En typisk dag i en inslagsproducents vardag är över. Trots ständiga krav på att producera inslag med hög kvalité och otrygga anställningar är Jonas Bergström nöjd över sitt karriärval. – Vill man jobba med det här så har man inget val, men jag vill inte byta. Det här är min drömbransch, avslutar Jonas Bergström.
NÖJD PRODUCENT. Jonas Bergström trivs i den tuffa TV-branschen.
13
14
tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Mode(journalistik) Den svenska modejournalistiken genomgår just nu en identitetskris. Ena sidan efterfrågar mer kritiska recensioner medan den andra sidan säger att modejournalistiken har helt andra villkor än annan journalistik. text ida kjellgren illustration tova k. medbo
– Jag vill ha en bredare modejournalistik som, precis som kulturjournalistiken i stort, kan innehålla mycket mer än ren konsumentupplysning, säger Tove Leffler, kulturjournalist för bland annat DN och Sveriges Radio. I och med att Elin Kling lanserade sin kollektion för H&M i februari startade debatten om vad modejournalisten har för egentlig uppgift. Tove Leffler som satte igång det hela anser att inom modejournalistiken höjs inga ögonbryn åt att man som journalist ingår samarbeten med kommersiella parter. – Vi rör oss hela tiden i ett gränsland. Jag tror alla journalister har gjort ett övertramp någon gång, att man har tagit emot något. Men det är märkligt att ingen inom modejournalistiken ifrågasätter eller kritiserar det på samma sätt som det görs inom andra genrer, säger hon. debatten om modejournalistens roll är inte ny. Det har otaliga gånger förts på tal huruvida modejournalister jobbar objektivt. Ska modejournalistiken någon gång kunna tas seriöst behövs det en förändring, menar Tove Leffler. Framförallt, på ett kritisk plan, våga granska sig själv och diskutera. Tove Leffler tycker att statusen på modejournalistiken måste höjas. Hon vill ta den till en ny nivå än bara ren konsumtionsjournalistik: – Om jag läser en recension om en modevec-
ka borde jag rimligtvis lära mig någonting om världen. Det finns tusen olika historier som jag saknar. Vad säger mode om vår tid, vårt samhälle? Tove Leffler eftersöker även en mer dynamisk och bredare modejournalistik där konsumentupplysning ska ingå - men tillsammans med en bredare och djupare granskning av mode som kulturellt nedslag i vårt samhälle. – Vi måste våga snacka och diskutera. Det kan inte gå obemärkt förbi, för då förlorar modejournalistiken i legitimitet. Det är viktigt att den tas på allvar och om den ska göra det så måste den följa samma regler, säger Tove Leffler. Johan Wirfält, chefredaktör på modemagasinet Rodeo, håller med Tove Leffler till viss del. Men han tycker att modejournalistiken genomgår en förändring. Precis som i den vanliga journalistiken försvinner gränserna. elin kling kan självklart inte granska H&M med journalistisk trovärdighet, menar Johan Wirfält. Däremot ser han inget grundläggande problem i att hon lanserar kollektioner för H&M och samtidigt bloggar om dem, så länge hon är tydlig med att det är ett kommersiellt samarbete. – Världen ser inte ut som den gjorde för femton år sedan. Journalistrollen förändras, många inom exempelvis modejournalistiken
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
är egentligen inte journalister utan snarare stylister. Det uppstår en begreppsförvirring där som är problematisk. Det viktigaste är att vara tydlig med sina allianser och på vems uppdrag man arbetar. Då kan läsarna själva ta ställning. vill man kritiskt granska modebranschen utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det framför allt ekonomijournalisters uppgift att göra det, menar Johan Wirfält. Han efterlyser samtidigt mer kritisk modejournalistik. – Det finns ett stort intresse för mode även på
ett djupare plan än ren shopping. Det borde kultursidorna på de stora dagstidningarna kunna möta bättre, säger Johan Wirfält. Modejournalistik som bara innehåller konsumtion lär aldrig försvinna. Däremot borde en förändring ske, och den borde rimligtvis komma inifrån menar Tove Leffler. – Om det enda våra stora mediehus vill ha, är konsumtions-modejournalistik, och det inte finns någon annan efterfrågan, då är det inte så lätt att försöka driva någonting annat. Man är bara en ensam enskild journalist, säger hon.
15
xx
STILSĂ„KER. Modeskribent Johan Magnusson har koll pĂĽ mode och trender.
femte statsmakten nummer 06 2010
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
Stilsäkert För många är modevärlden en egendomlig plats. Vad är stil och hur skapas en trend? Modejournalistiken sägs genomgå en identitetskris, samtidigt som dess popularitet ökar. Johan Magnusson, modeskribent och webbredaktör på magasinet King förklarar. text paul philip abrigo foto nathan grossman Götgatan badar i värme och ljus, men fotografen har styrt oss bort från våren och in i Slussens kyliga och dystopiska katakomber. Mitt bland betong och klotter svarar Johan Magnusson rakt på frågan om en modejournalist verkligen lever ett luxuöst liv. – Det är inget att hymla med. Man kollar på kollektioner, blir bjuden på mycket luncher och festar på kvällarna. Däremot är det inte som att det kommer containrar med gratiskläder. Jag måste hålla mig objektiv, annars är man körd. Av en händelse är allt Johan har på sig idag, inklusive klockan, gåvor. Plaggen går i naturnära färger och för tankarna till det militäras krav på funktionalitet. Är detta trendigt? Hur skapas en trend? – Designers på olika klädmärken åker på samma tygmässor, inspirationsresor och föreläsningar, och visar därför samma saker. Företagen influeras av varandra, men de viktigaste är leverantörerna av tyger och material. I slutändan rapporterar pressen.
en av modevärldens många termer är ”stilrent”. På webben har det gnällts om att man i folkmun inte vet vad ordet betyder. Vissa menar att något är stilrent om det följer en viss stil. Enligt Johan Magnusson är ett stilrent plagg avskalat, okomplicerat, svartvitt, monokromt. Ett annat begrepp är ”stilsäker”. – Stilsäker är någon som kan förmedla sin egen stil och är säker på den. Lyckas man med att klä sig i plagg som uttrycker ens stil och matchar ens kroppsform och varandra, tycker jag man är stilsäker, säger Johan Magnusson. Är modejournalistikens publik då stilsäker eller stilosäker? Enligt Johan är de det senare. Läsarna letar efter inspiration, nya plagg och vad man ska köpa. Som modeskribent vet han att han kommer att sitta och berätta om herrmode i tjugo minuter med nya människor han träffar. De stilosäkra är nyfikna varelser. om modehusens uppgift är att skapa trender, och modeskribentens att rapportera dem, vad händer om konsumenterna plötsligt blir stilsäkra, stilrena och ignorerar modevärldens strömningar? Johan Magnusson sammanfattar: – De senaste åren har den största genomgående trenden varit att ha sin egen stil. Det ger modemärkena huvudvärk. Har de ingen trend att förmedla till sina kunder, kan de inte sälja trendiga plagg. Och då blir det ju svårt för mig, säger han.
