Scoutposten 3 2019

Finlands Svenska Scouter r.f. | 3•2019

10 18

Nästa år är Najs - möt staben

Allting klarnar I sinom tid

26

tre berättelser från årets största scoutläger

INNEHÅLL 3 • 2019

8 12 14 16 22

23 24 2 | scoutposten 3•2019

Följ med på Spejarnas äventyr i Lappland Två sjöscouter deltog I seglingstävling … I USA! Sjöscoutkåren som paddlade iväg på läger En resa till Norge med mycket lekar och pasta Spanarna har ett eget Meme konto på Instagram, varför följer inte du Svenskfinlands hetaste scoutmemes?

Vad har Sibbo Storskog och pandor gemensamt?

Pandamärket!

Just du ska gå scoutledargrundkursen

4

Stunden – scoutögonblick fångade på bild

6

Ditt och datt – håll koll på vad som händer i förbundet

28

SCOUTKAMPEN − utmana din scoutkompis gällande kunskap om växter, sånger och scouting!

29

Scouten Minns: Kolumnen där scouter delar med sig av sina bästa minnen

30

Nekrolog Henry “Henka” Westerlund

31

Tapto

LEDAREN

www.scout.fi • e-post: kansliet@scout.fi Utgivare Finlands Svenska Scouter r.f.

Tölögatan 55, 00250 Helsingfors Tfn (09) 8865 1100 Fax (09) 886 599

Psst! Har du något du vill bidra med?

En liten dagbok, bilder eller något annat?

Mejla ditt material till tony.pohjolainen@scout.fi och bonga ditt material i en av höstens tidningar!

Ansvarig utgivare för Scoutposten är Finlands Svenska Scouter r.f. Redaktionen förbehåller sig rätten att korrigera, förkorta samt göra andra ändringar i de inkomna texterna. chefredaktör Tony Pohjolainen tony.pohjolainen@scout.fi Redaktionssekreterare Kate Lönnberg kate.lonnberg@scout.fi Ombrytning Christian Aarnio Pärmbild Jockum Lundsten Adressförändringar & prenumerationer koordinator@scout.fi eller Frida Lundberg tfn (09) 8865 1305 e-post: frida.lundberg@scout.fi Tryckeri Oy Grano Ab, 2019 Upplaga 4 200 Bank Sampo 800018-68026 Utgivningstidtabell 2020 Nr Dl Utkommer Nr 4 23.10 v. 48, 25.11-1.12 Nr 1 8.1. v. 8, 17-23.2 Nr 2 15.4. v. 21, 18-24.5 Nr 3 12.8. v. 38, 16-22.9 Nr 4 21.10. v. 48, 23.11-29.11 Läs Scoutposten elektroniskt på >> issuu.com/finlandssvenskascouter

#scoutposten I

Y

STÖMER ÄRI KK MP

MI

LJÖ M Ä RKT

Vänskap över gränserna Vi hade inom kåren i år bestämt oss för att ha kårläger. Vi försökte

boka lägerområde och planeringen började. Sedan kom meddelandet ... ”Vi har tyvärr dubbelbokat lägerområdet” och så vidare. Nu stod vi plötsligt med ett ganska långt färdigt läger men vi saknade den viktiga biten, någonstans att ha läger.

Jag ringde säkert omkring 30 samtal, skickade minst lika många mejl för att febrilt försöka hitta ett lägerområde. Alla i kåren var med och föreslog platser och jag försökte få kontakt och kolla om det skulle vara ledigt.

Sedan kom räddaren i nöden. Det var nämligen så att Stormfågeln, MuHö och Södrik Stigfinnare ordnade samläger i Lovisa, exakt samtidigt som vi ordnade vårt läger. Jag var nervös när jag lyfte luren och frågade om vi fick vara med på ett hörn.

Efter ett tre minuters samtal lyftes en stor tyngd från mina axlar. Vi hade ett lägerområde, visserligen hade vi nu planerat ett eget läTony Pohjolainen chefredaktör ger i onödan men det gjorde inget, det viktiga var fortfarande att kunna erbjuda ett läger.

När man läser det här kan man säkert se det som ett kolossalt misslyckande från min sida, men jag ser det inte så. Jag ser tre andra kårer som redan har planerat ett läger och som nu dessutom måste ackommodera en hel extra kår.

Att ha en gemenskap inom sin egen kår är extremt viktigt, men att sprida vänskap över gränserna är minst lika viktigt. Scouting är inte en tävling kårer emellan, vi vinner inget på att ”reta” någon annan bara för att de hör till en annan kår.

Någon dag kan det hända att du står där med telefonen i handen och behöver hjälp. Då ska du vara glad över att det finns så många fantastiska kårer runtom i hela världen som gärna hjälper dig.

4041 0955 Trycksak

3•2019 scoutposten | 3

STUNDEN

4 | scoutposten 3•2019

Naturen är scouten nära,

scouten är naturen nära.

Bild Sammal

3•2019 scoutposten | 5

&

DITT

DATT

Det viktigaste och senaste nytt om scouting runt om i landet. Också uppkommande Kurser och evenemang vi tror just du kommer att gilla.

Visst har du väl noterat Youtubeserien Koitos?

Redan 80 000 personer har sett avsnitt ett!

ADVENTSKALENDERFÖRSÄLJNINGEN börjar i oktober!

I serien tävlar Roni Back, Julia Ahonen, Roponen och Pernilla Böckerman kända från Youtube i att lösa scoutiga uppgifter.

Tävlarna rör sig till havs, till skogs samt i stadsmiljö.

De besöker också tre scoutläger: Kajahus, Ryske och Ilves.

Hjälp intresserade köpare att hitta webbshoppen och be dem rikta sitt stöd till er kår! Även för kalendrar köpta i webbshoppen får kåren sin egen andel, som är 4,50 € per såld kalender.

Kalendern kostar 10 euro (+ portokostnader i webbshoppen).

Mera information får du av kårens julkampanjchef.

Tips och idéer för kalendersäljare SCOUT.FI/ADVENTSKALENDERN

Kalender illustrationer Christel Rönns

ADVENTSKALENDERN HAR EN EGEN WEBBSHOP: ADVENTTIKALENTERI.FI

I avsnitt ett fungerar Mikael Lindberg från Scoutkåren Pojkarna som kommentator och i avsnitt tre ser vi Malva Ljungberg från Sjöscoutkåren Vikingaflickorna som domare.

Videorna publiceras veckovis och du hittar dem på Splay Suomis Youtubekanal. www.youtube.com/user/SplaySuomi

6 | scoutposten 3•2019

"Vi har bland annat seglat och paddlat och snart ska vi ut och vandra i skogen, det ska bli spännande. " Ken Lehmusto lägerdeltagare på sommarlägret Vivaldi 19, Nya Östis 26.7.2019

600

FINLANDS SVENSKA SCOUTER r.f.

FINLANDS SVENSKA FLICKSCOUTFÖRBUND r.f.

FINLANDS SVENSKA SCOUTFÖRBUND r.f.

Till egentliga medlemmar d.v.s. scoutkårerna Direkta medlemmar

KALLELSE TILL HÖSTMÖTE 2019 Förbundsstyrelsen har beslutat att sammankalla förbundens medlemmar till stadgeenliga höstmöten söndagen den 10 november 2019 på Traditionscentrum Kuggom, Lovisa.

st. icke scouter och 71 st. FiSSc:ar deltog på ledarskapsseminariet Ledareldar 30.8-1.9.2019!

Välkommen Philippa!

Philippa har börjat som lägerkoordinator för förbundsläget Najs 2020.

Najs 2020 arrangeras 29.7-5.8.2020 på ungdomslägercentret i Ahtela, Sagu. Philippa når du på adressen philippa.rytkonen@scout.fi.

MÖTEN

På mötena behandlas de i § 5 i föreningens stadgar nämnda ärenden, däribland val av styrelsemedlemmar och funktionärer i tur att avgå.

