Femte Statsmakten no.6 2009 by Patrik Lythell

Femte Statsmakten 1

#6.2009

#6.2009 www.femtestatsmakten.se Ledare 3 Matilda Lann Tema: Naket 4 Minna Korsgren Sex säljer... inte 6 Malin Ny Sexspalter - underhållande eller upplysande? 8 Emelie Fågelstedt Krönika: Medias gosedjur är en Anka 9 Leonard Goldberg Sex vs våld 10 Karin Moberg Svagt intresse för kårmötet 11 Matilda Lann JMK utvärderas av forskare 11 Matilda Lann Få kvinnor i litteraturlistorna 12 Sebastian Mattsson Krönika: Cybersex är på riktigt 13 Emelie Fågelstedt Profil: Katerina Janouch 14 Caroline Åkerlund Ostalgi inte helt okontroversiellt 20 Jenny Andersson Berlinguide 21 Caroline Åkerlund

Dålig uppslutning på allmänna föreläningar 24 Fredrik Nilsson Ann Jones - de afghanska kvinnornas röst 25 Fredrik Nilsson JMK Junited spelar laglöst 26 Malin Österberg Hög ambitionsnivå hos nya JMK-TV 27 Emy Krüger Konsten att göra en lyckad intervju 28 Caroline Åkerlund Snuvade på praktiken 30 Karin Moberg Krönika: Vad kostar du per timme? 31 Sari Vettenranta Full fart på fullspäckad filmvecka 32 Åsa Secher Från “Fanny Hill” till “Orgasmboken” 33 Martina Ölander “Skjut inte på journalisten!” 34 Matilda Lann Gaffelmysteriet 35 Matilda Lann FS Debatt 36 Krönika: In på bara huden 38 Minna Korsgren I nästa nummer 40

LEDARE //

Låt de skabbiga liken vara Vi snappade upp det i korridoren. En liten viskning bara, ett överhört samtal. ”Femte Statsmakten har så tunga och tråkiga teman så det är inte kul att skriva.”

En snackis under produktionen av numret har varit huruvida kvinnans klädsel – eller kanske uteblivna klädsel - har betydelse i våldtäktsfall. Åsikterna går isär och det får de så klart göra. Jag går inte närmre in på det här, men följ gärna diskussionen på krönike- och debattsidorna.

eller avslöjad. Jag tror inte att alla människor sitter på ett gäng skabbiga lik i garderoben, men jag är övertygad om att alla har sina inre rum och tankar som är avsedda för endast en person. Dem tror jag att det är viktigt att vi får ha ifred. Man mår inte alltid bättre av att veta allt om alla andra. Jag mår i alla fall inte bättre av att dela med mig av allt. Så låt mina eventuella lik vara.

För mig personligen är nakenhet när jag känner mig ertappad

Nu, var så god att ta del av ett nytt, aningen avklätt nummer!

Så vill vi ju absolut inte ha det. Tidningen är gjord av oss studenter för oss studenter. Vi skriver inte det vi skriver för att vinna tråkpoäng i någon tung ekonomiblaska – nej, vi skriver för att just du ska bli berörd. Och det blev du tydligen inte. Så nu dammar vi helt enkelt av ett av de mest tabubelagda ämnen som finns, nämligen nakenhet. Nu är det säkert några av er som dömer ut numret direkt, andra kommer att läsa av ren nyfikenhet. Men förhoppningen är ändå att det är ett tema som berör och intresserar de flesta.

MATILDA

matilda.lann@femtestatsmak-

Chefredaktör

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Chefredaktör och ansvarig utgivare Redigeringschef och redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Bildredaktör Webbredaktör

Matilda Lann Caroline Åkerlund Dante Thomsen Frida Sandgren Malin Österberg Minna Korsgren Sara Steinholtz Sparby Karl Persson Patrik Lythell

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

TEXT: Carl Fridh Kleberg, Caroline Åkerlund, Emelie Fågel-

stedt, Emy Krüger, Fredrik Nilsson, Jenny Andersson, Karin Moberg, Leonard Goldberg, Malin Ny, Malin Österberg, Martina Ölander, Matilda Lann, Minna Korsgren, Sari Vettenranta, Sebastian Mattsson, Åsa Secher FOTO: Caroline Åkerlund, Emelie Fågelstedt, Karl Persson,

Kristina Olander, Linus Bronge, Malin Österberg, Martina Ölander, Minna Korsgren, Sari Vettenranta, Sofie Hallén, Åsa Secher ILLUSTRATION: Elina Borgbjörnström, Linus Bronge, Moa

Ranung, Sandra Karlsson, Sari Vettenranta REDIGERING: Caroline Åkerlund, Malin Österberg, Matilda

Lann, Minna Korsgren, Frida Sandgren, Emy Krüger, Emma Kvennberg

Tema Naket

TEXT Minna Korsgren iLLUSTRATION Sandra Karlsson

”Hej, jag är en glad tjej som är 11 år. Jag undrar vad man ska göra om man är rädd för att visa upp sin kropp i omklädningsrummet?” Precis som det här citatet visar är nakenhet ett känsligt ämne. Nakenhet är även temat för Femte Statsmakten i det här numret. Citatet är hämtat ur tidningen Kamratpostens frågesida ”Kropp och knopp” och kan först kännas lite barnsligt, men tänk efter. Egentligen är det lätt att känna igen sig i den här elvaåringens situation. Alla har vi någon gång känt oss obekväma i vår nakenhet, oavsett om det är bildligt eller ordagrant tolkat. Nakenheten både skrämmer och fascinerar.

När vi är nakna är vi som mest utsatta, blottade för andras blickar utan möjlighet att dölja något. Samtidigt är det nakenheten som förenar oss som människor med alla våra brister och fel. Det är ingen tillfällighet att journalister eftersträvar att avslöja ”den nakna sanningen”. Nakenheten är ju både autentisk och allmängiltig, den berör. Precis det som en artikel ska göra.

Här kan du läsa om Katerina Janouch, journalisten som själv tycker hon har en folkbildande roll när det gäller sex och samlevnad. Vi utreder varför våld är mer accepterat än sex i filmer. Ytterligare en artikel reflekterar över frågespalternas egentliga innehåll. Vad är det egentligen ”experterna” ger oss för tips? Glöm inte heller att läsa krönikan om cybersex.

I klassisk dramaturgi spelar nakenheten en viktig roll och det gäller såklart även i media. I det här numret av FS vill vi passa på att vidga perspektiven när det gäller naket. Det är så mycket mer än bara hud och omslagstjejer.

Vi hoppas att artiklarna ska väcka eftertanke och både visa de positiva och de negativa aspekterna av nakenhet. Trevlig läsning önskar redaktionen!

LÄS PÅ TEMAT Sex säljer... inte s. 6

Profil: Katerina Janouch s. 14

Sexspalter s. 8

Krönika: Vad kostar du per timme? s. 31

Krönika: Anna Anka s. 9

Essä: Från ”Fanny Hill” till ”Orgasmboken ”s. 35

Sex vs våld s. 10

FS Debatt: Mannens ansvar s. 37

Krönika: Cybersex s. 13

Krönika: In på bara huden s. 38

Sex säljer… inte

Reklam och annonser som anspelar på sex har funnits länge. Sex säljer, som det brukar heta. Men forskning visar att det inte finns något samband mellan sex i reklam och ökad försäljning.

TEXT Malin Ny FOTO Pressbild Calvin Klein, Malin Ny

”Affischen visar en röd bil och en blond kvinna iklädd svarta tights, en svart topp och högklackade svarta skor. Hon står med särade ben framför bilens motorhuv och ser in i kameran. En text under bilden lyder ”Wheels of passion” och en text ovanför kvinnan lyder ”Specialfälgar”. Reklamombudsmannen finner att kvinnan på bilden inte har något samband med den marknadsförda produkten. Hon framställs genom sin klädsel och pose som ett rent sexobjekt på ett sätt som kan anses kränkande.” DETTA ÄR ETT av de senaste uttalanden

från Reklamombudsmannen, RO, där reklamen ifråga blivit fälld som könsdiskriminerande. Och sexuella anspelningar i reklam är vanligt. I dagens allt starkare mediebrus krävs nämligen nya metoder av företagen för att nå ut med sin produkt och sitt budskap. De sekunder konsumenter tittar på en annons eller reklam är den tid företaget har på sig att få dem att reagera och att titta till en extra gång. Provokation och sex är enkla knep som

kreatörer på reklambyråer kan ta till för att fånga konsumenters intresse. PÅ REKLAMBYRÅN OGILVY framhäver

man dock att sexuella anspelningar i reklam inte är att rekommendera. – Absolut inte. Är det en seriös produkt som ska marknadsföras är sexuella anspelningar inte det rätta sättet att nå ut på. Ogilvy menar vidare att sexuella anspelningar i reklam kan nå ut till vissa målgrupper om produkten är relaterad till sex, men inte annars. MAGNUS SÖDERLUND, professor i

marknadsföring vid Handelshögskolan i Stockholm, hävdar att påståendet om att sex säljer är en myt.

Likt Ogilvy menar också Magnus Söderlund att sexuella anspelningar i reklam endast är effektiva när sexualiteten är relaterad till produkten. För att få maximal effekt säger han att det är bättre att stoppa in något annat än sex i reklamen. – Glada och vackra människor har visat sig ge mest positivt gensvar hos konsumenter. En omtyckt kändis har även samma effekt. ANNAN FORSKNING VISAR att även om

sex i reklam inte leder till högre försäljning, ger sexuella anspelningar i reklam stor uppmärksamhet. Där har forskare kommit fram till att sexuella anspelningar i reklam är eggande, lätt ihågkomna, ger ett varaktigt intryck och drar uppmärksamhet till annonsen. DET ÄR DÄRFÖR vi i fortsättningen ock-

– Huvuddelen av forskningen visar att det inte blir något positivt gensvar för sex i reklam, utan att det snarare framkallar negativa reaktioner hos konsumenter.

så kommer att se reklamer som anspelar på sex, även om det inte ”säljer”.

Femte Statsmakten frågar JMK-elever:

Är det för mycket sex i dagens reklam?

Terese Säfström, Journalistikvetenskap – Både ja och nej. Sex säljer ju, så jag förstår att man använder sig av det. Men ibland kan det bli lite för

mycket.