17
xx
vinjett
femte statsmakten nummer 06 2010
KOLL. ”Aktivera musik i vardagsrummet!” säger en av 125 personer som övervakar Big Brother- huset. De jobbar i skift.
Här skapas Big Brother Det ligger en förväntansfull stämning i studioluften denna söndagskväll. Blickarna är vända mot scenen och programledare Gry Forsell. – Trettio sekunder till sändning, se lite glada ut nu! ropar studiomannen. Snart börjar veckans livesändning av Big Brother.
text fredrik johansson foto paul philip abrigo
Oavsett vad man känner inför dokusåpor och reality-TV är det uppenbart att de gjort ett intryck. Big Brother är sannolikt det allra tydligaste exemplet på detta och programupplägget är kontroversiellt. ett gäng personer med olika bakgrund låses in i ett hus i månader, övervakade dygnet runt. Målet för deltagarna är en prissumma till vinnaren och, kanske för somliga, kändisskap. Programmet blev vid lanseringen år 2000 i Kanal 5:s regi en mycket omdiskuterad tittarsuccé, delvis på grund av de beryktade sovrumsscenerna.
– Visst var programmet revolutionerande när det kom. Folk lämnade över sina liv i händerna på en TV-produktion, säger Pelle Porseryd, exekutiv producent för TV4, som i år tagit över programrättigheterna. TV4 har valt att sända programmet i den nya kanalen TV11. Samtidigt har man satsat på en webbaserad tjänst, som låter tittaren att via sin dator och mobil följa husets olika kameror live. tv-premiären i februari i år följdes av 340 000 tittare och var det mest sedda programmet vid denna tid på dygnet i den yngre målgruppen. – Vi är självklart glada för siffrorna, säger Pel-
Tema
femte statsmakten nummer 06 2010
le Porseryd. Vår målgrupp är unga personer och folk som känner sig unga. några som kanske känner sig unga är Bertil, Lasse, Pär och Christer som sitter i publiken. Samtliga i sällskapet är i övre medelåldern och bryter schablonbilden av den typiske Big Brother-tittaren. Bertil är en så frekvent besökare av TV-inspelningar att han själv uppnått en typ av kändisstatus. En googling på Bertil Monegrim bekräftar detta. – Jag har varit publik i över 1 500 TV-inspelningar, säger Bertil Monegrim glatt. Ända sedan 1970-talet har han suttit i publiken till alla tänkbara TV-program, allt från ”Måndagsklubben” till ”Debatt”, samt naturligtvis alla Big Brother-inspelningar sen år 2000. dessutom skickar han dagligen insändare till tidningarna. – Glada insändare och dikter. 50 000 stycken har det blivit hittills genom åren, fyller han i med ett brett leende. Bertil överlämnar ett visitkort på vilket han titulerar sig ”glädjespridare”. I kvällens Big Brother-sändning har Cilla precis fått lämna huset och en av de så kallade ”hunkarna” ska istället göra entré. Hans nervositet är påtaglig. En stor vägg vid scenen öppnas, hunken kliver in i huset genom ett moln av rök-
effekter varefter dörren till verkligheten förseglas bakom honom. Där börjar hans äventyr. För andra är resan över. Jessica Karlén plockades ut från huset tidigare i veckan. Programmets extrema karaktär hade satt stor press på henne och det bedömdes som olämpligt att hon fortsatte tävlingen. när Femte Statsmakten talar med Jessica Karlén ångrar hon trots allt inte sin medverkan utan försöker vara positiv. – I huset får man tid att lära känna folk på riktigt bakom ytan. Man kan inte spela en roll så länge, säger hon. När det gäller Big Brother som ett modernt kulturfenomen och kändishetsen drar hon tydliga paralleller till mentaliteten hos ungdomsgenerationen 1980-talisterna. – Vi tror att vi kan få precis vad vi vill bara genom att vara oss själva, säger hon. Jessica Karlén berättar på vägen ut att hon planerar en resa. Kontrasterna från huset lär bli stora: – Snart åker jag till Kenya för volontärarbete. i huset spelas nu musik och alkohol har ställts fram. Samtidigt följer människor över hela landet husets kameror via datorer och mobiler. Förhoppningsvis händer något intressant i Big Brother-huset i natt.
BB-FANS. Producent Pelle Porseryd, ex-deltagaren Jessica Karlén och Bertil ( t.h.) med tre andra ur publiken som alla gillar Big Brother.
19
xx
vinjett
profilen femte statsmakten nummer 06 2010
femte statsmakten nummer 06 2010
vinjett
JAKTEN PÅ DEN ORÄDDA TEXTEN Fascinationen för den anglosaxiska traditionen syns på kläderna, men tar sig framförallt uttryck i hans journalistiska texter. Björn af Kleen efterfrågar en friare och mindre konflikträdd kulturjournalistik.
text leonard goldberg foto peter dovärn
xx
22
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
”Det är spännande med pengar och dolda maktstrukturer. Det gjorde att just adeln var en ganska lätt grupp att närma sig.”