Förutom valärenden fastställs 2020 års budgetar för Finlands Svenska Scouter inklusive den landsomfattande svenska verksamheten i Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter ry och för Finlands Svenska Flickscoutförbund, 2020 års verksamhetsplan, FiSSc:s medlemsavgifter för 2020. Övriga beslutsärenden anges i den officiella kallelsen som går direkt till medlemmarna. Den slutliga föredragningslistan sänds ut minst två veckor före mötet med höstmöteshandlingarna.

Höstmöteshandlingarna postas i två exemplar, ett till kårpostmottagaren och ett till kårchefen eller kårsekreteraren. Kallelsen och verksamhetsplanerna finns dessutom att skriva ut på scout.fi.

VÄLKOMMEN TILL HÖSTMÖTE PÅ KUGGOM! VICTOR SPIBY scoutchef förbundsordförande, FSSF förbundsordförande, FSFSF

DANIELA KARLSSON vice scoutchef vice pojkscoutchef vice flickscoutchef

JONNA SAHALA verksamhetsledare

Under höstmötet kommer vandringspriset Klyset delas ut − ta tillfället i akt och uppmärksamma en duktig ledare i just din kår!

Beskrivningen, kriterierna samt ansökningsblanketten för vandringspriset hittar ni på adressen: ansokan.scout.webbhuset.fi/klyset.

Sista dagen att ansöka om Klyset är 6.10.

3•2019 scoutposten | 7

Vandra, vandra, vandra upp i molnen

I vår kår ordnar vi med jämna mellanrum vandringsläger, ofta uppe i Lappland. Trots att det ofta är den andra, tredje eller till och med fjärde gången för någon, brukar vi alltid ha deltagare som är uppe i fjällen för första gången i sitt liv.

Oberoende blir man alltid lika förbluffad över vyerna och den friska, avgasfria luften.

Text Charlotte Lindberg, Krista Lindberg

I början av augusti steg nio Spejarscout-

er, en Explorerscout och fem ledare från Scoutkåren Spejarna Helsingfors på tåget mot Rovaniemi. Ivriga inför vandringen eller paddlingen (eller för vissa spejarscouter: tågresan) inkvarterade vi oss i våra sovkupéer utan att ana vad som väntade oss.

Inom de första 12 timmarna av resan hade vi redan stött på flera motgångar, men tappert kämpat oss vidare för att på förmiddagen anlända till Kåtan i Muonio. Lägerchef Charlotte, tillsammans med ledar-Krista åkte direkt in till Muonio City för att handla mat, medan resten inkvarterade sig och utforskade området. Kvällen blev relativt lugn och matfylld.

Lång och tung paddling På söndagen packade vi ihop oss för en dag ute på vatten, utan att inse hur lång och tung paddlingsfärden skulle komma att bli. Tänk dig grunt vatten. Så grunt att du måste stiga ut ur kanoten i varje fors för att skuffa den då den fastnat i botten. Så grunt var det den söndagen då vi knuffade iväg sju kanoter från Kutuniva bro och började paddla mot Muonio City. Även om vi tidvis fick paddla i motvind och knuffa kanoter, blev det en dag som vi kommer minnas länge. En del för hur häftig den där ena ordentliga forsen var, en del för hur man frös då man äntligen tog i land efter 11 timmar i kanot. Återhämtning och nya äventyr Måndagen gick mest ut på att ta det lugnt och återhämta oss från paddlingen. Under våren har spejarscouterna under sina möten övat på färdigheter inför vandringen, och i början av sommaren ordnade kåren en hajk som en övning inför vandringen i Pallas.

Bland det svåraste är ändå att packa lätt − men rätt, så under måndagen gick spejar­ scouterna igenom packningen tillsammans med Krista och packade sin rinka färdig för

8 | scoutposten 3•2019

start. Efter lunch på tisdag var det äntligen dags för vandringen − höjdpunkten för många av spejarscouterna och ledarna.

Från Vuontispirtti vandrade vi till Montellinmaja, där vi satt upp tält, toppade Montelli och lagade middag. Tur är packar man alltid vattentätt, för även om alla meteorologiska institut visade att det inte ska regna, satt vi inne i tälten i skydd från regnet hela kvällen.

På onsdagen fortsatte vår färd mot Rihmakuru. Att vandra mot Rihmakuru är alltid lika roligt; utsikterna och miljön ändras totalt då det ligger i en dal mellan fjällen. Väl framme toppade ett gäng spejarscouter tillsammans med en av ledarna fjäll, medan resten satt upp tält. Vi lagade mat på stormkök och värmde oss inne i Rihmakurus kåta efter en till regnskur.

Vi lagade mat på stormkök och värmde oss inne i Rihmakurus kåta efter en till regnskur.

Samtidigt som de flesta värmde sig på Rihmakurus kåta, var en del av oss faktiskt kvar på den egentliga Kåtan. Det är bra att komma ihåg att ibland går allt inte som på Strömsö − oberoende hur man planerat och förberett − och då får man ta situationer som de kommer. Denna gång fick vi avbryta vandringen för en del av deltagarna, men såg till att vi vid Kåtan också hade det lika roligt som de som tappert fortsatte färden!

 Det blev en lång dag och flera kilometer, men vi fick i varje fall paddla i solnedgången. Bild Charlotte Lindberg

 Hela glada bunten färdiga att be­ stiga fjäll. Bilden tagen i början av rutten i Vuontispirtti. Bild Privat  Ledargänget uppe på Taivas­ kero. Från vänster: Charlotte Lind­ berg, Erica Heikkilä, Sofia Wiksten, Krista Lindberg och Ida Asunmaa.

Bild Jeremias Wiksten

 Det var många som för första gången paddlade i fors. Bild Sofia Wiksten

Uppåt in i molnen Till skillnad från att gå ner till Rihmakuru är det inte lika roligt att komma upp därifrån.

På torsdagen började vi vandra mot Taivaskero, där vi skulle träffa Kåtan-gänget. Vägen till Taivaskero är en uppförsbacke som aldrig tar slut. Tills man inser att man nästan står inne i ett moln och vet att man är framme.

Utsikten är alltid ändå lika enastående och denna gång fick vi dessutom väl uppe på toppen förläna två av våra roverscouter med sina scoutledarsöljor − en värdig plats för två värdiga ledare. Man kunde nästan kalla den stunden vandringens höjdpunkt!

Fredagen blev en lugn dag med grillning, plättkalas och lägerbål och på lördagen packade vi ihop våra rinkor, städade Kåtan och hoppade in i bussen mot Rovaniemi.

Fun fact: Lägerchef Charlotte hade på sig enhörningsörhängen, och varje gång de vände sig gick något snett. Den viktigaste uppgiften för säkerhetschef Krista blev alltså att under hela veckan se till att örhängena hela tiden satt rätt.

3•2019 scoutposten | 9

Bilder Ida Majors

Möt staben för Najs 2020 Nästa sommar är det dags för förbundslägret Najs 2020. Trots att det är nästan ett år tills lägret går av stapeln finns det redan ett gäng som jobbar för att du ska få uppleva ett roligt läger.

På lägret och evenemang före det känner du igen oss på våra knallgula munkjackor. Ryck oss gärna i ärmen och säg hej. Här är staben för Najs 2020!

Alla fick dessutom svara på tre snabba: Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana

Lägerchef Helena Federley Kår: Scoutkåren Ålandsflickorna Whatsapp  Messenger Pata  Bear Grylls Klättring  Linbana Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser fram emot att varje dag få se lägrets deltagare uppleva nya saker tillsammans och ha det skoj.

Vice lägerchef Malin Henriksson Kår: Pedersörenejdens Korsbärare Whatsapp  Messenger Vad? Vem? Va? ...Googlar...?

Klättring  Linbana Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Att se hur allt det vi har planerat tar form och hur det blir på riktigt. Att själv få, och se hur andra får de upplevelser som enbart ett större scoutläger kan erbjuda i form av upplevelser, vänner och långlägerlivet.

