Femte Statsmakten no. 7 2009 by Patrik Lythell

Femte Statsmakten 1

#7.2009

#7.2009 www.femtestatsmakten.se Ledare 3 Matilda Lann Tema: Musik 4 Caroline Åkerlund En kort guide till presskortet 6 Johanna Norrlin Krönika: Ny jul eller cover på den förra 7 Emy Krüger Mannen med de två ansiktena 8 Emy Krüger Mårten Hennéus 10 Nils Matsgård & Matilda Andersson Intervju med Emilia Melgar 12 Åsa Secher JMK Radio 14 Malin Österberg Krönika: hur jag började älska jazzen 15 Leonard Goldberg Profil: Fredrik Strage 16 Kaj Dabrowski Professionell balett 24 Caroline Åkerlund Au revoir Simone 25 Jenny Andersson

Länge leve punken 26 Sebastian Mattsson FS testar reseskrivarkurs 28 Max Pröckl Krönika: När journalist blev ett drömyrke 29 Joakim Carlson Den okända karaokevärlden 30 Emelie Fågelstedt Livet som osignad artist 32 Jenny Andersson JMK är ingen festlokal 33 Emelie Fågelstedt Recension: Filmfestivalen 34 Jim Jonsson Biblioteket kan utnyttjas bättre 36 Minna Korsgren Nytt ansikte i biblioteket 37 Minna Korsgren Konsertkalandarium 38 Malin Ny FS Debatt 40 I nästa nummer 41

LEDARE //

Fairytale of New York på repeat Det finns väl inget som betyder så mycket som musik. I min familj har det alltid varit centralt. Mamma sjunger och pappa spelar alla instrument han kommer över. Vardagsrummet är tapetserat med gitarrer. Fem stycken tycker jag personligen är lite väl mycket. Bror och syster följer i samma spår. Jag passar tyvärr inte riktigt in.

totalt av julen och kunde inte för mitt liv förstå vad jag gjorde på andra sidan jorden.

Jag har dålig smak, det kan jag hålla med om. Dansar gärna till Creedence och sjunger med i schlagers. Jag lyssnar fortfarande på Winnerbäck och fascineras av Idol. Lite smått patetiskt. Men även om jag är obildbar och knappt kan stava till Wu-tang Clan så har musik stor inverkan på mitt liv.

Bara på grund av ett par melodislingor avbröt jag genast resan och tog första bästa flyg hem för att fira jul. Det är knappt så att jag vågar erkänna det.

Ett tillfälle jag minns är när jag var i Malaysia kring jul. Jag hade varit ute i två månader och planerade att fira julen på en surfbräda på Bali eller något liknande. Hemresan var tänkt till efter nyår och ingen väntade mig till julbordet. Helt enligt planen. Men så kom jag till huvudstaden Kuala Lumpur och gav mig ut på stan. Varmt som i en bastu. För att ta upp kampen om julkänslan var hela staden pyntad med tomtar och glitter (i brist på snö och kyla). Jag kände ändå inget behov av att fira jul – tills jag klev in i ett av alla gigantiska varuhus. Julmusiken bara överföll mig från alla håll. White christmas, Jingle bells, hela repertoaren. Jag uppfylldes

I år ser jag därför, till skillnad från resten av Sveriges befolkning, fram emot att plågas med Fairytale of New York och Tusen juleljus. Om och om igen.

MATILDA LANN matilda.lann@femtestatsmakten.se

Chefredaktör

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Chefredaktör och ansvarig utgivare Redigeringschef och redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Bildredaktör Webbredaktör

Matilda Lann Caroline Åkerlund Dante Thomsen Frida Sandgren Malin Österberg Minna Korsgren Sara Steinholtz Sparby Karl Persson Patrik Lythell

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

TEXT: Caroline Åkerlund, Emelie Fågelstedt, Emy Krüger, Jen-

ny Andersson, Jim Jonsson, Joakim Carlson, Johanna Norrlin, Kaj Dabrowski, Leonard Goldberg, Malin Ny, Malin Österberg, Matilda Andersson, Matilda Lann, Max Pröckl, Minna Korsgren, Nils Matsgård, Sebastian Mattsson, Åsa Secher. FOTO: Caroline Åkerlund, Emelie Fågelstedt, Emy Krüger,

Jenny Andersson, Karl Persson, Kristina Olander, Matilda Andersson, Matilda Lann, Minna Korsgren, Nils Matsgård, Sofie Hallén, Åsa Secher. ILLUSTRATION: Elina Borgbjörnström, Josefin Wernestad,

Moa Ranung. REDIGERING: Caroline Åkerlund, Malin Österberg, Matilda

Lann, Minna Korsgren, Frida Sandgren, Emy Krüger, Dante Thomsen, Vivi So, Karin Morberg, Sara Steinholtz Sparby, Åsa Secher.

Musik

Tema

har det funnits musik. Musik för riter och ceremonier, musik för dans och underhållning, musik för avslappning och eftertanke och musik för många andra tillfällen. Man kan bli både glad och ledsen, men också uppleva andra känslor som ilska, lycka och lugn när man lyssnar på musik. Därför är det är helt upp till var och en att välja om man tycker om en viss typ av musik eller bara ser det som oljud. I ALLA TIDER

vill ägna årets sjunde nummer till just detta tema. Därför ställde vi oss frågan: Var kommer musik ifrån? FEMTE STATSMAKTEN

det inte finns något svar. Det är i princip omöjligt att kartlägga var musik kommer ifrån och hur den har utvecklats. Ändå vill vi öppna det här numret med några höjdpunkter i den västerländska musikhistorien. Se inte detta som strikta riktlinjer utan mer som en introduktion, där du som läsare med din alldeles egen musikstil ska passa in och känna dig välkommen. Knäpp på din favoritlåt, luta dig tillbaka och njut av trevlig TEXT Caroline Åkerlund läsning! SVARET ÄR ATT

ILLUSTRATION Josefin Wernestad

Innan 800-talet: Arkeologer har kunnat

1450-1600-tal: Renässansmusiken väx-

bevisa att det fanns musik och musiker, de har till exempel hittat enkla redskap som de tror har använts som instrument.

er fram i form av kyrkomusik men också tonsatta dikter, så kallade chanson. Ett exempel på en renässanskompositör är William Byrd (1540-1623).

800-1450-tal: Medeltida kyrkor byggs

1600-1750-tal: I och med barockmu-

flitigt under denna tid och med dem kommer också körsången i form av gregorianska körer. Det är under denna tid som noter börjar användas för att skriva ner musik. Ett exempel på en kompositör är Jacopo da Bologna (1340-1360).

siken föds också det många kallar för ”klassisk musik”. Både kammarmusik, musik som framförs av några få instrument, och orkestermusik skrivs. Exempel på kompositörer är Jean Baptiste Lully (1632-1687) och Antonio Vivaldi (16781741)

1750-1830-tal: Under den musikaliska

perioden wienklassicismen skrevs många stycken för kvartetter, det vill säga en musikgrupp med fyra instrument. Exempel på framstående musiker som levde under denna period är Wolfgang Amadeus Mozart (1759-1791) och Ludwig van Beethoven (1770-1827). 1830- 1900-tal: Romantik och nationalromantiken sätter sin prägel på musiken och två exempel på sådana kompositö-

rer är Frederic Chopin (1810-1849) och Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Samtidigt utvecklas den musikstil som brukar kal�las operett och som företrädde det vi idag kallar musikal. Ett exempel på en operettkompositör är Jacques Offenbach (18191880). 1900-tal: Inom klassisk musik utvecklas

stilen som kallas modernism. Exempel på kompositörer är Maurice Ravel (18701937) och George Gershwin (18981937). Samtidigt växer bluesen fram med

bland andra BB King (född 1925) som en av dess främsta företrädare. Också jazzen föds under detta sekel med till exempel Duke Ellington (1899-1974). Så småningom uppstår också rocken där en av de främsta artisterna är Elvis Presley (1935-1977).

Källa: nationalencyklopedin

LÄS PÅ TEMAT:

• Artikeln om Babsan och After Dark • Krönika: Julmusik • Profil: Fredrik Strage • Emilias hiphopprogram • Stans bästa karaoke • Musikkalendariet

Så fungerar presskortet

Presskortet, en given attiralj hos varje journalist

Ett pressleg bör ingå i varje journalists plånbok, men vad ska det egentli- g e n användas till och kan en student vid JMK ha nytta av ett sådant? Justus Bennet på Svenska journalistförbundet berättar. TEXT Johanna Norrlin BILD Pressbild, SJF

vårt pressleg är det enda vettiga på marknaden. Det har hänt att arrangörer för exempelvis popkonserter nekat folk som inte har medlemskort hos oss, säger Justus Bennet på SJF. För att få ta del av SJF:s pressleg krävs förutom ett medlemskap i Journalistförbundet att man också följer de pressetiska reglerna. JUSTUS BENNET förklarar att ett av

Presskortet eller presslegitimationen infördes av mediebranschen under 1900-talet för att öka journalisters trovärdighet hos allmänheten. Idag är det inte bara Svenska journalistförbundet, SJF, som utfärdar presskort, tvärtom finns det en uppsjö olika varianter på marknaden. Justus Bennet på SJF menar dock att just deras kort är det bästa.

presslegitimationens främsta användningsområden är att kunna medverka under presskonferenserna på Rosenbad. Men han påpekar också att det inte bör ses som någon form av fribiljett till konserter eller liknande.

– I dagsläget anser vi att

FÖRLUSTEN AV biljettintäkter och en-

Justus Bennet, etikombudsman på Journalistförbundet

– För en tid sedan skrev någon en insändare till tidsskriften Journalisten och var irriterad över att han inte hade fått sitt presskort som han hade beställt tre månader tidigare. Han ansåg sig ha gått miste om massor av entréavgifter till muséer och dylikt och det är det ju inte tanken att kortet ska användas till, säger Justus Bennet. tréavgifter har åstadkommit en irritation bland evenemangsarrangörer gente-

mot användandet av presslegitimation. – För 20-30 år sedan hände det att journalister visade upp presskortet när det var dags att betala restaurangbesöken. Jag hörde också om en historia från Tivoli i Köpenhamn. Det var för fyra till fem år sedan som Tivoli stramade åt användandet av pressleg och införde ackreditering istället. Detta skulle tydligen ha resulterat i en minskning av 29 000 legitimerade journalister per år, berättar Justus Bennet. HURUVIDA

PRESSLEGITIMATIONEN

missbrukas i Sverige idag har Justus Bennet svårt att säga. Alla missbruk som påkoms ska enligt regel numera anmälas till den yrkesetiska nämnden, men han anser att det förmodligen förekommer ett mörkertal. VILL MAN BESTÄLLA pressleg gör man

det via SJF:s hemsida. Medlemskap kan man söka både som yrkesverksam inom mediebranschen och som student. – Den enda skillnaden mellan en yrkesverksam person i branschen och en mediestudent är just att ordet student står på hans eller hennes presskort. Vi ställer samma krav på studenter som seniorer, säger Justus Bennet.