Tomas Schubert, Journalistikvetenskap

Emelie Fågelstedt, Medieproduktion

– Nej, det stör inte mig.

– Nej. Jag tror att man har blivit så van vid det att man ser det som normalt. Om det är bra eller inte återstår att se, men jag reagerar inte när jag ser det på tv.

Sexspalter

– underhållande eller upplysande? Eventuell bildtext.

Veckorevyns sexrådgivare Hannah Arnhög strävar efter att stärka tjejers självförtroende. Porrstjärnan Puma Swede satsar på underhållning i tidningen Moore. Sexspalter förekommer idag i TEXT Emelie Fågelstedt de flesta svenska veckotidningarna men tonen i svaren varierar rejält. FOTO Pressbild – Sex är spännande, roligt, intressant och vi vet ofta mindre än vi tror, därför läser vi sexspalter. DET MENAR Veckorevyns sex- och rela-

tionsrådgivare Hannah Arnhög. Tidningens målgrupp är unga tjejer som är intresserade av skönhet, kärlek och relationer. Arnhög väljer att bemöta läsarna med personlig ton. – Jag vill vara snäll, det är nog därför. Skriver jag att det är ett vanligt problem som många undrar över och att jag förstår så är det för att jag gör det. Jag är väldigt personlig och ärlig i mina svar, det är den tonen jag vill ha. PUMA SWEDE är Moores sexexpert och

kallar sig själv för Sveriges enda porrstjärna. Hon har en grov och skämtsam ton i sina svar. Vanligt är att hon drar paralleller till porrindustrin. Läsare inleder ofta sina frågor med att berömma henne för hennes utseende och säger att de vill spela in porrfilm med henne. Moores typiska läsare är en köpstark 25-årig man. Redaktionen menar att de når den målgruppen genom hennes grova humor.

Sexspalter fungerar som upplysning och underhållning. Hannah Arnhög och Puma Swede svarar ofta på liknande frågor. Veckorevyn upplyser sina läsare genom att svara med en förstående och lugnande ton. Moores sexspalt skrivs med underhållande underton snarare än en pedagogisk.

– Din kille kan i alla fall skratta sig lycklig för en sak och det är vilken fantastisk flickvän han har som vill hjälpa till, inleder Hanna Arnhög svaret.

VECKOTIDNINGAR HAR ingen skyldig-

– En hardcore version från branschen för att undvika för tidiga cumshots är att killen greppar snoppen med ena handen och slår den med handflatan hårt ett par gånger.

het att fungera som upplysare. Sexspalterna är oftast menade som underhållning. I Veckorevyn passar en mer personlig och upplysande ton för den yngre läsarkretsen för att skapa förtroende och trygghet. Moores läsare söker främst underhållning när de läser Puma Swedes svar. Vad ställer vi för frågor? En vanligt förekommande fråga i båda sexspalterna är vad man ska göra om ens pojkvän alternativt man själv kommer för fort under samlag.

Puma Swede menar istället att det magiska ordet är att runka. Hon drar en parallell till sitt arbete inom porrindustrin.

SEXSPALTER GER sexrådgivning eller

i alla fall tips. Tonen anpassas efter den målgrupp tidningen tror sig ha. Men vare sig svaren är förstående eller grova så fungerar nog sexspalterna främst som underhållning.

HANNAH ARNHÖG börjar med att be-

rätta att det är ett vanligt problem. Hon föreslår att pojkvännen ska lära känna sin egen kropp och att flickvännen ska vara förstående och peppande.

Hannah Arnhög svarar på frågor om sex i Veckorevyn

Medias gosedjur är en Anka

ånga är överlyckliga efter hennes utspel. Analytiker och samhällsexperter hurrar och konstaterar att en debatt som denna inte funnits i Sverige på åratal. Flera är överens – denna kvinna är bra för den stillastående jämställdhetsdebatten. Hon är avklädd och ärlig! Hon är inte rädd för att säga att mannen är den överordnade i en relation. Hon har dessutom uppmuntrat andra svenska kvinnor att följa hennes exempel. Kasta de där förbannade jantekläderna som är så typiskt svenska och som faktiskt bara tynger. Slagorden är häftiga. Mannen har rätt att bli tillfredsställd sexuellt när han känner för det. Mannen skall inte behöva byta blöjor, det är ju kvinnans uppgift! Tidsmässigt, var befinner vi oss? 1700-tal? Medeltiden? Icke. Välkommen till svensk höst 2009. Anna Anka, en välbärgad, offentlig kvinna med noll analytisk förmåga har satt igång en debatt efter att ha gjort ett reaktionärt uttalande om förhållandet kvinna/man. Och folk jublar. Visst, en hel del är arga, men det råder en rörande enighet om att denna debatt är bra för Sverige. Jag skall vara ärlig. Jag tycker inte detta är ett dugg glädjande. Det gör mig faktiskt bara ledsen. Hur rättfram, ärlig och ”naken” man än är och hur nyttig en debatt än må vara är man tvungen att se till vart detta tillstånd tar oss. För har vi inte hamnat lite skevt? Diskussionen om jämställdheten har på ett märkligt sätt, genom en persons lumpna kvinnosyn, lyckats kliva några rejäla århundraden tillbaka. Det blir ju tyvärr aldrig rätt när underhållningsfenomen förvandlas till politiska aktioner. Detta blev framförallt tydligt på 90-talet då Bert Karlsson tyvärr lyckades starta Ny Demokrati, ett parti som fick enormt mycket hjälp av medier genom att lyftas fram av dem. För nej, medier är inte oskyldiga till denna snedvridna debatt. Medierna är, tvärtom, till stor del skyldiga. I ett marknadsstyrt mediesamhälle tjänar medier på Ankor och Bertar. Att ge utrymme för dessa frispråkiga, populistiska original genererar inkomster. Därför lyfts dessa fram extra mycket. Kanske kan kombinationen Anka och vinstdrivna medier föda en annan debatt. Nämligen den om vad som ges utrymme i pressen. Men här hamnar vi i ett moment 22, medierna kommer troligtvis inte visa sig villiga att vara med i en sådan diskussion. Och hur slagkraftig blir debatten då?

KRÖNIKÖR /

Leonard Goldberg leonard.goldberg@femtestatsmakten.se

Sex vs. Våld

TEXT Karin Moberg ILLUSTRATION Sari Vettenranta

I allt från tv-spel till Harry Potter ska de onda besegras. Hjälten vinner genom list och våld. Inget konstigt med det. Visar man däremot en sexscen eller närbild på en penis blir det minsann rabalder. Varför är våld mer accepterat än sex?

gument för varför, till exempel för att det är starka bilder som kan påverka ungdomar negativt. – Sen finns det ingen logisk koppling till varför våld inte skulle ge samma resultat. Det är ett väldigt slentrianmässigt användande av våld, anser Hirdman. HIRDMAN MENAR att sex

och pornografi faktiskt har blivit mycket mer mainstream idag än vad det varit någonsin förut. Borde det vara mer accepterat med sex?

DEN NAKNA KROPPEN är

det mest naturliga som finns. Ändå är den, och det som förknippas med den, ofta tabubelagt. Enligt en rapport från Medierådet är oron för sex och pornografi i media större än oron för våld. Jack Nicholson sa i en intervju att det är absurt att man i amerikansk tv inte kan visa ett bröst om man inte skär i det. Medieforskaren Anja Hirdman förklarar hur det kan komma sig.

– Eller borde det vara mindre accepterat med våld? kontrar Hirdman. Det dras ofta likhetstecken mellan sex och våld. – Båda två handlar om bilder. Det är bilder som ska väcka starka reaktioner i någon form: sex ska väcka upphetsning och våld - ja, vad? undrar Hirdman.

NÄR DET BLIR debatt angående inne-

hållet i media idag, så är det i första hand kring sex och pornografi och sällan om våld. – Jag tror att en anledning är för att våld ses som något fiktionellt, det är en illusion, medan sex och pornografi hela tiden ska vara mer realistiskt. Vi är vana vid att våld är en del av fiktionen, medan sex är något som de flesta människor ägnar sig åt i någon form, säger Hirdman. DAGENS NYHETSKULTUR är extremt

fokuserad på våld och krig. Hirdman menar att det finns en naturalisering av

I FILM FÅR VÅLD ofta andra värden, det

våldet som inte finns gällande sexualitet, eller inte har funnits i alla fall. – Det finns något väldigt ocoolt i att reagera mot våld. SEX OCH PORNOGRAFI ses mer än våld

som skadligt för unga, som något de inte ska behöva möta. Det finns åtskilliga ar-

används för att visa enskilda människors hjälteinsatser, att man är en god människa. Det ingår i en berättelse och blir ett sätt att skildra karaktärer och berätta en historia. – Våld används för att föra en berättelse framåt mot någonting gott. Sex blir ju sällan så: ”ja, vi kommer nu att ligga oss fram till en lösning”, säger Hirdman menande.

Svagt intresse för

Kårmötet Trots inbjudan och påminnelser var det få som dök upp på kårmötet den 2 november. Magnus Danielson, Erik Palmgren och Sara Kinberg De tio som deltog var kårledningen, verksamhetschefer som har varit med utebliven DN och och aspiranter till nya poster. bristfällig information. Inga övriga studenter fanns på – Det viktiga är nu att skapa en kår som plats. TEXT Matilda Lann FOTO Kristina Olander

På mötet diskuterades just bristen på engagemang i kårverksamheten och vikten av att bygga upp en verksamhet som är lätt att lämna över till nästkommande kår, för att slippa problemen

fungerar, där inte allt måste göras manuellt och lösas provisoriskt. Målet blir därför att nästa termin ska bli riktigt bra, säger Erik Palmgren vice ordförande för kåren. DE VIKTIGASTE PUNKTERNA, som den

gamla kårens ansvarsfrihet och ekono-

miska redovisning, bordlades eftersom revisorn meddelat att underlag fortfarande saknas. Ingen från den gamla kåren fanns på plats för att förklara och bemöta detta. att Elisabet Åberg blir projektledare för JMK-dagen och att Emma Kvennberg blir ny TV-chef. Ledamöter och suppleanter till institutionsstyrelsen klubbades också. PÅ MÖTET BESLUTADES

JMK utvärderas av forskare Under hösten kommer JMK att utvärderas av framstående forskare. Initiativtagare till utvärderingen är prefekt Tytti Soila. – Det är bra att få idéer till förnyelse, säger hon. TEXT Matilda Lann FOTO Fredrik Mårtensson

Tytti Soila som är prefekt på JMK har tagit initiativet till en extern utvärdering av institutionen. Utvärderingen påbörjades nu i september och kommer att fortgå under hösten. resultatet ska ge underlag för institutionens fortsatta arbete och utbildningsinriktning, som struktur och kursinnehåll. AVSIKTEN ÄR ATT

– Det är bra att ha koll på verksamheten; att den är ändamålsenlig och att man använder resurser på ett bra sätt. Det är också bra att få idéer till förnyelse, säger Tytti Soila.