Vice lägerchef Alex Söderholm Kår: Scoutkåren Pojkarna Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Mest ser jag framemot att se hela lägret samlat till första kvällsprogrammet.

Basserviceansvarig Jonny Rittinghaus Kår: St. Simons sjöfararna Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser framemot att träffa nya och gamla människor och gemenskapen och hoppas på att få uppleva något nytt och se hur andra upplever lägret där man själv har varit med och satt ett fotavtryck.

10 | scoutposten 3•2019

Resursansvarig Robert ”Bobbis” Lecklin Kår: KFUM:s Scouter Kamraterna r.f. / Koffan Båda Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Varje läger har sin egen karaktär och en av de fina sidorna med läger är att jag aldrig vet vad som kommer att hända. Men det som jag definitivt ser fram emot är att uppleva nya saker.

Upplevelseansvarig Filip Nyman Kår: Scoutkåren Pojkarna

Kommunikationsansvarig Annika Rönnblad

Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana

Kår: Karis Flickorna Båda Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana

Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Att få träffa alla gamla scoutvänner, att se alla deltagare få upplevelser för livet, Lägergemenskapen, Storlägerlivet.

Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser fram emot att äntligen få uppleva vardagen på ett storläger igen. Senast jag deltog i ett storläger var på Wiik 2006. Jag hoppas att alla scouter får uppleva allt det bästa ett storläger kan erbjuda. Kanske också en landkrabba som jag får segla igen? Och så vill jag träffa alla scoutvänner och dig som just nu läser!

Personalansvarig Anna Åkerman Kår: St Simons Sjöfararna Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana

Programansvarig Ida Majors

Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser fram emot gemenskapen och stämningen, att kunna erbjuda precis alla en chans att ta del av allt roligt som lägret erbjuder, oberoende ålder eller uppdrag. Dessutom är det kul att ha en massa gamla och nya scoutvänner samlade på samma plats!

Kår: Scoutkåren Vasa Korsfarare Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls Klättring  Linbana

Programansvarig Maja Löfgren

Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser fram emot att se hur det vi planerat blir verklighet och förhoppningsvis få se lägrets olika delar och inte bara en del som t.ex. köket som det har blivit de senaste lägren. Jag ser också fram emot gemenskapen och att få träffa en massa bekanta och nytt folk att bekanta sej med

Whatsapp  Messenger Pata Degerman  Bear Grylls för jag såg honom precis live på Jamboreen Klättring  Linbana

Kår: Sjöscoutkåren Stormfågeln

Vad ser du fram emot på Najs 2020?

Jag ser framemot ett fantastiskt läger med nya och gamla vänner, att pröva på nya saker och få adrenalinfyllda upplevelser.

3•2019 scoutposten | 11

En sjöman älskar havets våg och ett flertal dopp i poolen Vi deltog i William I Koch International Sea Scout Cup förra året.

Vi hör till Scoutkåren Pojkarna och för oss var detta andra gången som vi deltog i tävlingen. Evenemanget som ordnas i USA är en seglingstävling för sjöscouter. Tävlingen bär namnet av grundaren William I. Koch. Genom detta evenemang vill han främja lärdomar ur sjöscouternas program.

Text Filip Blomquist & Oscar Norström • Bild Michael Roytek & Randy Piland

I tävlingen deltar totalt 40 lag. Tanken är att 20 lag består av internationella deltagare och

20 lag kommer från olika delar av USA. Men att och få delta är inte självklart. Beroende på hur många intresserade det finns orten eller landet man kommer ifrån ordnas det kval på vem som får delta.

Anmälan till tävlingen är också nästan komisk. I den första delen av anmälan skriver man om sina erfarenheter och motiverar varför man är den perfekta deltagaren, detta moment är viktigast för deltagare som inte måste kvala in i tävlingen. Efter att man blivit antagen fortsätter processen genom att man fyller i ett långt hälsointyg, som skall vara undertecknat av en läkare.

Viktigt är också att man undertecknar ett 4 sidor långt ”Terms and Conditions”-formulär.

Efter att man avklarat anmälningen finns det ännu en lite jobbig del i förberedelserna. Till tävlingen finns en lång packningslista som alla deltagare skall följa. Speciellt med listan var att många av plaggen som man skulle ta med sig också hade en specifik färg som de skulle vara.

Detta var för att alla skulle ha en likadan klädsel på området men för oss var detta lite roligt.

Orkantåligt boende Vår resa från Finland lyckades utan större problem och vi lyckades ta oss till tävlingsområdet på Galveston. Det är en halvö på södra sidan av Houston. Sea Star Base Galveston där evenemanget ordnades var enastående. ”Scoutbasen” låg på innersidan av Galveston, alltså seglade vi inte direkt i Texasbukten utan på innersidan av halvön. Boendet på området ordnades i huvudbyggnaden som egentligen bestod av två höghus med trappor emellan. Byggnaden var också byggd till högsta miljökrav och dessutom byggd så att den skulle tåla orkaner.

Första dagen av evenemanget gick åt till att deltagarna anlände och inkvarterade sig. Förutom det fick vi öva inför den dagliga flaggceremonin och en kort inledning till programmet.

Seglingsdelen av evenemanget går ut på att det först seglas övningstävlingar. Dessa har ingen inverkan på resultatet. Efter detta kommer kvaltävlingar där resultaten placerar laget i någondera Koch-cuppen eller Kiwi-cuppen. De 20 bästa lagen får delta i Koch-cuppen och resten i Kiwi-cuppen. Efter den uppdelningen seglar man de egentliga tävlingarna och utnämner vinnarna.

12 | scoutposten 3•2019

Ingen spinnaker Båtarna som seglades var Flying Juniors. Dessa är glasfiberbåtar som påminner om en enklare och mer robust variant av båttypen 420. Tävlingarna seglades utan spinnaker. Båttypen är ytterst vanlig i USA och alla deltagare från USA var förstås väldigt bekanta med båten.

Nästa dag fortsatte med flaggceremoni på morgonen och efter det segling. Det var alltså övningstävlingarna som seglades nu. Vi hade inte några speciellt stora förväntningar på dessa utan planerade att bli bekanta med båten. Som tur hade vi ändå seglat med båttypen under förra SSC, alltså var det inte helt nytt. Men då vi närmast seglat kölbåtar under de senaste åren var övningen nog väldigt befogad. Redan i första övningsstarten märkte vi hurdan nivån i tävlingen var och vem vi skulle vara aktsamma för. Våra övningsseglatser klarade vi utan större missöden och insåg kanske att vi blivit en aning tyngre än förra gången, negativt i denna jolle.

Nyckfull vind Under övningstävlingarna märkte vi att förhållandena påminde om de vi har på Erstan. Området vi seglade på var en liten fjärd rakt utanför scoutbasen. Då området var omringat med stora byggnader blev vinden väldigt oförutsägbar. Vågor bildades egentligen inte heller då området hade nära till land i alla riktningar.

Under kvaltävlingarna nästa dag var vi inte speciellt framgångsrika men lyckades ända kvala till Koch-cuppen. Efter kvaltävlingarna under vårt kvällsprogram råkade vi ut för en oförglömlig händelse när vi deltagare var ute vid bryggorna och fiskade. En av de lokala scouterna, som hjälpte på basen, dök upp i sina cowboy-boots och –hatt. Med sig hade han en treudd. För att demonstrera hur man fiskar i Texas vandrade han runt på bryggorna och fångade fisk med treudden. Förvånansvärt var att det faktiskt fungerade rätt så bra.

I finalerna blev tävlingarna intressantare då det ofta var olika lag som vann och den allmänna nivån var hög. Det tråkiga var dock att vi inte hann med speciellt många starter då vindstyrkan var väldigt svag. Vi hade lugna och ganska stadiga starter i de flesta fallen men lyckades faktiskt bryta roderpinnen i en av starterna. För att tåla det heta och fuktiga klimatet hade vi ofta längre pauser emellan starterna. Dessa pauser gav möjligheten att fundera på annat än bara seglingen och skapade god samvaro mellan alla deltagare. Som program på dessa pauser simmade vi mycket i poolen.