Ny jul eller N cover på den förra?

u är det jul igen, nu är det jul igen och med julen kommer inte bara lussebullar, glögg, julpynt och tomtar. Julen kommer även med hemska covers av annars fantastiska jullåtar. Jag hörde att Carola ska släppa ett nytt julalbum. I år igen. Den här gången är det Ny jul i Betlehem. Ny jul? Så mycket nytt är det inte fråga om. Det känns väldigt gammalt till och med. Hon sjunger gamla godingar med sin jobbigt skrälla stämma och får mig att hata varenda ton i de annars så fina och stämningshöjande julvisorna. Varje år kan man köpa med sig Carola hem och spela medan man pyntar granen eller bakar pepparkakor. Jag undrar vem som gör det. Det pratas alltid om traditioner vid jultider, men att Carola ska vara eller bli en tradition vore nästan sorgligt. Det är som att ha blodpudding på julbordet. Det funkar inte. Det är världens största missmatch. En helt ny värld av julmusik öppnade sig för mig när serien OC:s julskiva kom ut för några år sedan. Skivan innehåller bland annat The long winters, The Raveonettes och Eeels som spelat in sin egen poppiga och rockiga julmusik med sitt vanliga sound. De har slopat de äldre hitsen och skapar egna original. Äntligen några som struntar i att göra den sjuttioelfte covern på Last christmas och skapar något nytt. Det är jullåtar som ger julkänsla men även en känsla av normalitet. Julhetsen startar tidigare för varje år och ska man börja höra julmusik från slutet av oktober är det skönt med lite variation från White christmas, Nu är det jul igen och Carolas gnäll. Jag vill inte tröttna på julen innan den ens börjat. Jag vill glädjas över att äntligen få höra lite klockspel och halvtöntiga texter om jultomtar och snöfall när december väl anländer. Och då vill jag höra klassiker med John Lennon, Bing Crosby och Wham. Originalen som alltid kommer tillbaka. De symboliserar något. De får mig att minnas när jag fick min första Absolute hits-skiva och när familjens ouppfostrade hund stal Aladdinasken. Nytolkningar av Christer Sjögren, Carola och Peter Jöback är inte ens i närheten av att fånga den julkänsla som dessa låtar ger. De slaktar julmusiken. Det låter inte bra och får mig att vilja hoppa från västerbron i mitten på december. Musiken ska vara sentimental och nostalgisk. Den ska ge mig en känsla av att befinna mig i en romantisk komedi som Love actually och inte som i ett avsnitt av Bingolotto. And so this is christmas, and what have you done, sjunger Lennon. Det skulle jag vilja fråga Carola som gör sina repriser år efter år. Jag har tröttnat och tycker att hon borde göra det snart också. And so this is christmas, I hope you have fun, fortsätter han. Jag hoppas detsamma, med eller utan Carola, covers och rockiga jullåtar.

KRÖNIKÖR /

Emy Krüger emy.kruger@femtestatsmakten.se

Mannen med de Efter en felsägning i direktsändning föddes Babsan. Lars-Åke Wilhelmsson, mannen bakom det rosa håret, berättar om den nya rollen som Christer Lindarws partner i After Dark. De två glamourdrottningarna uppträder just nu med sin show tillsammans på Gröna Lund. TEXT Emy Krüger FOTO Emy Krüger/pressbild

ÅRET VAR 1992 och Lars-Åke Wilhelms-

son spelade karaktären Baby Doll Karlsson på ZTV i direktsändning. Presentatören kom inte ihåg namnet på karaktären och slängde ur sig att det åter igen var dags för Babsan. – Jaha, heter jag Babsan nu också? Frågade Lars-Åke och en vecka senare blev Baby Doll glamourtant med en ny stil. Blondinen i de våpiga nattlinnena byttes ut mot det välkända rosa håret och paljetter i överflöd, berättar Lars-Åke Wilhelmsson.

behövde en ny parhäst. Kollegan Lasse Flinkman började tappa orken efter 33 år på scen och Babsan fick ta över. – Jag hoppade med i två månader på turnén först och nu är vi fast på Tyrol. Innan vi fick kritiken ifrån tidningarna var det tufft, men alla tog det jättebra. Det var ingen som skrev något negativt, säger Lars-Åke Wilhelmsson.

HAN HAR NÖTT in karaktären Babsan på

sitt eget sätt. Hon kommer från Skutskär, är lite halvbonnig och gift med taxichauffören Gunnar som varken har någon stil eller klass. Babsan försöker vara glamourös och spenderar mycket tid på kändisfester medan Gunnar inte alls tycker om kändisvärlden. – Lasse Flinkman hade inte direkt någon karaktär. Han körde en annan sorts humor och var lite rund kontra Christer Lindarw som alltid är så smal och snygg. Jag är inte lika kraftig som Lasse, men det är väl bara en tidsfråga, fortsätter Lars-Åke Wilhelmsson och skrattar.

Idag, 17 år senare, är Lars-Åke Wilhelmsson och Babsan aktuella med en stor show tillsammans med Christer Lindarw och After Dark på Tyrol, GröBabsans lättsinnigna Lund. Det är glithet och improvisater, glamour, sång, tion med publiken dans och spydiga under showen har konversationer meläven fått igång lan de två glamourChrister Lindarw. drottningarna på scen. De driver med Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson glittrar ikapp med Christer Lindarw under After Darks show. – Jag har fått hoartister som EMD, nom att bli mycket Caroline af Ugglas och BWO genom DET FINNS många olikheter mellan Las- mer vågad och prata mer. Förr ville han fantastiska sång- och dansnummer. Det se Flinkmans karaktär och Babsan. Lars- inte göra ett dugg live, han var jättebunär Las Vegas med en twist av humor. Det Åke Wilhelmsson anser själv att det är den till sin playback. Nu törs han lite mer är svårt att ta blicken ifrån scenen under bra att han inte försöker ta över Lasses och det är kul, säger Lars-Åke Wilhelmsde nästan två timmar som showen pågår. roll i duon. son. Scennärvaron är strålande och det kunde – Lasse har sin humor och jag har min I LARS-ÅKE Wilhelmssons arbetsrum inte varit mer intimt med publiken. grej men det funkar toppen, säger Lars- finns travar med tygbitar, paljetter och Det var i våras som Christer Lindarw- Åke Wilhelmsson. skissblock. Förutom att sjunga och dansa

e två ansiktena på scen, syr han också alla Babsans kläder. Och inte bara till Babsan. Tre gånger har han blivit belönad med det stora teaterpriset Guldmasken för scenkläder han har skapat. Det plagg han är mest nöjd med är Helena Bergströms klänning i filmen Livet är en schlager. – Hon skulle ha en hysterisk melodifestivalklänning. Den danske regissören ringde till mig och var inte nöjde med den klänning hon fått av stylisten. Det skulle bandas dagen efter så jag fick sätta mig på natten och sy. Men jag fixade det, berättar han. LARS-ÅKE Wilhelmsson har synts

i många sammanhang under sin tid som Babsan. Han har jobbat på kryssningsfartyget Birka Paradise som värd vid Bingospel och gjort barnprogram i TV4. De senaste 17 åren har han även jobbat på krogen Patricia och gayklubben de anordnar på söndagar. Han har nu minglat på den röda mattan i snart 22 år och börjar tycka att det är lite tröttsamt. – När jag är ledig åker jag upp till mitt hus i Furuvik, söder om Gävle. Det är så mycket mysigare att gå och sparka i höstlöven, kratta och vintra båten än att stå framför kamerorna. I början kunde jag inte förstå när man såg Tommy Körberg hålla upp händerna och inte ville bli fotad. Jag börjar förstå dem nu när jag varit med lika länge själv, berättar han. Trots att Lars-Åke Wilhelmsson blivit mätt på kändislivet märks det att han trivs i showen och publiken trivs med Babsan. Efter 17 år är den glittriga tanten fortfarande populär och i december börjar turnén runt om i landet. Äntligen får resten av Sverige ta del av den färgsprakande och fräcka föreställningen som så många redan hyllat.

TEXT Nils Matsgård & Matilda Andersson

Mårten Hennéus

Jazznörd och chefredaktör Mårten Hennéus har rytmen i blodet. Vi har bestämt träff på ett kafé i centrala Stockholm med den synnerligen välklädda chefredaktören för dn.se. Det blir ett samtal om journalistbranchen, musik och språkrytm. TEXT & FOTO Nils Matsgård & Matilda Andersson ILLUSTRATION Elina Borg Björnström

Varför valde du att bli journalist? – Det var nog mest slumpen. Min morfar var journalist på Dagens Nyheter och jag följde med honom till jobbet. Men jag hade varken lätt eller lust för skrivandet i mina yngre år. Jag började skriva för en studenttidning i Lund, mest för att komma åt deras fester som var mycket roliga. Men kände nog ganska snabbt att skrivandet var något som jag hade fallenhet för så jag sökte till Skurups Journalistutbildning. Jag fick höra att det var lönlöst att söka

då väldigt få kom in på första försöket, men jag lyckades faktiskt. Efter ett års studier där så fick jag praktik på DN:s Stockholmsredaktion vilket senare förlängdes till ett vikariat på kulturredaktionen. Hur är Stockholms journalistvärld egentligen, många säger att den är pretentiös? – Jo, det är den, vi tar oss själva på väldigt stort allvar. Det kan bli ett problem om journalistgruppen blir ens referens-

ram, när man inte kan se andra grupper i samhället. Vi journalister ska rapportera om en verklighet och om vi endast utgår från oss själva så blir det problematiskt. Att jobba som nyhetschef på DN.se är ett tidskrävande yrke. Mårten berättar att han startar varje arbetsdag vid 06.00 på morgonen. Övertid är snarare regel än undantag. Är det svårt att koppla bort journalisten i dig och vara ledig?

– Det finns en fritids-Mårten, men han är inte så bra på att vara fritids-Mårten. Jag är väl som jag tror att journalister är som mest. Journalist-Stockholm är en ankdamm där Mårten Hennéus sitter som en ejder. Min umgängeskrets består av väldigt mycket journalister. Jag har väl två kretsar så att säga – ett gäng med journalister och ett gäng med icke journalister. Journalistumgänget är ett väldigt stort och flytigt umgänge och tyvärr blir det också väldigt mycket jobbsnack och skvaller om vad som pågår i branschen.

en person jag alltid kommer tillbaka till, och Paul Auster. Slutligen tipsar Mårten blivande journalister om att verkligen satsa på att hitta sitt eget språk och att öva på att skriva och att läsa mycket skönlittera-

tur. Han blir förvånad över att det på JMK:s grundutbildning inte finns någon skönlitteratur inbakad i kursernsa. – Jag brukar säga att vill man verkligen jobba med det här tillräcklig mycket så kommer det att fixa sig till slut.