UTREDNINGEN OMFATTAR hela JMK:s

utbildningsprogram på grund- och avancerad nivå och initiativet har mötts av positiva reaktioner bland lärare och föreläsare. forskarna till JMK för att göra intervjuer med både personal och studenter. De kommer också att titta på kursutvärderingar. Resultatet av undersökningen beräknas vara färdigt i februari eller mars. I JANUARI KOMMER

forskningsanknytning, tydligare internationalisering, och förbättrad anknytning till både befintliga och tänkbara yrkesområden inom ett medielandskap i förändring. MÅLEN ÄR BÄTTRE

utredarna är noggrant utvalda. Tom Moring är professor i kommunikationslära vid Helsingfors Universitet, Anne Jerslev arbetar som lektor vid Adelningen för film- och medievetenskap vid Köpenhamns universitet och Turid Borgen är forskare vid Universitetet i Stavanger och har DE TRE TILLSATTA

Initiativtagare till utvärderingen är Tytti Soila.

många års erfarenhet av radio. – De är alla framstående forskare i Skandinavien som kan införa ett jämförande perspektiv utifrån sina länder samtidigt som de har erfarenhet av att göra utvärderingar i Sverige, säger Tytti Soila. 72 000 kronor vilket bekostas av humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. UTVÄRDERINGEN KOSTAR

Få kvinnor i litteraturlistorna

Totalt nitton författare - men bara fyra kvinnor. Litteraturen till kursen Mediehistoria och mediestruktur (MEMS) talar sitt tydliga språk. Reaktionerna från studenterna har inte låtit vänta på sig. Skarp kritik riktas mot kursledningen.

TEXT Sebastian Mattsson FOTO Sofie Jacobsson

– Jävligt dåligt. Det är typ en tjej som har skrivit en bok tillsammans med två män, så betygsätter Ludvig Mjöbring litteraturen till MEMS-kursen som han precis avslutat.

söka ”förändra dessa”.

EN NÄRMARE TITT på litteraturen som

ingick i kursen visar att av de nitton författare som finns representerade är endast fyra kvinnor. Alltså lite över en femtedel. – Det är trist, men det handlar nog mycket om tradition. Det går nog längre bak än den här kursen, säger Catinka Mannerfelt Agneskog som också läst MEMS-kursen i höst. DEN HÄR TYPEN av könsfördelning är

inte exklusiv för JMK. I de motsvarande delkurserna i Medie- och kommunikationsvetenskap och Journalistikvetenskap som hålls på Södertörns Högskola ser författarnas könsfördelning ungefär likadan ut. De kvinnliga representanterna utgör tre av totalt tio, respektive två av totalt åtta författare på kursernas listor över obligatorisk litteratur. Catinka Mannerfelt Agneskog tänker sig

möjliga negativa konsekvenser med ett likriktat urval. – Kanske vissa infallsvinklar glöms bort. Saker som inte nämns i standardböckerna, tror hon. I JMK:S JÄMSTÄLLDHETSPLAN som

skrevs 2005 fastställs att det ingår i studierektorernas ansvar att reflektera över den utvalda kurslitteraturen ur ett jämställdhetsperspektiv. Det står även att institutionen ska ha som allmänna mål att ”synliggöra djupt liggande könsmönster”och för-

ANJA HIRDMAN är studierektor för både

Medie- och kommunikationsvetenskap och Journalistikvetenskap och är en av två huvudansvariga för MEMS-kursen. Hon nämns även i jämställdhetsplanen som kontaktperson. Anja Hirdman betonar att genus spelar en viktig roll i kursernas planering. – Frågan prioriteras. Kurslitteraturen diskuteras av de ansvariga ur både ett genusperspektiv och ett mångfaldsperspektiv. Och i kursutvärderingen tas genusaspekten upp som en bedömningspunkt för studenterna, säger Anja Hirdman. SIFFRORNA som speglar könsfördelning-

en bland författarna kommenterar hon:

– Det är inte tipptopp. Men det var ännu sämre innan. JMK KARTLADE all kurslitteratur redan

vid årsskiftet 2002/03. Då var, enligt Anja Hirdman, i princip alla böckerna skrivna av män. Med den bakgrunden i åtanke tycker hon att läget definitivt har förbättras. Hon påpekar även att genus inte bara är en fråga om representation, utan även om perspektiv. Böcker har tillkommit, menar hon, där genusfrågan och andra tidigare bortglömda infallsvinklar tas upp i betydligt större utsträckning än förut. – Men det är bra att människor reagerar. Vi kan alltid anstränga oss mer, säger Anja Hirdman.

Cybersex är på riktigt

ret är 2003. Jag är 16 år gammal. Jag sitter klistrad framför datorn inne i ett chattrum sent på natten. Mamma och pappa har gått och lagt sig. En okänd kille startar en privat konversation och frågar genast ”ska vi ha lite cybersex?” Jag biter mig i underläppen någon sekund innan jag får fram ett ”Ja”. Sen sätter vi igång. När jag frågar elever på JMK om cybersex är det några som känner igen sig. Men de flesta skakar generat på huvudet och säger ”Ja men vaddå, det var ju alltid på skämt!” Det är intressant att journalistik- och medieelever som annars pratar öppet om vårt översexualiserade samhälle plötsligt tar ett steg tillbaka. Varför skulle det vara genant att erkänna att man höll på med något sådant när man var yngre? Enligt ungdomsmottagningen är det ju faktiskt normalt att ha sex genom internet. Samtidigt är allt normalt enligt ungdomsmottagningen. De talar positivt om konceptet: ”Att ha sex över nätet ger en massa möjligheter att experimentera, fantisera och träffa personer som man kanske aldrig skulle träffat annars.” Jag blir nyfiken på hur det fungerar idag, sex år senare. Jag loggar in på en chattsida klockan tolv mitt på dagen en fredag och skriver in alias ”Nyfiken”. Innan jag kommer in i chattrummet kommer meddelandet ”Ditt namn har blivit ändrat från Nyfiken till Fjortis8101920”. Det var en väldigt spännande omdöpning tänker jag. Inom någon minut har ett tiotal killar påbörjat privata konversationer med mig. Killarna undrar om jag är kåt, om jag tycker om rollspel eller om jag kanske har webcam. Jag frågar dem varför de sitter framför datorn en solig dag. Killarna säger att de letar efter nyfikna tjejer, letar efter yngre tjejer som vill träffa dem på riktigt eller att de letar efter mig. Smickrande. Jag stänger ganska fort ner sidan. Många jag frågar ironiserar existensen av cybersex idag. De argumenterar att det bara är på låtsas. Men uppenbarligen finns det människor som samlas mitt på dagen för att prata sex med okända personer över internet. Jag tror inte att alla de människorna befinner sig i chattrummen på skämt. Efter fredagens chattupplevelse inser jag att det här inte är något för mig längre. Men den känslan jag fick som 16-åring när alla killar plötsligt ville ha mig, även om det enbart berodde på att jag var tjej, var enorm för mig då. Och jag har valt att bekänna det nu. Det var på riktigt.

KRÖNIKÖR /

Emelie Fågelstedt emelie.fagelstedt@femtestatsmakten.se

Katerina Janouch

Kaxig, självsäker och driven Text: Caroline Åkerlund Foto: Sofie Jacobsson

Katerina Janouch är kanske mest känd som sex- och samlevnadsrådgivare i både TV, radio och tidningar. Men hon är också föredragshållare, mamma till fem barn och aktuell med en ny bok. Katerina Janouch är journalisten som har många järn i elden. – En gång sade en man att jag arbetade med sex och samlevnad som om jag höll på med en folkbildarmission. Det tyckte jag stämde väl. Min ambition är att förena förståelse och underhållning. Så beskriver Katerina Janouch relationen hon har till sitt arbete. Hon är lång och smal och har naturligt rufsat hår. Hon ser avslappnad ut, men pratar med ett stort engagemang om allt som rör hennes arbete. Skriva har hon gjort så länge hon kan minnas och det var i gymnasiet som hon bestämde sig för att bli journalist.

– Jag har alltid haft en romantisk bild av journalistyrket och såg upp till dåtidens stora journalister. Jag tyckte att det var yrket av alla yrken, det hade allt och kunde formas precis så som det passade en själv. Katerina har verkligen gjort yrket till vad hon vill att det ska vara. Idag är hon nämligen inte bara journalist utan också författare och föredragshållare. Att hon är så driftig bottnar i självförtroendet som hon har fått med sig från uppväxten. – Hemma fick jag alltid höra att

jag var bäst. Det gjorde att jag blev kaxig, vilket inte alltid är så lätt att vara som tjej. Diplomati och ödmjukhet har inte varit mina starka sidor. Men med åldern har jag försökt att slipa av mig… Men hennes kaxighet har också varit ett driv för att ta upp det hon beskriver som tabubelagda ämnen, däribland sex och samlevnad. Något som lett henne dit hon är idag. – Det är väl för att jag är en av de få som vill skriva om sex som jag är lite ensam på min position.

KATERINAS BÄSTA FRILANSTIPS – Idag är man kanske fler om kakan, men det finns också fler forum. Det finns alltid frilansjobb. – Tidningarna behöver alltid fyllas, presentera ett artikelförslag med en färdig vinkel. – Kom med en fungerande text, helst någon dag innan deadline. – Förhåll dig osentimentalt till din text, sluta gulla med den! – Läs igenom och rätta till stavfel och språkliga felaktigheter. Låt texten vila några dagar innan du läser den igen. Är du osäker på någon formulering, läs texten högt för dig själv. – Var inte rädd för att pröva texten på andra! Om alla kommer med samma slags kritik, ligger det något i det. – Skicka in alla fakta, bilder och bildtexter som behövs. – Akta dig för internet. Skriv inga dumheter (särskilt inte om jobbet) där, det kommer fram!