Bra stämning och minnesvärd vecka Under sista kvällen ordnades en finare middag då prisen delades ut. Hur det såg ut med vår placering var förstås lite spännande då officiella resultaten inte ännu hade publicerats. Vi hade nämligen inte tagit hemskt många vinster, men det visade sig nu att det var en bättre strategi att hålla en jämn mängd ok-resultat istället för ett par vinster och vi hamnade på andra plats totalt.

Efter prisceremonin hade vi ännu ett poolparty tillsammans med alla deltagare. Detta var ett väldigt minnesvärt och trevligt sätt att avsluta veckan.

Sea Scout Cup är något vi båda kan varmt rekommendera. Evenemanget är ett fint sätt att få träffa scouter från hela världen och dessutom få segla med dem. I år fanns det deltagare från USA, Danmark, Polen, Hong Kong, Nya Zeeland, Australien, Irland, Sydafrika, Brasilien och förstås Finland.

3•2019 scoutposten | 13

Sommarlägret Diamant -19 Scoutläger hör till sommaren, oberoende av formen på lägret. I juli styrde Sjöscoutkåren Sailors bussen mot Borgå för att ha kårläger med ett litet undantag.

Text Malin Salokivi • Bild Malin Salokivi, Ellen Sahlström, Jonathan Kuhlefelt & Niki Hamro

På vårens planeringstillfällen konstate-

rade vi ledare tillsammans, att det viktigaste med lägret skulle vara att det var kul, och att ingen skulle tappa bort sig. Alla hade kul i alla fall. Vi bestämde oss också för att inte ha kårens segelbåt med, för att seglingsprogram under lägret äter upp för mycket resurser och är ändå beroende av vädret. På det här sättet kunde vi istället hitta på annat program och strunta i om det blåste för mycket.

Annat program blev det också! Vi kontaktade Åfararna och hyrde kanoter av dem för lägerveckan.

Hela lägret började mitt på dagen, så ingen scout behövde vakna så där supertidigt som man brukar behöva första scoutlägerdagen.

Ledarna behövde däremot, och var på plats på Vessölandet i god tid före scouterna för att komma igång med lägerbygget. När scouterna sedan anlände, var det som normalt tältuppsättning som gällde. De flesta tälten

14 | scoutposten 3•2019

hittade platser utan myror, och efter förra året uppskattades avsaknaden av myror extremt mycket! Kottar fanns det däremot gott om, men de kryper i alla fall inte omkring i godispåsen.

Under tiden förberedde sig vargungarna för lägerdop. Lägerdopet lyckades under mycket skratt och sedan var alla färdiga för att vara lägerdeltagare på riktigt.

Pappersflyplan skulle vikas och Duplon skulle byggas Redan nästa dag var det full fart på lägerområdet. Vargungarna traskade iväg på en spårning genom skogen. Ingen tappade bort sig på spårningen, och vi fick en massa fina svar från de olika kontrollerna. Vissa rätta svar, vissa mindre rätta. Efter hand som vargungarna kom tillbaka blev det drickapaus och simpaus, för vi hade nog helt sjukt varmt hela lägret!

Scouterna var samtidigt ute på patrullrådd.

P-råddet var planerat på ett helt annat sätt än tidigare, vilket till och med gjorde att ledarna emellan gnuggade sina hjärnknölar för att komma ihåg vad som hände när. P-råddet hade några kontroller ute i skogen, och efter att man gjort en kontroll i skogen, skulle man komma tillbaka till lägerområdet för nästa kontroll. Avstånden till de olika kontrollerna i skogen var korta, och de levande kontrollerna som ordnades på lägerområdet var av alla möjliga slag. Det fanns paddling, simning, pyssel, konstruktioner med mera som skulle utföras. I skogen fanns det både obemannade och bemannade kontroller, där det skulle räknas avstånd, pappersflygplan skulle vikas och Duplon skulle byggas.

Kanoterna visade sig vara en upplevelse i sig! Vanligtvis har vi kårens segelbåt med på sommarläger, men nu ville vi prova något nytt och lämnade Lova hemma. Kanoterna använ-

des flitigt av både vargungar och äldre scouter, och så vitt jag vet föll ingen i omedvetet. Med vargungarna övade vi först på att paddla nära stranden, och sedan paddlade vi en bit bort till en sandbank för att byta håll på paddelparen – den som satt bak fick nu prova på att sitta fram och tvärtom. De äldre scouterna hade också ett paddlingspass, där de först övade, men också tävlade lite.

Lägerchefen bombaderad med vattenballonger På besökskvällen var det en hel massa föräldrar på plats och alla lägerdeltagare fick visa vad de gjort under lägret. Vargungarna hade på sig sina nytryckta lägerskjortor, medan scouterna fick visa upp hur fina katapulter de byggt. Katapulternas träffsäkerhet granskades också under kvällen, då det gällde att pricka lägerchefen med vattenballonger. Efter att alla patrullerna provat med en vattenballong, konstaterade de att de lättare träffar lägerchefen om de bara kastar vattenballongerna.

Då besökskvällen tagit slut var det dags för de äldre scouterna att komma ihåg vad de lärt sig under sitt kanotpass, för det var dags att åka på kanotutfärd med övernattning. Övernattningssakerna packades i sopsäckar, flytvästarna och paren delades ut och sedan åkte vi iväg! Övernattningen skedde i vindskydd bland myggor och kottar.

Det hände en hel massa annat också på lägret, och allt hinner man inte ta upp. Det viktigaste var att vi lyckades med vårt mål att alla skulle ha kul. Vi var också nöjda med vädret, fast det var tur att simstranden var så nära som den var, eftersom den faktiskt behövdes!

 Kanotpass för varg­ ungarna i full fart  En av kontrollerna på p-råddet  Nästan alla läger­ deltagare deltog i lägerdopet på ett eller annat sätt  De äldre scouterna pausade under sin kanotutfärd.

3•2019 scoutposten | 15

Norge, borttappad mobil, stjäla flaggan och pasta 16 | scoutposten 3•2019

I slutet av våren åkte Kyrkslätts Spejarscouter till Norge. Det kom att bli en vecka av mycket Stjäla Flagg och pasta.

Text Lotta, Emma & Ida Foto Tomas Liljeberg

Äntligen kom dagen då vi for iväg. Flyget gick tidigt och vi åkte från

flygplatsen till Langhus, ungefär 20 kilometer från huvudstaden Oslo.

Vi gick med all vår packning till huset där vi skulle övernatta. Efter det var det dags att handla mat. På menyn stod bacon-pasta och alla tyckte det var jättegott. Efter maten fick vi göra vad vi ville, så vi spelade stjäla flagg och fotboll ända in på kvällen.

Mys inomhus När vi vaknade var det dags att ta sig ett dopp. Vi tog bussen till en underlig skol simhall och ingen verkade riktigt trivas. Efter simmandet gick vi för att kolla på en scouttävling. Det började störtregna innan vi ens kommit fram. Tack vare att vi alla klagade unisont tog vi bussen tillbaka till huset där vi kunde mysa inomhus.

Söndagen var en dag vi alla hade väntat på. Vi skulle nämligen besöka Tusenfryd, den största nöjesparken i Norge. Vi spenderade hela dagen där och en av oss lyckades dessutom tappa sin telefon från en av berg-och-dalbanorna. Trots att vi sökte efter den kunde vi inte hitta den. Efter nöjesparken åt vi pizza. Av någon orsak smakar kebab i Norge pepparkakor.

Efter veckoslutets intensiva program hade vi det lite ledigare och vi spelade stjäla flagg och fotboll. Det vankades pasta igen till lunch. Någon lustigkurre hade satt socker i maten och timjan i saften, men trots

det slank maten ner. Det var nog den bästa maten, förutom pizzan så klart.