Mårten berättar om när han under studietiden i Uppsala blev påkörd av ett tåg på väg hem efter en blöt utekväll. Detta är något som han menar format honom mycket, utan olyckan så tror han att han varit en betydligt odrägligare person. – Därför så ägnar jag också tid åt handikapprörelsen. Olyckan gjorde att jag fick mitt ena ben amputerat så jag åker omkring och föreläser lite kring det och träffar folk som är nyamputerade och så där och visar att det funkar ändå. Du nämnde att du var musiknörd också? – Ja, jag är jazznörd, jag spelade seriöst medan jag pluggade och försörjde mig faktiskt lite under studietiden med att lira. Men jag var inte tillräckligt bra, man får offra så himla mycket och det var jag inte beredd att göra. Det händer att jag spelar, men inte alls lika mycket längre. Men jag tror inte att det är helt ovanligt att journalister är musiker. Jag tror att man har nytta av det, man får känsla för språkrytmen. Det låter oändligt pretentiöst men jag tror att det ligger någonting i det. På tal om språkrytm vad gör du för att finna inspiration i ditt skrivande? – Jag har vissa författare som jag återkommer till, när jag läser dem så lossnar det. En av dem är faktiskt skådespelaren Erland Josephson, han har skrivit ett par helt fantastiska självbiografiska böcker och jag tycker att han är en mästare när det gäller formuleringar. Sen så har jag även andra som Hemmingway,

”

Jag är jazznörd, jag spelade seriöst medan jag pluggade och försörjde mig under studietiden med att lira.

±±± 12

“Det finns mycket mer än P Emilia Melgar beskriver sin förälskelse i hiphopen som att bli frälst, och sedan ett och ett halvt år tillbaka använder hon sitt intresse för musiken och kulturen till att göra radio. Att hon inte får något för det spelar ingen roll, det är lite som en fritidsgård för vuxna; man åker dit och har kul tillsammans. TEXT & FOTO Åsa Secher

– Skulle det dyka upp något mycket bättre, som ett jobb på en etablerad tidning, så skulle jag nog ändå inte kunna sluta med Urban. Det är en så stor del av det jag gör, det är lite som min bebis, säger hon och skrattar. Vi sitter på tåget tillbaka till Stockholm från Uppsala. Varje måndag åker hon till Ekonomikum och sänder musikprogrammet Urban i Studentradion 98,9 i Uppsala. Det har hon gjort i ett och ett halvt år och hon får inte en krona för besväret, snarare går hon med förlust med tanke på att hon dessutom betalar tågbiljetterna själv. Men det bryr hon sig inte om. – Jag har alltid tänkt att jag ska skriva och att jag ska skriva om politik. När jag pluggade internationella relationer var jag jätteinne på det, men sen upptäckte jag radio och nu kan jag inte tänka mig något annat. Det började med att hon såg en affisch från studentradion under tiden hon pluggade media- och kommunikationsvetenskap på universitet i Uppsala. Efter att ha tjatat sig till ett möte med programchefen lyckades hon sälja in sin idé om ett hiphop-program. Ungefär samtidigt hade rapparen Niklas Marklund gjort likadant. Studentradion tyckte att det var en bra idé att sammanföra Emilia och Niklas. Till en början hade de lite svårt att komma överens. – Vi ville väldigt olika saker, men vi ville ju båda göra ett bra program, så vi satte oss ner och pratade om det, som man gör

i parterapi, och kom över det ganska snabbt, säger hon skrattande. Numera funkar de riktigt bra tillsammans. Emilia basar över tekniken och Niklas ser till så att det aldrig blir tyst. Niklas Marklund går även under namnet Kid Colt och ägnar ganska mycket tid åt att göra egen musik. Till skillnad från Emilia som lägger allt sitt krut på att konsumera i stället för att producera. – Det tror jag är bra för min omgivning, säger Emilia och ler. Rent hypotetiskt så tror hon däremot att om hon själv skulle göra musik så skulle det nog låta rätt mycket som det hon gillar bäst själv; det som hon lite motvilligt kallar för emo-hiphop. Motvilligt för att hon ogärna kategoriserar musiken. – Det skulle nog inte vara så hårt, inte så mycket bitches and crack, säger hon skrattandes och fortsätter: Det är ju svårt att relatera till hela den grejen, “jag sålde heroin och nu är jag hiphopartist” INNAN HON FRÄLSTES av hiphopen så var det indiepop som

gällde för hela slanten. Och den smyger sig fortfarande in i lurarna av och till, men inte alls i samma utsträckning. Och vad det gäller hiphopen blir det mycket amerikanskt, men hon tycker absolut att det finns mycket bra svenskt. – Det finns mycket mer än Petter och Ken inom svensk hip-

Petter och Ken” hop. Det finns jättemånga unga killar, tyvärr inte så många tjejer, som gör sin grej. Och det är ganska brett, inte alls bara hård betonghiphop. Det finns minimalistisk hiphop och game boyhiphop, till exempel. Har du ett öra så finns det någon som gör det du vill lyssna på! EFTER ETT OCH ETT HALVT år med Urban har hon hunnit

med en del. Hon minns tydligt hur det kändes alldeles i början, hur programmet öppnade upp för möjligheter som inte funnits förut. – I början tänkte jag: vilken grej om man fick prata med dem jag har lyssnat på i flera år och fråga vad de tänkte när de gjorde den där låten; man kanske kunde fråga Petter varför han valde att göra en låt som Mikrofonkåt och varför den låten är så betydelsefull för den artist han är, till exempel. – Men när jag hade gjort det, och pratat med Adam Tensta när det var sjuk hype kring honom, då var nästa grej att få intervjua de stora amerikanska artisterna när de kom till Sverige. Och helt plötsligt satt man där med folk som var sjukt kända. Och det är det jag vill göra, det är det som är kul, att få se mer än bara artisten.

tinerad, jag kände mig väldigt liten. Hur gick det nästa gång, blev du peppad eller knäckt av katastrofdebuten? – Peppad! Jag tänkte att nästa gång ska jag knäcka. Och gången efter fick jag prata om vad jag ville och då tog jag ämnen som jag hade kunnat rabla i sömnen, så det gick mycket bättre.

Att sända Urban har inte bara resulterat i åtråvärda intervjuer. När vi ses i Uppsala är det en knapp vecka tills hon för femte gången ska medverka i programmet Kärleksattack på svensk hiphop i SR Metropol. Hon ska sitta med i det som kallas Stämman, vilket betyder att hon tillsammans med en till inbjuden gäst ska snacka hiphop med programledaren Ametist. – Det gick inte så bra första gången, det var en retorisk massaker, säger Emilia och skrattar.

I sitt eget program har hon inte gjort några ordentliga tabbar vad hon kan minnas. Trots att de sänder live, helt utan manus. Emilia tycker att det hör hiphopen till att kunna freestyla sig igenom livet litegrann. Dessutom vet hon att Niklas skulle kunna snacka sig igenom ett helt program, om det skulle behövas. Och det har hänt, när musiken har hängt sig till exempel.

– Jag var jättenervös. Fnittrig och osäker. Och killen som var där samtidigt, jag tror att det var Mofeta från Mofeta och Jerre, var verkligen inte på samma planhalva, han var så otroligt ru-

– Men det blir ganska spännande radio då, säger Emilia och skrattar.

EMILIA MELGAR Gör Läser JV på JMK, andra terminen Ålder 24 Aktuell som en av programledarna för musikprogrammet Urban som sänds i Uppsala Studentradio 98,9 kl 18.00 på måndagar. Lyssnar på just nu Matisyahu

Radio JMK

Chefredaktör Hannes Fossbo

Vad gör du en tisdagskväll klockan 20.00? Lyssnar på Radio JMK är svaret som chefredaktören Hannes Fossbo hoppas på. Och all anledning finns till att ratta in kanalen där vad som helst kan TEXTMalin Österberg hända.

FOTO Kristina Olander

– Radio JMK handlar om högt och lågt,

under hösten har vi bland annat haft sångaren i bandet Monde Yeux i studion men det finns till exempel planer på att ägna ett program helt åt äpplen, säger Hannes Fossbo vars mål är att bjuda på en timmes bra radio varje vecka.

rockkanalen Rockets sändningar slutar och JMK-studenterna tar över etern. – Efter oss kommer ett frireligiöst program med ljudet av vattenfall i introt, berättar Hannes Fossbo med en glimt i ögat. TOLV PERSONER jobbar med Radio

Den entusiastiska chefredaktören önskar att så många som möjligt lyssnar på sändningarna men menar att det är svårt att nå ut via radio.

JMK den här terminen. De är uppdelade i tre redaktioner som turas om att sända på tisdagskvällarna. Många nya ansikten har kommit till redaktionen i höst.

– Vi vill upplysa folk om att Radio JMK finns men problemet är att man inte lyssnar så mycket på radio idag, även om man vet att ett bra program ska sändas så glömmer man bort att slå på radion.

Charlotte Hemberg i redaktion ett började jobba på radion den här terminen för att komma ett steg närmare sitt drömjobb som radiopratare.

DET ÄR SVÅRT att säga hur många som

lyssnar på Radio JMK idag men Hannes Fossbo påpekar att en del av publiken sannolikt består av en grupp gamla rockare som glömmer att stänga av radion när

– Jag ser Radio JMK som en rolig och stor möjlighet att få testa på radio. Jag är med för att lära mig lite hur det går till i radio, även om det bara är skolradio så att jag får lite erfarenhet när jag ska söka till eventuella radioskolor.

CHEFREDAKTÖRENS FRIA tyglar speg-

las i redaktionen och Charlotte Hemgren säger att det är just friheten som är det bästa med Radio JMK. – Man får göra sin egen grej, man får bestämma musik och tema själv. Det finns ingen press på en att man måste lyckas, som med tentor, säger Charlotte Hemgren skämtsamt men menar samtidigt att hon vill göra ett så bra jobb som möjligt. – Man vill lyckas bra för det är ju folk man känner som lyssnar. Man gör sitt bästa och då brukar det gå ganska bra, säger radioprataren Charlotte Hemgren.

RADIO JMK 95.3Mhz Tisdagar kl 20-21 Följ Radio JMK på bloggen: radiojmk.blogspot.com

Hur jag slutade oroa mig och började älska jazzen

n isande kall julafton i ett litet samhälle utanför Stockholm för cirka fyra, fem år sedan tog en finnig slyngel i de tidiga gymnasieåren, närmare bestämt jag, emot ett hårt fyrkantigt paket av en familjemedlem. Självklart hade jag mina aningar om vad som skulle kunna ligga inslutet i detta silverblänkande Åhlenspapper, det behövde man inte vara Martin Beck för att lista ut. CD-skivor var dessutom ett ganska ofta förekommande klappalternativ i vår familj på den tiden. Jag gillade CD-skivor. Doften, materialet, pamfletten och så musiken förstås. Vad jag däremot inte kunde lista ut var att detta lilla hårda, fyrkantiga paket skulle öppna mina ögon för ”den där Jazzen”. I paketet låg, inte oväntat, en skiva. Det var en inspelning av pianisten Bill Evans och saxofonisten Stan Getz. Det lyste jazz om omslaget och redan då var jag såld. Det var en tecknad bild där Evans sitter krum i ryggen vid sin flygel, med en cigarett i munnen. På den träfärgade flygeln ligger notblad huller om buller och ett askfat med en enkel rökslinga som stiger mot taket. Vid sidan av flygeln står Getz med sin tenorsaxofon och de vita skjortärmarna är uppkavlade. De båda musikerna är inne i en process, ett skeende man inte gärna vill avbryta. När jag senare satte på skivan den där julaftonskvällen var det banne mig som att dricka årets första klunk julmust. Jag visste av någon anledning vad som väntade och alla förväntningar uppfylldes. Det som strömmade ur högtalarna var anspråkslöst och nyfiket och prövande och omhuldande på samma gång. Min mer avantgardistiske vän Klas, hade dektekterat jazzen innan mig och också presenterat mig för den ett antal gånger. Men det var denna julaftonskväll jag förstod att jag hade funnit någon slags, av melodier byggd, bostad. Alla år av poppig osäkerhet, rockig hårdhet, indienördighet och klassisk töntighet kunde jag nu lägga bakom mig. Min ”klangidentitet” fanns där, i jazzen. Nu, ett halvt decennium senare sådär, har jazzen i mina öron både utvecklats och invecklats. Jag och min vän Klas har nu till och med en egen jazzshow på Stockholms närradio. Men man ska inte göra reklam för sina egna radioprogram i sin egen krönika. Så lyssna inte på fm 95.3 ojämna måndagar, klockan 22-23, det kommer vara skitdåligt!