” Diplomati och ödmjukhet har inte varit mina starka sidor.!” Katerina vet också att man måste kämpa och arbeta hårt för att nå sina mål. 1975 kom hon till Sverige från dåvarande Tjeckoslovakien. Då var hon 11 år gammal och började i femte klass. Tidigt insåg hon att det var viktigt att lära sig språket för att kunna prata utan brytning. Idag tackar hon sin språkbegåvning för att hon lärde sig svenska så snabbt. Hennes språk vidareutvecklades när hon fick översätta pappans politiska debattartiklar från tjeckiska till svenska. – Genom att översätta, hitta syno-

nymer och vara uppfinningsrik lärde jag mig att hantera språket ordentligt.

Hon förklarar att det är lätt att tycka att kvällspressen är cynisk och att det inte är ”finkultur”, men att det inte betyder att det journalistiska hantverket är sämre. Ofta är det till och med bättre, och det är det som spelar roll.

Katerina hade ingen journalistutbildning, men snart fick hon jobb på Expressens nattredaktion. Där korrekturläste hon de artiklar som skulle gå i tryck. Hon skrev också in utrikeskorrespondenternas artiklar som på den tiden dikterades per telefon.

Så småningom övergick hon till att skriva för diverse tjejtidningar, innan hon bestämde sig för att bli frilansjournalist. Idag tycker hon att det är det som passar henne bäst då hon har mycket självdisciplin och att hon därför får stor frihet.

– Expressens nattredaktion var en riktigt bra skola. Den puls som finns på en kvällstidning borde alla blivande journalister få prova på.

Katerina skriver om sådant som är tabu i samhället. Det har inte alltid varit lätt, men hon har lärt sig att inte bry sig om vad andra tycker.

– Vissa tycker att sex och samlevnad är för privat att skriva om. Många tycker att det är att gå för långt, att man är plump och oseriös.

Författarskapet ser hon som en naturlig utveckling på journalistyrket. Hon har samlat på sig så otroligt mycket material när

Men sex är ju allas vårt ursprung. Hon tycker att det finns en dubbelmoral i människors kritik av sexspalterna.

” Det är väl för att jag är en av de få som vill skriva om sex som jag är lite ensam på min position. .”

– Samtidigt som folk kritiserar sexspalter är det en av delarna i både tjej- och killtidningarna som folk uppskattar mest. Därför kan jag inte riktigt ta åt mig av folks kritik. Att Katerina tycker att det är så spännande att skriva om sex är för att det genomsyrar hela vårt samhälle, mer än vi tror. Men också för att det är roligt att reta upp folk. n FOTO Caroline Åkerlund

KATERINA JANOUCH Namn: Katerina Janouch Ålder: 45 år Familj: Man och fem barn Skriver för (i urval): Amelia. se, Allt om barn, Expressen. Böcker i urval: Anhörig (2004), Bedragen (2008), Systerskap (2009). Bakgrund: Studier i konstoch litteraturvetenskap, samt sexologi på Uppsala universitet. Övrigt: Driver butikerna Pom pom parlour* tillsammans med sin man. * I PUB och i Sturegallerian

– Inte provocera för provokationens skull, men väcka reaktioner hos folk så att de fylls av eftertanke.

hon gjort research som sedan bara resulterat i en artikel. Till exempel allt material från BB där hon har fått delta vid förlossningar. Sedan är hon också mamma till fem barn.

– Därför hämtar jag mycket av min inspiration och erfarenhet från vardagslivet. Både när jag skriver faktaböcker för barn och ungdomar men också Men det är inte bara sex och skönlitterära böcker för vuxna. samlevnad som kan provocera. I september publicerade Kat– Tabu nummer två är det jag erina sin senaste roman “Systar upp i min bok “Anhörig”, terskap”. Det är fortsättningen säger Katerina och ler. på boken “Bedragen” som hon publicerade året innan. Samma Boken handlar om missbruk månad öppnade hennes och och hur det är att vara anhörig mannens andra Pom pom partill någon som dricker för lour-butik i Sturegallerian, där mycket eller missbrukar droger. de säljer underkläder, sexleksaker och samlevnadsböcker. Full – Alkohol pratar man inte gär- av energi fortsätter Katerina na om. Därför gör jag det. Jag Janouch att producera och tala tycker att det är viktigt att tala om sådant hon tycker är vikoch berätta om sådant som är tigt, på ett sätt som kombinerar svårt och komplicerat, som är både nytta och nöje. mer utbrett än vad man tror. Idag kan man också boka mig för att föreläsa om detta på konferenser eller i skolor.

n FOTO Caroline Ă&#x2026;kerlund

Ostalgi inte helt okontroversiellt Det har gått 20 år sedan muren föll och östtysk design är hetare än någonsin. För många är ostalgi, ”östnostalgi”, en kul grej men för andra är det ett sätt att minnas en förlorad värld då ”alla” hade jobb och kände sig trygga. Läs hur två unga kvinnor, som vuxit upp då Tyskland fortfarande var delat, ser på ostalgin. TEXT Jenny Andersson FOTO Malin Österberg, Pressbild

– Med murens fall försvann så gott som alla bra saker. Västtyskarna trodde att allt de hade var bättre, vilket östtyskarna störde sig på. När medierna började visa hur människor verkligen levde i DDR ledde det till ostalgi, säger Jana Emmerich som är 30 år och uppvuxen i Östberlin.

armar och idag lever Ampelmann kvar som trafiksymbol. Fast han inte får pryda de största gatorna finns han på de mindre vägarna i Berlin och dessutom på matlådor, slipsnålar, korkskruvar och på suddgummin. Numera betraktas han som en kultfigur.

SASKIA SOMMER SOM är 24 år, stu-

– Den är rolig, färgglad och fanns bara i öst, dessutom har den blivit en roligare souvenir än till exempel murbitar. Ampelmann finns kvar och man kan se honom som en symbol för att inte allt i DDR var så dåligt som många gärna vill tro, säger Jana Emmerich som idag studerar vid KTH.

derar vid universitetet i Würzberg och är uppväxt i Västtyskland. – Vi i väst har alltid skojat om öst för i DDR hade de en massa andra ord än vi på helt vanliga saker t ex på julen har vi, i toppen på julgranen, en Christkind (ett Jesusbarn) men i DDR heter det ”Religiöse Jahres-end-feier-figur” (religiös figur för slutet på året) säger Saskia Sommer med ett skratt. ETT TYDLIGT EXEMPEL på levande os-

talgi i Tyskland är den så populäre Herr Ampelmann, den Östtyska motsvarigheten till ”Herr Gårman”. Ampelmann var på väg att försvinna från Berlins gator efter murens fall och skulle ersättas med den standardiserade europeiska versionen. 1996 tog industridesignern Markus Heckhausen den lille mannen under sina

– Östtyskarna kände sig förtryckta efter att muren föll och det nya landet skulle bli en blandning mellan de båda kulturerna men det mesta blev så som vi hade det i väst, säger Saskia Sommer. ETT ANNAT AV Berlins många vattenhål

för ostalgiälskaren är DDR-museet. Här kan du köra en äkta Trabant, prova östtyska kläder, lyssna på östtysk musik och gå in i en östtysk lägenhet. Men en del menar att det finns risker med att romantisera och försköna vardagen i DDR.

Jana Emmerich är en typisk ostaligiker som är positiv till det gamla Östtyskland.

– Det kanske inte är farligt men det är konstigt, säger Saskia Sommer. Människor tenderar att inte ta totalitära samhällen på tillräckligt stort allvar. Det är lätt att bara se det som ett vänstersamhälle. De ser det mest som något från det förflutna, en konstig, overklig historia. JANA EMMERICH ÄR av en annan åsikt:

– Faktum är att den genomsnittlige östtysken levde ett bra och tryggt liv. Att ett museum då försöker visa de positiva sidorna tycker jag inte är farligt på något sätt. Farligt blir det först när folk tror att DDR bara bestod av Stasi och roliga Ampelmann, säger Jana Emmerich.

] e d

i u

till

Berlin

Din guide till

Berlin

I Berlin finns något för alla. Det är Lovisa Ingberg Sundsgård övertygad om. Hon var student vid Stockholms universitet när hon bestämde sig för att åka ner och upptäcka Berlin i ett halvår. Nu är hon hemma i Sverige igen, men skulle inte ha någonting emot att åka tillbaka.

TEXT & FOTO Caroline Åkerlund ILLUSTRATION Elina Borg-Björnström

Lovisas åtta absoluta måsten i Berlin: Konstnärskollektivet i ett ockuperat hus vid lämna sin egen tag på muren! 1.Oranienburgerstraße. någonsin, man kan söndagar i Mauerpark och vid Boxhagener 8.vara ute hur länge man vill.IngetOchstänger man behöver inte vara en 2.Platz. Fyndpå utlovas! fashionista med systemkamera och tjocka bågar. Tips på klubFinns överallt och är grymt bar är: 3.gott! på Am Flutgraben. En klubb/bar som Jättefin stor park anlagd ligger vid en kanal och är byggd på en massa flottar. 4.av Stalin. Värt ett besök! på Alexanderplatz 5. Grym house och på Bergmannstraße. Retroklä- technom musik. Mycket poppis ställe. 5.der till kilopris! vid Am Wriezener Bahnhof. Det hipoch de turkista kvarteren. Jättetrevliga respaste av alla ställen grymt svårt att komma in på men absolut 6.tauranger och barer. värt ett försök. inte så mycket kvar av den men 7.definitivt ett coolt Finns landmärke att ha sett på nära håll. Stort TASCHELES

LOPPIS

plus är om man har med sig en penna vid besöket, då kan man GÅ UT OCH KLUBBA!

DÖNER KEBAB/FALAFEL.

CLUB DER VISIONÄRE

FRIEDRICHSHAIN VOLKSPARK.

COLORS SECOND HAND

KREUZBERG

KLUBBEN WEEKEND

KLUBBEN BERGHAIN

BERLINMUREN.

– Jag hade hört mycket bra saker om staden och jag ville verkligen åka dit. Efter mitt första besök var jag helt såld. Det finns liksom mycket av allt i Berlin; kultur, stadsmiljö, uteliv och kul folk! Jag kände att jag skulle kunna gå runt i flera veckor och bara titta på staden och upptäcka nya häftiga grejer hela tiden. NÄR LOVISA KOM tillbaka till Stockholm började hon därför

planera för att åka till Berlin en längre period. Hon arbetade i ett halvår och började sedan på C-kursen i konstvetenskap. Hennes ambition var att skriva sin uppsats i Berlin.

Lovisa i en a Berlins många parker.

– I Berlin finns hur många olika typer av konst som helst. Den visuella kulturen som sådan är verkligen speciell i Berlin i och med att staden rymmer så mycket historia.

Det var en varm sommardag 2008 när tåget anlände till Berlin. Lovisa Ingberg Sundsgård och hennes kompis var ute på tågluff när de för första gången besökte Berlin.

VÄL PÅ PLATS insåg Lovisa att hon inte skulle gå i land med upp-

satsen. Lovisa pratade inte tyska och därför hade hon svårigheter

med att få tag på relevant litteratur. Men hon förklarar också att en annan bidragande faktor till att hon inte blev klar med uppsatsen var att hon hade för roligt. – Jag hade helt enkelt lite för kul och lite för dålig självdisciplin. Men jag fördrev min tid i Berlin som flanör istället och det ångrar jag inte! ÄVEN OM HON inte kunde språket kunde hon ta sig fram på Ber-

lins gator: – Mein deutch is nicht so gut, nein, säger hon och skrattar. Men det var lugnt. Staden är rätt multikulti så man träffar mycket svenskar och folk från andra länder. Till exempel träffade jag några svenskor som jag delade lägenhet med. Även om jag gärna hade pratat och hängt med fler tyskar blev det inte så, men det blir ett projekt till nästa gång…

HON BERÄTTAR ATT Berlin är annorlunda från Stockholm på

många sätt. Till exempel är det mer liberalt och det finns mycket gatukonst, graffiti och till och med hus som ockuperas av konstnärer. Hon tycker att det är en väldigt kreativ miljö och att det syns på människorna som bor där. Därför skulle hon definitivt kunna tänka sig att åka tillbaka någon gång, men i nuläget är hon osäker på när det blir. – Helst skulle jag vilja kunna språket och kanske ha något jobb. Då skulle jag mycket väl kunna tänka mig att stanna ett år eller två. Berlin är omöjligt att tröttna på! Alla som gillar kultur och fest borde åka dit. MEN VISST FINNS det nackdelar också med Berlin.

– Det absolut sämsta i Berlin är att det kommer så mycket kontrollanter i tunnelbanan!

Dålig uppslutning på allmänna föreläsningar

Så här välfylld är JMK-Salen sällan vid allmänna förelsäningar.

Med ett bottenrekord på fyra personer den 23 september ställer Håkan Lindhoff frågan om de allmänna föreläsningarnas vara eller inte vara på sin spets. Nu är det upp till studenter och lärare på SU att förändra det låga deltagarantalet. TEXT Fredrik Nilsson FOTO Malin Österberg

TROTS DEN ALLMÄNNA föreläsningens

låga deltagarantal står Håkan Lindhoff triumferande i JMK-salen efter Ann Jones extrainsatta föreläsning om situationen i Afghanistan. En intresserad publik av 25 lärare och studenter har nyss lyssnat på ett föredrag av den amerikanska författarinnan. – Detta kan vara en av de bästa föreläsningarna vi haft hittills, säger Håkan Lindhoff efter att ha hämtat en ny kopp kaffe. Det är skönt och lite överraskande att det kom tjugofem personer efter förra föreläsningen ”Bakom ’Fondbluffen’” då det bara kom fyra personer. DE ALLMÄNNA föreläsningarnas framtid

har blivit ett omdiskuterat ämne på institutionen. Dålig elevuppslutning har väckt frågan om den obligatoriska närvaron ska återinföras. De allmänna föreläsningarna har funnits i mellan 15 och 20 år. Från början var de exklusiva för JMK-studenter med obligatorisk närvaro men har förändrats till att vara frivilliga med möjlighet för alla studerande vid SU att närvara. Tyvärr är det inte heller många från Frescati som visar intresse. – Då ställer man ju sig frågan om det inte är bättre att göra de obligatoriska för JMKstudenter. Det är intressanta föreläsare och vi har en budgeterad ersättning för de vi tar hit, säger Håkan Lindhoff. Men man kan

inte lägga allt ansvar på eleverna, det har inte varit någon vidare uppslutning från lärarna heller, fortsätter han. FÖRRA ÅRET HADE de fjorton allmänna

föreläsningarna som gavs ett ungefärligt genomsnitt på trettio åskådare uppskattar Håkan Lindhoff. Elever på JMK ser ofta tiden som ett problem till varför de inte kommer på föreläsningarna. De allmänna föreläsningarna är ett nöje som konkurrerar med tentor och plugg. Tiden i skolan blir främst använd till det obligatoriska skolarbetet. Trots de intressanta ämnena som tas upp av de inbjudna föreläsarna.

Ann Jones De afghanska kvinnornas röst ut i världen Ann Jones är en röst för de som kriget i Afghanistan försakat. Änkorna som förlorat sina familjer, kvinnorna som blivit våldtagna, slagna och förvisade från sina hem. Hon levde tre år i ett land som ligger i ruiner med ett folk som återigen försöker resa sig. TEXT Fredrik nilsson FOTO Pressbild

Föredraget i JMK-salen inleds med ett trettiotal bilder tagna från hennes år i Afghanistan. Projektorn visar Kabul i ruiner, kvinnofängelset i staden, asiatiska prostituerade som hämtats för att nyttjas av USA-anställda och de få kvinnohem som finns i Afghanistan. Häri ligger Ann Jones fokus för sitt arbete, kvinnors liv och vardag i Afghanistan. ANN JONES ÄR en amerikansk förfat-

tarinna, journalist och fotograf som levt i Kabul till och från i tre år från 2002. Ann Jones beskriver sig själv främst som författare. Hon vill hellre ge en utförlig berättelse om livet hos människorna i Afghanistan än de ofullständiga rapporter hon kan ge genom beställda artiklar. De journalistiska rapporter som är sanningsenliga om livet för människorna i Afghanistan är inte vad den amerikanska publiken vill läsa, säger hon. Att västerländska journalister försöker projicera sin bild av hur ett samhälle ska se ut på

det afghanska menar hon är omöjligt. De kulturella skillnaderna är enorma.

nor som i Afghanistan. Kvinnor ses inte som människor längre. De är redskap, egendom.

– Det största problemet mellan Afgha-

nistan och västvärlden är att rapporterna som kommer därifrån nästan aldrig stämmer. Den amerikanska publiken vill höra om armén lyckas skapa fred eller ej, men många förstår inte att fred i Afghanistan inte kommer ske genom att fler trupper skickas dit. ANN JONES LEDER oss genom ett Af-

ghanistan slitet i stycken och ett Kabul i ruiner. En gripande bild visar en bys enda barnmorska. Hon har inte förlorat ett barn eller en kvinna vid födseln på femton år och innehar samma respekt som de äldre männen vid rådslagen. Detta i ett land där en kvinna dör var trettionde minut vid komplikationer under födseln. – Jag har däremot aldrig sett något land

ha ett så systematisk förtryck mot kvin-

KVINNORNA SOM kommer till Afgha-

nistans olika kvinnohem är stigmatiserade för livet i ett samhälle som fördömer deras existens. Hit kommer kvinnor som flytt från sitt äktenskap, våldtäkts- och misshandelsoffer och flickor som blivit sålda eller utsatta för tvångsäktenskap. Som kvinna får Ann Jones till skillnad från män intervjua kvinnor i det afghanska samhället och därmed möjligheten att ge dem en röst. UNDER SITT timslånga föredrag klär

Ann Jones av Afghanistans slöja och ger kvinnorna en röst även på JMK innan hon skyndar vidare till nästa möte under sitt korta besök i Stockholm.

JMK Junited spelar laglöst JMK Junited har inte tillräckligt många spelare för att vara med i årets inomhusserie. Träningstid finns men Rihaneh Rouhani är den enda JMK:aren på plats. Hon hoppas att fler börjar träna med laget så att JMK Junited kan göra comeback i vår.

TEXT & FOTO Malin Österberg

Peter Alestig Blomqvist var lagledare för JMK Junited under vårterminen och gjorde sitt bästa för att institutionens fotbollslag skulle leva vidare när han gick ut på praktik i höst. – Jag avsade mig rollen som lagledare för JMK Junited inför den här terminen. Däremot skickade jag flera mail till kåren för att de skulle ha gott om information att ge till den som tog över efter mig, säger Peter Alestig Blomqvist. MEN INGEN STUDENT har visat intresse

för att ta över lagledarrollen och för tillfället är medieproduktionsstudenten Rihaneh Rouhani den enda JMK:aren som är med på Humanisternas öppna träningar i Frescatihallen. Rihaneh Rouhani skulle vilja se fler JMK:are på träningarna men tror att bristen på en lagledare gör att inte fler dyker upp.

VILL DU SPELA? Träningarna äger rum i Frescatihallen onsdagar kl.16.30 - 17.30. För mer information gå med i Facebookgruppen JMK Junited.

– Jag tror att det just nu inte är fler som spelar för att det inte finns en riktig kontaktperson på skolan som har hand om laget. JMK har haft sina storhetstider men det var mest under ledning av en coach och viljan hos hela laget. Det finns informationslappar på väggarna på JMK som hänvisar till lagets Facebookgrupp. – Det kan vara jättebra men även om man tar sig dit kan man bara skriva ett inlägg och hoppas på att någon svarar, säger Rihaneh Rouhani.

RIHANEH ROUHANI tror att om JMK

Junited ska kunna fungera igen så måste sammanhållningen bli bättre än den varit de senaste terminerna. – Jag vet att Peter Alestig Blomqvist gjorde sitt bästa men JMK:arna ville inte hjälpa honom med att hålla samman laget så om vi ska vara med i serien igen, när det än händer måste alla ansvara för att matcherna spelas och kommunikationen får inte tryta, säger JMK Juniteds för tillfället enda spelare Rihaneh Rouhani.