Norska scouter på besök På kvällen fick vi träffa några norska scouter. Det fanns egentligen inget program så vi fortsatte leka och spela fotboll med dem. Senare grillade vi också korv, hamburgare och marshmallows, något som aldrig går fel och som lite grann hör ihop med scouting. Tydligen också i Norge.

Bästa brunchen och envist brandlarm Efter många timmar fotboll, stjäla flagg, regn och pasta kom den sista dagen. Det var dags att packa ihop sitt pick och pack och städa huset som vi hade bott i. Medan vi lagade den bästa brunchen som finns - våfflor, bacon och ägg, gick brandalarmet igång och det gick inte att stänga av. Till slut ringde vi efter hjälp med larmet och fick det äntligen avstängt.

När vi var klara med allt det tråkiga, det vill säga packa, städa och så vidare tog vi tåget till Oslo. Vi gick omkring en stund men alla var ganska slut så vi satte oss på operahusets tak och vilade. Efter pausen gick vi runt i några butiker. Innan planet hem gick fick vi äta på Subway. Planet var dessutom sent men det var inte så farligt. Efter en halvtimme lyfte iväg tillbaka hem.

3•2019 scoutposten | 17

Explorer Belt Här börjar resan in i det okända. Vi vet att vi ska tillbringa en månad från och med nu med 38 andra finska scouter någonstans i Schweiz. Vi vet att vi ska åka buss hela vägen dit och tillbaka. Vi vet också att vi ska vandra parvis under tio dagar, varefter vi alla åker runt i Schweiz. Resten är hemligt.

– en månad Text Kenneth Mattila • Bild Kenneth Mattila, Nestori Mäntysaari, Ville Vuorenmaa & Meri Öhman

av vänskap, kultur och hemligheter 18 | scoutposten 3•2019

3•2019 scoutposten | 19

 Ett glatt EB-gäng vid en kårlokal i Schweiz med några lokala scouter dagen före vandringen.

 Victor och jag i Uerkheim, redo att börja vandringen.

För ett år sedan beslöt Victor Spiby och jag

att ansöka till kanske det häftigaste scoutevenemanget i Finland. Vi hade länge funderat på saken men snart är vi för gamla. Vi skickade in vår ansökan och under hösten fick vi svar att vi var antagna.

I mars möttes alla för första gången under ett veckoslut. De som ansökt ensamma fick också träffa sitt par. Vi fick svar på en del av våra frågor, men mycket var sådant som inte var nödvändigt att veta. Tanken kring Explorer Belt är att vi mår bättre av att inte veta allt på förhand. ”Allting klarnar i sinom tid” fick vi höra, det är grunden för EB-livsstilen.

Vadå EB? Explorer Belt (EB) är ett evenemang som ordnas av Finlands Scouter vartannat år. Scouter från Finland i åldern 18-26 år åker till ett annat land för att lära känna kulturen och människorna där. Man ansöker om att få delta i EB och av alla som ansökt, väljs drygt 30 scouter ut. Det går att ansöka ensam eller som ett par.

EB består av en vandring, en bedömningstid och en rundtur. Under vandringen ska man gå parvis minst 200 km under 9 dygn, lära känna kulturen på landsbygden och utföra diverse projekt. Utan telefon, mat eller pengar ska paret klara sig med hjälp av lokalbefolkningen. Efter vandringen följer en bedöm-

20 | scoutposten 3•2019

ningstid på några dagar då juryn bedömer parens vandringar utgående från vad paren skrivit i sina dagböcker. Resten av EB är en tid med hemligheter och en rundtur i landet.

Allt började en onsdag i juni En del av oss är nervösa vid starten. Jag insåg först nu att vi på riktigt ska spendera en HEL MÅNAD i vår egna lilla bubbla. En del har varit nervösa innan resan och för andra kommer ångesten dagen innan vandringen börjar, men sist och slutligen finns det inget att oroa sig över. Äntligen körde EB igång! De första dagarna satt vi i buss, lekte, spelade spel och lärde känna varandra. Med det här gänget kunde man hitta på en massa kul och när inte orken räckte till kunde man sova, läsa en bok eller titta ut genom fönstret. Några dagar senare kom vi till en kårlokal i Schweiz. Vi packade om inför vandringen och lämnade in telefon och pengar till ledarna. Äventyret kunde börja.

Sjuka saker!

Vad är det vi har gått med på?!!

Spänningen ökar för varje par som hoppar av bussen. Victor och jag är par nummer 5, vi kan bara fantisera hur sista paret har det. Vi blir dumpade i byn Uerkheim i Aargau-kan-

tonen i norra Schweiz, men det måste vi ta reda på själva. Vi får ett kuvert med karta och hemligheter som öppnar upp lite mer om vandringen. Ändå är det totalt öppet hur allting kommer att gå. ”Kom ihåg att ha roligt!” säger en av ledarna, innan de åker vidare.

Visst är det roligt och framför allt spännande.

Det enda som stressar mig är var vi ska sova.

Första dagen var stekhet och vi kämpade oss fram de första kilometrarna, innan vi stannade vid ett hus och frågade ifall vi kunde fylla på våra vattenflaskor. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade vi en sovplats för natten. Så enkelt var det tydligen. Varje dag blev det lättare att ringa på hos folk, berätta vilka vi är och vad vi gör.

Det bästa sovstället var hos ägaren till en hönsfarm och hans familj. Barnen var i skolåldern och hörde själva till en variant av scouterna, så det passade bra att ha två scouter från Finland på besök. Här fick vi allting levererat: dusch, kaffe, middag i trevligt sällskap under vilken vi förde en tre timmar lång diskussion på tyska om kultur och traditioner, sovplats inomhus, frukost följande morgon och ett lunchpaket med korvar från egna får. Det enda vi hade bett om var att få sätta upp vårt tält bredvid fotbollsmålet på gården.

Schweiz har fyra officiella språk. Vi kunde tyska och franska, men tyskan i Schweiz är

lite annorlunda än i Tyskland och Österrike. Ju äldre människor vi pratade med, desto mindre förstod vi. I en liten by tog vi paus vid sidan av vägen för att vila fötterna. Servitören från restaurangen mittemot kom och frågade om vi behövde något. Vi berättade vad vi höll på med och att vi inte hade pengar. Han bjöd oss på varsitt glas läsk och senare då det började åska bjöd han också på mat och vi fick komma in. Där inne satt hela byn och betraktade oss och frågade frågor. Vissa förstod vi, medan andra pratade en obegriplig dialekt. Vi var glada att vi kunde kommunicera någorlunda på det lokala språket, det förde oss närmare kulturen och människorna.

Allting klarnar i sinom tid Efter att alla kommit i mål åkte vi västerut. Vi åkte förbi Biel, Lausanne, Genève...vänta nu. Vi åkte över gränsen till Frankrike! Ett sus for igenom bussen då vi förstod att vi lämnade Schweiz.

Så här kunde det kännas att inte ha någon koll på vad som skulle hända.

Vi bekantade oss med fransktalande Schweiz och efter fem dagar ordnades en presentationsmiddag. Därefter åkte vi runt i Schweiz och stannade på flera håll. Vi bekantade oss med franska, tyska och italienska delarna av landet, åt fondue, besökte några städer, gick upp i bergen, simmade i floder och bergssjöar, träffade schweiziska scouter och som avslut på hela härligheten fick vi prova på att spela alphorn.

 Vi åt fondue, som egentligen äts på vintern.  Vi bongade roliga ortsnamn på vägen.  Vi fick prova på att spela alphorn.  Nio dagar och 212 km senare var vi i mål.

Mytomspunnet, hemlighetsfullt och känslan av att inte veta Vi får veta vilka kläder vi ska ha på oss. Vi får veta vad vi skulle packa med oss och vilken tid vi ska vara klara för avfärd. Allt annat klarnar under resans gång.