KRÖNIKÖR /

Leonard Goldberg leonard.goldberg@femtestatsmakten.se

Fredrik Strage Popsveriges meste musikskribent Text: Kaj Dabrowski Foto: Karl Persson

Kultförklarad musikjournalist och trogen popkulturfantast. Fredrik Strage firar 20 år som verksam journalist. Han talar med Femte statsmakten om att åldras, sin familj, Percy tårar och skaparen av Alienmonstret. På Il Caffe på Kungsholmen i Stockholm är curlingmammorna i minoritet. Väggarna har dekorerats av den unga graffitikonstnären och grafikern Finsta, och det är mest folk i tjugoårsåldern som har bestämt sig för att fly undan det kyliga höstvädret och värma sig framför sina laptops. Det sista av dekoren som ska visa att det här är ett inneställe är några slitna affischer av Fredriks andra bok Fans, men när han sätter sig vid bordet så försäkrar han att han inte visste om att de hängde där. – Jag är inte så där superstar-aktig, säger han och skrattar. Fredriks resa mot den journalistiska toppen låter nästan som en saga där

en ung nörd från Linköping flyttar till Stockholm och lyckas bli en del av Sveriges kulturelit. Fredrik berättar om filmrecensionerna han skrev i nioårsåldern efter att ha läst tidningen Scandinavian Film & Video

Intresset för popkultur växte stadigt under tonåren. När han var sexton år skrev han i tidningen New Life, som hade en upplaga på runt ett tusen exemplar och mest delades ut av redaktörerna själva på olika spelningar.

” Jag är inte så där superstar-aktig, säger han och skrattar. ”

– Om man recenserade tre skivor så fick man behålla en av dom. De andra två var man tvungen att skicka tillbaka så att redaktörerna kunde sälja dem på en skivbörs, säger han.

– han minns att nästan hela redaktionen senare hamnade i porrindustrin – och att han sprang omkring med en namninsamling på sin skola som krävde att den nya Schwarzeneggerfilmen skulle komma ut oklippt i Sverige.

Fredrik har en tendens att fläta in olika historier och anekdoter när han pratar. Det är både överraskande och roligt, och i hans berättelse om New Life gör sig popkulturen snabbt påmind.

FREDRIK STRAGE

– Den hade en snygg logotyp, de hade på något konstigt sätt fått H.R. Giger som är mest känd för att ha skapat Alienmonstret att göra logotypen…det var tidningens claim to fame, berättar han. Men det är inte skrivandet för gratis skivor som formade den självutnämnde nörden till en av Sveriges mest välkända musikskribenter. Han nämner den kultförklarade tidningen Pop, där bland andra Andres Lokko och Linda Skugge skrev, som det som har format honom mest. Han jämför sin tid på Pop med en sketch i komediserien Percy tårar där killarna på ”Expressen Fredag”-redaktionen bestämmer den kommande agendan om vad som är inne och vad som är ute, och ständigt gör narr av den stackars ovetande och lite töntiga nya skribenten som inte riktigt hänger med.

Nördstämpeln är något som Fredrik har fått bära med sig länge. Under samtalets gång är det stundvis svårt

” Jag var inte mobbad så att det sätter ärr i själen.” att skilja den riktiga Fredrik från vad han kallar ”seriefiguren”, det vill säga den nästan karikatyrliknande nörden vars roll han ibland förväntas ta. – Jag får helt och hållet skylla mig själv. Jag har ju gjort lite av en grej av det. Jag var inte mobbad så att det sätter ärr i själen. Jag hade i alla fall någon sorts social förmåga.

Men mest känns det som om seriefiguren är en helt vanlig del av Fredrik. Han verkar drivas av en iver av att dela med sig av roliga och intressanta saker han har upptäckt eller tänkt på. När han berättar om sin fru Linda – redaktionschef på tidningen Bon som skrev boken Faghag – så säger han att han känner sig lyckligt lottad över att få leva sitt liv med någon som delar hans intressen. Med ett skratt så berättar han att han nu kommer att bli tvungen att ändra sina prioriteringar inte bara på grund av att han blir äldre, utan även för att Linda är gravid i nionde månaden. – Problemet är hur man ska få barnet att lyssna på bra musik. Det går ju inte att låsa in det i en skrubb med samlade årgångar av Mojo och en Velvet underground-box. Jag tror inte att det funkar, hur frestande det

än må vara, säger han och skrattar. Hans sätt att blanda humor, skarpa analyser och en nästan encyklopedisk kunskap har gett honom en skara trogna läsare som bara har växt med tiden. Han gav nyligen ut sin tredje bok och förra året kammade han hem Stora Journalistpriset som årets förnyare för sin Youtubelista

över de etthundra bästa ögonblicken i rockens historia. Motiveringen till priset var att han med hjälp av internet lyckades visa att man kan förnya journalistiken genom nya medier. Ironiskt nog spår han en dyster framtid för journalister i dessa tider av ny teknologi. – När jag läser tidningen Journali-

sten så får jag lust att byta jobb. Det känns som att vara sättare på en dagstidning innan datorerna slog igenom. Det är de som satt med de små tenn-typerna och gjorde sidor. Fredrik berättar att han har en känsla av att journalisternas jobb snart kommer att försvinna. Med ett litet skratt så medger han att han vet att

han låter cynisk, men att han har många vänner inom yrket som fortfarande åker karusell på arbetsplatserna och att det är tydligt att tiderna är hårda för unga. Han kritiserar även journalistförbundet för att skydda fyrtiotalisterna och därigenom stänga ute yngre människor från arbetsplatserna.

– Det är ju delvis det deras verksamhet går ut på. Just som frilansjournalist i alla fall så känns det som att vara med i journalistförbundet är som att vara svart och vara med i Ku Klux Klan – en riktigt dålig idé. Samtidigt kommer han med ett genomtänkt svar på frågan om vilka råd han skulle ge till unga journalister.

– Att specialisera sig på något. Om man hittar en nisch som man gör riktigt bra…då är man inte lika utbytbar som när man är allmän reporter. När vår intervjutid är slut följer Femte statsmakten med till akademibokhandeln där han läser högt ur sin nya bok och svarar på frågor. På vägen dit berättar han att han är mer

nervös över att tala inför folk än över att vara med på tv, men när han väl står på scenen så märks ingen nervositet av, och publiken skrattar åt hans historier om Darin-noveller och kaninhoppning. – Det där gick ju bra, säger han nöjt efteråt. När det börjar skymma tar han en påse böcker och börjar i rask takt gå mot Laroy på Östermalm. Tidningen Re-

”Att frilansa och vara med i journalistförbundet är som att vara svart och vara med i Ku Klux Klan” sumé anordnar en fest dit han har blivit ombedd att komma och han har inte mycket tid på sig. – Jag kanske kan kränga några böcker där också, säger han. Precis som hans tidigare böcker och texter så kommer Fredrik Strages nya bok att bli läst av såväl branschfolket på Östermalm som indieungdomarna på akademibokhandeln. Det är inte så konstigt som det verkar, för precis som Quentin Tarantino så är Fredrik Strage så nördig att han blir cool, och det funkar i alla kretsar.

Fredrik Strage Född: 1972 i Linköping Bor: Stockholm Arbetsplatser: Pop, Bibel, Dagens Nyheter, Månadsjournalen, Nöjesguiden, Ultra, Sound Affects, Billboard, Café och Sonic. Böcker: Mikrofonkåt (2001), Fans (2005), Strage TXT (2009) Meriter: Nöjesguidens pris bästa läsning 2001 och 2005, Stora Journalistpriset som Årets förnyare 2008 för att ha introducerat Youtubiana.

Professionell balett

– inte alltid en dans på rosor

Joakim uppträder just nu i föreställningarna Coppelia och Nötknäpparen som båda spelas januari ut.

Joakim Adeberg, 20 år, är balettdansör och har Kungliga operan som arbetsplats. Här får dansare, operasångare och orkestermusiker samsas om scenutrymmet, men de får också samarbeta en hel del. Frågan är om man verkligen måste gilla klassisk musik för att dansa balett...

TEXT & FOTO Caroline Åkerlund

– Ibland är det svårt att tro att det här är ett jobb, det är så kul att arbeta här! Säger Joakim Adeberg. Han har arbetat som dansare på operan i lite mer än ett år och stormtrivs.

09.30. Efter det har dansarna uppvärmning, så kallad klass, och repetitioner till klockan fem. – Ibland har vi dessutom extrarepetitioner fram till kvällens föreställning.

DANSARNA HAR sina replokaler högst

upp i operahuset. Joakim visar runt på dansarnas våningsplan samtidigt som han beskriver operan som en kreativ och inspirerande arbetsplats. Men han poängterar också att det kan vara en mycket tuff arbetsplats.

UNDER EN föreställning arbetar både

– Det är otroligt mycket jobb med att sätta upp en ny föreställning och det är inte alltid koreografer och dansare är överens. Då kan det uppstå irritation och frustration. Dessutom är man ju hela tiden beroende av sin kropp och då säger det sig självt att man också sliter mycket på den. Men det finns folk att vända sig till här om man är skadad.

– Dans och musik går hand i hand. Som dansare måste man känna musiken och då är det ett stort plus om man gillar den.

SOM DANSARE HAR man långa arbets-

dagar och Joakim berättar att han arbetar i princip varje dag förutom på söndagar. En vanlig dag börjar med pilates klockan

dansare och orkestermusiker. Det är viktigt att båda grupper kan samarbeta för att föreställningen ska bli så bra som möjligt. Därför tror Joakim att man måste gilla klassisk musik om man dansar balett.

Han berättar att han har flera klassiska stycken på sin spotify. Han tror att det är vanligt bland dansare att lyssna på sådan musik även utanför arbetet.

– Medelåldern på besökarna är typ hundra år, säger Joakim och skrattar. Nej, allvarligt talat, jag vet inte vad medelåldern är men det är framförallt äldre och barnfamiljer som kommer hit till operan. Han tror att det beror på att det finns andra nöjen som är mer lockande. Men han tycker att det är synd att inte fler provar att besöka operan. – Jag tycker att alla ska se en opera- eller balettföreställning någon gång. Gillar man det inte behöver man inte komma tillbaka, men det finns stor chans att man upptäcker något nytt som man tycker om.

Operan Hemsida: www.operan.se Biljetter: bokas på www.ticnet.se eller i operans biljettkassa

– Men det är klart att jag lyssnar på annan musik också!