B
jörn af Kleen tar emot mig på förlaget i Gamla Stan. Porträttbilder på förlagets författare är det första som möter en när man kommer in. Sverker Sörlin, Ann Heberlein och ett tiotal andra författare tittar på mig med sina sakliga blickar. Även Björn hänger där med samma sorts blick. Sval, lite distanserad. Debutromanen, Jorden de ärvde, kom för snart två år sedan och blev väl mottagen, och direkt väldigt omdebatterad. Genom att redovisa de privilegier adeln faktiskt fortfarande har i Sverige, blottlade han ett område som tidigare inte skrivits mycket om. Björn delar ett par wienerbröd och lägger dem på en tallrik. Han är lång och oklanderligt klädd. Den svala blicken som syns på porträttbilden på väggen bredvid, syns även i verkligheten. Dagen efter denna åker han till Göteborg för att föreläsa om adeln, något som har kommit att bli hans expertområde och hjärteämne. – Jag är fascinerad av eliter. Det är spännande med pengar och dolda maktstrukturer. Det gjorde att just adeln var en ganska lätt grupp att närma sig. och det är teman som ofta förekommer i Björn af Kleens texter. Strukturer och klass. Outtömliga ämnen som han knappast känner sig färdig med. – Det är intressant att forska i långa svåra samhällstrukturer, att kunna förstå stora menta-
litetsförskjutningar som sker i samhället. Det är sådant jag hoppas få göra mer av. uppväxt i det kulturellt magra klimatet i Hedemora, och utbildad på den lokaljournalistiskt inriktade folkhögskolan Skurup har Björn af Kleen ändå kommit att bli en av Sveriges mest framstående kulturjournalister. Han upptäckte tidigt att han både hade lätt för och njöt av att producera texter. Genom att skriva gjordes tillvaron begriplig. Direkt efter utbildningen började han frilansa som kulturjournalist för bland annat Sydsvenskan och Expressen. Utöver adeln har han skrivit om ett brett spektra av ämnen. Litteratur, mat, skolpolitik för att nämna några. I september tillträder han som redaktör på Expressen Kultur. Hans fokus och ansvar kommer att ligga på kultursidornas reportage. det är inte sällan svensk kulturjournalistik debatteras. För mindre än ett halvår sedan ställde sig kulturcheferna från Sveriges största dags- och kvällstidningar i en TV-sänd paneldebatt och diskuterade huruvida den svenska kulturjournalistiken genomgick en kris eller inte. Stämningen var från början loj, debatten hade förts förut. Och när Björn Wiman sa att ”den här krisdebatten är lika gammal som kulturjournalistiken själv” svalnade diskussionen helt. Björn af Kleen tycker svensk kulturjournalistik
femte statsmakten nummer 06 2010
profilen
xx
xx
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
profilen
femte statsmakten nummer 06 2010
”Jag är allergisk mot ordet viktig. Skriver man om en bok och använder den termen, viktig, då dör boken.”
håller relativt hög nivå, men han har ändå en vilja att vitalisera den. – Jag vill förändra vad som menas med begreppet ”kulturreportage”. Jag vill att reportaget inkorporerar andra genrer, till exempel kritik, så att det blir mer aggressivt. Det ska finnas en närvaro när man är ute och möter människor, och när man kommer hem måste man få återhämta och bearbeta sitt material. han tar the new yorker som exempel. Men man skulle lika gärna kunna peka på exempel ur hans egen debutbok. I den anglosaxiska traditionen är konfrontationen i kulturreportagen självklar. Man ska kunna gå i konflikt med det eller den man skildrar. Och samtidigt som texterna har en ständig strävan efter att vara - som Björn uttrycker det - ”witty”, finns det en tydlig och pigg anspråksfullhet. Björn vill skriva kulturjournalistik för att det är roligt. – Jag är allergisk mot ordet viktig. Skriver man om en bok och använder den termen, viktig, då dör boken. Den blir präktig, som om den skulle ha någon samhällsnyttig funktion. Kulturjournalistik är som bäst när den är fri, menar han. En devis den svenska kulturjournalistiken har en tendens att frångå. Schemat på kulturredaktionerna anpassas ofta efter viktiga bokutgivningar och teaterpremiärer. Kulturjournalistiken är ofta påverkad av yttre
omständigheter, man känner press från sociala medier och har en rädsla för att inte alltid hänga med i det nya. – Kulturjournalistiken blir bäst när den skiter i den dagliga nyhetsfabriken. Maciej Zaremba är duktig på det där, han kan skriva om något som kan te sig helt inaktuellt, men han gör ju ämnet relevant genom att skriva om det. Kanske går ängsligheten om att ständigt anknyta till det aktuella och moderna hand i hand med kultursidornas pliktkänsla att ”ta populärkulturen på allvar”. – Nu görs ju det där på ett bra sätt, den har en plats i den vanliga kulturjournalistiken. Så jag förstår inte, jag kan inte se att begreppet populärkultur har någon relevans längre. björn sätter sig i den mjuka fåtöljen i hörnet och pustar ut. Det märks att han är trött. Veckan har varit hektisk. I mitten av april kommer hans nya bok, P.S., som är ett slags förlängning av Jorden de ärvde. Efterspelet var en dramatisk tid. Det innefattade bland annat en stämningsansökan från en av de adelsherrar som figurerade i debutromanen. Men att sådant skulle stoppa honom från nya konfrontationer förefaller inte särskilt sannolikt. – Jag skulle vilja skriva en bok om borgerligheten, den övre medelklassen har nästan varit helt befriad från den här typen av granskning.