I dagens samhälle förväntar vi oss veta allting, vi planerar vår tid i detalj. Om vi inte vet vad som kommer härnäst, hur ska vi då kunna förbereda oss. Faktum är att mycket lite av framtiden kan vi vara säkra på och påverka. EB-programmet är hemligt, för att vi inte ska behöva fundera på vad vi ska göra senare, utan njuta av det vi gör nu.

WC-besök är bra att fråga efter, men ganska fort insåg vi på vilken fråga vi får ett vettigt svar och när svaret är ... Allt klarnar i sinom tid.

När jag ser tillbaka på EB, undrar jag varifrån all oro kom. Varför är man så rädd att ge upp all kontroll och bara lita på att allt fixar sig? Varför lever vi oss in i alla framtidsplaner att vi glömmer att livet är nu? För en gångs skull får man vara vargunge igen. Förutom en lång semester från allt annat är det också jätteroligt. Helt klart det bästa som hänt mig i scouterna!

Nästa Explorer Belt ordnas om två år, 2021. Anmälningen är om ca ett år och då avslöjas också destinationslandet. Språket är finska.

Om du kan finska hänger du med i diskussionerna och informationsgången bättre men som tur finns det många finskspråkiga scouter som vill fila på sin svenska.

3•2019 scoutposten | 21

spanarna_memz

Ett meme-konto – bara för scouter Under ett planeringsmöte för Helsingfors Scoutkår Spanarnas 100-årsjubileum plockar en medlem av Spanargillet fram en utskriven bild. Bilden är en meme, ett internetskämt i form av en bild med bildtext, som ursprungligen lagts upp på Instagram av kontot @spanarna_memz.

Memen kritiserar punktligheten på kårens nyhetsbrev ViSpa (Vi Spanare) och gillemedlemmen har fattat tycke för den eftersom han kan relatera till innehållet. spanarna_mem z

Hur gick det till?

Det är den 30 september 2018, den sista dagen av FiSScs vandringskurs UTE 2, som jag startar Spanarnamemz. De allra första memes handlar om händelser på kursen eller om insideskämt bland kårens Explorerscouter och vänner de fått efter ett otroligt lyckat läger i Lappland sommaren innan. För en utomstående som inte vet vad som är så roligt med en ismaskin eller olivolja är dessa tidiga memes obegripliga.

För att fler ska kunna relatera till innehållet börjar allt färre memes handla om specifika personer och händelser, och allt fler om saker som alla scouter känner till; hur utmattad man är efter en lång vandring, hur frustrerande det är att leda en patrull, hur det känns att vara borttappad under en orientering. Skämten bygger på att den som läser har varit i samma situation.

Dessa gemensamma scoutupplevelser och -erfarenheter är starka nog att överstiga kårgränser, landsgränser och, som vi såg i exemplet med gillemedlemmen, den allra största gränsen: generationsgränsen.

Om oss

spanarna_memz

@spanarna_memz är ett finlandssvenskt scoutmemekonto som numera drivs av fyra redaktörer som går under namnen Memebaronen, Myrmannen, Steinerbarnet och Mr. T. Förutom att göra och ladda upp memesen finns redaktionen till för att fundera på kontots framtid och se till att allt ansvar inte läggs på en person.

Vi beskriver oss som ”Spanarnas (in)officiella memekonto och Svenskfinlands scoutmemekonto nr 1”. Vanligtvis handlar våra memes om situationer som varje scout kan känna igen sig i, men det händer också att vi lägger ut memes om aktuella scoutevenemang och -händelser (exempelvis scoutveckan eller World Scout Jamboree i West Virginia i somras). I år firar vi dessutom att Spanarna fyller hundra år.

Våra memes underhåller varje vecka inte bara FiSSc-scouter utan även flera finskspråkiga och rikssvenska scouter. Våra största meriter hittills är dock att få vara med i Scoutposten och att självaste Sås och Kopp följer oss!

Scouthälsningar Spanarnamemz:s chefredaktör (Memebaronen)

Redaktionens anmärkning: Chefredaktören (Memebaronen) vill hålla sig hemlig eftersom att det blir mera spännande så.

spanarn a_mem z

22 | scoutposten 3•2019

z a_mem spanarn

Panda-märket får scouterna att utforska i naturen En solig dag i april besökte Östersundom

Scouters vargungar Sibbo Storskog och Högberget under sin vårutfärd. Vi hade hört om Finlands Scouters samarbete med WWF och om Panda-märket - det lät intressant så vi bestämde oss för att prova på det. Materialet består av 6 steg och för varje steg är det möjligt att välja bland flera övningar. Vi valde de övningar som vi upplevde att fungerade bäst för vår utfärd och för vår flock vargungar.

Vargungarna gillade övningarna och det var lätt att förklara tanken bakom dem. Vi lekte ”Skogståg” och vargungarna fick märka hur många olika slags trädslag det finns i våra skogar. I ”Näringskedjan som terränglek” fick

vargungarna uppleva naturens kretslopp. Vi gjorde övningen ”Gräv dig genom skikten” i vilken vargungarna fick lägga upp alla lager i skogen och fundera vilka djur som lever var (under jorden, på marken, i växtligheten eller i luften). De lade ut bilder på en hel rad olika djur och märkte rätt så snabbt den otroliga mångfald som finns i vår natur. Före lunchen hann vi ännu skulptera utrotningshotade djur och fundera hur vi kan arbeta för att skydda dessa.

Som lunch tillverkade vi mat av rester – det blev pyttipanna och fattiga riddare. Gott blev det! Samtidigt diskuterade vi varför det är viktigt att inte slänga bort mat.

Det blev en lyckad dag i Sibbo Storskog och vi rekommenderar Panda-materialet varmt åt alla vargungegrupper. Det finns ännu många övningar som vi inte hann göra och därför kommer vi att fortsätta med Panda-materialet under höstens möten.

Text och bild Nina Martin

• Materialet hittar ni här: www.scoutprogrammet.fi – Programmaterial – Programsatsning – Pandamärket • Märket kan köpas via Scandinavian Outdoorstore • Satsningen håller på åtminstone åren 20192020

3•2019 scoutposten | 23

24 | scoutposten 3•2019

Gå grundutbildningen för scoutledare Grundutbildning för scoutledare är en hörnsten i varje scouts scoutstig!

Kursen riktar sig till roverscouter och ledare som har ett eller snart kommer att ha ett ledaruppdrag inom kåren. Efter genomförd utbildning kan du ansöka om scoutledarfullmakt.

Kursen arrangeras i olika format, den kommande hösten erbjuder vi två olika kurser: Grundutbildning för scoutledare i FLERFORM online, hösten 2019 För dig som inte har möjlighet att delta i en flerdagarskurs eller som har ogjorda moduler från en tidigare grundutbildning. Största delen av utbildningen är nätbaserad med varierande uppgifter som du genomför självständigt eller i mindre grupper. Vi använder Moodle som kursplattform. Därtill deltar du i två närträffar och ett avslutande webinarie i januari 2020.

Närträffar: 21.9 i samband med Scoutledarträffarna. Den här närträffen inleder den första delen av utbildningen, Evenemangsledare. Träffen tar 3h.

9.11 i samband med Roverscout- och ledardagarna.

Den här närträffen inleder den andra delen av utbildningen, Kårledare. Alternativ träff erbjuds vid behov.

Kontakt: Utbildningskoordinatorn: kansliet@scout.fi / 050 430 3243 Stab: Kevin Kulju, Chride Mylius, Alexandra Nordström och Nina Martin. Anmälning senast 15.9.

Grundutbildning för scoutledare 11-13.10 och 22-24.11 i Åbo, Oriniemen Partiomaja För dig som vill gå kursen i traditionell form: kurshelheterna Evenemangsledare och Kårledare delade på två veckoslut och den fristående modulen Ledarskapsövning som du gör mellan kursveckosluten.

Kontakt: Utbildningskoordinatorn: kansliet@scout.fi / 050 430 3243 Stab: Annika Stubbe och Eric Jansson. Anmälning senast 15.9.

Hej du som är explorer-, roverscout eller ledare i huvudstadsregionen!