Rabatter: - Ungdomar under 26 år får halva priset på alla platser

EN SAK SOM Joakim märkt är att det är

- Studenter får rabatt på Tredje nedre radens fond

få unga som besöker operan.

Möt Au revoir Simone indietrion från Brooklyn Har du alltid undrat vad hjärnan bakom den populära 90tals serien Twin Peaks lyssnar på för musik? Bandet Au Revoir Simone rätar ut dina frågetecken. TEXT Jenny Andersson ILLUSTRATION Josefin Wernestad

I våras släppte Au revoir Simone sin tredje skiva Still night still light. Bandet är en indietrio från Brooklyn som råkar vara David Lynchs, skapare till Twin Peaks, favoritband och består av Erika Forster, Annie Hart och Heather D’Angelo. Under våren har de också hunnit med en blixtvisit i Sverige, där de bland annat spelat på Popadelica i Jönköping. Här summerar de sin kväll i Jönköping. – Jag är så bakfull! Det var sent på kvällen jag jammade trance på piano med en kille från ett band som spelade på festivalen. Jag drack en massa ungerskt mousserande vin men det smakade inte billigt, säger Erika. – Haha, när du gjorde det låg vi till sängs, säger Heather. – Jag badade faktiskt bastu i går på hotellet. Men precis vid ingången var det en gemensam dusch för män och kvinnor utan draperier! Tänk om Trail of dead var här eller något, säger Annie. – Vi är så Woody Allen! Vad heter det… neurotiska, säger de alla i mun på varandra. Men hur började allt? – Jag kände Erika för att jag började spela i ett band där hennes kille spelade, och Annie träffade jag inte förrän på det första repet. Vilket var att vi tog med våra casios till Erikas lägenhet och drack te och

jammade, säger Heather.

street journ a l . Det är sånt man gör för att få pengar för att göra det man vill, berättar Erika och An-

Hur har er musik förändrats sedan ni började? – Vi har blivit mycket bättre på våra instrument. Ju mer man övar och tränar desto lättare går det. De går fortare nu från det att jag sitter och gör en låt till att vi kan spela den med bandet, säger Erika. – Det är nog först nu på den senaste plattan som vi låter så som vi ville låta från början, säger Heather. Men nu måste ni berätta om ert förhållande till David Lynch. Är det sant att ni är hans favoritband? – Vi blev tillfrågade att spela i en bokaffär som heter Barnes & Nobles. De brukar ha författarträffar och så brukar de låta band spela där samtidigt. Vi spelade när David Lynch var där med sin bok Catching the big fish. Han var så trevlig och hans historia är så inspirerande. Han började precis som vi, från ingenstans men hans passion att skapa gjorde att han klarade det. Han hade ett tidningsstånd och sålde Wall

nie. AU REVOIR SIMONE har haft med mu-

sik i olika tv-serier som t.ex Ugly Betty och Grey’s anatomy. Varför valde ni de kanalerna? – Vi valde inte dem, de valde oss. Det var folk i tv-teamet som gillade oss och så fick vi vara med. Idag lyssnar ingen på radio längre då kan det vara ett bra sätt att sprida sin musik. Det var pengarna från tv-serierna som gjorde att vi kunde sluta våra jobb och turnera mer och släppa vår nya skiva.

Au Revoir Simone För tillfället är inga konserter med bandet inplanerade i Europa. För att se dem får man bege sig till New York den 7 januari där de spelar på Highline Ballroom.

! ! n e k n u p e v e l e g n ä L Punken lever! Åtminstone om man får tro JMK-studenten ”Calle Punk”. Som skolans enda punkare protesterar han mot att punken skulle vara död. TEXT Sebastian Mattsson FOTO privat

Egentligen heter han Carl Fridh Kleberg men bland studenterna på JMK är han som sagt mer känd som ”CallePunk”. Någon närmare förklaring till namnet framstår som ganska överflödig när man ser mannen som bär det. Carl har kolsvart hår som står spikrakt uppåt, piercing i ansiktet och bär vid intervjutillfället en ärm-

lös Dead Kennedy-tröja. Själv förstår Carl att han sticker ut och ser inga större problem med sitt smeknamn: – Om man avviker och går i en klass där flera heter Calle känns det ganska oundvikligt. Sen är det inte så att jag identifierar mig som just punkare i nån större utsträckning. Men jag fäller inga tårar, berättar Carl. fart relativt tidigt. Han växte upp i en familj där kulturen spelade en viktig roll och barnen uppmuntrades att vara kreativa. De äldre syskonen lyssnade mycket på musik och Carl tog efter. Första CARLS MUSIKINTRESSE TOG

bandprojektet drogs igång i 15-årsåldern men blev ganska kortlivat. Året därefter gjordes ett nytt försök som resulterade i Grave Disorder, vilket lever vidare än idag. I nuläget är Carl medlem i sammanlagt två band: tidigare nämnda Grave Disorder och det mer brittiskt influerade The Lost Boys. SKRIVER LÅTTEXTER och sjunger i båda banden. Han saknar enligt egen utsago all form av musikalisk hantverksskicklighet och har därför hållit sig undan instrumenten. Texternas innehåll varierar, men i många låtar ges utrymme för olika politiska inslag, vilket stämmer väl CARL

Det betyder att du inte behöver ha ett skivbolag utan kan styra upp det själv. Det finns ingen som bestämmer vad du ska spela, det gör du själv. Det är ett utbrett ideal inom punkscenen: det primära är inte hur bra du är på solon – det viktiga är viljan att spela och att vilja säga någonting, förklarar han. Carl tror att hans utbildning på JMK har hjälpt honom att bli mer disciplinerad i sitt skrivande. – Inom journalistiken kan man inte bara gå runt och vänta på inspiration, och samma principer gäller inom låtskrivandet, berättar Carl. paralleller att dra mellan Carls musikintresse och hans studier. Vilken medieteori som är mest punk är det ingen tvekan om. MEN DET FINNS ANDRA

– Frankfurtskolan, den ligger jävligt bra till. Adorno och Horkheimer förespråkar ett brott från beroendet av stora företag och institutioner. De pekar på att det finns aktörer som vi uppmuntras tro att vi är beroende av. Punken går ut på att man inte behöver gå igenom eller vara beroende av de stora skivbolagen. DIY. överens med den gängse bilden av punken som notorisk samhällskritiker. Carl betonar dock att det är fel att tala om punken som en enhetlig rörelse: – Det finns ingen kollektiv punkideologi. Punken består av flera olika scener, vissa mer politiska än andra. Det enda de olika scenerna har gemensamt är musiken. nämna musikaliska förebilder ger han ett svar som hans klädsel redan skvallrat om: Jello Biafra, tidigare sångare i bandet Dead Kennedys. NÄR HAN OMBEDS

– Dead Kennedys är politisk punk som inte blir tjatig. Ofta tröttnar jag på band som är renodlat politiska. Dead Kennedys lyckas göra politiska låtar som är roliga och satiriska, utan att vara uppfodrande, säger han. Punken brukar traditionellt sett kännetecknas av musikalisk råhet. Låtarna

är avskalade och fria från kosmetika. De bygger ofta på simpla ackordföljder och enkla melodier. Carl menar att just detta, musikens simpelhet, utgör punkens kärna. Punkmusik är musik som är lätt att både skriva och framföra, även om du saknar stora resurser eller klassisk musikalisk skolning. Carl Fridh Kleberg summerar grundtanken i det gamla punkmottot DIY – Do It Yourself. – DIY är väldigt viktigt för punken.

Andra kända punkare Johnny Rotten (John Lydon) - sångare och låtskrivare i Sex Pistols Jello Biafra (Eric Reed Boucher) - sångare och låtskrivare i bland annat Dead Kennedys Lux Interior (Erick Lee Purkhiser) - sångare i The Cramps

FS testar reseskrivarkurs Det finns ett stort intresse för att skriva resereportage och på marknaden finns många skrivarkurser att välja på. Vagabond erbjuder en reseskrivarkurs en helg varje termin. Femte Statsmakten har provat TEXT Max Pröckl den. FOTO Vagabond & Fritidsresor – Placera dig själv i texten, skapa scener. Att ha en röd tråd är viktigt, förklarar Per J Andersson, ansvarig för reseskrivarkursen och tillika dagens första föreläsare. KLOCKAN 09.00 lördag morgon börjar

kursen. Per J Andersson hälsar alla välkomna och börjar gå igenom hur man skriver ett reportage. Kursdeltagarna antecknar febrilt. FÖRELÄSNINGEN FORTSÄTTER med

relationen mellan journalistikens objektivitetsideal och resejournalistiken. – Vad som är viktigt är er tolkning av verkligheten, man får skarva lite, säger Per J Andersson. RESEJOURNALISTIKEN ÄR enligt ho-

nom en slags blandning mellan det skön-

litterära och sanningen, läsarorienterat och nöjesbetonat. I KURSEN INGÅR också ett praktiskt

moment där deltagarna får skriva ett eget resereportage från tunnelbanan. Efter det analyseras texterna i grupp vilket alla inte är vana vid. Många är nervösa för att ge kritik och känsliga för att motta kommentarer om sin egen text. FÖR skrivarkurser är bred. Det finns allt från distanskurser som kostar 1600 kronor per steg till lite dyrare kurser. Poppius kortkurs Det litterära reportaget kostar 1900 kronor för åtta lektionstimmar. Men Vagabonds reseskrivarkurs som har priset 4200 kronor för en helg ser ut att vara den dyraste på marknaden. MARKNADEN

PER J ANDERSSON håller inte med om

att kursen är dyr. – Vi tycker inte att det kostar så mycket pengar. Det är ett rimligt pris för att täcka våra kostnder, det är många lärare inblandade och de jobbar helg och ska ha OB. Vi har också en högre grad av professionalitet, säger Per J Andersson.

MAX PRÖCKL UTVÄRDERAR:

Jag vill bestämt avråda från en helg med Vagabond. Den främsta orsaken till det är att det kostar betydligt mer än det smakar. Ni går just nu på en skola full med kompetens att lära er reportagets ädla konst, så vänd er till kamrater och lärare istället för till Vagabond. Kursen kan ändå passa de studenter som går grundkurserna på JMK och har lite pengar över.

Tips från Vagabondkursen • Se till att du har flera reportage bokade innan du åker. • Kontakta små smala tidningar, där har du större chans att sälja in ditt reportage. • Det kan vara bra att du har kontakter på den plats dit du vill åka. • Vagabond avråder från att ansöka om arbetsvisum då det både är dyrt, tar tid och kostar pengar. • Att säga att man är journalist är inget problem någonstans förutom i Kina.

