SCOUTING SKA VARA MÖDOSAMT, OCH I SLUTÄNDAN ALL MÖDAN VÄRD

Först och främst; viktiga saker – att fostra barn och unga, att skydda miljön och kämpa för fred i världen – behöver inte vara lätta och enkla. Det finns saker som är så viktiga att det är värda blod, svett och tårar.

Mer specifikt föreslås i inlägget:

● Att göra och erbjuda ett färdigt detaljprogram för hela terminen

● Att ha färdiga detaljerade instruktioner för alla möten

● Att ha materialen färdiga för de detaljerat planerade mötena, samt på förhand bestämda utflyktsmål

● Erbjuda ute ”halare” åt ledarna så de inte behöver smutsa ner egna kläder.

● Ha en scout-hotline, scouternas telefontjänst, som kan ringa igenom deltagarna före anmälningsdeadline, sparra och koordinera för scoutledare osv.

Det här råden är tydligt skrivna med tanke på att mötesdragaren ska kunna vara vem som helst, potentiellt rekryterade föräldrar. Men problemet med att göra saker så enkelt som möjligt är att de tappar värde, vi får inflation i verksamheten. För att scouting ska vara en värdefull aktivitet, för både ledare och deltagare, ska den vara mödosam och då vi är klara, bor- star av oss dammet och lägger kängorna på tork, så ska vi känna att det var värt all den mödan och besväret. Scoutmöten ska inte göras till en syssla jämförbar med att fylla diskmaskinen och sedan snurrar runt ungarna ett par timmar så att de nu har en hobby en kväll i veckan.

Hur gör vi det här? Först och främst ska den som gör verksamheten få bestämma vad och hur hen gör. Det är grunden för motivation och ett absolut måste för att frivillig verksamhet ska fungera i längden.

Att en nyrekryterad ledare inte vet vad och hur hen ska gå tillväga är självklart, men det kan vara en fördel om hen är genuint intresserad. Om hen vet att i slutet på säsongen ska hen och gruppen delta på hajk tillsammans är det lika angeläget för hens egen del som för scouterna att lära sig packa rinka, använda trangia och tälja med kniv. Det finns hur mycket material som helst. En stor del av materialet från de gamla scout- och scoutledarhandböckerna i kårens bokhylla fungerar fortfarande, för att inte tala om det nya. Och behövs mer så är internet fullt och det finns kanaler på sociala medier om inte någon mer erfaren ledare i kåren kan hjälpa. Till råga på allt är det handlingen, learning by doing, och inte det skrivna bakgrundsmaterialet som är receptet på succe! Den springande punkten är motivation, om ledaren har ambition för att dra god scoutverksamhet har hen extremt goda förutsättningar för det.

Scoutmöten ska inte göras till en syssla jämförbar med att fylla diskmaskinen och sedan snurrar runt ungarna ett par timmar så att de nu har en hobby en kväll i veckan.

Att sätta sig själv på spel är oskört och det ger en signal till din omgivning. Det vi lär ut på scoutmöten ska motsvara det vi behöver i verkligheten. Om vår nyrekryterade förälder bara är scout en kväll i veckan och aldrig deltar i en hajk lägger hen ingenting eget på spel och vi har ingen orsak att tro på hens genuina intresse i att se till att våra scouter lär sig det de behöver. Det vi behöver är ge ledare motivation och ambition, ge en genuin orsak att göra sitt bästa, och se till att hen får känslan av att det var värt besväret, precis som så många av oss känt då rinkan dunsar i golvet innanför hemdörren efter ett läger. (#denkänslan)

Då vi rekryterar måste det här komma fram: scoutingen kräver en hel del men det ger mycket mer. Kolla till exempel på svenska försvaret rekryteringskampanj: “dina styrkor gör oss starkare”, finns bland annat på Instagram. De ger inte en bild av att det ska vara lätt och bekvämt att jobba för försvaret. De bygger en bild av att du gör ett meningsfullt arbete, och att insatsen kan se ut på olika sätt (som kock, mekaniker, pilot osv.) och att vi tillsammans gör världen bättre. Bygger vi en liknande bild har vi bättre förutsättningar både för rekrytering samt för en hållbar och livskraftig verksamhet. Använd till exempel #denkänslan på sociala medier för att visa det!

Det vi vill med scouting är skapa en fostrande verksamhet där deltagarna lär sig fungera och ta ansvar för varandra, för samhället och för naturen (scoutidealen, valspråket och så vidare). Om vi kan förmedla det här till våra ledare och till de vi rekryterar, att deras styrkor gör oss starkare, och att de har rätten och friheten att skapa scoutingen så är vi på god väg.

Sist men inte minst: Learning by doing, åt alla våra ledare, nya och gamla. Era möten behöver inte vara perfekta, pröva er fram så blir ni bättre för varje gång, tänk igenom, utvärdera, planera, pröva, genomför och improvisera. Det finns inget vinnande koncept, men ju mer du vet om vad som inte fungerar desto lättare har du att göra en bra gissning nästa gång du står där och har kaoset framför dig, för så ser de flesta möten, läger, hajker osv, förr eller senare ut.

Känslan av kontroll är alltid en illusion, varför ska vi då sälja den åt våra ledare, då vi istället kan hjälpa dem lära sig behärska kaos.