Letar du efter ett nytt spännande scoutuppdrag? Just nu rekryterar vi scoutkompisar − kanske är DU den vi letar efter!

Scoutkompisar fungerar som stödperson för en scout som behöver lite extra uppmärksamhet och hjälper scouten att delta i scoutmöten i kåren. Som scoutkompis får du stöd och utbildning från FiSSc och SAMS för att lyckas i ditt uppdrag. Uppdraget kräver inte tidigare erfarenhet utan endast ett öppet sinne och motivation!

Läs mera på scout.fi/scoutkompis och hör av dig till Alma Lüttge (alma.luttge@scout.fi) om det här intresserar dig!

Mer info hittar du på www.scout.fi/handeldekalender

3•2019 scoutposten | 25

I år ordnades WSJ i USA, från Finland åkte nästan 1000 scouter för att delta på megalägret.

Här berättar en deltagare, en IST och en lägerkårledare om hur det var på Jamboreen.

World Scout Jamboree 2019 − berättelser från fältet Bland det häftigaste jag varit med om När jag anmälde mig till World Scout Jamboree 2019 för två år sedan trodde jag att jag visste vad jag gav mig in på. Redan den första dagen visade det sig att jag hade fel. Lägret bildade en egen stad, ett virrvarr av människor, där man kunde hälsa på vem som helst och alltid bli bemött med vänlighet och leenden. Det var en alldeles obeskrivlig upplevelse som jag fick dela med alldeles underbara människor.

Allt började med en rundresa. Min grupp började i New York, fortsatte sedan ner till Philadelphia och nådde till sist Washington D.C. Vi såg de bästa sevärdheterna; Frihetsgudinnan, Liberty Bell, White House m.m. och träffade scouter från hela världen. Sedan var det dags att hoppa på bussen mot West Virginia!

När vi nådde fram till jamboreen tappade vi hakan. Jag hade aldrig sett något så stort i hela mitt liv, bara tält efter tält efter tält. Och mängden människor! Det fanns folk precis överallt, och alla bar sina halsdukar och uniformer. Vi hade inte ens varit framme i fem minuter innan våra grannar, ett gäng belgare, kom fram och hjälpte oss sätta ihop lägerkåren.

Under lägret var jag fast besluten om att göra så många olika saker som möjligt. Ville man ta det lugnt kunde man göra det och ville man susa genom luften kunde man göra det också.

Tillsammans med mina vänner fick jag prova på ziplines, forsränning, vägg- och bergsklättring, lägrets ”hållbara utvecklingsbana” och en massa andra aktiviteter. Det fanns alltid något att göra!

En av mina favoritstunder under hela lägret var den sista kvällen under slutceremonin. Det hade regnat i flera timmar. Några exceptionella scouter och andra respekterade personer höll tal och uppträdde den kvällen. Bandet Pentatonix uppträdde också. Vi var närapå 50 000 scouter inträngda på en liten backe och det går inte riktigt att förklara känslan av att stå där i regnet tillsammans och sjunga ”Hallelujah” tills man har slut på luft.

Jamboreen var en fantastisk upplevelse som ändrade mitt liv. Om du någonsin får chansen att uppleva något liknande ska du definitivt ta den!

Aure von Zansen

26 | scoutposten 3•2019

Hela tiden fick man chansen att tala med scouter från andra länder, också i köerna.

BILD: Aure von Zansen

ISTa hela vägen till USA Jag deltog i Jamboreen som IST (International Service Team) IST:arna fungerar som hjälpredor på programpunkter och vi bodde i en egen del av lägret.

Jag var Support Staff på The Canopy − en bana uppe i träden där man åkte från träd till träd med ziplines. Som Support Staff fick jag bland annat klä på och av deltagarnas sälar och instruera åkarna.

De flesta dagarna hjälpte jag på The Canopy, men på Cultural Day var alla program avstängda. Då bjöds IST:arna till deltagarnas underläger för att lära sig om olika kulturer.

Vi fick också två lediga dagar och eftersom jobbet började klockan sju var de mycket efterlängtade. För att hinna äta morgonmål, ta bussen till centrum och gå ca 20 minuter måste jag vakna klockan fem. Under de lediga dagarna fick vi sova länge, gå omkring på lägerområdet och delta i program. En dag testade jag t.ex. dykning vilket var ganska tufft.

De finska IST:arna bodde alla bredvid varandra i fyra personers tält med våningssängar. Vi samlades ett par gånger på lägret för att diskutera hur lägret hade gått. En kväll var alla fyra bastuna reserverade för de finska IST:arna. Bastukvällen var supermysig med fotbad, snacks och pizza.

Trots att man måste vakna tidigt, ibland jobba övertid och äta lunch som inte var så mättande var Jamboreen ändå en fantastisk upplevelse. En av de absolut bästa sakerna med att vara IST på lägret var att man lärde känna sitt arbetsteam mycket bra. Det som gjorde det ännu intressantare var att vi hade folk från en massa olika länder i vårt team.

Meri Piippo

Kvällarna var varma, vackra och chill bild: Meri Piippo

En liten del av dem som deltog på lägret. Bild: Eric Jansson

Resa till andra sidan Atlanten och ansvar för 34 ungdomar – kan man kalla det semester?

Efter att ha varit dagsbesökare på Jamboreen i Sverige 2011 bestämde jag mig för att jag vill uppleva en Jamboree på riktigt.

Sommaren 2015 packades väskorna och en tre veckors resa i Japan stod inför dörren. En av de största upplevelserna jag haft inom scoutingen. 2017 fick jag frågan om jag kommer med som lägerkårledare till Jamboreen i USA. Det tog inte länge att svara.

Att vara lägerkårledare är ett uppdrag som tar nästan två år. Alla känner inte varandra sedan tidigare, så innan resan ordnas några veckoslutsträffar där deltagarna bekantar sig med varandra och tillsammans förbereder sig för resan. Det är kul att se ungdomar som är totala främlingar bli vänner.

Totalt deltog ungefär 850 scouter från Finland. Vissa for iväg tidigare för en rundresa i USA medan min grupp med 200 scouter flög direkt till lägret. Vi samlades klockan 5 på flygfältet för att via London flyga till Charlotte, North Carolina.

Inför Jamboreen går alla ledare en nätkurs som tar upp bl.a. säkerhet, olika kulturer, mobbning och sexuella trakasserier.

Denna Jamboree betonade starkt Two deep leadership, vilket innebär att man alltid bör vara två ledare på plats. Med en lägerkår med fyra ledare, där en alltid bör finnas kvar vid tälten och vakta var det knepigt att ha två ledare på plats för att interagera med deltagarna. Överlag använde vi finländskt bondförnuft och följde Two deep då det var vettigt.

Det som jag upplevt som unikt på Jamboreerna är att lära känna andra kulturer, att få träffa och prata med scouter från andra länder och få en bättre förståelse för hur saker fungerar utanför våra gränser. Visste ni annars att Brasilianska scouter har samma scoutklapp som vi?!

För mig har ändå det bästa på Jamboreeresorna varit att få se ungdomarna i den egna lägerkåren växa. Gruppen bildas och växer starkare, blir en familj under lägret och upplever ett gemensamt äventyr, tar hand om varandra och förhoppningsvis håller kontakten också efteråt. Om några år ser jag säkert samma bland dem som nu var med till USA, kanske någon av dem är lägerkårledare till nästa Jamboree i Sydkorea om fyra år!

Eric Jansson

3•2019 scoutposten | 27

SCOUTKAMPEN

Regnet öser ner och vädret är riktigt ruskigt?

Då passar det perfekt att utmana sin kompis – vem har bäst koll på dessa scoutiga frågor?

1 SCOUTSÅNGEN

2 VÄXTEN

5

Egentligen är detta en barnsång, men också många vuxna gillar den skarpt!

5

Rubus chamaemorus heter denna lågväxande fleråriga ört.

3

Pasi Hiihtola har skrivit både text och musik.