När journalist blev ett drömyrke

om liten kille är det vanligt att drömma om maskulina jobb så som brandman eller polis. Kombinerar man dessa med en motorcykel eller annat högt puttrande fordon klättrar yrket ännu högre upp på listan. Stora lastbilar med långa stegar, tjutande blåljus och oljestinkande motorer blir det nya idealet vid sidan av sandlådan – även om det där körkortet faktiskt är en bit bort. Förhoppningsvis. När det så sakteliga går upp för de små liven att en karriär som radiopolis i en gammal Volvo inte är riktigt lika glamouröst och ”Pang Pang” som man hoppats på – för att inte tala om lönen – riktas blickarna mot de som befolkar tv och radio: nämligen sportstjärnorna. Att badandes i svett och lera sparka runt en boll på en fotbollsplan blir plötsligt extremt lockande och det lilla bekymret angående de gemensamma duscharna glöms snabbt bort i ett moln av testosteron och argt skrikande tränare. När man efter sina första frustrerande år på den lokala grusplanen, häcklad av gamla bingolottogubbar i mössor som liknar avknoppade kondomer, inser att det här med att sparka boll, det är nog inte riktigt min grej; då kryper den sedan länge förtryckta kreativa sidan fram. Plötsligt blir de heroinmissbrukande rockstjärnor som omges med tjejer som förmodligen haft en värdighet för många, många år sedan, idealet och den första elgitarren eller elbasen införskaffas till alla närståendes förtret. För många slutar också drömmen om ett lite ovanligare jobb just i denna fas, men för några hoppfulla tar den en ny vänding där gitarren byts mot pennan och förnuftet kopplas bort efter ihärdiga samhällstudier. Det är här de första journalisterna föds. På senare år har nämligen detta ärorika yrke blivit mer och mer likt de internationella fotbollsligorna där chansen att få spela i en storklubb är en dröm som få uppnår. Högst i tabellen tronar DN med sin något svagare derbykamrat SVD hasandes i hälarna. I dessa två storklubbar som likt många fotbollslag dras med ekonomiska svårigheter och svikande publiksiffror ska ett antal hårt ansatta journaliststudenter finna sin framtida arbetsplats. Svårt? Ja, det är svårt, lite grann som när en finnig 16-åring torrunkar till sin Barcelonaposter i föräldrahemmet, drömmandes om den där pokalen han nog aldrig kommer få hålla i. Istället blir det ”Mitt i Upplands Väsby” skrivandes om de där förbaskade mopederna som kör på tok för fort. Journalistik har blivit ett drömyrke med den ynkliga skillnaden att lönen är som radiopolisens, chansen att lyckas är lika stor som att bli proffsfotbollsspelare och det närmaste man kommer musiken är att kanske få recensera en spelning eller två. Men att misströsta ligger inte i vår natur – istället spelar vi i Sveriges bästa farmarliga: JMK. Kanske att någon upptäcker oss?

KRÖNIKÖR /

Joakim Carlson joakim.carlson@femtestatsmakten.se

Den okända ka

Det går att sjunga karaoke varje dag i veckan i Stockholm. Trots fördomar om att karaoke handlar om s

Madeleine Eriksson och Johan Sjöberg är trogna besökare på Johnnys.

vid Fridhemsplan har klockan precis blivit nio. Långsamt börjar musiken dunka ur högtalarna. Karaokevärden Frederic Ericsson står framför datorutrustningen och tar emot lappar från ivriga gäster. Stammisar berättar med inlevelse om vilka låtar de ska sjunga ikväll och att de har tränat hårt på att sätta den där höga tonen som inte lät så bra i förra veckan. Fluff, som Frederic Ericsson kallas av de flesta, engagerar sig djupt när karaokegästerna pratar med honom. Han kan inte tänka sig att jobba med något annat. INNE PÅ JOHNNYS

– Hur känns det att andas? Så viktigt är det för mig att sjunga, berättar Fluff. lämnar in en lapp med låten Slide av Goo Goo Dolls som han brukar sjunga nästan varje vecka. Han har varit karaokestammis på krogen sedan hösten 2005. Det började med att några från gymnasieklassen JOHAN SJÖBERG, 22,

började sjunga karaoke efter skolan. De flesta slutade att gå dit efter studenten men han var fast.

ofta som möjligt. Jag hoppas att vi alltid kommer att fortsätta, säger Johan. stå på scen och sjunga. Det händer ofta att personer kommer fram till honom och berömmer honom efter en sång. För två år sedan gick han hos en sångpedagog för att bättra på sina uppträdanden. Han fick enorm respons från de andra stammisarna på Johnnys. JOHAN ÄLSKAR ATT

– Jag älskar att sjunga. Sen är det kul eftersom det är ett bra sätt att träffas på. Jag har lärt känna ett gäng på sex personer genom Johnnys och vi försöker träffas på onsdagar. Vi sjunger, pratar om livet, dricker lite öl och har jätteroligt. HADE troligtvis aldrig lärt känna varandra om det inte var för deras gemensamma passion att stå på scen och uppträda. Nu hörs de nästan dagligen via Facebook över en karaoketråd där de diskuterar olika karaokehak och vad de ska sjunga för låtar nästa gång. KARAOKEGÄNGET

– Egentligen är det inte Johnnys som är något särskilt men det har blivit som en ikongrej. Vi i järngänget måste gå dit så

– Att sjunga är det bästa jag vet. Det går inte riktigt att sätta fingret på. Det handlar om så mycket känslor. Det gnistrar i ögonen när han berättar. Plötsligt ropar Fluff upp Johans namn i högtalarna och han samlar snabbt ihop sig innan han greppar tag i mikrofonen och ställer sig på scen. Lokalen fylls av publikens jubel.

araokevärlden

sunkhak och fylla finns stammisar som träffas regelbundet på scen. För dem handlar det om en livsstil. TEXT & FOTO Emelie Fågelstedt

KARAOKEGUIDE - FÖR DEN SOM VÅGAR KÖRA EN HELVECKA PÅ SCEN I regel startar karaoken på alla ställen vid 21.00. Måndag: Soft Bar – Såväl amatörer som proffs samlas för att sjunga. Här är karaoketävlingar och musikfrågesport vanliga inslag. Hitta hit: Malmskillnadsgatan 40, T-bana Hötorget Gröne Jägaren – En klassisk bar på Söder med mycket blandad publik där karaoke är på blodigt allvar. (Karaoke måndag- lördag varje vecka).

Onsdag:

berg

Johnnys – bytte nyligen namn från Star Bar och är en välkänd karaokebar som ligger på Kungsholmen. Här handlar karaoke om att showa och att ha roligt.

Fredag:

Hitta hit: St. Eriksgatan 22, T-bana Fridhemsplan Dovas – Genuint mindre ställe där yngre karaokestammisar trängs på övervåningen för att uppträda. Hitta hit: Sveavägen 39, T-bana Hötorget

Shamiran – I Hässelbygård finns en dold karaokepärla där låtlistan är oändlig och ölen kostar 24 kronor glaset. (Karaoke även onsdag och lördag). Hitta hit: Hässelby Gård Centrum, T-bana Hässelby Gård Lördag: Bryggeriet – en given favorit för alla Märstabor. Atmosfären påminner om en amerikansk vilda västern-film. (Karaoke även torsdag).

Hitta hit: Götgatan 64, T-bana Medborgarplatsen

Chaplins – Karaoke i avslappnad loungemiljö i enskilt rum intill nattklubben. Varva sången med dans. (Karaoke även torsdag, fredag och lördag)

Tisdag:

Hitta hit: Kungsgatan 50, T-bana Hötorget

Söndag:

Anchor – Rockkaraoke är temat. (Karaoke även söndag)

Torsdag:

Biljardpalatset – Sjung en låt efter avklarad biljardmatch. Kvällens vinnare tilldelas ett valfritt restaurangbesök.

Hitta hit: Sveavägen 90, T-bana Rådmansgatan

Pergola (PG:s) – För den som tar sig ut till Jakobsberg finns stämningsfull karaoke att hitta med många regelbundna stammisar. Hitta hit: Visirstråket, Pendeltåg till Jakobs-

Hitta hit: Märstavägen, Pendeltåg till Märsta station

Hitta hit: St. Eriksgatan 52, T-bana Fridhemsplan

Livet som osignad artist

Knudt Tourette är en ung osignad artist som ibland precis som självaste Bob Dylan ibland spelar ensam och ibland med ett band. Men livet kan ibland vara hårt som osignad musiker och Knudt Tourette berättar om vad TEXT & FOTO Jenny Andersson han har varit med om. Knudt Tourette har precis avslutat en spelning med sitt band på Snövit. Vad många undrar och är nyfikna på är, var bandnamnet kommer ifrån. Det hela började med idén om att alla i compbandet skulle heta Tourette i efternamn, precis som Ramones. – Jag har ju gått ifrån det där nu, det känns som en grej som var kul när vi gick i åttan men nu när alla vet vad tourettes syndrom är så är det inte lika roligt längre. Och Knudt heter jag på riktigt, i mellannamn, säger Knudt uppväxt i Pershagen utanför Södertälje.

ska jag göra det? Om en skivbolagsdirektör skulle erbjuda mig ett kontrakt är det klart att jag skulle ta det men som det ser ut nu funkar det bra som jag gör. har lagt upp all sin musik på piratebay för nedladdning och han ligger just nu i förhandlingar med Spotify för att få upp sin musik där. Men det är svårt. För att få sin musik på spotify måste man gå via en agentur som tar royalties på musiken. Royalties innebär att skivbolaget tar en del av inkomsterna på musiken för att de i övrigt står för kostnaderna. KNUDT TOURETTE

låtarna på sjukt kort tid. Jag antar att jag gick igenom något som förändrade mig då . Många är de teman som Knudt Tourette har flirtat med och religon är ett av de som har hängt med länge. - Jag tror att om man kommer från Pershagen och man känner att allt suger så provar man det mesta. Jag tycker att religion och sättet som man uttrycker religiositet på är fint och det finns mycket tyngd i det. inget som sinar hos Knudt Tourette och han jobbar redan på en uppföljare i form av en temaskiva om tid, How pass eternity? Spelningar är inte heller något som sinar för Knudt Tourette och hans band. Efter förra årets många spelningar i London under något som Knudt Tourette själv beskriver som en episk resa följde man upp det med en återresa till staden och ytterligare spelningar och en utökad bas av beundrare. PRODUKTIVITETEN ÄR

Knudt själv beskriver sin musik som fylld med självömkan med fina och överdrivna formuleringar. musiker gäller det ofta att visa sina framfötter och den gamla klyschan att enda sättet att få spelningar är att spela mycket ute är realitet. Länge har många icke-etablerade musikers fokus legat på Myspace som det enda sättet att visa upp sig. Knudt Tourette och hans band har gått andra vägar. När många band drömmer om skivkontrakt ser Knudt mer krasst på sig själv och på omvärlden. SOM ICKE-ETABLERAD

- Jag tycker att jag redan gett ut skivor fast så klart inte på ett skivbolag, men varför

- Jag skulle kunna släppa min musik på CDR-skivor och tjäna en tjuga, men för mig känns det oviktigt och för mycket jobb. Bara min musik sprider sig är jag nöjd, säger Knudt Tourette. Knudt Tourettes tidigare skivor har haft teman. Den kommande skivan är inget undantag. Inom kort kommer Knudt Tourette finnas i en dator nära dig med sin Paris-inspirerade skiva. Skivan kom till delvis i USA och delvis i Paris och Knudt Tourette berättar om hela processen. SAMTLIGA AV

– Jag hade inte skrivit på länge men när jag var i USA började jag skriva igen. När jag sen drog till Paris skrev jag resten av

För att lyssna Besök; http://www.myspace.com/knudttourette eller sök på Knudt Tourette på; www.piratebay.org

JMK är ingen festlokal

Under hösten har JMK-pubarna varit mycket populära bland skolans studenter. Sofie Hallén är pubansvarig och har en vision om att det ska bli ännu fler pubar med senare öppettider. Samtidigt upplever hon och kåren att de motarbetas av prefekten Tytti Soila som inte tycker att skolan behöver ha egna pubar. TEXT & FOTO Emelie Fågelstedt

Klockan slår 23.00 och plötsligt tänds lamporna i cafeterian. Halvdruckna öl lämnas övergivna på borden. Alla studenter tvingas ut ur skolan, för att sådana är reglerna. Efter inbrottet tidigare i höst kom order från Stockholms universitet att JMK:s lokaler måste stå tomma efter klockan 22.00 på kvällarna. Genom förhandling med prefekten Tytti Soila lyckades den gränsen tänjas till 23.00 för pubkvällar. – Ni får gärna ha pubar, så länge som ni respekterar tiderna. Men vi är inga poliser, vi har inte möjlighet att kontrollera er så det är viktigt att reglerna hålls, säger Roland Carlsson, vaktmästare på JMK, som är med och godkänner pubarna.

Soila nämnde på ett kårmöte att hon inte tycker att det behövs pubar på JMK eftersom det här bedrivs vuxenutbildningar. Sofie Hallén menar att det vore negativt för sammanhållningen på skolan om det inte fanns egna pubar. – På Tytti verkar det som att hon inte kunde bry sig mindre. Min vision är att det ska vara så många pubar som möjligt. Det behövs ett ställe dit JMK:s studenter kan gå för att lära känna varandra och umgås över några billiga öl. Många klagar på att de måste gå så tidigt. Jag önskar att vi kunde ha öppet längre, säger hon. TYTTI SOILA kunde inte nås för kom-

mentar då hon befinner sig i Finland på tjänsteresa.

SOFIE HALLÉN är pubansvarig på JMK

sedan i höstas och har inte märkt av samma öppna inställning på plan 5. Tytti

Riktlinjerna för att ha pubar är tydliga. Studenter får vistas i lokalerna till klock-

an 23.00, kåren måste fråga om lov innan en pub anordnas och inga dörrar får stå öppna för då går larmet och studentkåren får betala en avgift på 975kronor. Det är dessutom förbjudet för personer som inte studerar vid JMK att komma på pubarna. – JMK är ingen festlokal och allmänheten får inte komma in, säger Roland Carlsson. FÖRST VAR DET möjligt att skjuta på öp-

pettiden på pubkvällar till klockan 23.00. Nu har skolledningen godkänt att elever från Stockholms universitet ska vara välkomna på jubileumspuben den 3 december när skolan firar 50 år i lokalerna och 20 år som självständig institution. – Det betyder att det går att förhandla. Det finns hopp, säger Sofie Hallén.

Recension:

Filmfest

Stockholms filmfestival fortsätter i vanlig ordning med novembermys. De gamla kårhusbiograferna verkar inte få vara med längre utan det är bekväma salonger för hela slanten. Några få europeiska filmer trängs med etablerade amerikaner men lyckligtvis får filmer från många anTEXT Jim Jonsson dra delar av världen utrymme nog. FOTO Pressbild Ibland känns det svårt att sätta fingret på vad

Stockholms filmfestival är för någonting. Ibland känns hela jippot som ett stort event. Det behöver inte vara något fel på det och festivalen är trots allt en bra upplevelse. Men! Reklamen tar ett enormt utrymme och det är en massa tävlingar där olika filmer utses till bäst och där man vinner prylar. REKLAMEN ÄR naturligtvis livsviktig för fes-

tivalen men den blir mer och mer påtaglig och interaktiv. Detta leder till att det blir en ganska stor sörja av intryck och personer att ta sig förbi på vägen till sin film. Dessutom känns det som om priset höjs med 5 kronor varje år. Priserna börjar bli farligt nära att inte ens vara värda det när de i år ligger på hela 70 kronor för en standardbiljett. EN FILMFESTIVAL bör rimligen se till att

bredda filmutbudet på orten genom att helt enkelt visa filmer som annars är svårtillgängliga eller bara okända. På Stockholms filmfestival är det si och så med det. Väldigt många av filmerna som visas dyker upp på bio ungefär samtidigt eller bara några månader senare. Emellanåt känns filmfestivalen som ett stort reklam- och pressuppbåd där man får se filmer lite tidigare än alla andra.

ATT DRAGPLÅSTER behövs är dock naturligt

och visst finns det en hel del film man som festivalbesökare med största sannolikhet inte skulle sett i något annat sammanhang. FILMFESTIVALEN ÄR kategorisk vilket inte

är underligt eller fel. Kategorier som Twilight Zone och Documania ledsagar förmodligen filmfestivalbesökare på ett bra vis. Mindre bra är kanske den geografiska uppdelningen där vi återfinner American Independents, Latin Vision och Asian Images. Det är tacksamma kategorier då man inte behöver idka någon avsevärd tankekraft vid uppdelningen av filmerna. Däremot säger de väl ingenting utöver filmens ursprung? TROTS ATT EN del saker känns underligt

upplagda är festivalen ändå något mycket trevligt och det känns fint att få leva i en bubbla där varje håltimme eller arbetsfri kväll blir ett biobesök. Tyvärr har man snart inte råd med detta ens på festivalen liksom man inte har råd med det på de vanliga biograferna om priserna fortsätter att skena. DEN FÖRSTA FILMEN att bli slutsåld på festi-

valen blev Metropia (som också dyker upp på SF-biografer). Festivalens inledningsfest bygg-

stivalen

Överst: Metropia, Mother, The last day of Emma Bark. Vänster sida uppifrån: At the end of daybreak, The time that remains, Moroseta, Red riding trilogy, Silence. Höger sida uppifrån: 25 carat, Love Ajj Kal, God Speed, Go get som Rosemary, Paper planes.

de också på detta tema och dystopier verkar fortfarande spännande - särskilt om de som nu är svenska. JIM REKOMENDERAR: MOTHER

Den här sydkoreanska filmen behandlar hur gränslös en mammas kärlek kan vara inför sin son. Hon gör allt, allt, allt för honom vilket manifesteras i scener av vitt spridda slag. Filmen hinner med att vara deckare, thriller, dramakomedi och mycket mer. Det här gör att Mother ger ett förvirrat intryck där regissören velat få med så många idéer i filmen som man bara kunnat. Filmen är absolut rolig, men mestadels går de komiska elementen ut på att huvudkaraktären är lätt förståndshandikappad vilket inte känns särskilt fräscht. En annan svårighet är att manusets intelligens är något av ett självändamål. En intelligent film är en intelligent film men ett försök till intelligent film blir en serie dåliga twists. THE LAST DAYS OF EMMA BLANK

Väldigt få karaktärer behandlas i The Last Days of Emma Blank. Det är svårt att redo-

göra för filmen utan att förstöra mycket av nöjet med den, för oavsett vad den lämnar för bra eller dåliga intryck efter att den tagit slut så är den ganska rolig. En bra ingång är att en människa spelar en hund och gör det bra. Filmer där incest ligger som något sorts latent tema tycks falla filmfestivalbesökarna i smaken och även här bjuds vi på detta. Det blir ofta väldigt luddigt att försöka reda ut varför man inkluderat detta, då det presenteras som om det vore något att ta med en klackspark. Emma Blank är hur som helst en första klassens ragata och vill man se en sådan bossa runt sina ”undersåtar” på holländska är det värt att kika in den här filmen.

Filmfestivalen I år firade filmfestivalen 20-årsjubileum. Det visades fler än 180 filmer från 53 länder under 12 dagar. Årets tio mest sedda filmer blev (i nämnd ordning) : Up in the Air, Den fantastiska räven, Precious, The Limits of Control, Vägen, Metropia, Tetro, Coco Chanel & Igor Stravinsky, The Girlfriend Experience och den animerade filmen 9. Pris för bästa film: Dogtooth av Yorgos Lanthimos Pris för bästa skådespelska: Mo’Nique i Precious Pris för bästa skådespelare: Edgar Flores i Sin Nombre

Biblioteket kan utnyttjas bättre Många studenter på JMK menar att biblioteket inte har öppet så ofta som det borde. Samtidigt är det sällan rusning mellan hyllorna. Biblioteket skulle kunna utnyttjas betydligt mer av studenterna.

BIBLIOTEKARIENS BÄSTA TIPS • • • •

Begränsa din sökning genom att tänka efter exakt vad det är för information du söker. Tänk ut vilka sökord som passar bäst för den fakta som du är ute efter, glöm inte göra sökningen med synonymer, de kan ofta leda dig vidare. Tänk efter vilka källor du ska söka i till exempel om det är i dagstidningar, elektroniska databaser eller i vetenskapliga tidskrifter. Var alltid källkritisk och fråga gärna någon i biblioteket om du behöver hjälp!

TEXT & FOTO Minna Korsgren

DET ÄR DYRT MED

kurslitteratur. Det kan alla studenter konstatera redan under MEMS-kursen, en av de mest litteraturtyngda kurserna på JMK.

ledningen är att de behöver hjälp med litteratur till uppsatser. Hon menar att biblioteket fungerar lika bra för båda ändamålen.

en ständig förfrågan om kurslitteratur. Men det kan vara värt att slänga ett öga på de andra hyllorna. Eva Jansson, bibliotekarie, menar att det finns många outnyttjade resurser på universitetsbiblioteket, framförallt de elektroniska tjänsterna på hemsidan men även tryckta medier.

EN SNABB TITT I HYLLORNA

till exempel att det är ytterst sällan som studenterna utnyttjar biblioteket för att hitta information till artiklar. Den vanligaste an-

DE HANDLAR OM

PÅ BIBLIOTEKET ÄR DET

EVA JANSSON BERÄTTAR

visar att det står flera superaktuella titlar där, som det citeras flitigt ur i media. Men det finns även en hel del vetenskapliga böcker som kan komplettera kurslitteraturen och andra som är mer ”hands on” och ger direkta tips för blivande journalister. alltifrån vad som krävs för att skriva ett levande reportage till hur frågorna ska se ut för att en politiker inte ska kunna slingra sig

ur i en intervju. Flera av böckerna är skrivna av våra blivande kollegor ute på fältet. Eva Jansson berättar att det finns möjligheter både för studenter och lärare att önska sig böcker som biblioteket köper in. skiljer sig en del från de andra institutionernas eftersom så många redaktioner skickar gratisexemplar av sina tidningar hit. Eva Jansson räknar snabbt ut att det är över hundra titlar. Det är en guldgruva för blivande journalister att snoka rätt på nyheter som inte nått fram till dagstidningarna. BIBLIOTEKET PÅ JMK

Nytt ansikte i biblioteket Hon har jobbat på bibliotek i femton år och tycker att kontakten med studenter och forskare är det som stimulerar mest under arbetsdagen. Eva Jansson är den nya bibliotekarien på JMK. FS stannar kvar i biblioteket för att få sig en pratstund med henne. TEXT & FOTO Minna Korsgren

Biblioteket är stängt och alldeles tyst. Det är en påtaglig kontrast till tempot i datasalen där produktionsklassen gör sina egna tidningar. Jag har stämt möte med Eva Jansson som sedan april är ny bibliotekarie på JMK. Hon sätter sig i en av fåtöljerna och säger att hon inte direkt gillar att bli intervjuad. FAST LITE KUL VERKAR hon tycka att

det är ändå. Så fort vi börjar prata om verksamheten, bokinköp och om vad bibliotekarieyrket innebär märks det att hon gillar sitt jobb. Titt som tätt hoppar hon upp ur fåtöljen och letar fram en speciell bok, räknar ut hur många tidningstitlar som står i hyllorna eller visar var de arkiveras. EVA JANSSON HAR FEMTON ÅRS er-

farenhet i branschen och har jobbat på Huvudbiblioteket och flera biblioteksfilialer på Stockholms universitet. Men här på JMK är hon relativt ny och hon trivs. – Alla är så trevliga här, både lärare och studenter, säger hon.