TRÄNINGARNA SOM ÄR öppna för

alla äger rum varje onsdag i Frescatihallen. Bland de som brukar dyka upp syns bland annat gamla JMK:are vars hjärta fortfarande slår för JMK Junited. Rihaneh Rouhani framhäver att alla är välkomna och att man inte behöver vara fotbollsproffs för att vara med. – Alla kan vara med och spela, träningarna är helt öppna och det finns absolut ingen uttagning för dem. Det som krävs är skor, för barfota tar vi inte in någon, säger hon skämtsamt. Rihaneh Rouhani

Hög ambitionsnivå hos nya

JMK-TV

Ny termin betyder nya medlemmar till skolans verksamheter. För JMK:s TV-produktion innebär det nystart med färska ansikten. Med en hög ambitionsnivå blickar de nu ut från JMK och möter TEXT Emy Krüger världen med videokameran i högsta hugg. BILD Efternamn Efternamn Det såg mörkt ut för skolans TV-verksamhet när alla medlemmar begav sig ut på nya äventyr. Nu har tio elever på skolan tagit initiativ och skapat en helt ny redaktion. Med en fin hemsida och komplett utrustning att använda finns det inte mycket som hindrar. Efter många planerinrgsmöten med gruppen är det nu endast ett steg kvar i planeringen: att lära sig redigeringsprogrammet FinalCut. – Vi börjar komma igång. Nu är det bara det tekniska kvar, säger verksamhetschefen Emma Kvennberg som går Masterprogrammet på JMK. Hon tilläger att det här med TV-produktion är nytt för allihopa.

ger Hampus Nystedt som går första terminen på MKV. Emma Kvennberg håller med och tillägger att det är kul att varva den teoretiska utbildningen med något mer praktiskt. – Vi har nu chansen att testa på allt och vi är tillåtna att göra misstag, lägger hon till. – Vi vet inte vad vi vill ha för roller än. Det är det vi vill ta reda på genom att prova oss fram, fortsätter klasskompisen Erika Walukiewicz. DE ÄR MYCKET hemlighetsfulla över sina

programidéer och vill helst inte alls berätta om sina planer men ribban är hög och en kanal som får se upp för konkurrens är SVT.

VAD DE VILL göra för typ av program är

fortfarande inte helt spikat men arbetet ska ske i mindre grupper uppdelade på teman och inte genrer som den förra redaktionen. De vill blicka ut mer från JMK och fokusera på annat än bara skolan och studentlivet.

–Inget är spikat än men vi kan inte avslöja allt. Självklart är vi rädda att någon annan TV-kanal ska sno våra idéer, säger Erika Walukiewicz och skrattar.

– Det finns platser kvar så hoppa på tåget nu, lägger Hampus Nystedt till.

JMK-TV Vill du vara med och göra TV? Kontakta Emma Kvennberg: emkv3219@student.su.se Medlemmar i JMK TV Emma Kvennberg Emily Thörling Leo Låby Erika Walukiewicz Niklas Ricaforte Rebecka Hedström Hampus Nystedt Carina Kampe Malin Brunelius Hemsida: www.jmktv.se

DE ÄR FORTFARANDE i startgropen och

– Taket är högt. Vi kan göra vad vi vill, sä-

–Det finns många roller att fylla. Man behöver inte stå framför kameran utan kan hjälpa till att redigera eller producera. Just nu är det viktigaste att visa att vi finns, säger Emma Kvennberg.

rekryterar självklart nya medlemmar.

Konsten att göra

en lyckad djupint Hur gör jag en bra intervju? Hur får jag den jag pratar med att anförtro sig till mig? Och vad ska jag tänka på innan jag gör en intervju? Frågorna är många när man är en ung reporter som tar sina första stapplande steg i tidningsvärlden. Därför listar Femte Statsmakten Karin Beckers, professor på JMK, tio bästa tips till en lyckad djupintervju*. *Dessa tips fungerar också för kvalitativa etnografiska intervjuer TEXT Caroline Åkerlund ILLUSTRATION Elina Borg-Björnström

PRESENTERA DIG PÅ RÄTT SÄTT Sättet du presenterar dig på är viktigt tycker Karin Becker. Börja alltid en intervju med att berätta vem du är, vad du vill få veta och vad du ska använda intervjun till.

VISA INTRESSE FÖR DEN DU INTERVJUAR En intervju blir lyckad om du låter informanten förstå att du är intresserad av det han eller hon säger. Det är viktigt att du preciserar för dig själv och den du intervjuar varför du valt just den här personen, hur lång tid intervjun kommer att ta och vilket syftet är. På så sätt visar du förtroende för den du intervjuar men får också förtroende från denne.

VÄLJ INFORMANT EFTER KOMPETENS Välj den person du ska intervjua efter vad du vill få fram. Var noga med att förklara detta för den du intervjuar. På så sätt kan du skapa ett bra intervjuklimat där informanten är den som vet om någonting som du också vill veta mer om.

VAR EN BRA LYSSNARE En intervju går inte ut på att du som reporter ska visa vad du kan. Istället är det den person som du träffar som ska ge dig information. Det är viktigt att du lyssnar uppmärksamt på vad denne säger.

VAR INTE RÄDD FÖR ATT STÄLLA FRÅGOR Förstod du inte det sista din informant sade? Vet du inte vem personen ni pratar om är? Fråga då, på så sätt uttrycker du din okunskap men visar också att det den du intervjuar säger är intressant och att du vill veta mer.

tervju 6

FÖRBERED DIG VÄL Karin Becker tycker att det är viktigt att vara förberedd innan man träffar den man ska intervjua. Framförallt är det ett sätt för dig att konkretisera vad ditt syfte är med intervjun och begränsa den genom att bestämma vad du vill ta upp/inte ta upp.

VÄLJ EN NEUTRAL PLATS När du ska träffa din intervjuperson är det bra om ni möts på en neutral plats. En redaktion, ett mysigt kafé eller någon trevlig park är avslappnade miljöer där du och informanten kan prata med varandra i lugn och ro och på ett formellt sätt. Alltså inte hemma hos personen eller hemma hos dig, om du inte gör ett hemma hos-reportage vill säga.

BYGG UPP INTERVJUN ÄMNESVIS Ett bra sätt att bygga upp en intervju på kan vara att ta upp olika områden man intresserar sig för hos informanten, berättar Karin Becker. Hon tycker att man kan börja intervjun med en öppningsfråga som t ex ”Beskriv vad du arbetar med?” Då blir det lätt att ställa följdfrågor som kanske leder till ny information. Sedan kan man fortsätta på samma sätt med nästa tema man vill veta mer om.

INTERVJUA FOLK DU INTE KÄNNER Tänk på att det inte alltid är lätt att intervjua människor du känner. Då måste du och den du intervjuar anta nya roller i er relation, vilket inte alltid är så lätt. Välj istället personer som du inte känner, även om det kan vara läskigt.

AVSLUTA OCH TACKA FÖR TIDEN När du har tillräckligt med material är det dags att avsluta intervjun. Gör det genom att fråga om personen har någonting att tillägga, tacka för tiden du fått och be om att få återkomma om du skulle inse att någonting blivit oklart.

Liten intervjumanual - Bygg upp intervjun i flera punkter - Börja med en förklaring till vem du är och varför personen är intressant - Ställ bakgrundsfrågor om ålder och kön - Fortsätt med ämnesfrågor som beskriver ett förr, ett nu och ett då - Avsluta, tacka för tiden, fråga om du missat någonting och be om att få återkomma om det skulle behövas

Snuvade på praktiken Niklas Ricaforte går medieproduktionen men garanteras inte någon praktik.

Niklas Ricaforte är en av studenterna som går den nystartade medieproduktionen. Han har tidigare läst media- och kommunikationsvetenskap samt skrivit c-uppsats i ämnet, men har inte funderat så mycket på att han inte får en kandidatexamen. – Men visst är det synd att det inte ingår någon praktik. Det praktiska i skolan är ju en sak och att verkligen få ”praktisera” är något helt annat. Det blir lite så att vi missar den slutliga fasen innan arbetslivet, säger Niklas.

Något saknas. Utan en termins praktik är medieproduktionsstudenterna 30 poäng från en kandidatexamen. Men kanske är inte just examen det största de går miste om: porten in i arbetslivet öppnas aldrig. Bortprioriteras mediestudenterna till förmån för dem som läser journalistik?

framför de som gått medieproduktion? – Du ber mig jämföra en femtio år gammal och välkänd utbildning med en helt nystartad. En omöjlig uppgift, säger Håkan Lindhoff, studierektor för de båda linjerna. HAN MENAR ATT det kommer att ta

tid innan arbetsmarknaden lär känna den nya utbildningen. Det brukar enligt Håkan Lindhoff ta upp till tio år innan den ”sätter sig” som en självklart existerande utbildning.

HAN HOPPAS ÄNDÅ på att kunna

vara redo för arbetslivet efter det här året och tycker att de ”verkliga case” de jobbar med för olika kunders räkning är ett steg i rätt riktning. – Men samtidigt så tror jag att själva praktiken, att pröva på att vara på en arbetsplats, kanske är det som krävs för att verkligen vara redo, fortsätter Niklas. BETYDER DET HÄR att de som går

journalistisk produktion kommer att få företräde på arbetsmarknaden

– Men det beror förstås också på vad de första kullarna på medieproduktion gör av sin utbildning, hur mycket de medverkar till att ”sälja” sin nya utbildning, säger han. NIKLAS RICAFORTE menar att de

som går journalistisk produktion får en extra merit på sitt cv som han inte får. – Det som gör att journalistikstudenter kanske får företräde är att de är nischade på just journalistik och då

TEXT Karin Moberg BILD Krisitina Olander

blir utbildningen mer förberedande för just den arbetsmarknaden, säger Niklas. PÅ SIKT VILL Håkan Lindhoff ge

medieproduktion en lika stark position på JMK som journalistisk produktion haft sedan länge. Han menar att journalistisk produktion har prioriterats under en lång tid. – Men mediernas praktik har utvecklats starkt under de senaste åren. Det måste få konsekvenser också för vårt kursutbud. Med den här kursen börjar vi på allvar bearbeta en ny del av arbetsmarknaden, säger han. LINDHOFF MENAR att medieproduktion främst har varit tänkt som en tvåterminskurs, men att det finns en dröm om att lägga till en praktiktermin. HÅKAN

– I bästa fall skulle en kunna ges från och med nästa höst. Men det är inget löfte, det är en dröm som vi kanske kan försöka förverkliga tillsammans.

Vad kostar du per timme?

ag tänker på en prostituerad som går på gatan av egen vilja. Hon går där för att bjuda ut sig till sexköpare. Hon sänder ut signaler för att markera sitt syfte. Jag ställer mig frågan hur väl potentiella sexköpare skulle se den prostituerade om hon inte vore vulgärt klädd? Den prostituerade går inte på gatan iklädd en jumper och mjukisbrallor. Vanligt är en snäv kjol som slutar en centimeter under häcken och praktiskt taget döljer mer än den visar. Eller en topp som är skuren någonstans där bröstvårtorna börjar synas. Den prostituerade står ju där för att sälja sig och det gäller att skjuta ut signaler som träffar alla förbipasserande möjliga sexköpare. Kära läsare, kanske har jag sett för många verklighetstrogna filmer som Human Trafficking och Lilja 4-ever. Kanske har jag för många gånger hört män säga luder bakom ryggen på tjejer som nästan blottar rumpan för att kjolen är så kort. Och kanske har jag plöjt för många verklighetsbaserade romaner inom sexslavhandel och våldtäkter och därmed tagit del av en del mäns synsätt på kvinnor i en extremt vågade utstyrslar. Det verkar finnas en grupp män som kategoriserar kvinnor som horor, om kläderna hon bär är starkt sexuellt provocerande. Min generella åsikt om kläder och nakenhet är att alla ska få klä sig som de själva vill. Kläder ska aldrig vara orsaken eller ursäkten till att exempelvis en våldtäkt sker. Jag har dock svårt att se att kvinnor som tar på sig plagg, som klassificeras som horklädsel enligt en osynlig regel, inte har en baktanke med att de klär sig så. Jag tror det handlar om ett skrik på uppmärksamhet, att få synas. Därför stör det mig att det blir ett sådant ramaskri när en del killar eller gubbar kläcker ur sig kommentaren ”Vad kostar du per timme?” Jag anser – om man själv är ute efter att provocera, då får man räkna med att bli provocerad tillbaka. Får man en sådan förnedrande fråga som ”Vad kostar du per timme?”, då skulle i alla fall mina varningsklockor ringa. Killen har precis ansett mig vara ett luder. Jag undrar varför.

KRÖNIKÖR /

Sari Vettenranta sari.vettenranta@femtestatsmakten.se

Full fart på fullspäckad filmvecka Årets upplaga av Stockholms filmfestival närmar sig med stormsteg. FS gick på smygläsningen av programtidningen för att få de hetaste tipsen inför årets filmtätaste novemberbecka. Stockholms filmfestival har av tradition varje år en temasektion och med finanskris och klimathot i bakhuvudet, vad kunde vara mer lämpligt år 2009 än katastroffilmer? Bland de sju filmerna i undergångens tecken kan man bland annat få se Viggo Mortensen och Charlize Theron vandra genom ett landskap totalt ödelagt av naturkatastrofer i filmen ”The Road”, eller träffa trasdockor och robotar i en totalt sönderslagen civilisation i Tim Burton-producerade ”9”. ÄVEN

FILMFESTIVALEN hakar på höstens Chaneltrend och visar ”Coco Chanel & Igor Stravinsky” av regissören Jan Kounen. Och lika stilrent frankofil är huvudrollsinnehaverskan Carey Mulligan i den redan hyllade ”An education” som utspelar sig i the swinging London.

Ellen Page går in i fas två efter dundersuccén ”Juno” och spelar den kaxiga tonårstjejen Bliss som skiter i sin mammas skönhetstävlingar och bestämmer sig för rullskridskoderby istället. ”Whip it” (stora bilden)

regisseras av skådespelarveteranen och regidebutanten Drew Barrymore. En annan ung begåvad tjej som återigen tar plats på bioduken är Oksana Akinsjina (”Lilja 4-ever”). Den här gången ser vi henne i ”Hipsters” som är något så otippat som en rysk musikalfilm full av kommunistiska partifunktionärer och frisinnade jitterbuggfester. FANTASTISKT

FÄRGGLADA Wes Anderson bidrar till högen av röda mattan-visningarna med stopmotionanimerade ”Den fantastiska räven”. Som alltid med Anderson är det stjärnspäckat till bredden med George Clooney, Bill Murray och Meryl Streep i topp. Invigningsfilmen är i år Oprah Winfrey-producerade ”Precious” som bygger på boken Push och handlar om 16-åringen som är gravt överviktig, gravid, analfabet och misshandlad av sin mamma. Men som får en andra chans på en alternativ skola. JESPER

LUNDQVIST är marknadsassistent på Stockholm filmfestival. Hans

TEXT Åsa Secher FOTO Pressbilder: Stockholm filmfestival

tre tips inför årets festival är skräckfilmen The Road, den ryska musikalfilmen Hipster och den hypade Up in the air med George Clooney i huvudrollen.

Stockholms filmfestival 18-29 november - För att kunna köpa biljetter till festivalen måste du vara medlem. Medlemskortet finns att köpa på hemsidan och är studentrabatterat. - All info om biljetter, filmer och evenemang finns på www.stockholmfilmfestival.se - Lifetime achievment award går till Susan Sarandon och Visionary Award till Luc Besson, båda storheterna kommer till Stockholm för att ta emot sina priser.

Essä:

Från ”Fanny Hill” till ”Orgasmboken” Sex och erotik i böcker anses inte särskilt kontroversiellt i dag men så har det inte alltid varit. Här är några böcker som har förändrat vår syn på sex i litteraturen. TEXT Martina Ölander & Max Pröckl ILLUSTRATION Linus Bronge

med tips om hur man når klimax både för kvinnor och män. Stora sexboken - för tjejer som har sex med tjejer av Helene Delilah och Malinda Flodman kom ut 2007. Det var den första boken i Norden som riktade sig till kvinnor som har sex med kvinnor.

TACK VARE DAGENS tryckfrihet

i Sverige så censureras det mindre här än i andra länder. Litteratur förhandsgranskas inte av en statlig myndighet utan respektive bokförlag eller ansvarig utgivare står bakom det skrivna materialet. Censur av sex och nakenhet bland litteraturen gäller nästan bara ovälkommen spridning av pornografi. Exempelvis barn- och våldspornografi. FANNY

NÄR

HILL:

en glädjeflickas memoarer av John Cleland, skriven 1748, ses ofta som den första moderna erotiska romanen på engelska. Den representerar striden mot censur i Storbritannien och såldes inte öppet förrän 1963.

DEN

D.H. LAWRENCE BLEV åtalad för sin

bok Lady Chatterleys älskare. Boken publicerades 1928 men förbjöds senare. Klagomålen mot denna bok riktade sig inte bara mot de detaljerade beskrivningar av sex, utan att huvudpersonerna var av medel-och adelklass, vilket ansågs skamlöst. För inte höll den typen av människor på med sexuella aktiviteter. Hjalmar Söderberg år 1912 Den Allvarsamma Leken. Älskarinnan i romanen var baserad på Maria von Platen som även var Söderbergs verkliga älskarinna. Att Söderberg skrev öppet om otrohet och om att både män och framför allt kvinnor kunde ha så pass starka sexuella lustar mottogs med stor uppståndelse. I

SVERIGE

PUBLICERADE

I dag är det svårare att publicera något om sex som upprör. Madonna är en som lyckats i och med publiceringen av hennes bok Sex. Flera organisationer i USA försökte få boken

SEX

OCH

nakenhet visas och diskuteras mera i vårt samhälle blir det mindre främmande och tabubelagt. Vi har alla fantasier och genom ocensurerat material är vi fria att upptäcka mera och utforska vår sexualitet.

bannlyst lyckades inte och bara några dagar.

m e n den såldes ut på

I STORBRITANINEN har debatten varit

stor kring boken Belle de Jour- The Intimate Adventures of a London Call Girl. Eskortflickan Belle jämförs med Moll Flanders, boken om en prostituerad kvinna i 1700-talets England, skriven av Daniel Defoe. Diskussionerna handlar inte så mycket om de intima sexbeskrivningarna utan snarare att den okända kvinnan skildrar sin verklighet som prostituerad med högt uppsatta kunder och hur hon idealiserar ett yrke som anses kontroversiellt i det pryda England. I SVERIGE HAR flera handböcker kommit

ut om hur man får ett bättre sexliv, både tillsammans med någon annan och med sig själv. Katerina Janouchs Orgasmboken som kom ut 2006 anses vara en lärorik bok

STORA

utvecklingen de senaste 50 åren har däremot skett för homo- bi- och transexuella personer, HBT. Eftersom det var och förblir det området som det finns mest kvar att göra på. När pojke - flicka grovhånglar eller idkar samlag på stadens krogar eller trottoarer resulterar det i obekväma eller i värsta fall, bekväma blickar. För detta kan vi till stor del tacka D.H Lawrence, Hjalmar Söderberg och andra ovan nämnda författare som lärt varje läskunnig person att vi alla har en sexualitet. POJKE - POJKE OCH flicka - flicka

däremot riskerar att bli misshandlade, eller i värsta fall mördade. Den trend vi nu ser i det Svenska samhället med acceptans av HBT-personer och relationer motsvaras tyvärr inte av den övriga världen. Många länder tillämpar fortfarande dödsstraff för homosexuella handlingar. I USA finns en stor rörelse som ”avprogrammerar” homosexuella. FÖR ATT FÅ människor världen över att

acceptera HBT så behövs det, förutom de nödvändiga politiska besluten, en våg av lika modiga författare som toleransen kan surfa på.

”Skjut inte på journalisten!” Urban Löfqvist, kanslichef för svenska Reportrar utan gränser, presenterar nya boken.