25
26
nรถje
femte statsmakten nummer 06 2010
nöje
femte statsmakten nummer 06 2010
27
Kaféguiden - bästa kaféerna runt JMK Som student är det lätt att utveckla ett starkt koffeinberoende. JMKstudenter som gillar gott kaffe har säkerligen uppmärksammat hur tunt det är med fik i JMKtrakten. Bortsett från vårt eminenta JMK-kafé finns det inte mycket att hänga i julgranen. Trodde ni ja. text mari norberg foto malin österberg & mari Norberg
kaféguiden visar vilka fik som passar bäst för grupparbete och vilket ställe som har det billigaste kaffet. Här gör vi en djupdykning och hittar några kaféer och kondis som alla ligger nära JMK . Fiken betygssätts efter skalan 1-5 utifrån fyra kriterier, som alla gör ett fik riktigt studiesmart. 1. Hur smakar kaffet? Om du har ett beroende som kan mätas med vårt så vet du att det där med kvalité är önskvärt men långt ifrån nödvändigt, men det är klart att gott kaffe är ett plus i kanten. 2. Priset? Som student måste man tänka på plånboken och sorgligt nog så är kaffet en av våra större regelbundna utgifter. Därför är priset ett viktigt kri-
terium och om ett fik är generöst nog att erbjuda påfyllning får det en guldstjärna i marginalen. 3. Har de gratis internet? Ett helt essentiellt kriterium för den moderna studenten, som släpar med sig laptopen som en snuttefilt. 4. Är det ett latte-mamma-fik? Inget ont om latte-mammor egentligen, men de är inget vidare för pluggatmosfären. Dels för mammornas högljudda skvallrande och dels för ungarna de har med sig som ska matas, rapas och som skriker efter uppmärksamhet. tössebageriet, Karlavägen77: När du går in genom dörren på Tössebageri får du den där härliga genuina kondiskänslan. Tössebageriet har en liten lokal vilket gör risken för latte-mammor mindre, men också trång för grupparbeten. Ingen wifi. En kopp kaffe kostar 30 kronor, dyrt men gott. Påtår ingår och gör upp lite för priset. Tössebageriet är det av fiken som ligger längst bort från JMK och det drar kraftigt ner betyget. Betyg: 3 magdalenas Café, Lützengatan 4: Magdalenas Café är trots att det ligger i en källarlokal ett ljust och fräscht fik. Det finns några större bord och kan därför rymma ett grupparbete. Det finns dock inget wifi i lokalen så för internet måste man ha med sig eget
mobilt internet, vilket är ett minus. Låg risk för latte-mammor eftersom de har svårt att få ner barnvagnen för trappan. Kaffet smakar okej och priset är mycket rimliga 20 kronor för en enkel kaffe. Personalen är avslappnad vilket bidrar till ställets trevliga atmosfär. Betyg: 4 banérbageriet, Banérgatan 29: Ett charmigt litet fik med kondiskänsla. De har rimliga priser och ett bra utbud, en kopp kaffe kostar 22 kronor och påtår ingår. Dock är det stor risk för lattemammor. När Femte Statsmakten är på väg in möts vi av två mammor med latte och bebis i högsta hugg. Banérbageriet ligger väldigt nära JMK vilket är ett plus, tyvärr är lokalen liten och det finns inget bord som rymmer mer än en och en halv 12- tums laptop. Tyvärr ingen wifi. Banérbageriet är mysigt och nätt men har tyvärr inget vidare kaffe. Betyg: 2 thelins konditori, Fältöversten: Ett rymligt fik med modern känsla. Fiket är under ombyggnad och det är svårt att få en känsla för atmosfären. Thelins är dyrt, 29 kronor för en kopp kaffe och ännu värre 29 kronor för världens minsta biskvi. Kaffet smakar okej. Det är en stor lokal vilket gör att det finns gott om plats för grupparbeten, men det kryllar av latte-mammor. Så mycket till studiero blir det inte. Betyg: 1,5
28
medievärlden
femte statsmakten nummer 06 2010
Proffsen tycker till om: Vad tycker egentligen Sveriges journalistkår och mediefolk om sociala medier? Vi har bett erfarna journalister, producenter och en professionell bloggare att öppna hjärtat och tala ut om fenomenet. text & foto paul philip abrigo
Helena giertta, chefredaktör journalisten: – Sociala medier är ett viktigt verktyg i länder utan andra fria medier. Fast det kan även vara ett sätt för en förtryckande regim att spåra uppstickare på.
ulf stolt, chefredaktör situation sthlm: – En gång satt jag bredvid en känd svensk bloggerska på ett plan hem från Malmö. Hon hade en iBook i knäet och gick maniskt igenom sin Facebook och skrev kommentarer. Det måste vara ett hemskt livsvillkor att hela ens identitet ligger i att man måste ligga överst i det där, så att folk ser att man finns. Jag har en blogg men bloggar bara en gång i kvartalet.
stefan geens, nätguru och grundare av flera professionella bloggar: björn carlgren, tv - och videoproducent: – Jag ångrar att jag hoppade in på Facebook. Jag hinner och orkar inte vara aktiv, och mina vänner måste tro att jag inte bryr mig. Varför ”signade” jag upp mig?
– Sociala medier är beroendeframkallande för oss för att vi är sociala djur. Det var först när Mubarak ströp tillgången till YouTube och Facebook som ungdomarna i Egypten inte hade något annat val än att marschera till Tahrirtorget och protestera mot denna slutgiltiga, avgörande skymf.
ann christine edgren, tv-producent och medieföreläsare: – Sociala medier är en maktfaktor man inte kan ignorera längre, de har kommit för att stanna. Jag är själv en aktiv användare.
medievärlden
femte statsmakten nummer 06 2010
29
Anteckningar från spelhålan Klockan är några minuter över tio en fredagskväll och kön utanför Inferno Online, nattgibbarnas högborg på Odenplan, börjar bli lång inför den stundande nattgibben. Nattgibba innebär att man befinner sig på ett internetkafé och spelar onlinespel under en hel natt. Femte Statsmakten är på plats. text jessica s. säll foto peter dovärn 22:32 - 01:00 Infernos lokaler är större än förväntat och datorerna står uppradade i långa rader. Då FS-teamet uppenbarligen inte platsar i Infernos WoW-hörna förpassas vi till ytterkanten av datorhavet. Majoriteten av spelarna är inte oväntat män, uppskattningsvis mellan 1220 år. Initialt är det viktigt att se till att headset och mick fungerar, att tangentbordet fungerar, att Spotify och Skype fungerar. Allt verkar vara i sin ordning och nattgibbet inleds med WoW, World of Warcraft. majoriteten av WoW-spelarna spe-
lar för skojs skull och ser det som vilken hobby som helst. Dock är det inte ovanligt att de mest hängivna på hobbynivå ägnar 30 timmar i veckan åt spelandet. WoW bygger på en virtuell fantasyinspirerad värld där interaktion sker mellan ett stort antal spelare som kontrollerar varsin karaktär. Idag har WoW 12 miljoner spelare världen över och är därmed det överlägset största onlinespelet på marknaden. ex-guildledaren och WoW-spelaren Tobias Eklund höll sig som mest inloggad åtta timmar i sträck om dagen och läste samtidigt på heltid till civilin-
genjör på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Han menar att den sociala aspekten av spelet är avgörande för honom. – Spelandet blev ett sätt för mig att hålla kontakten med mina gamla polare, säger Tobias Eklund. arbetet med guilden (en förening av spelare som gör saker gemensamt) blev ett heltidsprojekt. Som ledare var Tobias Eklund tvungen att rekrytera nytt folk till guilden och organisera raids (bana i spelet som innebär utmaningar och kräver taktik), vilket tog upp mer tid än själva spelandet. Under en period när Tobias Eklund och hans studiekamrater på KTH hade tid över i skolan började de spela intensivt och ägnade flera timmar åt WoW. De slutade gå på föreläsningarna och snart räckte inte fem timmar varje natt. De började sitta så länge att morgontidningen hann komma innan de gick till sängs. – Man säger att man gör det på sin
30
medievärlden
femte statsmakten nummer 06 2010
fritid, men egentligen skapar man sig fritid, säger Carl Sahlin, som också läser på KTH.