SOM MED ALLA NYA jobb har hon fått läsa in sig. Numera har hon ganska bra koll men hon har inte haft tid att läsa Denis McQuail, A-kursares ständige följeslagare. Däremot är Eva Jansson förvånad över att JMK-studenterna inte är duktigare på att hitta information i biblioteket och elektroniskt än andra studenter. Hon trodde att vi skulle vara mer ”advanced searchers”. Men, resonerar hon, vissa enkla frågor ställs kanske av ren bekvämlighet. DET MEST UTMANANDE och samtidigt

roligaste med jobbet tycker hon är när studenter eller lärare ställer de där svåra frågorna av typen: jag läste om det här någonstans men har glömt var. Då blir jobbet lite av ett detektivarbete menar Eva Jansson. – Man börjar nysta i en ände och får sakta ta olika steg i sökandet tills man till slut hittar det där de var ute efter. Då blir man glad. Ändå var det inte bibliotekarie hon ville bli från början. En gång i tiden sökte hon

faktiskt in till gamla journalisthögskolan och hon har hunnit läsa bland annat psykologi och konstvetenskap innan hon sökte till bibliotekarieutbildningen. EN STOR DEL AV JOBBET, som hon

beskriver som ett ”intellektuellt serviceyrke”, går ut på att göra biblioteket så funktionellt och uppdaterat som möjligt. I år har de haft en extra bra budget, till skillnad från institutionen i stort. De har kunnat köpa in några hundratal nya böcker men det är också viktigt att gallra. – Det får inte stå en massa hyllvärmare utan det ska vara en aktiv samling, menar Eva Jansson.

EVA JANSSON Ålder: 56 Familj: Man, tre vuxna barn och en bonusson. På nattduksbordet: Vem hör mina tårar av Fauziya Kassindja och Björnarna på Nametokoyama av Kenji Miyazawa. Fritid: Läser gärna och går en kaligrafikurs.

Konsertkalendarium DECEMBER

JANUARI

Julian Casablancas

Depeche Mode

Den 1 december spelar Julian Casablancas, sångaren från New York-bandet The Strokes, på Göta källare. Den 4 november i år släppte han sitt debutalbum som soloartist, ”Phrazes for the Young”, som fått blandad kritik. Biljett: Går att köpa via Eventim och Zeticket för 280 kronor.

Den 31 januari kommer Depeche Mode, ett av världens mest framgångsrika band, till Globen för en efterlängtad konsert. Bandet har sedan 80-talet släppt tolv album som sålts i över 75 miljoner exemplar världen över. I våras släppte gruppen, som består utav medlemmarna Dave Gahan, Andrew Fletcher och Martin L. Gore, sin senaste platta Sounds of the Universe. Biljett: Går att köpa på Ticnet för 290- 650 kronor.

Regina Spektor

Den 7 december intar singer/songwritern Regina Spektor Cirkus scen. Sedan amerikanskans skivdebut för åtta år sedan har hon släppt ytterligare fyra skivor. Den senaste i samlingen är skivan Far. Regina har tidigare turnerat med bland annat Kings of Leon, Mates of States och The Moldy Peaches. Inspiration hämtar hon från så skilda musiker som Bach, Mozart, The Beatles och Eminem. Biljett: Går att köpa via Eventim. Melissa Horn

Den 9 december har du chansen att se Melissa Horn spela live på Göta Lejon. Hennes musik har beskrivits som ”Vemodig med inslag av Sophie Zelmani och Lars Winnerbäck” i Dagens Nyheter. Melissa Horn har på bara några år byggt upp en stor publik. Hennes hyllade debutalbum Långa nätter släpptes våren 2008 och i höst kom album nummer två, Säg ingenting till mig. Biljett: Går att köpa på Ticnet för 250 kronor.

Ingenting

Den 5 januari äntrar det namnlösa bandet Ingenting Dramatens scen. Den Stockholmsbaserade poporkestern bildades 2003. Hittills har sexmannabandet släppt flera skivor, bland annat Ingenting är lätt, Ingenting duger och Tomhet, idel tomhet. På den sistnämnda skivan är bland andra Markus Krunegård med som gästmusiker. Biljett: Går att köpa på Dramaten och kostar 250 kronor. Backyard Babies

Den 28 januari spelar ett av Sveriges mest framgångsrika rockband i Stockholm. Backyard babies firar 20 år som band och firar genom ”Them XX Tour”. Turnén drar igång i Finland och den svenska turnépremiären blir på Tyrol i Stockholm. Efter det följer Nässjö, Oslo, sen bär det av ut i Europa. Biljett: Går att köpa via Eventim för 355 kronor.

Nu är det dags att boka in vinterns alla konsertkvällar. Utbudet är som vanligt stort men det gäller att vara ute i tid. Femte statsmakten har listat några av vinterns guldkorn i musikväg. TEXT Malin Ny

FOTO Matilda Lann

FEBRUARI

MARS

Thåström

Tokio Hotel

Sven Joachim ”Pimme” Eriksson Thåström, känd frontfigur i Ebba Grön och Imperiet. Den 25 november släppte han samlingsskivan Be-Bop-a-Lula Hela Jävla Dan. Han firar 20 år som soloartist. I januari ger han sig ut på en kortare turné. Den 5 februari kan du se honom på Annexet. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar 360 kronor.

För två år sedan tvingades Tokio Hotel ställa in sin utsålda konsert i Globen. Den 4 mars är tonårsflickornas storfavorit tillbaka för en konsert i Stockholm, även denna gång i Globen. Bandet fick sitt stora genombrott 2005 med låten Monsoon. Det senaste albumet ”Humanoid” gavs ut i oktober i år. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar mellan 340 och 450 kronor.

Dave Matthews Band

Med över 31 miljoner sålda skivor världen över är bandet Dave Matthews Band gigantiska hemma i USA. I Europa är det få som känner till detta rockband. Den 13 februari intar de Arenan. Spelningen är den första i Skandinavien sedan 1996. Biljett: Går att köpa på Eventim för 485 kronor. Rammstein

Med skivan Liebe ist für Alle Da är Tysklands mest framgångsrika rockband tillbaka med besked. Rammstein är ute på turné och den 20 februari intar de Globen. Under bandets första spelning i Sverige 1997 satte de till och med eld på delar av Pampasscenen på Hultsfredsfestivalen. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar mellan 325 och 750 kronor. Kent

De har sålt mer än 1,5 miljoner album och kallats ”Sveriges största rockband”. Kent är tillbaka med en ny kritikerrosad platta, Röd. Mellan den 25:e och 28:e februari spelar de på Annexet. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar 360 kronor.

La Roux

Den 3 mars spelar den brittiska electropop/synth-duon La Roux på Berns. La Roux består av sångerskan Elly Jackson och producenten Ben Langmaid. Kritiker har jämfört dem med The Eurythmics, Pet Shop Boys och Erasure. Duons senaste singel Bulletproof intog plats nummer 1 på Englands singellista. Tidningen The Guardian benämnde bandet som ”One of the Best New Acts of 2009”. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar 220 kronor. Åldersgränsen är 18 år. Mika

Mika Penniman har rönt stora framgångar de senaste åren. Den 18 mars kommer han till Sverige för en konsert på Annexet. Debutalbumet Life in a Cartoon blev en stor kommersiell succé som toppade ett flertal listor i Europa. I höstas släppte han sitt andra album, The boy who knew too much. Biljett: Går att köpa på Ticnet och kostar 350 kronor.

Trött på vetenskapsteoretiska perspektiv?

S F

Känner du dig orättvist behandlad? Är det något som bekymrar dig? Har du skvaller från senaste puben? Ta chansen och gör din röst hörd.

Varsågod här finns möjligheten!

t t a Deb

Maila din insändare till: debatt@femtestatsmakten.se

Ta tillbaks Journalisthögskolan Kära redaktion. Jag kommer nu helt skoningslöst anta att ni precis som jag är karismatiska och ambitiösa studenter. Som sådana deltar vi ofta i olika slags festiviteter och andra sociala situationer där man antingen orerar eller kanske till och med kverulerar tillsammans med andra människor. Vid denna typ av tillställningar är det till mitt ständiga förtret mer regel än undantag att folk artigt frågar vad man gör till vardags. En till synes oskyldiga fråga som döljer ett tämligen delikat problem. Jag berättar såklart (med okonstlad stolthet i rösten) att jag pluggar journalistik. Ett svar som inte sällan leder till en följdfråga – ”var pluggar du?”. Det är här mina ärade kolleger och gelikar som mitt problem uppenbarar sig. Ska jag säga att jag pluggar på JMK eller Journalisthögskolan? I början begagnade jag mig oftast av det mindre extravaganta JMK, något som många gånger resulterade i oförstående blickar och önskemål om förtydligande. Samma scenario har

FS RÄTTAR Femte Statsmaten skrev i nummer 6 2009 att Sara Kinberg från kåren hade handlat in nya bestick till studentköket, i själva verket var det Erik Palmgren som stod för inhandlandet. På sida 8 i nummer 6 2009 står det felaktigt att bilden är en pressbild. FS-fotografen Kristina Olander och ingen annan har tagit bilden.

repriserat sig vid otaliga telefonintervjuer, vilket än mer förminskar mig inför de makthavare jag ska granska. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag i en arbetsrelaterad situation samtalade med en utbildad journalist som inte visste vad JMK stod för. Då mina vänner var måttet rågat och därmed basta. Från och med nu berättar jag trotsigt att jag studerar vid Journalisthögskolan varje gång någon frågar vad jag gör. Dessutom står det ju faktiskt Journalisthögskolan på studentkorten från Mecenat. Följaktligen vill jag alltså argumentera för att de gåtfulla högre makterna på plan 5 ska ta tillbaka det fantastiska namnet Journalisthögskolan. En titel som varken saknar pondus eller igenkänningsfaktor. Det hade helt enkelt gjort allt lite bättre.

Många nyanser av grått

November har sällan varit så grått och regnigt som i år. December ser inte ut att blir bättre. Ett alternativ är att ta vara på ruggiga dagar och mysa inomhus med glögg, värmeljus och kanske en film.I brist på soltimmar vill redaktionen ändå sända en liten tanke till sommaren med denna barfota-fot. Håll ut, solen kommer tillbaks!

Orolig förespråkare för färre förkortningar

I nästa nummer:

#8.2009

TEMA FRAMTID

Profil: Mattias Klum Krönika: Bye bye 00-tal, hej 10-tal!

Framtidens jul

Glöggtest JMK-jubileet

Studenters framtidsvisioner