”Skjut inte på journalisten!” är en nyligen utgiven antologi med berättelser från svenska utrikeskorrespondenter. Boken ges ut av Reportrar utan gränser och innehåller skildringar om hur jourTEXT Matilda Lann nalister riskerar sina liv för att kunna bevaka konfliktdrabbade områden. FOTO Kristina Olander Det är tidigt 2000-tal i en liten by i norra Afghanistan. Rolf Porseryd och hans kollega fotografen Ulf Strömberg är utsända av TV4 och bevakar konflikten i landet. Mitt i natten vaknar de av att det bankar på dörren. Ulf Strömberg stiger upp och öppnar. Maskerade rånare störtar in och riktar Kalasjnikovs mot honom. Han skjuts i bröstet. Förgäves försöker Rolf Porseryd och två utsända från Aftonbladet att rädda kollegans liv. Tillsammans för de kistan med sin döda kamrat ut ur landet.

FÖRUTOM ROLF PORSERYD så medverkar 19 andra utrikeskorrespondenter i antologin. Däribland Paul Hansen, Staffan Heimersson och Anna Koblanck. Alla ställer upp ideellt och överskottet går helt och hållet till Reportrar utan gränser.

ROLF PORSERYD är en av de utrikeskorrespondenter som berättar öppet i boken om tillfällen som har påverkat deras bevakning.

ERFARENHETER OM hinder på vägen, oändlig byråkrati, korruption, trakasserier och hot skildras på ett gripande sätt. Både generella villkor i krigsdrabbade länder och specifika händelser beskrivs. Boken visar med vilken professionalitet, ambition och engagemang utrikeskorrespondenter arbetar.

– Förhoppningsvis lyfter boken frågor om utrikeskorrespondenters arbetsvillkor och förhållanden i de länder de arbetar i, säger Urban Löfqvist som är kanslichef för svenska Reportrar utan gränser.

LARS GUNNAR ERLANDSSON, som varit utrikeskorrespondent för Sveriges Radio i 39 år, är redaktör för boken. Han vittnar om hur reportrar ständigt får motta hot och kränkningar av olika slag.

– Klart att jag har varit rädd flera gånger i mitt arbete. Till exempel när bomber exploderat bara några meter ifrån mig, berättar han. DETTA ÄR FRÅGOR som Reportrar utan gränser arbetar med dagligen. De har i snart 25 års tid slagits för pressoch yttrandefrihet. Hittills i år har 29 reportrar fått sätta livet till. Förra året dödades 60 på grund av sina uppdrag.

Reportrar utan gränser Reportrar utan gränser startades av Robert Ménard i Fraknrike 1985. Sverigeavdelningen skapades 1994 och nu finns Reportrar utan gränser i nio länder. Syftet med verksamheten är att slå larm om censur och hot mot pressoch yttrandefrihet. Eftersom det är en ideell organisation finansieras verksamheten främst av medlemsavgifter och försäljning av fotoalbum.

Gaffelmysteriet Har du gått hungrig en hel dag, efter att i brist på sked, ha försökt äta soppa med en gaffel? Antagligen hade du värre problem än så, eftersom det inte ens finns en gaffel att tillgå när skedarna tryter. Frågan är vart gafflarna tar vägen.

TEXT Matilda Lann ILLUSTRATION Sandra Karlsson

Ett mysterium som inte ser ut att ha någon naturlig förklaring är bristen på gafflar i JMK:s studentkök. För cirka ett år sedan köptes en helt ny uppsättning bestick in av dåvarande kårledningen. Idag finns möjligtvis en rostig matkniv kvar av dessa. fick nog och åkte raka vägen till Ikea. – Vi har köpt in minst 25 nya uppsättningar, säger hon. KÅRORDFÖRANDE SARA KINBERG

vart gafflarna tar vägen är många – och konspiratoriska. Kan det vara Poppiuselever som smyger ner tidigt i gryningen och plockar åt sig gafflar? TEORIERNA OM

JMK kafé skulle ha ett och annat att tjäna på att gömma undan gafflarna för att sen kunna sälja sina egna plastbestick. AMIN ROUDI SOM JOBBAR

i JMK kafé erbjuder sig

att öppna upp alla lådor. – Kom och kolla, vem vet vad som finns här, säger han. – Det kanske är någon som ser att det finns en hel uppsättning och tar med dem hem, föreslår Erik Palmgren, vice kårordförande. Mer troligt är att studenterna av misstag plockar med sig en gaffel hem. det en logisk och högst ordinär förklaring på gaffelmysteriet. Men man vet ju aldrig. Kanske är det samma tjuvar som tog skolans datorer som återigen har varit framme… TROLIGTVIS FINNS

S F

t t a b e D

ILLUSTRATION Elina Borgbjรถrnstrรถm

Mannen E

tt av de vanligaste och kanske mest uppenbara exemplen på felaktig ansvarsbeläggning är argumentationen ”Kvinnor som klär sig oanständigt har sig själva att skylla om och när de utsätts för sexuella övergrepp”. Den som är av den åsikten kan välja att presentera det hela mer eller mindre finkänsligt (att åberopa ett pragmatiskt synsätt där man endast implicit antyder att det är förtjänt får väl räknas till de mer finkänsliga, att säga att man förtjänar det man får tillhör de mindre). Bortsett från att detta har sin grund i en mycket besynnerlig syn på personligt ansvar är det anmärkningsvärt så till vida att det grundar sig i en mycket nedlåtande, för att inte säga kränkande, syn på både män och kvinnor. A T T ANSVARET FÖR en egen handling, till exempel en

våldtäkt, kan läggas hos någon annan än den som utför handlingen är i grunden fel. Individen bär alltid ansvar för det egna handlandet och att ursäkta sig genom en yttre omständighet som provocerande klädsel är alltid ett självbedrägeri. Vi är, för att citera filosofen Sartre, dömda till frihet och det är just att vi är fria människor som ger det egna ansvaret för våra handlingar. En våldtäkt är alltid ett aktivt val från förövarens sida. Man kan alltid välja att inte våldta.

- Idiotförklarad halvapa eller rationell människa kapabel att välja sitt handlande. Kvinnan skuldbeläggs som den ansvariga för en annans grymhet, man påstår att det är hon själv som har syndat. Synden är att vara sexuellt utåtagerande och det är en allvarlig sådan – om man händelsevis råkar vara kvinna. Lusten tillhör mannen och om den av en kvinna väcks hos en man är det också hennes och inte hans fel vad han sedan väljer att göra. HÄR AVSLÖJAS ÄVEN en nedlåtande syn på män hos ”som

man bäddar får man ligga”-brigaden som består av både män och kvinnor. Mannen, påstås det, är mindre än människa. Mannen är irrationell och djurisk och kan därför, likt ett djur, inte ta moraliskt ansvar för sitt handlande. Han är en halvapa som styrs av de impulser som kvinnan både förväntas förtrycka i sig själv och beivra hos mannen. Ansvaret för det sexuella påstås alltid ligga hos kvinnan, oavsett vems lustar det är som avses. Tro det eller ej, men även män är rationella människor, förmögna att fatta sina egna beslut och kapabla att äga en moral. Detta betyder att det också är hans och ingen annans fel om han väljer att våldta. Att man sedan ger våldtäktsmän denna ammunition, i form av idiotförklarandet av sig själv, leder än längre ned i den avgrund som är flykten från det etiska ansvaret. LÅT ISTÄLLET BÅDE män och kvinnor få vara människor som

DEN KVINNOSYN SOM förmedlas genom denna felaktiga

ansvarfördelning vittnar om en deprimerande syn på kvinnans sexualitet. Det är fel, menar man, att som kvinna agera sexuellt provokativt - som om det vore en given sak. Det är så fel att om en ”provokativ” kvinna blir våldtagen, så är det just på grund av detta val på hennes part, inte på grund av en annans handling. Våldtäkten ses som en oundviklig konsekvens när den i själva verket är en grym kränkning utförd av en människa i regel fullt

kan äga och förvalta en lust och även en moral. Oavsett könstillhörighet måste alla rationella varelser ansvara för sina egna handlingar. Det är den frihet och det ansvar som skiljer människan som art från resten av djurriket och att frånta människan detta är också att stjäla en del av deras mänsklighet.

Ta chansen och gör din röst hörd! Maila din åsikt till: debatt@femtestatsmakten.se

Carl Fridh Kleberg

In på bara huden

å sakteliga har den inrikespolitiska debatten börjat ta fart, trots utlovad borgfred under ordförandeskapet. Om några veckor är det dags för partiernas provval. I Fokus nr 41 kan vi läsa att det blir en mer stjärnspäckad tillställning än någonsin tidigare. Allt fler namnkunniga lockas till de politiska korridorerna i riksdagen. Trenden är att fokus på de enskilda riksdagsledamöterna ökat även om partipiskan fortfarande är hård. Det finns alltså röster att vinna för de partier som satsar på en känd kandidat och ledamoten själv har chans att sola sig i medieglansen för ett tag. Vare sig partierna vill det eller inte måste de förhålla sig till den mediala dramaturgin där personfokuseringen spelar en avgörande roll. Även om vi inte nått lika hisnande exempel som i Italien som bland annat Erik Gandini visar i sin nyutgivna film ”Videocracy” är kändisfokuseringen ofrånkomlig även inom svensk media. Journalister vill komma sina intervjupersoner, även politiker, in på bara huden i jakten på en story. Gränsen mellan privat och offentligt suddas sakta men säkert ut. Samtidigt vet vi att verkigheten är mer komplicerad än så. När det gäller exemplet med kändisfaktorn i riksdagen ligger en del av förklaringen i att partierna får allt svårare att rekrytera medlemmar internt. Sedan valet 2006 har nästan var tionde riksdagsledamot hoppat av sitt uppdrag. Det är alltså inte alltid den avskalade, nakna sanningen som bäst beskriver hur något förhåller sig. Ju mer mångfacetterad förklaringen är desto mer sann tenderar den ju att bli. Det är något kvällstidningarna har gett upp i sina slagfärdiga rubriker som tapetserar Sverige varje dag.

KRÖNIKÖR /

Minna Korsgren minna.korsgren@femtestatsmakten.se

I nästa nummer:

#7.2009

TEMA MUSIK

FS träffar musikjournalisten

Fredrik Strage

JMK Radio Krönika om julmusik

Punk på JMK

Konsertrecensioner

Rock’n roll och groupies - vad är sant?