– Man måste alltid boka i förväg för att kunna spela ett nattgibb, ofta en dag innan, annars är det fullt, säger Kevin.
01:03 - 01:45 Efter ett par timmar intensivt WoWspelande och toalettpaus verkar lokalen ha blivit full. Många spelare verkar känna varandra och pendlar fram och tillbaka mellan datorerna för att se vilka spel de andra spelar. Kevin och Jonas (båda 14) nattgibbar på Inferno varje fredag och lördag. Killarna är kompisar från skolan och ibland händer det att de träffas efteråt och går till Inferno för att spela tillsammans. Ikväll är det bara de två, men ofta är de ett gäng på 5-6 stycken kompisar som går och spelar.
jonas nickar instämmande, men är mer fokuserad på sin StarCraftsnubbe som skjuter monster. StarCraft är ett realtidsstrategispel, till skillnad från WoW, och bygger på en kamp mellan människor och rymdvarelser. Spelandet innebär stor fokus på taktik och tidsplanering i syfte att mobilisera sig före fienden – krigsföring är ett vanligt förekommande inslag. I Sydkorea finns ett stort intresse och engagemang för StarCraftspelandet. Flera TV-kanaler direktsänder ofta spelturneringar och spelet betraktas nästintill som landets
nationalsport. Hur håller ni er vakna hela natten, äter ni en massa godis? – Nej, men man måste dricka Rockstar (energidrycken), annars går det inte, och äta Hot Snacks, säger Jonas och avbryter ovilligt spelandet. kevin håller med och menar att man blir piggare om man druckit några stycken. Killarna menar att fördelen med att komma till internetkaféerna och spela istället för att sitta hemma är att risken för ”störiga” föräldrar minskar. Klockan börjar närma sig två och FSteamet börjar bli hungriga, men först ska det spelas Warcraft-match. Perso-
DÅLIG HÅLLNING. När man jagar nästa ”kill” har man inte tid att bry sig om saker som ”god hållning”
medievärlden
femte statsmakten nummer 06 2010
”GEEKS”. Gemenskap är ett lika viktigt inslag i nattgibben som spelen själva nalen cirkulerar kring datorlängorna och ropar ut: ”CS-TURNERING, CSTURNERING!” Man ska omgående inställa sig vid kassan för anmälan. En vag känsla av att man befinner sig på ett arbetsläger infinner sig. Efter avslutad Warcraftmatch och nederlag är det matdags: paninibaguette och energidryck givetvis. 02: 34 - 04:45 Efter noga övervägande kommer FSteamet till slutsatsen att de inte platsar i en CS-turnering, och får spela på egen hand. CS, Counter-Strike är ett så kal�lat FPS-spel (”förstapersonskjutarspel”) där datorskärmen ska motsvara spelfigurens synfält. Spelet släpptes som en modifikation av ett annat spel, men utvecklades till ett eget varumärke på grund av dess omåttliga popularitet, både på hobbynivå och inom e-sporten. medan vissa i FS-teamet hoppar upp och ner på stolen, inte kan tygla humöret, sliter sitt hår, slår på tangentbordet och skriker ”Satan i gatan!” (och ett antal grövre svordomar), sitter Kevin och Jonas och resterande spelande ungdo-
mar på Inferno tysta, fokuserade – orubbliga. Klockan är alldeles strax fyra: FS-fotografen ligger på 11 ’kills’, FS- skribenten på 4 fullträffar. Tröttheten börjar komma och nere i datorskärmens högra hörn lyser ”06 h 11 m” – så mycket speltid är kvar. Stämningen i lokalen är fortfarande på topp, Kevin och Jonas verkar hålla igång spelandet bra. När de får frågan om de inte börjar bli trötta, skakar de i takt på huvudena, uppenbart upptagna med spelandet, med fingrarna smattrande i en rasande fart på tangentbordet. när klockan är tio i sex på morgonen har FS-teamet officiellt kapitulerat, trots vissa svårigheter att övertyga FSfotografen att det är dags att gå hem. Ögonen är fyrkantiga och det börjar ljusna ute. En sista koll hur det går för Kevin och Jonas som tappert sitter kvar, med oavbrutet smattrande fingrar: Är ni inte trötta än grabbar? Ska ni inte gå hem nu? – Nej, nej vi sitter HELA natten, säger Kevin. Jonas nickar instämmande.
vanliga spelgenrer inom onlinevärlden: Real-time strategyspel (RTS). t.ex: Warcraft III, StarCraft First-person shooter-spel (FPS). t.ex: Counter-Strike, Call of Duty Massively-multiplayer online game (MMOG). t.ex: The Sims Online Massively-multiplayer online roleplaying game (MMORPG – en subgenre). t.ex: World of Warcraft
31
32
studentliv
femte statsmakten nummer 06 2010
Vem kan komma in på Journalistisk produktion? I juni varje år anländer runt 90 nervösa personer till Karlavägen 104. Det är tid för antagningsproven till Journalistisk produktion på JMK. Genom ansökningsbrev, meriter och intagningsprov sållas här agnarna från vetet. text caroline kernen illustration tove kurkiala
Antagningsproven till Journalistisk produktion är sedan 1994 desamma för JMK och journalisthögskolan i Göteborg (JMG). Nytt för i år är att ansökan går via Studera.nu. Ponera att två personer anonymt skulle ansöka, den första är en ung student på JMK utan större journalistisk erfarenhet, men som brinner för drömmen om att en dag bli reporter. Förslagsvis; Jag. Den andra är en man i medelåldern, med göteborgsk dialekt och tunga journalistiska meriter i bagaget, förslagsvis
Janne Josefsson. Vem av oss har störst chans att komma in? urvalet till utbildningen sker i två steg. De första på meriter som t.ex. Gymnasiebetyg. Här har jag ett klart övertag då Jan Josefsson aldrig gick gymnasiet. Att det inom meriter också ingår ”journalistisk arbetslivserfarenhet” gör honom däremot till en stark kandidat. Till denna meritlista bifogas även ett personligt ansökningsbrev. Om både jag och Janne klarar oss ige
nom den första gallringen marscherar vi i juni, tillsammans med 88 andra nervösa personer, in i JMK:s lokaler för fyra antagningsprov. Under kontextprovet gäller det att kunna se ett sammanhang och placera in rätt bokstav i rätt lucka. Med tanke på den mängd textmaterial Janne måste ha hunnit gå igenom under sitt yrkesliv kommer han troligtvis placera in fler bokstäver rätt. Referatprovet och kreativitetsprovet handlar om förmågan att prestera i textform. Självklart har den äldre av oss
studentliv
femte statsmakten nummer 06 2010
33
NÄRKAMP. Antagningsproven till Journalistisk produktion ställer relativt oerfarna studenter mot en redan etablerad typ av journalister. även här mer erfarenhet, men frågan är om jobbet på SVT har krävt lika många tecken i veckan som universitetsstudierna för mig de senaste månaderna? Det fjärde och kanske mest omtalade deltestet handlar om allmänbildning, vilket blir en het strid. När jag ringer upp Janne och ställer ett urval frågor från tidigare år, har han tyvärr inte ett enda rätt. det går självklart bara att spekulera i vem av oss som hade fått bäst
resultat men om en av Sveriges främsta journalister inte kan svaret på frågorna som ställs till blivande elever, är frågorna då verkligen avgörande för vem som kan bli en bra journalist? Janne Josefsson menar att det finns risk för att de som är duktigast på dessa tester är den typ av människor som journalistkåren redan översvämmas av. – Vi är i skriande behov av folk utanför denna mall. Journalister med en stark drivkraft, som kanske inte alltid är de mest utbildade, och därför kan
missgynnas av testerna. Det tycker jag är synd, säger han.
frågorna janne josefsson svarade på: 1. Vilket år slöts freden i Brömsebro? 2. Vad heter Burma med ett annat namn? 3. Vilket århundrade lämnade den siste moriske kungen Granada?
34
fs debatt
femte statsmakten nummer 06 2010
”Lev som du lär ut, JMK!” FS DEBATT Ta chansen och tyck till du också! Maila ditt inlägg till: debatt@femtestatsmakten.se
för någon vecka sedan kunde man i DN Kultur läsa en debattartikel om Nationalmuseums utställning Lust & Last signerad konstvetarna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe. Många av er har säkert läst den, och kanske sett utställningen. De båda konstvetarna hävdade att Nationalmuseum misslyckats med sitt folkbildningsuppdrag och med Lust & Last istället enbart fokuserat på att roa och underhålla. Utan att överhuvudtaget problematisera det faktum att heteronormen och den manliga blicken styrt bildkonsten i århundraden. I de flesta ögon är det ett helt relevant ifrågasättande. Men på webben, i artikelns kommentarsfält, började en helt annan diskussion att ta fart. De två debattörerna blev plötsligt kallade alltifrån moraltanter till fascister. Diskussionen blev hård och hatisk, inte bara på internet utan också i form av hotfulla telefonsamtal. Med andra ord är allting som vanligt. Som vi upprepat många gånger förut: det är lustigt att vi inte kommit längre. I Sverige. 2011. på JMK är vi lyckligt lottade. Produktionsklassen fick i höstas hela två timmars föreläsning i ”mångfald och genusteori” med Gunilla Hultén. Två timmar. I detta ämne, som dem säger ska genomsyra allt vi producerar. En intressant föreläsning förvisso, synd att den kändes så tvångsmässigt inklämd. Som att institutionen skulle skaffa sig alibi för att fortsätta göra det de gör bäst: att snacka om genusperspektivet, men i praktiken bjuda in uteslutande manliga
föreläsare. Viggo Cavling, Thomas Sjöberg och Nils Funcke till exempel. Var är kvinnorna? De finns ju, men det handlar om att aktiv öppna ögonen. Inte bara i teorin. om inte universiteten tar täten, vem ska då göra det? Den genusteoretiska delen av utbildningen ska inte finnas där ”bara för att”. Det handlar om att förstå varför det är viktigt. I ovannämnda artikel har Sjöholm Skrubbe och Hedlin Hayden medvetet utelämnat ord som ”feministisk”. Ordet feminist är fortfarande stämplat och otroligt laddat. Men det är en annan debatt. I grund och botten handlar det om något så simpelt som jämställdhet. För många av oss kan det verka grundläggande, men det tål att upprepas. Ett jämställt samhälle är eftersträvansvärt. Du och jag och alla andra ska kunna uppnå det vi vill i livet oavsett kön, etnicitet, klass eller sexuell läggning. problemet är inte att det inte finns kvinnor som vill föreläsa, det vet vi. Så dumma är vi inte. Så vad sägs om att bjuda in Lina Thomsgård, Dilsa Demirbag-Sten, Ann Heberlein, Cecilia Uddén, Hanna Hellquist eller Helle Klein?
/Linn Ogelid & Anna Bremer
Kommentera artikeln på: www.femtestatsmakten.se/wordpress
femte statsmakten nummer 06 2010
fs debatt
35
foto fs arkiv
36
english
femte statsmakten nummer 06 2010
”Plastic-wrapped Euphoria”
Elena Krivovyaz
elena.krivovyaz@femtestatsmakten.se
“i’m going to new york for a week” – my Swedish classmate said this with a dull and expressiveless face as if she was going to Uppsala for a couple of days. “Wow!” – I couldn’t help feeling jealous – “Really? You’re so lucky!” She looked at me with a mix of incomprehension and bewilderment – “Yes, but... so what?” well, you definitely should have been born in Soviet Union in the 1980’s to understand why the attitude of Russians towards the USA still incorporates awe and indignation simultaneously. It all began, probably, in 19911992, when the blood in the weakened cultural arteries of Russia got a brand new injection – Western mass culture. Its presence instantly became apparent in various spheres. But the citizens of ceased Soviet Union invented a new term to distinguish all newly notions that came from abroad – ZAGRANITSA (заграница – in Russian – the symbolic indication for all the Western countries). “She/he wears only ZAGRANICHNY clothes” – this phrase conveyed the highest level of someone’s success acknowledgement. The notion of Zagranitsa became the synonym of quality, fashion and up-todateness. Everyone desired to possess jeans as average former Soviet people hadn’t encountered them before. I remember when I got my first jeans at the age of 10. To appear in school or in the street having them on always turned this experience into a torment: some came up to touch them with en excitement (“Real jeans...Can’t believe it, where did your parents buy it, can’t you tell?”), the others might look at you with an expression of jealousy or almost condemnation.
in 1991 my mother was allowed to go to Bulgaria – one of “more or less foreign” countries, as Russians considered it to be. The things that she brought from Bulgaria amazed and captivated me. Fanta and Pepsi in plastic bottles (that was a sensation, really, though probably it’s hard for you to believe now), chewing gums Wrigley’s and “Love is...” – the latter were more precious as they allowed you to make huge bubbles, and Snickers and Mars chocolates. It was quite a strange and paradoxical time: Russia was throttled by inflation that turned all poor people into fake millionaires, the politicians argued about the need of a new constitution, as the new-born country actually didn’t have one. The lack of a constitution remained unnoticed by many Russians as they were thrilled with the new goods in gaudy-coloured and plastic wrapping, that were so alien – weird but attractive. but the most striking discovery was still ahead, and that was when the VHS-players and video-cassettes came to Russia. VHS magic gave us a freedom that we hadn’t experienced before. Since then we were not limited to the only two state TV channels that broadcasted only the new Parliament endless debates, ballet and rarely – Mexican telenovellas. The numerous semi-official or even non-official VHS cassettes rental agencies were the ones to blame for the rapid expansion of the new “disease” called Hollywood film industry. The world that these movies displayed seemed a true paradise that many believed. And some, actually, still do.
english
femte statsmakten nummer 06 2010
37
Downfall of the Music Magazine Since the estabishment of the internet as a platfrom for virtual magazines the physical magazine’s significance seems to have significantelly decreased. So when was actually the time of the music magazine and what happened to it now? text angela blumen photo nikolaj lassen
Historically seen, the peak of the music magazine occured during the 80‘s and part of the 90’s. As it seems, the most significant of Swedish magazines was the “Okej”-mag. Founded in 1980, it has a history of 30 years of publishing until in 2011 when it officially was shut down. The magazine commenced with publishing articles about hardrock, then going through a synth phase, an USA-oriented phase and terminated with pop music. Presumably, the magazine was trying to reflect the now and then popular music and succeeded in doing so, which is evident by its long survival. daniel magnusson, editor of the free music magazine Gaffa, emphasizes how tough the branch of music journalism is and tells about the general situation of music magazines in Sweden. He claims that one has to be a “slave” for several years before, if one has some
EXPERIENCED. Before becoming editor of the music magazine Gaffa, Daniel Magnusson worked around 6 years idealistically in many different music magazines like Panda Mag, Devotion Mag and Groove. luck, getting a paid job. A tip from him for those who want to establish themselves in the area, is to create a netzine (internet magazine) and to be open for all jobs offered. The shaky situation of music journalists is due to the increasing insignificance of the actual paper magazine. Daniel says that all fanzines (magazines made by fans) have moved to the internet as it is cheaper and easier to handle thus there is a lack of stable paper issues. At the same time he indicates that it is always a tough branch where advertisers are as important as the content of the actual paper magazine. To succeed one has to either find a niche or try to reach as many readers as possible as meanwhile try finding the right advertisers. An important task is also to
be active in all social medias and “spam - just the right amount”, advises Daniel. Moreover to make people curious about the physical copy, the editor says, that it is important to make clear on the homepage that the paper magazine has exclusive material which is not presented on the web. the downfall of the magazine has already happened, according to Daniel, but as with many other things its life is cyclic. “When people realize that they are missing something to turn the pages in, they are going to crave for a decent music magazine. Simultaneously as long as people have a need for collecting things the physical magazine is going to stay alive”, Daniel concludes.
38 06
english
femte statsmakten nummer 06 2010
Entertainizing Politics In modern times, Hollywood has made politics a subject of entertainment, launching several different TV series and movies on the theme. According to Kristina Riegert, professor in media and communication studies at JMK, the concept of “politicotainment” is now spreading through Europe. text adelina dankova illustration sari vettenranta
Anyone hardly believed that 10 years after the movie “Deep Impact” (1998) had been launched, in which Morgan Freeman was starring as the American president; USA would have elected Barack Obama as the first African-American head of state. Regardless if the movie inspired to the turnout of later events; as a fact, Hollywood and the TV industry have made politics a subject of popular culture entertainment. kristina riegert, who coined the term politicotainment by combining the words politics and entertainment states: “Politicotainment goes back to Greek dramas, but in terms of television it denotes the ways in which politics and political life is interpreted, negotiated and represented by the entertainment industry, using a strong “PR-machinery” and delivering “Intimacy-at-a-distance”. This phenomenon has had an upswing in the 21st century, when a lot of shows have emerged on the TV market, dramatizing politics and presenting it as a caricature. The necessity of the development of the TV industry required the appearance of the politicotainment shows”. Kristina Riegert says that during the last election in Sweden, the Swedish public television overlooked the dramatic change that was about to happen: the entrance of an anti-immigrant party in the parliament. They were too preoccupied trying to make their reports about the election not boring: “The failed import of “satire” signifies that the political stakes were not taken seriously by the Swedish media, whereas in the US, cable television’s satire is perceived by Swedes as becoming more relevant because of the political stakes matter”.
nowadays, the movie industry is communicating with us through the symbolism of vampires, magicians, rituals, whereas the TV industry is bringing up politicians as participants in Daily shows and Global TV formats such as Big Brother – in January 2006 the Scotish politician George Galloway, Member of Parliament from 1987 to 2010, appeared on the show for three weeks. in the tv shows or miniseries, politicians cross the border of the “official communication”, revealing themselves as “people like us”. They use different approaches, from singing hippie songs from the 60’s and playing guitar, to sharing stories about their first kiss or their first love. These approaches communicate with strong familiar and popular notions from our environment. At the end, we get the perception that we might meet these politicians in the queue in the store, buying beer and nuts, or we may become friends on Facebook.
english
femte statsmakten nummer 06 2010
07 39
Café Guide for JMK If you, like the reporters of Femte Statsmakten (FS), suffer from coffee addiction – read this and learn what cafés to visit, and what ones to avoid.
T S TE
text mari norberg photo malin österberg free translation yvonne rogell during hectic univerisity studies, addiction to caffein does not easily subside. Apart from our excellent café here at JMK, studying areas suitable for group assignments, and coffee breaks are not easy to find around Karlaplan. To make your choice easier next time you need, or want, a break from JMK, Femte Statsmakten have set out to find the best places for this purpose. The cafés will be graded on a 1-5 scale, 5 representing the highest grade. four criterias have been important during the search for the best studying environment: 1. What´s the coffee like? 2. How much does it cost? 3. Free Wi-Fi? 4. Is it a latte mom café? (latte mom refers to the phenomena of mothers on maternity leave with huge strollers and screaming babies, which is not desirable for a quiet studying environment)
in through the door, the genuine bakery-feeling rolls along. Tösses bageri is not very big, which decrease the risk for latte moms, but it might also be too small for group assignments. A cup of coffee costs 30 SEK, which is quite expensive although the free refill and the good quality of the coffee makes up for it a little bit, but there is no Wi-Fi. Tösses is the café furthest away from JMK which pulls down the final grade: 3
They have reasonable prices, one (not awesome-tasting) cup of coffee for 22 SEK including refill. The risk for latte moms is quite big, on the way in I meet two moms with babies. The café is close to JMK, which is good, although it is very small and there are no tables which have room for more than one laptop. No Wi-Fi. Final grade: 2
thelins konditori: A spacious café with a modern touch. It is currently under renovation which made it hard to judge the atmosphere. This is one of the more expensive cafés as an okay cup of coffee costs 29 SEK. There is a lot of room for group assignments but unfortunately a lot of latte moms, which won’t give you a quiet environment to study in. No Wi-Fi. Final grade: 1.5
fs has visited four cafés located within 100 metres of JMK: Tösses bageri on Karlavägen 77, Thelins konditori inside the shopping center Fältöversten, Magdalenas Cafe on Lützengatan 4, right by Karlaplan, and Banérbageriet on Banérgatan 29.
magdalenas café: Magdalenas Café is cozy and looks nice although it´s located in a basement. There is no Wi-Fi, which is a minus. Low risk for latte moms, which is a plus. The coffee is allright and the prices are acceptable – 20 SEK. The staff is relaxed and service-minded which adds to the chill atmosphere. Final grade: 4
tösses bageri: As soon as you walk
banérbageriet: A charming café.
WINNER. Magdalenas Café is the coziest, most study-friendly coffee place around JMK, according to FS´ test panel.
40
english
femte statsmakten nummer 06 2010
Fashionably Inked Working their way through history, tattoos have been used to mark tribes and imprint memories, they have seen the inside of jails and leather pants. Femte Statsmakten has set out to explore the art form, lifestyle and hobby. sam tattoo ”It’s the coffee spiller!”, Matte bursts out when I, for the second time, enter the door of the tattoo studio Sam Tattoo in Solna. Flashbacks of my first visit to the studio sweeps by – a coffee mug, the artists’ portfolios and then everything in a beautiful mix; coffee dripping, spreading over the pictures of the tattoos and then me trying to wipe it off, slightly panicked. ”We thought you wouldn’t dare come back!”, he – one of the studio’s two tattoo artists – continues.
text yvonne rogell photo dylan holmes
the journey Tattoos are not a new feature in human history. Ötzi the Iceman, a 5000 year old mummy found by two mountaineers in the Italian alps in 1991, wore over 50 - particularly in places where WORK IN PROGRESS. Matte is tattooing The Eye of Horus on Rima, 17. his body had been under great strain. His tattoos were therefore believed to more highly ranked sailors, got tattoed Rima, Matte’s next client, enters the have had a therapeutic function and during their travels. The English word studio along with two friends. She’s tatto be a primitive form of acupuncture. tattoo originates from the Polynesian tooing The Eye of Horus on her right Another spectacular tattoed mummy – tatau, and is thought to have been the arm, which, she explains, is an Egypthe body of an over 2000 year old tribal result of a mispronounciation. tian symbol that protects against evil chief - was found in the Altai mounand enemies, and also represents divine tains, Siberia, in one of the Pazyryk Bu- sam tattoo protection. I ask how long she has been rial Mounds in the 1940s. His body was The tattoo machine emits a constant thinking about getting it. tattoed with several representations of buzzing noise. Frida, the apprentice of ”I never tattoo things that I have animals, inlcuding a fish on his right the studio, is tattooing her friend – a thought about for a long time. I booked leg, a tiger on his chest as well as two donor, as she calls him, referring to him this appointment three weeks ago”. stags and a moufflon on his left arm. donating his skin for her education. ”It’s my first real client, or the first Tattooing expose the body to extreme In Europe, the concept of tattooing was time my skills are put to the test, maybe stress. People who do long sittings, 6-8 reintroduced in the late 1700s through I should say”, she says and bends over hours, sometimes get fevers after the the travels of James Cook in Polynesia to continue with the tattoo which reads session due to strongly weakend im– many of Cook´s crew, and even the ”Where are my pants?” in Spanish. mune system caused by the piercing
english
femte statsmakten nummer 06 2010
41
What Is Your Tattoo?
Roseanne Lackell, 21
I have a somersault combination on my left forearm. There are five different symbols which each describe their own somersault within gymnastics. Tobias Lilja Lundberg, 27
INSPECTION. Matte takes a look at Frida’s work on her ”donor”.
It’s the non-violence symbol which for me represents a position against violence and weapons in general. Malin Johansson, 24
of the skin. Despite the risks, long sittings are an object of competition. The longest tattoo session was achieved by two Australians who sat 43 hours and 50 minutes. ”We are doing a 24 hour sitting on April 15th”, Matte says and explains that he will be tattoed and Nebbo, the other artist in the studio, will tattoo him. ”It’s pure torture. I will have a big open wound on my leg and will probably be confined to bed for the following few days”. entering popular culture For long, tattoos have been tightly connected with marked groups of society such as bikers, street gangs, criminals and social outcasts. In ”Encyclopedia of Body Adornment” the author Margo
DeMello writes that this association did not break until the renaissance of American tattooing occured during the 1970’s. Led by a few influential artists – who were helped by the increased popularity of non-Western tattoo styles, as well as the increased professionalism of the trade – the renaissance made tattoos more accepted and part of mainstream society. Matte says the TV-shows, like LA Ink and Miami Ink, started the present tattoo trend. ”It’s high fashion right now”, he says and adds, ”but an expensive one”.
I have a tribe on the right side of my body, which I have designed by myself. It’s made after my body and I have been adding to it and making it bigger since I was 18.
Tommy Lund, 26
I have Qué Será, Será on my left forearm which is Spanish for Whatever Will Be, Will Be. It’s part of an AIK-song (Swedish soccer team) that we sing during shootouts or penalty kicks. Manchester United also sing the same song.
photo yvonne rogell
femte statsmakten nummer 06 2010
www.femtestatsmakten.se