3

1

”Dammet yr och jag står på gasen, Det slår imma in på raser glasen.”

Den växer i myrar och kallas även multebär, myrbär, snåtterblomma och solbär.

1

Växtens frukt kallas i dagligt tal för bär, men består egentligen av flera större stenfrukter. Den mogna frukten är gul, saftig och rik på C-vitamin.

3 EVENEMANGET

4 KÅREN

5 PRYLEN

5 3

En tuff kurs för roverscouter och ledare.

5

5

Kursen ordnas i höst i Meriturva och på Bågaskär.

Jessica Nyberg heter kårchefen i denna kår, som grundades redan 1917.

Du kan tillverka en praktisk accessoar med hjälp av detta material.

3

3

1

På denna kurs får man öva sig på vad man skall göra ifall man råkar ut för en olycka ute på havet.

Kårlokalen kallas Skorpan och består egentligen av två garage som omformats till en klubblokal.

Repet användes ursprungligen till fallskärmslinor för amerikanska militären under andra världskriget.

1

Denna kår bjuder på verksamhet för flickor i Jakobstad.

1

Detta är ett nylonrep, som består av flera trådar. Dessa omsluts sedan av ett vävt yttre skal.

Svar: 1. Traktor Alban 2. Hjortron 3. Sjöräddningskurs 4. Jakobstads flickscouter 5. Paracord 28 | scoutposten 3•2019

SCOUTEN MINNS Om du vill dela med dig av dina bästa scoutminnen.

Skicka meddelande till tony.pohjolainen@scout.fi

Julia Huovinen, Sjöscoutkåren Sailors

Ett äventyr i nattens mörker I somras fick jag lära mig på vårt scoutläger att det tydligen finns en tradition att stjäla

Under natten kröp vi runt på lägerområdet medan vi stängde tält eller satte fast tekannor i kylskåpet med buntband.

skeppsklockor från andra scoutkårers läger. Det ska finnas en skeppsklocka vid en flaggstång på varje scoutläger, vilken man ringer i, under natten varje halvtimme. Det är tydligen en grej för sjöscouter fick jag höra. Jag och mina scoutkompisar tog såklart emot utmaningen.

Attack mitt i natten Med hjälp och tips från mer erfarna scouter i kåren begav vi oss av en natt i augusti, mot ett läger som bestod av fyra kårer i Lovisas skogar. Dock hade bara tre kårer anlänt vid den tidpunkten. Vår plan var att attackera första natten – då anar man det minst. Vi var väl förberedda.

Vi smög in på lägerområdet totalt svartklädda omkring midnatt. Vårt mål var att stjäla skeppsklockan så vi hade delat in oss i mindre grupper på två. Min grupps uppgift var skeppsklockan.

Det andra paret hade som uppgift att göra så mycket bus de bara hann under tiden. Med oss hade vi en ballong stor som en människa som jag senare knöt fast i ett tält.

Under natten kröp vi runt på lägerområdet medan vi stängde tält eller satte fast tekannor i kylskåpet med buntband. Ibland duckade vi för nattvakter, gömde oss i de höga gräsen eller bakom träd och sprang undan nattvakterna med sina ficklampor. Vi lyckades ändå ta oss tillbaka någon timme senare utan att bli upptäckta. Sekunden vi startade bilen började det regna, vilket var superbra tajming för oss. Tyvärr fick vi köra hem utan skeppsklocka då lägret varken hade skeppsklocka eller flaggstång under den första natten − men åtminstone fick vi ett gott minne av händelsen.

Redaktionens anmärkning: Bus läger emellan har alltid funnits men traditionen som nu delas av de flesta sjöscoutkårer om att ”stjäla” skeppsklockan uppstod mellan Vikingarna och Seaboys för länge sedan.

Om man lyckas stjäla skeppsklockan lämnas den tillbaka på hösten under högtidliga ceremonier. En viktig regel att komma ihåg när man busar på läger är att man inte får skada egendom och inte heller väcka Vu:n.

3•2019 scoutposten | 29

IN MEMORIAM

in memoriam H E N RY ” H E N K A ” W E S T E R LU N D 22.9.1927 – 31.10.2018

Henry “Henka” Westerlund, en av FSSF (numera FiSSc) och Finlands Scoutunion

(numera Finlands Scouter) märkespersoner har kastat ankar. Henka var född i Vanda, uppvuxen i Helsingfors och bodde sedan i Esbo.

Han var en av dem som 1946 grundade Sjöscoutkåren Seaboys, och där verkade han på nästan alla förtroendeposter utom som KC. Han var även grundande medlem av Seaboysgillet. Inom KFUMs Scouter som var hans uppväxtkår verkade han parallellt även under åren 1961-64.

Bland Henkas scoutuppdrag på Förbunds- och Unionsnivå kan bl.a. nämnas styrelseledamot i Jokos Stiftelse för skogsområden 1970-81, Unionens delegationsmedlem och ledamot av Ekonomieutskottet 1966-69. Samtidigt verkade Henka som förbundets Sjöscoutsekreterare och 1962 åtog han sig det ansvarsfulla arbetet som förbundsekonom i FSSF. I detta jobb kvarstod han till 1971. Genom sin stora erfarenhet av ekonomi, organisation och intendentur blev Henka kallad till viktiga poster på olika stora förbundsläger; Vierumäki 1948, Westendlägret 1957, Pernå 1962 chefskock, Nothamn 1 1964 intendent och chefskock, J-67 1967 ekonomiechef, J-74 1974 Nattens Öga, Sjö-77 1977 chef för Servicevakten. Under slutet av 1980-talet verkade han även som Föreningen Navigators ekonom. Alla stadier av Gillwell-utbildningen gick han 1960.

Inom sitt civilyrke som bankdirektör kunde han hjälpa ett stort antal scoutkamrater med ekonomiska råd samt låneärenden.

Henkas minne hedras av alla som hade äran att känna honom. Vårt deltagande till familjen i avsaknandet.

Frej “Krullis” Mattsson

K O N TA K T U P P G I F T G E R T I L L F I S S C : koordinator med ansvar för utveckling av program Gunilla Edelmann 050 540 5081 koordinator med ansvar för utveckling av utbildningsområdet Heidi af Heurlin 050 430 3243

koordinator med ansvar för utveckling av kårstöd Andrea Hynynen 050 540 5083 Koordinator med ansvar för verksamhetsområdena ledarstöd och samhälle Emilia Blomqvist 050 540 5067

Lägerkoordinator för Najs 2020 Philippa Rytkönen 044 270 0574 förbundskoordinator Frida Lundberg 050 4434 862 informatör Kate Lönnberg 044 2723 463

verksamhetsledare Jonna Sahala 050 3535 037 Epost: koordinator@scout.fi kansli@scout.fi fornamn.efternamn@scout.fi

FiSSc finns på Facebook! Gå in och gilla du med! www.facebook.com/fissc

30 | scoutposten 3•2019

TA P T O

Solen stiger upp glimrande i rött.

Kan jag den månntro segla fatt.

En evig lek mellan mig och vår sol.

Morgon efter morgon, kväll efter kväll.

En dag jag kommer fast dig ta.

Janni Bild Tony Pohjolainen

3•2019 scoutposten | 31

VÄLKOMMEN PÅ LOVISA PURSUIT – ROVERSCOUT- OCH LEDARDAGARNA

NÄR: 8-10.11. 2019 VAR: Kuggom traditionscentrum, Lovisa FÖR VEM: Roverscouter, äldre ledare och kompisdeltagare på 18+ år VARFÖR: Unna dig ett scoutveckoslut fyllt av fiilis, utmaning, inspiration och MYCKET MER! ANMÄLAN: Sista anmälningsdagen 30.9 i Kuksa 9.11: Chefsträff för alla program-, uppdrags och kårchefer 10.11: FiSSc/FSFSF/FSSF höstmöte

scout.fi/lovisapursuit

BILD EEVA HELLE • LOGO RASMUS WEISS

För mera information: